Finlands ekonomi återhämtar sig klart offentligt överskott redan nästa år

Prognos 9.3.11 Economic Ekonomisk forecast prognosfor 7 8 11 1 Finlands ekonomi återhämtar sig klart offentligt överskott redan nästa år Tilläggsuppgifter Prognoschef Eero Lehto tel. (9) 535 735 Informatör Heikki Taimio tel. (9) 535 739 L Ö N TA G A R N A S

Ekonomisk prognos 11 1 Finlands ekonomi återhämtar sig klart offentligt överskott redan nästa år Finland har återhämtat sig efter recessionen bättre än vad som allmänt förväntats. Löntagarnas forskningsinstitut förutspår att totalproduktionen i Finland växer med 3,8 i år eller i det närmaste lika mycket som vi prognostiserade för ett år sedan och i höstas. Nästa år beräknas tillväxten ligga på 3,1. Den relativt gynnsamma ekonomiska utvecklingen stärker arbetsmarknaden så att arbetslösheten sjunker till i genomsnitt 7,8 i år och 7,1 nästa år. Ett avsevärt ökat antal arbetade timmar, raskt förbättrad lönsamhet för företagen och skärpt indirekt beskattning ger ökade skatteintäkter så att de offentliga finanserna märkbart förbättras. Redan i år är de offentliga finanserna närapå i balans för att nästa år visa ett överskott på cirka en procent av BNP. Statens finansiella underskott uppgår nästa år till cirka, miljarder euro mot att förra året ha legat över 9 miljarder euro. Osäkerheten kring den ekonomiska tillväxten i de utvecklade länderna har minskat under de senaste månaderna och särskilt i de länder som är viktiga för Finlands export. Positivt har framför allt varit att läget på arbetsmarknaden förbättrats i Central- och Nordeuropa och Nordamerika. Trots det är de negativa risker som omgärdar den europeiska ekonomin och även den globala ekonomin i stort fortfarande större än genomsnittligt. Sydeuropa tyngs fortsättningsvis av problemen med överskuldsättning. Jordbävningen, tsunamin och kärnkraftverkskatastrofen i Japan kan komma att ha negativa konsekvenser för världsekonomin. Också oroligheterna i arabländerna med sina återverkningar framför allt på råoljemarknaden kan, om de förvärras, till och med drastiskt försvaga den internationella ekonomin. Högre råvarupriser till följd av tillväxtländernas snabba tillväxt försvagar Finlands bytesförhållande och kan också bromsa den ekonomiska återhämtningen efter recessionen. Större otakt än förut i tillväxten i Europa I euroområdet uppgick den ekonomiska tillväxten i fjol till 1,8 och i hela EU till 1,9. Inom EU är uppdelningen på länder som klarat sig ur recessionen och länder som sitter fast i skuldkrisen allt tydligare. Finland har gagnats av den gynnsamma utvecklingen i våra viktigaste exportländer Sverige, Tyskland och Ryssland. Anmärkningsvärt är att tillväxten håller på att ta fart rätt snabbt också i de baltiska länderna där produktionen krympte mest i Europa under 9. Tyskland har blivit Europas tillväxtlokomotiv. Tysklands BNP växte med 3, förra året och var därmed högre än alla prognoser. Samtidigt krympte ekonomin i flera syd- och sydosteuropeiska länder. Inom EU är tillväxtutsikterna för nästa år relativt ljusa även om en rätt kännbar finanspolitisk åtstramning bromsar återhämtningen i den övriga ekonomin. Utrikeshandeln ger även i fortsättningen fart åt tillväxten i EU-området. När effekten av den offentliga efterfrågan minskar tar tillväxten i den privata efterfrågan dock fart både i år och nästa år trots ökad inflation. Den privata efterfrågan stärks tack vare det förbättrade läget på arbetsmarknaden. Också investeringarna blir en aning livligare i EU-länderna. Totalproduktionen i EU-länderna växer i år i stort sett i samma takt som förra året, dvs. med 1,8. Nästa år accelererar tillväxten till,1. Då ökar tillväxttakten tydligast i Industriproduktion i euroområdet och eurons kurs mot USdollarn :1 11: 1 M ånatlig förändring, 1 m ån. glidande m edeltal, E U R /U S D -1 Indus triproduk tion i euroområdet (vänster skala) E urons genom s nitts k urs m ot US -dollarn (höger skala) - :1 :1 :1 :1 8:1 1:1 K älla: E C B, E uros tat Industriförtroende och industriproduktion i euroområdet 199:1 11: 1 11 1 9 5= 1 S aldotal 8-3 Industriproduktion (vänster skala) Industriförtroende (höger skala) 7-199:1 199:1 1998:1 :1 :1 1:1 K älla: E uros tat 1,8 1, 1, 1, 1,8, 1-1 - (15)

Medelhavsländerna. Ser man till enskilda länder kommer Tyskland och Sverige fortsättningsvis att ha en högre tillväxttakt än genomsnittet. Det viktigaste enskilda landet med tanke på en förvärring av skuldkrisen i Europa är Spanien där återhämtningen till stor del är beroende av huruvida euroområdet klarar sig ur krisläget utan djupare effekter på realekonomin. Den spanska realekonomin ser ut att ha utvecklats relativt gynnsamt under de senaste månaderna: turismen är på väg uppåt liksom också industriproduktionen. Den nominella lönenivån har legat stilla trots en inflation på långt över 3 procent. Arbetslösheten fortsätter dock att stiga och Portugals trångmål är på väg att leda till förluster för spanska banker. Det faktum att räntedifferensen mellan spanska och tyska långfristiga statsobligationer har krympt under de senaste veckorna tyder på att tilltron till Spaniens förmåga att klara sig ur krisen har ökat även på finansmarknaderna. Konsumentförtroende och detaljhandelsförsäljning i euroområdet 199:1 11: 11 15 1 95 9 85 5= 1 S aldotal Detaljhandelsförsäljning (vänster skala) Konsumentförtroende (höger skala) 1-1 - -3 ECB höjer räntan måttfullt Europeiska centralbanken (ECB) har signalerat sin oro över den stigande inflationstakten i euroområdet med antydan om en eventuell höjning av styrräntan med,5 procentenheter till 1,5 redan i april. Inflationstakten överskrider redan nu ECB:s inflationsmål med omkring en halv procentenhet, men ECB har för vana att beakta inflationsförväntningarna på 18 månaders sikt. I det läget är det av avgörande betydelse hur lönehöjningarna följer den utveckling som råvarupriserna gett upphov till, och vissa tecken på klart ökade lönekrav har kunnat skönjas bland annat i Tyskland. Å andra sidan ligger arbetslösheten i euroområdet alltjämt kring 1 procent, och någon märkbar åtstramning av arbetsmarknaden är därför inte att vänta i närtid. En relativt måttfull styrräntehöjning är därför att vänta med följden att tre månaders Euribor skulle stiga med knappt en procentenhet fram till slutet av 11. En lika stor ränteuppgång skulle vara att vänta också under nästa år. Den försiktiga penningpolititiken bedöms inte få ned inflationen helt till målnivån utan inflationen beräknas bli, bägge åren. Tabell 1. Internationell ekonomi Totalproduktion, volymtillväxt () 1 11p 1p Förenta staterna,9 3,3 3,5 Euro-17 1,8 1,7, Tyskland 3,,8, Frankrike 1, 1,5 1,8 Italien 1,1 1, 1,5 EU7 1,9 1,8,1 Sverige 5,5 5,5 3, Storbritannien 1,3 1, 1,8 Japan 3,9, 3, Ryssland,,5 5, Kina 1,3 9, 8,5 Källa: BEA, BOFIT, Eurostat, Löntagarnas forskningsinstitut Eurons kurs antas ligga kvar på nuvarande nivå. Eftersom ingen snabb lösning på krisen i euroområdet är att vänta tenderar euron att försvagas. Å andra sidan förstärks euron av den allt större räntedifferensen mot USA. Förenta staternas BNP-tillväxt tog fart i slutet av fjolåret och uppgick för helåret till,9. Totalproduktionen drabbades inte särskilt 8-199:1 199:1 1998:1 :1 :1 1:1 K älla: E uros tat BNP-tillväxt 1, 11 och 1 F inland S verige E s tland D anm ark H olland Ty s k land F rank rik e Italien S panien S torbritannien Irland G rek land - - - 8 K älla: E uros tat, Löntagarnas fors k nings ins titut Ekonomisk utveckling i euroområdet 1 1 B N P P rivat k ons um tion O ffentlig k ons um tion B ruttobildning av fast kapital E x port Im port 1 11 1 1 11p 1p 8 1 1 K älla: E uros tat, Löntagarnas fors k nings ins titut (15)

