Artros av Ingemar Petersson, Ewa Roos och Carina Thorstensson utgiven av 1 Reumatikerförbundet
Innehåll Innehåll Om artros 3-6 Symtom vid artros 6-7 Hur diagnosen ställs 8 Behandling av artros 9-13 Ritva - 61 år 14 Sjukhus för reumatiker 15 Detta är Reumatikerförbundet 16-17 Denna broschyr vänder sig till dig som vill veta mer om artros. Broschyren ger inte en fullständig bild av sjukdomen men vår förhoppning är att den kan komplettera din bild av den. Om du har frågor angående sjukdomen ska du i första hand vända dig till en läkare. De läkemedelsnamn som nämns i broschyren är exempel och ska inte ses som rekommendationer. Reumatikerförbundet rekommenderar inga enskilda läkemedel. Denna broschyr ingår i en skriftserie om reumatiska sjukdomar. Varje författare svarar för skriftens medi cins ka del och Reumatikerförbundet svarar för information om förbundet. Reumatikerförbundet svarar också för bildval och den grafiska formen. Broschyrerna går att beställa från Reumatikerförbundet, Box 12851, 112 98 Stockholm. Telefon: 08-505 805 00, Telefax: 08-505 805 50 E-post: info@reumatikerforbundet.org Hemsida: www.reumatikerforbundet.org Författare av Artros är med. dr Ingemar Petersson, docent på Universitetssjukhuset i Lund, Ewa Roos är sjukgymnast, docent vid Lunds Universitet och professor i fysioterapi vid Syddansk Universitet i Odense, Danmark., Carina Thorstensson är disputerad sjukgymnast och forskningsledare vid FoU-centrum Spenshult. Grafisk form: Maj Söderman Omslagsbild: Walter Hirsch, Studio Hirsch AB. Tryckt 2011, Exakta, Hässleholm. 2
Om artros Om artros Artros är den vanligaste reumatiska ledsjukdomen. Artros är en sjukdom i ledbrosket och det underliggande benet som fortskrider långsamt och kan ge symtom från tidig medelålder och uppåt. Det saknas ett bra svenskt ord för artros. Man talar ofta om åldersreumatism och nötnings- eller förslitningsreumatism men ingen av dessa beteckningar är riktiga. Vid artros räcker ledbroskets förmåga att återbildas inte till och ibland talar man om ledsvikt som beteckning på denna rubbade balans mellan nedbrytning och uppbyggnad i brosket. Den engelska benämningen är osteoartrit, på grund av att det periodvis finns ett inslag av inflammation i leden (artrit). Artros räknas däremot inte till de inflammatoriska reumatiska ledsjukdomarna, som till exempel ledgångsreumatism (reumatoid artrit, RA). Artros kan uppkomma i vilken led som helst, även i ryggradens småleder. I denna skrift behandlas inte ryggradsartros (spondylartros) som har en annan natur än artros i övriga leder. Vanligtvis drabbas fingrarnas mellan- och ytterleder, tummens grundled, knäleder, höftleder, stortåns grundled samt nyckelbensleden vid skuldran (akromioklavikularleden). Artros påverkar inga andra organ än lederna. Det normala ledbrosket Ledbrosket utgör ledernas glidytor. De friska broskytorna är släta och glänsande och ger en ytterst låg friktion vid rörelse av leden. Brosket är både hållfast och elastiskt för att tjäna som en fjädrande buffert när leden belastas. Brosket har inga nerver. Skador på brosket ger därför i sig inte upphov till smärta, utan smärtan uppkommer i andra strukturer i och kring leden. Brosket är en levande vävnad som genomgår en ständig nedbrytning och återbildning. Denna omsättning av brosket regleras av broskets egna celler, kondrocyterna. Vid det normala åldrandet blir broskcellerna färre och broskomsättningen ställs på sparlåga. Ledbrosket förtunnas men det försvinner aldrig helt. Det underliggande benet förändras inte nämnvärt vid åldrandet. Ledbrosket innehåller inga blodkärl utan är beroende av ett utbyte med den omgivande ledvätskan för näringsutbyte och syretillförsel. Genom att brosket normalt trycks ihop "som en svamp" vid belastning, pressas slaggämnen ut i ledvätskan. När trycket lättar sugs näringsämnen upp igen. Således är en rimlig återkommande belastning/avlastning nyttig och viktig för ledbrosket och måttlig fysisik aktivitet är bra för patienter med artros. 3
