Strategisk hantering av varudistribution i tätort Exempel på och effekter av innovativa åtgärder DEN GODA STADEN PUBLIKATION 2009:xx
Omslag: Titel: Publikation: 2009:69 Utgivningsdatum: 2009-05-20 Utgivare: Kontaktpersoner: Författare: Illustration, Malin Eriksson, SLU Strategisk hantering av varudistribution i tätort, Exempel på och effekter av innovativa åtgärder Vägverket och Uppsala kommun Layout av omslag: Ateljén, Vägverket ISSN: 1401-9612 Mathias Wärnhjelm, Vägverket och Eva Sterte, Uppsala kommun Oskar Jonsson, TFK, Kristina Nilsson, SLU, Bo Östlund, TFK
Förord Innerstaden är våra städers vardagsrum där många människor vistas, som boende, arbetande, handlande, kulturkonsumerande eller besökande. Detta innebär att många funktioner måste samsas inom stadskärnans utrymme, vilket kräver organisering av verksamheterna för att fungera. Varutransporter i tätorter har sedan lång tid tillbaka varit ett problem relaterat till logistik, transport och trafik. Samtidigt är transporterna en nödvändighet om vi ska kunna ha en centrumnära handel i relation till extern handel. Syftet med detta projekt har varit att identifiera, kategorisera och analysera åtgärder (innovativa lösningar) inom varudistribution som på såväl kort som lång sikt kan effektivisera transportsystemet i stadskärnan och samtidigt främja stadsmiljöns attraktivitet. Denna rapport redovisar exempel på och effekter av innovativa åtgärder. I en separat delrapport redovisas en litteraturgenomgång. (Publikation 2009:68) Studien har finansierats av Vägverket tillsammans med Uppsala kommun som en del av Den Goda Staden ett samarbetsprojekt mellan Vägverket, Banverket och Boverket och kommunerna Jönköping, Uppsala och Norrköping samt Sveriges Kommuner och Landsting. Den Goda Staden syftar till att gemensamt arbeta fram kunskap om hur man kan erbjuda en stadsmiljö som dels är attraktiv att bo och leva i, dels är effektiv utifrån näringslivets behov. Uppdraget har utförts av TFK, Transportforskningsgruppen i Borlänge tillsammans med Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Landskapsarkitektur. Projektledare för uppdraget har varit Bo Östlund. Huvudförfattare har varit Oskar Jonsson, TFK samt Kristina L Nilsson, SLU. Även Ulrik Berggren (t.o.m. april 2008) och Fredrik Bärthel, båda TFK, har deltagit i arbetet. Illustrationer på framsida och i kapitel 3 har gjorts av Malin Eriksson. Arbetet har utförts i samarbete med Uppsala kommuns projektgrupp kring varudistribution under ledning av näringslivsdirektör Eva Sterte. Kontaktpersoner vid Vägverket har varit Mathias Wärnhjelm, Anne-Karin Grönvold och Anneli Paavo. TFK och SLU svarar för alla åsikter, värderingar och rekommendationer som framförs i rapporten. Mathias Wärnhjelm Projektledare för Den Goda Staden Vägverket Eva Sterte Näringslivsdirektör, Kommunledningskontoret Uppsala Kommun ii
iii
Sammanfattning Innerstaden är våra städers vardagsrum där många människor vistas, som boende, arbetande, handlande, kulturkonsumerande eller bara besökande. Detta innebär att många funktioner måste samsas inom stadskärnans utrymme, vilket kräver organisering av verksamheterna för att fungera. Varutransporter i tätorter har sedan lång tid tillbaka varit ett problem relaterat till logistik, transport och trafik. Framkomligheten för distributionsbilar i tätortskärnorna är ofta dålig och problem med platser för lastning och lossning innebär uppställningar som minskar framkomligheten för övrig trafik. Konsekvenserna för samhället är ökad miljöbelastning och minskad trafiksäkerhet och attraktivitet i stadskärnan - områden inom vilka det ställs alltmer ökande krav på förbättringar från allmänhet och myndigheter. Syftet med detta projekt är att identifiera, kategorisera och analysera åtgärder (innovativa lösningar) som på såväl kort som lång sikt kan effektivisera transportsystemet i stadskärnan och samtidigt främja stadsmiljöns attraktivitet. Denna studie tar sin utgångspunkt i en genomgång av aktuell forskning och utvecklingsprojekt relaterat till området. Utifrån denna har olika åtgärder för att effektivisera varudistribution i tätorter testats på ett antal olika typer av aktörer inom distributionsområdet i Uppsala. Detta har fungerat som underlag för ett antal scenerier vilka kan stödja kommunala planerare att skapa förutsättningar för att öka tillgängligheten för distributionsfunktionen i tätorter. I den kunskapsinhämtning