svårt av recessionen. Däremot ligger arbetslösheten alltjämt kring 9 procent och sjunker endast långsamt, så det finns skäl att anta att centralbanken inte höjer styrräntan i år och inte ens under första halvåret nästa år. Även om bostadsmarknaden och bostadsbyggandet i Förenta staterna ännu inte repat sig håller konsumentefterfrågan och särskilt investeringarna och industriproduktionen på att växa. Också handelsbalansen är på väg att förbättras märkbart. Konsumentförtroendet har den senaste tiden förstärkts trots att högre energi- och livsmedelspriser ser ut att ha skadat förtroendet i någon mån. Återhämtningen syns också i en ökning i industrins inköpschefsindex. Låga räntor och en lättare skuldbörda stöder också totalproduktionen, vars tillväxt i år stiger till 3,3 och nästa år beräknas accelerera till 3,5. De största tillväxtekonomierna, de s.k. BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina), har redan nått en mycket viktig position i världsekonomin. Deras andel av världens BNP är 5 korrigerat för köpkraftsskillnader. Med den andelen utmanar de redan EU och Förenta staterna. År 1 stod BRIC-länderna för nästan hälften av tillväxten i världsekonomin. Livsmedelsråvarupriserna har mycket stor inverkan på BRIC-ländernas tillväxt och när priserna nu väntas stiga bromsas tillväxten upp. Kina och Indien drabbas också när oljepriset stiger medan Ryssland gagnas. Rysslands BNP-tillväxt stannade förra året på bland annat till följd av effekten av det tidigare raset i oljepriset. Efter att oljepriset nu gått upp accelererar tillväxten i Ryssland till,5 i år för att nästa år stanna på cirka 5. Tillväxten stöds av oljeprisstegringen med åtföljande ökade skatteintäkter. Också nedgången i arbetslösheten stärker totalefterfrågan. Efter hand som inflationen tagit fart har Rysslands centralbank börjat strama åt penningpolitiken. Detta har i kombination med oljeprisstegringen haft en apprecierande effekt på rubeln. Kinas BNP-tillväxt uppgick förra året till 1,3. Landets ledning har gjort bedömningen att en snabb tillväxt lik den landet redovisat inte är hållbar, och på längre sikt kommer tillväxten de facto att avta bland annat till följd av befolkningens åldrande. Men då procent av befolkningen alltjämt lever av jordbruk genererar urbanisering och industrialisering ännu länge en mycket stor potential för produktivitetstillväxten. Prisökningen väntas accelerera ytterligare från nuvarande 5 procent. Framför allt har boendekostnaderna och matpriserna i landet stigit så snabbt att myndigheterna har ingripit i prisutvecklingen. Centralbanken har stramat åt sin penningpolitik och samtidigt förutses landets valuta förstärkas en aning. Den ekonomiska tillväxten stannar på 9 i år och på 8,5 nästa år. Tillväxten fortsätter att vara stark i Indien och Brasilien, till och med så stark att båda ekonomierna håller på att överhettas. Exempelvis är löneökningstakten i Indien högst i Asien och Stillahavsregionen. Den ekonomiska politiken stramas därför åt i bägge länderna. Trots det blir tillväxten i Indien både i år och nästa år kring 9 medan den i Brasilien stannar under 5. De ekonomiska konsekvenserna av jordbävningen, tsunamin och kärnkraftverkshaverierna i Japan är ännu oklara. Uppskattningen av kostnaderna varierar nu mellan över och under miljarder euro men kan komma att stiga ytterligare. Hur som helst kommer landet att klara kostnaderna, men följden blir en V-formad BNP-utveckling. Tillväxten bromsas först upp rätt kraftigt men tar sedan fart i takt med återuppbyggnaden och produktionsinrättningarns återhämtning så att den för helåret 1 blir noll. Nästa år ökar tillväxttakten mer än tidigare prognostiserat, dvs. till 3. När japanska investerare tar hem sina tillgångar tenderar yenen att förstärkas, men detta mot- Inflation i valda länder :1 11: - E uroom rådet U S A Japan - :1 :1 :1 :1 8:1 1:1 K älla: E uros tat, O E C D Relativt arbetslöshetstal i valda länder 9:1 11: 11 1 9 8 7 9:1 9:5 9:9 1:1 1:5 1:9 11:1 K älla: E uros tat Styrräntor och kort marknadsränta 3.1. 5.3.11 7 5 3 1 Ty s k land E uroom rådet F inland Euribor 3 mån. E C B :s s ty rränta U S A :s c entralbank s s ty rränta 1.1. 1.1. 1.1. 1.1. 1.1.8 1.1.1 K älla: E uropeis k a c entralbank en, F inlands B ank (15)

