4.1-5437-10 Slutredovisning av uppdrag 18. Kammarkollegiets strategi för genomförande av vattenförvaltningens uppgifter gällande fysisk påverkan 2013-10-15 Box 2218, 103 15Stockholm Fakturaadress: Telefon 08-700 08 00 Organisationsnummer 202100-0829 Birger Jarlsgatan 16, Box 2068, 103 15 Stockholm Telefax08-20 49 69 www.kammarkollegiet.se StockholmStockholm
Innehållsförteckning Inledning...3 Avgränsning av uppdraget...4 Strategins syfte och målgrupp...5 Rättslig bakgrund...7 Kort om miljökvalitetsnormer (MKN) för vatten...7 Miljöproblemet fysisk påverkan...8 Behovet av miljöförbättrande åtgärder...9 Prioritering av miljöförbättrande åtgärder...9 Kopplingen mellan fysiska och rättsliga åtgärder...10 Grundläggande utgångspunkt och termer...12 Strategin för genomförande av vattenförvaltningens uppgifter gällande fysisk påverkan...14 Innehåll...14 A. De rättsliga åtgärderna/instrumenten...15 Tillståndsprövning och tillstånd...16 Tillsyn...19 Latenta villkor i tillståndsdomar...20 Områdesskydd...22 Återkallelser och omprövningar...23 B. Ordningen i miljöbalkskedjan - Vilken rättslig åtgärd bör väljas i första hand?...25 Ordningen i miljöbalkskedjan - tillämpning?...27 C. Underlaget för åtgärdsarbetet...29 Sammanfattning...30 Bilagor...31 Sidan 2 av 31
Inledning Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (RDV) har i Sverige implementerats i miljöbalken och dess förordningar. Enligt 6 kap. förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten (FFV) på vattenmiljön ska vattenmyndigheterna besluta om åtgärdsprogram. Vattendelegationerna för Södra Östersjöns, Västerhavets, Norra Östersjöns, Bottenhavets, och Bottenvikens vattendistrikt beslutade i december 2009 om åtgärdsprogram, varvid Kammarkollegiet har följande uppdrag. Kammarkollegiet 1 behöver, efter samråd med Naturvårdsverket, Fiskeriverket och länsstyrelserna, ta fram underlag och strategier med syfte att åtgärda vandringshinder, regleringar, vattenhushållningsfrågor och andra fysiska ingrepp som påverkar vattenförekomster så att de inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god ekologisk potential. Kammarkollegiet kallar redovisningen av uppdraget för strategi. Ordet strategi har valts med anledning av hur uppdraget till kollegiet är formulerat. Ett annat uttryck skulle kunna ha varit; val av lämpligt arbetssätt enligt miljöbalken. 1Kammarkollegiet har sedan lång tid tillbaka företrätt allmänna intressen, tidigare inför vattendomstolarna, i nutid inför mark- och miljödomstolarna. Kammarkollegiet har partsroll i tillståndsmål enligt miljöbalken samt möjlighet att själva begära olika typer av prövning i domstol. Uppgiften att ta fram underlag och strategier ligger i linje med kollegiets processande roll i domstol. Sidan 3 av 31
Avgränsning av uppdraget Eftersom all fysisk påverkan i vatten hanteras enligt miljöbalken har strategin avgränsats till att handla om ett genomförande av miljökvalitetsnormerna utifrån miljöbalkens bestämmelser och de rättsliga åtgärder som balken tillhandahåller. Det finns naturligtvis andra åtgärder än de rättsliga som samhället kan vidta för att åstadkomma att miljöförbättrande fysiska åtgärder vidtas. Det kan exempelvis åstadkommas genom rådgivning från myndigheterna, frivilliga åtaganden från enskilda, upplysningskampanjer av olika slag, ekonomiska styrmedel eller restaureringsprojekt initierade av stat, kommun, vattenvårdsförbund m.fl. Bortsett från eventuell tillståndsplikt för restaureringsåtgärder hanteras inte nämnda åtgärder av miljöbalken och ligger därmed också utanför vad som omfattas av Kammarkollegiets strategi. Kammarkollegiet har i dialog med vattenmyndigheterna och med beaktande av miljöbalkens krav avgränsat uppdraget på så sätt att det inte är myndigheterna som ska vidta några fysiska åtgärder. Uppdraget att ta fram underlag och strategier i syfte att åtgärda avser rättsliga åtgärder som myndigheterna vidtar för att verksamhetsutövarna ska utföra fysiska åtgärder i enlighet med miljöbalkens krav. Vid lagrumshänvisningar i det följande avses bestämmelser i miljöbalken där inte annat anges. Kammarkollegiet önskar påpeka att strategin utgår ifrån en tolkning av rättsläget från kollegiets sida i februari 2013. Kollegiet vill erinra om att pågående utredningar finns gällande miljöbalkens regelsystem kan föranleda nya, tillkommande delar i systemet. 2 Exempelvis kan generella föreskrifter komma att införas eller så kan åtgärdsprogrammen ges en direkt rättsverkan, antingen genom lag eller enligt rättspraxis. Kammarkollegiet 2 Vattenverksamhetsutredningen, Dir. 2012:29 Sidan 4 av 31
bedömer dock att systemet med tillståndsprövningar och tillsyn kommer att kvarstå. Strategins syfte och målgrupp Med syfte att åstadkomma genomförande av de fysiska åtgärder som strategiuppdraget nämner att exempelvis vandringshinder åtgärdas - anser kollegiet att uppdraget till kollegiet är avgränsat till att avse hantering och bedömning av de rättsliga åtgärder som förekommer i miljöbalken och hur de rättsliga åtgärderna bör samordnas, användas och i vilken ordning lagstiftaren har anvisat myndigheterna att använda åtgärderna. Dessa rättsliga åtgärder kommer att få tillföljd att fysiska åtgärder vidtas. Syftet med strategin kan därför sägas vara att klargöra hur myndigheterna och övriga aktörer kan använda miljöbalken i syfte att åtgärda miljöproblemet fysisk påverkan. Målgruppen är i första hand myndigheter, länsstyrelserna i synnerhet, eftersom dessa med stöd av miljöbalken kan använda samtliga de rättsliga åtgärder som miljöbalken erbjuder. I andra hand bör övriga myndigheter med ansvarsområden inom miljöbalkens tillämpningsområde och verksamhetsutövarna avses såsom målgrupp. Det bör vara en fördel att myndigheternas rättsliga agerande på ett någorlunda enkelt sätt kan förklaras med hänvisning till strategin. Kammarkollegiet anser också att strategin bör kunna utgöra en plattform för en samlad utredning och beslut i arbetet med planering och genomförande av fysiska åtgärder utifrån en geografisk, social och ekonomisk utgångspunkt i Sverige. En strategi för myndigheternas rättsliga agerande är en grundläggande faktor för att Sverige ska kunna genomföra de fysiska åtgärder som behövs, oavsett i vilken form beslut fattas om vilka fysiska åtgärder som ska vidtas, dvs. i form av åtgärdsplaner, åtgärdsprogram eller en nationell prioritering av fysiska åtgärder. Sidan 5 av 31
