Rödfyr vägledning vid hantering och användning

1(10) Miljöskyddsenheten Anna-Karin Davidsson 0521-60 54 67 Rödfyr vägledning vid hantering och användning Länsstyrelsen har i flera delprojekt arbetat med att kartlägga vilken miljöoch hälsopåverkan som kan vara förknippad med rödfyr. Fortsatta undersökningar planeras under 2004. Behovet av vägledning för hur rödfyr bör hanteras och bedömas vid t.ex. bortgrävning och i olika användningsområden är stort vilket föranlett länsstyrelsen att ta fram ett informationsmaterial som kan utgöra stöd till kommuner, företag och markägare som kommer i kontakt med rödfyr i olika sammanhang. Vägledningen bygger på nuvarande undersökningsresultat och kan behöva revideras allteftersom ny kunskap framkommer. En översyn kommer att göras efter att nya undersökningsetapper blivit färdiga. Bakgrund Från slutet av 1700-talet och ända fram till mitten av 1900-talet har alunskiffer brutits för att bl.a. användas som bränsle vid kalkbränning. Den restprodukt (skifferaskan) som bildades benämns rödfyr p.g.a. den starkt rödaktiga färgen. Rödfyr liknar vittrande gruvavfall. De föroreningar som förekommer i högst halter är främst arsenik, uran, vanadin och molybden. Rödfyren innehåller även andra tungmetaller i relativt låga koncentrationer. Genom kontakt med syre vittrar sulfidmineralerna och ett surt och tungmetallhaltigt lakvatten uppstår som kan påverka omgivningen. Spridd förekomst och användning I Västra Götalands län har ett 40-tal rödfyrshögar lokaliserats, främst i anslutning till platåbergen Halle- och Hunneberg, Kinnekulle och Billingen. Rödfyr har sedan lång tid haft en spridd användning som utfyllnadsmaterial, vägbeläggning och jordförbättringsmedel mm. Dessutom bedrivs kommersiell täktverksamhet av rödfyr vid bl.a. Kinne-Kleva. Denna rödfyr används företrädesvis som röd ytbeläggning för sportbanor (tennisbanor, löparbanor mm). Postadress: 462 82 VÄNERSBORG Besöksadress: Drottninggatan 2 Telefon/Fax: 0521-60 50 00 (växel) 0521-60 55 07 (fax) Webbadress: www.o.lst.se E-post: miljoskydd@o.lst.se

2(10) Förorenat område Definition Enligt Naturvårdsverkets definition 1 så är ett förorenat område ett område, en deponi, mark, grundvatten eller sediment som är förorenat och vars föroreningshalter påtagligt överskrider lokal/regional bakgrundshalt. Rödfyren innehåller i princip samma ämnen som ursprungsbergarten alunskiffer men i andra koncentrationer. En rödfyrshög innebär även en ansamling av ämnena på en plats samt ett uppkrossat material som är mer tillgängligt för utlakning. Förvaringsfall Miljöbalken (MB) skiljer på pågående miljöfarlig verksamhet och avslutade verksamheter. Förvaring på en viss fastighet av ämnen som kan leda till föroreningar av mark och vatten eller omgivningsstörningar betraktas enligt praxis från Koncessionsnämnden som pågående miljöfarlig verksamhet (9 kap, 1 MB). Typiska förvaringsfall är avslutade avfallsdeponier, gruvhögar samt olika typer av kemikaliförvaring i tankar o.dyl. 10 kap MB skall tillämpas på mark och vattenområden samt byggnader och anläggningar som är så förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön (10 kap, 1 MB). 9 kap MB skall tillämpas vid preventiva åtgärder och 10 kap MB vid reparativa åtgärder. De olika kapitlena kan vara tillämpliga parallellt. Länsstyrelsen anser att rödfyrshögarna tills vidare skall betraktas som förorenade områden och s.k. förvaringsfall. Ansvaret Gränsdragningen mellan förvaringsfall och fall med förorenad mark, s.k. skadefall, vid avslutade verksamheter får betydelse för vem som är ansvarig för åtgärder. En förutsättning för ett ansvar för fastighetsägaren i ett förvaringsfall är att det finns en föroreningsrisk till följd av förvaringen. En skälighetsbedömning enligt 2 kap 7 MB, och möjligtvis även enligt 10 kap 4 MB, skall alltid göras vid bedömningen av fastighetsägarens ansvar i ett förvaringsfall. Rödfyrshögarna härstammar från gamla verksamheter och det är knappast rimligt (låg skälighet) att ställa någon till ansvar för detta idag. Däremot kan de som bidrar till en ökad exponering och utlakning av föroreningar bedömas ha ett ansvar. Ansvarsfrågorna kommer att utredas närmare i samband med fortsatta undersökningar. 1 Generella riktvärden för förorenad mark. Naturvårdsverkets rapport 4638.