verkas genom valutamarknadsinterventioner vid behov med stöd av andra länders centralbanker, vilket redan varit fallet. Ekonomiska indikatorer för USA 199:1 11: Finlands export närmar sig nivåerna före recessionen Finlands export växte i fjol bara med 5,1 och importen bara med,. Den något oväntade nedgången i såväl tjänsteexporten som tjänsteimporten bidrog till att tillväxtsiffrorna för exporten och importen blev lägre än allmänt prognostiserat. Ändå ökade varuexporten förra året med cirka 1 från året innan liksom också varuimporten. Totalt sett gav utrikeshandeln (exporten minus importen) ett tillskott till den ekonomiska tillväxten på omkring en procentenhet. Sverige, Tyskland och Ryssland har bibehållit sin position som viktigaste länder för Finlands varuexport. Anmärkningsvärt är att Finlands varuexport till Kina i fjol nominellt växte med 5 och importen bara med 9. Trots det visade Finlands handelsbalans med Kina fortfarande ett underskott på drygt en miljard euro. Tabell. Försörjningsbalans 1 1 11p 1p Mrd. Procentuell volymförändring () Bruttonationalprodukt 18,3 3,1 3,8 3,1 Import 5,, 7,1 5,3 Totalt utbud 5,5 3,,7 3,7 Export 7, 5,1 8,,7 Konsumtion 11,5 1,9, 1,7 privat 97,3,,5,1 offentlig,, 1, 1, Investeringar 33,,8 7, 3,7 privata 8,5,9 8,5,3 offentliga,9,1, -, Lagerförändring (inkl. statistiskt fel) 1,,5,3,3 Total efterfrågan 5,5 3,,7 3,7 1 Volymförändring uttryckt i procentenheter av BNP. Källa: Statistikcentralen, Löntagarnas forskningsinstitut Det är rimligt att anta att också tjänsteexporten, som i ett medellångt perspektiv har vuxit snabbare än varuexporten, vänder brant uppåt när den ekonomiska utvecklingen åter normaliseras. Det samma gäller i stort sett också tjänsteimporten. Löntagarnas forskningsinstitut förutspår att varu- och tjänsteexporten växer med 8 i år och,7 nästa år. Varu- och tjänsteimporten beräknas öka med 7,1 respektive 5,3. Utrikeshandeln bidrar således klart till tillväxten både 11 och 1. Prognosen om en relativt snabb exporttillväxt under detta år bygger på den tydliga exportuppgången i slutet av förra året och på den kraftiga tillväxten i industrins exportorderingång under slutet av fjolåret och de första månaderna i år. Importpriserna väntas också i fortsättningen stiga snabbare än exportpriserna. Denna utveckling, som tär på finländarnas levnadsstandard, förutspås nästa år plana ut en aning. Det beror på skogsindustrins goda exportprisutveckling och tyngdpunktsförskjutningen i exporten mot tjänster och maskinindustriprodukter som i motsats till elektronikindustrin inte råkat ut för priserosion. 1 1 8 ISM index över USA:s indus triak tivitet M ic higanunivers itetets index över konsumentförtroende 199:1 199:1 1998:1 :1 :1 1:1 Källa: ISM, University of M ichigan Bytesbalansunderskott i förhållande till BNP 1 F inland S verige E s tland D anm ark H olland Ty s k land F rank rik e Italien S panien S torbritannien Irland G rek land K älla: IM F BNP och export 1985 1 1-1 - Index -15-1 -5 5 1 års referenspriser, årlig procentuell förändring E x port BNP till marknadspris -3 1985 1989 1993 1997 1 5 9 5 (15)

Företagstjänster lokomotiv för tillväxten Mot att förra året ha legat på den tunga industrin (skogsindustrin, metallförädling och en del av den kemiska industrin) och detaljhandeln håller tyngdpunkten för den ekonomiska återhämtningen i år på att förflyttas till maskinindustrin, företagstjänster och partihandeln. Utvecklingen fortsätter i det närmaste i nästan samma riktning också under nästa år. Byggandet tar fart ännu i år, men tillväxten i byggbranschen avtar kännbart redan nästa år när bostadsbyggandet minskar. Finlands varuexport i januari december 1 S verige Ty s k land R y s s land 1 3 5 H olland Bostadsbyggandet planar ut, investeringarna i maskiner och utrustning ökar Den totala investeringsvolymen steg förra året något från 9 års mycket låga nivå. Det förekom dock stora variationer mellan de olika investeringssektorerna. Bostadsbyggandet vände brant uppåt under 1. Jämfört med nivån ett år tidigare var tillväxten kraftig i synnerhet från och med andra kvartalet i fjol. Övrigt husbyggande, som till en stor del består av affärs- och kontorsbyggnader, sjönk klart under de tre första kvartalen jämfört med läget ett år tidigare och först under det sista kvartalet kunde en svag uppgång skönjas. Jord- och vattenbyggnadsverksamheten minskade i en årstakt av närapå 9. Vi spår att bostadsbyggandet inte märkbart ökar från nivån vid slutet av fjolåret, men på grund av den låga nivån i början av fjolåret är snittillväxten ännu positiv. År 1 är inga större fluktuationer i bostadsbyggandet längre att vänta. Övrigt husbyggande förutspås öka med,1 i år delvis till följd av det svaga utgångsläget förra året och väntas fortsätta att öka i ungefär samma takt 1. Också inom jord- och vattenbyggnad upphör nedgången i år och volymen ökar svagt 1. Investeringarna i maskiner och utrustning föll klart 1. De minskade varje kvartal jämfört med ett år tidigare. Av de olika sektorerna ökade dock investeringarna i transportmedel märkbart under det sista kvartalet. Den ökade registreringen av nya motorfordon i januari och februari tyder på att utvecklingen fortsätter under 11. Vi beräknar att investeringarna i maskiner och utrustning totalt sett ökar med 9, i år och 7 nästa år. De privata investeringarna förutses totalt växa med 8,5 i år och,3 nästa år. I de offentliga investeringarna sker endast obetydliga förändringarna. Sysselsättningen ökar i år och nästa år Sysselsättningsnedgången bröts under fjolåret. I genomsnitt minskade sysselsättningen ännu en aning jämfört med året innan men ökade något under slutet av året, frånsett september och december, jämfört med ett år tidigare. I januari 11 var sysselsättningen 1,8 högre och i februari 1,1 högre än ett år tidigare. Vi spår att sysselsättningen för helåret 11 växer i en genomsnittlig takt av 1,8. Tillväxten fortsätter 1 men i en något lägre takt på i genomsnitt 1,5. Mätt med antalet arbetstillfällen är ökningen i år och 37 nästa år. Typiskt i en recession är att arbetskraftsdeltagandet minskar eftersom arbetslösa försvinner ur arbetskraften när de upphör att ak- S torbritannien Bytesförhållande och handelsbalans 1998 1 1 1 1 8 U S A K ina K älla: Tullen 5 = 1 Andel av exporten (n e d re s ka la n ) Fö rä n d rin g (ö vre s ka la n ) 5 1 15 M n euro H andels balans (höger skala) B y tes förhållande (vänster skala) 1998 8 1 1p Industriförtroende och industriproduktion i Finland 1993:1 11: 1 1 1 8 5= 1 S aldotal 15 1 5 - Industriproduktion (vänster skala) Industriförtroende (höger skala) - 1993:1 199:1 1999:1 :1 5:1 8:1 11:1 K älla: E uros tat (15)

