Livsvillkor, levnadsvanor och hälsa i Malmö

Livsvillkor, levnadsvanor och hälsa i Malmö Martin Lindström Birgit Modén Mathias Grahn Maria Fridh Maria Rosvall Ett diskussionsunderlag framtaget för Kommission för ett socialt hållbart Malmö

Författare Martin Lindström Professor, Centrum för Primärvårdsforskning, Lunds universitet Birgit Modén Forskare, olycksfall, Avd Folkhälsa och Miljö, Region Skåne Mathias Grahn Statistiker, Avd Folkhälsa och Miljö, Region Skåne Maria Fridh Leg. läkare, SUS Malmö, Region Skåne Maria Rosvall Docent, överläkare i socialmedicin på avdelningen för folkhälsa och miljö, Region Skåne Kommissionär i Kommission för ett socialt hållbart Malmö Framtagen för Kommission för ett socialt hållbart Malmö www.malmo.se/kommission

Ett diskussionsunderlag till Malmökommissionen Denna vetenskapliga underlagsrapport är ett diskussionsunderlag framtaget för Kommission för ett socialt hållbart Malmö. Syftet är att få till stånd en bred diskussion och medverkan kring kommissionens olika frågeställningar om hur skillnader i hälsa ska kunna minska i Malmö. Målet är att den slutrapport som ska lämnas till kommunstyrelsen i december 2012 är så väl förankrad och konkret som möjligt. Kommunstyrelsen i Malmö beslutade i november 2010 att tillsätta kommissionen, som är politiskt oberoende. Utgående från direktiven ska kommissionen ta fram ett vetenskapligt underlag som bas för politiska beslut om hur ojämlikhet i hälsa ska kunna minskas. Fokus för slutrapporten är på så kallade sociala determinanter för hälsa och ohälsa. Vi vet att dessa determinanter ytterst förklarar en betydande del av de skillnader i hälsa som finns inom staden och att de går att påverka. Exempel på determinanter är de tidiga barnaåren, skolan, arbetslöshet, inkomst, delaktighet i samhället, boendemiljö, segregation och utanförskap. Författarna till underlagen är ansvariga för innehållet. De slutsatser som redovisas i detta underlag kan inte ses som de som kommer att redovisas i slutrapporten. I slutrapporten kommer helhetsbilden, baserad på samtliga underlag och dialog med olika aktörer, att styra vad kommissionen till slut anser vara mest angeläget att åtgärda för att på sikt minska ojämlikheterna i hälsa i Malmö. Synpunkter på detta underlag kan framföras till kommissionens huvudsekreterare Anna Balkfors (anna. balkfors@malmo.se) eller via hemsidan www.malmo.se/kommission där samtliga diskussionsunderlag kommer att finnas för nedladdning. Sven-Olof Isacsson Professor emeritus, Medicinska Fakulteten, Lunds Universitet, Skånes universitetssjukhus, Malmö. Ordförande i Kommission för ett socialt hållbart Malmö.

Innehåll Inledning 5 Material och metod 6 De skånska folkhälsoenkäterna 6 Skaderegistreringen 7 Barn 7 Levnadsvillkor, levnadsvanor 8 Känsla av osäkerhet i det egna området 8 Låg tillit 10 Anspänd arbetssituation 13 Daglig rökning 15 Låg fysisk aktivitet 17 Mått på hälsa och sjuklighet 20 Dålig självskattad hälsa 20 Psykisk ohälsa 22 Övervikt 26 Vuxna 26 Barn 29 Har inte besökt tandläkare/tandhygienist de senaste två åren 30 Resultat från den skånska skaderegistreringen 33 Skador 33 Psykosociala faktorer bland småföräldrar i Malmö 40 Lågt emotionellt stöd 40 Ekonomisk stress 41 Slutsats 42 Referenser 43

Inledning Denna rapport utgör en delrapport i Malmökommissionens rapportserie. Den innehåller en rapportering av hälsoläget och hälsoriskernas utbredning i befolkningen i Malmö och baseras på information från de skånska folkhälsoenkäterna (Folkhälsa i Skåne 2000, 2004 respektive 2008), barnenkäten, barnhälsovårdens registrering av längd och vikt vid åldern 4 år samt på information från det skånska skaderegistret. Syftet med rapporten är att ge en bild av hälsoläget och hälsoriskernas utbredning i Malmö, hur detta har förändrats över tid och hur Malmös siffror förhåller sig till genomsnittet i Skåne respektive Sverige. Det är svårt att sammanfatta all information på ett heltäckande sätt. Vi har därför valt att presentera utvecklingstendenserna inom några specifika områden. En viktig utgångspunkt i rapporten är att studera skillnader i hälsa och hälsorisker mellan olika grupper i samhället såsom åldersgrupper, kön, etnicitet samt socioekonomiska grupper. 5

Material och metod DE SKÅNSKA FOLKHÄLSOENKÄTERNA Uppgifterna om upplevd hälsa och olika hälsorisker baseras på data från de postenkätundersökningar som genomförts i Skåne år 2000, 2004 samt 2008 (Folkhälsoenkät Skåne 2000 (FHS 2000), Folkhälsoenkät Skåne 2004 (FHS 2004), respektive Folkhälsoenkät Skåne 2008 (FHS 2008)). Samtliga tre undersökningar genomfördes på uppdrag av Region Skåne. I samtliga undersökningar har slumpmässigt utvalda personer i åldern 18-80 år ombetts besvara ett frågeformulär på ca tjugo sidor. Urvalen har varit stratifierade efter geografiska områden och för Malmös del har de tio stadsdelarna var och en utgjort ett geografiskt område med ungefär lika många tillfrågade. Vid undersökningen år 2000 tillfrågades ca 24 000 individer i Skåne. Av dessa besvarade 59% sitt frågeformulär. I den andra undersökningen år 2004 tillfrågades knappt 48 000 personer med en svarsfrekvens strax under 59%. I den senaste undersökningen år 2008 svarade drygt 54% av de drygt 52 000 tillfrågade på sina frågeformulär. Svarsbortfallet skiljer sig åt mellan olika befolkningsgrupper i Skåne. I den senaste undersökningen år 2008 svarade kvinnor (58%) i högre grad än män (48%). Bland personer över 55 år bevarades frågeformuläret av drygt 60%, medan knappt 40% svarade i åldersgruppen 18-34 år. Svarsfrekvensen bland svenskfödda (57%) var betydligt högre än bland utlandsfödda utanför Europa (31%). Bland individer med hög inkomstnivå respektive hög utbildningsnivå var svarsfrekvensen drygt 60%, vilket var betydligt högre än bland individer med låg inkomstnivå respektive låg utbildningsnivå, knappt 45%. Liknande mönster i svarsfrekvens och bortfall ses även för de två tidigare undersökningarna. I 2008-års undersökning varierade svarsfrekvenserna mellan män och kvinnor i Malmös tio stadsdelar enligt nedan: Tabell 1. Svarsfrekvens i Folkhälsoenkät 2008 fördelat på Malmös stadsdelar För att korrekt analysera enkätsvaren från undersökningen för såväl en enskild stadsdel som för hela Malmö och hela Skåne har varje enskilds enkätsvar viktats beroende på olikheter i svarsbenägenhet mellan geografiska områden med olika befolkningsstorlek men även vad gäller kön, ålder, födelseland, civilstånd, inkomst och utbildning. I de jämförelser som görs med Skåne och hela riket har enkätsvaren först viktats enligt ovan och därefter även åldersstandardiserats för att ta hänsyn till eventuella skillnader i åldersfördelning mellan Malmö, Skåne och hela riket. Rikets befolkning, indelad i 10-årsklasser, per 31 december 2008 har använts som standardpopulation. Frågeformulären omfattade frågor kring yrke, utbildning, levnadsvanor, fysisk och psykosocial arbetsmiljö, socialt nätverk och socialt stöd, längd och vikt, fysisk och psykisk hälsa samt kontakter med sjukvård och tandvård. 6