om artros Ben Bursa (slemsäck) Entes (seninfästning) Senskida Ledkapsel Synovialhinna Sena Ledbrosk Muskel Normalt ledbrosk. Ledbrosket vid artros Vid artros kan antalet broskceller öka men broskets kvalitet blir gradvis sämre. Broskytan blir matt och ruggig med djupa sprickor eller gropar. Friktionen i leden ökar. Brosket förtunnas allt mer och kan utplånas helt så att det underliggande benet blottas. Benvävnaden blir mera kompakt direkt under brosket (sklerotisk). Det sker ofta en nybildning av ben i form av nabbar (osteofyter) vid ledytkanterna. Hålrum (cystor) kan uppstå i benet. Brosket kan läka små skador i leden, men vid större skador tar nedbrytningen överhand. Artros är som nämnts inte ett åldersfenomen. Vid röntgenundersökningar av knälederna, kan man hos i övrigt friska personer finna begynnande artrosförändringar redan i 40-årsåldern. Symtom som visar på artros blir vanligare från 35-40 årsåldern och uppåt. Hos många avstannar dock försämringen och det är långt ifrån alla som får slutstadiet av artros, där leden behöver bytas ut. Artrosutveckling Artros startar ofta i en enstaka led utan synbar yttre orsak. Ofta drabbas bara en led, men ibland kan flera leder bli engagerade. Artros kan också uppkomma samtidigt i flera leder, till exempel fingerleder, axlar, höfter och knän så kallad generaliserad artros. Sjukdomen börjar då ofta i relativt ung ålder och kan ibland spåras i släkten. I några sådana fall har man funnit samband mellan sjukdomen och arvsanlag. För vissa typer av artros spelar 4
hormonella faktorer in. Knäledsartros (i övre medelåldern) och fingerledsartros är till exempel vanligare hos kvinnor. Medfödda missbildningar, till exempel i höftlederna, samt skador som frakturer, meniskskador eller ledbandsskador ökar risken för tidig artros i de skadade lederna. Den ledskada som ibland uppkommer i brosk och ben vid kroniska inflammatoriska ledsjukdomar som till exempel ledgångsreumatism, ter sig delvis annorlunda och behandlingen vid bland annat operationer skiljer sig från artrossjukdomen. Riskfaktorer Vissa yrken som medför långvarig upprepad eller tung belastning på främst höft- eller knäled innebär också ökad risk för artros i dessa leder. Hit hör för svenska förhållanden bland annat arbete inom lantbruk, skogsbruk, byggnation, livsmedelsindustri, brandförsvar och lokalvård. Idrott på elitnivå i kontaktsporter som fotboll samt övervikt har också ett starkt samband med artros i knäled. Motionsidrott och löpning i rimlig omfattning har inte visat några sådana samband utan skyddar tvärtom mot artrosutveckling. Orsak Artros orsakas troligen av ännu o kän da rubbningar i broskcellernas funktioner. Svåra ledskador i till exempel unga år, långvarig ogynnsam belastning, arvsanlag och kön samt ålder påverkar uppkomsten av sjukdomen och bör ses som riskfaktorer för artros snarare än som orsaker. Förekomst Flera hundratusen personer i Sverige får artros i knä- eller höftleder. Varje år drabbas tiotusentals nya personer och söker vård. Skilda undersökningar visar något olika tal för hur ofta artros förekommer (prevalens), beroende på vilka åldersgrupper man studerar, vilka leder man särskilt undersökt och vilka metoder man har använt sig av. Upp till fem procent av svenskar mellan 35 och 55 år har knäledsartros. I en svensk undersökning av en stadsbefolkning i åldrarna 50-70 år förekommer symtom som visar på artros framför allt i fingerleder, knäleder och höftleder hos cirka sex procent. Andra nyare studier gäller förekomsten av artrosförändringar vid knäledsröntgen. I en amerikansk hälsoundersökning finner man sådana i cirka fem procent av personer i åldrarna 25-75 år. En studie från Holland av åldersgruppen 45-50 år visar högre tal, 14 procent för kvinnor och nio procent för män. Motsvarande tal för artrosförändringar vid höftledsröntgen är i den senare åldersgruppen tre procent för både män och kvinnor. Artrosförändringar på röntgenbilden motsvaras inte alltid av besvär från lederna, men dessa och andra undersökningar visar hur vanlig artrossjukdomen är. 5
