Socialdepartementet 103 33 Stockholm Dnr S2013/1826/RU Malmö den 19 juni 2013 REMISSVAR: Upphandlingsutredningen 2010 slutbetänkande (SOU 2013:12) Goda affärer en strategi för hållbar offentlig upphandling Avfall Sverige är bransch- och intresseorganisation för svensk avfallshantering och återvinning. Föreningen har funnits sedan 1947 och har omkring 400 medlemmar. Avfall Sverige företräder kommunmedlemmarna (kommuner, kommunalförbund, kommunala bolag och kommunala regionbolag). Deras kunder utgör Sveriges befolkning och en stor del av näringslivet. I föreningen ingår, som associerade medlemmar, ett hundratal tillverkare, konsulter och entreprenörer aktiva inom området avfallshantering. Avfallshantering och upphandlingsfrågor I Avfall Sveriges remissvar till delbetänkandet På jakt efter den goda affären (SOU 2011:73) förde Avfall Sverige fram synpunkter angående avfallshantering och upphandlingsfrågor. De synpunkterna är fortfarande lika aktuella och vi vill därför uppmärksamma dem även i detta remissvar. En central fråga är att vi anser att avfallshantering borde inrymmas i lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (LUF). I samma remissvar redogjorde Avfall Sverige för den svenska avfallsmodellen vis-à-vis upphandlingsreglerna. Avfall Sverige vill påminna även om den redogörelsen i innevarande remissvar. Båda redogörelserna biläggs detta remissvar, se bilaga 1. Specifika kommentarer Offentlig upphandling, teorin om ofullständiga kontrakt och kvalitetsundanträngningshypotesen s. 124: Sverige är ett stort land med många kommuner, skiftande geografi och demografi. Varje enskild kommun är bäst skickad att på lokal nivå och utifrån lokala förutsättningar välja regiform kring avfallshantering. Att kommunen själv väljer hur den vill organisera sitt i 15 kap. 8 miljöbalken lagstadgade ansvar för hushållsavfall är också någonting som tydligt lyfts fram i lagkommentarerna till den bestämmelsen. Vi ställer oss därför frågande till följande formulering: Avfall Sverige, Avfall Sverige AB, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, Telefon 040-35 66 00, Fax 040-35 66 26 E-post info@avfallsverige.se, Hemsida www.avfallsverige.se, Bankgiro 985-9877, Organisationsnummer 556260-8553
Det finns vid det här laget gott om studier som visar att konkurrensutsättning av offentligt finansierade tjänster innebär att effektiviteten ökar: kostnaderna minskar utan att kvaliteten på tjänsterna för den skull blir sämre. Exempel på dylik utkontraktering är städning, sophämtning och drift och underhåll av vägar. Som källa till påståendet anges Simon Dombergers teori kring The Contracting Organization. Någon ansats att empiriskt studera den svenska marknaden, utifrån Dombergs teori, görs emellertid inte i utredningen. Det är en brist. Det går nämligen inte att så kategoriskt uttala sig om vilken den effektivaste driftsformen är i varje enskilt fall. Ur ett internationellt perspektiv har Sverige en liten andel sophämtning som körs i egen regi. I Holland, som har en mycket välfungerande avfallshantering, körs hela 80 procent i egen regi, medan USA och Storbritannien ligger på 50 procent. I Sverige är motsvarande siffra 25 procent, resten upphandlas. Det är möjligt att Dombergers teorier kan vara applicerbara i vissa länder och i vissa situationer, men att utifrån aggregerade data från andra länder uttala sig om enskilda kommuner i Sverige låter sig inte göras. Det finns dessutom studier som tvärt om visar att det kan vara nog så effektivt att köra i egen regi: I en rapport från Public Service International Research Unit vid University of Greenwich i London framgår att privat sektor dominerar kommunernas avfallshantering i Europa, men det kommunala inslaget ökar. Under de senaste åren finns en viss trend till återkommunalisering främst av insamlingsverksamheten. Detta märks tydligast i länder som Tyskland och Frankrike. Drivkrafterna är oftast att öka kvaliteten och få bättre kontroll, men också att hindra uppkomsten av privata