Kunskap, utbildning och beredskap. i hjärt-lungräddning bland primärvårdens medarbetare

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap Kunskap, utbildning och beredskap i hjärt-lungräddning bland primärvårdens medarbetare Katarina Hellström Vårdvetenskap D Avancerad nivå, 15 hp VT 2011 Handledare: Clara Aarts Examinator: Pranee Lundberg

SAMMANFATTNING Bakgrund: Plötsligt hjärtstopp är en av de vanligaste orsakerna till för tidig död i vårt samhälle och den största dödsorsaken runt om i världen. Syfte: Syftet med studien var att studera vilken kunskap, utbildning och beredskap i hjärtlungräddning (HLR), som medarbetarna i primärvården anser sig ha och om det fanns skillnader i detta mellan yrkesprofessioner och mellan vårdcentraler i stad respektive landsort. Metod: Designen är en deskriptiv och jämförande tvärsnittsstudie. En enkät användes för att få med så många respondenter som möjligt. Resultat: Resultatet baseras på svar från 144 respondenter. Av samtliga medarbetare hade 87 % genomgått en HLR utbildning det senaste året. Detta till trots ansåg sig endast 66 % ha tillräckliga kunskaper i HLR. Någon signifikant skillnad mellan yrkesprofessioner gällande kunskap i HLR gick inte att signifikant säkerställa (p = 0,107). Endast 80 % av medarbetarna visste hur ambulans larmas. I en jämförelse mellan stad och landsort fanns dock ingen signifikant skillnad i den kunskapen (p = 0,12). Slutsats: Det är viktigt att skapa förutsättningar för fortlöpande utbildningar till medarbetarna för att öka kunskap, utbildning och beredskap i HLR, vilket även kan ses som ett kvalitetssäkringsarbete i vården. Nyckelord: primary health care, cardio pulmonary resuscitation, knowledge, training, preparedness

SUMMARY Background: Sudden cardiac arrest is one of the most common causes of premature death in our society and the largest cause of death worldwide. Purpose: The purpose of this study was to investigate primary health care employee s knowledge, training and preparedness they consider themselves to have in cardiopulmonary resuscitation (CPR) and to study whether there are differences between professional roles as well as differences in urban and rural health centers. Method: The design of this study is a descriptive and comparative cross-sectional study. To capture as many respondents as possible a questionnaire was used. Result: The result in this study is based on responses from 144 respondents. Eighty-seven percent of employees have been training CPR the last year. Despite that only 66 % felt they have sufficient knowledge. There was no significant differences indicated in knowledge in CPR between professions roles (p = 0,107). Only 80 % knew how to alert the ambulance. In a comparison between urban and rural no significant difference in knowledge can be seen (p = 0, 12). Conclusion: The conclusion of the study is that it s important to create competence for the employees, education for members of the CPR in order to improve the skills which can also be seen as a quality work in health care centers. Keywords: primary health care, cardio pulmonary resuscitation, knowledge, training, preparedness

INNEHÅLLSFÖRTECKNING BAKGRUND... 6 Ventrikelflimmer... 6 Hjärtstartare... 6 Tiden mellan hjärtstopp och defibrillering... 8 HLR... 8 Barn... 9 Kedjan som räddar liv... 10 Hjärt-lungräddning för vuxna (HLR)... 11 Livräddande första hjälp till barn (barn HLR) 0 år - till puberteten... 12 Kunskap och utbildning... 12 Problemformulering... 14 Syfte... 14 Frågeställningar... 14 Definitioner av centrala begrepp... 15 METOD... 15 Design... 15 Urval... 15 Datainsamlingsmetod... 16 Procedur... 16 Bearbetning och analys... 17 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN... 18 RESULTAT... 18 Kunskap, utbildning och beredskap som medarbetarna anser sig ha inför ett hjärtstopp... 19 Kunskap och utbildning... 19 Beredskap... 21 Medarbetarens trygghet gällande kunskap i hjärt-lungräddning... 21 Skillnader mellan olika yrkesprofessioner gällande HLR... 22 Skillnader på vårdcentraler på landsort respektive i stad gällande HLR... 24

DISKUSSION... 27 Resultatdiskussion... 27 Kunskap, utbildning och beredskap... 27 Medarbetarnas trygghet gällande hjärt-lungräddning... 29 Skillnader mellan olika yrkesprofessioner gällande HLR... 29 Skillnader på vårdcentraler på landsort respektive i stad gällande HLR... 30 Metoddiskussion... 30 Bortfallsanalys... 32 Fortsatta studier... 32 Slutsats... 33 REFERENSLISTA... 34 Bilagor: Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Bilaga 5

BAKGRUND Trots förebyggande åtgärder är hjärtstopp fortfarande ett allmänt hälsoproblem och den största dödsorsaken runt om i världen (Travers et al., 2010). I Sverige drabbas varje år cirka 15 000 personer av plötsligt hjärtstopp, varav 10 000 utanför sjukhus. Ett plötsligt hjärtstopp beror oftast på ett ventrikelflimmer och dess första behandling är defibrillering (Svenska rådet för hjärt- lungräddning, 2011). Överlevnad för personer med plötsligt hjärtstopp har förbättrats avsevärt de tio senaste åren, från fyra till tio procent (Hjärtstoppsregistret, 2011). Ventrikelflimmer I boken klinisk EKG-diagnostik beskriver Jern (1990) att vid ett ventrikelflimmer upphör hjärtats pumpfunktion på grund av att olika delar i hjärtat pumpar helt oberoende av varandra med oregelbunden och snabb frekvens vilket leder till cirkulationsstillestånd och utan behandling till hjärtstillestånd (asystoli). Den vanligaste orsaken till ventrikelflimmer är sjukdomar i kärlen som försörjer hjärtat med syrerikt blod (coronarsjukdom). Jern (1990) beskriver även att drunkning, elektriska olycksfall, grava elektrolytrubbningar, förgiftningar (intoxikationer), kvävning samt nedkylning kan orsaka ventrikelflimmer. Fysisk ansträngning vid inflammation i hjärtmuskelsäcken (perimyocardit) kan utlösa ventrikelflimmer, så även ett kraftigt trauma mot bröstkorgen. EKG- bilden (elektrokardiografi) vid ett ventrikelflimmer är helt oregelbunden utan komplex och har initialt höga amplituder och hög frekvens, för att så småningom minska och blir mer grovvågiga. Patienten avlider om inte hjärt-lungräddning (HLR) påbörjas omedelbart (Jern, 1990). Om det dröjde med start av HLR var det vanligare med en icke defibrillerbar rytm än ventrikelflimmer när ambulans anlände (Colquhoun, 2006). Hjärtstartare En hjärtstare används för att starta ett avstannat hjärta genom defibrillering, det vill säga med en elektrisk stöt genom hjärtat. Den halvautomatiska hjärtstartaren (AED) kan användas av alla genom att följa dess instruktioner och HLR rådet rekommenderar även sjukvården att använda dessa. Vid användning av den manuella hjärtstartaren måste användaren själv analysera hjärtats rytm och besluta om och när defibrillering ska utföras (Svenska rådet för hjärt- lungräddning, 2011). 6