Framtagandet av underlag Kammarkollegiet har sedan år 2007 drivit ett antal rättsfrågor i olika tillståndsprocesser, se bilaga 1. Kammarkollegiet har i likhet med andra taleberättigade myndigheter enligt miljöbalken deltagit i olika slags processer enligt balken; t. ex. tillståndsmål, remissyttranden om tillsynsförelägganden, ansökningar om omprövning och återkallelse. Mot bakgrund av dessa erfarenheter har kollegiet här dragit slutsatser om funktionen hos miljöbalkens verktyg, dvs. vilka rättsliga åtgärder 3 det finns och hur de bör prioriteras vad gäller frågor om vandringshinder, regleringar, vattenhushållningsfrågor och andra fysiska ingrepp som påverkar vattenförekomster. Allt för att miljöbalken ska tillämpas så att de beslutade miljökvalitetsnormerna god ekologisk status eller god ekologisk potential efterföljs. Frågor kopplade till tillståndsprocesser, återkallelser och omprövningar m.m. En genomgång har gjorts av vissa särskilda rättsliga frågor, tillståndsprocessen, frågor om urminnes hävd, handläggning av återkallelseansökningar och omprövningsansökningar. Genomgången har resulterat i särskilda utredningar, bilagorna 2-3 4, som är tänkta att vara ett stöd för myndigheternas arbete enligt strategin. Kammarkollegiet gav WSP i uppdrag att ta fram och kategorisera det tillgängliga naturvetenskapliga underlag som finns till stöd för arbetet med de rättsliga verktygen samt visa hur en fungerande statistikinsamling bör göras, bilaga 4. 3 Se nedan under Grundläggande utgångspunkt och termer. 4 PM om underlag för omprövningar och återkallelser och PM om urminnes hävd Sidan 6 av 31
Rättslig bakgrund Kort om miljökvalitetsnormer (MKN) för vatten RDV ställer krav om att vattenförekomster enligt huvudregeln ska uppnå god ekologisk status och att ekologisk status i vattenförekomster inte ska försämras. Sverige har valt att implementera dessa krav genom regler om miljökvalitetsnormer och Åtgärdsprogram. God ekologisk status eller god ekologisk potential är beslutade MKN för vatten enligt 5 kap. miljöbalken och 4 kap. FFV. Miljöbalkens bestämmelser utgörs i huvudsak av tvingande lagstiftning riktad till enskilda som bedriver verksamheter som omfattas av lagens krav. Miljökvalitetsnormer ska ligga till grund för bedömning och tillämpning av hänsynsreglerna i 2 kap miljöbalken. Fysiska åtgärder i vatten som omfattas av miljöbalkens tillämpningsområde ska därmed vidtas på ett sådant sätt och inom de tider då MKN ska efterföljas i enlighet med miljöbalkens hänsynsregler. Myndigheterna inklusive domstolarna har när frågor kommer under dessas prövning - till uppgift att tillämpa och tolka miljöbalken så att dess mål uppfylls. De nu gällande åtgärdsprogrammen är utformade på en mycket övergripande nivå och innehåller mycket lite information om vilka åtgärder som behöver vidtas på vattenförekomst nivå för att uppfylla gällande miljökvalitetsnorm. Åtgärdsprogrammen innehåller främst uppgifter om vad olika myndigheter behöver göra och det saknas generella föreskrifter. Mot denna bakgrund står det klart att tills vidare kommer fysisk påverkan i vatten att i huvudsak åtgärdas genom tillsyn och tillståndsprövningar. Många frågor som rör hur miljöproblemet fysisk påverkan av vattenförekomster ska åtgärdas hamnar i domstolars- och myndigheters mål- och ärendeprövningar. Endast en försumbar del av de åtgärder som behöver vidtas för att åtgärda problemen med fysisk påverkan kan vidtas utan någon sorts rättslig prövning enligt miljöbalken (11 kap. 12 miljöbalken). Av det ovan sagda kan sammanfattningsvis dras slutsatsen att RDV har implementerats genom införande av bestämmelser i miljöbalken och dess förordningar och föreskrifter meddelade med stöd av Sidan 7 av 31
miljöbalken. RDV ställer krav på att det i Sverige vidtas fysiska åtgärder. Såväl den europeiska som den svenska miljörätten vilar på principen om att förorenaren betalar. Principen kommer till uttryck i artikel 194 i fördraget om den Europeiska unionens funktionssätt (EUFfördraget) och i RDV. I miljöbalken kommer principen till uttryck genom de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. MB. Där stadgas att den som skadar och påverkar miljön har ansvaret för att vidta och betala för skyddsåtgärder för att minska påverkan och vidta åtgärder för att återställa skadade områden. Huruvida nu gällande lagstiftning är tillräcklig för genomdrivande av Miljöbalkens krav och EG-rättens krav och vilka eventuella förändringar som är nödvändiga avseende prövningen av vattenverksamheter för ett tillräckligt genomdrivande av nämnda krav utreds som nämnts för närvarande av Vattenverksamhetsutredningen (dir. 2012:29). Miljöproblemet fysisk påverkan Enligt Europeiska kommissionen är fysisk påverkan den mest utbredda påfrestningen på den ekologiska statusen i EU 5. Sverige är inget undantag, fysisk påverkan är ett av de främsta skälen till att vattenförekomster inte uppnår god ekologisk status eller god ekologisk potential. 6 Detta har uppmärksammats av regeringen som bl.a. har uttalat att åtgärder för att minska miljöeffekterna av fysisk påverkan i vattendrag är viktigt för att direktivets bindande krav på god ekologisk status och god potential ska kunna nås till 2015. 7 5 Europeiska Kommissionen, Strategi för skydd av Europas vattenresurser, COM/2012/673/FINAL 6 http://www.eea.europa.eu/publications/european-waters-assessment- 2012 7 Regeringens skrivelse, Insatser för vandrande fisk i sjöar och vattendrag (2010/11:163) s. 9 Sidan 8 av 31
