Innehållsförteckning

MKB KONSTGUIDE

Innehållsförteckning Inledning Pildammsstaden, Mellanheden, Potatisåkern...nr 1 9 Lorensborg, Kroksbäck...nr 10 16 Törnrosen...nr 17 23 Örtagård...nr 24 31 Gullviksborg, Nydala, Persborg, Augustenborg...nr 32 37 Sorgenfri, Bo 100, Segevång...nr 38 41 Husie Gård...nr 42 44 Index konstverk Index konstnärer Lästips

MKB:s konstverk MKB:s konstverk omfattar ett femtiotal verk. De flesta är inköpta i samband med nybyggnation, men det finns också ett antal verk som förvärvats då företaget utsett stipendiater till MKB:s konststipendium. MKB:s konstråd Under de år då MKB:s fastighetsbestånd byggdes upp avsattes en viss andel av produktionskostnaden till konstnärlig utsmyckning. I början blev konstnärerna kontaktade av de arkitekter som ritat fastigheterna, men 1964 bildades MKB:s konstråd. Rådet bestod av företagets verkställande direktör, Sture Nyström, representanter från styrelsen samt konstnärlig expertis. Konstnärerna Thure Thörn och John Wipp var bland dem som deltog i konstrådet. Uppgiften var att föreslå och besluta om inköp av konst för att utsmycka nya bostadsområden som Nydala, Gullviksborg, Rosengård och Kroksbäck. Det kunde vara både större verk som krävde utrymme och omsorgsfull placering på gårdar och gräsmattor samt mindre utsmyckningar i anslutning till trappor och entréer. Konstrådets arbete pågick under en tioårsperiod fram till 1974, under de år då miljonprogrammet genomfördes och avslutades. Därefter följde en period då MKB byggde endast i mindre omfattning. Behovet av ett särskilt konstråd fanns inte längre och konstinköpen upphörde.

MKB:s konstjury Under senare delen av 1980-talet skedde en förändring. En ny period inleddes för MKB med planering av nya projekt och ett ökat byggande. Företaget hade en ny styrelse med Johan-Bengt Påhlsson som ordförande. 1986 bildades MKB:s konstjury. Bland ledamöterna ingick representanter från styrelsen, Hyresgästföreningens förste ombudsman, chefen för Malmö Konsthall samt annan konstnärlig expertis, bland dem Bertil Lundberg, professor och under många år konstskolan Forums lärare och ansikte utåt. Juryns uppdrag var att varje år utse en stipendiat och att utdela MKB:s konststipendium. Stipendiet skulle gå till en ung svensk eller dansk konstnär. Till stipendiet hörde att stipendiaten skulle få ett uppdrag. MKB:s avsikt var att köpa in ett verk för placering i något av MKB:s bostadsområden. Under åren 1986 1994 delades konststipendiet ut till nio konstnärer, vissa fick också uppdrag i anslutning till pågående nyproduktion eller i andra MKB-områden. MKB:s konstguide Syftet med MKB:s konstguide är att skapa intresse och nyfikenhet hos Malmöbor och MKB:s hyresgäster. Konstverken har under många år varit litet bortglömda. Konstguiden är ett försök att ändra på detta och att uppmärksamma MKB:s hyresgäster och Malmöborna på de fina utsmyckningar som finns alldeles inpå knuten. I texterna som följer beskriver jag min egen upplevelse och subjektiva blick för hur en del av konsten i MKB kan uppfattas. Det finns ett pedagogiskt syfte, vars budskap är att betraktaren har all makt. Det viktiga är inte att tolka eller att förstå, utan att se med egna ögon och därmed uppleva. Jag har i texterna antagit en dialog med andra betraktare, du som läser detta är en av dem. Därför får du gärna höra av dig med synpunkter. Det är i samtal man utvecklas tillsammans. Välkommen! Bertil Aunér Nya satsningar på 2000-talet I mitten av 1990-talet förändrades MKB:s stöd till konsten. Arbetet med stipendium och jury upphörde och ersattes av sponsring till institutioner som Konstfrämjandet och Rooseum. Under senare år har MKB:s konstinköp återupptagits. Med ökat nybyggande följer också en satsning på konstnärlig utsmyckning.

OLJEHAMNEN Pildammsstaden, Mellanheden, Potatisåkern NORRA HAMNEN SPILLEPENGEN SEGE INDUSTRIOMRÅDE Ö r e s u n d MELLERSTA HAMNEN ÖSTRA HAMNEN SEGEMÖLLA VÄSTRA HAMNEN FRIHAMNEN INRE HAMNEN ROSTORP SEGEVÅNG KIRSEBERGSSTADEN MRÅDE MLA LIMHAMN NNETORP BELLEVUE RIBERSBORGSSTRANDEN VÄSTERVÅNG ROSENVÅNG FRIDHEM NYA BELLEVUE MELLANHEDEN DAMMFRI SOLBACKEN BELLEVUEGÅRDEN KROKSBÄCK RIBERSBORG RÖNNEHOLM GAMLA STADEN DAVIDSHALL KRON- HÄSTHAGEN LUGNET PRINSEN FÅGELBACKEN TEATERN RÅDMANSVÅNGEN KRONBORG LORENSBORG ÄRTHOLMEN MALMÖHUS PILDAMMSPARKEN STADION ALLMÄNNA SJUKHUSET BORGMÄSTARE- GÅRDEN FLENSBURG SÖDERTORP GRÖNDAL SLUSSEN ÖSTERVÄRN RÖRSJÖSTADEN VÄRNHEM ELLSTORP KATRINELUND SORGENFRI VÄSTRA SORGENFRI INDUSTRIOMRÅDE MÖLLEVÅNGEN ÖSTRA SORGENFRI AUGUSTENBORG EMILSTORP HÅKANSTORP VÄSTRA KATTARP JOHANNESLUST ÖSTRA KYRKOGÅRDEN ANNELUND NORRA APELGÅRDEN SOFIELUND SÖDERVÄRN SOFIELUNDS TÖRNROSEN KRYDDGÅRDEN INDUSTRIOMR. ROSENGÅRD CENTRUM ÖRTAGÅRDEN SÖDRA SOFIELUND LÖNNGÅRDEN PERSBORG HELENEHOLM HERRGÅRDEN ALMGÅRDEN BULLTOFTA HÖJA VIDEDAL STENKÄLLAN VALDEMARSRO RISEBERGA VIRENTOFTA TOFTANÄS ÖSTRA SKRÄVLINGE KBROTTET DJUPADAL HYLLIEBY HYLLIEVÅNG KROKSBÄCKSPARKEN HOLMA KULLADAL ERIKSFÄLT VÄSTRA SÖDERKULLA NYDALA ALMHÖG GULLVIKSBORG HINDBY GULLVIK JÄGERSRO JÄGERSRO VILLASTAD KVARNBY ELINELUND ÖSTRA SÖDERKULLA HERMODSDAL ELISEDAL