tivt söka arbete. I takt med befolkningens åldrande bidrar också åldersstrukturen till en negativ utveckling för arbetskraftsdeltagandet. När läget på arbetsmarknaden förbättras ökar arbetskraftsdeltagandet åter. Så skedde ännu inte förra året utan arbetskraftsdeltagandet för kvinnor fortsatte att sjunka klart medan det för män låg kvar på samma nivå som 9. Vi spår dock att arbetskraftsdeltagandet i år växer med i genomsnitt, procentenheter, dvs. från,1 till,5. Ökningen fortsätter 1 och arbetskraftsdeltagandet uppgår då till i genomsnitt,9. Sammantaget leder förändringarna i sysselsättningen och arbetskraften till att antalet arbetslösa i år minskar med 1 personer från genomsnittsnivån 1. Arbetslösheten sjunker till i snitt 7,8. Nästa år minskar de arbetslösas antal med 1 och arbetslösheten faller till i snitt 7,1. Tabell 3. Nyckeltal i prognosen 1 11p 1p Arbetslöshet () 8, 7,8 7,1 Arbetslösa (1 -tal) 1 19 Sysselsatta (1 -tal) 7 91 58 Sysselsättning () 7,8 9, 7, Konjunkturindikator för produktionen 199:1 1:1 13 1 11 1 9 = 1 8 199:1 1999:1 :1 5:1 8:1 K älla: S tatis tik c entralen BNP och sysselsättning 199 1 Inflation, konsumentprisindex () 1, 3,,8 Lönenivå, lönenivåindex (),,7 3,1 Hushållens disponibla realinkomst (),8 1,8 1,7 Bytesbalansöverskott (mrd. ) 5,5 5,3, Handelsbalansöverskott (mrd. ) 3, 3,, Statens finansiella överskott mrd. -9, -, -, av BNP -5,1-3,5 -,3 Offentliga sektorns finansiella överskott mrd. -, -,3, av BNP -,5 -,1 1,1 Offentlig Emu-skuld av BNP 8, 5,5 1, Skattegraden (), 3,3 3, Korta räntor (3 mån. Euribor),8 1,,3 Långa räntor (1 års statsobligationsränta) 3, 3,5, Källa: Finlands Bank, Statistikcentralen, Löntagarnas forskningsinstitut Anpassningen av arbetsvolymen i ekonomin sker inte bara genom förändringar i sysselsättningen utan också via antalet arbetade timmar. Typiskt är att antalet arbetade timmar till en början anpassar sig mer än sysselsättningen när konjunkturen vänder och när produktionen åter tar fart börjar antalet öka före sysselsättningssiffrorna, eftersom antalet arbetade timmar är lättare att anpassa än antalet sysselsatta. Färre permitteringar och mer övertidsarbete bidrar också i år till att antalet arbetade timmar stiger. Enligt våra beräkningar ökar antalet arbetade timmar också i år något snabbare än sysselsättningen, dvs. med 1,9. År 1 blir utvecklingen den motsatta så 8 - - - BNP till marknadspris, års referenspriser, procentuell förändring -8 A ntal s y s s els atta, procentuell förändring -1 199 1993 199 1999 5 8 11p Investeringar 199 1 1 1 8 Mn euro, till års referenspriser Ma s kin e r, u tru s tn in g o ch tra n s p o rtm e d e l B o s ta d s b yg g a n d e Övrigt hus byggande Jo rd - o ch va tte n b yg g n a d Ö vrig a in ve s te rin g a r 199 1993 199 1999 5 8 11p (15)

att sysselsättningen växer i en något högre takt än antalet arbetade timmar, som på årsnivå ökar med,9. När ekonomin vänder uppåt eller nedåt sker detta delvis också via produktivitetstillväxten. Produktiviteten försvagades 8 och 9 och vände uppåt 1. BNP-tillväxten på 3,1 och tillväxten i antalet arbetade timmar på 1 innebar en produktivitetstillväxt på,1 per arbetad timme. År 11 ökar produktiviteten med, och 1 med,1 per arbetad timme. Arbetskraftsutbud och sysselsättning 1985 1 8 1 pers oner Inflationen ökar till tre procent I Finland har konsumentpriserna den senaste tiden stigit i en allt snabbare takt. I februari ökade inflationen redan till 3,3 på årsnivå. Bakomliggande faktorer är höjningen av mervärdesskatten i somras, betydligt dyrare energi och boende och högre priser på vissa livsmedel. I januari steg skatten på bränsle, el och läskedrycker och en sötsaksskatt infördes. En del av inflationsökningen kan således tillskrivas internationella faktorer men en stor del var av inhemskt ursprung. Någon märkbar avmattning i prisstegringen är knappast att vänta i år eftersom livsmedlen, boendet och samfärdseln blir allt dyrare, räntorna stiger och också lönerna har börjat öka i högre takt än förut. Konsumentprisinflationen beräknas i år komma att ligga på 3. Nästa år kan inflationstakten avta något då bland annat bränsleprisuppgången upphör och några prishöjande skatteändringar inte längre är i sikte. Å andra sidan bidrar den globala ekonomiska återhämtningen till högre priser på bred front. Enligt vår prognos stiger konsumentpriserna nästa år med i genomsnitt,8. Löntagarnas realinkomster sjunker något i år De senaste åren har avtalsförhandlingarna på arbetsmarknaden förts på förbundsnivå och inte centralt. De största inkomstnivåhöjningarna inföll under den ekonomiska krisen 8 9, och när tillväxten igen kom i gång avtog uppgången till, 1. De förbundsvisa förhandlingsrundorna har lett till att kollektivavtalen upphör att gälla och sägs upp vid olika tidpunkter inom olika sektorer med följden att det ständigt pågår löneförhandlingar inom någon sektor på arbetsmarknaden. De avtal som ingicks 1 slöts såsom brukligt för två år, men under början av året har avtalats om 11 års löneökningar inom avtalen. Finlands Näringsliv EK har försökt reglera löneökningarna med ett s.k. löneankare. Också i de nya avtalen har man följt en rätt måttfull löneökningslinje trots att inflationen klart tagit fart sedan andra hälften av fjolåret. Utöver allmänna höjningar har avtalen i regel också innehållit en lokal pott vars andel under de senaste åren ökat något. Löneökningarna har typiskt landat i intervallet cirka 1,5 till drygt procent. Det så kallade löneöverhänget från 1 bidrar tillsammans med avtalshöjningarna och löneglidningen till att höja inkomstnivån med,7 i år. Löneökningen blir således lägre än inflationen och realinkomsten minskar något. Nästa år blir löneökningen drygt 3 och realinkomsten vänder åter svagt uppåt. När läget inom ekonomin och på arbetsmarknaden förbättras kommer realinkomstutvecklingen att normaliseras i riktning mot förhållandet före den ekonomiska krisen. A rbets k raft S y s s els atta 1985 1989 1993 1997 1 5 9 Relativt arbetslöshetstal 1985 1 15 1 5 1985 1989 1993 1997 1 5 9 Arbetsproduktivitet och arbetade timmar 199 1, årlig förändring 1 5-5 A rbets produk tivitet A rbetade tim m ar -1 199 1993 199 1999 5 8 11p (15)