I denna rapport redovisas frågorna nedan: a), Osäkerhet i bostadsområdet. Om svarsindividen besvarar frågan Hur säker och trygg känner du dig när du går ensam i ditt bostadsområde när det är mörkt? med något av svarsalternativen: ganska osäker eller mycket osäker anses individen uppleva en känsla av osäkerhet i sitt eget bostadsområde. (Observera att individer som uppger att de aldrig befinner sig ute när det är mörkt är exkluderade i klassificeringen.) b), Låg tillit till andra människor anses den individ ha som inte håller med eller inte alls håller med om påståendet att man han lita på de flesta människor. c), För att bedöma om en svarsindivid har en anspänd arbetssituation eller ej får svarsindividen besvara totalt arton frågor om sitt arbete. De individer som rapporterar höga krav, men låg kontroll anses ha en anspänd arbetssituation. Exempelvis ställs frågor om variation, upprepbarhet, kreativitet, kompetens för att utföra arbetsuppgifterna, frihet, utveckling, intensitet, relation till medarbetare och stress i arbetslivet. d), Dagligrökare anses den svarsindivid vara som besvarat frågan Röker du? med svarsalternativet ja, dagligen. e), Individer som anser sig ha en stillasittande fritid som svar på frågan Hur mycket har du rört dig och ansträngt dig kroppsligt på fritiden under de senaste 12 månaderna? bedöms ha en för låg fysisk aktivitet på fritiden. f), Dålig självskattad hälsa anses de individer ha som besvarat frågan Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd? med något av svarsalternativen dåligt eller mycket dåligt. g), Dålig psykisk hälsa bedöms genom totalt tolv delfrågor (General Health Questionnaire). Dessa handlar exempelvis om koncentration, oro, beslutsförmåga, spändhet, förmåga att ta itu med sina problem, nedstämdhet och tro på sig själv. Om svarsindividen har valt ett negativt svarsalternativ på minst tre av dessa delfrågor anses individen ha en dålig psykisk hälsa. h), Med ett BMI (Body Mass Index, beräknas utifrån längd och vikt) på värdet 25 eller mer anses en individ vara överviktig. i), Har inte besökt tandläkare/tandhygienist under de senaste två åren baseras på en fråga avseende när svarsindividen senast var hos tandläkare eller tandhygienist. SKADEREGISTRERINGEN I Region Skåne finns en kontinuerlig skaderegistrering av sluten- och öppenvårdsbesök vid åtta sjukhus sedan 1999 (vid dåvarande UMAS från 1993 och framåt). Registreringen omfattar varför en patient besöker sjukvården, kontaktkod, samt om ett olycksfall inträffat och även i vilken miljö olycksfallet skett, platskod. Då registreringen är knuten till befolkningsregistret så erhålls även uppgifter om patientens ålder, kön samt mantalsskrivningsort. Kvaliteten på registret varierar mellan de olika sjukhusen men även mellan olika år, och bortfallet ligger årligen på mellan 5 och 10 %. I denna rapport redovisas data för Malmö från skaderegistreringen under de senaste 5 åren. Det som redovisas är a. antal skadade Malmöbor per 1000 inv./år fördelat på åldersgrupper samt medelvärde för Skåne totalt, b. skador pga. olycksfall bland Malmöbor 2010 fördelat på skademiljöer, c. skador pga. olycksfall fördelat på år och skademiljöer, d. antal skadade i olycksfall per 1000 invånare och år, fördelat på stadsdel och kön, e. skadeincidens för avsiktlig våldsskada bland män och kvinnor i Malmö samt medelincidens för Skåne totalt samt f. skadeincidens för avsiktlig självtillfogad skada bland män och kvinnor i Malmö samt medelincidens för Skåne totalt. BARN Under avsnittet övervikt redovisas resultat från en sammanställning av barnsköterskornas mätning av längd och vikt i samband med 4-års kontroll vid BVC i Malmö under perioden 2003-2008. Barnenkäten är en enkät som kontinuerligt delats ut till föräldrar i anslutning till BVCkontroll (vid 8 månader respektive 4 år) för att följa barns hälsa och levnadsförhållanden i Malmö. Svarsfrekvens c:a 65%. Resultat från denna enkät för perioden 2003-2008 redovisas under rubrikerna ekonomisk stress samt lågt emotionellt stöd. 7

Levnadsvillkor, levnadsvanor (Resultat från de skånska Folhälsoenkäterna 2000, 2004 samt 2008). KÄNSLA AV OSÄKERHET I DET EGNA BOSTADSOMRÅDET Känsla av osäkerhet i det egna bostadsområdet handlar om rädslan för att bli utsatt för brott i det egna bostadsområdet, i synnerhet våldsbrott. Kopplingen mellan sociala omständigheter och kriminalitet är välkänd (1, 2). Tidigare studier har visat att unga män har råkat ut för flest våldsbrott om man ställer frågan med perspektivet det närmaste året tillbaka i tiden, medan äldre kvinnor blivit utsatta för våldsbrott i minst utsträckning. Å andra sidan är känslan av osäkerhet i det egna bostadsområdet vanligare bland kvinnor, i synnerhet äldre kvinnor, än bland män, i synnerhet äldre män. Känslan av osäkerhet i det egna bostadsområdet illustrerar sambandet mellan det fysiska sammanhanget individen lever i och hälsan. Den sociala aspekten av detta fysiska sammanhang har tydliga beröringspunkter med tillit till andra och socialt kapital (3,4). I Malmö är andelen som rapporterar en känsla av osäkerhet i det egna bostadsområdet högre för både män och kvinnor än i Skåne. I Malmö uppgav 13% av männen och 26% av kvinnorna år 2008 en känsla av osäkerhet. Motsvarande andel i Skåne var 7% av männen och 17% av kvinnorna. Det saknas underlag för jämförelser med riket då denna fråga inte fanns med i den nationella folkhälsoenkäten. Andelen män som känner osäkerhet i det egna bostadsområdet var år 2008 lägst i stadsdelarna Limhamn-Bunkeflo (4%), Oxie (5%), Husie (6%) och Västra Innerstaden (7%). I stadsdelarna Rosengård (27%) och Fosie (23%) var å andra sidan andelen med känsla av osäkerhet i det egna bostadsområdet klart högst för männen. Andelen kvinnor med osäkerhetskänsla i det egna bostadsområdet var 2008 lägst i stadsdelarna Limhamn-Bunkeflo (7%), Västra Innerstaden (10%), Husie (15%) och Oxie (16%), medan andelen var högst i Fosie (45%) och Rosengård (36%). Tabell 2. Känsla av osäkerhet i det egna bostadsområdet bland kvinnor och män i Malmös stadsdelar 8

