25 år som mötesplats mellan forskning och folkbildning

25 år som mötesplats mellan forskning och folkbildning Föreningen för folkbildningsforskning har 2016 under 25 år arbetat för att bidra till utvecklingen av folkbildningen genom att utgöra en mötesplats mellan forskare och folkbildare och genom att stimulera forskning och andra studier om folkbildning. Det gör föreningen genom att arrangera konferenser och seminarier samt ge ut publikationer såsom denna årsbok. Det är nu 25 år sedan Föreningen för folkbildningsforskning bildades. Det var i Karlstad den 18 oktober 1991, under en paus i Folkbildningsförbundets årsmötesförhandlingar. Då antogs stadgar för den nya föreningen och ett handlingsprogram för de första tre åren. Motivet för att bilda den nya föreningen var framför allt att forskningen om folkbildning hade en ringa omfattning både vid universitet och högskolor och bland amatörforskare. Behovet av en allsidig folkbildningshistoria bedömdes som stort (Anders Ekman, föreningens ständige sekreterare 1991-2009, i föreningens Årsbok 2001 Så började det! Föreningen för folkbildningsforskning 10 år ). Då, för 25 år sedan, såg man också problemet med en välutbildad politikergeneration utan egen folkbildningserfarenhet liksom med att de tjänstemän, som handlägger folkbildnings- och kulturfrågor i olika offentliga organ, endast undantagsvis har tillräckliga kunskaper i ämnet (Anders Ekman). I handlingsprogrammet angavs som föreningens huvuduppgift att framhålla kunskapsbildningens betydelse i förändringsprocessen och verka för att folkbildningen konsekventare än tidigare driver sitt utvecklingsarbete i nära kontakt med forskningen. Man valde också den första styrelsen, bestående av nio ordinarie ledamöter och nio suppleanter. Till ordförande valdes Gösta Vestlund, som var aktiv i styrelsen till och med 1995 och därefter föreningens hedersordförande. Gösta Vestlund har bland annat givit namn till de så kallade Vestlunddagarna, som föreningen årligen arrangerar sedan 2014. Den ende i 11

den första styrelsen som fortfarande är aktiv ledamot är Jan-Erik Perneman. Vilka ledamöterna i nuvarande styrelse är framgår av en förteckning längst bak i denna årsbok. Ungefär ett år efter bildandet startade den utåtriktade verksamheten. I oktober 1992 utkom första numret av medlemsskriften, med temat Boken i folkbildningen. I november arrangerades det första seminariet, Forskning om folkbildning. Medlemsskriften Föreningens medlemsskrift, Forskning om folkbildning, utkom med ett till tre nummer årligen mellan 1992 och 2012. Antalet sidor låg vanligen kring 40 per nummer och innehållet handlade om folkhögskolor, studieförbund och bibliotek, om forskning och utvärdering, om språk och media, om amatörforskning, om radion som folkbildare, om humanism och bildning, presentationer av nya böcker och mycket annat. I första numret citeras bland annat tidskriften Punch, som ska ha presenterat en ny inlärningsmaskin med märkliga egenskaper. På svenska skulle den heta ungefär Bokstavsmässigt organiserad kunskap, förkortat BOK. Denna apparat har inga sladdar eller elektriska tillbehör och behöver inte anslutas till strömnätet. Den har inte heller några mekaniska delar som kan behöva ersättas eller repareras. Vem som helst kan använda BOK, även barn, och den har en bekväm handstorlek. Den kan manövreras i sittande ställning, var som helst. (Forskning om folkbildning, nr 1, 1992). Årsboken Från och med 1994 har föreningen varje år publicerat en årsbok, med runt 200 sidor (från 128 till 272). Årsboken har formen av en antologi, med ett antal artiklar i varje utgåva, från knappt tio upp till över tjugo. Den hette Årsbok om folkbildning Forskning & utveckling fram till och med 2014, medan den från 2015 heter Folkbildning & forskning Årsbok. Denna utgåva, 2016, är den 22:a i ordningen. Årsboken, liksom andra publikationer, skickas gratis till föreningens medlemmar. Från och med 2015 beställs extra exemplar av årsboken direkt från någon Internet-bokhandel, som Bokus eller Adlibris. Äldre årsböcker 12