Krumelur, 1953, Ingvar Engdahl Mariedalsvägen 54 1 Konstnären Ingvar Engdahl var 25 år då han av arkitekterna Jaenecke och Samuelsson fick uppdraget att skapa en 2 x 12 meter lång dekoration på en vägg bakom en cykelparkering. Resultatet blev väggmosaiken Krumelur. Materialet är italiensk glasmosaik. Krumelur innehåller ett antal färgkaskader, en pulserande rytm och böljande rörelser i en lekfull komposition. Den låga tillbyggnaden vid Mariedalsvägen 54 är tidstypisk för det svenska femtiotalets design. Den rödteglade MKB-fastigheten till vänster, som tillbyggnaden tillhör, bär också den tidens kännetecken med en generöst glasad fasad, rymliga entréer, indragna balkonger med dekorerade fronter och ett säreget rundat tak. Boogievagnen kallades huset i folkmun. Konstnären har själv beskrivit uppdraget: 1953 var MKB, arkitekter och konstnär unga. Materialet var nytt och skulle prövas. Jag tror att detta var en av de första miljöbilder som MKB lät utföra. Min tanke med bilden var att den skulle fungera även med cyklarna framför sig. Detta drevs så långt att jag tycker den är bäst då cykelhjul och styren blandar sig i leken. Ingvar Engdahl levde 1928 1992. Han var Lundabo från början, senare bosatt i Göteborg och i Osby. Han var en flitig gäst i Malmö och deltog i Skånes Konstförenings årliga jurybedömda utställningar vid nio tillfällen. Han vann en stor tävling i Stockholm med en utsmyckning till kvarter Ormen Långe och fick stipendier i Göteborg vid flera tillfällen. Ingvar Engdahl var utbildad inredningsarkitekt och arbetade som sådan med olika uppdrag, bland annat för Svenska Slöjdföreningen.

Utomhussymfoni, 1964, Elsa Björk-Liselius Köpenhamnsvägen 2 2 I passagen mellan gata, trottoarhörna, trappentré och butiksingång finns denna mäktiga väggdekoration. Ingvar Engdahls vägg vid Mariedalsvägen 54 är lekfull, medan Elsa Björk-Liselius väggdekoration har en mer dominant och självmedveten stil. Verket innehåller ett antal stora och små välmarkerade ytor som kontrasterar och spelar mot varandra, samtidigt som konstverkets bakgrund och den bakomliggande fasaden ingår i ett eget harmoniskt förhållande. Den tydliga horisontella och vertikala dominansen avbryts också av ett par diagonala linjer som skapar spänning i kompositionen. Elsa Björk-Liselius beskriver arbetet så här: Efter en akvarellutställning kontaktades jag av professor Fritz Jaenecke, som var fastighetens arkitekt. Materialet, Kosta glasplattor och natursten i lågrelief, gav ett spänningsförhållande med den släta blanka ytan och den mer varierade naturstenen. Svårigheten var att göra ett arbete som fungerade som en enhet i den arkitektoniska helheten och inte verkade som en påhängd tavla. Det handlade om 30 kvadratmeter. Jag hade inga särskilda inspirationskällor utan höll mig till matematiken för att skapa spänning och balans. Lösningen växte fram genom ett teamwork mellan professor Jaenecke, en praktiskt erfaren konstnärskamrat, Willy Lindeberg, och mig själv. Willy hade en större ateljé än jag. Där kunde vi göra pappersmallar och skära ut bitar i plywood för att få en uppfattning om hur väggen skulle bli i färdigt skick. Jag fick också höra följande, några år efter det att väggen var uppsatt: Din vägg åldras så vackert, den är bra, den fungerar. Sagt av professor Jaenecke som varit nog fördomsfri att satsa på en okänd. Elsa Björk-Liselius föddes i Tyringe 1915. Hon utbildades vid Barths målarskola och vid Lena Börjessons skulpturskola, båda i Stockholm. Elsa Björk-Liselius har arbetat som målare, skulptör och tecknare. Ett annat av hennes offentliga verk finns på sjukhuset i Kungsbacka. Hon finns även representerad på Ystads museum.

Sagoskeppet, 1968, Elma Oijens Köpenhamnsvägen 2 3 På östra sidan av Köpenhamnsvägen 2, vid Kronborgsvägen, finns Elma Oijens väggskulptur Sagoskeppet. Sagoskeppet är en fantasikomposition med skepp och människor. Det är lätt att få associationer till klassiska situationer då människor på ett livsavgörande sätt brutit upp eller på okända vatten färdats mot framtida mål (Noa, Odysseus etc). Figurens diagonallinje anger en rörelse och en spännande brytning mot den höga fastighetens dominerande vertikal-horisontalplan. Elma Oijens levde 1907 1992. Hon var född i Salmi, Nedertorneå och utbildades vid Valands konstskola i Göteborg. Hon har skapat figurer och porträtt i gips och brons och ett antal konstverk för offentlig miljö. Hennes verk finns bland annat i Höganäs, Karlshamn och Göteborg. I grannkommunen Burlöv finns hennes stora skulptur Soldyrkartemplet.

Keramikfigurer, 1955, Thure Thörn Kronborgsvägen 7 4 Bredvid entréerna på Kronborgsvägen 7 har Thure Thörn gjort utsmyckningar i keramik. De är bra exempel på konst som på ett anspråkslöst sätt förenar dekorativa syften med funktionella behov. Figurerna sattes upp på fasaden samma år som husen stod färdiga 1955 och präglas liksom huset av femtiotalets sätt att forma närmiljön. På avstånd kan relieferna se ut som identiska siluetter av män och kvinnor i rörelse, under arbete eller dans. Men betraktar vi dem noggrannare ser vi dessutom en variation av kroppsrörelser, färger och kompositionstekniska delar som upprepas med små medel på ett kreativt sätt. Vi kan se oväntade detaljer som hjul, kanske från stiliserade vagnar eller cyklar; dessutom finns flygplan, fruktfat och annat. Det är bara betraktarens egen fantasi som sätter gränser för associationsflödet. Konstnären kände sig dock inte helt bekväm med uppdraget. I ett brev till MKB några år senare skriver han: I uppdraget ingick att jag i mina bilder skulle inkomponera runda glasprismor för ljusinsläpp till trappan. Vidare skulle luftintaget för ventilationen också ingå i bilden. Dessa funktionella krav begränsade i viss mån kompositionen. Thure Thörn levde 1918 2005 i Malmö. Han utbildades vid Skånska målarskolan och vid Konstfack. Han deltog i ett stort antal av Skånes Konstförenings höstsalonger. Hans viktigaste verk är ett antal skulpturer i offentlig miljö i Malmö, Lund, Helsingborg, Ystad, Landskrona och på andra håll i landet. Det är platser där Thure Thörns verk ofta har fått ett eget profilerande uttryck så att plats och konstverk ingår i en helhet tillsammans. Fridhemstorgets skulptur Passionsblomman och brunnen på Lilla Torg är bra exempel på detta. Hans verk finns också på andra platser i MKB: Lekskulpturer på Kroksbäck och keramikfigurer på Korsörvägen 23.

Keramikreliefer, 1952, Thure Thörn Korsörvägen 23 A och B 5 Keramikreliefer med fåglar tillhörde den tidens sätt att utsmycka entréer och fasader. Det var en lågmäld dekorativ konst utan större pretentioner och den erhöll alltid de boendes sympati. Man fick ett eget konstverk på en plats som man dagligen passerade och konstverket blev ett med fastigheten. Se vidare nr 4.