Behovet av miljöförbättrande åtgärder Kammarkollegiet har låtit ta fram naturvetenskapligt underlag för arbetet med de rättsliga verktygen samt hur en fungerande statistikinsamling bör göras. Underlaget presenteras i en rapport (bilaga 4). Av rapporten framgår att det fysiska åtgärdsbehovet är mycket stort. Det statistiska underlaget inom området fysiska åtgärder vatten är heller inte tillfredsställande. Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram underlag som visar hur vattenförekomster med vattenkraftverk har klassats, se figur 1. Staplar anger antalet kraftverk. (Fig 1) Rapporten omfattar också länsstyrelsernas uppfattning om behovet av fysiska åtgärder. Det framgår att vissa län inte hade någon tillgänglig statistik och svårigheter med att ange behovet i siffror. Sammanfattningsvis framgår dock att behovet av åtgärder för att komma till rätta med fysisk påverkan är mycket stort och att detta gäller - om än rörande olika slag av verksamheter - i hela landet från Skåne till Lappland. Prioritering av miljöförbättrande åtgärder Var och när fysiska åtgärder behöver vidtas, geografiskt inom vattendragen, och den eventuella planering som behövs för detta, hanteras i första hand av länsstyrelserna inom ramen för deras uppdrag enligt punkterna 28-30 i åtgärdsprogrammen. Vidare är en av Havs- och vattenmyndighetens uppgifter att vara samlande i Sidan 9 av 31
vatten- och havsmiljöarbetet genom att samordna vattenmyndigheterna för genomförandet av förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. I alla statusklassade vattenförekomster, som inte uppnår god ekologisk status eller ekologisk potential och som har en eller flera vattenverksamheter i förekomsten, måste åtgärder vidtas så att MKN efterföljs vid angivna tidpunkter. Vattenmyndigheterna har delegation enligt lagstiftningen att ange prioritering av de fysiska åtgärderna bland annat genom att ange tider för genomförandet. Detta innebär att vattenförekomster med t.ex. angiven status 2015 måste prioriteras före andra vattenförekomster med senare datum etc. Eftersom Vattenmyndigheterna har denna beslutanderätt finner inte kollegiet att frågan om prioritering ytterligare behöver övervägas vad gäller åtgärder avseende fysisk påverkan i vatten för att arbetet med rättsliga åtgärder i dessa vattenförekomster ska kunna påbörjas. Kopplingen mellan fysiska och rättsliga åtgärder I många fall är det ur naturvetenskaplig synpunkt klart vilka fysiska åtgärder som myndigheten anser bör genomföras, både vad gäller anläggningar inom ett vattensystem och pågående verksamheter vars förutsättningar behöver justeras eller kanske t.o.m. förbjudas. Underlag för sådana slutsatser finns dels i det underlag som tagits fram av vattenmyndigheterna inom ramen för vattenförvaltningsarbetet (VISS) och dels i sådana databaser och underlag som rapporten (bilaga 4) redogör för. När den fysiska åtgärden har identifierats måste myndigheten utreda vilken rättslig åtgärd som bör vidtas, eller om flera rättsliga åtgärder bör vidtas, i vilken ordning dessa bör ske för att på ett effektivt och ekonomiskt sätt nå MKN. En myndighet som ska agera enligt miljöbalken behöver vara klar över vilken roll myndigheten har enligt lagstiftningen, vilka rättsliga åtgärder som den har tillgång till och när respektive rättsligt verktyg Sidan 10 av 31
bör användas. Dessa frågor besvaras nedan under rubriken Strategin. Strategin innebär att myndigheterna ska se till att miljöbalkens befintliga regelsystem tillämpas effektivare 8 så att pågående och framtida vattenverksamheter och vattenanläggningar ska anpassas enligt EU-rättens princip om att förorenaren betalar. 8 Se vidare EU-kommissionens A blueprint to Safeguard Europe s Water resources, COM (2012) 673 Sidan 11 av 31
Grundläggande utgångspunkt och termer Nedan redogörs för utgångspunkten för Kammarkollegiets arbete med strategin (dvs uppdraget enligt åtgärdsprogrammet) och hur olika termer används i detta dokument. Som anförts ovan gäller PPP enligt miljöbalken och Unionsrätten. (se te.x. Preambeln och t.ex. art. 9 och 11 i RDV jfr 2 kap. 1, 10 kap., 22 kap. 25 och 26 kap. 19 ). Med en fysisk åtgärd avses här att riva ut en damm, bygga en fiskväg, att avleda mer vatten till naturfåran, avleda mindre vatten till turbin, uppföra och sköta fingaller etc. Med en rättslig åtgärd avses här att anhängiggöra talan eller väcka upp ett ärende vid domstol eller myndighet. Olika myndigheter har rätt att vidta olika rättsliga åtgärder. Myndigheter kan föra talan i tillståndsmål, inhämta underlag om egenkontrollen, meddela tillsynsförelägganden om tillståndsprövning, utrivning och förbud, initiera och eventuellt besluta om ärenden om områdesskydd enligt 7 kap., ansöka hos mark- och miljödomstol om återkallelser av tillstånd (med efterföljande utrivning) samt ansökan om omprövning av tillstånd. En rättslig åtgärd kan endast vidtas om det finns en rättslig grund för detta. Alla fysiska åtgärder som vidtas i miljön om det inte är fråga om åtgärder av försumbar betydelse i det enskilda fallet - omfattas av miljöbalkens krav. I detta sammanhang kan nämnas att länsstyrelserna genomför sina uppdrag enligt punkterna 28-30 i åtgärdsprogrammen med stöd av rättsliga åtgärder. 9 9 28 Länsstyrelserna behöver göra en översyn och vid behov verka för omprövning av befintliga tillståndspliktiga verksamheter, enligt 9 och 11 kap. miljöbalken, vilka kan ha en inverkan på vattenmiljön, särskilt i områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god kemisk status. Sidan 12 av 31
Kammarkollegiet och övriga myndigheter ska inte vidta några fysiska åtgärder. Uppdraget att ta fram underlag och strategier i syfte att åtgärda avser rättsliga åtgärder som ska resultera i fysiska åtgärder utförda och betalda av verksamhetsutövaren i enlighet med miljöbalkens krav. 29 Länsstyrelserna behöver säkerställa att verksamhetsutövare genomför nödvändig egenkontroll och har de kontrollprogram som behövs för att möjliggöra en bedömning av verksamheternas inverkan på ekologisk, kemisk och kvantitativ status i vattenförekomster 30 Länsstyrelserna behöver upprätta en plan för sitt åtgärdsarbete med prioritering av avrinningsområden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god kemisk status. Sidan 13 av 31