Symtom Symtom vid artros De vanligaste symtomen vid artros är smärta, morgonstelhet/stelhet efter stillasittande och vissa svårigheter att klara aktiviteter i det dagliga livet, så som att gå i trappa, komma i och ur bilen, öppna skruvlock eller knäppa knappar. Till en början är smärtan vanligast vid belastning, men vid långt framskriden sjukdom förekommer även vilovärk. Andra vanliga fysiska symtom är känsla av instabilitet, ledstelhet och muskelsvaghet. Det är också vanligt med psykiska begränsningar, ökad trötthet och nedstämdhet i mer framskridna stadier. Tidvis kan en led med artros bli inflammerad. Det yttrar sig som lättare svullnad och värmeökning. Huden över fingerlederna kan rodna. Inflammationen är oftast lindrig och övergående. Ibland förekommer attacker av akut smärta och svullnad, särskilt i knäleden och andra stora och medelstora leder. Det är då ofta fråga om så kallad kristallartrit, då kristaller av benmineral har kommit ut i ledvätskan och orsakar inflammation så kallad falsk gikt. Behandling med antinflammatoriska läkemedel och/eller kortisoninjektion är oftast effektivt och verkar snabbt. och ofta även dess mellanleder kan bli knotiga, stela och ömma. Lättare felställningar kan uppstå. Från tid till annan är lederna inflammerade med värmeökning, ömhet och rodnad. I ytterlederna kallas förändringar för Heberdenknutor och i mellanlederna Bouchards knutor. Det är övervägande kvinnor från 45-50-årsåldern som drabbas. Mycket ofta finns sjukdomen i släkten. Besvären avtar med åren och är sällan invalidiserande. Någon gång kan ömheten i ytterlederna göra det omöjligt att arbeta inom vissa yrken med mycket belastning på händerna. Tummens grundled vid handloven är ett vanligt ställe som drabbas av fingerledsartros. Den ger smärta vid då man greppar med tummen. Vanliga former av artros Fingerledsartros är den vanligaste artrosformen. Fingrarnas ytterleder 6
Knäledsartros medför belastningssmärta och så småningom instabilitet i leden med risk för felställning i form av hjulbenthet respektive kobenthet. Det är mycket vanligt med samtidig artros i brosket på knäskålens baksida, vilket ger smärtor, särskilt när man går i trappor. Knäledsartros är vanligare hos män i åldrarna under 50 år och vanligare hos kvinnor kvinnor i högre åldrar. Höftledsartros ger tidigt rörelseinskränkning i höftleden. Smärtan, först vid belastning, sedan även vid vila, lokaliseras till ljumsken men ibland även utåt höften. Senfästena vid yttre höftkulan utanför själva leden smärtar ofta. Höftledsartros ger ibland ingen smärta alls i höften utan smärta upplevs från insidan av knäleden. Fotartros drabbar särskilt stortåns grundled som blir snedställd och stel (hallux valgus). Patienten kan få svårt att gå och hitta skor som passar. Axelartros lokaliseras nästa alltid till leden mellan nyckelben och skulderbladsutskottet som är belägen strax ovan och innanför själva kulleden i axeln. Smärtor då man lyfter armen utåt och uppåt är vanliga symptom liksom att man kan få smärtor i skuldran då man ligger på sidan. Artros kan utvecklas i käkleden genom överbelastning under tuggning eller tandgnissling. Foto: Stefan Källstigen. Fotartros drabbar särskilt stortåns grundled som bli snedställd och stel (hallux valgus). Käkledsartros ökar med åldern och den viktigaste orsaken som man idag känner till är mekanisk överbelastning av leden. Käkleden är utsatt för belastning under såväl tuggning som tandgnissling/tandpressning. Symtomen innefattar smärta i käkledsområdet men även i käkmusklerna, stelhet och svårigheter att gapa. Generaliserad artros i såväl fingerleder som axlar, höfter, knän och fötter drabbar mest medelålders kvinnor och har sannolikt ärftliga orsaker. 7