oligopol. Den tidigare uppfattningen om högre effektivitet och därmed lägre kostnader med privata utförare motsägs nu av ett antal empiriska undersökningar. I bland annat Spanien och Frankrike har det visat sig att effektiviteten inte skiljer sig åt mellan egen regi och privata utförare. I Storbritannien visar undersökningar att kommunens kostnader överlag blir något lägre med egen regi än med privata utförare, när alla kostnader för planering och uppföljning räknas in. Avfall Sveriges statistik om faktiska avgifter i avfallshanteringen stöder inte heller det påstående som framförs i utredningen utan visar tvärtom en mindre avgiftsfördel för egen regiverksamhet. Självfallet har Avfall Sverige ingen preferens för vare sig den ena eller den andra regiformen. Nyckeln är dock att överlåta till kommunen att, utifrån lokala förutsättningar, avgöra vilken driftsform som är lämpligast. 2 (5)
Avfall Sverige vill i sammanhanget nämna att vi anser det vara besvärande att Wijkman utrett upphandlingsfrågorna, samtidigt som han är styrelseordförande för Återvinningsindustrierna. Återvinningsindustrierna är en intresseorganisation för bland annat privata sophämtare, som har ett eget intresse att framställa kommunernas verksamhet i sämre dager än vad som är fallet. Avfall Sverige tror visserligen inte att detta har påverkat utredningen, som på det stora hela är bra, men liknande jävssituationer är likväl problematiska. Inköpssamverkan s. 168: När det gäller samordning av upphandling finns det många goda exempel inom den kommunala avfallshanteringen. Som exempel kan nämnas att under ledning av Region Västerbotten enades 17 kommuner i Västerbotten, Norrbotten och Västernorrland om ett ramavtal med en entreprenör för transport och behandling av farligt avfall. Beloppsgränserna för direktupphandling s. 253: Avfall Sverige välkomnar att beloppsgränserna för direktupphandling föreslås höjas. För fortsatta kontakter i dess frågor hänvisar vi till undertecknad Weine Wiqvist, weine.wiqvist@avfallsverige.se eller våra rådgivare Sven Lundgren, sven.lundgren@avfallsverige.se eller Håkan Larsson, hakan.larsson@avfallsverige.se, telefon 040-35 66 00. Med vänliga hälsningar, Avfall Sverige Peter Danielsson Ordförande Weine Wiqvist VD 3 (5)
Bilaga 1 Avfallshantering och upphandlingsfrågor Avfallshantering borde inrymmas i lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (LUF). I Sverige, liksom i nästan alla länder, finns en offentligrättslig ensamrätt för att ta hand om hushållsavfall, med undantag av avfall som omfattas av producentansvar. Denna ensamrätt är enligt miljöbalkens regler placerad som ett kommunalt ansvar. Innebörden av detta ansvar är att alla invånare, genom sina fastighetsägare, är skyldiga att använda den avfallshantering som kommunen, med stöd av avfallsplaner, föreskrifter med mera har beslutat om. Kommunen å sin sida är skyldig att ordna omhändertagande av hushållsavfall som uppstår i samhället. Reglernas utformning har att göra med att en felaktigt skött avfallshantering skulle riskera att åsamka samhället och dess invånare stora hälso- och miljömässiga skador. Under senare tid har resurshushållningsaspekten fått allt större genomslag. Där utgör kommunernas ansvar den grundläggande förutsättningen för att skapa samhällsnytta utifrån de från början relativt begränsade resurser som finns tillgängliga i exempelvis hushåll. Avfallshanteringen är med andra ord en allmännyttig tjänst men också sådan till sin karaktär att den måste utföras. Mot denna bakgrund borde hantering av hushållsavfall inrymmas i LUF och inte i LOU, som idag är fallet. Avfallshantering är såväl regelmässigt som i den fysiska vardagen en samhällets infrastruktur som i allt väsentligt har samma syfte som exempelvis försörjning av vatten eller energi. Man kan fråga sig varför avfallshantering inte redan finns i LUF om skälen härtill är så starka som anförts ovan. Den enkla förklaringen är att det hittills inte haft någon avgörande betydelse. Vid närmare