som genomförts inom ramen för detta projekt har vikten av helhetsperspektiv framkommit. De städer som lyckats relativt bra med sina åtgärder har ofta arbetat på bred front med flera parallella och sammankopplade moment. En annan framgångsfaktor som identifierats är samarbete och dialog mellan samliga berörda parter. En form av partnerskap där problem kan identifieras, åtgärder kan föreslås och diskuteras utifrån samliga parters perspektiv och därigenom modifieras innan ett försök inleds. Genom att kommunen initierar s.k. samverkansforum ökar möjligheten att skapa en förståelse för andra aktörers verksamhet. Den metodik som har använts i denna studie, att samla olika aktörer till ett seminarium där olika åtgärder presenteras och där samtliga får värdera och ta ställning till dessa utifrån såväl sitt eget som andras perspektiv, kan vara ett sätt att starta igång ett sådant arbete. Att som Uppsala kommun även genomföra en godsutredning där viktiga intressenter, godsflöden och problem identifieras, är också en viktig utgångspunkt för att åstadkomma en mer effektiv varudistribution. Förutom samverkan är organisationsfrågan och incitament viktiga framgångsfaktorer. När det gäller organisation är det viktigt att kommunen är drivande i frågorna men att man inte behöver ha en ägande roll. De flesta av de undersökta exemplen i kartläggningen har initierats från offentligt håll, oftast i form av berörd kommun, men idéer har i vissa fall även kommit från transportföretag eller transportköpare. Många exempel har också startats upp som projekt finansierade av EU men har sedan permanentats. Incitament handlar om att stimulera en önskad utveckling genom att locka med någon form av förmån. Att arbeta med incitament handlar i detta fall om andra morötter än rent ekonomiska. Exempelvis genom att erbjuda transportörer ökad framkomlighet vilket sedan indirekt ska påverka transportörernas ekonomi. Detta är också något som kan öka transportörers och godsmottagares accepteringsgrad av olika åtgärder. I och med att det till stor del saknas enkla verktyg för uppföljning av transporternas effektivitet avseende fyllnadsgrader, förbrukning etc. är det också svårt att göra den återkoppling som krävs för att kunna erbjuda ett direkt finansiellt incitament. iv
De förslag på förbättringar av varudistribution som presenterats i denna rapport kräver åtgärder från flera parter och på olika nivåer i samhället för att bli verkningsfulla. För att stärka förutsättningarna för fungerande varutransportssystem bör transportaspekterna belysas och hanteras inom alla berörda parters verksamheter. Traditionella lösningar kan regelbundet behöva omprövas och nya lösningar sökas, analyseras implementeras och utvärderas. För att åstadkomma långsiktigt hållbara och genomförbara lösningar krävs i de allra flesta fall gemensamma ansträngningar och samordning av olika mindre åtgärder. Godsmottagare har intresse av att varorna levereras säkert, i tid och till ett lågt pris. De har i många fall möjlighet att ställa krav på hur ofta och vid vilken tidpunkt varorna levereras. Då godsmottagarna i stor utsträckning utgörs av butiker ligger det också i deras intresse att värna om en trivsam handelsmiljö, där tranportarbetet stör kunderna så lite som möjligt. Genom samordning av varubeställningar, dels inom den egna verksamheten, dels genom samordning av beställningar med andra verksamheter inom samma område kan transportarbetet också effektiviseras. Godstransportörer har stora möjligheter att organisera sin egen verksamhet genom att samordna leveranser till samma adress eller område. De större företagen har dessutom möjlighet att välja det fordon som bäst svarar mot det aktuella transportbehovet, som storlek och krav på lastningsteknik etc., men också efter specifika lokala förutsättningar. Transportörerna har även möjlighet att samordna sig med andra företag för gemensam samlastningscentral eller att organisera samlastning utifrån de existerande lagren. Kommuner har ett övergripande ansvar för hur tätorternas olika funktioner samverkar d.v.s. att skapa goda förutsättningarna för ett väl fungerande samhälle. Det bör då ligga i kommunernas intresse att initiera nya åtgärder genom att vara sammankallande för inledande utredningar och seminarier i enlighet med förslagen i denna rapport. Genom det kommunala planmonopolet kan kommunen ställa krav på att privata fastighetsägare löser