I en engelsk studie av Colquhoun, (2006) påpekades att få studier är gjorda om hjärtstopp på läkarmottagningar, trots att plötsligt hjärtstopp är en av de vanligaste orsakerna till för tidig död i vårt samhälle. Enligt studien hade British Heart Foundation (BHF) anskaffat cirka 1200 hjärtstartare till läkarmottagningar runt om i England mellan åren 1985 till 2004. De senare åren hade AED-hjärtstartare kommit att användas i stället för de manuella hjärtstartarna, då dessa var lättare att hantera. Studien baserades på 555 rapporterade plötsliga hjärtstopp mellan åren 1986 till 2004. Av dessa hade 65 (15 %) patienter fått plötsligt hjärtstopp på en läkarmottagning och 11 (3 %) i en läkarmottagnings närhet. Vikten av att läkarmottagningarna var utrustade med hjärtstartare påvisades genom att när en läkare bevittnat hjärtstoppet överlevde 63 % och om läkaren varit i närheten överlevde 54 %, tack vare den tidiga defibrilleringen (Colquhoun, 2006). Överlevnad för personer som fått plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige var högst hos dem som fått HLR av sjukvårdspersonal, 13 mot åtta procent för dem som fått HLR av lekmän. Hos dem som inte erhållit någon HLR överlevde fyra procent (Hjärtstoppsregistret, 2011). I en retrospektiv studie av Hollenberg et al. (2005) jämfördes överlevnaden vid plötsliga hjärtstopp utanför sjukhus mellan två stora städer i Sverige, Stockholm och Göteborg. Även i denna studie framkom tiden till defibrillering som den största och viktigaste åtgärden för överlevnad vid plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus. Överlevnaden var tre gånger högre i Göteborg än i Stockholm. Detta troddes bero på att tidsintervallerna var längre i Stockholm där endast 20 % av alla hjärtstopp nåddes av ambulans inom fem minuter medan det i Göteborg var 55 %. Tidsskillnaden berodde på att det i Stockholm fanns färre ambulanser per innevånare, sämre trafiksituation och längre avstånd till den nödställde samt till sjukhus. Göteborg var en pionjärstad när det gällde HLR i Sverige och hade i flera årtionden haft många massmediala kampanjer för utbildning av lekmän i HLR vilket kan ha givit en mer alert start av HLR hos gemene man (Hollenberg et al., 2005). Efter att studien publicerats har överlevnaden vid plötsliga hjärtstopp utanför sjukhus i Stockholm mer än dubblerats och 30 till 40 fler räddas till livet varje år, än för fem år sedan (Hjärtstoppsregistret, 2011). I en motion till riksdagen 2010/2011 föreslogs att det skulle vara obligatoriskt för alla lokaler där många vistas att ha en hjärtstartare det vill säga, en apparat som ger en elstöt för att få ett stillastående hjärta att börja slå igen.. Överlevnadschansen vid ett hjärtstopp minskar med tio procent för varje minut som går och det tar i snitt tio minuter för en ambulans att nå fram till den nödställde (Riksdagen, 2011). 7

Tiden mellan hjärtstopp och defibrillering Colquhoun (2002) beskrev i en engelsk retrospektiv observationsstudie att det mest avgörande för överlevnad vid ett hjärtstopp är tiden mellan hjärtstopp och defibrillering. Av 27 bevittnade hjärtstopp på olika läkarmottagningar runt om i landet hade 23 patienter defibrillerbar rytm. Medeltiden från hjärtstopp till defibrillering var 2,2 minuter. Av 27 patienter blev 23 (85 %) inlagda på sjukhus och 20 patienter (74 %) blev utskrivna, tre avled på sjukhuset. I studien påpekades att chansen för överlevnad vid obehandlat hjärtstopp sjönk med tio procent för varje obehandlad minut som gick och få av patienterna med obehandlat hjärtstopp överlevde mer än åtta minuter (Colquhoun, 2002). Att överlevnad minskade i takt med tiden styrktes även i en review artikel som sammanställde American heart association (AHA) rekommendationer angående hjärt-lungräddning. Det påvisades att den vanligaste orsaken till plötsligt hjärtstopp är ventrikelflimmer (VF) och dess första behandling är defibrillering. Överlevnadschanserna minskade även enligt denna artikel med sju till tio procent för varje minut som gått mellan kollaps och defibrillering (Mutchner, 2007). HLR I en prospektiv studie gjord mellan åren 1990 till 2005 i Sverige, undersöktes via hjärtstoppsregistret hur många som fått hjärt-lungräddning (HLR) av lekmän. Vid bevittnat plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus hade under studien, en ökning skett av de som fått HLR från 44 till 55 %. Under samma år var ökningen 22 till 44 % vid obevittnade hjärtstopp. Ökningen ledde till positiva effekter för de drabbade med ökad överlevnadschans tack vare att patienten fått en defibrillerbar rytm och behövde färre defibrilleringar för att återfå normal cirkulation (Nordberg, Holmberg, Herlitz, Rosenqvist & Svensson, 2009). En retrospektiv kohort studie från Skottland gjord mellan åren 1992-2007 visade på liknande resultat som Norberg et al. (2009) med en ökning av hjärt-lungräddning till personer med hjärtstopp av lekmän, från 34 % 1992 till 52 % år 2007. Detta troddes bero på ökad medvetenhet hos allmänheten genom HLR-utbildningar i exempelvis skolor och arbetsplatser (Ghose, Lyon, Clegg & Gray, 2010). En svensk studie som genomfördes på personer en månad efter deras hjärtstopp utanför sjukhus, påvisade att överlevnaden ökade från 2,2 % hos patienter som inte fått hjärtlungräddning (HLR) till 4,9 % hos patienter som fått HLR av lekmän. Om HLR dessutom givits av sjukvårdspersonal, ambulanspersonal i tjänst var inte medräknade, ökade överlevnaden till 9,2 %. Detta troddes bero på att HLR påbörjades fortare av 8

sjukvårdspersonal än av lekmän (Herlitz, Svensson, Holmberg, Ängquist & Young, 2005). Även Nordberg et al. (2009) redovisade i en undersökning att HLR utförd av lekmän hade visat sig mindre effektiv och en defibrillerbar rytm var mer sällan sedd än när sjukvårdspersonal påbörjat HLR. Detta ansågs även i denna studie bero på att sjukvårdpersonal startade HLR tidigare än lekmän och gav fler och bättre bröstkompressioner. Barn Majoriteten av alla plötsliga hjärtstopp händer hos vuxna men bara i USA och Canada får 1000-tals nyfödda och barn, plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus varje år (Travers et al., 2010). I Sverige var det 1,8 % av alla hjärtstopp som drabbade barn under sjutton år, 1990-2009. Hjärtstoppen var oftare bevittnade hos vuxna än hos barn. Trots det var det vanligare med livräddande första hjälp till barn (barn HLR) än HLR till vuxna (Hjärtstoppsregistret, 2011). En spansk prospektiv studie av Fernandez et al. (2007) såg att hjärtstopp hos barn var ovanligt men när det väl inträffat, behövdes tidig och adekvat behandling för att uppnå överlevnad utan hjärnskador. Asystoli var den vanligast dokumenterade första rytm vid barns hjärtstillestånd. Detta relaterades till den specifika syrebristens (hypoxins) sjukdomslära (patofysiologi) och ofta av en sent påbörjad HLR. I studien analyserades 31 hjärtstopp hos barn från nyfödd upp till femton år under åren 2002-2005. Sex barn (19,4 %) överlevde till sjukhus och två av 26 barn med hjärtstopp överlevde utskrivning från sjukhus. Fyra av fem barn med andningsstopp överlevde. För att förbättra utfallet vid plötsliga hjärtstopp hos barn framkom det att det är viktigt med kunskap och uppdaterad träning i livräddande första hjälp till barn för sjukvårdspersonal. Studien påvisade även att betydelsen för utgången var helt beroende var hjärtstoppet inträffade och när HLR påbörjades. Hjärtstopp utanför sjukhus hade dålig prognos men kedjan i HLR räddade liv och de internationella riktlinjerna ökade chanserna till överlevnad (Fernández et al., 2007). 9