En pojke, 1956, Sten Ericson Edward Lindahlsgatan 19 6 En pojke. Titeln är enkel. Lika enkel är skulpturen, en ung man, stående i en ställning som tycks tillhöra konstnärsmodellers standardpositioner och samtidigt vill tillgodose kraven på naturlighet. Med vänster arm bakom ryggen greppar han tag i den högra för att med hjälp av det lätt framflyttade vänsterbenet skapa stabilitet i den unga kroppen. Det är som en situation i den gamla folkskolans gymnastiksal, just innan barnen ska välja vem de vill ha i sitt lag för att spela boll. Kanske är vår pojke en av dem som ännu inte valts, som ännu väntar på att få en plats i laget eller till och med i livet. På en av det svenska folkhemmets gårdar står han och blir därmed en bild av ett framtidens hopp. Han står mellan två huskroppar i nära anslutning till gräs och gångar där barn har lekt under ett halvt sekel. Barn som han, som idag har vuxit upp och själva fått barn. Kanske är det därför vi kan se på honom gång efter gång utan att tröttna. För att vi liknar honom. För att han är som vi. En människa och en pojke. Konstnären Sten Ericson föddes i Mariefred 1909. Han utbildade sig vid Tekniska skolan, nuvarande Konstfack i Stockholm och Konsthögskolan 1934 40. Sten Ericson har haft utställningar på olika ställen i Norden och skapat skulpturer på många håll. Några exempel: Pojke för HSB Stockholm, Marianne till Statens Museum for Kunst i Köpenhamn, bronserna Bianca och Gycklaren i Linköping och Kring kunskapens träd för småskoleseminariet i Skara.

Livet på en pinne, 2005, Bie Norling Korsörvägen 3 7 Ett par meter upp på gården mellan det nybyggda huset och kvarter Dammfris seniorcentrum sitter han, en liten man och människa och lever och har det bra, i fin kavaj och med händerna fastklamrade vid det enda han har sitt liv och sin tid. Någon som en gång tröttnat på livet och som kommit igen uttalade att tid är allt du har. En annan man skrev en gång en bok om att tiden är ingenting. Någonstans mellan dessa punkter måste vi människor bestämma vår plats. Var vill vi vara? Högt upp eller lägre ner? Nära marken eller uppe i det blå? Pinnen står både för det imaginära med sin regnbågsform och det konkreta, som en trädgren man klamrar sig fast vid. Vi kan fundera ett tag, kanske länge, under tiden gungar han på, vår lille man och ser nöjd ut, med sina fint knäppta knappar. Han är tillfreds med att bara få vara till. Eller? Bie Norling, född 1937 i Karlstad, bor i Glumslöv. Hon arbetar med skulptur och måleri och hennes verk finns i flera svenska kommuner, bland andra Nyköping och Svedala. MKB äger ytterligare ett verk, Lyssnaren. Den finns på en sluten gård på Augustenborg och kan därför inte visas i öppna visningar. Bie Norling är representerad i Skulpturparken i Landskrona.

Sittande pojke, 1971, Bror Marklund John Ericssons väg 85 8 Bror Marklund tillhörde en generation som föddes strax efter förra sekelskiftet och som fick sitt konstnärliga genombrott under krigsåren. Även Stig Blomberg och Edvin Öhrström tillhör denna generation. De arbetade alla som skulptörer med brons, men också med andra material som trä, granit och glas. Deras verk kunde innehålla en ironisk humor med en viss distans till det egna verket och ett ibland överdrivet formspråk. Skulpturerna kunde framställas som grövre och tillyxade på ett sätt som samtidigt rymde en stor ömhet för det avbildade. Sittande pojke är mer idealiserad, ett förhållningssätt som denna skulptörgeneration hade i vissa verk och i andra inte alls. Skulpturerna kunde skifta från att vara lugna och kontemplativa till att bli mer expressiva, dramatiska och utåtriktade. Pojken sitter i en ställning som ser något tillrättalagd ut. Ryggen är rak, han håller benen samman, en hand vilar på fundamentet, den andra på höger lår. Blicken är riktad mot ett perspektiv som når bortom vardagens här och nu. Det är en blick som saknar starka känslor och som inte visar glädje eller oro. Han ser framåt, mot kommande tider, mot sitt eget liv och sin egen situation. Det finns ett lugn och en förväntansfull tillförsikt i pojkens framåtblickande. I offentliga konstverk från femtio- och sextiotalen framställs ofta trygghetssymboler i form av människor, ensamma eller tillsammans, som placeras i positioner med liten eller ingen rörelse och utan temperamentsyttringar. Konstverken och den omgivande byggnationen skapar en gemensam trygghet tillsammans. Sittande pojke är ett bra exempel på detta. Bror Marklund, 1907 1977, tillhör de stora namnen inom svensk skulpturtradition. Han föddes i Husum, norr om Örnsköldsvik, och var verksam i Stockholm som professor vid Konsthögskolan. Andra verk av Bror Marklund: Thalia i Malmö Dramatiska teaters foajé, Sibbarps-monumentet på Limhamn, skulpturen Mor och barn på Kanslihusets gård i Stockholm (se texten om Stig Blomberg, nr 11).

Utan titel, 2001, Sivert Lindblom Köpenhamnsvägen 105 9 Den höga bronsskulpturen på den halvcirkelform av Potatisåkern som kallas Crescenten, är uppbyggd av ett antal identiska segment med konstnärens eget huvud som profil mot byggnaden, fältet, havet och himlen. Det är en konst som inte väjer för det storslagna och som samtidigt står i harmonisk samklang med den omgivande arkitekturen av Charles Moore, en av postmodernismens skapare. Fundamentet är kraftigt och elegant på samma gång. Ett par stjärnor är utplacerade i dess närhet, som om himlen möter jorden i en skulptural gemenskap. Skulpturen fungerar som landmärke både från havet och vägen och är en central blickpunkt för de boende i området. Sivert Lindblom, född 1931, arbetade redan i sina tidigare verk med nära anknytning till klassiska former. Från 1960-talets mitt skapade han skulpturer med utgångspunkt från sin egen profil, både huvud och kropp. Han har i ett stort antal offentliga utsmyckningar förenat konsten med den arkitektoniska miljön den ska verka i. Det är en konst som både har modet att anpassa sig till omgivningen och som samtidigt uppvisar en unik personlig prägel. Andra exempel på Sivert Lindbloms verk finns på till exempel Gustav Adolfs torg i Malmö, universitetsområdet Frescati och tunnelbanestationen Västra Skogen i Stockholm. Hans fundament och placering av de berömda venetianska hästarna på Blasieholms torg i Stockholm, har påverkat en hel torgbildning.

