Arbetarnas Bildningsförbund ställer sig bakom utredningens förslag att ta bort de sju verksamhetsområdena.

Transkript

1 Stockholm den 20 februari 2013 Till Utbildningsdepartementet Remissvar på Folkbildningsutredningen (SOU 2012:72) Sammanfattning Arbetarnas Bildningsförbund vill behålla de fyra syftena i deras nuvarande form, med en utveckling av det andra syftet med ordet fler i enlighet med utredningens förslag. Arbetarnas Bildningsförbund ställer sig bakom utredningens förslag att ta bort de sju verksamhetsområdena. Arbetarnas Bildningsförbund ställer sig bakom intentionerna med en systematisk, kontinuerlig och långsiktig utvärdering av hur folkbildningen lever upp till de fyra syftena och att denna utvärdering ska ske utifrån en stor mångfald av metoder och vetenskapliga perspektiv. Arbetarnas Bildningsförbund betonar vikten av att samtliga fyra syften får samma tyngd i utvärderingsarbetet och betonar att IFAU och Myndigheten för Kulturanalys idag saknar kompetens för en allsidig utvärdering av folkbildningen. Arbetarnas Bildningsförbund vill framhålla betydelsen av att hålla samman utvärderingen av studieförbund och folkhögskolor, då vi i grunden har samma uppdrag och bara olika sätt att fördela statsbidraget. Arbetarnas Bildningsförbund föreslår inrättandet av en parlamentarisk kommitté för utvärdering av folkbildningsverksamhet med uppdrag att beställa och lägga ut utvärderingsuppdrag på olika myndigheter och akademiska institutioner. Man bör i alla avseenden vara noga med att utvärdera folkbildningen i den kontext man möter i folkbildarvardagen och uppmärksamma att denna kontext är långt ifrån en akademisk vardag. Arbetarnas Bildningsförbund ABF betonar att finansieringen av eventuella utökade utvärderingsinsatser på folkbildningens område ska ske utanför befintliga ramar för folkbildningsanslaget. ABFs förbundsexpedition Tel: Postgiro: Box 522 Fax: Bankgiro: STOCKHOLM E-post: info@abf.se Org.nr: Besöksadress: Hemsida: Fakturaadress: Olof Palmes gata 9, 5tr ABFs förbundsexpedition c/o BGC BGC-id: ABF STOCKHOLM

2 2 Folkbildningens syften ABF delar utredningens stöd för de befintliga syftena med statens stöd till folkbildningen. Vi ställer oss även bakom förslaget att justera det andra syftet så att det lyder bidra till att göra det möjligt för fler människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang för att delta i samhällsutvecklingen. Då vi dagligen ser vad folkbildningen kan bidra med i människors liv, ser vi det som oerhört betydelsefullt att ännu fler bereds möjlighet att delta. ABF vill samtidigt understryka att begreppet livslångt lärande förutsätter att deltagare får möjlighet att ta del av såväl studiecirklar som folkhögskolekurser under längre tidsperioder, då den personliga resan som individen gör ibland kan starta på ett sådant sätt att den tar många år. För att ambitionen att låta fler ta del av folkbildningen inte ska äventyra kvalitetsaspekter är det därmed viktigt att den också får ge avtryck både i Folkbildningsrådets myndighetsutövning och i sättet att fördela statsbidrag/medel från det allmänna. Rådet kan värdera unika deltagare starkare i tilldelningen av statsbidrag och statsanslagen kan ökas utifrån om folkbildningen klarar av att nå ut till fler med bibehållen kvalitet i verksamheten. Här bör man uppmärksamma att rekryteringen av de som folkbildningen ska nå kan vara mycket tidskrävande. ABF delar även utredningens syn att syftenas övergripande karaktär bidrar till att ge utrymme för meningsfulla prioriteringar och innovationer och att Folkbildningsrådets nuvarande tillämpning av de sju verksamhetsområdena leder till en onödig detaljstyrning av folkbildningens verksamhet. Därför välkomnar ABF ett avskaffande av de sju verksamhetsområdena och ett tydligare fokus på de fyra syftena i den statliga uppföljningen av Folkbildningsrådets myndighetsutövning. Vi hävdar samtidigt att verksamhetsområdena i Folkbildningspropositionen aldrig var tänkta att få den styrande rollen, utan bör ses just som motiveringar för statens stöd. Ett avskaffande av verksamhetsområdena gör inte att folkbildningen upphör att ha exempelvis tillgänglighet, mångfald, mänskliga rättigheter och global rättvisa som hörnstenar i sin verksamhet, eftersom dessa och andra värden är centrala delar av de olika folkbildningsaktörernas profil och särart. Folkbildningsverksamheten bygger på ett stort mått av idealitet hos såväl deltagare som cirkelledare, styrelser, verksamhetsutvecklare och administratörer, som utvecklas bäst genom att låta engagemanget blomma utan att det i onödan begränsas från statsmaktens sida. Studieförbunden en del av det livslånga lärandet ABF vill betona att valet av utvärderingsform bör avspegla studieförbundens roll som bärare av en folkbildningstanke och en del av det livslånga lärandet. Studieförbundens kärna handlar om pedagogik och att ge människor möjlighet till lärande. Här bör uppmärksammas att det i många lyckade exempel har varit en lång och krokig resa för individen och att detta grundlagts i ett aktivt och försiktigt rekryteringsarbete av folkbildningens personal. En tidskrävande process och stor kostnad för folkbildningens aktörer ligger bakom detta och bör premieras. ABF vill också betona den roll studieförbunden spelar inom kulturlivet - just i egenskap av bildningsorganisationer. Studieförbundens bidrag till kultursektorn handlar om den breda amatörkulturen, med fokus på eget utövande och eget skapande. Vi finns i varje kommun i hela landet med verksamhet som drivs av personer i lokalsamhället. Studieförbunden tillför en folkbildningstradition till kulturlivet. Här är det arbete som sker i studieförbunden en förutsättning för och ett komplement till den professionella kulturen - samtidigt som studieförbunden också erbjuder arenor för professionella kulturarbetare att verka som ledare, organisatörer, arrangörer och utövare.

