Fortbildningsläget för arbetsterapeuter. en enkätundersökning

Fortbildningsläget för arbetsterapeuter en enkätundersökning 2009 2013

Inledning Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA) har sedan 2009 vartannat år frågat sina medlemmar vad de tycker om fortbildningsläget i landet. Ett representativt urval av FSAs medlemmar, 20 procent, tillfrågas om vad de anser om sin fortbildning under året som gått. År 2013 genomfördes undersökningen för tredje gången. Rapporten omfattar resultaten av alla tre undersökningarna och visar vad medlemmarna anser om fortbildningsläget över tid. För år 2013 ges en mer detaljerad redovisning. De resultat som redovisas för förändringar över tid är statistiskt säkerställda om inget annat anges. Fortbildningsläget för arbetsterapeuter en enkätundersökning, december 2014 Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter Layout: Pontus Wikholm Grafik: Ulf Lundberg Omslagsbild: Colourbox Tryck: FSA, Box 760, 131 24 Nacka www.fsa.se

Sammanfattning och FSAs ståndpunkter FSAs fortbildningsrapport visar att fortbildningsläget för legitimerade arbetsterapeuter har försämrats sedan 2009, och att den största försämringen har skett mellan 2011 och 2013. Både deltagande i och omfattningen av fortbildningen minskar. Arbetsgivarnas finansiering av kostnader i samband med fortbildning minskar också. Arbetsterapeuter i privat verksamhet och arbetsterapeuter i kommunal verksamhet har genomgående sämst fortbildningsläge. Rapporten pekar på en tendens till polarisering andelen missnöjda och andelen mycket nöjda är de största grupperna. Enligt rapporten använder arbetsterapeuterna sin kompetens i hög utsträckning i det dagliga arbetet och att arbetsterapeuterna: Är allt mindre nöjda med fortbildningsläget över tid och att arbetsterapeuter med kandidatexamen är mer missnöjda än de utan examen. I mindre utsträckning deltar i olika typer av fortbildning: Deltagande i internutbildning är den enda typ av fortbildning som inte förändrats över tid. Även tid som man har för inläsning av ny kunskap och konsultation med erfaren kollega minskar. Den tid man ägnar åt fortbildning på fritiden har inte förändrats över tid. 2013 års enkät indikerar att arbetsledningen prioriterar intern fortbildning som är generell för flera yrkesgrupper eller som är till för att hålla sig à jour med exempelvis förskrivningsrätten och dokumentation i verksamhetssystem. Det är endast en liten andel som deltagit i kurser riktade direkt mot arbetsterapi. I större utsträckning än tidigare har chefer som uppmuntrar till fortbildning och att de flesta har en kultur av lärande på arbetsplatsen. I minskande utsträckning får kostnader i samband med fortbildning täckta. Mest minskar arbetsgivarens finansiering av resor och uppehälle. År 2013 är skillnaden mellan olika arbetsgivare stor. FSA ser det försämrade fortbildningsläget som bekymmersamt, speciellt bland kommunalt och bland privat anställda arbetsterapeuter. Tillsammans utgör de hälften av FSAs medlemmar (andelen kommunanställda är 42 procent och privatanställda 10 procent). Legitimationen innebär att man ska arbeta utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Arbetsterapeuterna tar sitt personliga yrkesansvar genom att ägna en del av fritiden till fortbildning. Men fortsätter trenden med minskat deltagande i och minskad omfattning av fortbildning kommer många arbetsterapeuter att ha svårt att leva upp till ansvaret. 3