3(10) Upplysningsskyldighet/anmälningsplikt vid markarbeten För förorenade områden gäller bl.a. en upplysningsskyldighet enligt 10 kap 9 MB: Den som äger eller brukar en fastighet skall oavsett om området tidigare ansetts förorenat genast underrätta tillsynsmyndigheten om det upptäcks en förorening på fastigheten och föroreningen kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Anmälningsplikt kan även gälla enligt 28 förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMVH): Det är förbjudet att utan anmälan till tillsynsmyndigheten vidta efterbehandlingsåtgärd i sådana förorenade områden som avses i 10 kap miljöbalken om åtgärden kan medföra ökad risk för spridning eller exponering av föroreningarna och där denna risk inte kan bedömas som ringa. Formellt föreligger det inte anmälningsplikt (enligt 28 FMVH ovan) i samband med markarbeten om inte efterbehandlingsåtgärd ska göras, exempelvis vid schaktning för ledningsnedläggning. Däremot gäller alltid upplysningsplikten om förorening påträffas eller misstänks. Den som schaktar betraktas även som verksamhetsutövare enligt MB och har ett ansvar att bl.a. följa hänsynsreglerna i 2 kap MB och vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder vid arbetet. Vid grävning i rödfyr blottläggs nya vittringsytor och det finns risk för en ökad utlakning av föroreningar. Länsstyrelsen anser därför att tillsynsmyndigheten alltid bör underrättas (med hänvisning till upplysningsplikten) om planerade schaktningsarbeten i god tid före arbetenas igångsättande. Tillsynsmyndighet är i normalfallet den kommunala nämnden för miljöfrågor. Rödfyrens egenskaper och klassning Föroreningsinnehåll Rödfyren innehåller i princip samma ämnen som ursprungsbergarten alunskiffer men i andra koncentrationer. En rödfyrshög innebär dock en ansamling av ämnena på en plats samt ett uppkrossat material som är mer tillgängligt för utlakning. Vid bedömning av rödfyrens egenskaper är det viktigt att jämföra med de naturliga bakgrundshalterna i det aktuella området, dvs. där alunskiffer förekommer. Fortsatta undersökningar kommer att vara inriktade på att ta fram mer jämförelsematerial i form av naturliga bakgrundshalter.

