Ansökan om stämning. Kärande. Ombud. Svarande. Ombud. Yrkande. Bakgrund. Anna Nilsson Lillgatan Lund

Transkript

1 Lunds Tingsrätt Ansökan om stämning Grupp 1B1: Julia Rangemo, Dalia Masri, Joel Birkaskog och Daniel Mathus Kärande Anna Nilsson Lillgatan Lund Ombud Grupp 1B1 Juridikbyrån AB Bryggaregatan Lund Svarande Johan Persson Storgatan Lund Ombud Grupp 1B3 Yrkande Käranden yrkar på ensam vårdnad för barnen Hugo och Ebba med umgängesrätt för Johan. Bakgrund Anna Nilsson och Johan Persson skilde sig för fem år sedan, de hade då varit gifta i 7 år. Gemensamt har de barnen Hugo, 12 år och Ebba, 7 år. Johan har en son, Björn, 13 år från en tidigare relation. Alla tre barn har en nära och god syskonkontakt. Några år efter skilsmässan gifte Johan om sig med Carla. De har inga barn tillsammans och inte heller Carla har några egna barn. De bor i en stor villa och båda arbetar som läkare och har goda inkomster. Anna bor i en trerumslägenhet i närheten av det villaområde där Johan och Carla bor. Vid tidpunkten för skilsmässan kom Anna och Johan överens om att Hugo och Ebba skulle bo hos Johan och att han också skulle ha ensam vårdnad om barnen. Björn, som bott tillsammans med Johan och Anna under hela deras äktenskap, skulle fortsätta att bo ihop med Johan. De kom överens om att Anna skulle ha umgänge med barnen varannan helg, från

2 fredag kväll till måndag morgon samt vanligt storhelgs-umgänge. Björn skulle vara hos henne lika mycket då hon och Björn alltid haft en nära relation. Det överenskomna umgänget i samband med skilsmässan mellan Johan och Anna har inte fungerat. Under de tre senaste åren har Ebba och Hugo bara kommit till Anna en söndag i månaden. Björn har inte kommit alls. Johan menar att anledningen till att umgänget inte har fungerat är för att varken Hugo eller Ebba vill träffa Anna. De trivs inte lika bra i Annas lilla lägenhet som hemma hos Johan och Carla. Barnen har dessutom längre till sina kompisar när de är hemma hos Anna. Barnens relation till Björn, som inte har ett intresse av att träffa Anna, är mycket god. Johan menar att han inte har förhindrat umgänget mellan Anna och barnen, han har dock stöttat dem när de inte velat åka hem till Anna. Enligt Anna har den bakomliggande orsaken till att barnen inte kommit till henne varit att Carla och Johan vill att barnen ska vara deras gemensamma, eftersom de inte kan få egna barn. Anna menar att Carla mutar barnen med löften om bl.a. shoppingturer för att förmå dem att stanna hos Johan och Carla de helger när de skulle tillbringat tid med Anna. Annas ekonomi är inte lika god som Johan och Carlas, vilket gör att hon inte har råd att köpa saker som datorspel och märkeskläder till barnen. Vidare menar Anna att Johan och Carla inte varit hemma de tillfällen hon har kommit på fredagskvällen för att hämta barnen. Ofta har ingen varit hemma på helgen och det har varit släckt och tyst i hela huset. Anna har misstankar kring att de då åkt iväg till sommarstugan. Ebba och Hugo tar själva ingen ställning i konflikten mellan Johan och Anna. De vet inte var de vill bo. Vårdnadsutredningen som genomförts visar att både Johan och Anna är lämpliga som både vårdnads- och boendeföräldrar. Grunder Barnets bästa Enligt 6 kap. 2a FB ska barnets bästa vara avgörande för alla belsut om vårdnad, boende och umgänge. Vidare framgår av 6 kap. 2a 2st. FB att vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid risken för barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Hänsyn ska även tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Av NJA 1952 A 55 framgår att om en vårdnadstvist gäller syskon kan intresset att inte skilja barnen åt bli avgörande. Då Björn vill bo kvar hos Johan leder det till att man trots intresset att inte skilja på syskon här måste göra det. Eftersom Anna med ensam vårdnad om Hugo och Ebba skulle främja umgänge med Johan och därmed även Björn skulle barnen inte helt