Kedjan som räddar liv Det har under flera årtionden forskats i chanserna att överleva ett hjärtstopp och kedjan som räddar liv" (Se bild 1) har myntats. 1. Tidigt larm, 2. Tidig hjärt-lungräddning (HLR), 3. Tidig defibrillering (användning av hjärtstartare), 4. Tidig och avancerad vård utanför sjukhus, 5. Avancerad vård efter återupplivning (Svenska rådet för hjärt- lungräddning, 2011). Bild 1, Kedjan som räddar liv är en illustration över den kedja händelser som måste till för att ett liv ska räddas vid ett plötsligt hjärtstopp. Kedjan är aldrig starkare än den svagaste länken (Svenska rådet för hjärt- lungräddning, 2011). När någon saknar livstecken är det viktigt att larma tidigt och påbörja HLR som ökar chansen tre gånger att lyckas med defibrillering eftersom HLR manuellt syresätter kroppen. För att avbryta det elektriska kaos som finns i hjärtat ska defibrillering ske så fort som möjligt för att hjärtat ska kunna slå normalt igen. Enligt en studie av Travers et al (2010) skulle överlevnaden vid bevittnat plötsligt hjärtstopp kunna öka nästan 50 % om alla länkar i kedjan som räddar liv fungerade fullt ut. Om defibrilleringen sker inom några minuter ökade chansen att överleva flerfaldigt. Det är även viktigt att den drabbade får kvalificerad sjukvård så fort som möjligt efter ett hjärtstopp (Hjärtstoppsregistret, 2011; Svenska rådet för hjärtlungräddning, 2011). Fortsatt avancerad vård på sjukhus kan vara akut kranskärlsröntgen, ballongsprängning och läkemedelsbehandling eller nedkylning av patienten (Svenska rådet för hjärt- lungräddning, 2011). Alla länkar i kedjan som räddar liv är lika viktiga och utgången i en länk är beroende på utgången från föregående länk (Rea & Page, 2010). 10

Hjärt-lungräddning för vuxna (HLR) HLR baserat på 2006-07 års utbildning finns på olika utbildningsnivåer (Bild 2). A-HLR S-HLR D-HLR HLR med AED-hjärtstarte HLR Bild 2. Utbildningsnivåer i hjärt- lungräddning för vuxna. Förklaring till bild 2 (Svenska rådet för hjärt- lungräddning, 2011). 1. HLR, utbildning cirka 90 minuter med kompressioner och ventilering för allmänheten. 2. HLR med AED-hjärtstartare (automatisk extern defibrillator) för allmänheten och samtlig personal som inte är sjukvårdsutbildad, tar cirka 120 minuter. 3. D-HLR, med halvautomatisk hjärtstartare, för personer som kan bli kallade till ett hjärtstopp ex. badvakt. I utbildningen som är fyra timmar, ingår både teori och praktik med två- livräddarteknik och pocketmask. På denna nivå i utbildning av HLR testas kunskapen med en skrivning. 4. S-HLR är för samtlig sjukvårdpersonal som arbetar nära patienter och ska kunna behandla en patient med hjärtstopp med HLR, syretillförsel samt defibrillering. Cirka fyra timmars grundutbildning och därefter två timmar för regelbunden träning och kunskapen testas med en skrivning. 5. A-HLR, för läkare och sjuksköterskor (avancerad hjärtlungräddning). Arytmitolkning ingår då defibrillering i utbildningen sker med halvautomatisk och/eller manuell hjärtstartare. Även läkemedelsbehandling ingår i utbildningen som är fyra timmar. Även här testas kunskapen med en skrivning. 11

Livräddande första hjälp till barn (barn HLR) 0 år - till puberteten 1. Livräddande första hjälp till barn (barn HLR). Utbildningen vänder sig till alla vuxna i samhället. Innehåller hjärt-lungräddning samt åtgärder vid barnolycksfall och tar cirka fyra timmar att genomföra (Svenska rådet för hjärt- lungräddning, 2011). 2. Avancerad HLR till barn (barn A-HLR). Utbildningen vänder sig till samtliga sjuksköterskor, läkare inom akutsjukvård. Utbildningen innehåller scenarioträningar med två-livräddarteknik med defibrillering, läkemedel samt vätsketillförsel. Kursen är en heldagsutbildning med teori på förmiddagen och praktisk träning på eftermiddagen de teoretiska kunskaperna testas med en skrivning (Svenska rådet för hjärtlungräddning, 2011). Kunskap och utbildning En studie gjord i Finland av Nurmi & Castrén (2004) påvisade att det inte fanns någon regelbunden träning i hjärt-lungräddning i den finländska primärvården. Tvåhundrasjuttiosju enkäter sändes till vårdcentralchefer runt om i Finland. Etthundrafyrtioen svarade (51 %). Arton procent av respondenterna i studien fick regelbunden träning på sin vårdcentral. De som fick mest träning i HLR hade en instruktör anknuten till vårdcentralen. Studien påpekade även att utsträckningen att använda hjärtstartare i primärvård inte var kända. Författarna till studien trodde att anledningen till att så få hade regelbunden träning kunde bero på att de första Finska riktlinjerna för hjärt-lungräddning publicerades 2002 (Nurmi & Castrén, 2004). Enligt en prospektiv observationsstudie från Singapore inträffade sex procent av alla hjärtstopp utanför sjukhus i primärvården. Primärvårdens sjuksköterskor och läkare larmade ambulans och påbörjade snabbt HLR vid det bevittnade hjärtstoppet. Ingen av patienterna hade trots defibrillerbar rytm blivit defibrillerade innan ambulans kom vilket antingen berodde på att det inte fanns någon hjärtstare eller att sjuksköterskor och läkare saknade utbildning (Ong et al., 2007). Kostnad och okunskap ansågs vara en av de största orsakerna till att inte alla läkarmottagningar hade en hjärtstartare. Detta påvisades i en studie även den gjord i Singapore, där 51 hjärtstopp per år inträffade på olika läkarmottagningar. Tretton procent av de privata och tio procent av offentligt anställda läkare hade bevittnat hjärtstopp på sin mottagning det senaste året vilket styrkte den viktiga roll primärvården hade vid hjärtlungräddning (Ong, Chan, Ang, Lim & Tan, 2005). 12