3 3 Fördelningssystemet för studieförbundens statsbidrag ABF noterar att Folkbildningsutredningens syfte inte är att se över det nu gällande fördelningssystemet för statens stöd till folkbildningen. Vi delar dock bedömningen att för att möta folkbildningens framtida utmaningar krävs att fördelningssystemet förändras. En viktig uppgift för studieförbunden är att finnas nära människorna. Vi ska möta människorna i deras vardag och då är det inte rimligt att endast några studieförbund är närvarande med kontor och studielokaler i flertalet kommuner. En ytterligare uppgift för studieförbunden är att nå så många som möjligt med sin studiecirkelverksamhet. Tyvärr har de unika deltagarna minskat samtidigt som studiecirkeltimmarna har ökat. En utgångspunkt för att stärka bildningen i Sverige är det fria och frivilliga bildningssökandet. Det kräver att studieförbunden inte enbart bedriver sin verksamhet tillsammans med sina medlems- eller samverkansorganisationer. Det måste vara möjligt att i hela landet söka sig till studiecirklar i olika ämnen för att utmana sig själv och bredda sin kompetens. ABF menar att för att få ett rättvist fördelningssystem måste de ovan angivna parametrarna finnas med. Vad går att utvärdera? ABF menar att utvärdering spelar en central roll i all bildningsverksamhet. Att löpande följa upp verksamheten för att utveckla och förbättra den är en central del av verksamheten inom ett studieförbund eller på en folkhögskola. De deltagarundersökningar som genomförs visar på en mycket hög deltagarnöjdhet i både studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet och det går att ifrågasätta behoven av en mer omfattande utvärdering av verksamheten. Lagstiftaren behöver i sådana fall besvara frågor som vad som ska utvärderas, varför denna utvärdering ska ske och vad som är utvärderingsbart. ABF delar utredarens farhågor för ett så kallat "audit society" och vill understryka att folkbildningsverksamhet till sin natur är svår att rymma in i en enkel utvärderingsmodell. En dåligt utformad utvärderingsmodell riskerar att styra folkbildningsverksamheten till sådant som är lätt att mäta och riskerar att försvaga sådan verksamhet där folkbildningen ingår som en del i komplexa samband där effekterna är mer diffusa och långsamt verkande. En felaktigt utformad utvärderingsmodell riskerar att bli en "överrock" på folkbildningen som i förlängningen kan riskera dess självständighet från statlig detaljstyrning. Så länge man inte kan fånga folkbildningens hela breda samhällsnytta i utvärderingsmodeller ska man vara försiktig med vad man kräver in i redovisning. Här kan man konstatera att vi lätt kan skapa ett "utvärderingsmonster" som i och för sig samlar in en massa administrativa uppgifter, men ändå inte kan få ut en hel beskrivning av folkbildningens nytta för människan - individuellt och i grupp. Som ansvarig myndighet har Folkbildningsrådet ett uppföljningsansvar. ABF instämmer i att det krävs en översyn av vilka krav Folkbildningsrådet ställer på studieförbund och folkhögskolor och vilken kompetens de besitter för att genomföra detta uppdrag. Som vi förstår den föreslagna nya utvärderingsmodellen blir den i stor utsträckning en värdering av det arbete som Folkbildningsrådet genomför och i vilken utsträckning statens syften för folkbildningen uppfylls.

