Separerade pappors påverkan av barns boendeform beträffande kvalité, identitet och psykiskt välmående. Markku Nyman & Linda Hedberg

Separerade pappors påverkan av barns boendeform beträffande kvalité, identitet och psykiskt välmående Markku Nyman & Linda Hedberg 10p Uppsats i psykologi Institutionen för Undervisning och Humaniora Markku Nyman & Linda Hedberg 1999 1

Abstract The aim of this qualitative study is to compare the quality of the fatherchildrelationship, the father identity and the psychological well-being of divorced/separated fathers. Depending on the residence of the children the fathers were put into three groups; (1) fathers who have their children every second weekend, (2) fathers with shared parenting and (3) fathers who are primary caretakers. Our hypothesis was that the residence of the children affect the quality of the father-childrelationship, the fatheridentity and the psychological well-being of the fathers. Fourtyfive questionnaires with thirty questions were distributed, fifteen to each group. We had twentyseven answers. From group 3 we received only three answers. Because of that we could only compare the first and the second group, where we found differences. The conclusion of this study is that the residence of the child affect the quality of the father-childrelationship, the fatheridentity and the psychological wellbeing of the father. 2

Varje år upplöses cirka 50 000 äktenskap eller samboförhållanden på grund av skilsmässa eller separation. I en del av dessa äktenskap och samboförhållanden finns barn under 18 år. 1991 var 46 000 barn i åldern 0-17 år med om att föräldrarna flyttade isär, varav 29 000 hade gifta föräldrar och 17 000 hade samboföräldrar. Efter skilsmässan/separationen kommer barnen som regel att bo med bara den ena av sina ursprungliga föräldrar. Denna förälder är i sju av åtta fall modern. 1992-93 fanns cirka 400 000 barn under 18 år som inte bodde med bägge sina ursprungliga föräldrar. Flertalet av dessa, drygt 320 000 barn, hade tidigare bott med bägge föräldrarna men 60 000 barn hade aldrig bott med sin far. Endast cirka 50 000 barn bor med sin pappa efter separationen. Ett fåtal barn lever växelvis med båda föräldrarna. I början av 1990-talet var det mellan 15 000 och 20 000 barn som levde växelvis ungefär lika mycket hos båda föräldrarna efter skilsmässan/separationen (Sjöberg, 1995). I och med det stora antalet skilsmässor/separationer har relationer mellan pappor och barn gett upphov till en mer allmän debatt. En trend vad gäller faderskap idag är att papporna har blivit mer emotionellt bundna till sina barn (Kruk, 1994). Papporna utnyttjar sin pappaledighet vid barnets födelse och vissa är även föräldralediga en längre tid. De ägnar mer tid åt barnen i hemmet och det blir också vanligare att papporna lämnar och hämtar barnen från dagis och fritids. Papporna är således i allt större utsträckning mer närvarande och aktiva i sina barns vardagsliv. Men vad händer då om pappan och mamman separerar eller skiljer sig, hur kommer livet som pappa att se ut då? I äktenskapet eller samborelationen är pappans roll ganska tydlig, han ska tillsammans med mamman dela ansvaret för att tillgodose barnens behov, uppfostran och socialisation. Efter en separation/ skilsmässa är dessa roller inte lika tydliga som inom äktenskapets eller samborelationens ramar. I samband med en separation fördelas rollerna ofta på ett mycket traditionellt vis. Den mest förekommande utgången är att de flesta har gemensam vårdnad och att barnen stannar kvar hos mamma som blir huvudvårdare medan de är hos sin pappa, som oftast också är den som skaffar en ny bostad, varannan helg plus eventuellt någon extradag (Berg & Johansson 1999). Den gemensamma vårdnaden betyder inte att barnet måste bo lika mycket hos båda sina föräldrar. Gemensam vårdnad innebär att båda föräldrarna har ansvar för att barnet får vad det behöver och har rätt till det vill säga båda föräldrarna är barnets vårdnadshavare. Föräldrarna ska gemensamt tillsammans med barnet bestämma i viktigare frågor som rör barnet. När föräldrarna inte bor ihop ska de tillsammans besluta vem av dem som ska vårda barnet och ha det hos sig och hur den andra föräldern ska träffa barnet (http://www.sos.se). För att återgå till pappans roll vid en separation/skilsmässa verkar det finnas en slags tyst överenskommelse mellan föräldrarna att barnen oftast ska bo kvar hos sin mamma (Berg & Johansson, 1999). Denna övergång sker oftast utan att pappan ens verkar reflektera över hur han ska ordna med vårdnad respektive umgänge med barnen. Denna överenskommelse, som sällan diskuteras, betraktas snarast som en självklar och obestridlig grund för den fortsatta utvecklingen av olika relationer. Flertalet av de pappor som separerar/ skiljer sig hamnar alltså redan från början i en marginaliserad position som förälder och i förhållande till barnen. Medan mamman oftast behåller den vardagliga, nära och intima kontakten, är pappan en person som barnen besöker med mer eller mindre jämna mellanrum. Även om pappan kan utveckla ett bärande föräldraskap och en god relation till barnen missar han den dagliga samvaron och den regelbundna responsen man får genom den dagliga vistelsen tillsammans i det gemensamma hemmet. Detta resulterar i att många pappor upplever att barnens frånvaro har en negativ effekt hos dem (Kruk, 1994). Hur man betecknar olika fenomen säger ofta mycket om hur man betraktar dem (Berg & Johansson 1999). Pappor som har sina barn varannan helg brukar allt som 3

oftast betecknas som söndagspappor. Redan här faller den beteckningen isär eftersom det enbart inte handlar om just söndagar som papporna träffar barnen, en del kanske har barnen från torsdag till söndag eller fredag till måndag. På samma gång ligger det något nedsättande i själva språkanvändningen som för tankarna till en pappa som desperat försöker roa sina barn för att vinna uppskattning, som går på bio med dem, som går till Mc Donalds eller på tivoli med dem på söndagarna. I Lars-Erik Bergs och Thomas Johanssons bok Den andre föräldern (1999) har författarna istället valt att beteckna dessa pappor som deltidspappor. Trots att, som de säger, att inte heller denna beteckning är helt lyckad säger den ändå något väsentligt om den rollkonstruktion det handlar om. Deltidspappor bor inte med sina barn och de har därför inte heller en vardaglig kontakt med dem. När deltidspappan skall formulera sin identitet gör han det inom vissa sociala och kulturella ramar (Berg & Johansson 1999). Här ingår bland annat de föreställningar och bilder av den så kallade söndagspappan som cirkulerar i massmedier och i offentligheten, juridiska arrangemang som reglerar vårdnad och umgänge och allmänna föreställningar om manligt/kvinnligt, faderskap och splittrade familjer. Tyvärr saknas det idag förebilder för deltidspappor och när det eventuellt förekommer porträtt av sådana pappor i medierna handlar det ofta om svåra sociala problem och brist på kontakt mellan pappor och barn. Vad detta beror på finns det olika teorier om. En teori som föreslår att varierande föräldraerfarenheter kan tillskrivas olika socialt strukturerade möjligheter och sociala förväntningar, och som är kopplade till äktenskapet eller samborelationen är den mikrostrukturella teorin (Shapiro, 1999). Vid jämförelser av skilda och gifta pappor kan man se att gifta föräldrar har större möjligheter med sitt föräldraskap än skilda pappor (Griswold citerad i Shapiro, 1999). Gifta pappor bor generellt sett, till skillnad mot skilda pappor, med sina barn, har ett större nätverk av pappor i liknande situationer, samt att de allmänt sett har ett väldefinierat kulturellt schema att följa eftersom faderskap är socialt legitimerat och definierat genom äktenskapet eller samborelationen. Mikrostrukturell teori föreslår även att föräldramöjligheterna bland gifta och skilda pappor skulle vara likartade om de blev givna identiska förväntningar och positioner i samhället. En av de mer kraftfulla mikrostrukturella innebörderna gällande skilda pappor är de kulturella förväntningarna av föräldrabeteende. Nyare undersökningar har pekat på större otydlighet vad gäller sociala och kulturella scheman för pappor, och särskilt då skilda pappor. Faderskapets identitet, som förut var kopplat med att försörja familjen för dess uppehälle, har inte har stått sig mot demografiska, ekonomiska och politiska förändringar. Som en konsekvens av detta har faderskapet blivit diffust. Den otydlighet som omger faderskapet idag kan associeras med att det förekommer motsatta kulturella ideologier av faderskap och social struktur (Daly citerad i Shapiro, 1999), till exempel en gammaldags traditionell fadersroll eller en mer vårdande och närvarande fadersroll. Denna konflikt kan vara särskilt intensiv bland skilda/separerade pappor. Även om allt fler pappor blir mer aktiva i fostrandet av sina barn, ser de stora antalet separationer tillsammans med det efterföljande arrangemanget av vårdnaden, till att många pappor inte större utsträckning bor eller har någon vardaglig relation med sina barn. Vi har använt oss av en identitetsteori som har sitt ursprung i den symboliska interaktionismen där G. H Mead bidragit mycket till vad vi idag kallar identitetsteori (Ihinger-Tallman & Pasley, 1993). Mead föreslår att en persons beteende är en funktion av den egna föreställning av sin identitet samt att dennes föreställning av sin identitet härleder sig från de positioner han innehar i samhället (Kuhn citerad I Ihinger-Tallman & Pasley, 1993). I enlighet med denna begreppsförklaring har identiteten en kognitiv dimension som är kopplad till social struktur genom status och associerade roller. Enligt 4

