4. Moralisk realism och Naturalism Eftersom CR accepterar Harmans princip kan de bara bemöta hans argument om de kan visa att moraliska egenskaper visst förklarar vissa av våra observationer. CR delar även en annan tanke med Harman: en acceptabel förklaring av en observation måste vara kausal: den måste visa hur någonting orsakar observationen. En konsekvens av denna idé är att moraliska egenskaper kan vara förklaringsrelevanta endast om de hjälper till att orsaka våra observationer (vilket ju är precis vad H förnekar att de gör).
4. Moralisk realism och Naturalism CR accepterar kravet på kausal relevans, men de menar att H missförstår detta begrepp. CR: kontrafaktiskt beroende är tillräckligt för relevans för kausala förklaringar, och moraliska fakta uppfyller detta villkor. Exempel: om Hitler inte hade varit ond så hade han inte heller handlat som han gjorde, och då hade vi inte heller trott att han var ond. Notera: Detta exempel förutsätter att vår uppfattning om vad som gör Hitler ond är korrekt. Är det inte fusk av CR att anta detta? CR svarar: Motsvarande krav måste ställas även i andra fall (t.ex. när vi åberopar en fysikalisk teori om protoner för att förklara vissa observationer).
4. Moralisk realism och Naturalism Hur skulle en reduktionistisk SN se ut? Railton menar att det går att identifiera t.ex. rätthet med en naturlig egenskap. Denna definition är dock reformerande : den utger sig inte för att fånga vårt nuvarande språkbruk. Därför kan man inte heller använda ÖFA mot den. Dess rättfärdigande ligger istället i att den bidrar till bra förklaringar av våra observationer och moralens inflytande på oss.
5. Moralisk realism och non-naturalism Non-naturalisten accepterar moralisk realism men menar att moraliska egenskaper är icke-naturliga: de figurerar inte i naturvetenskaperna, eller i samhällsvetenskaperna. Non-naturalismen var inflytelserik under 1900-talets första decennier, gick sedan kraftigt tillbaka, för att göra comeback under de senaste 20 åren. Några ledande non-naturalister (också kallade intuitionister ) från tidigt 1900-tal:
5. Moralisk realism och non-naturalism NN är en form av moralisk realism (i likhet med naturalismen). NN kan därför acceptera de skäl realisten ger för att acceptera realismen. Om vi tar realismen för given återstår därför två utmaningar för NN: 1. Förklara varför naturalismen är otillräcklig 2. Förklara varför icke-naturliga egenskaper inte är konstiga
5. Moralisk realism och non-naturalism Moderna NN använder två huvudsakliga argument mot naturalismen: 1. N kan inte förklara moralens normativitet. 2. Moralen är a priori, och detta är oförenligt med naturalismen.
5. Moralisk realism och non-naturalism Vad är normativitet? Detta begrepp har fått mycket uppmärksamhet på senare år, och det är också oklart. Notera att normativititet finns inom många områden, inte minst inom filosofin, och inte bara inom moralen. Närhelst vi säger att någon bör eller borde göra något, eller att något är rätt eller fel så använder vi normativa begrepp. I de flesta situationer där vi använder sådana begrepp är det oklart exakt vad vi menar. Men det är möjligt att vi ibland menar något som kan ges en okontroversiell och uttömmande analys i rent naturalistiska termer.
5. Moralisk realism och non-naturalism Men vad är det med normativiteten som naturalisten inte kan förklara? Två möjliga svar: 1. N kan inte förklara hur en normativ egenskap som rätthet kan vara identisk med en naturlig egenskap, som att vara nyttomaximerande. OBS! Detta är bara ett problem för en reduktionistisk Nat. 2. N kan inte förklara hur normativa egenskaper kan vara motiverande i sig själva, oberoende av våra existerande attityder. Detta upprepar Mackies kritik av Nat.
5. Moralisk realism och non-naturalism Om man inte vill hävda att moralen är motiverande i sig så kan man som NN istället använda sig av argumentet att moralen är a priori. (De två argumenten är dock förenliga.) Att moralen är a priori innebär att vi kan nå kunskap om den oberoende av vår sinneserfarenhet. Vanligen tänker sig de som menar att moralen är a priori att vi får moralisk kunskap genom intuition (därav namnet intuitionism ). [Mer om detta i en senare föreläsning]
5. Moralisk realism och non-naturalism Hur kan NN bemöta Mackies konstighetsargument? 1. Mackie: orimligt att tro att det finns moraliska fakta som är i sig motiverande. NN svarar: moraliska fakta är inte i sig motiverande. (En sorts externalism.) [Långt ifrån alla NN håller dock med om detta. De som inte gör det har dock svårt att på ett begripligt sätt redogöra för sin position.]