Strategin för genomförande av vattenförvaltningens uppgifter gällande fysisk påverkan Innehåll Strategin innehåller tre steg: (A) Beskrivning av respektive åtgärd, (B) Miljöbalkskedjan och (C) Det naturvetenskapliga underlaget A. Beskrivning av respektive rättslig åtgärd med bilagor 2-3 10 Miljöbalken har följande rättsliga åtgärder som riktar sig mot enskilda och därmed kan användas för att komma tillrätta med exempelvis miljöproblemet fysisk påverkan; Tillståndsprövning, tillsyn, väckande av latenta villkor, områdesskydd, återkallelse och omprövning. 11 B. Miljöbalkskedjans tillämpning Med miljöbalkskedjan avses här lagstiftarens anvisning till myndigheter och domstolar avseende vilken eller vilka rättsliga åtgärder som ska användas för att åtgärda miljöproblem i form av exempelvis vandringshinder, regleringar, vattenhushållningsfrågor och andra fysiska ingrepp som påverkar vattenförekomster så att de 10 PM om underlag för omprövningar och återkallelser och PM om urminnes hävd. 11 I lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet finns en möjlighet för myndigheter att genom stämningsförfarande mot verksamhetsutövare få klargjort vissa frågor (se 21 kap. 2 jfr med 7 kap. 16 lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet). Sådana frågor bör dock hanteras i första hand med tillståndsprövning eller tillsyn enligt 26 kap. miljöbalken. Stämningsmål har av systematiska skäl inte tagits med i katalogen av tillgängliga verktyg enligt miljöbalken. Sidan 14 av 31
inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god ekologisk potential. Om miljölagstiftningen liknas vid en kedja som kan kallas miljöbalkskedjan vars länkar utgörs av t.ex. miljömål, hänsyn, tillstånd, villkor, tillsyn, information, omprövning, överträdelse och straff, krävs för lagstiftningens effektivitet att länkarna var och en för sig men också samspelet mellan kedjans länkar fungerar väl. (prop 1997/98:45 s 169) Ordningen i miljöbalkskedjans tillämpning, som framgår av lagstiftningens systematik, ger i stora drag svar på frågan om vad som är ett lämpligt arbetssätt och lämpligt val av rättslig åtgärd. Ambitionen är att här på ett enkelt sätt redogöra för vad som inom varje rättslig åtgärd utgör dess grundläggande styrmedelsfunktion och även vad som går att uppnå med respektive åtgärd. C. Det naturvetenskapliga underlaget Rapporten (bilaga 4) utgör en genomgång av det naturvetenskapliga underlaget som för närvarande finns tillgängligt, vad detta innehåller och eventuella felkällor. Underlaget finns tillgängligt i huvudsak via länkar till hemsidor där informationen kan hämtas och kompletterar de bedömningar som ska ske enligt A (rättslig åtgärd) och B (hierarkin). A. De rättsliga åtgärderna/instrumenten Miljöbalken är en målstyrd lagstiftning Enligt 1 kap. 1 är syftet med lagstiftningen att tillämpningen ska främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. 12 12 En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att Sidan 15 av 31
Miljöbalkens system av rättsliga åtgärder vilka rättsliga åtgärder finns det? Här är avsikten att redogöra kort för vilka rättsliga instrument som finns i miljöbalken och som är tänkta att användas för att miljöbalkens hänsynsregler tolkade mot bakgrund av MKN ska kunna genomdrivas. Miljöbalken har ett grundläggande system vad gäller rättsliga åtgärder. Vid tillämpning av respektive åtgärd, enskild eller i samordnad form finns för respektive rättslig åtgärd bestämmelser om samhällsnyttobedömningar, och hantering av enskildas intressen, se t.ex. 11 kap. 6 och 26 kap. 9. Tillståndsprövning och tillstånd En utgångspunkt för miljöbalkens hantering av sådana verksamheter och åtgärder som omfattas av miljöbalken är att allt som en verksamhetsutövare utför och som har en påverkan på miljön som inte är av försumbar betydelse i det enskilda fallet ska bedömas enligt miljöbalken, dvs verksamheterna och åtgärderna faller under miljöbalkens tillämpningsområde och ska därmed bedrivas i enlighet med miljöbalken. Alla sådana verksamheter eller åtgärder omfattas av myndigheternas tillsyn. Lagstiftaren har angett vissa åtgärder och verksamheter som har en sådan påverkan på miljön att dessa ska hanteras och regleras i tillstånd. Verksamheter som innebär fysisk påverkan i vatten är i princip alltid tillståndspliktiga. Endast verksamheter som inte påverkar vare sig allmänna eller enskilda intressen är undantagna från tillståndsplikt. förvalta naturen väl. Miljöbalken ska tillämpas så att miljön skyddas mot skador och olägenheter och att värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas samt att den biologiska mångfalden bevaras. Vidare ska mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas. Sidan 16 av 31
Ett antal uppräknade åtgärder som tidigare varit tillståndspliktiga omfattas numera av anmälningsplikt enligt förordningen om vattenverksamheter. Myndigheten kan dock alltid besluta att åtgärden ska tillståndsprövas. Tillståndsplikten är alltså mycket omfattande. Tillståndsprövningarna omfattar i princip samtliga av miljöbalkens huvudkapitel, från 1 kap. 1, och 6 kap. om miljökonsekvensbeskrivningars framtagande och innehåll och det övriga förfarande som krävs för att en tillståndsprövning ska få komma till, via 3 och 4 kap., 5 kap., 7 kap., 8 kap., och hur de olika bestämmelserna om förfarandet, tillståndets kommande innehåll påverkar ansökans och utredningens omfattning och slutligen för det meddelade tillståndets innehåll 16 kap. och 22 kap. etc. Resultat? Tillståndsprövningen innebär att verksamhetens påverkan på miljön ska bedömas, och om det är möjligt, ska dess påverkan minskas eller helt uteslutas genom att tillståndsmyndigheten bestämmer vilka skyddsåtgärder, försiktighetsmått och även