Andelen med osäkerhetskänsla i det egna bostadsområdet var lägre bland yngre män än bland äldre män år 2008. I åldersgruppen 18-34 år hade 10% en känsla av osäkerhet mot 14% bland de äldre. Under perioden 2000-2008 har andelen dock minskat bland de äldsta männen men inte bland de yngsta. Andelen var år 2008 högst bland de yngsta kvinnorna i åldersgruppen 18-34 år (29%) och de äldsta kvinnorna i åldersgruppen 65-80 år (28%). Liksom bland männen har andelen med känsla av osäkerhet i det egna bostadsområdet minskat i den äldsta åldersgruppen men inte i den yngsta under 2000-2008 (Figur 1). 45 40 35 30 25 Andel (%) 20 15 18-34 år 35-44 år 45-54 år 55-64 år 65-80 år 10 5 0 Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män 2000 2004 2008 Figur 1. Känsla av osäkerhet i det egna bostadsområdet bland män och kvinnor i Malmö i olika åldergrupper år 2000, 2004 och 2008. De socioekonomiska skillnaderna i osäkerhetskänsla i det egna bostadsområdet kvarstod i stort sett oförändrade under perioden 2000-2008. Andelen manliga högre tjänstemän med osäkerhetskänsla var 3% år 2000 och 5% år 2008. Bland kvinnliga högre tjänstemän var motsvarande andelar 16% och 20%. Bland manliga icke facklärda arbetare ökade andelen från 8% till 15% och bland kvinnliga från 27% till 31%. Bland arbetslösa män ökade andelen från 9% till 17%, och bland arbetslösa kvinnor från 29% till 37%. Bland manliga förtidspensionärer ökade andelen och bland kvinnliga förtidspensionärer minskade den. De socioekonomiska skillnaderna ses även mellan grupper med olika lång utbildning. Bland män med högre utbildning (eftergymnasial utbildning) var andelen med osäkerhetskänsla i det egna bostadsområdet 8% och bland kvinnor 21% år 2008. Motsvarande andelar var 20% bland män respektive 32% bland kvinnor med låg utbildning (förgymnasial utbildning). Utrikes födda har en högre andel med osäkerhetskänsla i det egna bostadsområdet än födda i Sverige. Bland män födda i Sverige var andelen 11% år 2000 och 12% år 2008. Bland kvinnor födda i Sverige var andelen 28% år 2000 och 24% år 2008. Bland utrikes födda män var andelen 19% år 2000 och 16% år 2008, och bland utrikes födda kvinnor 33% respektive 29%. År 2008 fanns den högsta andelen med osäkerhetskänsla i det egna bostadsområdet i gruppen födda i länder utanför Europa bland män och i gruppen födda i övriga Europa bland kvinnor. I gruppen födda i övriga Norden var andelen som rapporterade osäkerhetskänsla i det egna bostadsområdet lägre bland både män och kvinnor än bland födda i Sverige år 2008 (figur 2). 9

45 40 35 30 25 Andel (%) 20 15 Sverige Övriga Norden Övriga Europa Utanför Europa 10 5 0 Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män 2000 2004 2008 Figur 2. Känsla av osäkerhet i det egna bostadsområdet bland män och kvinnor i Malmö födda i Sverige, övriga Norden, övriga Europa respektive utanför Europa 2000, 2004 och 2008. LÅG TILLIT Generell tillit till andra människor, som även innefattar personer man aldrig tidigare träffat och kanske aldrig mer kommer att träffa igen, är en egenskap som utmärker både enskilda individer och hela samhällen. Enskilda individer uppfattar sin omgivning på olika sätt, varför man ofta benämner tillit eller frånvaro av tillit till andra som en kognitiv egenskap hos individer. Individers benägenhet att uppfatta andra människor i samhället på olika sätt har både psykologiska och sociala orsaker (5). I vilken utsträckning det finns tillit till andra är därför också en egenskap hos hela samhällen och länder. World Values Survey (WVS), som är en internationell undersökning av samhällsförhållanden och värderingar i ett stort antal länder i världen, visade redan 1990-1993 att andelen med hög generell tillit till andra människor varierade från 7% i Brasilien till 66% i Sverige i en undersökning som omfattade 43 länder (6). Tillit definieras därför också som den kognitiva aspekten av begreppet socialt kapital medan socialt deltagande i olika aktiviteter i samhället och tillhörighet till sociala nätverk definieras som den strukturella aspekten av socialt kapital. Socialt kapital är en egenskap hos sociala kontexter och sammanhang och inte en individuell egenskap. Samhällen med mycket socialt kapital, det vill säga hög tillit, ömsesidig hjälp och högt deltagande i samhällslivet, är ofta samhällen som kännetecknas av mera samarbete, starkare samhällsinstitutioner, en starkare ekonomisk utveckling och en bättre folkhälsa (7). Det finns ett tydligt positivt samband mellan socialt kapital och god hälsa även i Skåne (8). I folkhälsoenkäten i Skåne 2008 uttryckte 39% av malmöborna en låg generell tillit till andra människor. Andelen med låg tillit var lika bland män och kvinnor. Andelen med låg tillit var något högre i Malmö än i hela Skåne, där 37% uttryckte låg generell tillit (36% av männen och 38% av kvinnorna). I hela riket var andelen med låg tillit 26% (bland både män och kvinnor). I mer än hälften av Malmös tio stadsdelar har andelen med låg tillit minskat bland både män och kvinnor under perioden 2000-2008. Stadsdelarna Limhamn-Bunkeflo (29%) och Västra Innerstaden (29%) hade lägst andel män med låg tillit år 2008 med högst andelar i Fosie (53%) och Rosengård (57%). Ett snarlikt mönster kunde ses bland kvinnor där andelen med låg tillit var lägst i Limhamn- Bunkeflo (31%) och Västra Innerstaden (34%) och högst i Fosie (47%) och Rosengård (54%) samma år (tabell 3). 10

Tabell 3. Låg tillit bland kvinnor och män i Malmös stadsdelar. Låg tillit är vanligare bland yngre än bland äldre i Malmö. Å andra sidan har andelen med låg tillit minskat något bland de yngre men inte bland de äldre under perioden 2000-2008. I åldersgruppen 18-34 år rapporterade 47% av männen och 55% av kvinnorna låg tillit år 2000. I undersökningen 2008 hade andelen med låg tillit sjunkit till 41% av männen och 46% av kvinnorna. I åldersgruppen 65-80 år var andelen med låg tillit 38% bland männen och 36% bland kvinnorna år 2000. Åtta år senare var motsvarande andelar 38% respektive 37% (figur 3). 70 60 50 40 Andel (%) 30 20 18-34 år 35-44 år 45-54 år 55-64 år 65-80 år 10 0 Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män 2000 2004 2008 Figur 3. Låg tillit bland kvinnor och män i åldersgrupper i Malmö 2000, 2004 och 2008. 11