efterforskning visar det sig också att det saknas en analys av varför avfall inte hanteras inom LUF. Den förklaringsmodell som förefaller mest trovärdig är att det är en ren slump. Med tanke på att avfallshantering är en av samhällets mest nödvändiga försörjningssystem är det en helt otillräcklig förklaring. Vi uppmanar därför regeringen att lägga fram ett förslag med innebörden att hantering av hushållsavfall införlivas i LUF. Den svenska avfallsmodellen vis-à-vis upphandlingsreglerna I avfallsdirektivet (2008/98/EG) artikel 16 stadgas om den så kallade närhets- och självförsörjningsprincipen för hantering av visst avfall. Det gäller bland annat så kallat kommunalt avfall, ungefär det vi avser med hushållsavfall enligt miljöbalkens definition. Kommunernas ansvar för avfall innebär att kommunerna styr hur avfallet samlas in och återvinns. Andemeningen med artikel 16 är att avfallet ska omhändertas vid den närmast 4 (5)
belägna anläggningen. Flertalet kommuner har inte själva möjlighet att skapa den avancerade infrastruktur som gör det möjligt att återvinna och bortskaffa avfall i enlighet med de politiska ambitioner som finns såväl på kommunal nivå som nationellt och inom EU. För närvarande råder oklarhet om huruvida kommunerna vid sin upphandling kan åberopa närhets- och självförsörjningsprincipen för att välja en återvinning som är mer närbelägen. Vi uppmanar därför regeringen att undersöka denna konflikt mellan den fria rörligheten inom den inre marknaden och ambitionerna i avfallsdirektivet. Enligt Avfall Sveriges mening är avfallshantering en miljöåtgärd som i enlighet med fördraget bör prioriteras framför den fria rörligheten. Sverige har, tack vare höga miljöambitioner och omfattande åtgärder, skapat en framgångsrik modell för avfallshantering. Beroendet av deponier är nästan utraderat och nästan allt avfall, i varje fall när det gäller hushållsavfall, återvinns som material eller energi. Nu tas fortsatta steg för att minska mängden avfall och öka återanvändning och återvinning av avfall. Den omställning som har ägt rum under de senaste 10-15 åren har fått till följd att miljöpåverkan från avfall minskat radikalt. Naturvårdsverkets sammanställning visar att utsläppen av växthusgaser från avfallssektorn har minskat med 75 procent. Mer resurser återvinns och fossila bränslen ersätts i energisystemet. Kommunerna och deras bolag har spelat en stor roll i omställningen och kommer framgent att vara en mycket central aktör. Den svenska modellen bygger i stor utsträckning på samverkan. Det handlar dels om samverkan mellan kommuner, vilket ofta är nödvändigt för att skapa tillräcklig kompetensbas och ekonomisk rationalitet för de satsningar som görs. Det handlar också om samverkan inom kommunen för att på bästa sätt samordna exempelvis energisystemet med avfallshanteringen. Dessutom baseras modellen på samverkan med det privata näringslivet. Näringslivet står för processer och utrustning som används i kommunägda anläggningar. Näringslivets eget avfall tas också om hand i den verksamhet som kommunerna och deras bolag byggt upp. På detta sätt har det skapats ett unikt och synnerligen miljöeffektivt system där samordningen genererar mervärden med energi, material, biogas, biogödsel med mera som varje enskild kommun eller verksamhet svårligen skulle kunna åstadkomma. Vad är då problemet? Avfallshanteringen hanteras idag inom LOU. Problemets kärna är att de nuvarande upphandlingsreglerna riskerar att trasa sönder den modell som varit framgångsrik för Sverige och en förebild för andra. Det beror på att en strikt tolkning av upphandlingsreglerna riskerar att göra det svårare för kommunerna att samverka och svårare att samverka för att omhänderta näringslivets avfall. Såvitt vi kan bedöma vore en sådan utveckling kontraproduktiv. I Ofuki-utredningen har de upphandlingstekniska frågorna kring kommunerna och deras bolag analyserats noggrant. De miljömässiga aspekterna exempelvis inom avfallshantering har dock inte beaktats. 5 (5)