varutransporthanteringen på ett tillfredställande sätt för den enskilda fastigheten men även i förhållande till intilliggande fastigheter. I anslutning till detaljplaneringen kan också gemensamhetsanläggningar anordnas för t.ex. varutransporter och sophantering. Inom allmänna ytor, som gator och torg, har kommunen ansvar för att utrymme och funktioner finns för anslutande handels- och kontorsfastigheters tillgänglighet och transporter. Vid projektering av nybyggnad eller ombyggnad bestäms läge och utformning av inlastning till byggnaden. Det är då av stor vikt att dessa delar behandlas på ett medvetet sätt både för den aktuella byggnaden och dess förhållande till närliggande fastigheter och allmänna områden. I bygglovhanteringen har kommunen ansvar för att bevaka allmänna intressen och se till att lösningar för in- och uttransporter till byggnaderna har lösts på ett tillfredsställande sätt. v
Innehållsförteckning FÖRORD... II SAMMANFATTNING... IV 1. INLEDNING... 2 1.1. BAKGRUND... 2 1.2. SYFTE... 3 1.3. GENOMFÖRANDE... 3 1.4. AVGRÄNSNINGAR... 4 2. INNOVATIVA STRATEGIER FÖR VARUDISTRIBUTION I TÄTORTER... 5 2.1. TRADITIONELLA REGLERINGAR I TID OCH RUM... 5 2.2. ÖVERGRIPANDE TRAFIK OCH UTSLÄPPSMINSKANDE ÅTGÄRDER... 8 2.3. EFFEKTER AV REGLERINGAR OCH ÅTGÄRDER... 15 2.4. SAMVERKAN... 16 2.5. TRENDER INOM HANDELN PÅ KORT OCH LÄNGRE SIKT... 17 3. EFFEKTER OCH KONSEKVENSER AV ÅTGÄRDER... 20 3.1. AKTÖRS OCH INTRESSENTANALYS... 20 3.2. SCENARIER... 22 3.3. KOMBINATIONER AV SCENARIER... 32 3.4. EXEMPLIFIERING AV SCENARIER FÖR SVENSKA STÄDER... 33 4. SLUTSATSER... 35 4.1. FRAMGÅNGSFAKTORER... 35 4.2. HUR KAN ÅTGÄRDER IMPLEMENTERAS I SVENSKA STÄDER?... 37 5. FORTSATT ARBETE... 40 REFERENSER... 41 BILAGA 1 AKTÖRS OCH INTRESSENTANALYS... 46 1
1. Inledning 1.1. Bakgrund Innerstaden är våra städers vardagsrum där många människor vistas, som boende, arbetande, handlande, kulturkonsumerande eller bara besökande. Detta innebär att många funktioner måste samsas inom stadskärnans utrymme, vilket kräver organisering av verksamheterna för att fungera. Innerstädernas attraktivitet har ökat de senaste decennierna och i större och medelstora städer har handeln utvecklats trots hård konkurrens från externt lokaliserad handel. Fler boende, arbetande och besökande kräver fler intransporter av varor och tjänster samt uttransporter av avfall och liknande i motsatt riktning. Klimatmedvetenhet och miljömål medför allt större krav på minskade emissioner i innerstaden. Varutransporter i tätorter har sedan lång tid tillbaka varit ett problem relaterat till logistik, transport och trafik. Situationen har förvärrats sedan mitten av 1970-talet och i takt med ökande trängsel får transportörerna allt svårare att utföra varudistributionen till dagligvaruoch detaljhandel på ett effektivt sätt. Detta beror dels på att den totala trafikmängden ökat, dels på att flergator och torgytor omvandlats till gåtor och gångfartsområden (Shared Space) m.m. Framkomligheten för distributionsbilar i tätortskärnorna är dålig och problem med platser för lastning och lossning innebär uppställningar som minskar framkomligheten för övrig trafik. Konsekvenserna för samhället är ökad miljöbelastning i kombination med minskad trafiksäkerhet och attraktivitet i stadskärnan - områden inom vilka det ställs alltmer ökande krav på förbättringar från allmänhet och myndigheter. Godstransporter genomförs idag nästan oberoende av lokala förutsättningar och infrastruktur. Godsflöden planeras och styrs varken av stadskärnans utformning eller av enstaka kunders önskemål utan utgår ifrån transportköparnas generella krav på servicenivå på nationell eller regional nivå. Inte heller styrs flödena av transportörernas krav och typ av fordon. Varudistributionen styrs mer av logistiska trender vilka inkluderar en ökande mängd av små, heterogena sändningar, ökad andel tidsstyrda leveranser (kl 07.00-11.00). Distributionen kan också styras av krav från grossister och producenter att konkurrenters sändningar inte får samtransporteras med eget gods eller av den fragmenterade transportbranschen i allmänhet. Den logistiska bilden förklarar delvis problemen då framkomligheten för distributionsbilar i tätortskärnorna är dålig och brist på uppställningsplatser för lastning och lossning innebär uppställningar som ytterligare minskar framkomligheten för övrig trafik. Resultatet blir fler distributionsfordon, fler