kan i mån av tillgång beställas från föreningen (ffff@folkbildning.net). Se hemsidan för information om innehållet i respektive årsbok: www.folkbildningsforskning.se. Ett urval av publikationer utgivna av Föreningen för folkbildningsforskning. Andra tryckta publikationer Utöver medlemsskriften (1992 2012) och årsboken (årligen från 1994) har föreningen även utgivit ett antal andra publikationer, varav en del varit dokumentationer över seminarier. Ett exempel är Ingen ifrågasätter folkbildningens ärliga vilja Men kan den leva upp till sin egen retorik? från 1998. Det var en dokumentation av ett seminarium om demokratimål och verksamhet i 13

folkbildningsarbetet, som hölls på Sigtunastiftelsen i oktober 1997. Skriftens titel var ett citat av Allan Sundqvist, föreningens dåvarande ordförande, som bland annat påminde om alla de cirklar som i början av seklet startades som motkraft till kommunala och kyrkliga potentater som gärna ville behålla makten och inflytandet för sig själva. Under seminariet 1997 refererades också till den danska folkhögskoletidningens löpsedel efter att populisten Mogens Glistrup blivit invald i folketinget: Vad har Höyskole gjort för fel? Varför valde vi Glistrup? Ett annat exempel är skriften Folkbildningen som interkulturell dialog publicerad 2002 som en rapport från ett seminarium på Nordens folkliga akademi i Göteborg i oktober 2001. År 2003 publicerades en skrift som en summering av projektet Folkbildarminnen som startade 1996 och som hade till syfte att studera folkbildningens roll i samhällsförändringen. Ann-Marie Laginder, Mimer, skriver till exempel: Berättarlust och nedtecknade minnen med klarsynt distans till både ljusa och mörka minnen är i sin bästa form en läsupplevelse i sig. Men jag menar att de också kan väcka nyfikenhet och intresse för fördjupad kunskap och därmed bidra till idéer om angelägna forskningsfrågor. En annan publikation är Folkbildningsforskning Vita fläckar och viktiga problemfält, som publicerades 2007. Syftet med den skriften var att väcka intresse för fortsatt forskning inom folkbildningsområdet, dels inom forskarsamhället, dels bland folkbildningens egna företrädare och att uppmärksamma de områden där mycket återstår att göra, som föreningens dåvarande ordförande Jan Byström skrev. Boken Att bilda ett samhälle texter kring mångkultur och folkbildning utkom 2011. Den omfattar 146 sidor och är en sammanfattning, fördjupning och utveckling av innehållet i den seminarieserie som arrangerades på Tollare folkhögskola kring mångkultur och folkbildning 2008 2010. 14

Digitala dokumentationer En del dokumentationer av seminarier och andra arrangemang har inte tryckts upp utan distribuerats i digital form till medlemmar och andra intresserade samt lagts upp på föreningens hemsida. Ett sådant exempel är Att leva med olikheter, som är en sammanfattning av ett seminarium på Tollare folkhögskola i april 2009 med temat Mångkultur och folkbildning. Ett annat exempel är Staten, kulturpolitiken och studieförbunden från ett seminarium i anslutning till Föreningen för Folkbildningsforsknings föreningsstämma 2010. En av de medverkande var Inger Eriksson, Uppsala läns bildningsförbund. Hon skriver: Ibland undrar jag om det är folkbildningens anspråkslösa ursprung och historik som gör att vi inte sträcker mer på oss och ser till att resultat och effekter för både individ och samhälle görs tydligare och mera högljutt. Hemsida Sedan år 2000 har föreningen en egen hemsida (www.folkbildningsforskning.se). Här finns bland annat en del seminariedokumentationer i pdf-format, förteckningar över innehållet i årsböcker och medlemsskriften med mera. Nyhetsbrev Under 2007 började föreningen publicera ett mer eller mindre regelbundet digitalt nyhetsbrev till medlemmar och andra intresserade. Bland innehållet finns information om och inbjudningar till föreningens arrangemang och publikationer, men också organisationers arrangemang och publikationer som bedöms vara av intresse för folkbildare och forskare med inriktning på folkbildning. Möten Ett antal konferenser och seminarier med skilda teman har genomförts sedan 1992. Syftet har varit att samla forskningsintresserade folkbildare och folkbildningsintresserade forskare till diskussioner kring folkbildning. Omfattningen av dessa arrangemang har varierat från korta seminarier på runt en timme upp till tre dagar långa konferenser. 15

