KAPITEL 2 De hade knappt kommit ut på gatan förrän Emil fick syn på Söndagsförstöraren. Tant Hulda brukade komma och hälsa på varje söndag, fast Vega som bott i huset före familjen Wern hade flyttat för länge sedan. Söndagsförstöraren kunde stanna i timmar och prata och tjata tills man fick skavsår i öronen. Mest pratade hon om farliga sjukdomar, fruktansvärda olyckor och om vem som hade flirtat med vem. De skulle aldrig komma iväg till julmarknaden om Hulda fick syn på dem. Emil såg att det stod många bilar parkerade utmed gatan. Göm er! Skynda dig, Linda! Ned med huvudet, mamma, så hon inte ser dig! Hulda vaggade förbi med sin handväska och knackade på porten till Emils hus. När ingen öppnade gick hon vidare och muttrade argt för sig själv. Vi tar en annan väg till torget, sa Emil. På Stora torget var det julstämning. Runt den höga granen dansade barn utklädda till tomtenissar och änglar. Emil såg en skymt av Alva 18 19 inl.indd 18 2010-08-24 10.21 inl.indd 19 2010-08-24 10.21
som gick i samma klass på Sankt Hansskolan. Hon hade vingar med glitter på. Han ville stanna och säga hej, men Linda drog honom i jackärmen. Lottakåren serverade glögg och pepparkakor. Julmusiken spred en mysig stämning. I ett stånd kunde man köpa lotter och vinna en hink med kaffe och choklad och kakor. Jag måste vinna. Jag vill ha en chokladhink! sa Linda och tog tag i Emils hand. Han försökte slita sig loss. Det var pinsamt att hon ville hålla handen när Alva såg på. Emil och Linda tog var sin lott. Det är ingen siffra på min lott, sa Linda. Då har du inte vunnit något, sa mamma och öppnade sin lott, men det var ingen vinst på den heller. Va? Men jag måste ha en chokladhink! Vilket fusk! sa Linda och blängde argt på tanten som sålde lotter. Jag vill ha en ny lott som det är vinst på! Det blir 10 kronor. Mamma, jag måste få en ny lott. Annars går jag hem! Lugna dig, Linda. I samma stund fick mamma Maria syn på Alvas mamma och de började prata. Dansen hade slutat och Alva ställde sig bredvid Emil. Hon var så vacker i sin vita klänning och med glitter i det mörka, lockiga håret. 20 21 inl.indd 20 2010-08-24 10.21 inl.indd 21 2010-08-24 10.21
I hennes ögon blänkte en hemlighet. Om Emil tittade för länge in i dem blev han alldeles pirrig, yr i huvudet, svettig om händerna och helt matt. Emil sa inget. Alva sa inget. Det gjorde däremot Linda. Ska ni gifta er? Va? sa Emil och blev knallröd i ansiktet. Han önskade att jorden skulle öppna sig i ett stort svart hål och sluka Linda, så att han slapp se henne. Någonsin! Alva har ju brudklänning, sa Linda och strök med handen över den fina spetsen på Alvas krage. Alva skrattade. Det är ett lucialinne. Jag är en ängel och barn får inte gifta sig. Inte i Sverige. Det är förbjudet. I andra länder kan föräldrarna bestämma vem deras barn ska gifta sig med. Linda såg på sin mamma och sedan på Alvas mamma. Tycker inte ni att de ska gifta sig? Nu håller du käften! sa Emil argt. Han stod inte ut längre utan vände ryggen åt dem och började gå. Jämt skulle hon förstöra. Vänta Emil, vi skulle ju gå tillsammans! ropade Maria. Hon sa hej då till Alvas mamma och skyndade efter honom. Linda vill inget illa. Hon förstår bara inte bättre. Jag förstår visst. Emil är kär i Alva, så det så. 22 23 inl.indd 22 2010-08-24 10.21 inl.indd 23 2010-08-24 10.21
Nu pratar vi inte mer om det, sa mamma. Kom så går vi in på banken! DBW har en tipspromenad för barn, och om man vinner får man en spargris med hundra kronor i. Vadå DBW? frågade Linda. DBW betyder De badande vännerna. Det är väl ett ovanligt namn på en bank? Vadå för badande vänner? Det är ju vinter! För länge sen var det ett gäng unga män som brukade bada tillsammans, och de startade en bank. Den första tisdagen i juli månad badar de i sina röda baddräkter. Det brukar vara bild på dem i tidningen när de gör badbomben och simmar ut i havet. Va, badar de bara en gång om året? Linda tyckte att det var imponerande. Själv blev hon duschad varje kväll. Nej, vi får väl hoppas att det är lite oftare, sa mamma med ett skratt. Du, Emil, den där tipspromenaden är väl något för dig? Jag kan hjälpa honom, sa Linda. Skulle inte tro det, sa Emil och blängde argt på sin lillasyster. Frågorna på tipspromenaden handlade om musik och idrott och var hur enkla som helst, tyckte Emil och skrev 1, 2 och X på raderna och lämnade in lappen i kassan. Linda vek ett pappersflygplan av sin tipslapp, för hon tänkte inte svara på några dumma frågor som inte gick att läsa. Inte för en förstaklassare i alla fall. Mamma försökte hjälpa henne att läsa, men då hade hon redan kastat iväg sitt flygplan rakt i huvudet på vakten. Han såg väldigt arg ut, så Linda vågade inte be om att få tillbaka det. De gick ut från banken och fortsatte sedan upp mot Adelsgatan. Där fanns en presentaffär. Vänta lite, jag vill titta! sa mamma. Hon hade fått syn på en brosch med röda och blå stenar formade som ett hjärta. Så vacker, sa hon. Vill du ha den i julklapp? frågade Linda 24 25 inl.indd 24 2010-08-24 10.21 inl.indd 25 2010-08-24 10.21
och log snällt mot sin mamma. Ja, men den är alldeles för dyr. Man måste inte äga allt vackert man ser. Det räcker att bara titta och drömma. Hon skrattade mot Linda innan de fortsatte backen upp. 26 inl.indd 26 2010-08-24 10.21