begränsningar av själva verksamheten som ska komma tillstånd för att ett tillstånd ska kunna meddelas. Detta kan för en vattenverksamhet vara fysiska åtgärder såsom fingaller framför turbinintag, fiskavledning, minskad dikesomfattning, erosionsskydd eller minskad hastighet i sänkningen av ett vattenmagasin. Exempel på villkor som har ställts av domstol med MKN och 2 kap som grund i tillståndsmål är villkor om begränsningar i driften, begränsad period för tillåtna grumlande arbeten, minimitappning om medellågvattenföring (sammantaget i fiskväg och gammal åfåra/torrfåra), naturlik fiskväg, minimitappning i fiskväg, fingaller om 15 mm spaltvidd och avledningsanordning för fisk, krav på av tillsynsmyndigheten godkänt kontrollprogram för verksamheten innan påbörjade byggnadsarbeten. Exempel på av domstol i tillståndsmål delegerade villkor till tillsynsmyndigheten är; utformning av fiskväg, kontrollprogram för fiskväg och hur mintappning ska fördelas mellan fiskväg och andra anläggningsdelar eller hur fördelning av minimitappning ska ske över året. Sidan 17 av 31
Tillståndsprövningarna innebär genom hänsynsreglernas tillämpning, och utifrån kravet på innehållet i miljökonsekvensbeskrivningarna, att prövningen 13 av nya och gamla vattenverksamheter ska genomföras på ett sådant sätt att miljökvalitetsnormerna efterföljs. Tillståndsprövning enligt miljöbalken innebär att den möjlighet till grundläggande åtgärd (minimikrav) som anges i bl.a. RDVs art 11.3 e) används i Sverige. Art 11.3 e) kan anses omfatta att förhandsprövning (tillståndsprövning) för uttag och uppdämning av vatten bör ske och att dessa tillstånd regelbundet ses över och om nödvändigt uppdateras. Allt för att se till att vattenförekomsters hydromorfologiska förhållanden blir förenliga med gällande normer. För ett effektivt genomförande av RDVs målsättningar bör tillstånd och liknande som beviljats före år 2004 (RDVs tillkomst) anses omfattas av nämnda krav på uppdatering. Sammanfattningsvis är det främst genom tillståndsprövningar som miljöbalken, och därmed även den implementering som skett av RDV 14, får sitt genomslag på enskilda vattenverksamheter i Sverige. Följden av en genomförd tillståndsprövning blir att skyddsåtgärder, försiktighetsmått, och begränsningar genomförs för att verksamheten inte ska innebär att en MKN inte kan efterföljas. Här bör nämnas att för vissa typer av verksamheter gäller generella föreskrifter enligt miljöbalken. Sådana har ännu inte införts för vattenverksamheter. 15 Tillståndsprövningar ligger på första platsen i den rättsliga hierarkin och har därmed högsta prioritet för genomförandet av RDVs krav. 13 Se regeringens direktiv (a a Dir.2012:29) och MMÖD:s dom 2012-01-24 mål nr M 568-11 14 Övrig EU-rätt såsom art- och habitatdirektivet jfr t.ex. tillståndsmyndighetens skyldigheter enligt 19 förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken är också implementerad genom Miljöbalken och dess förordningar. 15 Av Dir 2012:29 framgår att möjligheten att använda generella föreskrifter om försiktighetsmått i stället för villkor i de enskilda tillstånden till vattenverksamheter ska bedömas av utredningen. Sidan 18 av 31
Det kan emellertid konstateras att praxis inte är enhetlig och att möjligheten att ställa krav vid tillståndsprövningar i realiteten begränsats i vissa situationer. Vattenverksamhetsutredningen kommer av Regeringens direktiv (Dir. 2012:29) att döma, bl.a. att innebära att regelsystemet justeras så att praxis blir enhetlig. Tillsyn Alla frågor som omfattas av miljöbalken (2 kap. 1 ) ska hanteras genom tillsyn på olika sätt. Miljöbalkens mål och regler ska nämligen säkerställas genom tillsyn 16. I förarbetena till miljöbalken talas om hur viktig tillsynen är för att miljöbalken ska fungera för sitt syfte. Tillsynen är en viktig länk i miljöbalkskedjan. Meddelade tillstånd kompletteras med uppföljning och kontroll genom tillsyn. Det innebär att uppföljning och kontroll sker av att tillstånden och villkoren efterföljs, samt att egenkontrollsuppgifter 17 redovisas på ett tillräckligt sätt. Alla frågor som inte är prövade i tillståndet ska kunna lösas genom tillsyn. Lagstöd för detta framgår av 26 kap. 1. Resultat? Genom tillsynshandläggning och beslut om föreläggande mot en enskild kan fysiska åtgärder genomföras vid vattenverksamheter eller verksamheter som har avslutats men det finns kvarvarande anläggningar som påverkar miljön negativt. Ett föreläggande kan omfatta utrivning av en anläggning eller att fysiska skyddsåtgärder ska vidtas såsom uppförande och drift av en fiskväg. Ett föreläggande kan också innebära att verksamheten ska tillståndsprövas. I så fall uppnås resultaten om fysiska åtgärder efter att tillståndsprövningen genomförts. 16 Miljöbalk, prop. 1997/98:45 s 266 f 17 Tillsynen innebär kontroll av att verksamhetsutövaren bedriver en fungerande egenkontroll. Vid behov begärs uppgifter in och utförs undersökningar (26 kap. 21-22 ). Sidan 19 av 31
Genom tillsyn och egenkontroll följs verksamheternas påverkan på miljön upp. Detta gäller särskilt den pågående skadan och fysisk påverkan. Vandringshinder, regleringar, vattenhushållningsfrågor och andra fysiska ingrepp som påverkar vattenförekomster som utgör kontinuerligt pågående påverkan ska hanteras enligt miljöbalken. 18 Genom tillsyn och uppgifter via egenkontrollen erhålls också underlag för myndigheterna att vidta andra rättsliga åtgärder, såsom återkallelser och omprövning. 