OLJEHAMNEN Lorensborg, Kroksbäck NORRA HAMNEN SPILLEPENGEN SEGE INDUSTRIOMRÅDE Ö r e s u n d MELLERSTA HAMNEN ÖSTRA HAMNEN SEGEMÖLLA VÄSTRA HAMNEN FRIHAMNEN INRE HAMNEN ROSTORP SEGEVÅNG KIRSEBERGSSTADEN MRÅDE MLA LIMHAMN NNETORP BELLEVUE RIBERSBORGSSTRANDEN VÄSTERVÅNG ROSENVÅNG FRIDHEM NYA BELLEVUE MELLANHEDEN DAMMFRI SOLBACKEN BELLEVUEGÅRDEN KROKSBÄCK RIBERSBORG RÖNNEHOLM GAMLA STADEN DAVIDSHALL KRON- HÄSTHAGEN LUGNET PRINSEN FÅGELBACKEN TEATERN RÅDMANSVÅNGEN KRONBORG LORENSBORG ÄRTHOLMEN MALMÖHUS PILDAMMSPARKEN STADION ALLMÄNNA SJUKHUSET BORGMÄSTARE- GÅRDEN FLENSBURG SÖDERTORP GRÖNDAL SLUSSEN ÖSTERVÄRN RÖRSJÖSTADEN VÄRNHEM ELLSTORP KATRINELUND SORGENFRI VÄSTRA SORGENFRI INDUSTRIOMRÅDE MÖLLEVÅNGEN ÖSTRA SORGENFRI AUGUSTENBORG EMILSTORP HÅKANSTORP VÄSTRA KATTARP JOHANNESLUST ÖSTRA KYRKOGÅRDEN ANNELUND NORRA APELGÅRDEN SOFIELUND SÖDERVÄRN SOFIELUNDS TÖRNROSEN KRYDDGÅRDEN INDUSTRIOMR. ROSENGÅRD CENTRUM ÖRTAGÅRDEN SÖDRA SOFIELUND LÖNNGÅRDEN PERSBORG HELENEHOLM HERRGÅRDEN ALMGÅRDEN BULLTOFTA HÖJA VIDEDAL STENKÄLLAN VALDEMARSRO RISEBERGA VIRENTOFTA TOFTANÄS ÖSTRA SKRÄVLINGE KBROTTET DJUPADAL HYLLIEBY HYLLIEVÅNG KROKSBÄCKSPARKEN HOLMA KULLADAL ERIKSFÄLT VÄSTRA SÖDERKULLA NYDALA ALMHÖG GULLVIKSBORG HINDBY GULLVIK JÄGERSRO JÄGERSRO VILLASTAD KVARNBY ELINELUND ÖSTRA SÖDERKULLA HERMODSDAL ELISEDAL

Engelsk bulldogg, 1959, Edvin Öhrström Lorensborgsgatan 4 10 Om det finns ett enda konstverk bland MKB:s utsmyckningar som kan kallas folkkärt, så är det nog denna engelska bulldogg. Många små barn har försökt rida på den, någon gång med fara för fall. Här står han krumbent och relativt vacker trots sin uppenbara fulhet, mitt framför ingången till ett av stadens högsta hus. Huset byggdes 1958, samma år som Sverige och Malmö var värd för fotbolls-vm med spel på den då nya Malmö Stadion strax intill. Konstnären Edvin Öhrström hade tidigt en osentimental inställning till sina modeller. Han framställde dem med en slags grov frodighet. Flera av hans skulpturer präglas av denna vardagsnära, litet utmanande rättframhet. Denna attityd finns också i sättet att skulptera hunden. Fri från tillgjordhet. Äkta i sin naturalistiska framtoning. Något överdriven, därför ännu mer omtyckt. Edvin Öhrström levde 1906 1994. Han föddes i Burlöv, växte upp och gick i skola i Halmstad, studerade vid Konsthögskolan i Stockholm, därefter vid Konstakademin för Carl Milles. Han vistades en tid i Paris. Den första separatutställningen var på Malmö museum 1945. Edvin Öhrström arbetade i olika material som brons, trä, sten och framförallt glas. Som glaskonstnär tillhör han Sveriges allra främsta med Arielglas för Orrefors. Edvin Öhrströms verk finns också på annat håll i Malmö: Tjurhuvud i glas på Malmö museum, skulptur i glas på Limhamns torg och takbelysning på Malmö Stadsteater. Hans allra mest kända verk, omdiskuterat och ständigt förnyat på grund av tekniska problem, är Kristall, den höga glasskulpturen på Sergels torg i Stockholm framför Kulturhuset.

Mor och barn, 1963, Stig Blomberg Vendelsfridsgatan 11 13 11 Stig Blomberg är inte den förste att skulptera mor och barn. Temat har funnits genom hela konsthistorien, både i skulpturer och i målningar. Madonnan och Jesusbarnet målades oändligt många gånger under medeltiden och renässansen. Porträtt av föräldrar och barn har förekommit i många varianter. En mycket känd skulptur av Bror Marklund från 1956, med samma titel som Stig Blombergs, finns i gården till Kanslihuset i Stockholm. Här försöker barnet slita sig loss från modern, något som väckte uppmärksamhet på den tiden. Folk trodde att konstnären ville utmana den goda smaken. Bror Marklund förklarade att det inte fanns någon sådan avsikt. Han ville med barnets rörelse skapa en motkraft till de omgivande kolonnerna i kanslihusgården. I Stig Blombergs skulptur finns ingen sådan ansats. Här är det den eviga framställningen med mor och barn som en sammanhållen enhet som gäller. Modern håller barnet på sitt vänstra knä, omfamnar och skyddar honom med båda armarna. Barnet sitter tryggt tillrätta, blickar lugnt framåt med de egna armarna lagda över moderns stödjande händer. När vi står framför skulpturen är det lätt att förstå dess roll som trygghetssymbol. Stig Blomberg anses annars vara en konstnär vars verk präglas av stundens glädje som han framställer med en stor portion humor. Han levde 1901 1970 och verkade som skulptör, tecknare och professor vid Konsthögskolan. Stig Blomberg studerade vid Konsthögskolan 1919 1923, gjorde ett stort antal studieresor, en av dem med ett längre uppehåll i Paris, där han vistades tillsammans med andra svenskar på det välkända Maison Watteau. Han tillhör våra mest anlitade skulptörer och har utfört ett stort antal offentliga verk i bland annat Halmstad, Linköping, Karlskrona, Gävle och Laholm. I Malmö finns Torgbrunn på Stortorget och skulpturer för flera HSB-föreningar.

Laxtrappan, 1960, Einar Nettelbladt Lorensborgs torg 12 Ett färgrikt myller av mosaik. Så kan man beskriva denna bassäng med laxar som ska börja sin vandring uppåt, trappsteg för trappsteg, för att komma fram till resans mål att på fiskars sätt förena sig med en annan lax och bidra till laxsläktets fortbestånd. Det är en fest för livet för fisken och en fest för ögat för betraktaren att se dessa stora fiskar blänka till i vattnets reflexer tillsammans med andra sjödjur i djupet; en sjöstjärna, en spätta, en sjöborre och vilka de övriga nu är. Fontänen från åren då Lorensborg var ett nytt bostadsområde, tillhör de konstverk som alltid blir utsatta för väder och vind. Under många år var det bortglömt och igenfyllt med jord, eftersom det ansågs ta för mycket tid att sköta. Men konsten är för livet, insåg någon och så renoverades Laxtrappan. En viss begränsning kvarstår: Under vintertid får fontänen ett glasskydd över sig och den vackra mosaiken kan alltså ses endast under den varma årstiden. Einar Nettelbladt, 1904 65, utbildade sig till möbelarkitekt på Konstfack 1926, började måla 1935 och har sysslat med landskap, stilleben, figurer och porträtt. Han arbetade också som skämttecknare och medverkade i tidningen Söndagsnisse-Strix. Han hade separatutställningar i SDS-hallen i Malmö under åren 1939, 1942 och 1948 och deltog i ett antal samlingsutställningar. En del av hans konstnärliga produktion omfattar glasmosaiker: Malmö Sjömanshotell, Grönängsskolan i Hässleholm och Krematoriet i Ystad.