det symboliskt interaktionistiska perspektivet är den sociala situationen det sammanhang där identiteter etableras, och som upprätthålls genom processen av förhandling (negotiation). Identitetsteoretiker hävdar att identiteter är organiserade i en hierarki (Stryker & Serpe citerad I Ihinger-Tallman & Pasley, 1993). Vissa identiteter har en mer framträdande roll än vissa andra. Denna hierarkiska organisation definieras genom de möjligheter där var och en av de olika identiteterna framkallas i en specifik situation. Alternativt är det definierat genom de möjligheter varje identitet har att bli framkallat över en mängd olika situationer. I detta begreppsligande och definition finns också det generella påståendet att en identitets position i en hierarki inverkar på dess gräns för att framkallas i situationer och således även sannolikheten för det beteendets säkerställning i identiteten. I identitetsteorin är signifikanta andra en viktig del i identitetsbildandet. De är av stor betydelse för att identifiera formering, hierarkin av framträdande identiteter samt de beteendemässiga val en person gör som förstärker eller förändrar identiteter. En persons jag (self) som helhet är en samling av identiteter som indirekt tillkommit genom erfarenhet från interaktion med andra. Samspelet med de signifikanta andra är med andra ord viktigt vad gäller formeringen, upprätthållandet eller förändringar i en mans pappaidentitet. Identiteten är en psykisk kapacitet som individen inte föds med, utan har ett socialt ursprung i situationer där det mänskliga subjektet, t. ex. pappan, möter och konfronterar andra subjekt, t. ex. barnet eller mamman, vilka reagerar på vad det första subjektet gör (Berg & Johansson, 1999). Dessa reaktioner tar subjektet till sig och transformerar delvis, och så kommer det sig att identiteten föds som ett nyskapat själv. Syfte Syftet med uppsatsen är att undersöka kvalitén i pappa-barnrelationen, den egna pappaidentiteten och det allmänna psykiska välbefinnandet hos tre olika grupper av separerade/skilda pappor. Vår målsättning är vidare att undersöka hur barnets vårdnadssituation påverkar kvalitén i relationen. Tidigare undersökningar har visat positiva resultat ju mer barnen bor hos pappan (Shapiro, 1999). De olika grupperna, som är indelade efter barnens boende hos dem, presenteras senare i metodavsnittet. Kvalité innebär, enligt vår definition, i det här sammanhanget ett ömsesidigt givande och tagande, respekterande av varandras tankar och åsikter som uppnås genom inflytande och delaktighet i en vardaglig samvaro. Om man kan skapa kvalité med den här innebörden, är vår uppfattning den att det medverkar till att skapa och bekräfta en identitet, eller bild, som pappa och som är tillfredsställande för individen. Tvärtom gäller då att om kvalitén är låg, eller obefintlig, skapar det en otillfredsställande bild av sig själv som pappa. Hypoteser Beroende på kvalitén man har i sin relation till sitt/sina barn tror vi att det påverkar den allmänna psykiska hälsan hos pappan. Kan man inte, eller om man inte har möjlighet till att vara med och skapa en tillfredsställande bild av sig själv som pappa, ligger det nära till hands att man tar åt sig de negativa schablonbilderna av deltidspappor som finns i samhället. Där framställs deltidspappan ofta som en svikare som inte kan ta sitt ansvar för sina barn. Detta kan sedan i sin tur leda till en sämre självkänsla, depressioner och en rent allmänt olycklig känsla. Vår undersökning är av explorativ karaktär och målsättningen är att få en mer övergripande bild av papporna vad gäller kvalité, identitet och psykiskt välmående. Med 5

identitetsteorin (Ihinger-Tallman & Pasley, 1993) som utgångspunkt har vi därför ställt följande hypoteser: Barnets boende påverkar kvalitén i pappa-barnrelationen Kvalitén påverkar den egna pappaidentiteten Kvalitén påverkar pappans psykiska välmående Metod Deltagare Undersökningen är baserad på uppgifter från separerade/skilda pappor. Beroende på att vårdnadssituationen kan se ut på olika sätt delade vi därför in dem i tre olika grupper, nämligen: (1) pappor som har sina barn varannan helg och eventuellt ytterligare en dag i veckan, (2) pappor som har delad vårdnad, d.v.s. att barnet bor ungefär lika mycket hos båda föräldrarna och slutligen (3) pappor som har den huvudsakliga vårdnaden, d.v.s. att barnen är hos sin mamma varannan helg och eventuellt någon dag i veckan. I var och en av dessa grupper bestämde vi att det skulle ingå 15 pappor, alltså sammanlagt 45 stycken. De kriterier vi ställde var att papporna skulle vara minst 23 år gamla samt att barnen skulle vara från 3 år och upp till 16 år. Material För att jämföra det som vi hade i åtanke konstruerades följaktligen en enkät (se bilaga I, s. 20-25). Frågorna i denna enkät kan delas in i tre olika delar. Första delen innehåller åtta frågor av sociodemografisk karaktär, d.v.s. frågor rörande utbildning, antal barn, barnens ålder o.s.v. Den andra delen består av nio frågor, både öppna och slutna. En av de öppna frågorna lyder: Kan du beskriva vad ordet kvalité betyder i din relation till ditt/dina barn? Tredje delen innehåller tio olika påståenden för att bedöma det allmänna psykiska välmåendet. De sociodemografiska frågorna och de frågor som behandlar relationskvalitén är egenkonstruerade medan de påståenden som tar upp det allmänna psykiska välmåendet är hämtade från två andra test, som mäter graden av självaktning respektive depression. Dessa fann vi på Internet (se referenslista). Tillvägagångssätt Urvalet av pappor gjordes med hjälp av föreningen Söndagsbarn i Stockholm, som från sitt medlemsregister slumpmässigt plockat ut huvuddelen av dem som ingår i undersökningen. Föreningen fick problem att fylla ut kvoten för grupp 2; pappor som har delad vårdnad och grupp 3; pappor med huvudsaklig vårdnad. De tog då kontakt med föreningen Barns Rätt Till Två Föräldrar i Skövde och föreningen Sveriges Makalösa Föräldrar i Hägersten, som med hjälp av sina respektive medlemsregister kunde fylla ut kvoterna i dessa två grupper. Således har alla pappor i vår undersökning det gemensamt att de är medlemmar, antingen passiva eller aktiva, i någon föräldraförening. När det gäller den geografiska fördelningen av respondenterna är den relativt utspridd mellan södra och mellersta delen av Sverige, men i synnerhet koncentrerad till Stockholmsområdet. Samtliga enkäter skickades igenklistrade i var sitt kuvert, innehållande även svarskuvert, till föreningen Söndagsbarn som i sin tur distribuerade dessa vidare till respondenterna och då även med hjälp av de två andra föreningarna. Bearbetning och analys Till de grupper som vi från början avsåg att jämföra har ytterligare en grupp bildats. Det visade sig att fem av papporna i undersökningen vare sig hörde till grupp 1 eller till 6