körda distributionskilometer, lägre resursutnyttjande per fordon och ökat antal leveranser. Till denna problematik tillkommer att lokala myndigheter ofta har dålig kunskap om varutransporter. Något som kan förklara att varutransporter i tätort har låg prioritet inom lokal och kommunal planering. Många frågor behandlas på samma sätt som för 20 år sedan, vilket innebär att de beslut och policys som fattas är otillräckliga och föråldrade. Många kommuner betraktar också varutransporter som något som måste regleras eller förbjudas istället för att se dem som en integrerad del av stadens service. Många regleringar skiljer sig också åt mellan olika städer och kommuner, vilket ytterligare komplicerar frågan (Muñuzuri et al. 2005). Problemen är inte unika för Sverige utan området prioriteras av EU och koncept som City Logistics och City Distribution Centres har florerat som begrepp för hållbara distributionssystem i städer. Utbudet av innovativa varudistributionslösningar är dock minimalt och dagens 2
transport- och distributionslösningar är i flertalet fall inte anpassade till dagens och framförallt framtidens krav på en levande tätort och stadskärna. 1.2. Syfte Syftet med denna studie är att identifiera, kategorisera och analysera åtgärder och innovativa lösningar som på såväl kort som lång sikt kan effektivisera transportsystemet i stadskärnan och samtidigt främja stadsmiljöns attraktivitet. I projektet skall målen för Den Goda Staden projektet om en attraktiv stad vägas samman med det nationella transportpolitiska delmålet om ett tillgängligt transportsystem. Studiens resultat ska således bidra till åtgärder och innovativa lösningar som är intressanta för näringsliv verksamt i tätorter och ge ökad kunskap och exempel på hur målkonflikter mellan tillgänglighet, attraktivitet och säkerhet kan hanteras. 1.3. Genomförande Studien ingår som en del i ett pågående projekt kring varudistribution i Uppsala. Föreliggande delstudie avser att föreslå och analysera framtida möjligheter att bedriva varudistribution i trafikintensiva och trånga stadskärnor och inriktar sig mot steg 3 i huvudprojektet. Aktuella analysdimensioner omfattar parametrar för framkomlighet, typ av fordon, logistiska affärsmodeller och gatumiljö. För att belysa hur föreslagna systemlösningar kommer att accepteras av näringslivet har en aktörs- och intressentanalys genomförts där deras påverkansmöjligheter på olika nivåer behandlats. Studien består av tre delar och tar sin utgångspunkt i en genomgång av aktuell forskning samt projekt och studier relaterat till området. Med ledning av litteraturgenomgången har olika åtgärder för att effektivisera varudistribution i tätorter testats på ett antal aktörer inom distributionsområdet i Uppsala. Studien baseras på Delphi-metodik (s 26) med syfte att i samarbete med näringsliv, myndigheter och trafikverk skapa scenarier för kombinationer av innovativa strategier. Scenarier som i ett tredje steg ska fungera som underlag för kommunalt planeringsarbete och stödja kommunala planerare att skapa förutsättningar för att öka tillgängligheten för distributionsfunktionen i tätorter. 1.3.1. Fallstudie Uppsala Projektet har bedrivits i samarbete med Uppsala kommun. Uppsala är en av fyra kommuner som ingår i projektet Den Goda Staden, som är ett samarbetsprojekt mellan Vägverket, Banverket, Boverket och Sveriges kommuner landsting (SKL). Ett av Uppsalas temaområden i Den Goda Staden fokuserar på varudistribution i tätort där denna studie ingår som en delstudie. Arbetet har kontinuerligt stämts av med Uppsala kommuns projektgrupp i vilken representanter för Näringslivskontor, Gatukontor och handeln ingår. Dessutom har resultatet kommunicerats gentemot en referensgrupp där även bland annat transportörer, fastighetsägare och handelskammaren deltar. Uppsala har i dagsläget inga egentliga regleringar av distributionstrafiken. I staden finns ett antal lastplatser men en inventering som gjorts av tillgängligheten för näringslivets transporter längs Dragarbrunnsgatan i centrala Uppsala visar att antalet lastplatser är få och delvis felpla- 3