diagnos Hur diagnosen ställs Beskrivning av symtom och ledernas utseende, särskilt vid fingerledsartros, är i praktiken oftast tillräckliga för att diagnostisera artros. Röntgenundersökning säkerställer diagnosen. Röntgen visar en minskad ledspringa som följd av förtunningen av ledbrosket, ökad bentäthet och eventuella osteofyter och bencystor. Det bör understrykas att lättare artrosförändringar på röntgen är ett mycket vanlig bifynd hos personer utan ledbesvär och har ett dåligt samband med smärta och funktionsnedsättning. Det är viktigt att påpeka att det är besvären och inte röntgenförändringarna som styr behandlingen. Vid oklara besvär måste ibland andra undersökningar göras, detta avgörs av den läkare som träffar patienten. Det finns idag inga laboratorieprov som visar om man har artros eller inte men det finns analyser av vissa broskfragment som forskningsmässigt avspeglar broskomsättningen vid artros. Sjukdomsförloppet Artros fortskrider långsamt. Ibland ser man att sjukdomsförloppet stannar upp, det vill säga att röntgenbilden inte ytterligare försämras. Detsamma gäller i viss mån smärtsymtomen. Uppföljning av patienter med smärtande knäledsartros har visat att besvären kan stabiliseras och till och med försvinna med åren. Det är således inte alls självklart att alla med artros behöver genomgå operationer. När artrossmärta minskar i hög ålder kan det också bero på att ålder och andra sjukdomar har medfört minskad fysisk aktivitet och därmed minskad ledbelastning. 8
Behandling Behandling av artros Det finns ännu inget botemedel mot artros. Den bästa behandlingen vid lätt till måttlig artros är träning, information och kontroll av kroppsvikten. Denna grundbehandling har lika god smärtlindrande effekt som läkemedel, fast utan negativa biverkningar. De sidoeffekter som finns till träning, information och viktminskning är positiva och innebär minskad risk för för tidig död och förbättring av det allmänna hälsotillståndet. Denna behandling bör erbjudas alla med artros i ett så tidigt skede som möjligt. Som komplement, där grundbehandlingen inte räcker till, kan andra former av smärtlindrande behandling behövas. Det kan vara smärtlindrande medicinering, men även TENS (transkutan elektrisk nervstimulering), akupunktur, värme/kyla, mobilisering av intilliggande leder eller olika former av ortopedtekniska hjälpmedel, såsom inlägg i skorna eller ortoser (ortopediskt bandage vid ben- eller ledskador). Det finns även hjälpmedel som underlättar det dagliga livet. Här kan det dock vara på sin plats att fundera på om det skulle kunna ses som träning att utföra aktiviteten utan hjälpmedel. Vanliga receptfria mediciner innehållande paracetamol (till exempel Alvedon och Panodil) har god smärtstillande effekt och rekommenderas som förstahandsval, då det gäller läkemedel. Följ doseringsanvisningarna på förpackningen. Symtom av artros kan begränsas genom regelbunden träning av muskulaturen. Foto: Magnus Fröderberg 9
Behandling Under ett antal år har man ansett att glukosamin i tablettform eller hyalurona i injektionsform skulle kunna påtagligt förbättra artrossymtomen framför allt vid knäledsartros. Erfarenheter och nya undersökningar visar dock att dessa effekter oftast är ganska små eller inga och oftast tillför denna behandling inte så mycket utöver det man kan uppnå med annan behandlig. I framför allt det tidiga sjukdomsförloppet kan det förekomma inflammation i leden, då den är varm, svullen och röd. En kortisoninjektion kan då ge tillfällig lindring, och denna period med minskade besvär bör användas för att