grupp 2. De har nämligen sina barn oftare än varannan helg, men ändå inte lika ofta som papporna med delad vårdnad. Dessa pappor kallas härmed för grupp 4. Några pappor har skrivit mycket i sina svar på de öppna frågorna medan vissa inte skrivit något alls. Vid tolkningen i denna kvalitativa studie har vi använt oss av kategorisering (Kvale, 1997). För varje grupp utförde vi en tabell, med en rad för varje deltagare och rubricerade kolumner med frågorna. Då fick vi lätt en överblick över grupperna och kunde på så sätt börja tolka vårt material. Svaren på de slutna frågorna från grupp 1 och 2 finns redovisade i bilaga II, s. 26-27. Informationen vi fick på de öppna frågorna gav ett djup åt de andra svaren. Bortfall Av de 45 enkäter som distribuerades ut fick vi in 27 stycken svar (60 procent). Vi fick därmed ett bortfall på 40 procent. Femton enkäter skickades till grupp 3; pappor med huvudsaklig vårdnad, men vi fick endast tre svar från dessa pappor. I denna grupp var det störst bortfall, vilket gjorde att vi i samråd med vår handledare bestämde oss för att komplettera med telefonintervjuer. En intervju gjordes med en pappa ur grupp 3. Även en av papporna i grupp 1, som har sina barn varannan helg, ringdes upp. Detta gick att genomföra på grund av att några pappor hade skrivit ner namn och telefonnummer på enkäterna. Vad det stora bortfallet i den tredje gruppen beror på har vi inte någon förklaring till. Resultatdiskussion För att på ett överskådligt sätt kunna diskutera resultatet, har vi valt att först presentera de fyra grupperna var för sig. I slutdiskussionen jämför vi dock endast de två första grupperna med varandra, eftersom det saknas tillräckligt mycket underlag för de andra två. Grupp 1 Vår första grupp, med pappor som har sina barn varannan helg plus eventuellt en dag i veckan, består av 9 pappor. Av dessa nio är det dock två pappor som aldrig har sina barn boende hos sig och inte träffar dem så ofta. De placerades ändå i denna grupp på grund av att de är för få för att bilda en egen grupp. En pappa har sina barn boende hos sig vid ungefär fem tillfällen per år, då barnen har skollov. Åldrarna på de nio papporna varierar mellan 37 och 55 år. Medelåldern är 45,7 år. De flesta papporna har ett barn i åldern 4-15 år. Tre av papporna har dock två barn. Huvuddelen av barnen är mellan 8 och 15 år. Fyra av de nio papporna har barn utöver de åldrar på barnen som vi ställde som kriterium, därför nämns inte de barnen här. Utbildningsnivån skiljer sig åt mellan papporna. Allt från enbart grundskola till högskole-/universitetsutbildning finns representerat. Tid som gått sedan de flyttade isär från sin f.d. fru/sambo varierar mellan ett år och tolv år. Avståndet mellan deras nuvarande bostäder skiljer sig mycket åt. Vissa bor enbart ett par hundra meter bort medan någon har åttio mil till sina barn. Drygt hälften har dock 3-10 mil emellan. Tre av papporna bor så nära sin f.d. och barnen att växelvis boende hade kunnat vara en alternativ vårdnadssituation, vilket är det många av dessa pappor vill. Med tanke på de barn som är i skolåldern måste föräldrarna bo relativt nära varandra för att möjligheten till växelvis boende ska finnas. Nästan alla papporna har varit föräldralediga mellan 8 till 40 veckor. Vi tror att denna tid hemma med barnen byggde upp en relation mellan pappa och barn, som papporna är beredda att kämpa för att behålla. Det kan vara en av orsakerna till att de är med i någon av de tre föreningar, som hjälpte oss att skicka ut enkäterna. Kanske ser det 7

annorlunda ut om papporna inte varit föräldralediga, då de inte fått lika stor möjlighet att från början skapa en nära relation till sina barn. Vi menar inte att pappor, som ej tar ut någon föräldraledighet, automatiskt får en sämre relation till sina barn. Dock tror vi att det är gynnsamt för både pappan och barnet, i deras relation, att pappan tar ledigt för att ägna sig åt sitt barn. Vad gäller relationen till sitt/sina barn beskriver många av papporna den som mycket bra. Någon beskriver den som mindre bra, men ingen tycker att den är direkt dålig. De flesta av papporna i den här gruppen upplever sig dock inte ha inflytande på sitt/sina barns liv och inte heller känner de sig delaktiga i barnens vardag, beroende på att deras umgänge med barnen oftast sker under helgerna. Endast en av dem upplever sig ha ett inflytande. Anledningen till det kan vara att han är den av papporna i gruppen som bor närmast sitt barn. Han får då möjlighet till ett större inflytande på sitt barns liv, eftersom han kanske möter henne dagligen trots att hon inte bor så ofta hos honom. På frågan som tar upp deras trygghet i fadersrollen varierar svaren mycket. Två av dem känner sig för det mesta trygga i sin fadersroll. En av papporna känner sig aldrig trygg i sin fadersroll. Han uppger att han inte har någon fadersroll. Pappan ifråga är den som bor åttio mil från sina barn. Hans situation är något unik när det gäller denna undersökning. Vi återkommer till hans fall under de öppna frågorna. Trots att papporna inte upplever sig ha något större inflytande på sitt/sina barns liv och inte heller känner sig särskilt delaktiga i deras vardagsliv, upplever de ändå att de är betydelsefulla personer för sina barn. De flesta av dessa nio pappor uppger att de spenderar mycket mindre tid med barnen nu jämfört med tiden innan skilsmässan/separationen, vilket verkar logiskt i och med att de har sina barn boende hos sig enbart varannan helg, eventuellt lite mer. En pappa uppgav dock att han spenderar mycket mer tid med barnen nu. Vid en telefonintervju fick vi veta att han före skilsmässan tyckte att barnen bara var där när jag kom hem, nu är jag verkligen med dem till 100 procent. Frågan om hur mycket tid papporna spenderar med sina barn idag, jämfört med tiden innan skilsmässan/ separationen kan kanske tolkas på olika sätt. Bara för att en förälder spenderar tid med sina barn behöver inte det betyda att han verkligen ägnar sig åt dem, men det var det den intervjuade pappan ville påpeka att han gjorde nu. Många pappor beskriver relationen till sin f.d. fru/sambo som mycket dålig. Det är en pappa som uppger att den är bra, men tillägger så länge saker sköts på hennes villkor, vilket ändå indikerar att relationen inte är så bra. Åsikter vad gäller frågor som rör barnen respekteras aldrig eller sällan av f.d. frun/sambon, enligt dessa pappor. De upplever dock att de själva respekterar hennes åsikter i större utsträckning. Vi tror att med tanke på hur det ser ut i vårt samhälle idag, där mammor verkar ha mest att säga till om när det gäller barn, är det som papporna här uppgivit inte bara subjektiva upplevelser, utan en bekräftelse på hur det faktiskt ligger till. En eventuell anledning till att dessa pappor endast har sina barn hos sig varannan helg är förmodligen på grund av den dåliga relationen till f.d. frun/sambon. Därmed inte sagt att det är den enda orsaken. Öppna frågor På frågan om papporna skulle vilja se en förändring angående barnens vårdnadssituation har alla utom en uppgivit att de vill vara mer med sina barn. En av dem önskar att hans barn fick bo hos honom, eftersom de själva vill det starkt. De flesta av de andra papporna vill ha växelvis boende. Varannan vecka för kontinuitetens skull uppger någon. En pappa skrev att han önskade att hans barn skulle få ringa och besöka honom när de ville. Vid telefonintervjun berättade han att hans f.d. fru försökte göra allt för att förstöra mellan honom och barnen, men att det blivit lite bättre med åren. De två 8