Hylliemöllan, 1968, Barbro och Holger Bäckström Sörbäcksgatan 10 13 Hylliemöllan är typisk för sextiotalets konst. En stor, monumental skulptur i målad plåt; stål och aluminium. Skulpturens mönster kan ses som ett exempel på den konst som Holger Bäckström skapade med kollegan Bo Ljungberg. De konstruerade variabla tavlor med rutor, som kunde vridas med valfri sida framåt eller bakåt. Utgångspunkten var ett antal grundfigurer som kunde länkas till varandra. Eftersom helheten kunde varieras i ett nästan oändligt antal kombinationer, så skiftade konstverket hela tiden utseende. I Hylliemöllan finns samma idé, vingarnas motiv kunde skifta efter vinden. Så var idén, men denna har under årens lopp fått ge vika för mer praktiska överväganden. De boende stördes av de stora vingarnas ljud. Därför svetsades vingarna fast. Beklagligt för konstupplevelsen, men nödvändigt för de boendes trivsel. Konstnärsparet Bäckström har själva berättat om Hylliemöllan : Vi började arbeta med två utgångspunkter: Den vertikala sträckningen och den aktiverade karaktären. Plåt blev det självklara materialet då vi bestämde oss för att arbeta med färg och rörelse. Drivkraften blev vinden, som hos de gamla möllorna. Vi började experimentera med vingar som skulle fånga upp vinden varifrån den än kom. Slutligen kom vi fram till parvis kopplade vingar som rörde sig oberoende av varandra men färgmässigt i förhållande till varandra Tre par en meter breda vingar, rörliga kring samma axel, placerades så på fyra höga ben. Den totala höjden blev åtta meter. Barbro Bäckström, 1939 1990, föddes på Djurö i Stockholms skärgård. Hon var verksam i Lund och blev mest känd för sina skulpturer med avtryck av mänskliga former. Barbro Bäckström finns representerad bland annat på Malmö museum, Länsstyrelsen i Stockholm och biblioteket i Ystad. Holger Bäckström, 1939 1998, var känd för samarbetet med Bo Ljungberg. De kallade sig Beck och Jung. De utförde ett stort antal offentliga utsmyckningar. I Malmö finns ett verk i Caroli City.

Vilda djur, 1969, Thure Thörn Sörbäcksgatan 22 24, Hyllievångsvägen 15 14 Thure Thörns Vilda djur i färgad betong är placerade på var sin sida om den gång som skiljer höghusen vid Sörbäcksgatan från låghuset med adress Hyllevångsvägen. Det är tre konstverk som har siktet inställt på barn. Lekskulpturer som man får klänga eller rida på; ödla, lejon och drake, eller vad de nu föreställer. Är det djur som finns? Eller djur som inte finns? Okända djur, som endast ett barn kan ge namn på. Många är långa, svåra att fånga, många syns inte men finns ändå, sjöng Olle Adolphson en gång på sextiotalet. Thure Thörn beskrev själv djuren för MKB: Min tanke är att former som känns sköna (att klappa, famna om, bra att sitta på och fina att klänga på) ska barnen uppleva under leken som volymer och muskler. Det finns fler verk av Thure Thörn bland MKB:s konstverk: Nr 4, 5 och 36.

Rågskörd, 1968, Willy Gordon Sörbäcksgatan 22 24 15 Här står vi inför ett konstverk som rör sig mer åt det abstrakta hållet. Det är inte lätt att genast se vad det föreställer. Men efter en stund inser vi att här finns både en kärve och en arm som håller om den. Den stiliserade framställningen låter oss ana en människas gestalt bakom armen, men det är former som är mer antydda än öppet redovisade. Ändå vågar man påstå att verket är föreställande och därmed kommer nästa fråga: Varför framställa ett knippe råg och en antydd arm som håller ihop detta? Skörd tillhör hösten. Den som sår kommer också att skörda. Efter utfört arbete är det dags att få belöning för ansträngningarna. Motivet kan ses som ett perspektiv på människans villkor; driften att överleva och arbetet för att skaffa föda. Man kan också nöja sig med att uppskatta skulpturens former genom att följa spelet mellan mjuka och strama linjer och mellan ytorna, de blanka och de grovt räffliga. Man kan uppfatta hur kraften i skulpturen rör sig uppåt och utåt, men också hur den samlas diagonalt i den nedre delen av skulpturen, där den är mer åtstramad och koncentrerad. Willy Gordon levde 1918 2005. Han föddes i Lettland och var verksam i Stockholm. Han finns representerad på ett antal platser i Sverige. Några exempel i Malmö: Hommage à Axel Danielsson vid Nobeltorget och Olof Palme (1927 86) i Folkets park.

Svalorna, 1968, Ebba Hedqvist Sörbäcksgatan 30 16 Konsten på Kroksbäck är mycket varierad. Konstnärerna kommer ur olika generationer och tillhör olika riktningar. Ebba Hedqvist var den äldsta, född 1909. Hennes skulptur Svalorna är hög och imponerande, samtidigt enkel och stiliserad med tre mycket stora svalor i brons, som är på väg uppåt, utåt och i sidled med för människan okontrollerbara rörelser. Skulpturen har ett centrum som är fyllt av kraften från vindarna och de stora fåglarnas snabba metallsiluetter. Den känsla vi får som betraktare är inte direkt lugnande. Vi blir snarare hänförda av fartens tjusning och lite skrämda inför dessa stora fåglars framfart. På avstånd är det kanske inte så märkbart, men nära känns vinddraget och storleken desto starkare. I Allhems konstnärslexikon presenteras Ebba Hedqvist med följande ord: Hon uttrycker sig med till ytterlighet förenklade medel, nedbringade till det väsentliga, och i en stil vars tydliga uppriktighet söker förverkliga uttrycket för en elementär naturalism. Ebba Hedqvist, 1909 2001, föddes i Piteå. Hon debuterade 1943 och studerade under 1940-talet i Rom och Paris. Hon har haft många samlingsutställningar i Stockholm och finns representerad på Nationalmuseum med en skulptur i terrakotta, Flickhuvud från 1950. Hennes offentliga verk finns på många platser i landet, bland annat i Stockholm och Linköping.

OLJEHAMNEN Törnrosen NORRA HAMNEN SPILLEPENGEN SEGE INDUSTRIOMRÅDE Ö r e s u n d MELLERSTA HAMNEN ÖSTRA HAMNEN SEGEMÖLLA VÄSTRA HAMNEN FRIHAMNEN INRE HAMNEN ROSTORP SEGEVÅNG KIRSEBERGSSTADEN MRÅDE MLA LIMHAMN NNETORP BELLEVUE RIBERSBORGSSTRANDEN VÄSTERVÅNG ROSENVÅNG FRIDHEM NYA BELLEVUE MELLANHEDEN DAMMFRI SOLBACKEN BELLEVUEGÅRDEN KROKSBÄCK RIBERSBORG RÖNNEHOLM GAMLA STADEN DAVIDSHALL KRON- HÄSTHAGEN LUGNET PRINSEN FÅGELBACKEN TEATERN RÅDMANSVÅNGEN KRONBORG LORENSBORG ÄRTHOLMEN MALMÖHUS PILDAMMSPARKEN STADION ALLMÄNNA SJUKHUSET BORGMÄSTARE- GÅRDEN FLENSBURG SÖDERTORP GRÖNDAL SLUSSEN ÖSTERVÄRN RÖRSJÖSTADEN VÄRNHEM ELLSTORP KATRINELUND SORGENFRI VÄSTRA SORGENFRI INDUSTRIOMRÅDE MÖLLEVÅNGEN ÖSTRA SORGENFRI AUGUSTENBORG EMILSTORP HÅKANSTORP VÄSTRA KATTARP JOHANNESLUST ÖSTRA KYRKOGÅRDEN ANNELUND NORRA APELGÅRDEN SOFIELUND SÖDERVÄRN SOFIELUNDS TÖRNROSEN KRYDDGÅRDEN INDUSTRIOMR. ROSENGÅRD CENTRUM ÖRTAGÅRDEN SÖDRA SOFIELUND LÖNNGÅRDEN PERSBORG HELENEHOLM HERRGÅRDEN ALMGÅRDEN BULLTOFTA HÖJA VIDEDAL STENKÄLLAN VALDEMARSRO RISEBERGA VIRENTOFTA TOFTANÄS ÖSTRA SKRÄVLINGE KBROTTET DJUPADAL HYLLIEBY HYLLIEVÅNG KROKSBÄCKSPARKEN HOLMA KULLADAL ERIKSFÄLT VÄSTRA SÖDERKULLA NYDALA ALMHÖG GULLVIKSBORG HINDBY GULLVIK JÄGERSRO JÄGERSRO VILLASTAD KVARNBY ELINELUND ÖSTRA SÖDERKULLA HERMODSDAL ELISEDAL