komma igång med lämplig träning eller fysisk aktivitet för att få mer långvarig effekt. Ungefär en av tio personer med artros får så svåra besvär att det är nödvändigt att byta ut leden mot en konstgjord led. Denna operation är vanligast i höft- och knäled. Detta är för de allra flesta en mycket effektiv behandling mot smärta. Det är dock viktigt att sträva efter att leva ett så aktivt liv som möjligt både före och efter operationen, för att bibehålla och återfå god funktion. Forskning och utveckling I forskningen om artros kan några huvudlinjer urskiljas - grundläggande forskning om ledbrosk och ledinflammation, experimentella modeller av artros samt fördjupade och långsiktiga studier av artros där sjukdomen sätts in i ett större medicinskt och socialt sammanhang. Vidare pågår forskning för att hitta nya behandlingsmetoder både för egenvård, läkemedelsbehandling och operationer samt hjälpmedel. Grundforskningen och den experimentella forskningen är nödvändiga för att få en bättre kunskap om sjukdomens uppkomst och förlopp. Därmed skapas möjligheter att ingripa tidigare med förebyggande åtgärder och behandling. Flera nya metoder för att ställa diagnos av artros är under utveckling. Långsiktiga studier av stora befolkningsgrupper ger information om sjukdomens naturliga förlopp, om inverkan av miljöfaktorer i vid mening och om eventuella andra medicinska samband. Följderna för individen av artrossjukdomen och de samhällsekonomiska konsekvenserna blir belysta. Härigenom bildas underlag för vårdpolitiska och andra samhällsåtgärder för att minska artrosens inverkan på folkhälsan. Jämsides med den egentliga artrosforskningen pågår en snabb utveckling inom proteskirurgins område, liksom utvecklingsarbete av smärtbehandling och sjukgymnastik. Ett stort antal forskningsprojekt om artros pågår över hela världen. Den svenska artrosforskningen ligger inom flertalet av nämnda områden långt framme vid internationella jämförelser. Reumatikerförbundet stödjer sedan flera år projekt vid Spenshults FoU-centrum (Forskning och Utveckling) i samarbete med Lunds universitet, där man funnit 10
nya lovande metoder för tidigare och säkrare diagnos vid artros liksom metoder för träning. Vad kan jag göra själv? Det finns i dagsläget ingen bot för artros, men det finns mycket du kan göra själv för att lindra besvären. För den som drabbas av artros är god kunskap om sjukdomen den bästa utgångspunkten för att hantera situationen. I en artrosskola erbjuds information om vad artros är, möjliga riskfaktorer och vad man kan göra själv för att minska konsekvenserna. Artrosskolor, där information och i många fall individuellt anpassad träning kan erbjudas, finns framför allt i primärvården, men även på många sjukhus. Fråga din läkare eller sjukgymnast om det finns artrosskola nära dig. Ledbrosket behöver träning och belastning för att hålla god kvalitet och bibehålla sin tjocklek. Tidigare var det en vanlig missuppfattning att artros var utslitna leder. Genom senare tids forskning vet vi att det snarast är tvärtom. Det är viktigt att du bibehåller din aktivitetsnivå och fortsätter göra saker som du tycker om att göra, även om det tar lite längre tid. Ibland kan det vara värt att fundera över om det finns andra sätt att utföra uppgiften på, Det finns många praktiska hjälpmedel, som man kan använda i hushållsarbetet. till exempel skaffa en liten kärra att köra matkassarna i istället för att bära dem. Somliga saker som är tunga eller besvärliga och kanske rent av tråkiga, som till exempel att dammsuga, kanske du kan be någon annan göra så att du själv får ork över att göra det som är roligt. Att undvika smärta genom att undvika aktivitet leder med tiden till nedsatt funktion. Alla människor, oavsett ålder och sjukdom, behöver röra på sig sammanlagt 30 minuter per dag i någon form av aktivitet så att pulsen stiger och man blir lätt andfådd. Denna aktivitet kan delas upp på flera kortare tillfällen över dagen och behövs för att undvika sjukdomar som är relaterade till en inaktiv livsstil, så som olika former av cancer, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och depression. Första målet för alla med artros är att sträva efter att nå upp till detta mål; att vara fysiskt aktiv 30 minuter per dag. För 11
