Förord. Stockholm i december Samhällsekonomiska sekretariatet

Förord IRAPPORTERNA Landstingens ekonomi och Kommunernas ekonomiska läge, som kommer ut två gånger om året, redovisar förbunden sin bild av landstingens respektive kommunernas ekonomiska situation och utveckling. Nytt för denna gång är att del 1 i de båda rapporterna (som publiceras i olika volymer) är densamma och framtagen av Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet gemensamt. Den innehåller ett avsnitt om de samhällsekonomiska förutsättningarna och hela sektorns ekonomi fram till år 2005. I denna del finns även ett avsnitt om sjukfrånvaron som innehåller analys av skillnaderna i sjukfrånvaro mellan kommunsektorn och den privata sektorn. Beräkningarna avslutades den 4 december 2002. I del 2 av Landstingens ekonomi framgår att landstingen sammantaget får svårt att uppnå en ekonomi i balans under perioden. Utvecklingen av kostnaderna för läkemedel spelar därvid en stor roll. En jämförelse av kostnaderna för slutenvården i olika landsting redovisas också. I del 2 av Kommunernas ekonomiska läge redovisas bland annat hur kommunernas ekonomichefer bedömer det ekonomiska resultatet för år 2002 samt hur olika verksamheter klarar sina budgetar. Vidare konstateras att obalansen i kommunernas ekonomi växer under perioden. Rapporterna är tjänstemannaprodukter och har utarbetats av Landstingsförbundets samhällsekonomiska sekretariat och Svenska Kommunförbundets finanssektion. De personer som deltagit i arbetet framgår av insidan på respektive rapports omslag. Även andra enheter på förbunden har bidragit med fakta och synpunkter. Vi tackar särskilt Karin Skilje, Södertälje kommun, för hennes hjälp. Stockholm i december 2002 Stefan Ackerby Samhällsekonomiska sekretariatet Landstingsförbundet Maj-Lis Åkerlund Finanssektionen Svenska Kommunförbundet 1

Innehåll Sammanfattning... 3 1 Nya balansproblem efter fem år av återhämtning... 7 De samhällsekonomiska förutsättningarna... 9 Den internationella ekonomin tappar fart... 9 Svag tillväxt även i Sverige... 11 Kommunernas och landstingens ekonomi de närmaste åren... 15 Allt svagare intäktsökningar... 15 Nio procent av intäkterna kommer från statsbidrag... 17 Statliga tillskott och indragningar: minus 16 miljarder... 18 Fortsatt snabb kostnadsökning... 19 Sjukfrånvaron en ödesfråga... 21 2 Kommunernas kostnader ökar kraftigt i år... 27 Hälften bor i en kommun som inte har balans i ekonomin 2002... 27 Kommunernas ekonomi till 2005... 30 Svagare ökning av kommunernas intäkter väntar... 30 Kraftiga kostnadsökningar 2003 2005... 31 Beräkningsantaganden... 31 Kostnader och verksamhet... 32 Markant stigande personalomkostnader... 32 Ihållande resultatförsvagning... 33 Bristande konkurrens ökar försäkringskostnaderna... 34 Nedgången på börsen försämrar resultatet... 34 Högre energiskatter ökar fastighetskostnaderna... 35 Inskränkningar i självstyrelsen minskar effektiviteten... 36 Både ekonomi och verksamhet kräver en stärkt finansieringsprincip... 36 Utöka»påsen«med riktade statsbidrag... 36 Ofinansierade reformer skapar underskott... 37 Maxtaxans oklara regler ger avgiftsbortfall i äldreomsorgen... 38 Reformerna inom barnomsorgen är inte fullt finansierade... 39 Bättre samverkan mellan kommuner och landsting ger lägre kostnader och högre kvalitet... 40 Medicinskt färdigbehandlade blir utskrivningsklara... 40 Appendix... 41 2

Sammanfattning Kärvare tider för kommuner och landsting Kommuner och landsting har ett kärvt ekonomiskt läge. Många kommer inte att klara kravet på en ekonomi i balans och det samlade resultatet för hela sektorn väntas 2002 bli betydligt sämre än 2001. De närmaste åren växer obalansen i sektorns ekonomi igen Under fem år, från 1996 till 2001, förbättrades gradvis ekonomin i kommuner och landsting. Både 2000 och 2001 visade kommunsektorn ett samlat positiv resultat. Den positiva utvecklingen bröts under 2001 när kostnaderna började öka i snabbare takt än intäkterna. Eftersom den kommunala sektorns ekonomi inte fullt ut följer den övriga ekonomin räddades resultatet för sektorn av stora engångsvisa skatteintäkter från tidigare år. En förklaring till försämringen av kommunernas och landstingens skatteintäkter är att sysselsättningen i landet stagnerat. Trots svagare utveckling av intäkterna har kostnaderna fortsatt växa i oförminskad takt. Kostnaderna väntas fortsätta öka relativt snabbt de närmaste åren, bland annat till följd av kraftiga ökningar av lönekostnaderna. Den sammanlagda kostnadsökningen som följer av ökade kostnader för avtalspensioner och höjda avgifter för avtalsförsäkringar beräknas bidra till en ökning av sektorns kostnader med 6 7 miljarder kronor 2005. Kostnaderna ökar också till följd av befolkningsförändringar, läkemedelskonsumtionen, den medicinsk tekniska utvecklingen, reformerna i förskolan och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). De tre närmaste åren kommer enligt vår bedömning också att bli svåra. Den internationella konjunkturen ser nästa år ut att bli svagare än i tidigare prognoser. Det medför en svag tillväxt även i Sverige. Vi räknar med att sysselsättningen börjar öka igen först 2004. Eftersom befolkningen i förvärvsarbetande ålder inte ökar nämnvärt under perioden kommer sysselsättningen och därmed den kommunala skattebasen att utvecklas svagare än under de gångna åren. Med nu gällande beslut kommer inte statsbidragen att ge något realt tillskott. Sammantaget motsvarar därför inte utvecklingen av intäkterna de kostnader som kommunerna står inför under prognosperioden. Obalanserna i sektorns ekonomi består därför. Samlad resultaträkning för den kommunala sektorn åren 2001 2005 Miljarder kronor i löpande priser 2001 2002 2003 2004 2005 Verksamhetens intäkter 121 127 130 135 139 Verksamhetens kostnader 515 544 571 595 620 Avskrivningar 17 18 19 19 20 Nettokostnader 411 435 460 480 502 Skatteintäkter 361 380 410 426 446 Generella statsbidrag 50 50 48 45 45 Finansnetto 1 2 0 0 0 Resultat före e.o. poster 1 7 3 9 11 varav landsting o regioner 3 7 3 4 6 varav kommuner 5 0 0 5 5 Källa: Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet. Största skattehöjningarna på 25 år Den kärva ekonomin har gjort att många kommuner och landsting beslutat höja skatten. Fyra landsting och ett sjuttiotal kommuner höjer skatten år 2003. Landstingen har generellt ett svårare ekonomiskt utgångsläge än kommunerna. Den genomsnittliga skatten för landstingen stiger därför med 48 öre, medan kommunernas stiger med 18 öre. Det är den största sammanlagda höjningen på 25 år. Landstingen förstärker sin ekonomi med 6 miljarder kronor och kommunerna med 2 miljarder kronor. Detta räcker dock inte till för att skapa balans, utan även 2003 kommer sektorn att ha kostnader som överstiger intäkterna. 3