Det finns tydliga sociala skillnader i låg tillit till andra. Dessa sociala skillnader verkar dessutom ha ökat över tid under perioden 2000-2008. Andelen med låg tillit till andra har minskat generellt bland människor med arbete men ökat i grupper utan arbete. I gruppen högre tjänstemän minskade andelen med låg tillit från 23% till 16% bland män och från 29% till 24% bland kvinnor under perioden. I grupperna förtidspensionärer och arbetslösa har utvecklingen gått i motsatt riktning. De sociala skillnaderna i låg tillit har även ökat när man kategoriserar befolkningen efter utbildning. Bland män med hög utbildning (eftergymnasial utbildning) minskade andelen med låg tillit från 36% till 29% och bland kvinnor med hög utbildning från 41% till 31%. Bland lågutbildade män ökade istället andelen med låg tillit från 41% till 53% och bland kvinnor från 50% till 54% (figur 4). Figur 4. Andelen män respektive kvinnor med låg tillit baserat på utbildningsnivå (lågutbildad, förgymnasial utbildning; medellång utbildning, gymnasial utbildning; högutbildad, eftergymnasial utbildning). 12

Bland personer födda i Sverige var andelen med låg tillit lägre än bland personer födda utomlands. Andelen med låg tillit har minskat under perioden 2000-2008 både bland personer födda i Sverige (från 40% till 33% bland män och från 45% till 36% bland kvinnor) och bland personer födda utomlands (från 60% till 51% bland män och från 55% till 49% bland kvinnor). Gruppen utrikes födda är emellertid mycket heterogen, vilket också återspeglas i andelen med låg tillit och dess utveckling över tid. Bland män födda i utomnordiska länder inom Europa har andelen med låg tillit minskat från 60% till 54%, medan andelen ökat bland kvinnor födda i övriga Europa från 50% till 57%. I gruppen födda utanför Europa har andelen med låg tillit minskat bland män från 65% till 54% och bland kvinnor från 59% till 49%. ANSPÄND ARBETSSITUATION Sedan slutet av 1980-talet ses en ökning av andelen personer som rapporterar höga psykiska yrkeskrav (9). Tidigare studier har visat att det kan vara gynnsamt med höga psykologiska krav om man samtidigt har inflytande över sin arbetssituation, men ofördelaktigt om möjligheterna att påverka arbetssituationen är liten (9-11). När man undersöker arbetsmiljörelaterade belastningar riskerar dessa många gånger att underskattas då personer med höga sådana belastningar i högre grad än andra lämnar sitt arbete på grund av sjukdom och ohälsa (9). Dessutom kan dålig hälsa leda till att man inte söker sig till krävande arbetsmiljöer. Detta är viktigt att ha i åtanke när man studerar arbetsrelaterade faktorer. En anspänd arbetssituation är enligt definitionen en arbetssituation karakteriserad av höga psykologiska krav och lågt beslutsutrymme (kontroll). I FHS 2000, 2004 och 2008 finns ett särskilt frågebatteri för att fånga tecken på en anspänd arbetssituation. Andelen med en anspänd arbetssituation i Malmö (20%) ligger år 2008 efter åldersstandardisering i ungefärlig nivå med genomsnittet i Skåne (18%). Det saknas underlag för jämförelser med riket då denna fråga inte fanns med i den nationella folkhälsoenkäten. I genomsnitt rapporterade 28% av kvinnorna och 18% av männen i Malmö att de hade en anspänd arbetssituation. Variationen mellan olika stadsdelar var stor (tabell 4), med högst andelar i Rosengård (50% för kvinnor; 49% för män) och lägst andel i Västra Innerstaden bland kvinnor (15%) och i Hyllie och Centrum bland män (11%). Tabell 4. Andelen med en anspänd arbetssituation i Malmös olika stadsdelar. 13

Det finns en tydlig socioekonomisk gradient bland såväl män som kvinnor vad gäller förekomsten av en anspänd arbetssituation baserat på sysselsättning med lägst förekomst bland högre tjänstemän och egna företagare och högst förekomst bland arbetargrupperna. Det finns även tydliga skillnader mellan olika utbildningsgrupper så att de lågutbildade har en betydligt högre förekomst än de högutbildade (figur 5). Ett sådant mönster ses vid alla tre undersökningstillfällen. Figur 5. Andelen män respektive kvinnor med en anspänd arbetssituation baserat på utbildningsnivå (lågutbildad, förgymnasial utbildning; medellång utbildning, gymnasial utbildning; högutbildad, eftergymnasial utbildning). Utlandsfödda har en högre andel med en anspänd arbetssituation jämfört med personer födda i Sverige. Denna skillnad verkar ha ökat över tid bland såväl kvinnor som män (figur 6). Figur 6. Andelen män respektive kvinnor med en anspänd arbetssituation baserat på födelseland (född i Sverige/född utomlands). 14

DAGLIG RÖKNING Trots en kraftig nedgång i antalet rökare i Sverige under de senaste 30 åren, är det fortfarande c:a 1 miljon personer i Sverige som röker varje dag. Under de senaste 15 åren har rökning varit vanligare bland kvinnor än bland män. Hälften av alla rökare beräknas dö till följd av sin rökning och många gånger inträffar detta redan i medelåldern (9). Rökning ökar risken för en mängd sjukdomstillstånd, såsom exempelvis kronisk obstruktiv lung- sjukdom, hjärt- och kärlsjukdomar samt olika typer av cancer såsom cancer i lungor, mage, lever, mun, luftstrupe och matstrupe (9). Jämfört med resultaten från den nationella folkhälsoenkäten visar resultaten från den senaste folkhälsoundersökningen i Skåne att andelen som röker dagligen är högre i Malmö än genomsnittet i Sverige (tabell 5). Detta gäller såväl kvinnor som män. Andelen rökare i Malmö ligger även högre än genomsnittet i Skåne framförallt bland män. Tabell 5. Andelen dagliga rökare i Malmö, Skåne respektive Riket år 2008. Åldersstandardiserade värden. Variationen mellan olika stadsdelar är stor (tabell 6). År 2008 fann man de högsta andelarna dagliga rökare i Fosie bland såväl män (32%) som kvinnor (23%) och lägst andelar i Limhamn-Bunkeflo bland män (7%) och i Västra Innerstaden (11%) samt Limhamn-Bunkeflo (12%) bland kvinnor. Tabell 6. Andelen dagliga rökare bland kvinnor och män i Malmös stadsdelar. 15

År 2008 fann man flest dagliga rökare i Malmö i åldersgruppen 45-54 år respektive 55-64 år (figur 7 och 8). Under perioden 2000 till 2008 ser man en minskning i de två yngsta åldersgrupperna bland såväl män som kvinnor. Man ser även en minskning i den äldsta åldersgruppen bland män och i åldersgruppen 55-64 år bland kvinnor. Figur 7. Andelen dagligrökande män baserat på åldersgrupper Figur 8. Andelen dagligrökande kvinnor baserat på åldersgrupper. 16