3 hindras från att träffa sin halvbror Björn. I nuläget hindras Anna från att träffa Hugo och Ebba. Om man ställer situationen av att Hugo och Ebba hindras från att träffa sin mor mot situationen att de skiljs från att varaktigt bo med sin halvbror Björn torde det stå klart att ett umgänge med modern ska ställas främst med hänsyn till barnets bästa i enlighet med vad som stadgas i 6 kap 2a FB. Gemensam vårdnad I det fall båda föräldrarna skulle motsätta sig gemensam vårdnad kan inte rätten besluta om att något sådant ska verkställas, se 6 kap. 5 2 st. FB. Om Johan inte skulle motsätta sig gemensam vårdnad yrkar Anna ändå att gemensam vårdnad inte ska ske med hänvisning till prop. 2005/6:99 s. 51, där det framkommer att föräldrars förmåga till samarbete kring frågor som rör barnet är av stor betydelse och att en förutsättning för gemensam vårdnad är att föräldrarna ska ha ett någorlunda konfliktfritt samarbete. Detta styrks även i rättsfallet NJA 2007 s. 384, där framgår följande: Gemensam vårdnad kräver att föräldrarna kan ta gemensamt ansvar. Uttryck för brist på förtroende för den andra föräldern liksom för bristande vilja eller förmåga att vara flexibel och jämka samman sin uppfattning med den andres är tecken som tyder på att gemensam vårdnad kan vara oförenlig med barnets bästa. Med tanke på Johans bristfälliga samarbete kring Annas umgängesrätt under de senaste 3 åren är det svårt att se att ett konfliktfritt samarbete dem emellan skulle äga rum framöver. Därmed kan en gemensam vårdnad inte vara att anse tillgodose Hugo och Ebbas bästa i form av en så konfliktfri tillvaro möjligt och Anna bör tillskrivas den ensamma vårdnaden av barnen. I enlighet med 6 kap 2a och barnets bästa ska den ensamma vårdnaden ges till den förälder som kan antas bäst främja ett umgänge med den andre föräldern om en gemensam vårdnad inte kommer på fråga (Karnov internet, föräldrabalken (1949:381) 6 kap 2a, not 149, ). Anna som bedöms vara en lämplig vårdnadshavare förstår vikten av en god relation för barn till båda föräldrar och kommer i enlighet med det understödja att en god relation mellan barnen och Johan bibehålls. Umgängesrätt och umgängessabotage I enlighet med vad som stadgas i 6 kap. 15 FB ska barnet ha rätt till umgänge med en förälder som hen inte bor tillsammans med. Umgänget kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt. Av 6 kap st. framgår även att barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt som möjligt tillgodoses. Av prop. 1990/91:8 s framgår att stor vikt ska läggas på ett fungerande umgänge med båda föräldrarna. Det är en viktig förutsättning för barnets välmående samt en god anledning