Tio år med generella statsbidrag har kostat 14 miljarder i urholkning Större delen av statsbidragen till kommuner och landsting har varit generella i tio års tid. Det var år 1993 som merparten av bidragen stoppades i en påse. Före 1993 var samtliga statsbidrag riktade till de olika verksamheterna. I denna rapport visar vi på de generella indragningar som gjorts i statsbidragspåsen samt att priser och löner urholkar värdet av statsbidragen. Omräknat till 2001 års priser har bidragen urholkats med 14 miljarder kronor. Det motsvarar en tredjedel av förskoleverksamheten eller hela individ- och familjeomsorgen (exklusive försörjningsstöd). Om vi också räknar med effekterna av statliga beslut som påverkat skatteunderlaget eller sektorns ansvar inom olika områden saknas ytterligare 2 miljarder kronor, det vill säga totalt 16 miljarder kronor (se diagram K på sidan 18). Statsbidragen tenderar att bli allt mindre generella genom olika former av särskilda satsningar på skola, vård och omsorg. Detta minskar kommunernas och landstingens möjligheter att effektivisera verksamheten efter de förhållanden som råder lokalt. Staten tvingar sektorn att prioritera på områden där det enskilda landstinget eller kommunen redan kan ha valt att satsa. Redan idag har kommuner och landsting svårt att klara sitt uppdrag. Både de snäva ekonomiska ramarna och en pressad personalstyrka sätter gränser för vilket uppdrag kommuner och landsting kan åta sig i framtiden. Sjukfrånvaron en fråga om 40 50 miljarder kronor Något som också kommer att försvåra möjligheterna att klara uppdraget under den kommande prognosperioden är den stigande sjukfrånvaron. Den slår mot kommuner och landsting på flera olika sätt. De sjuka måste nästan alltid ersättas av friska, lika kompetenta personer om patienter, äldre, brukare, elever och barn inte ska fara illa. Det är svårt eftersom det ofta handlar om yrkesgrupper som det är brist på. Bristen försvåras och kan driva upp lönerna ytterligare eller orsaka höga kostnader till bemanningsföretag. Även avtalsenliga avgifter för personalens försäkringar höjs på grund av stigande ersättningar till sjukskrivna försäkringstagare. Fortfarande är det staten som har de största direkta kostnaderna för de sjukskrivna. Kommunernas kostnader för de sjuka är sjuklönen under de första 14 dagarna, semesterersättning och vissa tilllägg. Situationen svårast i kommuner och landsting Sjukfrånvaron i kommuner och landsting har ökat betydligt mer än bland de privatanställda sedan mitten av 1990-talet. Uppgången har varit något kraftigare i kommunerna än i landstingen. Det är kvinnor i kommun- och landstingssektorn som haft en starkare ökning än kvinnor i privat sektor. För män har uppgången varit relativt parallell i de olika sektorerna. Till en större del ligger samma faktorer bakom den växande sjukfrånvaron i kommunerna som i den privata sektorn. Det återstår dock en ökning i kommuner och landsting som fordrar bättre underlag och analys för att dra slutsatser om vilka ytterligare insatser som kan göras. För tio år sedan, innan nedskärningarna i sektorn inleddes, var personal i kommuner och landsting sjukskrivna i mindre grad och friskare än andra. Inför de effektiviseringar som nu kommer att krävas för en ekonomi i balans är situationen betydligt allvarligare. Kommuner och landsting har redan vidtagit olika åtgärder med goda resultat. Men en utveckling för att främja hälsan och förbättra rehabiliteringen måste fortsätta. Staten måste ge rimliga ekonomiska förutsättningar och stabila spelregler för detta, till exempel genom att ge rimlig tid att genomföra nya beslut. I rapporten drar vi också en rad andra slutsatser om sjukfrånvaron i samhället; bland annat att man måste öppna upp mellan de olika instanserna i samhället som finansierar sjukskrivningar och rehabiliteringsinsatser. Inget utrymme för ytterligare ofinansierade reformer och ambitionshöjningar Ur ett ekonomiskt perspektiv innebär de höga kostnaderna för sjukfrånvaron i samhället framförallt att statens ekonomi försämras kraftigt och därmed statens möjligheter att kompensera kommuner och landsting för ökade behov och andra ökade kostnader. Därför är det viktigt att kommuner och landsting får ta time-out för ytterligare välvilliga reformer och ambitionshöjningar i verksamheten som inte är finansierade. Både den kommunala personalen och ekonomin behöver det för att på sikt få 4

mer realistiska möjligheter att klara det kommunala uppdraget. Landstingen står inför stora omprövningar Landstingssektorn präglas för närvarande av en förhållandevis snabb kostnadsutveckling som förklaras av såväl fler anställda och utökad verksamhet som stigande priser och löner. Mot bakgrund av sektorns ekonomiska läge finns inte utrymme för en lika snabb ökningstakt under kommande år. Vår bedömning är att det tar tid att genomföra åtgärder som dämpar kostnadsökningarna, men att ökningstakten successivt faller fram till 2004. I genomsnitt beräknas kostnaderna öka med cirka 1,1 procent per år i fasta priser 2003 2005. De landstingsanställdas löner antas öka i samma takt som genomsnittet för hela ekonomin. De kostnadsökningar som uppstår till följd av höjda premier för avtalsförsäkringar ökar personalkostnaderna ytterligare. Efter flera år med krympande underskott vände utvecklingen nedåt under 2002. Vi beräknar underskottet i år till cirka 6,5 miljarder kronor, vilket innebär en försämring med 3,0 miljarder kronor sedan 2001. Resultatförsämringen förklaras främst av att kostnaderna fortsatt stiga snabbt och ett försämrat finansnetto samtidigt som tillväxten i den kommunala skattebasen bromsats upp. Trots att landstingen genomför de största skattehöjningarna på många år beräknas det ändå bli ett underskott 2003, som sedan växer ytterligare till 2005. För att sektorn som helhet ska uppnå balans mellan intäkter och kostnader inom prognosperioden skulle krävas att kostnaderna i fasta priser minskar något. En långsiktigt hållbar utveckling av landstingssektorns ekonomi kräver både ytterligare intäktsförstärkningar och förbättrad kostnadskontroll. Höjda landstingsskatter är landstingens enda möjlighet att öka sina intäkter. Staten kan bidra till ökade intäkter genom beslut om breddningar av den kommunala skattebasen och ökade statsbidrag. Om kostnadernas ökningstakt ska kunna dämpas utan en sänkning av ambitionsnivån måste landstingen vidta åtgärder för att öka produktiviteten och utveckla ekonomistyrningen ytterligare. Staten kan bidra till bättre förutsättningar för landstingen genom att skapa stabila spelregler för den ekonomiska planeringen. Detta innebär i första hand ökad långsiktighet i beslut som påverkar landstingens resursutrymme och mer ändamålsenlig utformning av de statliga bidragen, exempelvis genom att ersätta de tillfälliga tillskotten med en permanent breddning av skattebasen eller höjning av statsbidragen. Kostnadernas ökningstakt varierar mycket mellan de enskilda landstingen. Det finns också exempel på kliniker och motsvarande som lyckats minska sina kostnader avsevärt genom att förändra rutiner och arbetssätt. Detta tyder på möjligheter att öka produktiviteten för sektorn som helhet. Ofinansierade ambitionshöjningar tvingar kommunerna att omprioritera I kommundelen redovisar vi resultatet från en enkät till ekonomicheferna i kommunerna. Vi har frågat om vilka verksamheter som inte håller sin budget och vilka orsakerna är till detta. Det framkommer att det framförallt är ökade behov både på grund av demografi och reformer som bidrar till att verksamheterna inte håller sin budget. Inom äldreomsorgen är det fyra av fem kommuner som inte klarar sin budget. Inom handikappomsorgen är det två av tre kommuner som inte klarar sin budget. Det är inom handikappomsorgen som kostnaderna ökar snabbast. Möjligheterna att finansiera verksamheten har inte alls följt med statens höjda ambitioner. Vi bedömer att behoven inom handikappomsorgen kommer att fortsätta öka. Kommunerna tvingas därför omprioritera i andra verksamheter som skola, vård och omsorg. En förskoleplats kostar i genomsnitt 65 500 kronor, en omsorgstagare i äldreomsorgen kostar 247 400 kronor och den genomsnittliga kostnaden för en person med stöd enligt LSS kostar 346 300 kronor. Det är svårt att planera och budgetera handikappomsorgen eftersom den är betydligt mer komplicerad än andra verksamheter. Behoven är i hög grad individuella. Inget av de två förslag till utjämningssystem som LSS-kommittén presenterade den 21 november löser finansieringen. Kommittén förordar att systemet utformas så att kommuner med höga kostnader får bidrag från systemet medan kommuner med låga kostnader får betala till systemet. Det andra förslaget innebär att kommunerna får ett bidrag för sina LSS-kostnader samtidigt som det generella statsbidraget minskas. Den- 5