Författarna till en svensk studie av Södersved Källestedt, Berglund, Thoren, Herlitz och Enlund, 2011, påpekade att det inte tidigare fanns något beskrivet om skillnaderna i kunskap i HLR mellan olika yrkesprofessioner i vården. I studien jämfördes skillnaden hos läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Trettio utvalda läkare respektive sjuksköterskor samt 30 av blandade yrkesprofessioner, sjukgymnast eller arbetsterapeut och undersköterskor med flera. Vid ett tillfälle fick studiens deltagare utbildning i D-HLR (HLR med halvautomatisk hjärtstartare) och efter en till fem månader var det en uppföljning då ett scenario filmades. Från de 90 uttagna deltagarna deltog 88 (98 %) i första utbildningen och 74 (82 %) i uppföljningen. Halvautomatisk hjärtstartare (AED) användes av 30 (41 %) av de 74 deltagarna innan interventionen och 71 (96 %) efter. Medeltiden sjönk från 120 till 82 sekunder. Huvudsakliga fyndet i studien var att nästan all vårdpersonal, oberoende av profession lärde sig defibrillera. Samtliga professioner i vården behöver både teoretiska och praktisk träning regelbundet. Även läkarna trots sin högre teoretiska utbildning behöver repetitiv träning minst en gång per år (Södersved Källestedt et al., 2011). I European Resuscitation Councils (ERC) riktlinjer påtalades att kunskaper efter all utbildning i HLR minskades redan efter så kort tid som tre till sex månader. De kunskaper som avklingade först var hur ambulans larmas, samt bröstkompressioner och ventilering. Medan kunskaper i HLR minskade snabbt bevarades kunskapen att använda hjärtstartaren längre. HLR kunskapen bör uppdateras ofta med kortare repetitionsutbildningar (Soar et al., 2010). Enligt svenska rådets nya riktlinjer från 2006 för hjärt- lungräddning (HLR), är det mening att all sjukvårdspersonal ska träna HLR minst en gång per år. Från och med år 2009 ingår även hjärtstartaren i utbildningen. Riktlinjerna för HLR ändras enligt HLR-rådet vart femte år. De svenska riktlinjerna från 2006 kommer att gälla fram till oktober 2011 (Svenska rådet för hjärt- lungräddning, 2011). Enligt SOSFS 2005:12, God vård ska kompetensutveckling ske efter behovet i verksamheten. Ett förslag till lokala rutiner vid ett hjärtstopp i primärvården Uppsala län kom januari 2011, där vikten att konstatera hjärtstoppet, larma ambulans, notera tid samt starta S-HLR (HLR för sjukvårdspersonal) prioriterades. Alla anställda ska ha utbildning i HLR med en repetitionsutbildning varje år, utifrån sin yrkesprofession (Bilaga 1). 13

Problemformulering Författaren som är HLR-utbildare har upplevt att vid utbildningstillfällen med 1 medarbetare på vårdcentraler, påtalades ofta vikten av att få träna regelbundet för att upprätthålla sin kompetens. Eftersom HLR är i ständig förändring internationellt, nationellt och även lokalt är det av intresse att undersöka hur Svenska rådet för hjärt-lungräddningens råd om utbildning efterföljs i praktiken. Det finns många studier angående hjärtstopp utanför sjukhus men mycket lite beskrivet om hjärtstopp inom primärvård i Sverige. Det är viktigt att påvisa den kunskap, utbildning och beredskap som finns i HLR inom primärvården vid ett hjärtstopp. Syfte Syftet med studien var att studera vilken kunskap, beredskap och utbildning i hjärt-lung räddning medarbetarna i primärvården anser sig ha samt om det fanns skillnader mellan olika yrkesprofessioner. Syftet var även att studera om det fanns skillnader mellan vårdcentralerna i staden (mindre än tio minuter till sjukhus) respektive på landsort (mer än tio minuter till sjukhus) i kunskap, beredskap och utbildning avseende hjärt-lung räddning. Frågeställningar 1. Vilken kunskap, utbildning och beredskap har primärvårdens medarbetare i hjärtlungräddning? 2. Finns det något samband mellan den trygghet och kunskap medarbetarna i primärvården anser sig ha i hjärt-lungräddning? 3. Finns det skillnader mellan yrkesprofessioner i kunskap, utbildning och beredskap avseende hjärt-lungräddning i primärvården? 4. Finns det skillnader i kunskap, utbildning och beredskap gällande hjärt-lungräddning i primärvården beroende på om vårdcentralen finns på landsort eller i staden? 1 Med medarbetare i denna studie avses de respondenter som besvarat studiens enkät; Administratörer, sekreterare, barnmorskor, distriktssköterskor, biomedicinsk analytiker, undersköterskor, kuratorer, psykologer, dietister och arbetsterapeuter, läkare samt sjuksköterskor. 14

Definitioner av centrala begrepp Kunskap Med kunskap avses i denna studie den kunskap som medarbetaren själv anser sig ha utifrån den utbildningsnivå som medarbetaren genomgått. På samtliga utbildningsnivåer förutom HLR samt HLR med hjärtstartare och livräddande första hjälp till barn, läses en kursbok in före kurstillfället. Praktiska och teoretiska kunskaper blir bedömda genom att en skriftlig skrivning lämnas in vid kurstillfället. Den praktiska kunskapen blir bedömd under utbildningens gång. Även kunskap i användning av hjärtstartare, sug och syrgas ingår. Utbildning Avseende utbildning i denna studie är det utbildning i hjärtlungräddning som efterfrågas. Beredskap Med beredskap avses i denna studie den vetskap om vilken utrustning och rutin som finns på vårdcentralen inför ett hjärtstopp. Det vill säga vet var hjärtstartare, sug samt syrgas är placerade och vilka larmrutiner som finns. METOD Design Designen i denna studie är en deskriptiv och jämförande tvärsnittsstudie (Andersson, 2008). Urval Samtliga medarbetare som arbetade vid fyra vårdcentraler inom Uppsala läns primärvård. De fyra vårdcentralerna valdes utifrån följande kriterier: För att få så stor bredd som möjligt valdes fyra vårdcentraler med många olika yrkesprofessioner. Två av dessa vårdcentraler låg i landsort, mer än tio minuter till sjukhus. Två vårdcentraler som låg i staden med närhet till sjukhus, mindre än tio minuter. Bortfall förebyggdes genom en påminnelse via e-post fem till sex dagar efter enkäten lämnats ut, till samtliga medarbetare. Inkussionskriterier: Samtliga 200 medarbetare vid fyra vårdcentraler. Vårdcentral ett och två, landsort, 120 medarbetare. Vårdcentral tre och fyra, stad, 80 medarbetare. Exklussionskriterier: Medarbetare som var långtidsfrånvarande från sitt arbete samt städpersonal och vaktmästare som är anställda av annat företag. 15