4 till att se allvarligt på när vårdnadshavare saboterar möjligheterna för barnet att träffa den andra föräldern. Domstolen bör därför i fall där inte andra alternativ för annan lösning finns, tilldela vårdnaden för föräldern som bäst lär främja ett nära och gott samarbete mellan barnet och den andra föräldern. NJA 1989 s.335 rör frågan om betydelsen av umgängessabotage vid valet av vårdnadshavare. I detta fall hade modern interimistiskt vårdnaden om barnet (som vid HD:s dom var ca. 7 år.) och saboterat umgänget mellan fadern och barnet. Det fanns anledning att misstänka att modern, om hon skulle få rätt till vårdnaden, även i framtiden skulle sabotera umgänget mellan barnet och fadern. Då det i detta fall fanns anledning att räkna med att barnet väl skulle klara ett byte av hemmiljön, gjorde HD bedömningen, att det mest förenliga med barnets bästa var att låta fadern få vårdnaden av barnet. Frågan om vad som är mest förenligt med barnets bästa måste dessutom bygga på en prognos för framtiden, vilket inte endast aktualiserar en bedömning av de angelägna förhållandena utan också sannolikheten för att just dessa förhållanden inte kommer att förändras inom en överskådlig framtid. (Se s. 228 Saldeen, 2013). I fallet RH 1999:74 var det fråga om en 10-årig flicka som under de senaste fyra åren bott hos modern. På grund av moderns umgängessabotage hade hon endast haft sporadisk kontakt med fadern och skulle med anledning av detta flyttas över till fadern. Johan och Carla bör därmed lägga grunden för en bra relation mellan Anna och barnen även i de fall då barnen under en period inte verkar för detta. Johan har istället försvårat kontakten genom olika aktiviteter och åtgärder när Anna planerat umgänge med barnen. Att barnen i tre år endast fått träffa Anna en gång i månaden talar starkt för att Johans samarbetsvilja varit bristfällig. Det finns ingenting som antyder att det kommer ske en framtida förändring av situationen. Ännu en omständighet som tydligt talar för umgängessabotage är att Johan åkt iväg med barnen de helger Anna skulle hämtat dem. På detta sätt har han hindrat möjligheten till umgänge och således inte uppnått det gemensamma ansvaret för att barnens behov av umgänge med den andre föräldern tillgodoses. Annas bostad ligger dessutom i närheten av samma villaområde. Med hänsyn till detta bör nämnas att någon större fysisk förändring för barnen genom flytten inte kommer att ske, eftersom en förändring i kamratskap, skolgång och liknande förhållanden förmodligen inte kommer att uppstå. Miljöombytet skulle leda till positiva konsekvenser för barnens bästa. Annas trerumslägenhet ger även möjligheten för barnen att ha varsina rum. Med hänsyn till ovan nämnda omständigheter skulle Anna, om hon tillerkänns vårdnaden för barnen, främja den framtida relationen samt vara den som talar för barnets bästa i situationen. Vidare bör nämnas att Johan och Carla bör påverka barnen i positiv riktning och motivera dem till umgänge med Anna. Ingenting tyder på att Johan och Carla har agerat i sådan anda. En viss omställning sker alltid när barn flyttar in till ett nytt hem. Annas hem ger möjlighet

5 att barnen snabbt anpassar sig till det nya hemmet tack vare det korta avståndet och närhet till vänner och skola. Anna har också visat en god samarbetsvilja till att bibehålla en god kontakt mellan barnen och Johan. Ur ett längre perspektiv är det skadligt att Johan har en fortsatt vårdnad av barnen, då han kan antas fortsätta umgängessabotera samt försvåra kontakten mellan barnen och Anna. ( Se NJA 1992 s. 666, skiljaktig mening) Kontinuitetsprincipen Principen är en presumtion som bygger på att ge barnet stabilitet och kontinuitet i sin tillvaro. I praxis har vikten vid vårdnadstvist tidigare legat på försök att undvika flytta ett barn från dess nuvarande miljö (Se Sjösten JT s 338 ff). Detta får främst betydelse vid mer omfattande förflyttningar av barn till en ny miljö, exempelvis till ett nytt land (se NJA 1992 s 93, NJA 1986 s 338), än vad det är fråga om i förevarande fall. Den eventuella flytten av barnen ska ske till ett angränsande bostadsområde i samma stad. Omställningen i detta fall kan ej ses som omvälvande då avståndet mellan de två bostäderna är kort. Johan och Carla har som tidigare berörts försvårat, ej uppmuntrat och underlåtit umgänget och kontakten mellan barnen och Anna. För att få till stånd en fungerande relation mellan Anna och barnen bör kontinuitetsprincipen åsidosättas ( Se T ). Dels för att omställningen ej är betydande och inte ändrar barnens tillvaro, dels för att det ur ett längre perspektiv är en fortsatt ensam vårdnad hos Johan skadligt för relationen mellan barnen och Anna, samt kontakten mellan Johan och Anna. Ett alltför stort hänsynstagande till kontinuitetsprincipen kan få till följd att barnen begränsas på ett negativt sätt till Anna, vilket hon redan fått erfara (Se T199-14). En förbättrad kontakt mellan båda föräldrarna bör vägas tyngre än kontinuitetsprincipen i detta fall (Sjösten, vårdnad, boende och umgänge, Stockholm, 4:e upplagan, 2014, s.75-76). Bevisning Muntlig Partsförhör med Anna Nilsson, för att klarlägga det bristfälliga samarbetet kring vårdnaden