na modell som benämns bruttomodellen är ett mer transparent system som innebär att kostnadsökningarna blir mer synliga. Det blir också tydligt hur mycket det generella statsbidraget sänks och hur mycket mindre resurser övriga verksamheter får att förfoga över. En statlig finansiering ger kommunerna förutsättningar att leva upp till lagstiftningens krav och de funktionshindrades behov av stöd behöver inte ställas mot behoven hos andra grupper som får del av kommunernas service. 6

1 Nya balansproblem efter fem år av återhämtning VERKSAMHETEN i landets 289 kommuner, 18 landsting och 2 regioner sammantagna, har under de senaste fem åren vuxit med cirka 2 procent per år. Detta motsvarar den tillväxt som rådde före den samhällsekonomiska krisen och nedskärningarna i början av 1990-talet. Under 1980-talet, då kraven från befolkningsutvecklingen var ungefär lika stora som under 1990-talet, växte den kommunala konsumtionen sammantaget med 25 procent. I år svarar kommuner och landsting för 19,7 procent av BNP. Det är 2 procentenheter mer än bottennivån 1997. Ökningen förklaras helt av att priset på kommunal verksamhet stigit snabbare än den allmänna prisnivån. Justerat för prisökningarna har kommuner och landsting vuxit långsammare än både BNP och hushållens konsumtionsutgifter. Att priset på kommunal konsumtion ökar snabbare är en naturlig konsekvens av att konsumtionen i kommuner och landsting, till skillnad från andra komponenter i BNP, mäts som kostnader för arbetskraft, material med mera och inte i termer av de tjänster som produceras. Det finns inget samlat mått på de tjänster och den service kommuner och landsting ansvarar för. Kommunernas och landstingens verksamhet finansieras i huvudsak med skatt på arbetsinkomster. Därmed sätter utvecklingen av sysselsättningen i ekonomin en gräns för hur snabbt kommuner och landsting kan växa med ett oförändrat skatteuttag. Som framgår av tabell A var förutsättningarna gynnsamma under 1980-talet, med både en stigande sysselsättning och fallande relativpriser. Kommuner och landsting kunde expandera förhållandevis snabbt utan alltför stora skattehöjningar. På motsvarande sätt gav en förhållandevis god tillväxt av sysselsättningen åren 1997 2001 förutsättningar för en tillväxt i sektorn under dessa år, även om expansionen begränsades av en mer normal relativprisökning. Den försvagning av sysselsättningen som varit tydlig sedan mitten av 2001 är bekymmersam för den kommunala sektorn. Utan tillväxt i sysselsättningen krävs skattehöjningar för att verksamhetens resurser skall kunna växa i takt med behoven. Från mitten av 1990-talet till och med 2001 förbättrades successivt den kommunala sektorns ekonomiska resultat. De samlade resultaträkningarna för sektorn visade för 2001 ett överskott på 7,5 miljarder kronor. En betydande del av detta överskott kunde emellertid hänföras till intäkterna från försäljning av tillgångar (exempelvis av energibolag) som under senare år ägt rum, särskilt bland kommunerna. Rensat för dessa extraordinära intäkter uppgick resultatet till 1,3 miljarder kronor. Under år 2002 har sektorns resultatutveckling vänt nedåt och det redovisade resultatet förväntas bli betydligt sämre än 2001. Kommunerna beräknas sammantagna visa ett mindre underskott, medan landstingen kommer att få betydande underskott. Resultatförsämringen förklaras delvis av att den svaga utvecklingen av sysselsättningen gett utslag i en långsammare tillväxt av det kommunala skatteunderlaget, och därmed skatteintäkterna. Samtidigt har priser och löner i den kommunala sektorn stigit snabbare än tidigare år. I kombination med en fortsatt ökning av verksamhetens volym har detta medfört att kostnaderna stigit mer än intäkterna. Nedskrivningar av värdet på finansiella tillgångar i kölvattnet av börsnedgången har också bidragit till att försämra resultatet 2002 med uppskattningsvis 2 miljarder kronor. Den kommunala sektorns utveckling de närmaste åren kommer att vara beroende av när och med vilken kraft den nuvarande konjunkturavmattningen vänds i en uppgång. I synnerhet spelar utvecklingen på arbetsmarknaden en stor roll. I nästa avsnitt redovisar vi vår bedömning av den samhällsekonomiska utvecklingen. Tabell A Årlig procentuell tillväxt 1980 1990 1990 1996 1996 2002 Sysselsättning 1,0 1,1 0,7 Relativpris* kommunal konsumtion 0,3 0,1 2,1 Kommunal konsumtion 2,2 0,3 2,1 BNP 2,2 0,8 2,9 Hushållens konsumtion 1,7 0,2 2,8 *Prisindex (deflator) för kommunal konsumtion i förhållande till prisindex för BNP. Källa: SCB och egna beräkningar. 7