Reliefer, 1965, Jörgen Fogelquist Bennets väg 7 17 Dessa reliefer har avtryck och mönster av blommor, spår, siluetter och annat som inte föreställer något, men som kan ge upphov till egna associationer. En arm, en kropp, en figur, en tunnel. En rektangulär form, en rund, en halvrund form. Hål fyrkantiga, runda etc. Möjligheterna är stora att se saker i verket och att låta den egna fantasin lura förnuftet. Jörgen Fogelquist, 1927 2005, föddes i Mariestad. Han studerade vid Konstfack och Konsthögskolan i Stockholm. Hans verk kan ses på många håll: Rosenbad, Stadsbiblioteket i Umeå, postterminaler i Malmö och Göteborg samt Postens huvudkontor i Stockholm. Han finns representerad på museer som Nationalmuseum, Moderna museet, Malmö museum och Skissernas museum i Lund.

Reliefer vid entréer, 1965, Gunnar Frieberg Cronmans väg 9 18 Dessa väggreliefer finns både på entrémurarnas fronter och sidor. De är alla exempel på hur konsten utvecklades under sextiotalet. Två begrepp var aktuella vid den tiden: opkonst och popkonst, men trots likheten hade begreppen inte mycket gemensamt. Popkonsten hämtade inspiration från populärkulturen och amerikanska konstnärer som Andy Warhol, Claes Oldenburg och Roy Lichtenstein. Opkonsten arbetade med bilder av svart-vita mönster och olika visuella uttryck. Det fanns en lekfullhet och en inspiration från spel med rörliga och variabla delar som på olika sätt bildade fantasifulla motiv. Vasarely var en känd företrädare för denna konst. För opkonsten fanns också ett samband bakåt med den konkreta konsten och dess företrädare fortsatte att förnya formspråket, delvis med inspiration från den datakonst som kom fram under sjuttiotalets början. I Gunnar Friebergs reliefer finns ett drag av lek och rörelse. Figurer springer, dansar och arbetar i de spännande streckdekorationerna. Någon minut kan passera, innan ögat hunnit se mer än mönstret som både är del i bilden och utgör bakgrund för figurerna. Samtidigt vilar litet av illusionstrick över några av kompositionerna. Som om en jalusi vrids om med följd att figurerna syns eller inte syns. Detta skapar samtidigt en slumpdimension i konstverken och man kan fråga sig hur det aktuella ögonblicket skiljer sig från det föregående. Vad ser jag nu, vad ser jag om en stund? Gunnar Frieberg föddes i Malmö 1927. Han utbildade sig i Stockholm, Köpenhamn och Paris. Han är verksam i Malmö.

Monumentalhuvuden, 1966, Alf Olsson Bennets väg 15, baksidan 19 Placeringen av Alf Olssons Monumentalhuvuden bakom Bennets väg 15, är vald med omsorg. Många passerar här och det finns dessutom en förskola intill. Barn tycker ofta att denna konst är intressant. Precis som på Gullviksborg, där monumentalhuvudena också finns, står de på en liten backe, som om de kom upp ur marken som växter eller som en sägens jättar som just fötts ur moder Jord. Material och tillverkningssätt är samma som för Gullviksborgsgubbarna (nr 33). Alf Olsson beskriver dem i sin bok: Urtid, en skulpturgrupp om tre stenar som brutits ur jorden och huggits ut för hand i Färingtofta. Den beställdes till den nya stadsdelen Rosengård i Malmö. Gruppen skulle symbolisera stenåldern och människorna som byggde de stora gravhögarna i närheten. De var kanske också de första invandrarna i området Se vidare nr 33.

Komposition I, II, III, 1964, Yngve Sebastian Cronmans väg 5 20 Yngve Sebastians kompositioner var från början glasade. Under årens lopp har de fått utstå så mycket att man vid Törnrosens ombyggnad beslöt avlägsna glasresterna, men murdekorationerna fick vara kvar. Den visuella upplevelsen av kompositionen kvarstår också. Det rör sig om helheter, som delarna, de enskilda hålrummen, ingår ett raffinerat spel med. Man kan följa de vertikala och horisontella linjer som kompositionerna är uppbyggda kring, se hur de samspelar med de cirkelformer som finns i trappa A och B och se hur de bryter detta mönster av rektangulära korta och långa stavar. Konstverken skapar olika upplevelser från olika sidor av muren. Från utsidan är det en komposition på en mur, men om du flyttar dig fyra meter och ställer dig på insidan, kommer du att uppleva en komposition med ljus och mörker och en viss likhet med ett kyrkofönster, vars ljus flödar in som kontrast mot den mörka muren. Dessutom finns en spegeleffekt då vänster sida blir höger och vice versa. Yngve Sebastian, 1921 2003, föddes i Oppmanna, Skåne. Han studerade i Köpenhamn och i Paris och finns representerad på Nationalmuseum och Helsingborgs museum. Han var också verksam som tecknare i Kvällsposten under många år.

Stad för lekar, 1967, Birgitta Stenberg-Hultén, C O Hultén Bennets väg 11, baksidan 21 Man kan passera på gången inuti konstverket. Detta består av ett antal skulpturdelar med en hög betongskulptur i mitten och fyra mindre skulpturer runt om i en fyrkant. Materialen är betong, järn, emalj, mosaik och från början: vatten. Stad för lekar är ett sammansatt konstverk som tål att betraktas länge. Om man går runt och iakttar båda sidor av de olika delarna kommer man efter en stund att se samspelet inom och mellan delarna. Man ser de mindre delar som skurits ut ur de större blocken, man ser färger som återkommer i plåt och mosaik, mönster som upprepas och varieras, spår av större och mindre hål i mur och plåtar. Utskurna detaljer som förekommer på flera ställen. Konstnärsparet Hultén gjorde konstverket tillsammans och C O Hultén beskrev arbetet vid den officiella invigningen av området 1966: Den stora skulpturen sprängdes och delarna placerades ut. Man skulle kunna gå in i skulpturen, känna rumsbildningarna. Utifrån skulle man kunna se flera element samtidigt. Därför använde vi en kombination av dels fasta, murliknande delar men också öppna, genomsiktliga. Vi ville låta de olika elementen liksom projiceras mot varandra, ingå nya kombinationer. Vid placeringen tog vi upp en rytm som fanns redan i planen för de omgivande husen. Den ursprungliga bassängen blev fyra grunda bassänger, välgörande i en vattenfattig stadsdel. Vi strävade aldrig efter att göra friskulpturer. Det skulle ha motverkat känslan att befinna sig inne i någonting. På ett tidigt stadium stod det klart att detta konstverk inte skulle komma att se ut som om jag hade gjort det, inte heller min hustru. Jag är ju egentligen målare. Det är min hustru som är skulptören. Det intressanta är att det heller inte är fråga om någon enkel kompromiss mellan tvenne konstnärliga viljor. För oss känns det som ett verk av en tredje person som inte existerar i sinnevärlden. Det krävdes ett robust material som tål att klättra på, vars relativa prisbillighet skulle möjliggöra stora format. Därför valdes betong i kombination med järn. Betonggjutningen har gjorts med sand eller grova träformar för att ge en rik, nästan ärrig och åldrad yta. Vi ville förmedla en känsla av kraft och täthet. Betongdelarna står som en avsiktlig kontrast till den kyliga finishen i de omgivande husen. Metallgallerna kompletterades med färgaccenter i emaljerad koppar. I sista stund målades det stora gallret lysande rött.