Hushållens köpkraft växer inte lika mycket som under tidigare år Enhetsarbetskostnader, årlig procentuell förändring :1 1:3 Lönesumman ökade 1 bara med 1,9 och lönernas andel av nationalinkomsten minskade. I år växer lönesumman med omkring 5, vilket bland annat beror på att arbetsinsatsen, dvs. antalet arbetade timmar, ökar snabbare än förra året. Nästa år avtar tillväxten i lönesumman något då arbetsinsatsökningen blir något mindre än i år. Lönernas andel av nationalinkomsten fortsätter att krympa under prognosperioden. Hushållens dividend- och företagarinkomster beräknas växa snabbare än löneinkomsterna. Effekten av ändringar av förvärvsinkomstbeskattningen på hushållens köpkraft blir obetydlig då inkomstbeskattningen inte ändras nämnvärt under 11. Till följd av underskottet i statsfinanserna är inte heller några nämnvärda skattelättnader att vänta under nästa år. Hushållens reala köpkraft växer båda prognosåren med knappt eller långsammare än 1. En orsak till den låga köpkraftstillväxen är att inflationen tar fart på grund av såväl ett internationellt pristryck som skärpt inhemsk indirekt beskattning. Tillväxten i privat konsumtion avtar År 1 växte den privata konsumtionen med, bland annat tack vare att hushållens köpkraft ökade med närapå 3. Den fortsatt låga räntenivån bidrog för sin del till konsumtionsökningen. Efter en svag utveckling i början av året tog konsumentefterfrågan fart mot slutet av hösten och steg till drygt 3 på årsnivå. Konsumtionsbehov som inte varit möjliga att tillfredsställa under recessionen kunde uppfyllas under årets lopp när ekonomin förbättrades och prisstegringar ännu inte tärde på köpkraften. Framför allt ökade konsumtionen av kapitalvaror och tjänster. Under recessionen uppdämda konsumtionsbehov finns fortfarande, vilket för sin del håller uppe den privata konsumtionen. Indikatorer för såväl konsument- som handelsföretagarförtroende pekar liksom försäljningsstatistik från årets början på att hushållens konsumtionsvilja håller i sig också i år. Märkbart högre konsumentpriser bidrar dock i kombination med en svag inkomstutveckling till att dämpa konsumtionsmöjligheterna i fortsättningen. Den privata konsumtionen beräknas växa med,5 i år och,1 nästa år. Sparkvoten sjunker något bägge åren men stannar ändå på en relativt hög nivå. Underskottet i statsfinanserna krymper med totalt cirka, miljarder euro i år och nästa år Den relativt gynnsamma ekonomiska utvecklingen stärker skattebasen, vilket tillsammans med skärpningen av den indirekta beskattningen avsevärt ökar statens intäkter av indirekta och direkta skatter 11. Höjningen av mervärdesskatten från till 3 och sänkningen av mervärdesskatten på restaurangmat från till 13 i juli förra året ger tillsammans med byggbranschens omvända mervärdesskatt, som träder i kraft den 1 april 11, statens indirekta skatter ett nettotillskott på uppskattningsvis 35 miljoner euro. Energiskattehöjningen vid början av 11 ökar skatteintäkterna med ungefär 73 miljoner euro. Dessutom bidrar höjningar av sötsaks-, försäkrings- 3 1-1 E uroom rådet F inland S verige U S A - :1 :1 :1 :1 8:1 1:1 K älla: O E C D Inkomstnivåindex 199 1 1 8 199 1993 199 1999 5 8 11p Realinkomster procentuell förändring 199 1 5 3 1-1 - 199 1993 199 1999 5 8 11p (15)

premie-, fordons-, lotteri- och avfallsskatterna till att öka intäkterna av indirekta skatter med drygt 18 miljoner euro. Statens indirekta skatter beräknas växa med drygt 1 i år för att nästa år öka med bara,5. I beräkningarna ingår också den aviserade höjningen av dieselskatten, som ökar skatteintäkterna med omkring miljoner euro, och sänkningen av bruksskatten på person- och lastbilar som ger ett skattetillskott på cirka 8 miljoner euro. Statens direkta skatter växer i år med närmare 11 från året innan. Till detta bidrar lönesummans märkbara tillväxt tack vare ökat antal arbetade timmar och kapitalintäkternas snabba återgång nära nivåerna före recessionen. Men det är framför allt företagens förbättrade lönsamhet och dess inverkan på samfundsskatteintäkterna som ökar statens direkta skatter. Nästa år ökar företagens förbättrade lönsamhet samfundsskatteintäkterna medan den positiva sysselsättningsutvecklingen ökar fövärvsinkomstskatteintäkterna. Statens direkta skatter ökar därför ytterligare med drygt 1. I beräkningarna har beaktats att statens andel av samfundsskatteintäkterna återgår till nivån före recessionen. Statens transfereringar till kommunerna växer i år och nästa år nominellt bara med 3 då något behov att kompensera kommunerna för skattebortfall inte föreligger och då kommunernas finansiella ställning tydligt har förbättrats. Statens finansiella ställning förstärks också av att statens konsumtionsutgifter nominellt ökar bara med i år och nästa år. Statens finansiella underskott beräknas krympa från 9, miljarder euro i fjol till, miljarder euro i år och, miljarder euro nästa år. Kommunernas ekonomi hålls i balans arbetspensionsanstalternas finansiella överskott över 3 av BNP Hushållens reala disponibla inkomster 1985 1 1 5-5 Konsumentförtroende och detaljhandelsförsäljning i Finland 199:1 11: 13 1 11 1 9-1 1985 1989 1993 1997 1 5 9 5= 1 S aldotal Detaljhandelsförsäljning (vänster skala) Konsumentförtroende (höger skala) 3 1 Den ansenliga lönesummetillväxten och ökningen av den genomsnittliga kommunalskattesatsen med cirka, procentenheter pressar för sin del upp kommunalskatteintäktstillväxten, som i år beräknas stiga till nära en miljard euro. Då också kommunernas samfunds- och fastighetsskatteintäkter bedöms växa med totalt drygt 35 miljoner euro i år kommer tillväxten i kommunernas direkta skatter att bli drygt 7. Nästa år ökar kommunernas direkta skatter bara med knappt från året innan. Det beror på att kommunernas andel av samfundsskatteintäkterna minskar. Kommunernas konsumtionsutgifter förutspås växa nominellt med bara 3 per år 11 och 1 och således realt med drygt 1. Tack vare en relativt gynnsam ekonomisk utveckling kommer kommunekonomin att kunna redovisa ett överskott på några hundra miljoner euro i år och nästa år. Arbetspensionsanstalternas och socialskyddsfondernas socialskyddsavgifter växer med drygt i år och drygt nästa år. I år ökar avgifterna på grund av förstärkning av avgiftsbasen och höjningar av arbetspensions- och arbetslöshetsförsäkringsavgifterna. Särskilt i år kommer pensionerna och andra förmåner ännu att växa klart långsammare än avgiftsintäkterna. Skattegraden stiger till drygt 3 Skattegraden stiger med omkring en procentenhet i år på grund av skärpt beskattning. Nästa år ligger skattegraden på drygt 3 ifall den nya regeringen ännu inte beslutar om ändringar av beskattnings- 8 7-1 199:1 1999:1 :1 5:1 8:1 11:1 K älla: E uros tat Privata konsumtionsutgifter och sparkvot 1985 1 1 1 8 - - P rivat k ons um tion, års referenspriser, procentuell förändring S park vot, - 1985 1989 1993 1997 1 5 9 1 (15)