Datainsamlingsmetod En enkät utformades av författaren, efter genomläsning av lämplig litteratur samt hjälp av handledaren (Eilertsson, 2005; Polit & Beck, 2008; Trost, 2007). Enkäten (Bilaga 2) innehöll 16 frågor och 14 följdfrågor angående utbildning och kunskap i hjärt-lungräddning. Tre av följdfrågorna samt fråga 16 hade öppna svarsalternativ. Enkäten började med 3 demografiska frågor, yrkesgrupp, år i professionen samt om den svarande var kvinna eller man. Fråga 4 tog upp när utbildning i HLR senast genomfördes. Frågorna 5 och 6 frågade om det fanns HLRinstruktörer på vårdcentralen. Frågorna 7 till 11 handlade om kunskap och beredskap inför eventuellt hjärtstopp med frågor om vetskap var utrustning fanns och hur den används. Frågorna 12 och 13 besvarade om respondenterna någon gång assisterat vid ett hjärtstopp på sin arbetsplats eller hade defibrillerat någon person. Dessa två frågor hade även öppna svarsalternativ om tryggheten i sitt agerande och/eller om mer träning behövdes. Då det kommer mycket barn till vårdcentralerna handlade frågorna 14 och 15 om utbildning i livräddande första hjälp till barn (barn-hlr) och avancerad HLR till barn (barn- A-HLR). Enkäten avslutades med en fråga om respondenten har något mer de ville berätta eller tillägga. För att underlätta för respondenterna att svara på så många frågor som möjligt fanns på frågorna 5,7 till och med 12 svarsalternativet; Vet ej. Enkätfrågorna granskades av en HLR-koordinator på Uppsala akademiska sjukhus. Fem pilotenkäter genomfördes för att validerade frågorna om de var lättförståeliga för samtliga respondenter eller om de borde konstrueras om. För att få en så stor bredd som möjligt besvarade en läkarsekreterare, en distriktsköterska, en läkare, en sjuksköterska samt en undersköterska pilotenkäten. Samtliga frågor, utom de med öppna svarsalternativ besvarades i pilotenkäterna. Fråga fyra, när övade du HLR senast var svår att förstå. Den frågan omarbetades innan studien. De fem pilotenkäterna ingår inte i studiens resultat. Varje enkät hade ett igenkännande nummer för att författaren skulle veta vilken vårdcentral som enkätsvaret kom från. Procedur E-post skickades till respektive vårdcentralchef med förfrågan (Bilaga 3) om tillåtelse för medarbetarna att på arbetstid få besvara enkäten. Uppgift om förväntad tidsåtgång för att besvara enkäten samt syftet med studien beskrevs i brevet. När positivt svar inkommit från respektive vårdcentralchef skickades information till samtliga medarbetare på respektive vårdcentral via e-post, (Bilaga 4). En vårdcentralchef tackade i tidigt skede nej att medverka i 16

studien. En annan vårdcentralchef tillfrågades på samma sätt som ovanstående, tackade ja att medverka. En bestämd dag, delades personligen enkäterna ut vid respektive vårdcentral i medarbetarnas personliga postfack eller personligen. Antalet utdelade enkäter (200) registrerades för att kunna beräkna bortfall. Enkäterna kunde efter att de besvarats, läggas i en låda vid en av vårdcentralchefen bestämd plats. På grund av praktiska skäl hämtades lådan efter sju dagar på två av vårdcentralerna respektive åtta dagar på de andra två. Då ett alternativ var att den besvarade enkäten kunde läggas i ett internkuvert och skickas internt, var tiden för respondenterna den samma. Två dagar innan lådan hämtades skickades en påminnelse med e-post till samtliga medarbetare på respektive vårdcentral. Bearbetning och analys Bearbetning av data skedde i dataprogrammet SPSS statistics 17,0. För att se skillnader och samband mellan grupper med data på nominalskalenivå användes signifikansprövning enligt frågeställningarna och gjordes med X 2 test med signifikansnivå p < 0,05. Vid små grupper användes Fischer s exact test med signifikansnivå p < 0,05. För att få mätbara grupper indelades yrkesprofessionerna in i sju grupper, administratör/sekreterare, barnmorskor/ /distriktssköterskor, biomedicinskanalytiker/undersköterskor, kurator/ psykolog/ dietist/ arbetsterapeut, sjukgymnaster, läkare, samt sjuksköterskor. I fråga tre delades yrkesprofessionerna in i två grupper för att bli jämförbara. Grupp 1 = administratör/sekreterare biomedicinskanalytiker/undersköterskor, och kurator/ psykolog/ dietist/ arbetsterapeut samt sjukgymnaster. Grupp 2 = Barnmorskor/distriktssköterskor, läkare, samt sjuksköterskor. Frågeställning 1 besvarades med enkätfrågorna 4, 6 till och med 11 samt 14 och 15 som analyserar kunskap, beredskap och utbildning via SPSS (Wahlgren; 2008) med deskriptiv analys som redovisas i tabeller och löpande text. Frågeställning 2 besvarades via SPSS med analys av frågorna trygg och kunskap, X 2 användes för att se om det fanns samband mellan trygghet och kunskap i frågorna 7, 9:2, 10:2, 11:2, 12, samt 13. Detta redovisas i löpande text. Frågeställning 3 redovisas med diagram, tabeller och löpande text, utifrån enkätfrågorna 1, 4,7 samt 16. X 2 användes för att se om skillnad fanns mellan olika yrkesprofessioner gällande kunskap i HLR. Frågeställning 4 gällande skillnader i landsort respektive stad angående HLR, besvarades med enkätfrågorna 4, 6 till och med 15 och analyserades via SPSS med X 2 samt Fisher s exact test 17

vilket redovisas i diagram samt procent. Svaren på de öppna frågorna redovisas i den löpande texten. De öppna frågorna 12:2, 12:3, 13:1 samt fråga 16, i enkäten redovisas med citat i löpande text. Enkätfrågorna 2 och 3, som bakgrundsinformation redovisas i diagramform och löpande text, range, mean, och st.dev. FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN Då studien inte innefattade några interventioner eller känsliga uppgifter av respondenterna ansåg författaren att den inte omfattades av Lagen om etikprövning av forskning på människor (SFS 2003). Trots att författaren inte upplevde frågorna som känsliga kunde det finnas risk att någon/några av respondenterna upplevde det, men medverkan i studien var helt frivillig och kunde utan motivering, närsomhelst avbrytas. Genom att samtliga svar behandlades konfidentiellt, det vill säga svaren på enkäterna inte gick att spåra, värnades respondenternas integritet enligt Helsingforsdeklarationen (1964). Information att studien var konfidentiell och närsomhelst kunde avslutas skedde skriftligt i följebrev både till respondenterna och respektive vårdcentralchef (Bilaga 3,4). Ansökan med bifogad projektplan sändes till Fortbildnings- och forsknings- samt utvecklingsenheten (FFOU) på primärvården för godkännande av studien (Bilaga 5). RESULTAT Studiens resultat är baserat på svaren från 144 respondenter, svarsfrekvens 72 %, 22 män (15 %) och 122 kvinnor (85 %). De flesta var sjuksköterskor, barnmorskor/distriktsköterskor, administratörer/sekreterare, följd av läkare och biomedicinsk analytiker/undersköterskor (Diagram 1). Många av medarbetarna har arbetat länge i primärvården, mellan 1-49 år, mean 20 ± 12 års yrkeserfarenhet. 18