4(10) Halterna i rödfyren kan även jämföras med Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark av typen känslig markanvändning, KM (t.ex. bostäder), mindre känslig markanvändning, MKM (t.ex. industri). Riktvärden för molybden och uran saknas. Tabell 1. Innehåll i rödfyr från undersökning gällande Tomten, Rörsberga och Uddagårdens kalkbruk 2003. Halterna är medelvärden av fem prover per lokal, där intervallen motsvarar den ungefärliga spridningen mellan lokalerna. (mg/kg TS) Ämne Halter i rödfyren Riktvärde KM Riktvärde MKM Halter i skifferblandad morän 2 Halter i morän 3 Arsenik 110-130 15 40 29 13 Bly 30-45 80 300 34 88 Kadmium 2-3 0,4 12 0,9 1,3 Koppar 30-40 100 200 56 42 Molybden 87-135 --- --- 41 --- Nickel 40-55 35 200 77 21 Uran Ca 100 --- --- 77 --- Vanadin 300-400 120 200 232 55 Zink 50-80 350 700 53 145 Laktester Utförda laktester indikerar att rödfyren klarar kriterierna för att få läggas på en deponi för inert avfall förutom för molybden. Det finns dock en osäkerhet i hur bedömningen av uran och vanadin ska göras då kriterier för dessa saknas. Det organiska innehållet har heller inte kunnat bedömas. Tabell 2. Utlakade mängder i skakförsök från Uddagården 2003 jämfört med acceptanskriterier för deponering på deponi för inert avfall (2003/33/EG). L/S-kvoten är förhållandet mellan lakvätskan och det fasta materialet. Ämne Gränsvärden inert avfall, mg/kg Uddagården, mg/kg L/S 2 L/S 10 L/S 2 L/S 10 As 0,1 0,5 0,0063 0,0183 Ba 7 20 0,342 1,67 Cd 0,03 0,04 0,0000642 <0,017 Co saknas saknas <0,009 0,0051 Cr 0,2 (totalt) 0,5 (totalt) 0,0684 0,149 Cu 0,9 2 0,0264 0,0459 Hg 0,003 0,01 0,000148 <0,00009 Mn saknas saknas 0,000916 0,0017 Mo 0,3 0,5 4,62 10,9 Ni 0,2 0,4 0,0172 0,0264 Pb 0,2 0,5 0,00832 0,0118 Sr saknas saknas 1,85 4,50 U saknas saknas 0,0000718 0,0002 Zn 2 4 0,0028 0,0114 2 F.d. Flottans Skifferoljeverk vid Kinne-Kleva, Götene kommun Förstudie Envipro Miljöteknik AB 2004-02-18. OBS enbart ett prov (Bh-ref 2) 3 ICP-analys, 90percentil. Tätortsprovtagning av ytliga moräner. Naturvårdsverkets rapport 4640 (tabell 6).

5(10) Avfallsbegreppet Avfall definieras i 15 kap 1 miljöbalken (MB) enligt följande: Med avfall avses varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. Avfallskategorier definieras i 3 avfallsförordningen (AF) enligt följande: Med avfallskategorier enligt 15 kap 1 MB skall förstås de kategorier som anges i bilaga 1 till denna förordning. En förteckning över vilket avfall som hör till varje kategori finns i bilaga 2 till denna förordning. Rödfyr kan inordnas under kategori Q 11 i bilaga 1 till AF Restprodukter från utvinning och bearbetning av råvaror (t.ex. gruvslagg, slopoljor). Rödfyr är att betrakta som ett avfall vilket dåvarande innehavare gjorde sig av med genom att lägga upp högar i samband med bl.a. kalkbränning. Det spelar ingen roll om avfallet har ett ekonomiskt värde eller inte vare sig för den som gör sig av med det eller den som tar emot det. Även om något ska användas igen eller om materialet ska återanvändas är det fråga om avfall. Rödfyr liknar gruvavfall men betraktas inte strikt som sådant eftersom det inte är avfall som uppkommit från själva brytningen. Klassning Framförallt vid eventuell uppgrävning och borttransport av förorenade massor är det viktigt att avfallet klassas enligt bilaga 2 i avfallsförordningen (AF). Länsstyrelsen anser att rödfyr i första hand passar in under kapitel 01 Avfall från prospektering, ovan- och underjordsbrytning samt fysikalisk och kemisk behandling av mineral och underrubriken 01 04 Avfall från fysikalisk och kemisk behandling av icke-metallhaltiga mineral. Därefter kan den aktuella klassningen antingen bli 01 04 07 * Avfall som innehåller farliga ämnen från fysikalisk och kemisk behandling av icke-metallhaltiga mineral alternativt 01 04 08 Annat kasserat grus och krossat bergartsmaterial än det som anges i 01 04 07. Asteriskerna i AF innebär att avfallstypen klassificeras som farligt avfall. Om en avfallstyp definieras som farlig genom en allmän hänvisning till farliga ämnen skall avfallet endast betraktas som farligt om det innehåller dessa ämnen i koncentrationer som är så höga att avfallet uppvisar en eller flera av de egenskaper som anges i bilaga 3. Enligt länsstyrelsens bedömning är koncentrationerna av farliga ämnen i rödfyren inte så höga att de hälsorelaterade egenskaperna för farligt avfall uppvisas. För egenskapen H14 Ekotoxicitet saknas dock haltgränser. Rödfyr är att betrakta som ett avfall och utifrån befintligt underlag bedömer länsstyrelsen att rödfyren tillsvidare bör klassas som icke-farligt avfall enligt EWC-kod 01 04 08.