papporna som aldrig har sina barn boende hos sig vill att de ska få ett normalt umgänge. En normal umgängesrätt ser i praktiken ut på följande sätt (Insulander-Lindh,1994): Varannan helg från fredag klockan 18.00 till söndag klockan 18.00 Varannan storhelg som jul, nyår, påsk, vartannat sportlov (då barnet börjat sin skolgång). 4 eller 5 veckor under sommaren Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med den andre föräldern i så stor utsträckning som möjligt tillgodoses, enligt föräldrabalken 6 kap 15. Vårdnadshavaren ska också på olika sätt uppmuntra barnet att träffa den förälder som inte har vårdnaden (Insulander-Lindh,1994). När vi tog upp trygghet i fadersrollen skulle vi återkomma till en pappa som upplever att han inte har någon fadersroll. Denna pappa har barn som är födda och uppvuxna i Sverige. Hans fru önskade skilsmässa för att därefter flytta till Norge med barnen. Pappan hade gemensam vårdnad och motsatte sig flyttningen av barnen och polisanmälde mamman för grov egenmäktighet med barn. Domstolen godkände delvis hans begäran, men eftersom barnen efter ett halvår ansågs ha rotat sig i Norge fick modern ensam vårdnad. Pappan uppger att vårdnaden fråntogs honom alltså på grund av moderns grova brott. Vidare skriver han att utredningar har visat att han är en väl lämpad vårdnadshavare samt att barnens vilja var att bo kvar i Sverige. Åklagaren skrev bl.a. i beslutet att: Vid min bedömning har jag fäst särskild vikt vid omständigheterna att barnen förts inte till en främmande kulturmiljö utan ett nordiskt grannland och att anmälaren inte avskurits från möjligheten att hålla en tät och regelbunden kontakt med barnen (Kjellgren, 1999). En tät och regelbunden kontakt måste vara svårt att upprätthålla när ens barn bor åttio mil bort. Nu träffar denna pappa sina barn endast under deras skollov. Som vi nämnde tidigare bor tre av papporna så nära sin f.d. fru/sambo att växelvis boende hade gått att genomföra. I ytterligare ett fall finns möjligheten. De bor visserligen tio mil från varandra, men barnen har inte uppnått skolålder och pappan önskar mer tid med dem. Den pappa som uppgivit att han inte vill se en förändring angående sitt barns vårdnadssituation skriver att han arbetar, studerar och är aktiv i flera föreningar, vilket är av stor betydelse för honom. Han beskriver ändå sin relation till sitt barn som mycket bra och känner sig ganska ofta delaktig i barnets vardagsliv. På frågan om papporna tycker att de lever upp till den bilden de har av hur en pappa ska vara svarade tre av nio att de tycker det. De andra sex papporna känner att de inte kan leva upp till den egna bilden av hur en pappa ska vara, eftersom de inte får spendera så mycket tid tillsammans med barnen. En pappa skriver i sitt svar att han inte känner att han får ta ansvar, då tiden med barnen är begränsad till helgumgänge. Han påpekar att det skulle vara viktigt för honom att få vara delaktig i barnens vardag. Två av papporna uppger att barnens mamma förstör möjligheterna att kunna leva upp till en bra pappabild. Vid tillfället för enkäten uppgav en pappa att han för närvarande låg i en tvist om barnens boende med sin f.d. fru. Han tycker att det är mycket påfrestande att bli marginaliserad till helgpappa. Knyter vi an till identitetsteorin (Ihinger-Tallman & Pasley, 1993), ser vi här att dessa pappor inte ofta får möjlighet att utöva sin fadersroll och är därför inte tillfredsställda med sin pappabild. En pappa menar att bara för att det finns kvalité i relationen till sina barn, räcker det inte med lite umgänge. Han kan ej se att kvalité och kvantitet är motsatta förhållanden, utan tycker att det bästa är kvantitet och kvalité tillsammans. Ser vi till hur många av de andra har beskrivit kvalité är det liknande svar som ges: - Att ha en god relation och kommunikation. Att vi träffas regelbundet både till vardag och fest. - Vardag, samtal, skratt och gråt. 9

- Ömsesidigt förtroende i samtal, att inte ha problem med umgänget, att barnen trivs och vill göra saker tillsammans. - Vardagsnärvaro i upp och nedgångar. Att inte förställa sig. Närhet. Två av papporna i gruppen anger att de inte kan beskriva vad ordet kvalité innebär i relationen till sina barn. En av dem menar att han inte kan göra det i nuläget medan den andre skriver att han däremot kan säga att han alltid finns där någonstans i bakgrunden. Välmående Svaren vi fått angående de påståenden, som berör pappornas allmänna psykiska välmående, varierar från ganska bra till mycket dåligt. Det är svårt att avgöra vad det beror på, att ungefär hälften av papporna mår ganska bra medan de andra mår mycket sämre. Trots att nästan alla i gruppen är missnöjda med sin situation som varannanhelgspappa, kan andra saker ge mening i livet, vilket gör att några mår bättre. Grupp 2 Den andra gruppen i undersökningen består av 10 pappor där barnen växelvis bor hos mamman och pappan, de bor alltså ungefär lika mycket hos båda föräldrarna. Åldern på dessa pappor varierar mellan 34 och upp till 53 år, med en medelålder på 46, 4 år. De flesta av dessa pappor har två barn där åldern varierar mellan 5 och upp till 15 år, där huvuddelen av barnen är mellan 10 och 14 år. Således är det lite äldre barn som dominerar i denna grupp. När det gäller pappornas utbildning består gruppen mest av högutbildade pappor, d.v.s. en högskole-/universitetsexamen. Tidigare undersökningar har visat att det är just pappor med högre utbildning som bryter mot den traditionella bilden, att dessa pappor var mest engagerade i sin papparoll (Lennéer-Axelson, 1985). Den tid som gått efter separationen/ skilsmässan varierar här mellan 11 månader och knappt nio år. Om man ska se till den tid som förflutit efter separationen/ skilsmässan och deras relation till barnens mamma kan man se att ju längre tid som gått desto bättre är relationen till mamman. Eftersom gruppen består av pappor som i praktiken har delad vårdnad och barn i skolåldern är det en förutsättning att de bor relativt nära mamman. Av de 10 papporna bor nämligen 8 stycken mellan 150 meter till 5 km från barnens mamma, och där de övriga två bor 15 respektive 34 km från mamman. I fallet med sistnämnde pappan, som dessutom har två barn, kan vi tillägga att barnen bor hos varsin förälder och att de är hos den andre föräldern varannan helg. När det gäller föräldraledigheten, förutom pappadagarna, har hälften tagit ut en längre föräldraledighet som varierar mellan 8 och 26 veckor. Så gott som alla papporna upplever sig ha en mycket bra relation till sina barn samt att de i hög grad känner sig ha inflytande över barnens vardagsliv och att de känner sig delaktiga i den samma. Detta hänger samman med den delade vårdnaden som papporna har. De kan alltså, även efter separationen, fortsätta ta del av vardagslivets glädje och sorg, barnens skolgång, deras fritid, intressen och kamrater. På frågan som tar upp deras trygghet i fadersrollen och om de upplever sig vara en betydelsefull person för barnen, är det något positivt som speglas i svaren. Precis som frågorna vad gäller inflytande/delaktighet hänger detta delvis samman med den delade vårdnaden. Hur mycket tid dessa separerade pappor tillbringar med sina barn, jämfört med tiden innan, får vi varierande svar. Ett par av papporna uppger att de i dagsläget tillbringar mycket mindre tid med sina barn, men dessa två pappor har också barn som är lite äldre. Man kan ju tänka sig då att dessa barn inte är hemma lika mycket som förut, utan att de tillbringar mycket av fritiden med sina kompisar istället. Hälften av 10