Diagram A Kommunal konsumtion åren 1980 2002 Årlig procentuell tillväxt, 3 års glidande medelvärden Procent 5 4 3 2 1 0 1 2 1980 1985 Källa: SCB och egna beräkningar. 1990 1995 2000 Diagram B Kommunal konsumtion, BNP och hushållens konsumtion i fasta priser, åren 1980 2002 Index 1980 = 100 Den försämrade ekonomin har medfört att många kommuner och landsting höjer skatten nästa år. Detta kommer att stärka ekonomin, men på sikt måste kostnadsutvecklingen komma i takt med intäkterna för att sektorn skall klara ekonomisk balans. Detta förutsätter i sin tur att de ekonomiska förutsättningarna och spelreglerna blir tydligare och mer förutsägbara. I avsnittet om kommunernas och landstingens ekonomi de närmaste åren analyserar vi förutsättningarna för sektorns ekonomiska utveckling. Den stigande sjukfrånvaron utgör ett hot mot möjligheterna att klara finansieringen av de kommunala åtagandena. Samtidigt kan konstateras att utvecklingen av sjukfrånvaron har varit särskilt ogynnsam bland anställda i kommuner och landsting. I det sista avsnittet i del 1 av denna rapport behandlar vi frågan om sjukfrånvarons utveckling, med särskild tonvikt på den kommunala sektorn. 160 Kommunal konsumtion BNP Hushållens konsumtion 150 140 Index 130 120 110 100 90 1980 1985 1990 1995 2000 Källa: SCB. Diagram C Den kommunala sektorns resultat åren 1994 2002* Procent av konsumtionsutgifter 2 1 0 Exklusive e.o. poster Inklusive e.o. poster Procent 1 2 3 4 5 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 *Värdet för år 2002 är en prognos. Källa: Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet. 8

De samhällsekonomiska förutsättningarna UTSIKTERNA FÖR DE närmaste årens samhällsekonomiska utveckling ser nu påtagligt sämre ut än i våras. Den konjunkturförstärkning de flesta räknade med skulle komma under hösten 2002 väntas visa sig först nästa höst. Därmed ser 2003 ut att bli det tredje året i rad med en förhållandevis svag tillväxt. Detta ger också kommuner och landsting, som bidragit till att hålla uppe efterfrågan i ekonomin, sämre förutsättningar att fortsätta expandera i samma takt som under de senaste åren. För åren 2004 och 2005 gör vi ingen prognos utan antar att ekonomin närmar sig sin långsiktiga trend, vilken dessa år ger en god tillväxt. Den internationella ekonomin tappar fart I våras gjorde vi en, jämfört med andra prognosmakare, försiktig bedömning och förutsatte en relativt långsam förbättring av tillväxten i den internationella ekonomin. Den senaste tidens försämrade konjunkturutsikter tyder på att den väntade uppgången kommer att få ordentlig fart betydligt senare än vi antog i vår bedömning i maj. Den globala börsnedgången har fortsatt under hösten, även om en viss vändning uppåt har kunnat konstaterats under senare tid. En ökad osäkerhet, bland annat kring krigsrisker i Mellanöstern och en fortsatt svag industriproduktion, bidrar till att företagsinvesteringarna förutses öka svagt under år 2003. En expansiv ekonomisk politik, främst i USA, håller dock tillbaka nedgången och väntas därmed bidra till att tillväxten i världsekonomin stegvis återhämtar sig under nästa år. Sammantaget beräknas BNP-tillväxten inom hela OECD-området uppgå till 1,2 procent i år och 2 procent nästa år. Osäkerhet om utvecklingen i USA Återhämtningen i den amerikanska ekonomin bedöms bli svagare än vad som varit fallet vid tidigare konjunkturuppgångar. Främsta orsaken är att börsfallet tidigare i år dämpar konsumtionstillväxten och investeringarna. Andelen hushåll som har aktier är avsevärt högre i USA än i andra delar av världen, vilket gör att hushållens konsumtion är mer känslig för förändringar på aktiebörserna. Under de senaste månaderna har dessutom framtidsförväntningarna bland hushåll och företag försvagats. Detta har troligtvis att göra med det kraftiga börsfallet och de oegentligheter som uppdagats i några företagsredovisningar. Mot bakgrund av den amerikanska centralbankens räntesänkning i november och fortsatta positiva, om än avklingande, stimulanseffekter av tidigare finanspolitiska åtgärder väntas emellertid BNP-tillväxten successivt återhämta sig nästa år. Marginell förbättring av tillväxten i Japan En försiktig återhämtning av tillväxten har inträffat i Japan under våren, huvudsakligen beror det på en gynnsam utveckling av exporten, i synnerhet till de asiatiska grannländerna. Den förbättrade internationella konjunkturen väntas nästa år få ett positivt genomslag på exporten, men även på privat konsumtion och investeringar. Långsammare återhämtning i euroområdet... Den något försämrade bilden av världsekonomin bidrar till att tillväxten i euroområdet bedöms bli svagare i år än förra året. Framförallt har tillväxten i Tyskland inte motsvarat förväntningarna tidigare i år. Därtill är de offentliga finanserna svaga i flera stora euroländer, vilket begränsar möjligheterna för finanspolitiska stimulanser. Nästa år förutses emellertid en förbättring av tillväxttakten i såväl Tyskland som övriga euroområdet. Det råder dock en tilltagande osäkerhet gällande den fortsatta återhämtningen. Inga tecken på ett förbättrat arbetsmarknadsläge har hittills kunnat konstateras, vilket även riskerar att fördröja återhämtningen i konsumtionstillväxten. Exportutsikterna försämras dessutom av en allt starkare euro....men Storbritannien klarar sig något bättre Under slutet av förra året dämpades tillväxttakten i den brittiska ekonomin. I år förväntas tillväxten drivas av en hög offentlig konsumtion och en fortsatt positiv utveckling av hushållens konsumtion. Nästa år förutses en förstärkning av den inhemska efterfrågan, bland annat beroende på en expansiv 9