2013 års enkät visar ett lågt deltagande i kurser riktat mot arbetsterapi. Resultatet bekräftas av FSAs kursverksamhet som erfar att det har blivit allt vanligare med återbud till kurser på grund av bristande finansiering. Legitimationen innebär också att arbetsterapeuten har en självständig ställning gentemot exempelvis chefer när det gäller de arbetsterapeutiska insatserna. Med tanke på det är det oroväckande att resultatet pekar på tendenser att arbetsgivarna alltmer prioriterar och styr innehållet i fortbildningen. FSA har under 2014 varit mycket förvånade över att medlemmarna i allt större utsträckning har arbetsgivare som verkar vilja ta över arbetsterapeutens personliga yrkesansvar genom att styra hur insatserna ska genomföras och med vilka metoder. Relaterat till detta pekar resultatet på en tydlig tendens till att arbetsterapeutens legitimationsansvar inte respekteras och inte heller behovet av regelbunden fortbildning. Framför allt bland privata och kommunala arbetsgivare. FSA ser allvarligt på att arbetsgivarna finansierar fortbildning i mindre utsträckning trots att cheferna i större utsträckning har en positiv inställning. Möjligheten till att upprätthålla kunskap och kompetens i relation till legitimationsansvaret får inte vara beroende av arbetsterapeutens privata ekonomiska situation och möjlighet att själv stå för den kostnaden. Arbetsgivarnas minskade finansiering pekar på att man håller på att frångå hittills rådande praxis och att detta kan vara början på ett systemskifte i det tysta. Naturligtvis kan det allmänt försämrade ekonomiska läget ha påverkat resultatet. Men vad gäller privata arbetsgivare har 2014 varit ett år då man har rapporterat stora vinster, så ekonomin är inte en trolig orsak. För kommunernas del kan övertagande av huvudmannaskapet för hemsjukvården från landstingen också påverkat. Övertagandet innebär ett större hälso- och sjukvårdsansvar, och att personal gick över från landsting till kommun. Det kan innebära att man ännu inte hade fått sin fortbildningsorganisation på plats. Men faktum kvarstår, kommunerna har haft sämst resultat alla tre åren som fortbildningsenkäten har genomförts. FSA anser att den nedåtgående trend som fortbildningsenkäten visar är mycket oroande. Inte minst i en tid då den allmänna debatten handlar om att gamla ineffektiva metoder måste utrangeras och nya kunskapsbaserade metoder måste tas in. Det är också anmärkningsvärt i ljuset av att statliga myndigheter och Sveriges Kommuner och Landsting under de senaste åren betonat vikten av kunskapsbaserad och säker vård, kvalitetssäkring samt nationella riktlinjer. När man inte får fortbildning i kunskap relaterad till sitt yrke ökar risken betydligt för att kompetensen urholkas i relation till legitimationsansvaret. Sveriges arbetsterapeuter står inför ett generationsskifte, de arbetsterapeuter som inte har kandidatexamen kommer att gå i pension under de närmaste 10 åren. Sett i ljuset av att arbetsterapeuter idag är ett bristyrke, är det troligt att de arbets 4

givare som inte respekterar legitimationsansvaret kommer att få svårt att rekrytera. Arbetsterapeuter med kandidatexamen har en annan skolning än de som inte har det. Det innebär att man vill uppdatera sina kunskaper i evidensbaserad vård och omsorg kontinuerligt. Arbetsgivarens hantering av fortbildning kan då vara avgörande. För att legitimerade arbetsterapeuter ska kunna fortsätta bidra till en säker, jämlik och hållbar hälso- och sjukvård samt omsorg, måste kårens yrkesansvar accepteras och respekteras fullt ut. För att detta ska kunna ske anser FSA att: Arbetsterapeuten måste få tillgång till regelbunden återkommande fortbildning i generella kunskaper så väl som i specifika kunskaper riktad mot yrket. Arbetsgivarna måste ta sitt fulla fortbildningsansvar och se till att arbetsterapeuter inom ramen för sitt arbete får den fortbildning som behövs utifrån legitimationsansvaret och i relation till verksamhetens mål. Fortbildning och kostnader i samband med den ska finansieras av arbetsgivaren. Prioritering och beslut om fortbildning ska ske i dialog med arbetsterapeuten. Fortbildningsläget Arbetsterapeuterna blir allt mindre nöjda med sin fortbildning. Jämfört med de två tidigare undersökningarna var det färre som var mycket nöjda (+) med sin fortbildning år 2013. Samtidigt var andelen mindre nöjda ( ) något högre än tidigare. Analysen visar att arbetsterapeuter utan kandidatexamen är mer nöjda med sin fortbildning än de som har en examen. Resultaten baserade på examen har legat på samma nivå i alla tre undersökningar. Tabell 1. Nöjdhet med fortbildning, förändring över tid, andel i procent Nöjd + 2009 39 20 41 2011 41 20 39 2013 42 24 34 Andelen arbetsterapeuter mycket nöjda med fortbildningsläget år 2013. 34% 5