BEHANDLING dig som redan är aktiv på denna nivå rekommenderas att du lägger till ytterligare minst fem minuters daglig träning för din artros. Vad du ska göra beror på vad du behöver förbättra. Det du tränar blir du bra på. Känner du dig stel eller känner att du inte kan röra dig på samma sätt som tidigare i ditt liv behöver du träna rörlighet. Har du god rörlighet är det styrkan som behöver underhållas eller förbättras. Det är inte farligt om det gör ont när du tränar eller är aktiv i vardagen. Det är väldigt vanligt att man får mer ont under de första veckorna med träning. Använd dig av 24-timmars regeln : Ökad smärta under träning är okej så länge den ökade smärtan har klingat av efter 24 timmar. Om du upplever smärtan under träning som acceptabel är det väldigt liten risk att du ska påverka dina leder negativt genom att träna eller vara fysiskt aktiv. Skulle smärtan tillfäl- Det finns mycket som man kan göra själv för att må bättre. Att ta en promenad en stund varje dag, gärna med stavar, är ett bra sätt. Foto: Magnus Fröderberg. 12
Bassängbad kan lindra smärta och stelhet. ligt överstiga den acceptabla nivån ska du inte sluta träna, men välja en lägre intensitet eller belastning, så att nivån på din smärta känns acceptabel. Dessa principer kan även tillämpas på andra fysiska aktiviteter i vardagen, som att gå i trappa eller promenera och ger dig på så sätt ett verktyg att själv bestämma hur mycket aktivitet som är lämpligt från dag till dag. Acceptabel smärta definieras som mindre än 5 på en skala som går från 0 = ingen smärta till 10 = värsta tänkbara smärta. Hitta en träningsform som du trivs med och tycker är kul. Promenader, stavgång och cykling är exempel på enkel konditionsträning som är skonsam mot lederna. Även motionsgymnastik och dans kan vara bra träning. Tänk på att använda stabila skor med stötdämpande sulor när du motionerar. Somliga tränar helst styrka hemma med enkla redskap, till exempel gummiband, eller enbart med kroppen som belastning. Andra trivs bäst med att träna på gym. När du tränar styrka, tänk på att hålla leden i sitt normala läge det vill säga den position som leden har när den är frisk och stark. För benen betyder det till exempel att höft, knä och fot befinner sig längs samma lodräta linje. Det är speciellt viktigt när du böjer i knäleden. Snegla ner och se efter att knäet inte viker sig inåt eller utåt när du böjer. Om det skulle vara så kan man ofta kompensera det genom att förflytta belastningen på foten mot insidan eller yttersidan, och/eller genom att använda musklerna på höftens utsida. Skulle det inte gå kan du prata med din sjukgymnast för att få råd om hur du kan träna. Tänk också på att knäskålen alltid pekar åt samma håll som tårna när du böjer i knät. Det viktigaste är inte vad du gör utan ATT du gör något. Träning är som medicin, om den inte används regelbundet hjälper den inte. Prata med din sjukgymnast om du behöver hjälp att hitta en träningsform som passar dig och som du trivs med. 13