19 För verksamheter utan tillstånd genomdrivs miljöbalkens krav uteslutande genom att verksamhetsutövaren följer hänsynsreglerna i 2 kap. och att det genom tillsyn säkerställs att så sker. Vattenverksamheten bedrivs vanligen utifrån att äganderätt till vattenområdet förvärvats, tvångsvis eller genom avtal eller liknande. Verksamhetsutövare kan uppfatta dessa rättigheter som att det finns tillstånd enligt miljöbalken eller äldre lag att få bedriva verksamheten och därmed vara skyddade mot att kravs ställs enligt miljöbalken. Kammarkollegiet har utrett rättsläget för verksamhetsutövare som påstår sig ha urminnes hävd och kommit fram till att dessa inte utgör tillstånd och därmed inte omfattas av något rättskraftigt skydd mot tillsynsförelägganden. Se vidare bilaga 3, PM om urminnes hävd. Tillsynsbeslut kan bemötas av en ansökan om tillstånd till verksamhet eller åtgärder. Ett tillsynsbeslut kan därför behöva kombineras med beslut om områdesskydd, te.x. interimistiska beslut eller reservat enligt 7 kap. miljöbalken om det föreligger skäl för att t.ex. vattenverksamheter generellt bör förbjudas och förhindras i ett område. Latenta villkor i tillståndsdomar I tillståndsdomar kan vissa frågor, särskilt avseende fysisk påverkan, ha hanterats genom att tillståndsmyndigheten i tillståndet har förordnat om s.k. latenta villkor. Dessa förekommer i avgöranden där 18 Havs- och Vattenmyndighetens rapport Vattenkraftens miljöpåverkan litteratursammanställning (ref. Ingemar Näslund m.fl.) 19 1 kap. 13 miljötillsynsförordningen Sidan 20 av 31
domstolar vanligen inte funnit skäl att meddela ett undantag från presumtionsregeln (nuvarande 11 kap. 8 miljöbalken) om skyddsåtgärder för fiskens vandring. Istället har kravet på åtgärder skjutits upp tills vidare. Förordnande om sådana latenta villkor, där en utpekad myndighet har rätt att påkalla fortsatt tillståndsprövning, har meddelats i flera tillstånd. Detta gäller t.ex. i vattendrag som Emån, Mörrumsån och Ljusnan. Dessa villkor leder till ett återupptagande av tillståndsprövningen som därmed fortsätter, dock med de nya omständigheter som kan föreligga, rörande exempelvis åtgärdsprogram, miljökvalitetsnormer och de förutsättningar som finns i miljön. Latenta villkor uppmärksammas vanligen via tillsyn vid genomgång av de villkor som verksamhetsutövarna ska ange inom ramen för sin egenkontroll. Resultat? Prövning av latenta villkor får samma funktion som tillståndsprövningar, se ovan, dvs. tillståndsmyndigheten bestämmer vilka skyddsåtgärder, försiktighetsmått och även begränsningar av själva verksamheten som ska läggas till för att den latenta skyldigheten ska bli reell. Detta kan för en vattenverksamhet vara fysiska åtgärder såsom fingaller framför turbin, minskad dikesomfattning (djup), erosionsskydd, minskad hastighet i sänkningen av ett vattenmagasin etc. Tillståndsprövningen väcks till liv igen i den fråga som sköts upp och tillståndsmyndigheten kan bestämma t.ex. vilka skyddsåtgärder, försiktighetsmått och även begränsningar av själva verksamheten som ska läggas till för verksamhetens fortsatta drift. Detta kan för en vattenverksamhet vara fysiska åtgärder såsom fingaller framför turbin, minskade dikesomfattning (djup), erosionsskydd, minskad hastighet i sänkningen av ett vattenmagasin etc. Sidan 21 av 31
Områdesskydd I 7 kap. regleras flera olika former av områdesskydd, som kan leda till att områden skyddas från ökad exploatering och att områden återställs. Enligt 7 kap. 20 kan miljöskyddsområde användas inom ett geografiskt avgränsat område där behov föreligger att införa föreskrifter om återställning eller skydd av naturvärden för att miljökvalitetsnormer ska efterföljas. Dessa föreskrifter gäller före rättskraften enligt 24 kap. 1. En begränsning avseende övriga typer av områdesskydd är att frågor som har prövats i ett tillstånd (och därmed har rättskraft) inte kan hanteras med t.ex. föreskrifter för naturreservat enligt 7 kap. 4 och 6. En förutsättning för områdesskydd inom områden där det finns verksamheter som inte innehar tillstånd enligt miljöbalken är således att dessa verksamheter i första hand har hanterats genom tillsyn, se ovan. Resultat? Inom ett vattenområde där nuvarande eller tidigare verksamhetsutövare alternativt fastighetsägaren efter tillsynsföreläggande har vidtagit restaureringsåtgärder eller där naturvärdena redan är skyddsvärda, kan myndigheterna besluta att området ska skyddas mot vattenverksamheter, dvs. inga tillståndsprövningar kommer att ske vad gäller vattenverksamheter inom området. Natura 2000-områden har ett högre skydd och kräver tillstånd för alla typer av verksamheter som kan riskera områdets status. Ett beslut om miljöskyddsområdet kan förenas med föreskrifter om att enskilda ska genomföra fysiska skyddsåtgärder, dvs. exakt samma som kan uppnås genom tillståndsprövning eller tillsyn. Miljöskyddsområde kan användas inom ett geografiskt avgränsat område för att miljökvalitetsnormer ska efterföljas. Övrigt områdesskydd kan användas där rättskraft enligt meddelade tillstånd inte föreligger, under förutsättning att tillsyn först har hanterat verksamheternas påverkan på miljön. Sidan 22 av 31
Återkallelser och omprövningar Tillstånd kan enligt 24 kap. 3 under vissa angivna förutsättningar återkallas. En rättslig grund för återkallelse är t.ex. att underhållet av en vattenanläggning har eftersatts eller att åtgärden krävs för att följa förpliktelser enligt EU-rätten, såsom RDV. Återkallelse sker genom ansökan av myndigheter och meddelas av domstol. Omprövning av tillstånd kan ske efter ansökan av vissa angivna myndigheter enligt 24 kap. 5 och 7. En omprövning kan avse både inskränkningar i tillståndet och medföra nya eller ändrade villkor. Genomförda omprövningar har krävt mycket omfattande utredningar och resurser för genomförandet vad gäller kunskaper och kompetens inom såväl juridik som naturvetenskap och teknik. I bilaga 2 redogörs för dels det underlag som kan behövas, dels de olika handläggningsåtgärder som kan krävas. Erfarenheterna av de omprövningsärenden som Kammarkollegiet har genomfört ligger bakom framtagandet av bilaga 2. Bilagan tydliggör också behovet av en genomförd tillsyn över de verksamheter som kan bli föremål för omprövning. Resultat? En återkallelse får som konsekvens att vattenverksamheten måste upphöra och vanligen att tillståndsmyndigheten ålägger tillståndshavaren att riva ut vattenanläggningen och återställa området. Problemet med fysisk påverkan från verksamheten och vattenanläggningen är därmed åtgärdat. En omprövning resulterar i nya eller ändrade villkor och kan omfatta villkor om skyddsåtgärder, försiktighetsmått och begränsningar av verksamheten t.ex. fysiska åtgärder såsom fingaller framför turbin, minskade dikesomfattning (djup), erosionsskydd, minskad hastighet i sänkningen av ett vattenmagasin etc. Sidan 23 av 31