Analyser fördelat på arbetsgivare (kommun, landsting, stat och privat) visar att andelen mindre nöjda ( ) ökar mest bland arbetsterapeuter inom privat verksamhet, från 36 procent 2009 till 54 procent 2013. Samma trend ses även bland anställda i kommunerna där andelen mindre nöjda ( ) ökar från 42 procent 2009 till 48 procent 2013. Tabell 2. Nöjdhet med fortbildning, förändring över tid fördelat på arbetsgivare, andel i procent 2009 2011 2013 Nöjd + Nöjd + Nöjd + Kommun 42 21 36 46 20 34 48 22 30 Landsting 38 19 43 37 20 42 37 27 35 Stat 34 20 46 39 25 41 39 24 37 Privat 36 24 39 41 19 40 54 19 27 Allt färre fortbildar sig Arbetsterapeuterna deltar i mindre utsträckning i fortbildningsaktiviteter, sedan 2009 ser man en nedåtgående trend. Den största minskningen gäller för deltagande i kurser, konferenser och kongresser. Den enda typ av fortbildning som inte minskar är deltagande i internutbildningar på arbetsplatsen, samtliga år uppger 50 procent att har man deltagit i sådana. Omfattningen av fortbildningen varierar stort, från en halv dag till fyra fem dagar vid samtliga undersökningstillfällen. Tabell 3. Andel (i procent) arbetsterapeuter som deltagit i olika typer av fortbildningsinsatser, förändring över tid Typ av fortbildning 2009 2011 2013 Kurser 77 76 63 Konferenser 77 80 71 Inläsning av litteratur och konsultation av erfaren kollega 85 86 81 Kongresser 37 32 13 Studiebesök 52 49 39 2011 2013 76% 63% 2013 deltog 63 procent av arbetsterapeuterna i kurser. Två år tidigare var andelen 76 procent. 6

Även andelen arbetsterapeuter som deltar i fortbildning i form av inläsning av litteratur, uppdatering av kunskap och konsultation av erfaren kollega minskar. År 2009 svarade 85 procent att man hade deltagit i denna typ av fortbildning, 2013 var motsvarande siffra 81 procent. Omfattningen minskar från i genomsnitt 2 timmar och 21 minuter i veckan år 2009, till i genomsnitt 1 timme och 48 minuter år 2013. Analyser av 2013 års resultat visar att tiden man har för denna typ av fortbildning skiljer sig mellan arbetsgivarna. Minst tid har privatanställda, i genomsnitt 54 minuter per vecka, medan statligt anställda har mest tid, i genomsnitt 4 timmar och 36 minuter. Anställda i kommun och landsting har i genomsnitt 1 timme och 30 minuter per vecka. 2013 års resultat visar att arbetsterapeuter deltar i kurser riktade mot relaterad kunskap i större utsträckning än vad man deltar i kurser riktade mot arbetsterapi. 28 procent av landstingsanställda arbetsterapeuter deltar i kurser riktade mot arbetsterapi, jämfört med 20 procent eller mindre för de andra arbetsgivarna. Tabell 4. År 2013, andel arbetsterapeuter (i procent) som deltagit i kurs riktad mot arbetsterapi respektive relaterade kunskaper, fördelat på arbetsgivare Kommun Landsting Stat Privat Arbetsterapi 19 28 20 19 Relaterad kunskap 64 65 30 51 I kommentarsfältet till enkätfrågorna 2013 anger flera av arbetsterapeuterna att arbetsgivaren inte alls prioriterade fortbildning. Några kommenterade så här: Fortbildning prioriteras ej av arbetsgivaren., från verksamhetens och arbetsgivarens sida finns inget intresse för professionen eller kunskaper som utvecklas för yrket. har själv varit drivande och bekostat vissa delar av utbildningar på egen hand. Andra upplevde att arbetsgivaren/ledningen i större utsträckning än tidigare styr fortbildningen: den fortbildning som prioriteras är studiebesök och chefen bestämmer var det ska ske. Några arbetsterapeuter som var anställda i kommunal verksamhet tar upp att man får gå korta fortbildningar som krävs för att hålla sig a jour med förskrivningsrätten, journalföring och verksamhetssystem, men: jag skulle vilja få djupare kompetens inom områden som jag arbetar mycket med i min yrkesutövning De arbetsterapeuter som bytt arbetsgivare i samband med att hemsjukvården kommunaliserades upplever en stor skillnad i arbetsgivarens inställning till fortbildning: när jag började jobba i kommunen så blev det så annorlunda i landstinget var det naturligt med kompetenshöjning varje år genom att gå på kurser Jag saknar att få utveckla min arbetsterapeutiska kompetens och jobba med ett annat sätt med patienterna... 7