En av skulpturdelarna består av ett klot som innehåller tre genomborrade kanaler. C O Hultén har ofta använt klotet i sitt måleri, ibland ensamt, ibland infattat i en fyrsidig staketliknande form. Hultén förklarar i Artur Lundkvists bok om honom: Jag använder klotet som en sorts varelse, ett förkroppsligat ting som tycks innesluta något och som alltså inte bara är hemlighetsfullt mineraliskt eller metalliskt utan kanske gömmer en mänsklig erfarenhet, en fond av upplevelser C O Hultén föddes 1916 i Malmö. Han var med och bildade Imaginistgruppen i Malmö. Han tillhör de stora svenska målarna under 1900-talet och har ständigt utvecklats under ett långt konstnärsliv. Med intryck från afrikanska resor och konst skapade han en bildvärld som både till form och innehåll är helt hans egen. Birgitta Stenberg-Hultén, 1928 1993, var skulptör. Hon föddes i Karlstad och studerade vid Lena Börjessons skulpturskola i Stockholm. Hennes offentliga verk kan ses i Linköping, Traryd och Ystad. I Malmö finns skulpturgruppen Munnar på Rosengård nära Örtagårdsskolan. Birgitta Stenberg-Hultén finns representerad på Malmö museum och Vikingsbergs konstmuseum i Helsingborg.

Utsmyckning vid tre entréer, 1964, Ulf Trotzig Bennets väg 6 B 22 Vi ser framför oss tre verk i stengods som visar olika miniatyrlandskap med associationer till jord och sten, men också till olika slags livsformer. Här kan finnas land och vatten och konstverken kan likna kartor över skeden i vårt jordeliv som finns, men som vi inte tänker på varje dag. Så kan man se på de tre stengodstavlorna, varav en delvis har förstörts under årens lopp. Det är också fullt möjligt att inte göra någon tolkning alls. Konst måste inte tolkas eller förstås, den fungerar ofta tvärtom bättre utan inblandning av rationellt tänkande och analys. Man kan se Ulf Trotzigs tavlor som abstrakta mönster och som ett spel med strukturer och färger som skapar liv och rörelser på flera plan. Det finns flera dimensioner och ett djup i Ulf Trotzigs bilder, som gör det lockande att se in i dem. Ulf Trotzig har beskrivit sitt arbete: Stengodsrelieferna tillverkades på Keramikfabriken i Villenauxe i Champagne, Frankrike. Anledningen till att jag valde stengods var att det fordras ett mycket hållbart material till sådana här utomhusutsmyckningar. Motivmässigt har jag helt anknutit till de problem jag arbetade med under de aktuella perioderna. Meningen är att se en stimulerande upplevelse av färg och rytm. Ulf Trotzig föddes 1925 i Föllinge, Jämtland. Han studerade vid Valand i Göteborg och var under en längre tid bosatt i Paris. Han finns representerad på Nationalmuseum, Malmö museum samt muséerna i Norrköping och Kristianstad. Hans verk finns också på Museum of Modern Art i NewYork samt British Museum, London. Ulf Trotzig är bosatt i Lund.

Glas och betong I, II, III, 1964, Jacques Zadig Hårds väg 10 23 Denna komposition, från början med glas, är idémässigt av samma slag som Yngve Sebastians vid Cronmans väg 5. Jacques Zadigs formspråk är rikare och mer varierat, med fler och olika former. Här finns stora och små cirklar, kvadrater och rektanglar i ett antal konstellationer med horisontella, vertikala och diagonala linjer som stöd och förenande element. Kompositionerna är ömsom stående, ömsom liggande, med stora variationer från bild till bild. Upplevelsen av spegeleffekter och olika ljus på olika sidor om murarna är gemensam med Yngve Sebastians verk. Jacques Zadig beskriver arbetet med utsmyckningarna så här: Arbetet började med att arkitekt Thorsten Roos tog kontakt med mig och bad mig inkomma med förslag för utsmyckning av 3 entréer på Rosengård I. Materialet valdes med tankar på vad skissförslaget syftade till. Meningen var att husets invånare eller besökare skulle mötas av ett färgspel, dels när de gick ut och dels när de gick in i huset Jacques Zadig föddes 1930 i Paris. Han studerade vid Kunstakademiet i Köpenhamn och i Frankrike. Han finns representerad på Nationalmuseum, Malmö museum och museerna i Landskrona, Trelleborg och Hässleholm. Jacques Zadig är bosatt i Malmö.

OLJEHAMNEN Örtagård NORRA HAMNEN SPILLEPENGEN SEGE INDUSTRIOMRÅDE Ö r e s u n d MELLERSTA HAMNEN ÖSTRA HAMNEN SEGEMÖLLA VÄSTRA HAMNEN FRIHAMNEN INRE HAMNEN ROSTORP SEGEVÅNG KIRSEBERGSSTADEN MRÅDE MLA LIMHAMN NNETORP BELLEVUE RIBERSBORGSSTRANDEN VÄSTERVÅNG ROSENVÅNG FRIDHEM NYA BELLEVUE MELLANHEDEN DAMMFRI SOLBACKEN BELLEVUEGÅRDEN KROKSBÄCK RIBERSBORG RÖNNEHOLM GAMLA STADEN DAVIDSHALL KRON- HÄSTHAGEN LUGNET PRINSEN FÅGELBACKEN TEATERN RÅDMANSVÅNGEN KRONBORG LORENSBORG ÄRTHOLMEN MALMÖHUS PILDAMMSPARKEN STADION ALLMÄNNA SJUKHUSET BORGMÄSTARE- GÅRDEN FLENSBURG SÖDERTORP GRÖNDAL SLUSSEN ÖSTERVÄRN RÖRSJÖSTADEN VÄRNHEM ELLSTORP KATRINELUND SORGENFRI VÄSTRA SORGENFRI INDUSTRIOMRÅDE MÖLLEVÅNGEN ÖSTRA SORGENFRI AUGUSTENBORG EMILSTORP HÅKANSTORP VÄSTRA KATTARP JOHANNESLUST ÖSTRA KYRKOGÅRDEN ANNELUND NORRA APELGÅRDEN SOFIELUND SÖDERVÄRN SOFIELUNDS TÖRNROSEN KRYDDGÅRDEN INDUSTRIOMR. ROSENGÅRD CENTRUM ÖRTAGÅRDEN SÖDRA SOFIELUND LÖNNGÅRDEN PERSBORG HELENEHOLM HERRGÅRDEN ALMGÅRDEN BULLTOFTA HÖJA VIDEDAL STENKÄLLAN VALDEMARSRO RISEBERGA VIRENTOFTA TOFTANÄS ÖSTRA SKRÄVLINGE KBROTTET DJUPADAL HYLLIEBY HYLLIEVÅNG KROKSBÄCKSPARKEN HOLMA KULLADAL ERIKSFÄLT VÄSTRA SÖDERKULLA NYDALA ALMHÖG GULLVIKSBORG HINDBY GULLVIK JÄGERSRO JÄGERSRO VILLASTAD KVARNBY ELINELUND ÖSTRA SÖDERKULLA HERMODSDAL ELISEDAL