Ritva 61 år Människor i Reumatikerförbundet är så positiva! Ritva är 61 år och har generell artros. Det betyder att många leder är drabbade. Hon är ordförande i reumatikerföreningen Österåker och också med i Stockholmsdistriktets styrelse. När fick du din diagnos? Sjukdomen kom smygande. Jag har tyckt om att åka skidor utför och det onda i knäna är utförsåkarskador som sedan blivit artros. Det började egentligen i höger axel och det var också från början en fallskada. Företagsläkaren remitterade mig till en reumatolog och det konstaterades att jag hade generell artros. Det är väl sex sju år sedan. Nu har jag besvär med händer och fötter också. Axlarna är opererade fyra gånger och knäna sju. Vilka mediciner tar du? Jag tar inflammationshämmande och smärstillande (Arthrotec, Relifex och Norspan). Tyvärr är det så att min mage inte tålde den starka smärtstillande medicinen (Diklofenak) som jag först fick. Jag fick bödande magsår. Vilka hjälpmedel använder du dig av? Jag använder rollator ibland. Annars har jag käpp eller krycka, när det behövs. Vi har skaffat bil med automatväxel. Det underlättar vid onda händer och fötter. Den bästa hjälpen heter Lennart och han sköter mycket av det hushållsarbete som jag inte klarar. Hur påverkar sjukdomen ditt liv? Vi har fått lov att sälja huset och skaffat en lägenhet i ett hus med hiss. Vi tycker om att segla, men det kommer vi nog få sluta med snart. Det blir så att vi använder segelbåten till motorbåt numera. Att skåda fåglar är något som jag gillar, men det är ju ganska lätt att göra även om man har artros. Det går ju bra att stå på balkongen i värsta fall. Jag är aktiv i reumatikerföreningen och reumatikerdistriktet. Där finns så många glada och positiva människor. Det är viktigt med de sociala kontakterna. Det är värre med att jogga och golfa som jag gjorde mycket på 90-talet. Nu kan jag knappt promenera några längre sträckor. Har du något tips till den som nyligen insjuknat? Mitt viktigaste tips är att det gäller att stå på sig i sjukvården. Det finns artrosskolor och smärtutbildning, men det gäller att veta om det, så att man kan kräva att få delta. När blev du medlem i Reumatikerförbundet? Jag har inte varit med så länge, sedan 2006 tror jag. Jag kopplade aldrig ihop artros med reumatisk sjukdom. Jag kände många i min förening och så blev rekryterad till att ta posten som ordförande på grund av att jag jobbat politiskt. Vilka frågor tycker du är förbundets framtidsfrågor? En viktig fråga är att få sjukvården att ta oss på allvar, så att vi får tillgång till de mediciner och de kunniga läkare som faktiskt finns. 14
SPECIALISTSJUKHUS Sjukhus för reumatiker Utanför Halmstad finns Sveriges enda reumatikersjukhus, Spenshult, med specialiserad och myc ket kvalificerad reumatikervård. Sjukhuset, som tar emot patienter från hela landet på remiss, erbjuder diagnostik, vård, operation och rehabilitering. Vården in nebär ett samspel mellan patienten och ett vårdteam bestående av läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut och kurator. Varmvattenbassänger och träningshallar finns för funktionsträning. Dessutom finns det utrymme för individuell träning. Sjukhuset bedriver även specialistutbildning för läkare i reumatologi. Vill du veta mer? Tag gärna kontakt med: Spenshult 313 92 Oskarström Telefon: 035-263 50 00 www.spenshult.se Så här ser det ut på Spenshult. Foto: Anders Arhammar. 15
är bra att veta för en reumatiker REUMATIKERFÖRBUNDET Detta är Reumatikerförbundet Reumatikerförbundet är en intresseorganisation för dig som har en reumatisk sjukdom och för din familj. Reumatikerförbundet arbetar för bättre villkor för reumatiker inom olika samhällsområden; vård, omsorg, utbildning, arbetsmarknad med mera. Träffa andra I din reumatikerförening kan du möta andra med samma diagnos som du själv. I föreningen erbjuds olika typer av verksamhet. Det kan vara bassängträning eller andra anpassade rörelseaktiviteter, informationsmöten om diagnoser och forskning, medlemsstöd, studiecirklar med mera. Studiecirklarna kan handla om en specifik diagnos, men det kan också vara olika hantverkscirklar. Kontakta före ningen på din ort och kolla vad just de erbjuder för dig med artros. Varje län utgör ett reumatikerdistrikt