ekonomisk politik kombinerat med ett gynnsamt läge på arbetsmarknaden. Tabell B BNP-utveckling i några OECD-länder Procentuell förändring från föregående år 2001 2002 2003 2004 USA 0,3 1,6 2,2 3,0 Japan 0,5 0,2 0,5 1,0 Tyskland 0,7 0,5 1,5 2,5 Storbritannien 1,9 2,0 2,5 3,0 Sverige 1,2 1,5 1,8 2,4 Norden exkl. Sverige 1,0 1,5 2,2 2,5 Euroområdet 1,6 1,0 1,9 2,6 OECD totalt 0,7 1,2 2,0 2,6 Källa: OECD samt nationella och egna bedömningar. Måttlig uppgång i Norden I Norge förutses i år en konsumtionsdriven uppgång som stöds av en expansiv finanspolitik samtidigt som reallöneökningarna blir betydande. Nästa år tyder oljeföretagens investeringsplaner på en kraftig investeringstillväxt, som leder till en stark positiv inverkan på inhemsk verkstadsindustri. Konkurrenskraften i norsk exportindustri har emellertid försvagats till följd av det höga kostnadsläget och apprecieringen av den norska kronan. Under 2001 uppgick BNP-tillväxten i Danmark till knappt 1 procent. I år och nästa år förutses tillväxten bli högre. Hushållens konsumtion förväntas utgöra den starkaste drivkraften i ekonomin, understödd av ökade realinkomster och ett gynnsamt läge på arbetsmarknaden. Finland drabbades särskilt hårt under förra året av avmattningen i världshandeln och i synnerhet den globala nedgången i IKT-sektorn (informationsoch kommunikationsteknologi). I takt med att den internationella ekonomin förstärks väntas en viss Diagram D Utvecklingen av aktiekurserna i USA och Sverige åren 1999 2002 Index Januari 1998 = 100 Index 250 200 150 100 50 Jan -99 Källa: EcoWin. Sverige (AFVX) Jan -00 USA (Nasdaq) Jan -01 Jan -02 Tabell C Räntor och valutakurser Nivå vid årets slut om ej annat anges 2001 2002 2003 Styrräntor Sverige 3,75 3,75 3,75 USA 1,75 1,25 1,25 Euroområdet 3,25 2,75 2,75 Långa räntor (Statsobligationer 10 år)* Sverige 5,1 5,0 4,5 USA 5,0 4,0 4,0 Tyskland 4,8 4,5 4,0 Valutakurser* US-dollar (SEK/USD) 10,33 9,00 8,50 Euro (SEK/EUR) 9,25 9,00 8,70 USD/EUR 0,90 1,00 1,02 *Årsgenomsnitt år 2001. Källa: Riksbanken samt egna beräkningar. återhämtning av exporten och industriproduktionen i år. Under nästa år beräknas även hushållens konsumtion och investeringarna bidra till uppgången i ekonomin. Internationella finansmarknaderna osäkerheten kvarstår De senaste årens negativa börsutveckling har fortsatt under 2002. Under oktober och november har det dock skett en vändning uppåt. Risken för bakslag kvarstår likafullt och börsutvecklingen väntas fortsätta uppvisa stora svängningar ännu en tid. Den väntade konjunkturuppgången torde emellertid innebära att förväntningarna om en förbättrad vinstutveckling i många företag på lite sikt ökar och att börskurserna därmed fortsätter att stiga i måttlig takt. Mycket talar för att den kraftiga börsuppgången fram till början av år 2000 kan karaktäriseras som en finansiell»bubbla«och att nedgången i aktievärdena är en anpassning till mer normala förhållanden. Det kommer därför att dröja lång tid innan börskurserna är tillbaka på samma nivåer som vid inledningen av år 2000. Under hösten föll obligationsräntorna i USA, Tyskland och Sverige till de lägsta nivåerna på 40 år. En viss uppgång kommer sannolikt när marknaderna kan urskilja den kommande ekonomiska återhämtningen. Bedömningen att inflationen blir fortsatt låg och att styrräntorna fortfarande är på väg ned i flera länder innebär att den väntade ränteuppgången kommer att bli måttlig. Dollarn, som stärkts successivt under 1990-talet, försvagades under våren och sommaren och be- 10

döms fortsätta försvagas även nästa år. Dämpade förväntningar om tillväxten kombinerat med det senaste årets företagsskandaler har minskat förtroendet för den amerikanska kapitalmarknaden, vilket har gett återverkningar på dollarn. Den svenska kronan har fortsatt att stärkas mot såväl US-dollarn som euron under hösten. Folkomröstningen nästa år om ett svenskt inträde i europeiska valutaunionen (EMU) kan leda till att kronan förstärks ytterligare. Svag tillväxt även i Sverige Den svenska ekonomin har hittills stått emot konjunkturavmattningen relativt väl, beroende på en svag krona och en expansiv finanspolitik. Indikationer på ökade problem i ekonomin blir dock allt tydligare. Den internationella lågkonjunkturen påverkar även Sverige. Omfattande höjningar av kommunalskatterna kan bidra till att dämpa hushållens konsumtionsbenägenhet. Måttlig konjunkturuppgång nästa år Tillväxten beräknas endast öka marginellt nästa år och uppgå till 1,8 procent. Den långsamma internationella tillväxten hämmar exporttillväxten. Investeringsökningarna i industrin blir därför begränsade. Kommuner och landsting väntas nästa år höja skatten samtidigt som finanspolitiken går från att vara expansiv till svagt åtstramande. Dessa är några av förklaringarna till den utdragna konjunkturutvecklingen de närmaste åren. Däremot förutses penningpolitiken bli mer expansiv, vilket Riksbankens sänkningar av styrräntan i november och december indikerar. Detta kan dock komma att motverkas av en stärkt kurs för kronan. Svag konsumtionsutveckling trots kraftig ökning av hushållens inkomster Hushållens reala disponibla inkomster ökar mycket kraftigt i år eller med cirka 5 procent, till följd av bland annat statliga skattesänkningar och införandet av maxtaxan i barnomsorgen. Hushållens konsumtion har dock hittills i år blivit svagare än väntat. Nästa år bidrar kommunsektorns väntade skattehöjningar till att dämpa hushållens konsumtionsefterfrågan (motsvarar en köpkraftsindragning på 8 miljarder kronor). Avgörande för konsumtionstillväxten framöver är i vilken utsträckning den fortsätter att få stöd från arbetsmarknad, finansmarknad och bostadspriser. Vi räknar med en viss dämpning av tillväxten i hushållens konsumtionsutgifter 2003 för att åren därefter åter ta fart. Diagram E Den svenska kronans utveckling mot USD och EUR åren 1999 2002 SEK SEK 7,0 7,5 8,0 8,5 9,0 9,5 10,0 10,5 11,0 11,5 Jan-99 Källa: EcoWin. USD Jan-00 EUR Jan-01 Diagram F Utvecklingen av BNP i Sverige åren 1990 2005 Procentuell volymförändring Procent 5 4 3 2 1 0 1 2 3 1990 1995 2000 Källa: SCB, Konjunkturinstitutet samt egna beräkningar. Tabell D Försörjningsbalans Procentuell förändring från föregående år Jan-02 2005 2001 2002 2003 2004 2005 BNP 1,2 1,5 1,8 2,4 2,9 Import 3,9 2,8 4,7 5,6 7,2 Hushållens konsumtionsutgifter 0,2 2,4 1,7 2,6 2,9 Offentliga konsumtionsutgifter 1,4 2,0 0,9 0,8 0,7 Statliga 0,0 0,5 0,5 0,5 0,5 Kommunala 1,9 2,6 1,1 0,9 0,8 Kommuner 1,3 2,0 0,9 0,7 0,7 Landsting* 3,3 3,9 1,6 1,5 1,0 Bruttoinvesteringar 1,5 3,0 3,0 5,0 6,5 Lagerinvesteringar, % av BNP 0,5 0,4 0,0 0,0 0,0 Export 1,4 4,0 4,6 5,0 6,5 *Justerat för effekter av huvudmannaskapsförändringar. Inklusive kostnader för läkemedel, vilka utgör cirka 0,5 procentenheter av den årliga ökningen av landstingens konsumtionsvolym. Källa: SCB, Konjunkturinstitutet samt egna beräkningar. 11