A n t a l Yrkesprofessioner 35 30 25 20 15 10 5 0 Administratör, Sekreterare Barnmorska, Distriktsköterska Biomedicinsk analytiker, undersköterska Kurator, Psykolog, dietist, arbetsterapeut Sjukgymnast Läkare sjuksköterska Diagram 1. Översikt över yrkesprofessioner. Kunskap, utbildning och beredskap som medarbetarna anser sig ha inför ett hjärtstopp Kunskap och utbildning Nittiofem av medarbetarna (66 %) anser att de har tillräcklig kunskap i HLR, 31 (22 %) anser att de inte. Fjorton (10 %) angav vet ej, och resterande fyra har inte svarat (Diagram 2). Kunskap i HLR 14 31 Nej Ja Vet ej 95 Diagram 2. Antal medarbetare som anser sig ha kunskap i HLR. Under det senaste året hade 87 % av primärvårdens medarbetare gått någon form av HLR för vuxna och 32 % gått antingen livräddande första hjälp till barn eller barn A-HLR. Utbildning i 19

livräddande första hjälp till barn samt barn A-HLR besvarades endast av dem som gått utbildning i någon av dessa då detta var följdfrågor. Två av medarbetarna uppgav att de aldrig gått en HLR-utbildning (Tabell 1). Tabell 1. Utbildningar som medarbetarna senast genomförts (n och %) HLR-utbildning < 1 år sedan n % 2 år sedan n % 3-5 år sedan n % > 5år sedan n % Aldrig n n HLR 17 11,8 8 5,6 3 2,1 1 0,7 2 - HLR m hjärtstartare 50 35 1 0,7 - - 3 2,1 - - D-HLR 4 2,8 - - - - - - - - S-HLR 22 15,3 3 2,1 - - - - - - A-HLR 32 22,2 - - - - - - - - Lvr för barn 1 26 18,1 7 4,9 5 3,5 16 11,1-5 Barn A-HLR 20 13,9 1 0,7 1 0,7 3 2,1 - - 1 Livräddande första hjälp till barn Vet ej Av 107 (74 %) medarbetare som visste att det fanns hjärtstartare på vårdcentralen angav 71 (49 %) att de även visste hur den fungerade. På två mindre mottagningar tillhörande vårdcentraler framkom det att det inte fanns någon hjärtstartare alls och på en mottagning delades hjärtstartaren med annan vårdgivare. Övriga respondenter har inte besvarat frågorna då dessa var följdfrågor. Mindre än 50 % av medarbetarna hade kunskap om hur hjärtstartaren, syrgasregulatorn samt sug fungerade (Tabell 2). Tabell 2. Medarbetarnas kunskaper i hjärtstartare, syrgasregulator samt sug Kunskaper Ja Nej Ej svar n %* n %* n Vet Du hur hjärtstartaren fungerar? 71 49,3 35 24,3 38 Vet Du hur syrgasregulatorn fungerar? 67 46,5 53 36,8 24 Vet Du hur sugen fungerar? 68 47,2 29 20,1 47 *Procentsatsen beräknat på 144 respondenter Bland 144 respondenter fanns det 15 (10 %) HLR-instruktörer med olika utbildningar. Önskemål om att ha två HLR instruktörer på varje vårdcentral framkom; Det bör finnas HLR-instruktör på varje vårdcentral. Gärna två då man kan hjälpas åt och peppa varandra. Fem (3 %) hade instruktörsutbildning i HLR, tre (2 %) HLR med hjärtstartare. Ingen hade instruktörsutbildning i D-HLR, medan fyra (2,7 %) hade S-HLR och en A-HLR. När det 20

gällde livräddande första hjälp till barn och barn A-HLR fanns en instruktör med ansvar för utbildning i båda utbildningarna. Två instruktörer är under utbildning och en medarbetare beskrev det; Jag ska gå barn HLR i maj och sedan hålla kurs på min vårdcentral. Beredskap Sextiotvå medarbetare angav sig veta att det fanns skriftliga larmrutiner medan 18 svarade att det inte fanns skriftliga larmrutiner på deras mottagning. En av medarbetarna efterfrågade; mer regelbunden träning, vana hos personalen att informera nya medarbetare i rutiner på arbetsplatsen gällande hjärtstopp. De flesta medarbetarna, n=115 (80 %) angav att de har kunskap hur ambulans larmas. Flertalet av medarbetarna, n = 93 (65 %), visste hjärtstartarens placering. Etthundrasjutton (81 %) medarbetare visste att det fanns syrgas på respektive vårdcentral och av dem visste 87 (60 %) var den var placerad. Åttiosju medarbetare hade även vetskap att det fanns sug och av dem visste 75 (52 %) dess placering (tabell 3). I frågorna om placering är det följdfrågor som inte besvarats av alla. Tabell 3. Medarbetarnas kunskap i hur ambulans larmas samt var hjärtstartare, syrgas samt sug är placerade Vet Du Ja Nej Vet ej Ej svar n %* n %* n %* n Larmrutiner? 62 43,1 18 12,5 59 41 5 Larma ambulans? 115 79,4 26 18,1 - - 3 Hjärtstartarens placering? 93 64,6 16 11,1 - - 35 Syrgasregulatorn placering? 87 60,4 34 23,6 - - 23 Sugens placering? 75 52,1 26 18,1 - - 43 *Procentsatsen beräknat på 144 respondenter Medarbetarens trygghet gällande kunskap i hjärt-lungräddning 59 (62 %) av dem som hade kunskap i HLR (n= 95) hade även kunskap om hur hjärtstartaren fungerade. Det fanns ett statistisk signifikant samband mellan kunskap i HLR och kunskap om hjärtstartaren, X 2 = 20,01, df=2, p= 0,001. De medarbetare som ansåg sig ha kunskap i HLR hade även kunskap i hur syrgasregulatorn fungerade, n = 53 (56 %), X 2 = 168, df = 2, p = 0,01. De medarbetare som ansåg sig ha kunskap i HLR visste även hur sugen fungerade n = 54 (57 %), p = 0,013, Fisher s exact test. Av de medarbetare som ansåg sig ha tillräckliga kunskaper i HLR (n=95) hade 24 (25,3%) assisterat vid ett hjärtstopp på en vårdcentral. Tre som inte ansåg sig ha tillräckliga kunskaper 21