cerade. Det är också många distributionsbilar i omlopp vilket gör att det ibland är mycket trångt. Genom att avståndet mellan lastplats och kund är långa blockerar fordonen lastplatsen längre tid än nödvändigt, något som innebär att många fordon ställs på olämpliga platser (Stjärnekull 2007). En genomförd godsutredning visar att det i centrala Uppsala är handeln som i högsta grad genererar frekventa godstransporter med restauranger och dagligvaruhandel i topp. I dessa fall innebär många leveranser av färskvaror utförda av olika livsmedelsleverantörer att antalet transporter blir omfattande. En genomsnittlig godsmottagare i centrala Uppsala tar emot 8,5 leveranser i veckan. De flesta godsmottagare tar emot paketleveranser men även burleveranser är relativt vanligt förekommande. De flesta leveranser, drygt 60 procent, sker från lokala samdistribuerande företag. I utredningen bedömde nästan 80 procent av de tillfrågande godsmottagarna att de inte hade någon möjlighet att minska antalet leveranser. Bland annat på grund av att man har oförutsägbara behov, att transportkedjan är slimmad och att leverantören styr leveranserna. Endast 10 procent uppgav sig kunna minska antalet leveranser (Stjärnekull 2008). 1.4. Avgränsningar Intresset för varudistribution i tätorter är ett ganska sentida fenomen. Litteraturgenomgången har därför koncentrerats till tidsperioden 1990-2007 och beaktar enbart svenska och europeiska projekt. Varudistribution i tätorter utförs nästan uteslutande av lastbilar. Försök med spårvagnar, tunnelbanor och vattenvägar som alternativ till väg har föreslagits men inga kända system är i dagsläget i bruk och har därför inte inkluderats i studien. 4
2. Innovativa strategier för varudistribution i tätorter Syftet med Den Goda Staden är att skapa arenor för diskussion och erfarenhetsutbyte om stadsutveckling och transporter samt att skapa förståelse för vad som möjliggör utveckling mot ett attraktivt och långsiktigt hållbart samhälle. Inom ramen för Den Goda Staden har två huvudkategorier av strategier inom varudistribution i tätorter identifierats (Vägverket 2006): 1. Traditionella regleringar och åtgärder som syftar till att tillgodose vissa behov eller lösa problem inom varudistribution exempelvis lokala trafikföreskrifter och regler för lastning/lossning. 2. Åtgärder av mer strategisk och övergripande karaktär för att uppnå en hållbar utveckling och positiv samhällsnytta exempelvis införande av miljözon, samordning av gods och förändrade beställningsmönster. Ovanstående strategier fungerar även som utgångspunkt för föreliggande genomgång av aktuell litteratur och forskning inom Sverige och övriga EU. 2.1. Traditionella regleringar i tid och rum Insatser inom detta område handlar framförallt om att öka transporternas effektivitet genom att antingen förlägga dem när övrig trafik är mindre omfattande, begränsa övrig trafiks tillgänglighet eller öka varutransporternas tillgänglighet genom fysiska åtgärder. Dylika åtgärder är ofta initierade av kommuner vilka har ett intresse av att varutransporterna inte förorsakar onödig trängsel och miljöproblem. Innovativa åtgärder inom området har handlat om att experimentera med olika tidsregleringar kring när det är tillåtet att lasta och lossa i tätorter samt att arbeta för en bättre tillgänglighet och framkomlighet i tätorternas trafikmiljöer och vid lastnings- och lossningsplatser. 2.1.1. Distribution under sena kvällar och nätter Att distribuera under kvällar och nätter handlar om att genomföra transporter på tider när övrig trafik är av lägre omfattning. Antalet svenska exempel är få medan det är mer vanligt på kontinenten. Transportören Schenker som har genomfört försök med kvällsdistribution menar att det är en bättre metod än morgondistribution. Kravet från omgivningen på lugn och ro menar man är större på morgonen 1. Stockholm Kvällsdistribution på Östermalm I Sverige har ett pilotprojekt genomförts med kvällsdistribution på Östermalm i Stockholms innerstad. Syftet med att distribuera varor under kvällstid var framförallt att kunna öka utnyttjandet av fordon, lager, personal och infrastruktur genom en jämnare fördelning av varuflödet över dygnet och därigenom kunna minska miljöbelastningen. Nackdelen med kvällsdistribu- 1 Mats Grundius, Schenker Åkeri, föredrag vid konferensen Den utvecklande affärsplatsen för logistikbranschens kunder och leverantörer!, Svenska Mässan Göteborg, 20-22 maj 2008 5