grunderna. En stram finanspolitik leder åter till att de offentliga utgifternas andel av BNP minskar ytterligare. Från att 1 ha varit 5,7 beräknas andelen sjunka till 5, 1. Den offentliga sektorns finansiella underskott, som förra året utgjorde -,5 av BNP, uppgår i år till -,1 av BNP. Nästa år uppstår redan ett överskott på drygt miljarder euro, som utgör 1,1 av BNP. Förstärkningen av den offentliga sektorns finansiella ställning får också den så kallade EMU-skuldens andel av BNP att vända nedåt, och hela statsskuldens andel av BNP, som i år stiger till knappt 3, växer inte heller längre 1. Hushållens skuldkvot 1989 1 15 1 Överskott i den offentliga sektorn redan nästa år 75 Den offentliga sektorn beräknas visa överskott redan nästa år. Den klara förbättringen jämfört med fjolåret har delvis sin förklaring i den mycket tudelade utvecklingen: lönesumman och skatteintäkterna vände tydligt uppåt först under andra halvåret i fjol. För det andra bidrar åtstramningen av den indirekta beskattningen till att stärka de offentliga finanserna märkbart i år. Enligt vår bedömning skulle den offentliga sektorn visa ett överskott på knappt 5 miljarder euro 15 eller omkring, av BNP. Bedömningen är att betrakta som realistisk. I Finland uppgick den offentliga sektorns överskott till eller mer under åren 8 och den fiskala effekten av de lättnader i beskattningsgrunderna som gjorts 9 11 utgör totalt cirka,7 av BNP. Vidare har de senaste konsumtionsskattehöjningarna ökat statens skatteintäkter i motsvarande mån och sysselsättningen och skattebasen väntas under de närmaste åren återgå till nivåerna före krisen. Tabell. Prognos för offentliga sektorns finansiella överskott Löntagarnas forskningsinstitut 9.3.11 BNP-förändring () Offentliga sektorns finansiella överskott i förhållande till BNP 1 3,1 -,5 11 3,8 -,1 1 3,1 1,1 13,8 1,7 1,5, 15,, Källa: Löntagarnas forskningsinstitut När den offentliga sektorns hållbarhetsunderskott beräknas är uppfattningen om storleken av det konjunkturrensade primära budgetsaldot (budgetsaldo exklusive ränteutgifter) i förhållande till bruttonationalprodukten under kalkylens begynnelseår av stor betydelse. Enligt vår bedömning kan detta strukturella budgetsaldo uppgå till cirka två procent i mitten av decenniet. Det innebär att vår uppskattning av den offentliga sektorns hållbarhetsunderskott är omkring tre procentenheter lägre än exempelvis finansministeriets. Vi räknar också med att pensioneringsåldern även i det nuvarande systemet fram till klart förlängs, dvs. med närmare tre år. Det bidrar ytterligare till att reducera hållbarhetsunderskottet, som följaktligen kommer att ligga klart under intervallet 5 procent. 5 1989 199 1995 1998 1 7 1 K älla: S tatis tik c entralen Konsumentpriser 1985 1 8-1985 1989 1993 1997 1 5 9 Offentliga sektorns finansiella överskott i procent av BNP 1985 1 15 1 5-5 S taten -1 K om m uner O ffentliga s am fund S oc ials k y dds fonder -15 1985 1989 1993 1997 1 5 9 11 (15)

Skattegraden bör höjas måttfullt Det förbättrade konjunkturläget och behovet att säkra hållbarheten i de offentliga finanserna på lång sikt är skäl för att se till att det sker en förstärkning av den offentliga sektorns finansiella ställning under åren framöver. Avgörandena bör vara sådana att de jämnar ut inkomstfördelningen utan att äventyra den ekonomiska tillväxten. Förslagen om skärpt beskattning av kapitalinkomster genom höjning av dividendskatten och begränsning av onoterade företags skatteavdragsrätt tjänar detta ändamål. En skärpning av kapitalinkomstbeskattningen skulle ge extra intäkter på cirka,5 miljarder euro. I jämförelse exempelvis med företagsbeskattningen leder skärpt kapitalinkomstbeskattning till mindre resultatutdelning i form av skattefria dividender och gör produktiva investeringar lönsammare än värdepappers- och fastighetsinvesteringar som i det nuvarande systemet görs för att öka balansräkningen och skattefrihetsförmånen. En stor del av utgiftstrycket hänför sig till kommunekonomin, och det är viktigt att säkra kommunernas finansiella balans på ett vettigt sätt med tanke på hela den offentliga ekonomin. Enligt nuvarande praxis fortsätter den kommunala inkomstbeskattningen att stramas åt. Det bidrar till att ytterligare öka den relativa beskattningens andel i skattestrukturen. Det ökar också andelen konjunkturkänsliga intäkter i kommunernas finansiering. Ett bättre alternativ kunde vara att låta de stabilare inkomstkällorna, såsom fastighetsskatter och statsandelar, öka i betydelse som inkomstkälla för kommunerna. För statsandelarna skulle det innebära ett trendbrott i utvecklingen under de två senaste decennierna. Skärpt fastighetsskatt skulle betyda att finansieringstrycket fokuseras på en skatteform vars nivå internationellt sett i princip är låg i Finland. I fastighetsbeskattningen borde dock byggnadernas beskattningsvärde bättre än hittills motsvara deras verkliga marknadsvärde. Det skulle göra det möjligt att höja fastighetsskatten så att höjningen inte drabbade lägre värderade fastigheter lika kraftigt som enligt rådande praxis i fråga om beskattningsvärdet på fastigheter. I nuläget är den offentliga sektorns beräknade hållbarhetsunderskott relativt litet. De offentliga finanserna hotar dock att landa klart på minus under de kommande decennierna. Det finns också risk för att den offentliga bruttoskulden blir alltför stor. Behovet att stärka de offentliga finanserna genom beslutsåtgärder kan därför inte uteslutas. Det som åtminstone bör säkerställas när samhällsekonomin repar sig efter recessionen är att den offentliga sektorn genererar ett finansiellt överskott på drygt ett par procent fram till 15. För det behövs av allt att döma inte mer än att realtillväxten i de offentliga utgifterna begränsas till klart under 1,5 och att den totala beskattningen stramas åt en aning. På operativ nivå lönar det sig inte att fatta skatte- och utgiftsbeslut för finansiering av den offentliga sektorn på alltför lång sikt. Offentliga underskott påverkas i hög grad av osäkerhet inom den globala och även den nationella ekonomin. Därför borde de operativa åtgärderna även av en regering som förbundit sig att värna om hållbarheten i de offentliga finanserna vara beroende av hur den för externa störningar mycket känsliga finansiella ställningen i det aktuella läget de facto utvecklas. Vid konsolidering av de offentliga finanserna lönar det sig att fatta beslut som är motiverade även som strukturreformer. Förslaget från den arbetsgrupp som under understatssekreterare Martti Hetemäkis ledning dryftat en revidering av beskattningen av kapitalinkomster är ett sådant. Förslaget går ut på att såväl höja skattegraden som stärka skattebasen. Samtidigt som förslaget jämnar ut inkomstskillnader är det också inriktat på positiva tillväxteffekter. Statens bruttoskuld och offentliga sektorns Emu-skuld i procent av BNP 1985 1 8 S tatens bruttos k uld E m u-s k uld 1985 1989 1993 1997 1 5 9 K älla: S tatis tik c entralen, F M, Löntagarnas fork s nings ins titut Ränta på tioåriga statsobligationer i februari 11 F inland S verige D anm ark H olland Ty s k land F rank rik e Italien S panien S torbritannien Irland G rek land K älla: E C B Offentliga utgifter i förhållande till BNP 1985 1 5 55 5 5 8 1 1 1985 1989 1993 1997 1 5 9 1 (15)