4 Ett kvalitativt folkbildningsarbete måste prioriteras. Bra och verklighetsnära indikatorer bör tas fram. ABF delar bilden av att indikatorer bara kan ge en begränsad bild och att det krävs mer komplexa indikatorer. Det handlar om att hitta kvalitativa krav som också är kvantitativa och som överensstämmer med syftet, men även om att kunna genomföra utvärderingsverksamhet utifrån rent kvalitativa utgångspunkter. Det är också viktigt att de indikatorer som utvecklas inte enbart ser till ett individperspektiv utan också ser till hur grupper av individer påverkas av olika folkbildningsinsatser. Studiecirkeln som metod handlar just om gruppen som verktyg för såväl individers som gruppers utveckling. Vem ska utvärdera? ABF ser starka skäl att samla utvärderingen av folkbildningen i den bemärkelse att ingen åtskillnad bör göras mellan studieförbund och folkhögskolor. Statens syften för stödet till dessa båda former av folkbildningsverksamhet är desamma. En sammanhållen utvärderingsorganisation är därför att föredra och att man väger in hur de olika bidragssystem som man infört genom årens lopp påverkat utformningen av verksamheten hos studieförbunden och folkhögskolorna. Har olikheter mellan de olika folkbildningsformerna uppstått ur det faktum att man styrt aktörerna i olika riktning? Är det önskvärt? Kan något förändras och förbättras? Det är också av största vikt att utvärderingen av samtliga fyra syften för statens stöd till folkbildningen tillmäts samma vikt. Annars riskerar utvärderingsformerna att styra folkbildningen i en riktning som inte är avsikten med statens syften för folkbildningen, genom en ojämn tyngdvikt på vissa syften eller på faktorer som inte finns bland syftena. ABF vill särskilt betona att inget av syftena med statens stöd till folkbildningen handlar om ökat arbetskraftsdeltagande. Det är självklart positivt om forskning kan belysa i vilken utsträckning verksamhet i studieförbund och på folkhögskolor bidrar till att människor får jobb, men ABF vill understryka att en utvärderingsmodell som ger en stark slagsida för denna aspekt medför en överhängande risk att folkbildningsarbetet underordnas arbetsmarknadspolitiken. ABF menar att folkbildningens syften är större och bredare än vad som ryms inom den kompetens som IFAU och Myndigheten för Kulturanalys idag besitter. Detta gäller särskilt de syften som berör demokrati, möjligheterna att förändra sin livssituation och livslångt lärande. Om dessa båda myndigheter ska klara av det uppdrag utredningen vill lägga på dem, krävs att en ny kompetens byggs upp som till stora delar skiljer sig från myndigheternas huvudsakliga verksamhet. Vi konstaterar även att utredningen i någon mån "har gått över ån efter vatten". Det finns redan en folkbildningsforskning och det råder ingen brist på andra forskare inom olika discipliner som kan ta sig an folkbildningsverksamheten utifrån olika perspektiv. Exempelvis finns det gott om demokratiforskning inom statsvetenskapen, åtskilliga sociologer forskar om empowerment och medborgerlig organisering. Kunskap och bildning är centrala områden inom pedagogisk forskning. Utifrån det ovan skrivna om svårigheterna i att rymma folkbildningsverksamheten i en enkel utvärderingsmodell, finns det starka skäl att inte lägga alla ägg i samma korg utan att låta många aktörer ingå i utvärderingsarbetet. ABF vill därför avstyrka utredningens förslag till 4

5 organisation av utvärdering av folkbildningen och förordar i stället en modell där en parlamentarisk kommitté beställer forskning och lägger ut utvärderingsuppdrag på olika myndigheter och akademiska institutioner. Vi framhåller vikten av att denna kommitté inom sig eller knutet till sig besitter likvärdig kompetens om samtliga syften för statens stöd till folkbildningen. Kommittén ska ha kompetensen att föra diskussionen om vad inom folkbildningen som är utvärderingsbart och inte. Den ska även ha en god förmåga att ta till sig den sakkunskap om området som folkbildningens aktörer besitter. Finansieringen av utvärderingen ABF vill framhålla att vi liksom övriga folkbildningsaktörer ständigt arbetar med att hålla nere de administrativa kostnaderna. Vi menar att om statens intentioner med statsbidraget ska följas, bör så stora delar som möjligt tillfalla den lokala verksamheten. Därför vill vi starkt framhålla att om statsmakten vill utöka utvärderingsinsatserna på folkbildningens område, bör detta ske utöver det befintliga folkbildningsanslaget. Med vänlig hälsning Förbundsexpeditionen Annika Nilsson Förbundssekreterare 5