Diagram G Svensk industris relativa arbetskraftskostnad per producerad enhet i förhållande till våra viktigaste konkurrentländer åren 1970 2005 Index 1980 = 100 Index 120 110 100 90 80 70 60 1970 1975 1980 1985 1990 Källa: SCB och Riksbanken samt egna beräkningar. 1995 2000 2005 Kommunal konsumtion lägre tillväxt framöver Den kommunala konsumtionen steg förhållandevis kraftigt under år 2001 eller med knappt 2 procent jämfört med året innan. Enligt nationalräkenskapernas utfall för första halvåret i år har kommunernas och landstingens konsumtionsutgifter fortsatt öka i den takten. För helåret 2002 beräknas tillväxttakten uppgå till 2,6 procent. Under prognosperioden kommer det ekonomiska läget vara ansträngt för kommuner och landsting. Vi räknar därför med en lägre tillväxt under perioden 2003 2005. Tabell E Vissa nyckeltal för den ekonomiska utvecklingen Procentuell förändring från föregående år om ej annat anges 2001 2002 2003 2004 2005 Real disponibel inkomst 3,0 4,9 2,3 2,7 2,7 Sparkvot, i % av hushållens disponibla inkomst 4,9 7,3 8,0 8,3 8,0 Sysselsättning, timmar 0,5 0,5 0,1 0,5 0,6 Timlön 4,3 3,9 4,0 4,0 4,0 Lönesumma 4,7 3,4 4,1 4,5 4,6 Öppen arbetslöshet, i % av arbetskraften 4,0 4,1 4,0 3,9 3,7 Total arbetslöshet, i % av arbetskraften 6,5 6,5 6,5 6,3 6,0 Konsumentprisförändring 2,6 2,4 2,0 2,0 2,0 Nettoprisförändring 3,0 2,2 2,2 2,1 2,0 UND1X* 2,8 2,5 2,0 2,0 2,0 Offentliga sektorns finansiella sparande, i % av BNP 4,8 1,4 0,8 1,7 2,1 *UND1X är ett av Riksbanken definierat mått på den underliggande inflationen. UND1X skiljer sig från KPI framförallt genom att räntekostnader och direkta effekter av ändrade indirekta skatter ej ingår. Källa: SCB, Konjunkturinstitutet samt egna beräkningar. Svag investeringsuppgång nästa år Börsfallet och den fördröjda konjunkturuppgången skapar ett ogynnsamt investeringsklimat, som leder till att investeringarna faller i år. Därutöver har kapacitetsutnyttjande sjunkit i många branscher. I år faller de privata byggnadsinvesteringarna. Men detta motverkas till en del av att bostadsbyggandet hålls uppe. År 2003 väntas investeringarna öka svagt. För att investeringarna skall ta ordentlig fart krävs en period med starkare tillväxt och förbättrade framtidsutsikter. Den goda konkurrenskraften gynnar exportutvecklingen Den förbättring av efterfrågan som kunde märkas på några viktiga exportmarknader under första halvåret har kommit av sig. Det är främst den problemtyngda IKT-sektorn som återigen leder försvagningen. Enligt den senaste barometern från Konjunkturinstitutet försämras framtidsutsikterna i flera branscher. Under nästa år beräknas exporten successivt återhämta sig, trots att löneökningstakten i Sverige förutses bli högre än i konkurrentländerna. Den jämförelsevis svaga kronan kombinerat med en bra produktivitetsutveckling i industrin bidrar till att konkurrenskraften blir fortsatt god vilket gynnar återhämtningen av exporten. På längre sikt leder emellertid en löneökningstakt, som överstiger ökningstakten i våra viktigaste konkurrentländer, till påtagligt försämrade framtidsutsikter för exporten. Konjunkturförsvagning utan ökning av arbetslösheten Arbetsmarknaden har varit förhållandevis stabil under den nu aktuella konjunkturförsvagningen. Visserligen har ökningen av sysselsättningen stannat av, men någon minskning av sysselsättningen eller ökad arbetslöshet har inte inträffat. Den öppna arbetslösheten ligger stabilt kring 4 procent av arbetskraften. Det har dock skett en viss uppgång av antal personer i arbetsmarknadsåtgärder under hösten. Sammantaget är det cirka 6,5 procent av arbetskraften som är i åtgärder eller arbetslösa. Arbetslösheten har under det senaste året ökat i Stockholmsregionen, vilket till stor del beror på den starka koncentration av IKT-sektorn i regionen. Efterfrågan inom denna bransch har drabbats hårt de senaste åren och varslen fortsätter. I övriga landet har arbetslösheten legat stilla eller minskat något. 12

Den privata sysselsättningen minskar Även om antalet sysselsatta personer har varit oförändrat det senaste året, skiljer sig utvecklingen åt mellan olika sektorer. Sysselsättningen inom industrin minskar medan den ökar i tjänstesektorn. I synnerhet är det i vård, skola och omsorg som sysselsättningen ökar. Den svagare efterfrågan i den konkurrensutsatta delen av ekonomin har kompenserats av en starkare efterfrågan i de inhemska delarna. Det har varit stora rekryteringsbehov inom utbildning, vård och omsorg och den svagare efterfrågan på övriga arbetsmarknaden har också gjort det lättare att rekrytera. Under de senaste fem åren är det den privata sysselsättningen som ökat mest. Denna ökning har medfört att skatteinkomsterna har stigit och att den kommunala ekonomin stärkts. Så småningom har de växande resurserna räckt till att öka sysselsättningen även i kommuner och landsting. Idag är läget emellertid det omvända. Det är istället den kommunala sektorn som står för ökningen av sysselsättningen, medan den minskar i den privata sektorn. På sikt är det inte en hållbar situation, eftersom en ökad privat sysselsättning är en grundförutsättning för en ökad kommunal konsumtion. Det enda som då återstår för att finansiera en ökad kommunal konsumtion är att höja skatterna. Ofördelaktig demografi begränsar arbetskraftsutbudet I vår bedömning antar vi att uppgången av konjunkturen dröjer och att det blir en svag tillväxt även nästa år. Mot slutet av år 2003 stärks dock den internationella konjunkturen och efterfrågan ökar. Vi bedömer att sysselsättningen stiger 0,5 procent per år. En förklaring är att befolkningen främst växer i åldrar med lågt arbetskraftsdeltagande. Under perioden 2002 till år 2005 ökar befolkningen i åldern 20 64 år med cirka 85 000 personer eller med 2 procent. Eftersom sysselsättningsgraden skiljer sig mellan olika åldrar kommer antalet sysselsatta att öka betydligt mindre. Rent beräkningsmässigt ökar de sysselsatta med 30 000 personer under perioden. Ett annat sätt att beskriva det är att om sysselsättningsgraden blir oförändrad i respektive åldersgrupp så kommer den för hela befolkningen i åldern 20 64 år minska från 78,7 procent år 2001 till 78,0 procent år 2005. Regeringens mål om 80 procents sysselsättningsgrad år 2004 förefaller svårt att uppnå. De senaste åren har sjukfrånvaron men även övrig frånvaro ökat. Under 2002 har antalet personer Diagram H Utvecklingen av sysselsatta och i arbetskraften (vänster skala) samt öppet arbetslösa (höger skala), åren 1989 2002 Tusental personer, procent Tusental personer 4700 4600 4500 4400 4300 4200 4100 4000 3900 Sysselsatta I arbetskraften i arbete minskat med 25 000, medan befolkningstillväxten i sig borde givit en ökning på 10 000. Många av de sjukfrånvarande är idag dessutom långtidssjuka, varför det är troligt att antalet förtidspensioneringar kommer att stiga de närmaste åren. Timlönerna ökar med 4 procent men arbetskraftskostnaderna ökar mer! Den svaga efterfrågan har lett till att ökningstakten av timlönerna har dämpats, särskilt inom den privata sektorn. I kommunerna är dock ökningstakten fortfarande hög. Sammantaget ser det ut som att timlönerna i ekonomin i genomsnitt kommer att öka med 4 procent. Majoriteten av avtalen, som till största delen är treårsavtal, löper ut år 2004. Avtalskonstruktionen i kombination med den svagare efterfrågan på arbetskraft torde innebära att löneökningstakten blir relativt dämpad de närmaste Arbetslöshet 10 9 3800 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Källa: SCB. Tabell F Antal sysselsatta i årsgenomsnitt åren 2000 2002 Tusentals personer Nivå Årsförändring 2001 2000 2001 2002* Jord o skog 96 6 2 5 Industri 777 1 19 32 Bygg 232 0 7 2 Handel o kommunikationer 804 12 5 0 Finansiell verksamhet o företagstjänster 601 49 48 10 Utbildning o forskning 380 18 19 18 Vård o omsorg 778 6 8 12 Personliga o kulturella tjänster 333 8 5 3 Offentlig förvaltning 232 15 9 8 Totalt 4 239 91 80 4 *Prognos. Källa: Arbetskraftsundersökningarna (AKU), SCB, samt egen bedömning. 8 7 6 Procent 5 4 3 2 1 0 13