miljoner euro extra intäkter från den gråa ekonomin Löntagares inkomstskattegrad 199 11 Kampen mot den gråa ekonomin har blivit ett centralt tema i den offentliga debatten framför allt därför att skatteintäkterna direkt kunde ökas om det gick att få bukt med den gråa ekonomin. Den gråa ekonomin har också andra vittgående negativa samhällseffekter. I en rapport till riksdagens revisionsutskott i fjol görs bedömningen att den gråa ekonomin innebär ett skatteintäktsbortfall på 5 miljarder euro. Bedömningen har gjorts utifrån material från skattegranskningar. Riksdagen antog i februari ett betänkande av revisionsutskottet med ett 5-punktsprogram för bekämpning av den gråa ekonomin i framtiden. Resultatet av en enkät till myndigheterna i samband med rapporten till revisionsutskottet ger vid handen att resursbrist hos myndigheterna tillsammans med andra faktorer, såsom internationalisering, har bidragit till att försämra möjligheterna att bekämpa den gråa ekonomin. Enligt betänkandet borde resurseringen på detta område därför exkluderas från statens produktivitetsprogram. Framtida regeringar bör säkerställa att de listade åtgärderna och de ytterligare åtgärder som följer av nya utredningar genomförs även om de kräver finansiella satsningar. Förutom effektivering av myndigheternas verksamhet kräver bekämpningen av den gråa ekonomin näringslivets och andra ekonomiska aktörers medverkan eftersom eventuella nya bestämmelser och åtaganden kan innebära någon form av anpassningskostnader även för dem. Det beräknade skatteintäktsbortfallet kan redan på grund av sakens karaktär inte anges i exakta siffror och det går inte heller att helt utrota den gråa ekonomin. Men redan en liten del nettointäkter skulle ge ökade skatteintäkter: exempelvis skulle 5 procent av den uppskattade nedre gränsen ge miljoner euro, som kanske är en något för optimistisk bedömning. Jämförelsevis kan nämnas att de debiteringsförslag som skattegranskningen av den gråa ekonomin förra året resulterade i sammantaget uppgick till cirka 7 miljoner euro. Bankkrisen ligger och pyr i Europa En rätt allmän uppfattning om den ekonomiska krisen i euroområdet är att de s.k. PIGS-länderna (Portugal, Irland, Grekland och Spanien) misskött sina offentliga finanser genom skuldfinansiering och att ländernas offentliga finanser måste räddas med hjälp av lån och garantier så att sysselsättningen i de övriga EU-länderna inte drabbas. Denna uppfattning är delvis vilseledande. Före finanskrisen hade Spanien och Irland överskott i sina offentliga finanser och även Portugal hade lyckats landa på rätt sida om treprocentsgränsen i tillväxt- och stabilitetspakten. Bara i Grekland var de offentliga finanserna redan förut vanskötta. Finanskrisen och den åtföljande recessionen bidrog självfallet till att försämra de offentliga finanserna i alla länder. Man kan gott påstå att regeringarna särskilt i Spanien och Irland borde ha ingripit när samhällsekonomin och framför allt bostadsmarknaden i länderna överhettades så att kollapsen inte hade blivit så kraftig. Finanskrisen tog dock alla på säng. Tillväxten i euroområdets breda penningmängd tog fart från 5 till drygt 1 fram till finanskrisen. Genom en låg styrränta upprätthöll ECB en snabb utlåningstillväxt som delvis kanaliserades just till PIGS-länderna via banker i olika länder. På så sätt finansiera- 38 3 3 3 3 8 199 1993 199 1999 5 8 11p Offentliga sektorns underskott i förhållande till BNP 1 och 11 F inland S verige E s tland D anm ark H olland Ty s k land F rank rik e Italien S panien S torbritannien Irland G rek land 1 11-35 -3-5 - -15-1 -5 5 K älla: O E C D Offentlig skuld i förhållande till BNP 1 och 11 Ty s k land F rank rik e Italien S panien H olland F inland E uroom rådet U K U S A Japan 1 11 5 1 15 5 K älla: O E C D 13 (15)

des inte bara den privata sektorn utan också den offentliga skuldsättningen bland annat i Grekland och efter att krisen brutit ut i allt högre grad också i andra länder. Specificerade och aktuella siffror gällande skuldproblemet i euroområdet har varit svåra att tillgå. Internationella regleringsbankens (BIS) färskaste rapport innehåller data som redan är sex månader gamla. Den hittills noggrannaste bedömningen har gjorts av forskare vid tankesmedjan Bruegel med säte i Bryssel. Data som de har samlat in från ett flertal olika källor gällande årsskiftet 1/11 har sammanställts i nedanstående tabell. I tabellen kan göras flera intressanta iakttagelser. För det första har ECB köpt grekiska, irländska och portugisiska statspapper på andrahandsmarknaden för 93 miljarder euro. För ECB utgör statspapperen en kreditförlustrisk som, om den realiseras, kan kräva kapitaltillskott från de nationella centralbankerna och i sista hand från skattebetalarna. Samtidigt är det fråga om ränte- och riskstöd till de banker som ursprungligen köpt statspapperen av PIGS-länderna och mot papperen får billiga krediter från ECB. I själva verket ger systemet bankerna incitament att agera just så här. Samma funktion har staternas eventuella räddningsfaciliteter eftersom de minimerar kreditrisken utan att helt eliminera ränteriskpremierna. (Staternas föreslagna gemensamma euroobligationer skulle också ha liknande effekter.) På så sätt har krediterna till PIGS-länderna blivit en mycket lukrativ verksamhet för bankerna och trots krisen har verksamheten den senaste tiden rentav utökats. Krisfonderna garanterar att verksamheten genererar avkastning åtminstone än så länge. För det andra är PIGS-ländernas skulder till banker i det egna landet dubbelt så stora som skulderna till banker i andra euroländer. Krisländernas banksystem bör därför beaktas i riskbedömningen, vilket erfarenheterna från Irland redan visat. För det tredje utgör PIGS-ländernas skulder till andra finansinstitut (t.ex. försäkringsbolag och olika fonder) nästan hälften av deras totala offentliga skuld. Bankerna i andra EU-länder har troligen delvis finansierat PIGSländernas banker och andra finansinstiut och riskerar följaktligen att utsättas för kreditförluster i större omfattning än vad deras direkta fordringar på PIGS-länderna ger vid handen. Om man förutom traditionella lånefordringar dessutom tar med andra typer av förbindelser i beräkningarna (t.ex. olika derivat) är de europeiska bankernas risker i krisländerna med största sannolikhet ännu mycket störrre. För det fjärde är PIGS-ländernas direkta offentliga skuld till utländska banker förvånansvärt liten och bara drygt hälften av ländernas bankers motsvarande skuld till utländska banker. I praktiken såsom redan konstaterats bör dessa skulder dock betraktas som en enda helhet eftersom staten kan tvingas gå in och rädda banker. Greklands offentliga skuld är redan i den storleksklassen att landet allmänt anses ha förlorat sin soliditet. För det femte är det lätt att se hur krisen utgör ett hot särskilt för tyska och franska banker och det klart största Tabell. Offentliga sektorns och bankernas skulder i PIGS-länderna, mrd euro 31.1.1 Grekland Irland Portugal Spanien Totalt Offentlig skuld totalt 35 153 1 77 197 - ECB 5 1 93 - IMF, EU och övrig offentlig sektor 3 3 - inhemska banker 8 11 19 7 33 - andra banker i euroområdet 5 1 33 79 1 - övriga banker 9 5 3 - andra finansinstitut 119 97 37 7 Offentlig skuld till utländska banker totalt 58 3 38 13 9 - tyska banker 3 5 - franska banker 1 1 37 71 - italienska banker 1 1 - spanska banker 1 7-8 - banker i övriga euroländer 13 3 15 38 - brittiska banker 3 8 17 - övriga banker 3 3 15 7 Landets bankers skulder till utländska banker totalt 1 119 3 9 381 - tyska banker 39 1 13 - franska banker 1 15 11 1 8 - italienska banker 1 8 13 - spanska banker 3-8 - banker i övriga euroländer 1 7 39 5 - övriga banker 1 1 1 8 19 Källa: Darvas, Z., Pisani-Ferry, J. ja Sapir, A. (11): A Comprehensive Approach to the Euro-area Debt Crisis: Background Calculations, Bruegel Working Paper 11/5. 1 (15)