Återkallelse och omprövning bör användas av myndigheterna som tvångsinstrument för de fall där äldre tillstånd finns meddelade och verksamhetsutövaren inte själv har åtgärdat den fysiska påverkan som deras verksamheter och anläggningar innebär. För verksamheter där verksamhetsutövare åberopar urminnes hävd respektive privilegier av olika slag bör omprövning inte komma ifråga, istället bör tillsynsverktyget användas. Återkallelse ger resultatet att påverkan i huvudsak upphör och området återställs till naturlika förhållanden. För omprövning finns begränsningar genom vissa bestämmelser om hur ingripande en omprövning kan bli, i huvudsak bör vissa verksamheter få hela tillstånden omprövade och helt nya villkor införas. Sidan 24 av 31
B. Ordningen i miljöbalkskedjan - Vilken rättslig åtgärd bör väljas i första hand? I förhållande till miljöbalkens tillstånds- och tillsynssystem, se ovan, blir ordningen i miljöbalkskedjan följande. 1. Tillståndsprövningar 2. Tillsyn av länsstyrelserna (inkl. egenkontrollen) 3. Fortsatt handläggning i det gamla tillståndsmålet med latenta villkor 4. Områdesskydd (naturreservat, miljöskyddsområden, intermistiska beslut etc.) 5. Återkallelser av tillstånd 6. Omprövning av tillstånd Förutsättningarna för strategin är följande: Det är viktigt att korrekt rättslig åtgärd används i ett enskilt ärende och att verktygen används så att de stöjder varandra för att MKN och miljömålen ska uppnås. Om fel verktyg används kan resultatet bli att en rättslig åtgärd avvisas eller avslås eller inte leder till avsett resultat dvs., en fysisk åtgärd. Tillsynsverktyget behöver användas för proaktivt och förebyggande arbete 20, inte endast reaktivitet på anmälningar m.m. Tillsyn kan användas för att genom föreläggande om förbud för en åtgärd eller verksamhet eller att särskilda fysiska åtgärder ska utföras. Detta kan sek för att t.ex. skydda hotade arter, ge förutsättningarna för genomförande av reservatsbildning och annat områdesskydd. Förhållandet 20 a a prop. s 266 Sidan 25 av 31
kan också vara att en verksamhet som inte klarar att uppfylla miljöbalkens hänsynsregler inte ska få fortsätta eller behöver vidta fysiska åtgärder för att klara t.ex. bästa möjliga teknik. Ordningen i miljöbalkskedjan erbjuder god ledning avseende vilken rättslig åtgärd som behöver vidtas i första hand för att verksamheten ska klara miljöbalkens hänsynsregler. Om myndigheterna vet att verksamhetsutövaren kommer att ansöka om tillstånd till verksamheten inom en nära framtid kan sådan tillståndsprövning inväntas och myndigheterna kan då rättsligt agera som motpart i tillståndsmålet och ge förslag på villkor som innebär att verksamhetens påverkan på normen upphör eller i vart fall hanteras så att normen efterföljs. Genom att myndigheterna agerar i tillståndsmål sker en samordning mellan uppdatering av kraven på hänsyn enligt 2 kap. miljöbalken m.m. och pågående investeringscykler hos verksamhetsutövarna. Att inte vidta skyddsåtgärder när en verksamhet ändå är uppe för prövning är ineffektivt för alla parter. Ibland kan flera rättsliga åtgärder vara aktuella. Om det inom ett N2000-område och/eller planerat område som ska skyddas med områdesskydd finns en pågående verksamhet måste verksamheten först hanteras med tillsyn. Detta för att klargöra om det finns något tillstånd, om verksamheten följer tillståndet eller om det inte finns tillstånd, vilka krav som i så fall bör ställas med stöd av 2 kap. och 26 kap. 9. Alla rättsliga åtgärder bör som hjälpregel alltid vidtas i den angivna ordningen, t.ex. först tillsyn, sedan områdesskydd. Användandet av det rättsliga verktyget kan påverkas dels av regler som styr den aktuella myndigheten och av beslutad MKN med angivet datum samt förekommande åtgärdsplaner. Med regler som styr myndigheten kan avses t.ex. om myndigheten har i uppdrag att driva rättsliga frågor. När myndigheterna själva initierar ett ärende (dvs. tillsyn, latenta villkors påkallande och återkallelse/omprövning) bör åtgärder vidtas som får bäst resultat i jämförelse med de rättsliga åtgärder som verksamhetsutövarna vidtar. Den prioriteringsbedömning m.m. som kan ske eller har skett i de naturvetenskapliga underlagen bör vara en ledstjärna för myndigheternas agerande. Sidan 26 av 31
Sammanfattning De olika rättsliga verktygen bör användas samordnat och tillämpas så att de stödjer varandra, vilket medför synenergieffekter för effektivt genomförande av RDVs krav. Ordningen i miljöbalkskedjan - tillämpning? Ett exempel om tillsyns- och områdesskydd Länsstyrelsen arbetar med att genomföra områdesskydd i ett vattendrag. En markägare inkommer med en anmälan om att uppföra en vattenanläggning för att nyttja vattenkraften på sin fastighet som ligger inom det planerade skyddsområdet. Anmälan avvisas eftersom sådana verksamheter inte omfattas av listan enligt 19 förordningen om vattenverksamheter m.m. Vidare förbjuds markägaren med stöd av ett tillsynsbeslut enligt 26 kap. 9 miljöbalken att vidta några åtgärder i vatten som kan föranledas av uppförandet av ett vattenkraftverk. Efter att detta beslut meddelats och förordnats att det ska gälla omedelbart meddelar länsstyrelsen t.ex. ett reservatsbeslut enligt 7 kap. med föreskrift om förbud mot vattenverksamheter inom reservatsområdet. Ett exempel om länsstyrelsernas åtgärdsplaner enligt p. 28-30 Av länsstyrelsernas arbete med underlag och åtgärdsplaner (p. 28-30) enligt Åtgärdsprogrammen framgår att åtgärdsplanerna i många avsnitt innebär att länsstyrelsen bör ingripa med rättsliga åtgärder. I många fall genom tillsyn men även agerande vid tillståndsprövningar. I de fallen där tillsyn inte räcker till och där det inte går att förutse en kommande tillståndsprövning bör myndigheten/myndigheterna överväga att initiera omprövningar och återkallelser av tillstånd. En myndighet som ska agera enligt miljöbalken behöver vara klar över i vilken roll myndigheten har att agera enligt lagstiftningen och vilka rättsliga verktyg som den har tillgång till och när respektive rättsligt verktyg bör användas. I många fall är det ur naturvetenskaplig synpunkt klart vilka fysiska åtgärder som myndigheten anser bör genomföras, både vad gäller Sidan 27 av 31