Daglig rökning är betydligt vanligare bland lågutbildade än bland högutbildade. I genomsnitt rapporterade år 2008 var fjärde lågutbildad man (förgymnasial utbildning) i Malmö att de rökte dagligen jämfört med var tionde högutbildad man (minst eftergymnasial utbildning). Ett liknande mönster sågs bland kvinnor. Dessa skillnader förefaller ha ökat över tid (Figur 9). Figur 9. Andelen dagligrökande män respektive kvinnor baserat på utbildningsnivå (låg utbildning, förgymnasial utbildning; medellång utbildning, gymnasial utbildning; hög utbildning, eftergymnasial utbildning). Man ser tydliga skillnader i rökvanor mellan personer födda i Sverige och personer födda i andra länder. Bland män var det dubbelt så många dagligrökare bland de utlandsfödda (27%) jämfört med personer födda i Sverige (13%) i Malmö år 2008. Ett liknande men svagare mönster kunde ses bland kvinnor med en högre andel dagligrökare bland de utlandsfödda (21%) än bland de svenskfödda (16%). LÅG FYSISK AKTIVITET Regelbunden måttlig fysisk aktivitet på fritiden har en skyddande effekt mot högt blodtryck, övervikt, fetma, höga blodfetter, insulinresistens i perifer fettvävnad (ett förstadium till diabetes mellitus typ 2), diabetes typ 2 och hjärtkärlsjukdomar. Rekommendationen är att regelbundet utöva måttlig fysisk aktivitet, till exempel att promenera åtminstone 30 minuter om dagen fem eller flera dagar i veckan (12), även om sådan regelbunden motion kan ersättas av andra mera intensiva och mindre frekventa träningspass (13). Den stora effekten av fysisk aktivitet på hälsan går mellan att å ena sidan vara i stort sett inaktiv och att utöva denna måttliga form av fysisk aktivitet (14). Frågan om fysisk aktivitet i folkhälsoenkäterna i Skåne 2000, 2004 och 2008 omfattar fyra olika svarsalternativ som spänner från i stort sett stillasittande fritid över två mellannivåer (båda över rekommenderad lägsta nivå av fysisk aktivitet) till regelbunden idrottsutövning med omfattande träning. Andelen som rapporterade det minst fysiska aktiva alternativet, som ligger klart under rekommenderad lägsta nivå av fysisk aktivitet, redovisas här som låg fysisk aktivitet. År 2008 var andelen med låg fysisk aktivitet i Malmö 18% bland män och 16% bland kvinnor. I hela Skåne hade 16% av männen och 13% av kvinnorna låg fysisk aktivitet i samma undersökning (Folkhälsoenkät Skåne 2008). Data från den nationella folkhälsoenkäten visar att andelen med låg fysisk aktivitet var 15% bland män och 12% bland kvinnor under samma år. I de flesta av Malmös tio stadsdelar ses en minskning av andelen med låg fysisk aktivitet. I Malmö hade stadsdelarna Limhamn-Bunkeflo (8%) och Västra Innerstaden (8%) lägst andel män med låg fysisk aktivitet år 2008. Andelen var högst i Fosie (28%) och Rosengård (33%). 17

Ett liknande mönster kunde observeras bland kvinnorna. Andelen kvinnor med låg fysisk aktivitet var lägst i Västra Innerstaden (10%) och Centrum (11%) och högst i Hyllie (23%) och Rosengård (31%) under år 2008 (tabell 7). Tabell 7. Låg fysisk aktivitet bland kvinnor och män i Malmös stadsdelar. I åldersgruppen 18-34 år har andelen med låg fysisk aktivitet minskat bland såväl män som kvinnor under perioden 2000-2008. I de äldsta åldersgrupperna har ingen motsvarande minskning ägt rum under perioden. I åldersgruppen 55-64 år var andelen med låg fysisk aktivitet 20% bland män och 15% bland kvinnor år 2000, och 22% respektive 14% år 2008. I åldersgruppen 65-80 år var andelen bland män 10% år 2000 och 13% år 2008. Bland kvinnor i samma åldersgrupp var motsvarande andelar 22% respektive 20% (figur 10). 30 25 20 Andel (%) 15 10 18-34 år 35-44 år 45-54 år 55-64 år 65-80 år 5 0 Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män 2000 2004 2008 Figur 10. Låg fysisk aktivitet bland män och kvinnor i åldersgrupper i Malmö 2000, 2004 och 2008. 18

Det finns sociala skillnader i låg fysisk aktivitet. Bland personer med arbete har både andelen med låg fysisk aktivitet och de sociala skillnaderna i låg fysisk aktivitet minskat alternativt förblivit oförändrade under perioden 2000-2008. Bland personer utan arbete har andelen med låg fysisk aktivitet ökat, i synnerhet bland de arbetslösa. I gruppen högre tjänstemän var andelen med låg fysisk aktivitet 11% bland män och 8% bland kvinnor år 2000. Åtta år senare var motsvarande andelar 8% för män och 9% för kvinnor. I gruppen icke facklärda arbetare ökade andelen med låg fysisk aktivitet från 21% till 27% bland män, men minskade från 29% till 17% bland kvinnor. Bland förtidspensionärer ses en tendens till ökning från 32% till 36% bland män och från 30% till 34% bland kvinnor. Bland arbetslösa ökade andelen från 25% till 34% bland män och från 16% till 22% bland kvinnor. De sociala skillnaderna i låg fysisk aktivitet ses även när vi undersöker sambandet med utbildningsnivå. I gruppen högutbildade (eftergymnasial utbildning) har andelen med låg fysisk aktivitet minskat från 18% till 12% bland män och från 13% till 10% bland kvinnor, medan en sådan minskning inte ses bland de lågutbildade (förgymnasial utbildning) (figur 11). 30 25 20 Andel (%) 15 Låg Mellan Hög 10 5 0 Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män 2000 2004 2008 Figur 11. Låg fysisk aktivitet bland män och kvinnor baserat på utbildningsnivå (låg utbildning, förgymnasial utbildning; medellång utbildning, gymnasial utbildning; hög utbildning, eftergymnasial utbildning). Andelen med låg fysisk aktivitet på fritiden har minskat under perioden 2000-2008 både bland personer födda i Sverige och personer födda utomlands. Bland män födda i Sverige minskade andelen från 17% till 12% och bland kvinnor födda i Sverige från 16% till 12%. Bland utrikes födda män var motsvarande andelar 30% respektive 28% och bland kvinnor 32% respektive 26%. 19

Mått på hälsa och sjuklighet DÅLIG SJÄLVSKATTAD HÄLSA Självskattad hälsa är ett mått baserat på individens egen bedömning av sin hälsa, såväl fysisk som psykisk. Studier där man följt individer som i enkäter rapporterat en god respektive dålig självskattad hälsa, har visat att de som anger en god självskattad hälsa ofta lever längre än personer som anger att de har dålig hälsa (15-18). Det finns även sociodemografiska skillnader i självskattad hälsa så att äldre ofta uppger en sämre hälsa än yngre, kvinnor uppger en sämre hälsa än män, och arbetare uppger en sämre självskattad hälsa än tjänstemän (9). I samband med FHS 2008 fick deltagarna skatta sitt eget hälsotillstånd genom att besvara frågan Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd? Fem svarsalternativ fanns att välja mellan, där alternativen dåligt respektive mycket dåligt innebär att individerna har en dålig självskattad hälsa. I genomsnitt rapporterade 9 procent av kvinnorna respektive männen i Malmö att deras självskattade hälsa var dålig eller mycket dålig. I hela Skåne hade 7% av männen och 6% av kvinnorna dålig självskattad hälsa i samma undersökning (Folkhälsoenkät Skåne 2008). Jämfört med resultaten från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor var andelen som rapporterade en dålig självskattad hälsa något högre i Malmö än i hela riket (kvinnor c:a 7%; män c:a 6%). Variationen mellan olika stadsdelar var stor, med högst andelar i Hyllie (13% för kvinnor; 12% för män) och Rosengård (18% för kvinnor; 16% för män) och lägst andelar i Limhamn-Bunkeflo (4% för kvinnor; 4% för män) och Oxie (5% för kvinnor; 4% för män) under år 2008 (tabell 8). Tabell 8. Andelen med dålig självskattad hälsa i Malmös olika stadsdelar. 20