2013 uppger cirka 10 procent av arbetsterapeuterna att de fått delta i Arbetsterapiforum, men i olika utsträckning. Bland stats- och landstings anställda arbetsterapeuter är det vanligaste att man deltar under hela konferensen (två dagar) medan det bland kommunalanställda är vanligast att man deltar under en del av konferensen (i regel en halv till en dag). Bland de privatanställda är det ingen som deltar båda dagarna. Arbetsterapiforum anordnas under två dagar vartannat år och under konferensen presenteras aktuell forskning samt utvecklings- och förbättringsarbeten inom arbetsterapi. Deltagarna kan lyssna på föreläsningar, delta workshops och besöka utställare. Fortbildning på fritiden Den tid som arbetsterapeuterna använder för fortbildning på sin fritid har inte förändrats över tid. Alla tre åren uppger man i genomsnitt 2½ till 3 timmar per vecka. Analys av 2013 års resultat visar att det är arbetsterapeuter med statlig anställning som ägnar flest timmar på fritiden till fortbildning, i genomsnitt 4 timmar och 30 minuter per vecka. Privatanställda lägger ner i genomsnitt 3 timmar och 36 minuter medan kommun anställda och landstingsanställda i genomsnitt lägger ner 2 timmar och 36 minuter respektive 2 timmar och 24 minuter per vecka. Bland legitimerade arbetsterapeuter utan kandidatexamen i arbetsterapi har andelen som vill ta en sådan minskat från 12 procent 2009 till 7 procent 2013. Bland de som har en kandidatexamen vill 13 procent skaffa sig en magisterexamen i framtiden. Inga förändringar har skett över tid. I 2013 års enkät kommenterar flera av de arbetsterapeuter som inte har en kandidatexamen att man inte tycker att det är lönt att läsa vidare. Det är inte förvånande då medelåldern är högst i denna grupp, alla tog sin arbetsterapeutexamen före 1999. En arbetsterapeut som skaffat sig kandidatexamen kommenterade: har insett att det inte gav vare sig mer kvalificerade arbetsuppgifter, chans att använda kunskaper i vetenskaplig metodik eller högre lön. Bara massor läsa på fritiden och på egen hand köpa kurslitteratur. Känner mig ändå nöjd med att ha tagit examen och önskar att få in mer vetenskaplig metodik i arbetet. Bland arbetsterapeuter som inte vill ta en magisterexamen är den vanligaste kommentaren att man inte är intresserad. Flera rapporterade att man har gett upp försöken då man upplever att arbetsgivaren är ointresserad. Man hade gärna läst vidare om man haft en: framåtblickande chef och organisation, som kan se värdet av utveckling för verksamheten eller om man fått bra villkor: jag har försökt att få gå, men jag får inte gå med lön. Några arbetsterapeuter påpekade att utbildningsplatserna till master- och magister programmen är få i relation till antal sökande. Kursupplägget gör det dessutom svårt att kombinera arbete med studier. Flera arbetsterapeuter uppgav att de har slutfört största delen av en magisterutbild 8