6(10) Miljöaspekter Ur miljösynpunkt utgör rödfyrsförekomsterna främst ett lokalt problem där föroreningarna förekommer i grundvatten och ytvatten i högarnas närhet. De ph-värden som har uppmätts i yt- och grundvatten vid rödfyrshögarna i Falköping 2003 ligger generellt mellan 7 och 8 vilket troligen beror på kalkinnehållet i rödfyren. Mängdmässigt sker den största föroreningsspridningen med ytvattnet. Laktesterna visar att utlakningen är relativt hög (20-100 %) på lång sikt (100-tals till 1000-tals år) för de flesta ämnen förutom arsenik och bly. Andelen tungmetaller som är tillgängliga för utlakning på kort sikt är dock betydligt lägre endast någon procent. I den aktuella undersökningen (Falköping 2003) bedöms utlakningen inte medföra någon direkt risk för att närliggande ytvattendrag förorenas eftersom utlakning sker på relativt lång sikt Ämnen som förs med vattnet från högarna kan dock fastläggas i bottensediment nedströms lokalerna, vilket främst kan ge giftpåverkan på ekosystemet. Spridningen till berggrundvattnet kommer att undersökas närmare i fortsatta undersökningar. Hälsoaspekter Exponering och risker De exponeringsvägar som pekats ut som relevanta ur hälsosynpunkt är intag via jord, damm, grönsaker som odlats på rödfyr samt intag via grundvatten. Västra Götalandsregionens miljömedicinska centrum (VMC) har gjort en bedömning av de hälsomässiga riskerna och bedömer att riskerna för människor som bor i eller kring områden med rödfyr främst utgörs av ett ökat upptag av uran eller arsenik via kontaminerat dricksvatten. För uran kan en påverkan på den tubulära njurfunktionen ske och för arsenik utgörs risken av en möjlig ökad cancerförekomst i urinblåsa, lunga eller hud. Riskerna vid inandning av damm från rödfyrsbelagd mark bedöms som obetydliga liksom ett tillfälligt oralt intag av damm. Strålning Alunskiffer innehåller stora mängder uran som har en naturlig nedbrytningskedja där radon är ett av stegen. Inandning av uranhaltigt damm kan innebära en radiologisk hälsorisk. Av VMC s bedömning framgår bl.a. att nivån på gammastrålning och radonavgång från rödfyr är ungefär samma som från oförbränd alunskiffer. SSI har bedömt att risken från rödfyrsdamm är liten för allmänbefolkningen då radioaktiva isotopers lakbarhet är låg i rödfyr. Däremot är det sedan länge känt att mycket höga radonhalter kan finnas i bostäder byggda på rödfyr (SSI, Strålskydd/4 1999), men i detta avseende skiljer sig inte rödfyr från oförbränd alunskiffer.