tion är att det kan upplevas som störande för boende genom buller vid leveransplatsen, samt att det kan finnas ett motstånd från varumottagarna att bistå med resurser utanför sina öppettider. Slutsatser från utvärderingen av Östermalmsprojektet (Blinge och Franzén 2007) är: Att det sker en tydlig minskning av tidsåtgång, ca 15 minuter, vid distribution under kvällstid (18-20) jämfört med distribution på eftermiddagen (14-18). Att beräknad miljöbelastning minskade med drygt 20 % per fordon. Att det är lättare att lossa vid kaj men att fler personbilar blockerar lastplatserna på kvällen. Att framgången med kvällsdistribution till stora delar är beroende av affärsinnehavarnas inställning - det måste finnas en vilja att bryta traditionens makt och pröva nya lösningar. Problem som behöver lösas är behovet av förändrade arbetstider för butikspersonal och förare, metoder för att hantera svårigheter att korrigera för fel/brister i order, att det finns begränsad hjälp att få från butikspersonal under kvällstid samt det faktum att om inte de flesta butiker i ett område accepterar kvällsdistribution finns en risk för låg fyllnadsgrad och därigenom högre kostnader. Europa Nattliga leveranser Några europeiska exempel finns kring nattliga leveranser (efter 22 och före 07) till stadskärnor. NICHES (New and Innovative Concepts for Helping European transport Sustainability) är ett EU-projekt som tagit fram ett antal policydokument för bland annat leveranser under sena kvällar och nätter (http://www.niches-transport.org). Den huvudsakliga nyttan med sådana leveranser uppges vara färre förseningar och minskade emissioner då trängseln är mindre under kvällar och nätter. Andra positiva följder är effektivare utnyttjande av personal och fordon samt ökad trafiksäkerhet. Nackdelen är framförallt ökade bullernivåer i känsliga miljöer, något som delvis kan kompenseras med krav på fordon och annan utrustning med lägre ljudnivåer. Erfarenheterna visar att ett nära samarbete mellan kommunen, transportörer och affärsinnehavare är att rekommendera. Kommunen ansvarar för nödvändiga tillgänglighetsåtgärder och restriktioner, bevakar att överenskomna ljudnivåer inte överskrids samt - om möjligt- vidtar ljuddämpande åtgärder vid lastnings- och lossningsytor. För att se till att någon tar emot leveranserna förhandlar transportören med affärsägare/transportköpare vilka i sin tur bidrar med nödvändiga åtgärder, antingen via särskild personal eller genom tekniska lösningar för att kunna ta emot varor utan personal. I Barcelona genomfördes försök där lastbilar på upp till 40 ton fick leverera direkt till livsmedelsaffärer istället för att gå via en regional distributionscentral (Forkert och Eichhorn 2005). Såväl lastbilar som utrusning för av- och pålastning var särskilt anpassade för att minska ljudstörningar. Försöket bedömdes som lyckat både med avseende på ljudnivåer och från ett kommersiellt perspektiv. Sju dagleveranser ersattas av två nattleveranser som en följd av ökad effektivitet då distributörerna undvek trängseln. Det framgångsrika försöket med nattleveranser har senare utökats av operatören i fråga, först i Barcelona och sedan i övriga Spanien. I Belgien har många bilimportörer tillgång till automatiska tidlås eller bevakade containrar för att möjliggöra varuleveranser nattetid (mellan 22-06), utan att vara beroende av personal hos varumottagaren (STRATEC 2002). Fördelen med nattleveranser anses i detta fall vara frånvaron av trängsel vilket innebär snabbare leveranser samt minskar antalet fordon. Däremot påpekas att frånvaro av kontakter mellan affärsinnehavare och leverantör kan innebära problem. Särskilt kring ansvarsfrågan om varor försvinner eller skadas under transporten. I bostadsområden menar man att nattleveranser bör undvikas på grund av buller. I det kartlagda upplägget 6
minimeras dessa störningar genom att målpunkter belägna i bostadsområden får sina leveranser före 22 eller efter 06. De anställda inom systemet arbetar två skift; ett mellan 22-06 och ett mellan 13-21. 