ning men gett upp eftersom arbetsgivaren inte gav något stöd: saknar endast uppsatskursen. Orkar inte längre lägga min fritid på att fortbilda mig. Man påpekade också att akademisk fortbildning inte värderas av arbetsgivare och därmed inte påverkar lönen: det lönar sig inte. Man får inget extra betalt för att man har en magister. Ledningens inställning är tudelad Alla tre åren upplever en majoritet av arbetsterapeuterna, cirka 70 procent, att det finns en kultur av lärande på deras arbetsplats. Knappt hälften upplever att de har en chef som uppmuntrar (+) fortbildning, men andelen som upplever att deras chef inte gör det ( ) är nästan lika stor. I alla tre undersökningar anger cirka 85 procent av arbetsterapeuterna att de har haft utvecklingssamtal med sin chef. Andelen som har en individuell plan för sin fortbildning ökar, från 40 procent 2009 och 42 procent 2011 till 47 procent 2013. Tabell 5. I vilken utsträckning närmaste chef uppmuntrar till fortbildning, förändring över tid, andel i procent Varken/eller + 2009 37 20 44 2011 39 19 42 2013 37 17 47 med fortbildning År 2013 uppmuntrar 47 procent av arbetsgivarna till fortbildning. 47% Analyser av 2013 års resultat visar att bland arbetsterapeuter anställda i privat verksamhet minskar andelen som anger att deras chef uppmuntrar till fortbildning över tid, medan det ökar bland arbetsterapeuter anställda i kommunal verksamhet. Tabell 6. I vilken utsträckning närmaste chef uppmuntrar fortbildning, fördelat på arbetsgivare, förändring över tid, andel i procent 2009 2011 2013 Uppmuntran + Uppmuntran + Uppmuntran + Kommun 44 20 36 46 15 39 41 18 41 Landsting 32 22 46 35 20 45 31 20 49 Stat 26 17 57 33 29 38 38 12 50 Privat 41 12 47 39 22 40 51 8 38 9

Arbetsgivarna finansierar merparten av arbetsterapeuternas fortbildning, men andelen minskar över tid. Arbetsterapeuter som deltog i fortbildning med bibehållen lön minskar, från 87 procent 2009 till 65 procent 2013. Även arbetsgivarens finansiering av kursavgifter och resor minskar. Störst neddragning finns för kostnader för uppehälle i samband med fortbildning, andelen som fick ersättning för detta minskade från 74 procent 2011 till 43 procent 2013. Även andelen där finansiering för fortbildning inte varit aktuellt har ökat. Tabell 7. Arbetsgivarens andel (i procent) av finansiering av fortbildning, förändring över tid Lön Avgift Resor Uppehälle -09 2011-13 -09 2011-13 -09 2011-13 -09 2011-13 Arbetsgivare 87 85 65 87 88 67 83 83 63 73 74 43 Annan finansiär 0 1 1 2 2 3 2 1 2 2 2 1 Arbetstagare 5 7 3 3 3 2 8 9 7 12 13 7 Blandat 8 7 3 8 7 3 7 7 2 13 12 3 Analyser av 2013 års resultat visar att landstingen ersätter kostnader för fortbildning i störst utsträckning medan privata arbetsgivare och kommunerna ersätter minst. Ersättning för uppehälle ersätts i lägst grad av samtliga arbetsgivare. Tabell 8. 2013, Andel arbetsterapeuter som erhållit ersättning för olika typer av kostnader i samband med fortbildning, fördelat på arbetsgivare. Lön Avgift Resekostnader Uppehälle Kommun 61 68 60 35 Landsting 75 71 71 51 Stat 70 66 64 52 Privat 47 54 48 34 Arbetsterapeutens drivkrafter Samtliga år uppger 79 procent av arbetsterapeuterna att de använder sin kompetens i hög utsträckning i sitt arbete. Samtliga år uppger 60 62 procent av arbetsterapeuterna att mötet med patienter/klienter är den starkaste drivkraften i arbetet. Möjligheten att påverka anges som den starkaste drivkraften av 19 21 procent medan 12 13 procent anger den egna utvecklingen. Lönen är den starkaste drivkraften för 4 6 procent och 1 procent anger att det är möjligheten att göra karriär. Inga statistiskt säkerställda skillnader finns mellan mättillfällena. Tabell 9. Grad av användning av kompetens i nuvarande anställning över tid I normal utsträckning + 2010 7 14 79 2012 8 13 79 2014 9 12 79 79% 10

