Frågor vid seminarium om Dagvattenjuridik 17 mars 2015 i Örnsköldsvik
Utbyggt villaområde med detaljplan från 1960-talet gränsande till skogsmark. Skogsmarken, som inte är planlagd, sluttar uppåt från tomterna. I detaljplanen står inget om dagvatten. Vatten från naturmarken rinner in på tomterna nedanför. Hur mycket är villaägaren skyldig att tåla? Kommentar: Tåla av vem? Ägaren till naturmarken? Kommunen som planläggande myndighet? Möjligheten att kräva av kommunen att det inrättas en allmän va-anläggning?
Kan skogsägaren ställas till ansvar i exemplet ovan? Hur förändras ansvaret om skogsägaren gjort en avverkning eller anlagt en skogsbilväg. Kommentar: För naturmark där ingen åtgärd som förändrar avrinningsförhållandena utförts, har fastighetsägaren inget ansvar att åtgärda den naturliga avrinningen, även om vatten rinner in hos en granne. Om fastighetsägaren däremot vidtagit åtgärd som ändrar avrinningsförhållandena, kan fastighetsägaren ha ett ansvar om han inte vidtagit varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för att förebygga skada på angränsande fastighet, 3 kap 3 jordabalken. Ansvar att ordna dagvattenomhändertagande beträffande obebyggd tomt inom DP?
I samband med utbyggnad av området ovan har ett avskärande dike anlagts i naturmarken. Vem har ansvar för att diket sköts? Den som anlagt det? Markägaren där diket ligger? Tomtägarna nedanför som har nytta av det? Vem har ansvar om man inte med säkerhet vet vem som anlagt diket? Förändras ansvaret om den intilliggande naturmarken ingår i detaljplanen och är allmän plats (natur- eller parkmark)? Kommentar: Väldigt svårt att ge ett klart svar. Ett dike som anlagts för att göra området mer lämpligt för viss verksamhet, till exempel för odling eller bebyggelse, utgör markavvattning, vilket är en verksamhet som kräver tillstånd. I de fall sådant tillstånd meddelats så finns alltså ett markavvattningsföretag som svarar för utförande och underhåll. Men verkligheten ser nog ofta annorlunda ut! Diket bara finns där. I första hand måste ansvaret anses ligga hos dikets ägare, vilket väl får anses vara den som anlagt det. Går inte det att utröna vem som anlagt det så uppkommer frågan om fastighetsägaren har ansvar bara i den egenskapen. Min uppfattning ärt att fastighetsägaren kan undgå ansvar om diket kan sägas vara övergivet och ses som ett nytt naturtillstånd. I så fall finns inget underhållsansvar.
Hur förhåller det sig om det istället gäller inträngande vatten i källare eller suterräng? Ingen skillnad i ansvarshänseende
Ett liknande villaområde planläggs 2015. Avskärande dike placeras i bakkant av tomterna inne på kvartersmarken. För diket bildas en gemensamhetsanläggning för de ingående fastigheterna. Om det i framtiden blir problem, kan fastighetsägarna då kräva att diket eller skötseln av det övertas av t ex Miva (Va-huvudmannen) eller kommunen? Kommentar: Om diket anläggs för att göra området mer lämpligt för bebyggelse, så torde det vara fråga om en tillståndspliktig markavvattning (för vilket AnlL enligt idag gällande lagstiftning ej torde kunna tillämpas, observera dock att relativt stora ändringar i lagstiftningen föreslås i SOU 2014:35). Om diket däremot anläggs som en avloppsanordning så torde AnlL ge utrymme för det!
Finns det i något fall skäl för en skogsägare att anlägga avskärande dike mot nedanförliggande tomter för att undvika skada? Ska diket i så fall anslutas till dagvattennätet nedströms och blir då skogsägaren abonnent? Syftet med diket? Markavvattning eller avlopp? -Om syftet med åtgärden innebär att det utgör markavvattning så föreligger tillståndsplikt, 11:13 MB. -Även om syftet är att leda bort tillfälligt dagvatten så utgör det inte avlopp enligt LAV (ej samlad bebyggelse). Med andra ord ingen rätt att avleda till allmän dagvattenanläggning.