2.1.2. Framkomlighets- och tillgänglighetsåtgärder Innovativa rumsliga åtgärder syftar i första hand till att nyttja befintlig infrastruktur på ett bättre sätt (NICHES Policydokument 6). Exempel på åtgärder är: Användande av bussfiler för distributionsfordon utanför rusningstid Dedikerade områden eller platser för av- och pålastning Användning av IT för dynamisk information för ett mer effektivt nyttjande av infrastruktur (se även avsnitt 2.3.5). Åtgärder inom infrastruktur kan bidra till minskade körtider, minskad trängsel, färre förseningar och minskad energiförbrukning. I princip alla svenska tätorter har lastplatser i centrumkärnorna för att underlätta varuförsörjningen (Vägverket, 2007). Problem finns dock med att dessa inte nyttjas som kommunerna tänkt, bland annat på grund av de inte ligger tillräckligt nära leveransstället. Andra problem är att lastplatserna ofta blockeras av privata fordon och felparkerade bilar vilket fått en del kommuner att ge parkeringsvakterna särskilda instruktioner att specialbevaka dessa. Göteborg ökade fyllnadsgrader genom incitament I Göteborg har distributionsfordon som är miljözonscertifierade och som uppnår en viss fyllnadsgrad fått tillåtelse att köra i kollektivkörfält samt fått tretton särskilda lastplatser till sitt förfogande. Uppsatta mål för minskning av antal fordonsrörelser har dock inte uppfyllts, främst beroende på att många transportörer hoppade av det ingående samlastningsupplägget (Ottosson, 2005, START, 2007 2 ). Ett mer storskaligt fortsättningsprojekt på studien har i skrivande stund hunnit halvvägs och den utvärdering som gjorts visar att fyllnadsgraden och körsträckorna inte har förändrats som förväntat. Antalet resor har inte heller de blivit färre. Dessutom har mer än hälften av åkarna hoppat av försöket under det inledande året av det tvååriga projektet (Fahlgren 2007). Ålborg helhetsgrepp för ökad framkomlighet I Ålborg pågick ett försök mellan 2001 och 2003 med målet att öka framkomligheten för distributionsfordon i stadens centrum samtidigt som störningarna för fotgängare skulle minimeras (Ålborg kommune 2003). Åtgärderna omfattade utvidgade lastplatser, mer organiserad distribution på gågator, möjlighet till samordnad transport samt en högre grad av samarbete mellan inblandade aktörer (kommunen, transportköpare samt fyra olika transportörer). Affärsinnehavare i området kom också överens om att inte placera ut störande föremål som skyltar och montrar före klockan 11.00. En utvärdering visade att projektet resulterade i ökad effektivitet i leveranserna genom kortare körtider samt gav en förbättrad arbetsmiljö för chaufförerna. Däremot påverkades inte körsträckor eller antal fordon. Åtgärderna har permanentats och har sedan 2003 kompletterats med omlastningsterminaler och sedan 2007 också med miljözon. 2 http://www.start-project.org/ 7
Multi Use Lane I Barcelona har det införts särskilda körfält där variabla skyltar visar vilka som får använda fälten beroende på tid på dygnet, s.k. Multi-Use lane. Projektet går ut på att använda busskörfält och tidigare parkeringsytor för varudistribution nattetid. Fyrtiofyra tidigare parkeringsplatser har omvandlats till busskörfält med hög turtäthet under rusningstid och till lastplatser under övrig tid. Utformningen togs fram i samarbete mellan kommunen och den största kollektivtrafikoperatören efter samråd med ett samverkansforum där företrädare från transportbranschen ingick. Bakgrunden var missnöje med de befintliga lastplatserna som ofta var felplacerade i förhållande till användarnas behov. Upplägget förutsatte även ett nära samarbete mellan kommun och polis, vilket uppges fungera väl. En viktig förutsättning är de variabla skyltar som indikerar vilken typ av användning som för tillfället tillåts (MIRACLES 2006). Åtgärden har inneburit en reduktion i körtider med omkring 12-15 %. Kostnaden har dock varit relativt hög (NICHES 2005). Även i Köln har försök gjorts med Multi-Use lane. Vid den inre ringvägen ersattes parkeringsfilen med en cykelfil och trottoaren breddades för att kunna erbjuda uteserveringar till restaurangerna. Den högra körfilen används som kombinerat fält för parkering (19-07), avoch pålastning (07-16) och för vanlig trafik (16-19). Vilka regler som gäller för tillfället visas genom konventionella skyltar. Åtgärden har inte resulterat i några synliga effekter när det gäller reducering av trafik. Däremot har man sett en minskning av antalet trafikolyckor (NICHES 2005). Distribution under marknivå Ett projekt pågår i Helsingfors där ett tunnelsystem byggs under några gator i de centrala delarna av staden. Systemet, som är en satsning som bekostas till hälften var av staden och berörda fastighetsägare, består av en två kilometer lång servicetunnel med lastkajer belägna runt 35 meter under marknivå vilka är kopplade till ovanliggande butikslokaler via varuhissar. Tunnelsystemet är dessutom sammankopplat med två större underjordiska parkeringsgarage. Systemet ska klara totat 14 000 fordon per dygn varav 300 leveransfordon vid de 22 lastbryggorna. En