och i flertalet av kommunerna finns det en reumatikerförening. Du kan också träffa likasinnade på Reumatikerförbundets forum, www.reumatikerforbundet.org. Reumatikerförbundet erbjuder även kurser för dig som just fått en diagnos med möjlighet att möta andra i samma situation. Mer information finns på Reumatikerförbundets hemsida, där det också finns länkar till alla föreningar. Frågor Du kan vända dig till Reumatikerförbundet med frågor eller, när det gäller diagnoser, till Reuma Direkt 020-20 20 35 som är en frågelinje vid Spenshults reumatikersjukhus. Information Reumatikerförbundet har tagit fram material, dels om olika diagnoser, dels om annat som du kan ha glädje av att veta. Några tips: Det finns 16 olika sjukdomsbroschyrer. Dessa kostar 10 kronor för medlemmar och 15 för icke medlemmar. Se baksidan på detta häfte vilka diagnoser som ingår i broschyrserien. Det finns sju Att leva med -böcker, varav "Att leva med artros", art nr 73100 är en av dem. Dessa böcker kostar 75 kronor för medlemmar och 100 för icke medlemmar. Vårdsverige Skola - Utbildning Häftet Bra att veta tar upp mycket som är bra att veta för Reumatikerförbundets Bra att veta - en sammanställning om mycket som Rehabilitering Stöd och ersättningar Reumatikerförbundet 2008 en reumatiker om vård, rehabilitering, stöd och ersättningar och om Reumatikerförbundet (medlemsrabatter, bidrag och stipendier m m). Finns på hemsidan för nedladdning Material kan rekvireras från Skantz Distribution AB, Optimusvägen 12D, 194 34 Upplands Väsby, fax 08-590 956 51, e-post info@skantzdistribution.se eller köpas direkt genom vår e-butik på förbundets hemsida, där också allt vårt material finns presenterat. Till alla beställningar tillkommer expeditionsavgift 40 kronor och porto. 16
BOA Vill du läsa mer om artros? Då kan du gå in på hemsidan för Bättre Omhändertagande av patienter med Artros (BOA). BOA är ett nationellt projekt där syftet är att alla patienter med artros ska erbjudas adekvat information och träning i enlighet med gällande behandlingsriktlinjer. I BOA-projektet sker det i form av artrosskola. Alla patienter med artros ska även få ett likvärdigt omhändertagande vid den första kontakten med sjukvården, oavsett var den sker. Artrosskolan i BOA-projektet drivs i nära samarbete med Reumatikerförbundet. Läs mer på: www.boaregistret.se Som medlem i Reumatikerförbundet får du bland annat: Information om reumatiska sjukdomar. Olycksfallsförsäkring som omfattar dina resor till och från ett reumatikerförbundsarrangemang. Du är även försäkrad under den tid du deltar i arrangemanget. Möjlighet att söka bidrag från Reumatikerförbundet till bland annat rehabiliteringsresor. Du måste ha varit medlem i minst tre år för att få söka bidrag. Medlemstidning (6 nummer/år) Delta i distriktens och föreningarnas arrangemang. Medlemsrabatter. Reumatikerförbundet Box 12851 112 98 Stockholm Besöksadress: Alströmergatan 39 Tel: 08-505 805 00 Fax: 08-505 805 50 E-post: info@reumatikerforbundet.org Hemsida: www.reumatikerforbundet.org Reumatiska sjukdomar är allvarliga, drabbar många, i alla åldrar och behöver större forskningsresurser. Stöd forskningen genom Reumatikerfonden plusgiro 90 03 19-5, bankgiro 900-3195 17
18
I Reumatikerförbundets skriftserie ingår Ankyloserande spondylit - AS (Bechterews sjukdom) Art nr 61051 Artros Art nr 61055 Den reumatiska foten Art nr 61049 dercums sjukdom Art nr 61046 Fibromyalgi Art nr 61050 Gikt Art nr 61044 Idiopatisk ledinflammation hos barn och ungdomar Art nr 61056 Osteoporos Art nr 61048 Polymyalgia Reumatika Art nr 61057 Psoriasisartrit Art nr 61058 Reumatiska mjukdelssmärtor Art nr 61052 Reumatoid Artrit - RA Art nr 61053 Sjögrens syndrom Art nr 61059 SLE Art nr 61054 Systemisk skleros (sklerodermi) Art nr 61047 Vaskuliter Art nr 61045 Wegeners och småvaskuliter Art nr 61043