hade assisterat. Tretton visste inte om de hade tillräckliga kunskaper och utav dem hade en assisterat vid ett hjärtstopp på en vårdcentral. Tjugotvå (78,6%) av de 28 medarbetare som även ansåg sig ha kunskap i HLR kände sig trygga vid assistans av hjärtstopp. 13 (9 %) hade defibrillerat en person någon gång, några flera gånger; > 5 En medarbetare påtalade; Minns faktiskt inte, minns bara någon enda gång vi defibrillerade och då var vi många i rummet och hjälptes åt. Tjugofem (17,4 %) av respondenterna i studien beskrev att tryggheten berodde på duktiga medarbetare, regelbunden utbildning och repetition samt erfarenhet och kunskap hos medarbetarna. Även bra rutiner ökade tryggheten på vårdcentralerna. En av medarbetarna beskrev sitt första hjärtstoppstillfälle så här; Kompetenta kollegor som kunde lotsa mig då det var mitt första hjärtstopp. Skillnader mellan olika yrkesprofessioner gällande HLR Av studiens samtliga 144 respondenter hade 127 (87 %) utbildats i någon form av HLR för vuxna under det gångna året. Sjutton sjuksköterskor och sju läkare hade gått utbildning i A- HLR det senaste året. Barnmorskor och distriktsköterskor hade antingen gått HLR med hjärtstartare eller S-HLR. För 15 medarbetare hade det förflutit två år sedan deras senaste utbildningstillfälle (Tabell 4). Tabell 4. Medarbetarnas senaste utbildningstillfälle per yrkesprofession Senast utbildningstillfälle/yrkesprofession/år Profession HLR HLR HLR HLR HLRhj.st HLRhj.st D-HLR S- HLR S- HLR A- HLR <1år 2år 3-5år 5år <1år <1år < 1år <1år 2år <1år Aldrig Total Adm/S 1 8 1 1-13 - - 1-2 - 26 Bm/ Dssk 2 1 1 - - 12-1 9 1 1-26 BMA/USK 3 1 3 - - 6-2 2 1 5-20 K,P,D,A 4 1-1 - 6 - - 1 1 - - 10 Sjukgymn 1 3 - - 7 - - - - - - 11 Läkare 2-1 - 4 1 1 5-7 1 22 Ssk 5 3 - - 1 3 - - 4-17 1 29 Total 17 8 3 1 51 1 4 22 3 32 2 144 1 Administratör/sekreterare, 2 Barnmorska/Distriktssköterska, 3 Biomedicinsk analytiker/undersköterska, 4 Kurator/Psykolog/Dietist/Arbetsterapeut, 5 Sjuksköterska. Nittiofem (66 %) av respondenterna ansåg att de hade tillräckliga kunskaper i HLR. Trettioen (22 %) angav att de inte hade det och 14 (10 %) att de inte visste (Diagram 3). Det fanns en 22

viss skillnad mellan yrkesprofessioner gällande vilken kunskap i HLR medarbetarna anser sig ha. De som ansåg sig ha mest kunskap i HLR var grupp 2, med sjuksköterskor, läkare samt barnmorskor/distriktssköterskor. Skillnaden var dock inte signifikant, X 2 = 4,466, df = 2, p = 0,107. Fyra av respondenterna hade inte besvarat frågan. A N T A L 25 20 15 10 5 0 Kunskap i HLR/yrkesprofession Nej Ja Vet ej Profession Diagram 3. Tillräckliga kunskaper i HLR per yrkesprofession. 1 Administratör/sekreterare, 2 Barnmorska/Distriktssköterska, 3 Biomedicinsk analytiker/undersköterska, 4 Kurator/Psykolog/Dietist/Arbetsterapeut, 5 Sjuksköterska. I samtliga yrkesprofessioner framkom vikten av att träna HLR regelbundet varje år och som en uttryckte det, att det är fantastiskt att få gå på utbildning en gång per år. Några sjuksköterskor ville ha ny genomgång av hjärtstartaren då de inte ansåg att de var säkra på den; Önskar en ny genomgång av hjärtstartaren och lyssna igenom de olika alternativen. Några distriktsköterskor ansåg att det borde vara obligatoriskt med återupplivande åtgärder för barn, för samtliga som arbetar med BVC verksamhet. I grupp 1 hade 12 medarbetare någon gång gått utbildning i livräddande åtgärder för barn jämfört med grupp 2 där 49 gått utbildningen, vilket statistiskt signifikant säkerställdes med X 2 = 31,12, df = 1, p = 0,001. En av medarbetarna uttryckte det så här; Jätteviktigt med barn HLR - det tycker jag ska finnas utbildning och uppdatering när man arbetar inom BVC-verksamheten. Diagram 4 visar de medarbetare som gått utbildning i livräddande första hjälp till barn samt barn A-HLR inom det senaste året per yrkesprofession. 23

A n t a l 12 10 8 6 4 2 0 Livräddande första hjälp till barn/ barn A-HLR Lvr* < 1år Barn A-HLR < 1 år Profession Diagram 4. Antal medarbetare per yrkesprofession som gått utbildning i livräddande första hjälp till barn respektive barn A-HLR det senaste året. 1 Administratör/sekreterare, 2 barnmorska/ distriktssköterska, 3 biomedicinsk analytiker/undersköterska, 4 kurator/psykolog/dietist/arbetsterapeut, 5 Sjuksköterska. *Livräddande första hjälp till barn. Skillnader på vårdcentraler på landsort respektive i stad gällande HLR Procentuellt sett hade medarbetarna på landsort flest utbildade i HLR med hjärtstartare samt A-HLR det gångna året. Bland medarbetarna på vårdcentraler i staden var under det senaste året flertalet utbildade i HLR, HLR med hjärtstartare samt S-HLR (Diagram 5). Detta säkerställdes statistiskt signifikant med Fisher s exact test, p = 0,001. Det senaste året hade 24 (17 %) medarbetare på landsort och två i staden gått livräddande första hjälp till barn. Under det senaste året hade 19 (13 %) i landsort och en (0,7 %) medarbetare i staden gått utbildning i Barn A-HLR. 24

HLR <1 år HLR 2 år HLR 3-5 år HLR 5 år HLR hjst. <1 år HLR hj.st. 2 år D-HLR <1 S-HLR <1 år S-HLR 2 år A-HLR< 1 år aldrig 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Senaste HLR-utbildning, Landsort-Stad Land Stad Senast utbildningstillfälle/utbildningsnivå Diagram 5. Översikt i över det senaste utbildningstillfället medarbetare utbildats i HLR för landsort respektive stad. Stad n=80, landsort n =120. Medarbetarna i landsort ansåg sig ha mer kunskap i HLR än de som arbetar i stad 74 % respektive 58 %, (Diagram 6). Skillnaden var dock inte signifikant, X 2 = 4,236, df = 2, p = 0,12. 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 15 16 Ingen kunskap i HLR Kunskap i HLR Landsort respektive Stad 65 30 Kunskap i HLR 8 6 Vet ej Land Stad Diagram 6. Skattning av medarbetarna kunskap, på landsort (n = 88) respektive stad (n = 52). Antalet presenteras ovanför respektive stapel. 25

Fyrtiofyra (81 %) av medarbetarna i staden respektive 71 (79 %) i landsort visste hur ambulans larmas, skillnaden var dock inte signifikant X 2 = 120, df =1, p = 0,729. Det var något fler medarbetare i landsort än i stad som ansåg sig ha kunskap om hjärtstartarens funktion. (X 2 = 0,038, df = 1, p = 0,845), syrgasregulatorns funktion (X 2 = 0,119, df = 1, p = 0,730) samt sugens funktion (X 2 = 0,151, df =1, p = 0,698). Inget av detta gick att signifikant säkerställa. På en vårdcentral påpekades att det fanns en sug men inte sug-katetrar för att kunna använda sugen vid ett hjärtstoppstillfälle. Tjugoåtta (19,4 %) medarbetare hade varit med och assisterat vid ett hjärtstopp, 27 (18,8%) på landsort och en (0,7 %) i staden, vilket kunde statistiskt signifikant säkerställas med X 2 =16,412, df = 1, p = 0,001. Tretton (9 %) hade defibrillerat någon person på vårdcentralen, 12 (8 %) på landsort och en (0,7 %) i staden även detta säkerställdes statistiskt signifikant via Fisher s exact test p= 0,031 Tabell 5. Medarbetarnas kunskap att larma ambulans, använda hjärtstartare, syrgasregulator samt sug på vårdcentral på landsort respektive i stad Kunskap om Landsort Stad Totalt antal n %* n %* n %* Ambulans larmas 71 79 44 83 115 80 Hur hjärtstartaren fungerar 46 51 25 47 71 49 Hur syrgas fungerar 45 50 22 41 67 46,5 Sugen fungerar 45 50 23 43 68 47 *Procent beräknat på Landsort n 90 respektive Stad n 54respondenter, total % på antal ja-svar och n144 Det fanns 15 HLR-instruktörer på de fyra vårdcentralerna. Medarbetarnas omdöme av de instruktörer som finns på vårdcentralerna är att; De instruktörer vi har är bra. På vårdcentralerna i staden finns en instruktör i HLR samt tre i S-HLR. Vårdcentralerna i landsort har fyra instruktörer i HLR, tre i HLR med hjärtstartare och en instruktör i vardera S- HLR, A-HLR samt en utbildad instruktör i de båda livräddande första hjälp till barn och barn A-HLR. 26