De lägsta andelarna med dålig självskattad hälsa återfinns i den yngsta åldersgruppen bland såväl män som kvinnor (år 2008 3% respektive 4%). Den högsta andelen ses i åldern 55-64 år bland både män och kvinnor (år 2008 17% respektive 13%). Dålig självskattad hälsa är betydligt vanligare bland personer med låg utbildning än personer med hög utbildning. I genomsnitt rapporterade var femte lågutbildad kvinna (förgymnasial utbildning) en dålig självskattad hälsa jämfört med var tjugonde högutbildad kvinna (minst eftergymnasial utbildning). Även bland män anser en betydligt högre andel av de lågutbildade att den egna hälsan är dålig (figur 12). Dessa skillnader ser ut att ha ökat sedan år 2000. Figur 12. Andelen män respektive kvinnor med dålig självskattad hälsa baserat på utbildningsnivå (lågutbildad, förgymnasial utbildning; medellång utbildning, gymnasial utbildning; högutbildad, eftergymnasial utbildning). Personer födda utomlands rapporterar generellt en sämre hälsa än personer födda i Sverige (figur 13). Figur 13. Andelen män respektive kvinnor med dålig självskattad hälsa baserat på födelseland (född i Sverige/född utomlands). 21

PSYKISK OHÄLSA Psykisk ohälsa omfattar ett stort spektrum från allvarlig psykisk sjukdom till nedsatt psykiskt välbefinnande. Det psykiska välbefinnandet i befolkningen har försämrats sedan 1980-talet med en ökning av den psykiska ohälsan under hela 1990-talet, en kulmen omkring år 2001 och därefter en viss minskning, utom bland de unga där besvären fortsatt att öka under de första åren på 2000- talet. Nedsatt psykiskt välbefinnande är mer frekvent hos kvinnor, framför allt i åldersgruppen 16-24 år. År 2007 blev nästan dubbelt så många unga kvinnor mellan 16 och 24 år sjukhusvårdade efter självmordsförsök och andra självtillfogade skador jämfört med femton år tidigare (9). General Health Questionnaire (GHQ-12) är ett väletablerat internationellt instrument som mäter psykisk ohälsa i ett befolkningsperspektiv med hjälp av 12 frågor om kroppsliga symtom, oro-sömnlöshet, social funktion och depression. Det mäter inte något specifikt psykiskt besvär och diagnostiserar inte någon psykisk sjukdom (19). Det är fokuserat på avbrott i den normala funktionen snarare än livslång karakteristika. Det mäter två huvudsakliga problem: oförmåga att klara av sina normala funktioner och uppkomsten av nya fenomen av distressing karaktär (20). En summering av svaren ger värden mellan 0-12 poäng. Brytpunkten för psykisk ohälsa har satts vid 3 poäng eller mer. Utifrån detta delas undersökningsgruppen in i två kategorier, de som har och de som inte har psykisk ohälsa. Internationella studier har visat samband mellan psykisk ohälsa mätt med GHQ-12 och ökad sjukvårdskonsumtion (21), ökad morbiditet (22) samt ökad mortalitet (23-25). En finsk studie har exempelvis visat ökad mortalitet under en 11-års period bland män som definierats ha dålig psykisk hälsa enligt GHQ-12 (26). År 2008 var andelen med psykisk ohälsa i Malmö 21%. I hela Skåne var motsvarande andel 18% i samma undersökning (Folkhälsoenkät Skåne 2008). Data från den nationella folkhälsoenkäten visar att motsvarande andel i riket var 16% under samma år. Variationen mellan olika stadsdelar är stor (tabell 9) med högst andelar i Rosengård (32% för kvinnor; 31% för män) och lägst andelar i Limhamn-Bunkeflo bland kvinnor (16%) och Husie bland män (10%) under år 2008. Tabell 9. Andel med psykisk ohälsa i Malmös olika stadsdelar 22

Psykisk ohälsa fördelat efter ålder och kön visar att de yngsta kvinnorna mår sämst med andelar runt 30 %. Kvinnorna mår sämre än männen i de flesta åldersgrupper (figur 14 och 15). Kvinnor Procent (%) 40 35 30 25 20 15 10 5 0 18-34 år 35-44 år 45-54 år 55-64 år 65-80 år 2000 2004 2008 Figur 14. Psykisk ohälsa bland kvinnor i olika åldersgrupper i Malmö år 2000, 2004 och 2008. Män Procent (%) 40 35 30 25 20 15 10 5 0 18-34 år 35-44 år 45-54 år 55-64 år 65-80 år 2000 2004 2008 Figur 15. Psykisk ohälsa bland män i olika åldersgrupper i Malmö år 2000, 2004 och 2008. 23

Den psykiska ohälsan är störst i grupperna utanför arbetsmarknaden: bland studerande, arbetslösa och förtidspensionärer. Kvinnliga arbetslösa och manliga förtidspensionärer når nivåer på 50% (figur 16 och 17). Man ser även högre andelar med psykisk ohälsa bland personer med kort utbildning jämfört med personer med lång utbildning. Kvinnor Procent (%) 60 50 40 30 20 10 0 Högre tjänstemän Mellantjänstemän Lägre tjänstemän Facklärda arbetare Icke-facklärda arbetare Egenföretagare+lantbrukare Förtidspensionärer Arbetslös Studerande 2000 2004 2008 Figur 16. Psykisk ohälsa bland kvinnor i olika socioekonomiska grupper i Malmö år 2000, 2004 och 2008. Män Procent (%) 60 50 40 30 20 10 0 Högre tjänstemän Mellantjänstemän Lägre tjänstemän Facklärda arbetare Icke-facklärda arbetare Egenföretagare+lantbrukare Förtidspensionärer Arbetslös Studerande 2000 2004 2008 Figur 17. Psykisk ohälsa bland män i olika socioekonomiska grupper i Malmö år 2000, 2004 och 2008. 24

Psykisk ohälsa är vanligare bland de utlandsfödda. I Malmö var andelen med psykisk ohälsa bland utlandsfödda kvinnor 30%, att jämföra med 22% bland svenskfödda kvinnor. Bland männen var andelen med psykisk ohälsa 25% bland de utlandsfödda och 16% bland de svenskfödda under år 2008. Vid gruppering efter födelseland, ser man att den psykiska ohälsan är störst i grupperna födda utanför Norden, både när det gäller kvinnor och män under år 2008. Ett liknande mönster ses även vid undersökningarna år 2000 respektive 2004. Kvinnor rapporterar generellt mer psykisk ohälsa än män i de flesta grupperna (figur 18). Figur 18. Andelen män respektive kvinnor med psykisk ohälsa baserat på födelseland (född i Sverige/Övriga Norden/Övriga Europa/Utanför Europa). 25