papporna uppger att de tillbringar ungefär lika mycket tid med sina barn nu som tiden före separationen, vilket kan tolkas som att de redan innan separationen var mycket tillsammans med sina barn. Resterande tre uppger att de efter separationen tillbringar mycket mer tid med sina barn. En annan viktig faktor som förutsätter ett växelvis boende, förutom avståndet till mamman, är att det mellan föräldrarna råder en tillfredsställande kommunikation och relation. När barnen bor ungefär lika mycket hos bägge föräldrarna ställs det samtidigt högre krav på föräldrarnas samarbete beroende på den mer tätare relation som ett sådant boende innebär. När man tittar närmare på den här gruppens relation till sin f. d kan man se, som vi tidigare nämnde, att ju längre tid det gått sedan separationen desto bättre är relationen dem emellan. De tre som uppgett att de har en bra relation till sin f. d är även de som har separationen längst bakom sig. För de tre som uppgivit att de har en mycket dålig relation är också de som har kortast tid bakom sig. Resterande har en ganska dålig relation. Ett växelvis boende kräver ett givande och tagande och kompromisser som måste göras. Detta förutsätter även ett respekterande av den andres åsikter och tankar om saker som rör barnen. På frågan om pappornas åsikter, angående dessa frågor, respekteras av mamman skiljer sig svaren inte anmärkningsvärt från svaren angående relationen till denne. Med andra ord har de som uppgivit att de har bra relation även svarat att deras åsikter respekteras ibland, medan de som uppgivit att de har en dålig relation också svarar att deras åsikter aldrig eller inte så ofta respekteras. Något som förvånade oss lite var att det vid den helt motsatta situationen, det vill säga om pappan respekterar mammans åsikter, blev svaren enbart positiva, från ibland till för det mesta. Alltså även de som hade en dålig relation till mamman gav ett positivt svar på denna fråga. Öppna frågor På frågan om papporna skulle vilja se en förändring angående barnens vårdnadssituation är det ganska varierande svar papporna uppgivit. Man skulle kunna tro att pappor som har delad vårdnad skulle vara nöjda med detta, med tanke på att det fortfarande är förhållandevis ovanligt med denna typ av vårdnad. Inte desto mindre är det ett alternativ som blivit mer vanligt (Sjöberg, 1995). Här har sex av de tio papporna svarat att de inte skulle vilja ha en förändring av det växelvisa boendet. Därmed skulle de alltså vara nöjda med den situationen de har för närvarande. En av dessa pappor tillägger att han efter två domar numera också har gemensam vårdnad. Ett växelvis boende betyder inte nödvändigtvis att man har barnen varannan vecka, utan ett sådant arrangemang kan se ut som den hos pappan där barnen ena veckan bor två dagar hos pappan och andra veckan 5 dagar. Den förändringen han skulle vilja ha är att barnen bor just varannan vecka hos honom så att han istället har barnen längre perioder än halva veckor. En pappa har svarat både ja och nej på frågan om de skulle vilja se en förändring i vårdnaden och förklarar detta med att mamman varken kan eller vill samarbeta och att hon måste lära sig detta. I annat fall tycker han att det är bättre att han blir ensam vårdnadshavare. Nu är det inte bara tidsmässigt som det kan skilja sig när det gäller växelvist boende, utan det kan även variera beroende på hur många barn man har. I vissa fall har man den lösningen att det ena barnet bor hos mamman och det andra barnet hos pappan. Som vi tidigare nämnt är det en pappa som har på detta viset, men han skulle även vilja att båda barnen bor hos honom. Ytterligare en pappa vill att barnen ska bo mer hos honom, och förklarar detta med att han vill ha mer vardagsliv med barnen. Han har dock 11

inte uppgivit i vilken omfattning detta i så fall skulle ske. En annan pappa, som har barnen 45 % men som vi ändå valt att ta med i denna grupp, skulle vilja ha halva tiden var, alltså 50 %. Han uppger att han vill ta större ansvar och att barnen, som är 14 respektive 12 år gamla, själva borde få bestämma mer hur de vill ha boendet. Av de pappor som uppgivit att de inte skulle vilja se en förändring av vårdnaden är det en pappa som uttryckligen önskar att barnet i fortsättningen ska bo halva tiden var hos de vuxna. Eftersom den här pappan, skiljer sig från de andra på många frågor tänkte vi därför gå in på honom lite närmare. Efter separationen mellan mamman och pappan, som vi kan kalla för Lars, har deras nioåriga dotter bott halva tiden var hos föräldrarna. Separationen skedde för ungefär ett år sedan och ur en praktiskt synvinkel är detta arrangemang inget som skulle ställa till med problem, varken för dottern eller för föräldrarna, eftersom de bor bara ungefär ett par hundra meter från varandra. Precis som de andra papporna i den här gruppen har han möjlighet till att kunna behålla en vardaglig kontakt där han kan vara delaktig och ha en inflytande roll i barnets uppväxt. Som vi tidigare påpekat är detta viktiga faktorer i den betydelsen att kunna upprätthålla en betydelsefull och trygg bild av sig själv som förälder. På frågan om han själv tycker att han lever upp till den egna bilden av hur en pappa ska vara svarar han: - Jag tror att jag gör det och hoppas. Kvittot får man senare i livet, att man får en bra relation med barnet. Man blir en pappa och kompis. Det finns en viktig poäng i det han säger här, vilket är, att vara förälder är inget som pågår från det att barnet föds tills det flyttar hemifrån, det är något som följer en hela livet. Även när barnet är vuxet är det alltså viktigt att finnas där som ett stöd. Något som bryter bilden av Lars nya tillvaro jämfört med de andra är hans relation till sin dotters mamma som är mycket dålig. Enligt honom själv är kommunikationen dem emellan urusel. Lars upplever aldrig att hans åsikter om frågor som rör dottern respekteras av mamman. Däremot respekterar han hennes åsikter, om samma frågor, ibland. Deras dåliga relation, kan i detta fallet, bland annat förklaras med att de har olika uppfattningar om den framtida vårdnaden om flickan. Han vill fortsätta med den delade vårdnaden de har nu, medan hon å andra sidan vill att dottern ska bo hos henne. Konflikten har de inte kunnat lösa själva, utan Lars är nu stämd inför tingsrätt där mamman begär att få ha barnet i 12 dagar och han ska ha henne 2 dagar varannan helg. Vidare uppger Lars att separation var svår och kanske påverkar resultatet i de påståenden som papporna ska ta ställning till och som rör deras allmänna psykiska välmående. En separation brukar för det mesta innebära en kris som man måste ta itu med. Hur lång tid det tar är givetvis individuellt, men i just detta fallet har det gått knappt ett år innan han upplever ännu en kris angående vårdnadstvisten om dottern. Således är han själv medveten om att dessa händelser har påverkat honom mentalt. På frågan om papporna tycker att de lever upp till den bilden de har av hur en pappa ska vara, alltså om de anser att de är den pappan de vill vara, kan vi här knyta an identitetsteorin som beskrevs i inledningen. Teorin gick bl. a ut på att ju mer man får tillfälle till att vara pappa i praktiken, desto mer är de också tillfredsställda med den egna pappabilden. Av papporna i växelvisgruppen är det sju stycken som anser att de lever upp till den egna bilden av hur en pappa ska vara. Hur och varför de tycker det är ju något som är väldigt individuellt, så av den anledningen behövde de inte heller motivera varför. Lars, som beskrevs mer ingående förut, valde ändå att kommentera den frågan och det var också en beaktansvärd beskrivning som leder till eftertanke. Vi tycker då att det är intressantare att få reda på varför de som svarat nej på denna fråga inte tycker sig leva upp till den egna pappabilden. Av de tre som inte tyckte att de levde upp till den egna pappabilden, var det två av dem som angav att de nu efter separationen tillbringade mycket mindre tid 12