DISKUSSION Resultatet i föreliggande studie är baserad på svar från 144 respondenter, de flesta med lång yrkesverksamhet. I studien framkom det att 127 (87 %) av medarbetarna genomgått en HLR utbildning det senaste året. Detta till trots ansåg sig endast 95 (66 %) ha tillräckliga kunskaper i HLR. Någon signifikant skillnad mellan yrkesprofessioner gällande kunskap i HLR gick dock inte att säkerställa (p = 0,107). Endast 115 (80 %) medarbetare visste hur ambulans larmas. I jämförelse mellan stad och landsort fanns ingen signifikant skillnad i den kunskapen (p = 0,12). Det som ökade tryggheten hos medarbetarna var den regelbunden HLR träningen samt den kunskap som medarbetarna ändå ansåg sig ha. Att det är viktigt med utbildning i HLR påvisades med ett statistiskt signifikant samband mellan den kunskap medarbetarna anser sig ha i HLR och kunskap i hjärtstartarens funktion (p = 0,001) och syrgasregulatorns funktion (p = 0,001) samt sugens funktion (p = 0,013). Det finns femton HLR instruktörer alltifrån HLR till A-HLR samt A-HLR för barn, fördelat på de fyra vårdcentralerna. Resultatdiskussion Kunskap, utbildning och beredskap Det fanns ett statistisk signifikant samband mellan kunskap i HLR och kunskap om, hjärtstartaren fungerade, p = 0,001, syrgasregulatorn fungerade, p = 0,001 samt hur sugen fungerade, p = 0,013. Nittiofem respondenter (66 %) ansåg sig ha tillräckliga kunskaper i HLR. Författaren till föreliggande studie anser att det är ett lågt antal eftersom all sjukvårdspersonal skall ha kunskap i HLR. Det fanns även en liten skillnad mellan yrkesprofessionerna gällande vilken kunskap i HLR de anser sig ha. Denna skillnad var dock inte signifikant (p = 0,107). De som ansåg sig ha mest kunskap var gruppen sjuksköterskor, läkare samt barnmorskor/distriktssköterskor. Detta var ett förväntat resultat då dessa yrkesprofessioner borde ha mest utbildning i HLR. Överlevnaden efter ett hjärtstopp beror på kvaliteten av HLR, larm tid och tid till defibrillering. Enligt Södersved Källestedt et al. (2010) ska all sjukvårdspersonal kunna utföra HLR med kompetens. Flertalet av medarbetarna 127 (87 %) hade det senaste året gått någon form av HLR-utbildning för vuxna. HLR-utbildning är en färskvara som behöver tränas ofta. Idealiskt vore korta genomgångar lite oftare utöver repetitionsutbildningarna. Även Soar et al. (2010) påpekar i sin studie att det finns flera studier som påvisar att HLR kunskaperna i att kalla på hjälp, bröstkompressioner samt ventilering minskar betydligt redan efter tre till sex månader efter HLR utbildning medan kunskap i hjärtstartaren består längre. 27

Det är viktigt att samtliga som arbetar i primärvården blir uppmuntrade och får tillgång till att gå utbildning i HLR efter sin yrkeskompetens. Enligt HLR rådet ska samtliga som arbetar i vården ha utbildning i minst HLR med hjärtstartare. Det framkom i föreliggande studie att inte alla som arbetar patientnära har utbildning i S-HLR men enligt förslag lagt januari 2011 på primärvården Uppsala län ska samtliga medarbetare, så småningom, utifrån sin yrkesprofession få utbildning och repetition varje år. All sjukvårdande personal ska få utbildning i S-HLR samt personal på akutmottagningarna i länet ska ha utbildning i A-HLR (Bilaga 1). Även European Resuscitation Councils (ERC) påtalar i sina senaste riktlinjer från 2010 att alla vårdgivare som har skyldighet att utföra HLR ska vara tränade, ha utrustning samt bli uppmuntrade till att utföra HLR (Deakin, Nolan, Sunde & Koster, 2010). Distriktsköterskor i landsort arbetar självständigt bland annat med vaccinering av barn. Där förväntar sig allmänheten att hjälp ska finnas att få vid plötsliga hjärtstopp. Åtta (31 %) ur gruppen barnmorskor/distriktsköterskor har gått utbildning i livräddande första hjälp till barn det gångna året men ingen i gruppen hade gått barn A-HLR. Flera distriktsköterskor efterfrågade utbildning i livräddande åtgärder för barn, vilket borde vara obligatoriskt för all sjukvårdspersonal som arbetar med barn. HLR skiljer sig mellan vuxna och barn, främst på grund av att den vanligaste orsaken till hjärtstopp hos barn är ett andningsstopp, vilket även styrktes i Fernández et al. studie (2007). Trots att det är ovanligt med hjärtstopp i barndomen är det viktigt att utrusta medarbetarna med kunskap i HLR för barn. Barn mellan ett till åtta år kan liksom vuxna defibrilleras säkert och till barn över åtta år eller 25 kilo används vanliga vuxenplattor till hjärtstartaren. Om inte barnplattor finns tillgängliga vid ett hjärtstoppstillfälle kan den halvautomatiska hjärtstartaren användas som på en vuxen (Mutchner, 2007). Sextiotvå av medarbetarna visste att det fanns skriftliga larmrutiner på vårdcentralen medan 18 uppgav att det inte fanns larmrutiner över huvud taget. I denna studie framkom att några av medarbetarna efterfrågade mer rutiner och att få mer introduktion vid nyanställning av personal. Detta ligger i linje med vad Nolan et al. (2010) ansåg i sin artikel att rutiner måste uppdateras regelbundet för att ge de nyaste rönen. Det är en viktig uppgift medarbetarna har att informera och visa var hjärtstartare, syrgas samt sug är placerat samt hur dessa fungerar till all nyanställd personal. En läkarsekreterare berättade att efter ha fyllt i en av pilotenkäterna, kom på sig själv med att inte veta var utrustningen fanns och vilka larmrutiner som fanns på deras avdelning. Även flera av medarbetarna på de vårdcentraler som fyllt i enkäten har påtalat att de börjat fundera på vilka rutiner som finns. Författaren anser att det är av godo att lyfta frågan och börja diskutera hur vi gör på vår mottagning. 28