anläggningar inom ett vattensystem och pågående verksamheter vars förutsättningar behöver justeras eller kanske t.o.m. förbjudas. Åtgärdsplanen bör alltså också innehålla en strategisk del om vilken rättslig åtgärd som bör vidtas, eller om flera rättsliga åtgärder bör vidtas, i vilken ordning dessa bör ske för att på ett effektivt och ekonomiskt sätt nå MKN. Kammarkollegiet har exempelvis i ett yttrande till Länsstyrelsen i Jämtlands län över Åtgärdsplan för Långans vattensystem (dnr 4.1-1163-12) utvecklat sådana resonemang närmare. Ett konkret fall Länsstyrelsen har genom egenkontrollsarbetet 21 erhållit uppgifter att en vattenanläggning har bytt ägare eller genom tillsynsplanerarbetet fått uppgifter avseende ägandet om alla förekommande vattenanläggningar inom ett vattensystem. Den nu aktuella vattenanläggningen är delvis raserad och det har inte bedrivits någon vattenverksamhet under en längre tid. Enligt miljöboken 22 finns ett tillstånd att uppföra ett kraftverk på platsen meddelat av vattendomstol 1921. I åtgärdsplanen tas vattenförekomsten upp jämte de verksamheter och anläggningar som har påverkan på MKN. Även den delvis raserade anläggningen tas upp i planen. Den fysiska åtgärden som anges för att normen ska efterföljas är att anläggningen ska rivas ut och området återställas. Vilken/vilka ska vara de rättsliga åtgärder som kopplas till den fysiska åtgärden? Styrande för valet är principen att verksamhetsutövaren ska vidta de åtgärder som behövs för att miljöbalkens hänsynsregler ska efterföljas. Enligt planen bör framgå att i första hand ska tillsynsverktyget användas (punkt 2) och, om så är lämpligt, samråd ske med verksamhetsutövaren om att denne har skyldighet att utföra egenkontroll och att denne kan välja att ansöka om att riva ut anläggningen (dvs. punkt 1 i hierarkin) eftersom tillståndet från 21 Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll 22 9 kap. 7 LSV och 8 förordningen (1998:1388) om vattenverksamhet m.m., Sidan 28 av 31
1921 inte har efterföljts. I andra hand ska ett ärende om föreläggande om förbud (punkt 2) mot att bygga om anläggningen initieras, samtidigt som en ansökan om återkallelse (punkt 5) av 1921 års tillstånd upprättas och inges till mark- och miljödomstolen. Om det finns ett antal anläggningar av samma slag inom vattensystemet bör det övervägas om det finns skäl att införa ett miljöskyddsområde och på så sätt hantera samtliga anläggningar (punkt 3). C. Underlaget för åtgärdsarbetet Rapporten (bilaga 4) har kartlagt och delvis analyserat det geografiska och naturvetenskapliga underlag som finns tillgängligt för myndigheternas arbete med att åtgärda fysisk påverkan. I bilaga 4 finns därför olika avsnitt om statistik, fysiska prioriteringsunderlag samt länkar till dessa i förekommande fall. Syftet med rapporten är att tydliggöra befintliga prioriteringsunderlag och att dessa klassificeras utifrån hur stort det naturvetenskapliga behovet är och om underlaget har påverkats av andra bedömningsgrunder, t.ex. sociala- och ekonomiska faktorer, proportionalitetsbedömningar och avvägningar på andra sätt. Vidare innehåller rapporten länkar och beskrivningar av hur underlaget kan nås och behandlas. Miljöbalkens miljökvalitetsnormer enligt 5 kap, riksintressen enligt 3 och 4 kap. och områdesskydd enligt 7 kap. innehåller för tillsynen och prövningen tvingande bestämmelser som ska tillämpas. För tillämpningen finns också ett stort och omfattande underlag som för normernas del kontinuerligt uppdateras. Kammarkollegiet önskar också påpeka att vissa utpekanden av riksintressen enligt 3 kap. miljöbalken kan vara i behov av uppdatering. Registret Värdefulla vatten, Ramsarområden, Våtmarksinventeringen, Åtgärdsprogram för hotade arter, Baltic Sea Action plan (BSAP), Aktionsplan för Östersjön, SALAR - Salmon and Sea Trout Populations and Rivers in the Baltic Sea, förvaltningsplan för ål och Sidan 29 av 31
myrskyddsplanen innehåller underlag och bedömningar utifrån internationella och nationella prioriteringsunderlag. Vidare bör regionala restaureringsplaner i många fall också innehålla underlag för både tillsyn och prövning, samt även planer för biologisk återställning i kalkade vatten, fiskevårdsplaner samt regionala strategier för restaurering av våtmarker samt Vattenrådens bedömningar av åtgärdsbehov. Under myndigheternas arbete med fysisk påverkan bör hänsyn tas till de naturvetenskapliga underlag som finns tillgängliga. Underlaget bör sålunda kunna nyttjas vid tillståndsprövningar, tillsyn, genomgång av domar vad gäller latenta villkor samt inför beslut om eventuellt områdesskydd och slutligen också för återkallelser och omprövningar. Sammanfattning Strategin innebär att myndigheterna genom myndighetsutövning ska tillse att miljöbalkens befintliga regelsystem tillämpas effektivare 23 så att pågående och framtida vattenverksamheter och vattenanläggningar anpassas enligt EU-rättens princip om att förorenaren betalar. Den som skadar miljön har ansvaret för att så sker och ska efterfölja miljöbalkens hänsynsregler så att verksamhetens fysiska påverkan inte innebär att beslutad status inte uppnås. 23 Se vidare a a EU-kommissionens meddelande COM/2012/673/FINAL Sidan 30 av 31
Bilagor 1. PM med rättsfallssammanställning 2. PM underlag för omprövningar och återkallelser 3. PM om urminnes hävd 4. WSP rapport om naturvetenskapligt underlag Sidan 31 av 31