åren. Men här finns en stor osäkerhet bland annat mot bakgrund av att Kommunal sagt upp sitt avtal i förtid. Även om timlöneökningarna skulle komma att bli förhållandevis måttliga de närmaste åren kommer det att bli kraftiga ökningar av arbetskraftskostnaderna. Det beror på ökade kostnader för de förmåner som arbetstagarna har utöver lönen. Ökningarna av dessa är särskilt höga inom kommuner och landsting de närmaste åren. Det är premierna för de kollektiva avtalsförsäkringarna och avtalspensionerna som ökar kraftigt 2003. Tillsammans med timlöneökningar på 4 procent rör det sig om kostnadsökningar på 6 procent. Även inom den privata sektorn ökar dessa kostnader, dock inte lika kraftigt. Inflationstakten dämpas Under det senaste halvåret har inflationstakten dämpats påtagligt. Detta förklaras av att de tillfälliga kraftiga prisökningarna från förra året nu ej längre påverkar inflationstakten. Sjunkande importpriser och en lugnare löneutveckling antas dämpa inflationstrycket nästa år. Sammantaget bedöms inflationen under prognosperioden utvecklas i linje med Riksbankens inflationsmål. Diagram I Offentliga sektorns finansiella sparande Procent av BNP Procent 6 4 2 0 2 4 6 8 10 12 1980 1985 1990 1995 2000 2005 Svagare offentliga finanser ger mindre reformutrymme Förra året uppgick den offentliga sektorns finansiella sparande till 105 miljarder kronor eller 4,8 procent av BNP. Av dessa förklaras 2,5 procentenheter av tillfälliga faktorer, främst skatteinkomster från bolags- och reavinstbeskattningen. Genom att dessa tillfälliga faktorer faller bort i år och konjunkturen försvagats faller det offentliga sparandet kraftigt i år och beräknas uppgå till 1,4 procent av BNP. Den offentliga sektorns finansiella sparande understiger därmed riksdagens mål på 2 procent av BNP sett över en konjunkturcykel. Under flera år har det offentliga sparandet blivit högre än det målsatta. Det är främst skatteintäkterna som utvecklats starkare än beräknat. Det har därför funnits ett reformutrymme, som dock inte kunnat användas på statsbudgetens utgiftssida på grund av att utgiftstaket satt restriktioner. I år och förmodligen även de kommande åren kommer även sparmålet att sätta gränser för den ekonomiska politiken. Med hänsyn till konjunkturläget är det dock motiverat att det offentliga sparandet 2002 och 2003 ligger under det långsiktiga målet. Finanspolitiken, som haft en expansiv inriktning och bidragit till att öka efterfrågan i ekonomin under 2001 och 2002, kommer att få en betydligt stramare inriktning under 2003. Källa: SCB samt egna beräkningar. 14

Kommunernas och landstingens ekonomi de närmaste åren Allt svagare intäktsökningar DEN KOMMUNALA SEKTORNS inkomster består till två tredjedelar av skatteintäkter. Dessa har utvecklats förhållandevis starkt under perioden 2000 2002. Under den kommande treårsperioden kommer skatteunderlaget att öka i en beskedligare takt. Även det generella statsbidraget är nominellt oförändrat. Sammantaget beräknas skatteinkomsterna och det generella statsbidraget öka med 20 miljarder kronor, eller 4,5 procent, per år under perioden 2003 2005. Det kan jämföras med 21 miljarder kronor eller 5,5 procent per år under perioden 2000 2002. Kommuner och landsting försöker kompensera intäktsbortfallet genom att höja skatten 2003, vilket bidrar till ökade skatteinkomster med 8 miljarder kronor. Ökningen går främst till landstingsektorn, 6 miljarder kronor. Med oförändrad skattesats hade inkomstökningen under prognosperioden varit enbart 3,9 procent per år. Skatteunderlaget ökar måttligt Kommunernas och landstingens skatteintäkter är direkt beroende av hur de beskattningsbara förvärvsinkomsterna, det vill säga i huvudsak lönesumma och transfereringsinkomster, utvecklas. Skatteintäkterna är starkt beroende av löneutvecklingen i ekonomin. Men löneutvecklingen är samtidigt bestämmande för kommunernas kostnader. Det är främst utvecklingen av sysselsättningen uttryckt i antal arbetade timmar som bestämmer det kommunala skatteunderlagets reala utveckling. Timlöneökningarna ger ingen stor real effekt eftersom de i allmänhet ökar i ungefär samma takt i den kommunala sektorn som totalt i ekonomin. Den starka utvecklingen av sysselsättningen under perioden 1998 2001 har medfört att kommunernas inkomster stärkts. Ökningen av sysselsättningen möjliggjordes av att det fanns en stor arbetskraftreserv efter den djupa lågkonjunkturen vid 1990-talets inledning. Idag finns inte samma förutsättningar för en fortsatt gynnsam utveckling av antalet arbetade timmar. Den demografiska strukturen medför att befolkningen främst växer i åldrar med lågt arbetskraftsdeltagande. Vidare medför den ökande sjukfrånvaron att det blir allt färre arbetade timmar per anställd. Tillsammans med en svag utveckling av konjunkturen innebär detta att vi kommer att få en svagare tillväxt av det»reala skatteunderlaget«framöver. Den svagare utvecklingen i den svenska ekonomin har med viss eftersläpning medfört att ökningstakten i lönesumman dämpats betydligt, från ökningstal kring 6 7 procent 2000 2001 till 3 4 procent i år. Sjukersättningar och pensioner har dock motverkat fallet i de beskattningsbara löneinkomsterna. Vår bedömning är att skatteunderlaget år 2002 ökar med 4,4 procent efter justeringar för regelförändringar. Vi bedömer att de beskattningsbara inkomsterna kommer att öka med 4 4,5 procent per år under perioden 2003 2005. Det är en betydligt svagare ökningstakt än under perioden 1999 2001, då skatteunderlaget ökade med cirka 5,5 6 procent per år. Stora effekter av regelförändringar Ökningen av det faktiska skatteunderlaget är högre på grund av de skatteförändringar som genomförs under perioden. När skatteunderlaget förändras till följd av statliga beslut regleras det med en motsvarande förändring av det generella statsbidraget. Regelförändringarna går år 2003 i bägge riktningar. Ökade grundavdrag ersätter skattereduktion, samtidigt som de beskattningsbara pensionsinkomsterna ökar när det särskilda grundavdraget för pensionärer slopas. Den reglering av 2003 års statsbiddrag som föreslås i budgetpropostionen för 2003 avseende dessa ändrade pensions- och grundavdragsregler är, på grund av osäkerhet i beräkningsunderlaget, preliminär. Regeringen avser att under nästa år återkomma med ett förslag till slutlig reglering. Jämfört med den prognos som vi presenterade i maj 2002 har tillväxten i skatteunderlaget reviderats ned (se tabell H). Detta är en effekt av den svagare sysselsättningsutveckling som följer av att vi nu räknar med en långsammare utveckling av konjunkturen. Därutöver har skatteunderlaget 2003 reviderats ned till följd av det förslag om ytterligare höjda grundavdrag som presenterades i budgetpropositionen. 15