2. Mackie: om moraliska fakta är icke-naturliga går det inte att redogöra för superveniens, eller för hur moraliska fakta föreligger därför att naturliga fakta föreligger. NN svarar (Shafer-Landau): Moraliska egenskaper supervenerar på naturliga egenskaper på samma sätt som mentala egenskaper supervenerar på fysikaliska egenskaper (och ingen förnekar att mentala egenskaper finns). När vi säger att ett visst moraliskt faktum föreligger därför att något naturligt faktum föreligger menar vi ungefär samma sak som vi menar när vi säger att ett visst mentalt faktum föreligger därför att ett visst fysikaliskt faktum föreligger. Därför-relationen förbinder ett fysikaliskt faktum med ett mentalt faktum genom att det fysikaliska faktumet konstituerar det mentala. Det är dock viktigt att komma ihåg att ett och samma mentala faktum (t.ex. att någon tänker på Eiffeltornet) kan konstitueras av olika fysikaliska faktum. Det kan realiseras på många sätt. Likaledes kan ett och samma moraliska faktum (t.ex. att någon är ond) konstitueras av många olika naturliga fakta (det finns många sätt att vara ond på). Det moraliska faktumet är därför inte identiskt med något av dessa naturliga fakta.
5. Moralisk realism och non-naturalism NN går på offensiven (Shafer-Landau): första ordningens moralfilosofi befinner sig i samma båt som filosofin i allmänhet (som också är a priori). Den som är skeptiker eller anti-realist rörande moralen måste vara det rörande filosofi i allmänhet. En sådan position undergräver dock sig själv. Mot Mackie: Relativitetsargument kan riktas mot M själv: det råder precis lika mycket oenighet inom metaetiken som inom moralen, så enligt M borde även alla metaetiska utsagor (inklusive hans egna) vara falska. Mot Harman: Harmans princip förklarar inte själv några observationer och måste därför överges. [Denna kritik är av samma typ som vi tidigare såg riktas mot Ayers verifierbarhetskriterium på meningsfulla utsagor.]
6. Kvasirealism Kvasirealismen är ett försök att utveckla nonkognitivismen och bemöta de många invändningar den ställs inför. Den främste försvararen av teorin är S. Blackburn (Spreading the Word, 1984; Essays on Quasi-Realism, 1993) En kvasirealist försöker visa att alla de aspekter av vårt moraliska tänkande och handlande som verkar ge stöd åt en realistisk metaetik egentligen inte gör detta och att vi har rätt att tänka och handla som vi gör utan att anta någon sådan tolkning.
6. Kvasirealism B. betonar att KR är ett forskningsprogram, snarare än en metaetisk position. B:s egen position är en form av non-kognitivism, om än inte fullt utarbetad. B:s mål är att redogöra för vårt vardagliga användande av moraliska begrepp utan att någonsin anta att: a. Vi refererar till moraliska fakta som existerar oberoende av oss själva (anti-realism). b. Vi gör oss skyldiga till ett genomgående systematiskt misstag (anti-misstagsteorin).
6. Kvasirealism Vad är det för drag hos vårt vardagliga moraliska språkbruk som B menar att det är viktigt att redogöra för? Användande av moraliska termer i icke-påstådda kontexter (villkorssatser, disjunktioner, frågor etc.) Yttranden som implicerar felbarhet ( Jag tror att det är OK att fildela, men jag kan ha fel ) Yttranden som tillskriver sanning eller rättfärdigande till moraliska utsagor. Yttranden som tycks implicera förekomsten av oberoende moraliska fakta ( Det är fel att plåga djur, oavsett vad folk tycker om det ). Det dessa har gemensamt är att det är oklart hur en non-kognitivist ska hantera dem.
6. Kvasirealism Speciellt det första fenomenet (icke-påstådda kontexter) har vållat mycket huvudbry för non-kognitivister. S.k. moraliska villkorssatser är särskilt viktiga. Exempel: (S) Om sexköp är fel i Sverige så är det också fel i Danmark. Den som uttalar (S) påstår inte att sexköp är fel i Sverige. I (S) förekommer alltså utsagan Sexköp är fel i Sverige i en icke-påstådd kontext som försatsen i en villkorssats. Moraliska villkorssatser som (S) ger upphov till ett av metaetikens mest omdebatterade ämnen: Frege-Geach-problemet.
6. Kvasirealism Geach ansåg sig i Freges språkfilosofi ha funnit följande centrala princip: Meningen hos en sats beror inte på om den påstås eller inte. Non-kognitivismen verkar dock bryta mot denna princip. Denna observation är roten till FG-problemet.
6. Kvasirealism Man kan urskilja två relaterade problem under rubriken FGproblemet. 1. Enligt NK så använder vi moraliska utsagor för att uttrycka attityder som t.ex. känslor. Men vilken attityd uttrycker den som yttrar (S)? Man kan ju acceptera (S) oavsett vilken attityd man har mot sexköp. 2. Betrakta följande slutledning av typen modus ponens: i. Om sexköp är fel i Sverige så är det också fel i Danmark. ii. iii. Sexköp är fel i Sverige. Alltså är sexköp också fel i Danmark. Kan NK förklara varför den är giltig?
6. Kvasirealism Varför skulle NK ha problem med att förklara giltigheten (validiteten) hos slutledningen? Av två anledningar: 1. Vanligen förstår man giltighet på följande vis: en slutledning är giltig om slutsatsen måste vara sann om premisserna är det. Men enligt NK kan satserna i slutledningen ovan inte vara sanna (eller falska). Så vad kan då giltighet bestå i?