Flera av dessa möten har ingått i kortare eller längre serier, som de så kallade Sigtunaseminarierna. Det blev totalt nio seminarier, vardera omfattande två eller tre dagar, från 1994 till år 2006. Det genomgående temat var Folkbildning och demokrati. En annan seminarieserie handlade om folkbildningens framtid och vände sig framför allt till yngre verksamma folkbildare. Det blev sammanlagt fyra tvådagars arrangemang under åren 1998 till 1999. Ytterligare en serie möten på nittiotalet var Folkbildarforum, som totalt kom att omfatta tjugo seminarier under tre år. De genomfördes i samarbete med Stockholms läns bildningsförbund, Mimer och pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet. Syftet var att skapa en kontinuerlig mötesplats för information och diskussion kring svenskt, nordiskt och internationellt folkbildningsarbete. Mångkultur och folkbildning var temat för en annan serie seminarier på två dagar under åren 2008 till 2010. De hölls på Tollare folkhögskola i Nacka. Den seminarieserien följdes av ytterligare en, också på två dagar och på samma plats, med temat Ungdom, kultur och folkbildning (2011 2013). Folkbildningens forskningsdag genomförs årligen från 2013 och är en arena för dialog och kunskapsbygge, där praktiker inom folkbildningen under en heldag möter forskare. Senaste forskningsdagen, i september 2015, samlade ca 130 deltagare och medverkande och hade temat Vem äger din kunskap? om folkbildning, vetenskap och praktiskt kunnande. Vestlunddagarna genomförs årligen från 2014 i form av tvådagars arrangemang. De möjliggörs tack vare den fond som bildades vid Gösta Vestlunds hundraårsdag 2013. Det övergripande temat för Vestlunddagarna är Demokratisera demokratin. Tredje omgången av Vestlunddagarna, i april 2016, fokuserade på flyktingfrågan Brinna eller bränna? Att utveckla demokrati och medmänsklighet dilemman och möjligheter. Ett exempel på ett enstaka arrangemang är det vuxenpedagogiska forum som hölls på Ljungskile folkhögskola under två dagar i oktober 2011 Känslans stringens och tankens inlevelse om forskande folkbildning och akademiskt kunskapande. Seminariet fokuserade på ett tema som blivit allt viktigare i föreningens arbete, nämligen utvecklingen av den akademiska forskningen mot alltmer artikelskrivande i internationella tidskrifter och/ kontra behovet av reflekterande forskning inom folkbildningens olika verksamheter. 16

Kvällsseminarier Föreningen har också arrangerat ett antal kvällsseminarier, främst i Stockholm och i Göteborg. År 2010 hölls till exempel ett seminarium, Ensam i bräcklig farkost tankar om den fria människan och om den som nöjer sig med valfrihet, av förre kultur- och utbildningsministern Bengt Göransson på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg. Bengt Göransson, som då var gästprofessor till Torgny Segerstedts minne vid Göteborgs Universitet, citerade Erik Gustaf Geijers dikt På nyårsdagen 1838: Ensam i bräcklig farkost vågar seglaren sig på det vida hav; stjärnvalvet över honom lågar, nedanför brusar hemskt hans grav. Framåt så är hans ödes bud; och i djupet bor, som uti himlen, Gud. Den fria människan, menar Göransson (och Geijer), har inget val utan måste söka sig ut mot det okända. Hon är beredd att ständigt möta nya faror men förlitar sig tryggt på sin insikt om frihetens villkor. Hon blir aldrig färdig. Påverkansarbete Utöver föreningens verksamhet med seminarier, publikationer med mera gör styrelsen vid behov särskilda opinionsbildande insatser. Ett par exempel är föreningens yttrande till Utbildningsdepartementet angående rapporten Konsekvenser av en sammanslagning av Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek med Stockholms universitetsbibliotek (1999) och yttrandet över Folkbildningsutredningens betänkande (SOU 2012:72). Under 2015 inbjöds föreningen av Utbildningsdepartementet att lämna ett remissvar angående PM Översyn av folkhögskollärarexamen. Föreningen lämnade under 2015 också in en remiss-skrivelse inför den kommande forskningspropositionen från regeringen under 2016. Vad styrelsen då bland annat framförde till regeringen var behovet av både en fri och obunden forskning samt en mer praktiknära forskning i samverkan med verksamma inom folkbildningens olika grenar. Det bör också skapas möjligheter för aktiva folkbildare att delta i och utföra forskning. 17