med sina barn jämfört med tidigare. De ville också ha en förändring angående vårdnaden. Den ena pappan tycker att han inte har någon möjlighet att vara pappa och ett stöd när barnen är hos sin mamma. Vidare så anger han även ekonomiska skäl och att han av den anledningen inte kan göra saker man tycker att man borde. Den andra pappan uppger att han vill vara mer betydelsefull för barnen samt att han kanske borde visa större förståelse för att, som han uttrycker det, barnen inte har det så lätt i uppdelningen mellan två hem. Den tredje och sista pappan anger tidsbrist som förklaring till en bristande pappabild. För övrigt bör det också tilläggas att han har tre barn i åldrarna 10, 8 och 5 år. Tre barn i de här åldrarna är mycket tidskrävande och han förklarar vidare att som ensamstående är det svårt att hinna med leken eller det man gör bara för nöjes skull. Dessutom tycker han att det är svårt att hinna ta med barnen på saker som han tycker om. Som pappa kanske man även vill visa sina barn vad man själv uppskattar och är intresserad av. Även dessa pappor fick beskriva vad ordet kvalité innebär i deras relation till sina barn. Många beskrivningar liknar varandra där ord som att dela vardagen, trygghet, förtroende, respektera varandra är återkommande hos flera pappor. Vidare handlar det om: - Att kunna skapa bra relationer mellan föräldrarna och till andra människor. - Att barnen hör av sig till mig även då de är hos sin mor. Låta dem vara sig själva. - Att ha en normal relation trots att vi inte träffas varje dag. - Kvalité innebär för mig att jag vill verka för att ge mina barn gott självförtroende, genom att vara ett gott föredöme. - Att finnas där och vara så tydlig som möjligt. Att vara vuxen. Om man ska sammanfatta det hela handlar beskrivningarna om att finnas där för barnen och fungera som en ledsagare för barnets vidare utveckling så att barnet som vuxen får en trygghet i sig själv och ett respekterande förhållande till andra människor. Pappornas egna beskrivningar tyder också på en medvetenhet om att de som pappa och förälder är betydelsefulla och viktiga för barnens fortsatta utveckling. Välmående Slutligen har vi frågor som berör pappornas allmänna psykiska välmående. Genomgående för hela gruppen är att det är en positiv bild som speglas i svaren. Detta tolkas som att eftersom den här gruppen har växelvis boende upplever de därför också en högre grad av kvalité. Av den orsaken att de även efter separationen får leva ett vardagsliv med barnen kan de också i större utsträckning leva upp till och bibehålla den egna pappabilden. Att man kan uppbära en fadersfunktion som är identisk, eller nära, den egna bilden man har som pappa efter en separation är en positivt påverkande faktor för det allmänna välmåendet. Ett undantag kan vi urskilja, och det är Lars som vi tidigare beskrev mer ingående. Inte nog med att separation ligger relativt nära tidsmässigt så är han även nu stämd inför tingsrätt angående en vårdnadstvist. Han har alltså på knappt ett år varit med om två kriser och detta har tydligt satt sina spår med bland annat av att han känner sig olycklig, lider av sömnsvårigheter och trötthet. Grupp 3 Som vi redan nämnt fick vi tyvärr ett förvånande stort bortfall från denna grupp. Vi är väl medvetna om att, på grund av det stora bortfallet, kan vi därför inte heller skapa oss en mer allmän uppfattning om hur det ser ut i den gruppen. Men eftersom det är en ganska dold och liten grupp tycker vi att det ändå är värt att redovisa svaren som vi trots allt hoppas ska leda till en viss reflektion. 13

Jämfört med den andra gruppen skiljer sig inte dessa pappor något nämnvärt på frågorna som rör kvalité (inflytande/ delaktighet) och psykiskt välmående. På dessa frågor har vi fått samma positiva svar som grupp två. När det gäller pappor som är boendeföräldrar kan man ju undra vad det är som ligger bakom till att just de har den huvudsakliga vårdnaden. Att mammor är det är ju ingenting som väcker någon uppmärksamhet, men när det gäller pappor som är det brukar den allmänna uppfattningen vara att mamman har psykiska eller sociala problem (Berg & Johansson 1999). Om man tittar på hur de tre pappornas relation till barnens mamma är, så har två av dem angivit att relationen är mycket dålig medan den tredje att han har en bra relation. På frågan som gäller om de skulle vilja se en förändring angående vårdnadssituationen får vi en möjlig förklaring till den ena pappans dåliga relation till mamman. Denna pappa, som var den enda som ville ha en förändring, har för närvarande ensam vårdnad om deras nioåriga dotter. Enligt honom skulle idealsituationen vara att de hade gemensam vårdnad och att de skulle kunna samarbeta så att de själva kunde avgöra deras dotters boende. Som det är just nu är det rättsliga beslut och domar som styr umgänge och vårdnad, eftersom mamman står under åtal för grov egenmäktighet med barn. Vi tog ytterligare kontakt med en av papporna i gruppen. Eftersom det fanns möjlighet till detta, och därför att bortfallet i denna grupp var så pass stort, var det därför intressant att få så mycket information som möjligt och gå in lite djupare. Denna pappa är 36 år och har två pojkar som är nio respektive sju år gamla. Han är liksom flertalet av papporna högutbildad men för tillfället är han arbetslös. För ungefär två och ett halvt år sedan skildes han och barnens mamma, som nu har barnen varannan helg. När det gäller föräldraledighet är han den som varit längst föräldraledig (ca 1 år) av alla dem som ingick i undersökningen. Det här var med den första pojken och denna erfarenhet och det tidiga engagemang som det för med sig tror han kan ha varit utslagsgivande vid hans skilsmässa och beslutet att ensam ta hand om barnen. Detta sammanfattar han som att - Det är svårt att bryta den dagliga kontakten när man haft en nära och bra relation redan från början. Att vara ensamstående förälder kan ibland innebära påfrestningar som ökad stress och en upplevelse av att tiden inte räcker till. Detta har även denna pappa upplevt periodvis, men samtidigt har detta också fått positiva effekter för honom. Under resans gång har han sett hur positivt han utvecklats under alla krav och motgångar i livet och som förälder. Han har orkat ifrågasätta sig själv och sin papparoll, om han verkligen velat ta hand om barnen eller om det handlar om att vara duktig. Genom dessa ifrågasättanden har han dessutom hittat en annan livsattityd, ändrat uppfattning om vad som är viktigt i livet och han kan idag bättre leva ut känslor av ilska och frustration. För att orka med ensamståendeskapet tycker han att man måste visa känslor och vara mer utåtriktad. Som ensamstående pappa kan det även ligga nära till hands att man, medvetet eller omedvetet, lägger på sig extra krav för att visa att man klarar av detta föräldraskap. För denna pappan har det inneburit att han t. ex stryker barnens kläder, barnen byter kläder varje dag, han vattenkammar dem varje morgon och komponerar klädseln så att färger och plagg ska harmoniera. Han säger själv att han försöker vara bättre än en kvinna för att ingen ska tro att han lever upp till fördomen att män inte kan ta hand om barn, men säger samtidigt att han hittat sin papparoll och känner sig trygg. - Jag vet att jag kan, och gud nåde den som vågar ifrågasätta mitt faderskap. Att vara ensamstående pappa är inget som idag är helt självklart så därför kan de också mötas av förvånande reaktioner. Hos många kvinnor, särskilt dem som är ensamstående och bittra över sina egna män som aldrig deltagit i ansvarstagandet, tycks 14