hotet är en spansk kollaps. Kreditförluster orsakade av ett enskilt litet land med eventuellt åtföljande behov att kapitalisera banker till och med med skattemedel kan gå att hantera på något sätt, men risken är att krisen eskalerar i en snöbollseffekt som kunde sprida sig till Spanien och även annanstans. Följden kunde bli stigande räntor och kraftig neddragning av kreditgivningen till den privata sektorn. En sådan bankkris och en ny finanskris utgör otvivelaktigt ett stort hot mot sysselsättningen och välståndet. Skadan är redan skedd, och nu gäller det att minimera de negativa konsekvenserna. Åtgärder som ger näring åt krisen måste undvikas. Därför är det viktigt att skilja på eftervård och förebyggande åtgärder. Kraven på att banker och investerare i framtiden ska delta i kostnaderna för en skuldkris är i nuläget under krisens eftervård problematiska eftersom de försvårar krisländernas möjligheter att klara sig ur sitt akuta trångmål. I dagsläget får de inte lån till marknadsvillkor med rimlig ränta och bankerna blir ovilligare också att ta andra risker. I den riktningen går även kravet att den framtida krismekanismen ska ha företrädesrätt till fordringar på PIGS-länderna eftersom även privata långivares risker ökar; ett krav som gett efter för det politiska trycket från väljarna. Å andra sidan kunde också den bank- och transaktionsskatt som föreslagits för finansiering av krishanteringen och som kommissionen håller på att utreda också kunna ha rakt motsatt effekt än avsett då den för sin del stärker tilltron till att risktagning lönar sig när hjälpen är nära. Rätta förebyggande åtgärder skulle göra bankerna och andra privata investerare ansvariga så att de inte längre i fortsättningen när krisen är över skulle göra sig skyldiga till för stor risktagning. De skulle inte få löfte om att räddas med hjälp av offentliga medel utan oangenäma villkor, såsom förlust av ägarkapital och dividender, statens inträde som kapitaliserare och ägare i bankerna, slopande av chefsförmåner osv. Sådana villkor kunde ställas också på utnyttjandet av den fond som eventuellt bildas av intäkter från den planerade bankskatten. Krisen har hittills behandlats som ett likviditetsproblem och inte som ett soliditetsproblem. På så sätt har man köpt tid och undvikit svåra beslut om skuldsaneringar och kapitalisering av banker samtidigt som man snart går till val i Tyskland, Finland och en del andra länder. I de föreslagna nya stresstesterna i bankerna tänker man tydligen inte fullt ut beakta möjligheten till skuldsanering av en stat. Man blundar således för den pyrande bankkrisen och skjuter nödvändiga åtgärder på framtiden. Sanningen är dock att det framöver bara finns dåliga och ännu sämre alternativ. Ekonomin i PIGS-länderna kommer att resa sig, men utan en självständig penning- och växelkurspolitik är det en mycket stor utmaning och kommer att ta många år. Kraven på åtstramning av de offentliga finanserna försvagar tillväxtförutsättningarna åtminstone på kort sikt och bidrar således till att försvåra processen. Också ländernas medborgare blir lidande och deras mostånd kan komma att öka. Vidstående figur över räntedifferensen mellan PIGS-ländernas 5- åriga statsobligationer och riskfriare motsvarande tyska statsobligationer speglar såväl den senaste tidens försämrade trend för PIGSländerna frånsett Spanien som en måttlig tilltro till att någon bank- eller finanskris inte är i antågande i Europa. Det oaktat kan i ett skräckscenario någon enskild händelse som allvarligt skakar förtroendet såsom investeringsbanken Lehman Brothers konkurs den 15 september 8 utlösa en förödande kedjereaktion. Situationen för PIGS-länderna borde underlättas så att krisen kunde mildras väsentligt. Antydan om rätt inriktade åtgärder ger det faktum att räntedifferensen mot Tyskland för Greklands del utvecklades positivare än för Irland efter det att räntan på Greklands krislån hade sänkts. Irland fick ingen räntesänkning eftersom landet vägrade att skärpa sin företagsbeskattning. Att snabbt lätta skuldbördan i ett krisland ökar finansmarknadens förtroende för att landet kommer att klara sig, vilket kan leda till en positiv spiral. PIGS-länderna och deras finansiärer måste komma ur sitt trångmål. Ränte- och skuldlättnader i någon form, dvs. skuldsanering, borde genomföras snarast möjligt innan problemen förvärras ytterligare. Kapitalisering av bankerna i ett enda svep utifrån stresstester där PIGS-ländernas skuldsaneringsförluster beaktats borde ske parallellt med statens inträde som delägare och en reglering som delvis kunde avvecklas när riskerna återgått till normala nivåer och bankerna ånyo är solida. Skattebetalarna skulle då inte alls behöva kapitalisera banker i de länder där bankerna klarar stresstesterna. Heikki Taimio Räntedifferens mellan 5-åriga statsobligationer i PIGSländerna och motsvarande tyska statsobligationer 3.3.1 5.3.11 1 1 1 8 G rek land P ortugal Irland S panien 3.3.1 1.7.1 1.1.1 1.1.11 K älla: N ordea 15 (15)