Figurer i Rosengård, 1968, Berto Marklund Hårds väg 42, gaveln 24 Figurer i Rosengård är en samling skulpturer som står bakom gaveln vid Hårds väg 42. De står där som något som lever för sig själv och som både söker sig ned i jorden och upp ur den, till luften och det vanliga livet. De är både mänskliga och djurliknande, som varelser i en egen värld, i en av konstnären skapad sfär. I Berto Marklunds konst beskrivs det organiska, det levandes del i rummet. Berto Marklunds egen beskrivning låter så här: Skulpturen Figurer i Rosengård är resultatet av en tävling om utsmyckning av bostadsområdet Rosengård, med fyra inbjudna konstnärer: J. Fogelqvist, F. Truedsson, K.G. Bejemark samt undertecknad. Materialet brons föll sig naturligast, därför att konstverket skulle stå utomhus och därför att jag vid tiden för inbjudan arbetade på ett italienskt bronsgjuteri. Svårigheterna? Ja, dom bestod mest i att försöka göra en skulptur, anslutande sig till arkitekturen och i ett monumentalt format, som undvek att bli ett Monument. Ett konstverk alltså, som man kunde umgås förtroligt med. Därför har skulpturen fått denna omärkliga placering. Inga socklar som fjärmar betraktaren från verket. Direkta förbindelser med underjorden. Ett antimonument. Berto Marklund föddes 1931 i Malmberget, Norrbotten. Han bosatte sig i Stockholm, studerade vid Konstakademin och levde under större delen av 1960-talet i Paris. Han återkom till Sverige 1970. Hans skulpturer är i brons, trä och sten. Berto Marklund är representerad på Nationalmuseum, Malmö museum och Västerås konstmuseum.

Blommor och bin I, 1969, Ulf Sucksdorf Hårds väg 83 25 Dessa små bronsskulpturer (se även nr 26), två på en gård, en på den andra, ser ut som något som både flyger (bin) och som attraherar det flygande (blommor). Vi börjar förstå att meningen kanske är att beskriva något större, något för djur och människor gemensamt den eviga driften att överleva, att fortsätta det pågående till nästa generation. Det finns en skillnad mellan skulpturernas ytor, mellan en slät och blank och ett annat slag av böljande struktur. Mellan den smala foten och det större vingpartiets utbredning ovanför skapas en spänning som handlar om balansen i skulpturerna. Ulf Sucksdorf säger själv så här: Det är fritt fram för betraktaren att själv associera möjligheterna är många, men som bland annat framgår av titeln på de två skulpturgrupperna handlar det om spänningsförhållanden, natur, kontakt, befruktning och liv. Storlekarna har valts med tanke på att de mindre barnen skall kunna sitta klänga på och leka mellan de olika figurerna. Brons har jag valt för att det är ett sensibelt, vackert men samtidigt motståndskraftigt material. Ulf Sucksdorf, 1932 1989, föddes i Stockholm. Han studerade vid Konstfack och Konstakademin. Hans skulpturer kan också ses på Katrineholms stadsbibliotek och i Skärholmens centrum.

Blommor och bin II, 1969, Ulf Sucksdorf Hårds väg 99 26 Se nr 25.

Kropp, 1968, Jan Harry Persson von Rosens väg 14 16 27 Skulpturerna Kropp och Trio (nr 28) i lackerad plåt står med något hundratal meters avstånd från varandra. De är snarlika med vissa variationer; stil och utförande är samma. Detta är en konst som verkar i en konkret tradition. Man kan kalla den konstruktivistisk och därmed mena att det finns en gemenskap med konstnärer som Gabo eller Baertling. Kropp och Trio är båda icke-föreställande objekt vars syfte är att skapa spänning, rytm och kontraster med hjälp av ytor, linjer, material och färg. Här finns inga budskap eller dolda meddelanden, men det är fritt att låta sinnets lust för motsatser som frihet och begränsning komma till tals. Den kontrollerade strängheten läggs som en yttre ram; inom denna kan möjligheterna vara obegränsade. Konstnären har beskrivit sitt arbete: De båda verken TRIO och KROPP är varandra lika i teknik och utförande. Skissen till KROPP var redan gjord när jag fick erbjudande att lämna förslag till två skulpturer. Eftersom jag redan då varit inne på andra idéer liknande TRIO arbetade jag fram detta förslag som antogs. Beträffande materialvalet ter det sig naturligt att använda lackerad plåt eftersom former och annat inte eller svårligen kan göras i annat material. Min konstnärliga utgångspunkt var att göra skulptur som verkade på en betraktare i rörelse och jag har i båda verken försökt uttrycka lätthet. Jan Harry Persson föddes 1924 i Annelöv, Skåne. Han utbildade sig vid ESSEM-skolan i Malmö 1949 54. Han har haft separatutställningar på 15 20 platser i hela landet och har deltagit i ett stort antal samlingsutställningar, även internationellt. Hans offentliga verk i Malmö kan ses vid Högaholmsskolan, Länsstyrelsen, Universitetssjukhuset MAS och i Svedala, på torget utanför kommunhuset. Jan Harry Persson är representerad på Kalmar museum, Västerås museum och Malmö museum.

Trio, 1968, Jan Harry Persson Hårds väg 55, gaveln 28 Se nr 27.

Sfäriskt moment, 1969, Bertil Gadö Bennets väg 48, runt gaveln 29 De två skulpturerna Sfäriskt moment och Graviterande element (nr 30) i svart betong är uppställda i samma kvarter, cirka 70 80 meter från varandra. De kan ses som ett par som hör ihop, men som också är var och en sin egen. Skulpturerna utstrålar en kombination av kraft och gåtfullhet och ger betraktaren en känsla att vilja ta del i deras komposition och möjliga rörelser. Den intresserade kan följa linjerna och volymerna in och ur de båda skulpturerna och känna hur konstnären skapar rörelse och stillhet i samma stund. Cirkelformen, som finns i Sfäriskt moment symboliserar det hela, det fullkomliga. Cirkeln är sluten. Den är också en kosmisk symbol som Bertil Gadö ofta använt i sitt måleri. Bertil Gadö har själv beskrivit skulpturerna så här: De är en form av dynamik, jag laborerade med vissa former, rörelser och vridningsmoment. Bertil Gadö har ett långt konstnärsliv bakom sig som målare, grafiker och skulptör. Han föddes 1916, debuterade i Malmö 1939 och hade separatutställningar i Malmö, Väst-Berlin och São Paolo under senare delen av 1950-talet. Han var medlem i Imaginistgruppen, deltog tillsammans med Imaginisterna i Stockholm 1951 och Lund (retrospektivt) 1967. Han deltog under dessa år också i ett stort antal samlingsutställningar. Han har gjort utsmyckningar på flera ställen; i Värnamo, i Malmö med ytterligare verk i MKB:s bestånd men också arbeten för HSB, Riksbyggen, Sydkraft och vid Södervärnsskolan.