ÖVERVIKT Vuxna Övervikt och fetma är ett växande folkhälsoproblem i många länder (9,27,28). Risken att drabbas av övervikt och fetma beror på balansen mellan energiintag och energiförbrukning (29). Övervikt och fetma är riskfaktorer för bland annat högt blodtryck, hjärtkärlsjukdomar, typ 2 diabetes och vissa former av cancer (30). Definitionen av övervikt baseras på Body Mass Index (BMI). BMI beräknas genom att kroppsvikten i kilogram divideras med kroppslängden i meter i kvadrat. Övervikt definieras som BMI 25,0-29,9 och fetma som BMI 30,0 och högre. I text och figurer i denna rapport redovisar vi övervikt och fetma tillsammans, det vill säga BMI 25,0 och högre, och benämner hela gruppen med övervikt och fetma som övervikt. Andelen med övervikt var 56% bland män och 41% bland kvinnor i Malmö år 2008. I hela Skåne var motsvarande andelar 57% bland män och 42% bland kvinnor och i hela Sverige 55% bland män och 40% bland kvinnor. Skillnaderna mellan Malmö, Skåne och hela Sverige var alltså mycket små. I de flesta stadsdelar har prevalensen ökat eller varit oförändrad under perioden 2000-2008 (tabell 10). Prevalensen av övervikt varierar mellan olika stadsdelar. Stadsdelarna Centrum (40%) och Södra Innerstaden (42%) hade lägst andel män med övervikt år 2008. Andelen var högst i Limhamn-Bunkeflo (64%) och Oxie (68%). Andelen kvinnor med övervikt var lägst i Västra Innerstaden (24%) och Centrum (26%) år 2008 med högst andel i Fosie (50%) och Oxie (51%). Tabell 10. Övervikt bland kvinnor och män i Malmös stadsdelar. 26

Andelen med övervikt har ökat i de flesta åldersgrupper, med undantag av åldersgruppen 18-34 år, under perioden 2000-2008 (figur 19). 80 70 60 50 Andel (%) 40 30 18-34 år 35-44 år 45-54 år 55-64 år 65-80 år 20 10 0 Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män 2000 2004 2008 Figur 19. Övervikt bland män och kvinnor i åldersgrupper i Malmö 2000, 2004 och 2008. Övervikt är betydligt vanligare bland personer med låg utbildning än personer med hög utbildning. Bland högutbildade malmöbor ökade andelen kvinnor med övervikt från 24% till 30% medan man inte kunde se någon tydlig förändring bland de högutbildade männen. Bland lågutbildade kvinnor var andelen överviktiga oförändrad, 52% år 2000 och 50% år 2008 och förändringen bland de lågutbildade männen från 58% till 61% var liten. De sociala skillnaderna i övervikt har inte ökat under perioden 2000-2008. 27

Gruppen utrikesfödda män och kvinnor har en högre andel överviktiga än de sverigefödda. Förändringarna var relativt små för båda könen i båda grupperna under perioden 2000-2008. Bland män födda i Sverige var andelen med övervikt 48% år 2000 och 51% år 2008, och bland kvinnorna 34% respektive 34%. I gruppen födda i övriga Norden har andelen med övervikt minskat bland både män och kvinnor. I kategorin födda i övriga i Europa har andelen istället ökat bland män och varit oförändrad bland kvinnor. Bland män födda utanför Europa förblev andelen oförändrad under perioden 2000-2008, medan andelen ökade bland kvinnor födda utanför Europa (figur 20). 80 70 60 50 Andel (%) 40 30 Sverige Övriga Norden Övriga Europa Utanför Europa 20 10 0 Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män 2000 2004 2008 Figur 20. Övervikt bland män och kvinnor i Malmö födda i Sverige, övriga Norden, övriga Europa respektive utanför Europa 2000, 2004 och 2008. 28

Barn Gränsen för övervikt är satt till BMI på 17,55 kg/m 2 för pojkar och 17,28 kg/m 2 för flickor (31). Man ser ingen tydlig förändring över tid vad gäller andelen överviktiga pojkar respektive flickor under perioden 2003-2008 i Malmö, utan andelen har legat relativt konstant och var 12% bland pojkar under perioden 2007-2008 och 16% bland flickor under samma period. Andelen barn med övervikt visar inget tydligt samband med föräldrarnas utbildningsnivå (figur 21 och 22) alternativt om föräldrarna är utlandsfödda eller svenskfödda. Figur 21. Andel överviktiga flickor i åldern 4 år baserat på moderns utbildningsnivå (lågutbildad, förgymnasial utbildning; medellång utbildning, gymnasial utbildning; högutbildad, eftergymnasial utbildning) under perioden 2003-2008. Figur 22. Andel överviktiga pojkar i åldern 4 år baserat på moderns utbildningsnivå (lågutbildad, förgymnasial utbildning; medellång utbildning, gymnasial utbildning; högutbildad, eftergymnasial utbildning) under perioden 2003-2008. 29

HAR INTE BESÖKT TANDLÄKARE/ TANDHYGIENIST DE SENASTE TVÅ ÅREN I den vuxna befolkningen är det framförallt de äldres tandhälsa som har förbättrats under senare år. I ULFundersökningen 2004/05 uppgav 14% i åldern 16-84 år att de under det senaste året varit i behov av tandvård, men inte sökt. Den vanligaste orsaken till att inte söka vård trots upplevda behov är att man inte anser sig ha råd med det. Grupper som i förhållandevis hög utsträckning avstår från tandvård trots att det finns behov är utlandsfödda, arbetare, låginkomsttagare respektive ensamstående utan barn (9). Resultaten från FHS 2008 visar att i genomsnitt 13% av kvinnorna och 20% av männen i Malmö rapporterade att de hade avstått från att söka tandvård under de senaste två åren. Jämfört med resultaten från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor var efter åldersstandardisering andelen som inte sökt tandläkare/tandhygienist något högre i Malmö (16%) än genomsnittet i riket (13%). Andelen låg även något högre i Malmö än i hela Skåne (13%). Liksom vid förra folkhälsoundersökning år 2004 varierade andelen som inte sökt tandvård även år 2008 mellan olika stadsdelar i Malmö (tabell 11). De högsta andelarna fann man i Rosengård (25% för kvinnor; 32% för män) och lägst andelar i Limhamn-Bunkeflo (5% för kvinnor; 12% för män). Frågan ställdes inte i FHS 2000. Tabell 11. Andelen som inte besökt tandläkare/tandhygienist de senaste två åren i Malmös olika stadsdelar. 30

Resultaten från folkhälsoenkät 2008 visar att andelen som inte sökt tandläkare/tandhygienist under de senaste två åren tenderar att minska med stigande ålder. Detta mönster gäller såväl män som kvinnor, med undantag för de allra äldsta kvinnorna (figur 23 och 24). Andelen ligger i undersökningen år 2008 högre bland män än bland kvinnor i alla åldrar. Andelen yngre män som inte sökt tandläkare/tandhygienist under de senaste två åren förefaller ha ökat något sedan år 2004, medan motsvarande andel bland äldre män och kvinnor minskat något. Figur 23. Andelen kvinnor som inte besökt tandläkare/tandhygienist de senaste två åren baserat på åldersgrupper. Figur 24. Andelen män som inte besökt tandläkare/tandhygienist de senaste två åren baserat på åldersgrupper. 31