Samverkan och stöd Från starten 1991 har styrelsen strävat efter att samverka med andra organisationer och institutioner. Från början handlade det framför allt om Mimer Nationellt program för folkbildningsforskning vid Linköpings universitet samt med Folkbildningsrådet, som har till uppgift att fördela och följa upp statsbidrag till folkhögskolor och studieförbund. Dessa två organisationer Mimer och Folkbildningsrådet är också representerade i styrelsen för Föreningen för folkbildningsforskning genom två adjungerade ledamöter (och föreningen har en adjungerad ledamot i Mimerrådet). Föreningen har och har haft samarbete även med en rad andra organisationer. Föreningen har också fått finansiellt stöd från en rad institutioner och fonder för att genomföra större seminarier och ge ut publikationer. Dessa bidrag har gjort det möjligt för föreningen att ha en betydligt mer omfattande verksamhet än vad som annars hade varit möjligt enbart med hjälp av medlemsavgifterna. Inför Folkbildningens forskningsdag 2015 fick föreningen särskilda bidrag från Mimer, Studieförbunden (tidigare Folkbildningsförbundet), RIO (Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation), Studiefrämjandet och Vetenskap & Allmänhet. Tack vare det stödet kunde föreningen få täckning för lokalerna (den stora kostnaden) samt reskostnader för medverkande (vilka i övrigt ställde upp gratis) medan deltagaravgifterna täckte kostnaderna för luncher, fika och liknande. Utgivningen av årsboken är möjlig tack vare att formgivning och tryckning bekostas med bidrag från Stockholms arbetareinstitutsförening och tack vare att skribenterna ställer upp utan arvoden. Medlemsavgifterna utgör dock den finansiella basen för föreningen. De används för att framför allt täcka de löpande utgifterna för föreningens verksamhet såsom lokalhyror, reskostnader, kontorsmaterial, porto för exempelvis utskick av årsboken med mera. Ideellt arbete Föreningens verksamhet bärs således inte bara upp av medlemsavgifter och särskilda bidrag utan även av ideella insatser. Det gäller också det interna arbetet i föreningen, som framför allt utförs av styrelsens valda ledamöter. Vid sidan av själva arbetet i styrelsen ingår ledamöterna i ett antal arbetsgrupper: planeringsgrupper för Vestlunddagarna och Folkbildningens 18

forskningsdag, årsbokens redaktion, en grupp för främjande av amatörforskning med mera. I några av arbetsgrupperna deltar även medlemmar som inte sitter i styrelsen. Det innebär att föreningens styrelse i hög grad är en arbetande styrelse. Den består av femton ledamöter, alla ordinarie, plus två adjungerade. En sådan relativt stor styrelse innebär att där finns plats för personer med olika bakgrund, vilket är av ovärderlig betydelse för styrelsearbetet och för föreningen. Styrelsens ledamöter representerar inte bara folkbildningsvärlden med alla dess organisationer utan även forskningsvärlden, universitet, bibliotek, museer och arkiv. Denna bredd och en öppenhet för nya samarbetsparter behövs i en allt mer komplex värld där vår förhoppning är att folkbildningen ska fortsätta att spela en viktig roll för demokrati och delaktighet.(se även årskrönika för 2015) 19