det enligt denna pappa, vara en attraktionskraft. I sin bekantskapskrets har han många invandrare som knappt tror på honom att han är ensamstående pappa. Starka och självständiga kvinnor reagerar starkt och positivt och tycker inte alls att det är märkvärdigt. De ifrågasätter inte alls hans föräldraroll, vilket äldre hemmafrukvinnor tycks göra. I början efter skilsmässan hade han och mamman barnen varann vecka boende hos sig. Han tyckte att barnen inte mådde bra av den delade vårdnaden så därför tog han upp frågan om en ändring av boendet. Hon ville inte ha dem på heltid men däremot ville han det, och sedan dess har hon inte lagt sig i deras uppfostran. Det valet som mamman gjorde har för henne även lett till vissa negativa reaktioner. Om situationen varit omvänd tror han att det negativa bemötandet blivit mindre än vad mamman fått erfara. Vidare säger han - Jag är övertygad om att det speglar en bristande jämställdhet, kvinnor beläggs med mer skam och bristande moral när de beter sig på det sätt som män nästan förväntas göra (även om jag upplever att bilden av mannen som pappa håller på att förändras). Detta är orättvist mot kvinnorna. Orsaken till att mamman inte verkar intressera sig tror han beror på att hon flydde från relationen och att hon bär på en massa obearbetade känslor efter flera övergivanden bakom sig. Hon tycker själv att hon tar ett stort ansvar, att hon ser dem ofta och att hon är en god mor och han fortsätter med att - Så visst bryr hon sig, hon gör det bara på sitt sätt och så gott hon förmår. När det gäller barnen upplever han att det är den yngste pojken som haft det svårast med separationen, eftersom han var mer av mammas pojke till skillnad mot den äldre som alltid varit pappig. Samtidigt som barnen vill bo hos båda föräldrarna har de accepterat att det inte blir så igen. Att barnen saknar den andra föräldern efter en separation är ju något man får acceptera och som ibland kan vara svårt att hantera, men han säger att - Jag skulle nästan hoppas att de saknade henne mer, för annars är risken att de kapslar in saknaden och gömmer den. För den måste finnas där, en mor avvänjer man sig inte så lätt. För denna pappa har föräldraskapet som huvudsaklig vårdnadshavare inneburit både glädje och sorg. Han har vågat ifrågasätta sitt faderskap som ensamstående men genom sitt tidiga engagemang med barnen hade han goda förutsättningar för detta. Det har även inneburit att han mognat både som människa och pappa och på ett tillfredställande sätt kunnat gå vidare efter separationen. Genom att lägga extra krav på sig själv som pappa, samtidigt som han är mycket trygg i sitt faderskap, har han heller inte varit opåverkad av den bild att pappor inte klarar av ett vårdande föräldraskap. För honom har det varit positivt att bryta mot traditionella mansmönster. Grupp 4 Denna fjärde grupp av pappor, som vi är tvungna att slå samman till en egen grupp trots att de endast är 5 stycken, har sina barn olika mycket. För att lättast beskriva hur ofta de har sina barn boende hos sig, får vi nämna dem var och en för sig: En av papporna har sina barn torsdag eftermiddag till fredag morgon ena veckan och från torsdag eftermiddag till söndag kväll andra veckan. En annan pappa har sitt barn en vecka i månaden, varannan storhelg och en månad under sommaren. En tredje pappa har sina barn var tredje vecka och varannan storhelg. Någon har sitt barn var tredje vecka och varje helg. Den femte pappan har sina barn boende hos sig drygt en tredjedel av tiden. Åldern på dessa pappor varierar mellan 33 och 53 år, med en medelålder på 45,4 år. De har ett eller två barn, som är mellan 6 och 11 år. Utbildningsnivån skiljer sig lite åt 15

papporna emellan, men de flesta har läst på folkhögskola eller högskola/universitet. Det har gått drygt tre till tio år sedan papporna flyttade isär från sin f.d. fru/sambo. De flesta bor nu endast några kilometer från varandra, vilket nästan är en förutsättning för även denna form av vårdnadssituation. En pappa bor dock 65 mil från sin f.d. och sitt barn. Barnet har inte börjat skolan ännu, vilket gör det möjligt för pappan att ha sitt barn hos sig bl.a. en vecka i månaden. Föräldralediga har de flesta varit i 8 till 16 veckor. Så gott som alla beskriver sin relation till sitt/sina barn som mycket bra. När det gäller inflytande på barnens liv och om papporna känner sig delaktiga i deras vardagsliv har de flesta svarat att de känner det ganska ofta. En av papporna upplever dock inte att han har så stort inflytande och känner sig inte ofta delaktig i sina barns vardagsliv. Denna pappa är han som har sina barn minst vardagar av fäderna. Alla känner sig trygga i sin fadersroll och upplever sig vara en betydelsefull person för sina barn. På frågan om hur mycket tid de spenderar med sina barn, jämfört med tiden innan separationen/ skilsmässan, får vi olika svar. Två stycken uppger att de tillbringar mycket mindre tid med sina barn nu. En av dem är också han som har sina barn minst. För en annan pappa var det omöjligt att svara på, eftersom hans barn var nästan nyfött när han och hans f.d. flyttade isär. En pappa uppger att han är mycket mer med sina barn idag. Pappan ifråga är den som har sitt barn varje helg och var tredje vecka. De flesta pappor beskriver relationen till sin f.d. som ganska eller mycket dålig. En pappa tycker att han har en mycket bra relation till sin f.d. Det är den pappa, som vi nämnde alldeles ovan, han som har sitt barn varje helg och var tredje vecka. På frågan om pappornas åsikter, vad gäller frågor som rör barnen, respekteras av deras f.d. fru/sambo svarade två av papporna att deras åsikter respekteras ganska ofta. Två andra tyckte att deras f.d. aldrig respekterar deras åsikter. Alltså såg svaren ganska olika ut på denna fråga. Tre pappor uppger dock att de respekterar sin f.d. frus/sambos åsikter för det mesta. De andra tycker att de gör det ganska ofta eller ibland Öppna frågor Alla fem pappor i denna grupp vill se en förändring angående barnens vårdnadssituation. En pappa önskar att tiden med barnen inte var så schemalagd, att det fanns mer spontanitet i umgänget. Varannan vecka för kontinuitetens skull, skriver en annan. En av dem vill att barnen ska bo på samma ställe som honom, att han då skulle få bättre kontakt med dem. Vi kan alltså se att för dessa pappor räcker det inte att få ha sina barn boende hos sig ungefär en tredjedel av tiden, utan att de vill umgås oftare, vilket vi tycker är mycket positivt. I denna undersökning ingår förvisso enbart pappor som är med i någon sorts föräldraförening, vilket redan där pekar på att de är engagerade i sina barn och i sitt föräldraskap. På frågan om papporna tycker att de lever upp till den egna bilden av hur en pappa ska vara svarade alla ja, utom en av dem. Han skriver att han känner att han behöver förändra den bilden idag. Kvalité i relationen till sitt/sina barn beskrivs av dessa pappor bl.a. så här: - Att man tar sig tid att lyssna och prata med barnen, visa intresse för barnens intresse. - Daglig kontakt, nära relation. Tid, mycket mer tid. - Att ha tid vardag och helg, se, följa och stödja deras utveckling. Välmående Vi fick positiva svar från dessa pappor när det gäller de påståenden, som berör deras allmänna psykiska välmående. Även om alla i gruppen vill träffa sina barn oftare, har de ändå vardagsliv tillsammans med dem ibland och de flesta känner att de lever upp till den egna pappabilden. Detta tolkar vi som positivt påverkande faktorer för det allmänna psykiska välmåendet. 16