Resultaten från FHS 2008 visar att det finns en tydlig socioekonomisk gradient vad gäller andelen som inte besökt tandläkare/tandhygienist de senaste två åren, med relativt låga andelar bland högre tjänstemän och med betydligt högre andelar bland arbetare, arbetslösa och förtidspensionärer. Bland män ses en ökning av andelen som inte besökt tandläkare/tandhygienist under de senaste två åren i grupperna förtidspensionärer och arbetslösa sedan år 2004. Liksom vid föregående undersökning år 2004, uppger betydligt fler av de utlandsfödda än de svenskfödda att de inte besökt tandläkare/tandhygienist under de senaste två åren. Figur 25. Ej besökt tandläkare/tandhygienist under de senaste två åren bland kvinnor i Malmö födda i Sverige, övriga Norden, övriga Europa respektive utanför Europa 2000, 2004 och 2008. Figur 26. Ej besökt tandläkare/tandhygienist under de senaste två åren bland män i Malmö födda i Sverige, övriga Norden, övriga Europa respektive utanför Europa 2000, 2004 och 2008. 32

RESULTAT FRÅN DEN SKÅNSKA SKADEREGISTRERINGEN Skador Personskador är ett stort folkhälsoproblem. Förutom ett stort personligt lidande så innebär personskador stora kostnader för såväl sjukvården som kommunerna, men även i form av produktionsbortfall (32). I jämförelse med EU:s medlemsländer så har Sverige färre antal döda och sjukhusvårdade efter olycksfall i trafik- och arbetsmiljön, däremot så ligger Sverige över EU:s genomsnitt avseende döda eller vårdade på sjukhus efter en skada som inträffat i hem- och fritidsmiljön (33). Från 1970-talet och fram till mitten på 1990-talet sågs en nedåtgående trend avseende dödsfall till följd av olyckor i Sverige, men från 1995 och fram till 2008 så har trenden brutits och istället ses en 30 procentig ökning (34). Beträffande sjukhus vårdade personer (slutenvård) efter en olycksfallsskada så ligger antalet stabilt på c:a 100 000 personer årligen och utav dessa är c:a 50 procent 65 år eller äldre (35). Fallolyckor är den vanligaste olyckstypen som leder till sjukhusvård och utgör c:a 70 procent av de inlagda efter ett olycksfall (36). Under 2008 besökte nästan 675 000 personer en akutmottagning (öppenvård) till följd av en olycksfalls skada och därutöver tillkommer de skadade personer som uppsökt vårdcentraler, jour mottagningar och andra vårdgivare (36). skadeförebyggande arbete. En förutsättning för detta är att kunskap finns om i vilka miljöer, bland vilka åldrar och varför skador inträffar. För det regionala och lokala skadeförebyggande arbetet är det än viktigare att denna information finns att tillgå på en lägre nivå än den nationella. I Region Skåne finns en kontinuerlig skaderegistrering av sluten- och öppenvårdsbesök vid åtta sjukhus sedan 1999 (vid dåvarande UMAS från 1993 och framåt) (38). Registreringen omfattar varför en patient besöker sjukvården, kontaktkod, samt om ett olycksfall inträffat även i vilken miljö olycksfallet skett, platskod. Då registreringen är knuten till befolkningsregistret så erhålls även uppgifter om patientens ålder, kön samt mantalsskrivningsort. Kvaliteten på registret varierar mellan de olika sjukhusen men även mellan olika år, och bortfallet ligger årligen på mellan 5 och 10 %. Avseende olyckor inom arbetslivet och i trafiken så har vi i Sverige, vid en internationell jämförelse, varit framgångsrika i det skadepreventiva arbetet medan vi inte har varit särskilt effektiva när det gäller att reducera antalet skador bland personer 65 år och äldre. Denna åldersgrupp utgör 17 procent av befolkningen, men står för två tredjedelar av samtliga som dör i olyckor och för hälften av dem som måste läggas in på sjukhus efter en olycka (36). I en studie av Petrodou m.fl. visas att incidensen för bränder, förgiftningar, drunkningar och fallolyckor bland äldre har ökat i Sverige under åren 1992-2002, och Sverige ligger därmed i EU:s bottenskikt för dessa olyckstyper (37). Vidare visar studien att det skadeförebyggande arbetet bland äldre i Sverige har den sämsta utvecklingen i en jämförelse med totalt 22 EU-länder. För att kunna minska antalet skador och därmed även det lidande och de kostnader som är förknippade med dessa, så är det viktigt att kunna genomföra ett effektivt 33

Figur 27 visar den åldersindelade skadeincidensen för olycksfall, antal skadade personer per 1000 invånare/år, för personer mantalsskrivna i Malmö och som sökt akut sjukvård efter ett olycksfall under de senaste fem åren. Linjen representerar ett medelvärde för samtliga olycksfall i hela Skåne under samma femårsperiod. Bland de yngsta och de äldsta ses en minskning av antalet skador 2007-2008 för att sedan öka i antal igen. I samtliga övriga åldersgrupper ses en minskning av antalet skador över åren. 90 80 70 Incidens 60 50 40 30 2006 Malmö 2007 Malmö 2008 Malmö 2009 Malmö 2010 Malmö Medel Skåne 20 10 0 0-14 15-24 25-44 45-64 65-74 75- Figur 27. Skadeincidens för olycksfall, antal skadade Malmöbor per 1000 inv./år fördelat på åldersgrupper samt medelvärde för Skåne totalt. Bostadsmiljön är den största skademiljön både bland män och bland kvinnor och mer än hälften av alla olycksfallsskador som drabbar kvinnor inträffar i bostadsmiljön (figur 28). I trafikmiljö inträffar var femte skada bland kvinnorna och 16 % av männens skador. Bland männen är idrottsmiljön den näst största skademiljön med en andel av olycksfallsskadorna på 18 %. Idrottsmiljö 18% Nöjesmiljö 4% Skolmiljö 6% Servicemiljö 1% Fri natur 6% Arbetsmiljö 9% Annat 1% Kod senare 1% Trafikmiljö 16% Bostadsmiljö 38% Idrottsmiljö 7% Skolmiljö 5% Servicemiljö 2% Arbetsmiljö 3% Nöjesmiljö 4% Fri natur 6% Män (n=6 651) Kvinnor (n=5 835) Annat 1% Kod senare 1% Bostadsmiljö 51% Trafikmiljö 20% Figur 28. Skador pga. olycksfall bland Malmöbor 2010 fördelat på skademiljöer. 34

Figur 29 visar den åldersindelade skadeincidensen för olycksfall bland Malmöbor uppdelat på de största skademiljöerna samt utvecklingen under de senaste fem åren. Linjen representerar ett medelvärde för samtliga olycksfall i hela Skåne under samma femårsperiod. I trafikmiljön skadas fler Malmöbor än Skåningar i övrigt i åldern 45 år och uppåt, både bland män och bland kvinnor. I skolmiljön skadas både pojkar och flickor i Malmö i åldern 10-14 år i större utsträckning än barn i samma ålder i Skåne totalt. I övriga skademiljöer följer Malmöbornas skadeutveckling övriga Skånes men på en något lägre nivå. 35

36 Figur 29. Skador pga. olycksfall fördelat på år och skademiljöer.

Skadeincidensen, antal skadade per 1000 invånare och år, varierar över åren men även mellan Malmös stadsdelar och mellan könen. Bland männen återfinns för 2010 de högsta incidenserna i Rosengård, Fosie och Hyllie med 52, 50 respektive 49 skadade per 1000 invånare och år (tabell 12). Kvinnornas incidens ligger genomgående på en lägre nivå än männens i samtliga stadsdelar 2010 och i Hyllie återfinns den högsta incidensen på 48. Tabell 12. Antal skadade i olycksfall per 1000 invånare och år, fördelat på stadsdel och kön. 37