Tabell G Skatteunderlagsprognos och bidrag från olika komponenter Procentuell förändring från föregående år 2001 2002 2003 2004 2005 Timlön 3,4 3,0 3,1 3,0 3,0 Sysselsättning 0,4 0,4 0,1 0,4 0,5 Sociala ersättningar 1,2 1,8 3,0 1,4 1,3 Övriga inkomster 0,9 0,2 0,0 0,2 0,2 Avdrag 0,5 0,7 0,7 0,3 0,3 Summa 6,4 5,4 5,5 4,6 4,7 Regeleffekter 0,9 1,0 1,5 0,0 0,0 Summa exkl. regeleffekter 5,5 4,4 4,0 4,6 4,7 Källa: Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet. Vi räknar också med en större ökning av skatteunderlaget 2002 än regeringens prognos i budgetpropositionen. Skillnaden förklaras framförallt av att regeringen bedömer att tillväxten av lönesumma och sociala ersättningar blir långsammare. Däremot förutser regeringen en större ökning av skatteunderlaget än vår prognos för år 2003. Skillnaden förklaras i huvudsak av att regeringen räknar med en större ökning av de beskattningsbara pensionerna. Mindre slutavräkningar i framtiden Under de senaste åren har de så kallade slutavräkningarna varit stora. Riksskatteverket betalar ut kommunalskatt till kommuner och landsting på basis av den bedömning som regeringen gör över skatteunderlagets ökningstakt. Under perioden 1998 2001 har skatteunderlaget ökat betydligt mer än vad regeringen antagit i sin prognos. Detta har medfört att kommuner och landsting erhållit skattemedel i efterhand. Exempelvis bedömde regeringen att medelskattekraften skulle vara 121 206 kronor per invånare år 2000 medan utfallet blev 124 528, det vill säga cirka 3 300 kronor mer per invånare. Detta motsvarar en underskattning med 2,7 procent. För kommuner och landsting innebär det att cirka 9 miljarder kronor av skatteinkomsterna för år 2000 kom i efterskott. Tabell H Olika skatteunderlagsprognoser åren 2002 2005 Procentuell förändring från föregående år 2002 2003 2004 2005 Lf o SK dec 2002 5,4 5,5 4,6 4,7 Fastställda uppräkningsfaktorer 5,0 6,1 Lf o SK maj 2002 5,4 6,4* 4,8 4,7 *Regeringens förslag om höjda grundavdrag i budgetpropositionen för år 2003 har inte beaktats, vilket motsvarar en minskning med cirka 0,7 procentenheter. Källa: Finansdepartementet, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet. Underskattningarna av skatteunderlaget 1998 2000 hängde samman med en underskattning av tillväxten i ekonomin. Det var framförallt sysselsättningen som växte snabbare än förväntat. Idag ser det snarare ut som att tillväxten blir svagare än regeringens bedömning i budgetpropositionen. Den högre ökningstakten regeringen räknar med innebär en risk för negativ slutavräkning, det vill säga att kommuner och landsting kan komma att behöva betala tillbaka av de skattemedel som erhålls för 2003. Stora skattehöjningar nästa år De kommunala skattesatserna höjs kraftigt nästa år. Stockholms läns landsting och Region Skåne har beslutat om stora skattehöjningar. Tillsammans med höjningarna i Jämtlands läns landsting och Landstinget i Uppsala beräknas den genomsnittliga landstingsskatten öka med 48 öre. Detta motsvarar ökade skatteintäkter med cirka 6 miljarder kronor. Ett sjuttiotal kommuner höjer skatten år 2003, många av dessa i storstadsregionerna. Merparten av skattehöjningarna varierar mellan 40 öre och 1 krona. För hela riket begränsar sig dock den genomsnittliga skattehöjningen i kommunerna till 17 öre. Den ökade genomsnittliga skattesatsen innebär ökade skatteinkomster med cirka 2 miljarder kronor för kommunerna sammantaget. Den genomsnittliga totala kommunalskatten höjs från 30,53 till 31,18, vilket är den största höjningen på över 25 år. Skattehöjningen är som störst i Stockholms län, där den genomsnittliga kommunalskattesatsen ökar med 1,74 procentenheter. Länet ligger dock fortfarande bland de lägsta med en genomsnittlig skattesats på 30,35 procent. I Skåne län ökar den genomsnittliga kommunalskatten med 1,14 procentenheter. För hushållen innebär de totala kommunala skattehöjningarna att de disponibla inkomsterna minskar med 8 miljarder kronor nästa år, eller 0,7 0,8 procent. Skillnaderna i kommunalskatt minskar År 1980 var den lägsta totala kommunalskatten (exklusive kyrkoskatt) 24,10 och den högsta 31,50 procent. Skillnaden mellan högsta och lägsta kommunalskatt uppgick alltså till 7,40 procentenheter. Då det nuvarande utjämningssystemet trädde i kraft 1996 var skillnaden i stort sett oförändrad jämfört med 1980. Efter de omfattande skattehöjningar som sker år 2003 beräknas den lägsta kommunal- 16