Slutdiskussion De slutsatser vi kan dra efter att ha jämfört grupp 1 och grupp 2, är att barnens boendeform har en påverkan beträffande kvalitén i pappa-barnrelationen. Papporna i grupp 2 upplever i mycket större omfattning att de har inflytande och känner sig delaktiga i barnens vardagsliv, jämfört med grupp 1. När det gäller pappornas psykiska välmående kunde vi även här se att det fanns en skillnad mellan grupperna. Papporna i grupp 2 mådde psykiskt bättre än de i grupp 1. Skillnaden var dock inte lika tydlig som i frågan om kvalitén. Detta tolkar vi som att det finns även andra faktorer som har betydelse för pappornas psykiska välmående, det vill säga att barnens boendeform inte har en direkt avgörande roll. Som ett exempel kan vi nämna att en pappa i grupp 1 uppgav att, eftersom han arbetar, studerar, är verksam i flera föreningar så har han ändå ett aktivt liv vilket är av stor betydelse för honom. Vi vill också tillägga att man ska vara försiktig med att dra alltför stora slutsatser från det här sättet att undersöka det psykiska välmåendet. I andra studier har man diskuterat andra metoder, till exempel att man tar upp frågor som berör alkoholkonsumtion, som en komplettering till de olika påståendena (Shapiro, 1999). Upplevelsen av kvalité påverkade även den egna pappaidentiteten. En högre upplevelse av kvalité (inflytande/delaktighet) resulterade i att papporna i grupp2 i större utsträckning kände att de levde upp till den egna pappabilden. Papporna i grupp1, som hade en liten upplevelse av kvalité kunde inte i lika stor utsträckning leva upp till den egna pappabilden. En nackdel i samband med undersökningen var det stora bortfallet från den tredje gruppen. På så sätt kunde vi inte genomföra undersökningen som det var tänkt från början, utan istället blev det en jämförelse med de två första grupperna. Så här i efterhand kan vi även nämna att det hade varit en fördel med fler öppna frågor på enkäten. Detta eftersom vi upplevde att det kändes viktigt för pappornas egen del att få berätta om sig själva och sin situation, vilket också framkom genom att flera pappor hade lämnat ut sitt namn och telefonnummer. För oss gav detta oss också en möjlighet till att få mer information. Vad gäller den tredje gruppen var detta av stor betydelse, eftersom det annars hade varit tämligen ointressant att redovisa resultaten. Vi vill också här i slutdiskussionen kommentera att några generaliseringar inte går att göra. Dels så är det en specifik grupp av pappor som ingått i undersökningen, det vill säga att samtliga är medlemmar i en föräldraförening. Antingen som aktiva eller passiva. Vidare så är antalet pappor som ingått i undersökningen allt för litet. Det vi har kommit fram till är att papporna med växelvist boende i vår undersökning upplever en större kvalité, de mår psykiskt bättre och har en starkare pappaidentitet. Att därifrån dra slutsatsen att ett växelvist boende generellt är att föredra är inte möjligt, eftersom förutsättningarna för detta ser olika ut från fall till fall. För att vidare kunna få ökad kunskap och information skulle det vara lämpligt att göra djupintervjuer för att på så sätt också lyfta fram dessa pappor än mer som alla på sitt sätt befinner sig i en marginaliserad position. Speciellt viktigt är det för de pappor som minst träffar sina barn, eftersom detta annars kan få motsatt effekt. En reaktion kan vara att män bildar sociala grupperingar som engagerar sig i mansfrågan och där man intar en antifeministisk position. Som vi har uppfattat det har det varit viktigt för de som svarat att få göra sig hörda. Många har tyckt att ämnet är viktigt och att det behövs mera debatt om separerade pappors situation, vilket behövs för att bryta traditionella könsidentiteter. Det vill säga att även pappor kan uppbära en tillfredsställande vårdande roll, både inom samborelationens och äktenskapets ramar och även efter en separation/skilsmässa. 17

Bokreferenser Referenslista Berg, L.E., & Johansson T. (1999). Den andre föräldern. Stockholm: Carlsson Bokförlag Insulander-Lindh, L. (1994). Familjen. I (red.) A. Rembe: Juridik till vardags, (76-114). Stockholm: Wahlström & Widstrand Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur Lennéer-Axelson, B. (1985). Skilsmässopappor och styvpappor. I (red) P. Hwang: Faderskap, (57-88). Stockholm: Natur och Kultur Sjöberg, I. (1995). Frånlevande fäder och deras barn. I (red.) J. Carling & E. Landgren Möller: Skilsmässor och separationer, (85-94). Örebro: Statistiska centralbyrån Tidskriftsreferenser Ihinger-Tallman, M., & Pasley, K. (1993). Developing a middle-range theory of father involvement postdivorce. Journal of Family Issues, 14, 550-571 Kruk, E. (1994). The disengaged noncustodial father: Implications for social work practice with the divorced family. Social Work, 39, 15-25 Shapiro, A. (1999). Longitudinal effects of divorce on the quality of the father-child relationship and on fathers psychological well-being. Journal of Marriage & the Family, 61, 397-408 Opublicerat Kjellgren, A. (1999). "Framtidsmodellen Modell för barn till särlevande föräldrar. Föreningen Söndagsbarn: Sverige http://www.blarg.com/~charlatn/depression/nemscale.html http://www.queendom.com/index.html http://www.sos.se/fulltext/9800-72/9800-72.htm 18

Vänersborg 7/10-99 Hej! Vi är två psykologistudenter vid Högskolan i Trollhättan/Uddevalla. I höst skall vi skriva en C-uppsats där det ingår en egen undersökning. Vi har valt att studera kvalitén i pappa-barnrelationen, pappaidentitet och pappors allmänna psykiska välmående efter en separation/skilsmässa. Varför vi har valt att studera detta ämne beror dels på att det finns väldigt få undersökningar om detta i Sverige, dels är detta ett aktuellt ämne i samhällsdebatten. Vi tycker att en bra relation mellan barnet och pappan efter en separation/skilsmässa är minst lika viktig för pappan som för barnet. I denna undersökning kommer tre olika grupper av separerade/skilda fäder att ingå. Dessa tre grupper består av pappor som har sina barn varannan helg, pappor som har sina barn lika ofta som mamman, samt de pappor som oftast har barnen boende hos sig. Ur varje grupp har vi valt att ta ut 15 personer. Ditt deltagande i undersökningen är naturligtvis frivilligt, men det är viktigt för undersökningens kvalitet, att alla som får frågeformuläret besvarar det. Därför är det angeläget att just Du försöker svara så fullständigt som möjligt på frågorna. Skicka sedan tillbaka formuläret i bifogat svarskuvert så fort som möjligt och helst inom en vecka. Dina svar kommer att behandlas konfidentiellt! Undersökningen görs med hjälp av föreningen Söndagsbarn i Stockholm. Föreningen svarar för utskick av formulären, medan vi tar hand om all insamling och bearbetning av svar. Några möjligheter att identifiera just Ditt svar finns därför inte, vare sig för oss eller för föreningen. Om du har några problem med frågorna eller vill veta mer, ring gärna Markku Nyman 0520-481704 eller Linda Hedberg 0521-63238 Vi hoppas att Du vill hjälpa oss att öka kunskaperna om hur situationen ser ut för separerade/skilda fäder. Tack på förhand för Din medverkan! Markku Nyman & Linda Hedberg 19

Bilaga I HÖGSKOLAN TROLLHÄTTAN/ UDDEVALLA 1. Ditt födelseår År 2. Antal barn, barnets/barnens ålder samt barnets/barnens kön Födelseår Månad Flicka Pojke Barn 1 Barn 2 Barn 3 Barn 4 Barn 5 3. Ange vilken eller vilka utbildningar du har fullföljt [ ] Grundskola [ ] Gymnasieskola [ ] Folkhögskola [ ] Högskola/universitet Annan: 4. Vilken är din nuvarande sysselsättning? [ ] Förvärvsarbetande (heltid, deltid, vikariat, projektanställd eller egen företagare) [ ] Studerande [ ] Arbetslös/arbetssökande [ ] Förtidspensionär/sjukpensionär [ ] Annan: 20