7(10) Länsstyrelsen anser att ur försiktighetssynpunkt bör följande åtgärder vidtas: Eventuell rödfyr som förekommer på lekplatser bör tas bort och rent material tillföras med en mäktighet av minst 70 cm. Vattentäkter i eller nedströms rödfyrsförekomst bör undersökas m.a.p. metallpåverkan och radonhalt. Risken för höga radonhalter inomhus skall beaktas både för bostäder belägna på alunskiffer som på rödfyr. Planeringsaspekter Allmänt gäller att förorenade områden bör redovisas i kommunernas översiktsplaner (ÖP) vilket även gäller rödfyrsförekomster. I ÖP n bör rekommendationer ges för hur rödfyr skall hanteras framöver och vilka behov av ytterligare skyddsåtgärder som är aktuella. Nybyggnation på rödfyr bör undvikas, framförallt om det gäller bostadsändamål. Att bygga på förorenade områden kan vara möjligt om utförliga undersökningar visar att det är acceptabelt ur hälso- och miljösynpunkt. Möjliga skyddsåtgärder kan vara borttransport, tätning och täckning av rödfyr. Man bör vara medveten om att kvarlämnande av föroreningar kan föranleda problemställningar i framtiden genom nya undersökningsresultat och t.ex. oro från boende. Om markområden med rödfyr planeras att tas i anspråk för bebyggelse eller andra anläggningar bör detta prövas genom detaljplan. Ett sådant arbete skall inledas med program och miljökonsekvensbeskrivning. Det är angeläget att kompletterande undersökningar utförs innan förslag till ny markanvändning görs. Den upprättade MKB n bör anpassas till att även kunna användas för eventuell parallell prövning enligt miljöbalken. Kulturmiljöaspekter Kalkugnar av fältugnstyp som är varaktigt övergivna samt lämningar/anläggningar som sammanhänger med dessa, t.ex. rödfyr, är fasta fornlämningar enligt 2 kap 1 Kulturminneslagen (KML). Lagskyddet tillämpas dock selektivt vilket innebär att länsstyrelsen gör en bedömning i varje enskilt fall. Lämningar som inte klassificeras som fasta fornlämningar utgör övrig kulturhistorisk lämning Fornlämningsskyddet följer direkt av lagen och något särskilt beslut behövs inte. Tills vidare är det därför lämpligt att samtliga rödfyrshögar behandlas som delar av en fast fornlämning eller blivande sådan, med undantag av dem som finns på Kinnekulle, där en särskild fornminnesinventering för att märka ut vilka områden med kalkugnar etc. som utgör fast fornlämning har genomförts. I ärenden som rör åtgärder på eller i rödfyrshögar skall samråd ske med Kulturmiljöenheten för att fastställa platsens formella status.

8(10) Täktverksamhet Vid grävning i rödfyr gäller samma bestämmelser som för täktverksamhet. Idag finns tillståndsprövad täktverksamhet i ett par av Skaraborgs rödfyrshögar. Dessa har ett varierande innehåll av kalksten och skrotsten. Vid tillståndsprövningen har man i ett fall sagt att endast tidigare ratad kalksten får brytas. En annan täkt bryter rödfyr för att nyttja som täckmaterial på avfallsdeponi. Skifferaska från oljeskifferverket i Kinne-Kleva bryts för tillverkning av röd beläggning för sportbanor (tennisbanor, löparbanor m.m.) I övrigt används rödfyr flitigt för husbehovstäkt, då används materialet främst för fyllnadsändamål och vägbeläggning. Materialet har inte några specifika egenskaper som gör det särskilt lämpat för vägbeläggning eller fyllnadsändamål. Snarare medför det problem i och med dess vattenhållande förmåga som gör den kletig vid väta och att det dammar vid torka. Användning av rödfyr eller skifferaska medför oftast en onödig utspridning och extra utlakning ur materialet vare sig det rör husbehovstäkt eller tillståndspliktig verksamhet. Länsstyrelsen kommer att vara mycket restriktiv vid fortsatta ansökningar om täkttillstånd i rödfyr. Den brytning av materialet som kan övervägas är användning för speciella ändamål. Länsstyrelsen bedömer att tillstånd till brytning av rödfyr eller skifferaska för vissa ändamål även framöver bör kunna medges men sökanden skall i prövningen tydligt redovisa behovet av just denna materialtyp och kunna bevisa kunskap om materialets egenskaper. När det gäller brytning för användning som täckmaterial på avfallsdeponier skall prövning ske restriktivt och främst tillåtas i rödfyrshögar som bedöms behöva saneras. En utbrytning av materialet medför att nya vittringsytor blottläggs och därmed ökar risken för utlakning. Lämpligt omhändertagande Om rödfyr skall flyttas från en plats bör avfallet läggas på en lämplig deponi med tillstånd att ta emot den typen av avfall. Rödfyr bör inte fortsätta användas som utfyllnadsmaterial, vägbyggnation o liknande ändamål. Länsstyrelsen bedömer utifrån nuvarande kunskap att rödfyr bör hänföras till en deponi för icke-farligt avfall inom närområdet, dvs. där alunskiffer förekommer naturligt. Det bör även vara en deponi som kommer att anpassas efter de nya deponeringsreglerna. Om behov finns kan rödfyren enligt länsstyrelsens bedömning användas som täckmassor på den aktuella deponin. Rödfyren kan i så fall användas som mellantäckning eller avjämning i sådana applikationer där uppsamling av lakvatten sker till lakvattensystemet med efterföljande behandling. Däremot bör det inte användas ovanpå tätskikt i samband med sluttäckning av en deponi.