Enkäten Fortbildningsenkäten skickas ut till ett stratifierat slumpmässigt urval bland FSAs medlemmar. Stratifieringen görs utifrån arbetsgivare i syfte att motsvara förbundets medlemsprofil. Våren 2010 bestod urvalet av 1 570 personer, 2012 av 1 539 personer och 2014 av 1 650 personer. Svarsfrekvensen var 65 procent år 2009 och 60 procent för 2011 respektive 2013. Fördelningen mellan olika arbetsgivare över tid ses i nedan tabell. Tabell. Respondenter fördelat på undersökningsår och arbetsgivare, andel i procent* År Kommun Landsting Stat Privat Annan 2009 33 36 12 14 4 2011 36 37 12 12 3 2013 37 42 6 9 3 * Bland FSAs medlemmar år 2013 var 42% anställda i kommunal verksamhet, 41% i landstingen, 6% av staten, 10% i privat verksamhet. Vid samtliga undersökningstillfällen var 96 procent av respondenterna kvinnor och 4 procent män. Detta stämmer väl överens med FSAs medlemsprofil. Enkäten speglar också det generationsskifte som är på gång inom professionen, andelen legitimerade arbetsterapeuter med kandidatexamen var 45 procent år 2009 (456 personer), 50 procent år 2011 (456 personer) och 2013 var andelen 59 procent (634 personer). Data från alla tre enkäterna har i denna rapport analyserats med metoder för icke parametrisk statistik. Där data har tillåtit, och där det har bedömts som meningsfullt har subgruppsanalyser genomförts utifrån arbetsgivare och examensnivå. De skillnader och förändringar över tid som rapporteras är statistiskt säkerställda om inget annat anges. I rapporten redovisas en del resultat grupperat för att åskådliggöra förändringar. 11

Tack vare att Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA) har en hög representativitet bland Sveriges utbildade arbetsterapeuter (mer än 90 %), vet vi att vi som organisation kan företräda arbetsterapi och arbetsterapeuter i Sverige såväl som internationellt. FSA är både en facklig och en professionsinriktad organisation för Sveriges arbetsterapeuter. FSA är partipolitiskt obundet och är medlem i Sveriges Akademikers Centralorganisation Saco. I Sverige finns cirka 11 000 yrkesverksamma arbetsterapeuter. Åtta av tio arbetsterapeuter har kommuner eller landsting som arbetsgivare och arbetar på sjukhus, vårdcentraler, inom barn- och vuxenhabilitering eller äldre- och handikapp omsorg. Övriga kan arbeta med exempelvis arbetsrehabilitering, på Arbetsförmedlingen eller på Försäkrings kassan. En del ägnar sig åt undervisning och forskning. Det finns också ett antal som arbetar inom enskild sektor på exempelvis hjälpmedelsföretag, privat vård och omsorg eller inom företagshälsovård. Planiavägen 13, Box 760, 131 24 Nacka, 08-466 24 40, www.fsa.se