9(10) Den som bedriver deponeringsverksamheten får göra avdrag för avfallsskatt på förorenad jord från marksanering 4. Om avdragsrätten kan tillämpas för rödfyr är inte klarlagt men om så är fallet bör kostnaden för avfallslämnaren minska. Om deponiägaren dessutom kan ersätta andra material för mellantäckning/avjämning med rödfyr bör det i princip innebära minskade kostnader för alla. Lämpliga deponier för omhändertagande av rödfyrsavfall: Rödjorna, Skara Risängen, Skövde Falköpings deponi, Falköping Kartåsen, Lidköping Före mottagning av rödfyr till en deponi bör verksamhetsutövaren kontakta tillsynsmyndigheten för den aktuella deponin för bedömning av om anmälan enligt miljöbalken krävs. I samband med att ett område efterbehandlas kan en viss omflyttning av rödfyr inom ett och samma område vara acceptabelt. Denna fråga hanteras då inom saneringsanmälan enligt 28 förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMVH). I god tid före grävning och borttransport av rödfyr behöver följande kontakter tas: Tillsynsmyndigheten angående planerade schaktningsarbeten (upplysningsskyldighet, ev saneringsanmälan). Samråd med länsstyrelsen kulturmiljöenhet angående fornlämningsskydd. Vid framtagandet av denna vägledning har utöver undertecknade även följande personer deltagit: Urban Lindqvist, Miljöskyddsenheten, Bertil Ström, Samordningsenheten, Jens Rasmussen, Samhällsbyggnadsenheten, John Dagobert, Naturvårds- och fiskeenheten, Lars Jacobzon, Kulturmiljöenheten samt Göran Fjellman, Rättsenheten. Samråd har även skett med länsstyrelsens branschgrupper för avfall respektive efterbehandling. Ulrika Samuelsson Anna-Karin Davidsson 4 Lag (1999:673) om skatt på avfall, 11

10(10) BILAGA Utförda undersökningar av rödfyr i Västra Götalands län Länsstyrelsen Västra Götaland 2002:8. Metalläckage från rödfyrshögar i Hornborgasjöns avrinningsområde, Falköpings kommun. VBB VIAK 2001-02-25. Rödfyr, metallhalter i vatten. SWECO VBB VIAK 2002-11-20. Kompletterande studie av ytvattenkvalitet vid rödfyrsdeponier vid Rörsberga, Tomtens kalkbruk samt Uddagården 2002. SWECO VBB VIAK 2001-05-07. Laktest Rödfyr SWECO VBB VIAK 2001-12-03. Laktest Rödfyr/Alunskiffer Länsstyrelsen Västra Götaland 2002-12-05. Sammanställning av inventerade rödfyrshögar (MIFO, fas 1). Examensarbete. Götene kommun 2002. Misstänkt tungmetalläckage och påverkan på brunnar vid Rödfyrshögar på Kinnekulle i Götene kommun. Envipro Miljöteknik AB 2003-09-28, reviderad 2003-11-17. Undersökning, riskbedömning och prioritering av rödfyrshögar i Västra Götalands län Undersökningar gällande Tomten, Rörsberga och Uddagårdens kalkbruk samt riskbedömning och prioritering av övriga rödfyrshögar i Västra Götalands län Envipro Miljöteknik AB 2003-11-21. Utökad sammanfattning av rapporten Undersökningar, riskbedömningar och prioritering av rödfyrshögar i Västra Götalands län Envipro Miljöteknik AB 2004-02-18. F.d. Flottans Skifferoljeverk vid Kinne-Kleva, Götene kommun Förstudie SGI 2004-02-06. Miljöbedömning av Rödfyr Västra Götalands län Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum 2004-02-27. Miljömedicinsk bedömning av hälsorisker hos människa på grund av rödfyrshögar i Västra Götaland.