följd av projektet är att en av gatorna i området kan omvandlas till ren gågata utan någon som helst distributionstrafik (Lönnberg, 2007). I Nederländerna har ett koncept för framtida stadsdistribution, OLS, tagits fram 3. Konceptet bygger på automatiserade transporter i pipelines under markytan som förbinder en eller flera logistikcentrum i stadens utkanter med flera lastpunkter inne i stadskärnan (Pielage, 2001). Ett system med automatiska fordon i pipelines anses vara en lämplig åtgärd i tätbebyggda miljöer med många mål- och startpunkter. Åtgärden kan ha positiva miljöeffekter på lokal nivå genom minskade ljudnivåer, markanvändning och attraktivare stadskärnor. Systemet är dock energiintensivt varför dess miljöpåverkan på nationell och global nivå riskerar att vara negativ (Willigers 2001). 2.2. Övergripande trafik- och utsläppsminskande åtgärder Olika typer av regleringar och åtgärder återfinns i flertalet av landets kommuner. När det gäller strategiska och mer övergripande arbetsmetoder ser mönstret annorlunda ut. Nedan presenterade exempel handlar om olika former av innovativa pilotprojekt där det både finns sam- 3 En film om konceptet finns tillgänglig på YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=u9g5hzyd_hc 8
hällsekonomiska vinster att göra men också många problem som kvarstår att lösa. Projektens övergripande syfte är att förbättra miljön genom att effektivisera varudistributionen på ett eller annat sätt. 2.2.1. Miljözoner Miljözoner innebär att ett område, ofta innerstaden, har särskilda krav på de fordon som trafikerar zonen. Bestämmelserna för miljözoner i Sverige styrs av regler som anges i trafikförordningen (SFS 1998:1276 kapitel 10), bland annat gäller att: Tunga fordon, som drivs på diesel och som tillhör Euroklasserna 2 och 3, får köra i miljözonerna i åtta år från första registrering. Fordon som uppfyller utsläppskraven för Euroklass 4 får köra i miljözonerna t o m 2016. Fordon som uppfyller utsläppskraven för Euroklass 5 får köra i miljözonerna t o m 2020. I Sverige har miljözoner för fordon över 3,5 ton, införts i Stockholm, Göteborg, Lund, Malmö och Helsingborg. I samtliga städer omfattas framförallt stadskärnorna med undantag av större genomgående trafikleder. I Stockholm har utsläppen av främst partiklar från tung trafik minskat genom detta (VV 2006:98). Även i Göteborg har luftkvaliteten i innerstaden förbättrats i och med att partiklarna har minskat med 33 % för alla tunga fordon (Lindholm, 2006). Två exempel på städer i övriga Europa som har infört miljözoner är Köpenhamn och Rom. Köpenhamn införde i ett pilotprojekt en miljözon år 2002 i ett kvadratkilometer stort område inom den gamla stadskärnan. Miljözonen ingick i ett system där certifikat med olika nivåer vilka, beroende på nivå, berättigade till att stanna för lastning och lossning på ett varierande antal lastplatser på gatumark inom zonen. Det certifikat som hade de strängaste miljörestriktionerna berättigade till flest lastplatser. Fordon som saknade certifikat men ändå använde lastplatserna blev ålagda parkeringsböter. Även om fordonsstorleken minskade blev upplägget inte den framgång man väntat. Framförallt beroende på administrativa problem med certifikaten men även p.g.a. att det tillkom dispenser för mindre miljöriktiga fordon som många transportörer utnyttjade. Försöket avslutades på grund av att det blev för administrativt krävande (Forum for Citylogistik, 2003). Den 1/9 2008 infördes dock miljözon på nytt i Köpenhamn. Denna gång måste alla dieseldrivna fordon över 3,5 ton ha en märkning. Märkningen erhålls i samband med den obligatoriska besiktningen 4. I Rom har restriktioner införts som en del av Civitas-projektet MIRACLES. Dessa gäller dock samtliga fordon, vilka slussas in i zonen genom särskilda grindar vilka har ett system för nummerplåtsigenkänning. Det handlar alltså enbart om fordon med tillstånd som får passera och dessa har stränga utsläppskrav. Det huvudsakliga målet med projektet har varit att minska trafiken totalt sett i de historiska delarna av Rom vilket också har lyckats då trafiken minskat med 10-20% beroende på tid på dygnet. 2.2.2. Samordnad distribution Samdistribution via en särskild distributionscentral, s.k. distribunal, är ett sätt att få olika leverantörer som täcker samma område att dela upp området mellan varandra. Istället för att en 4 http://www.miljozone.dk 9
butik får fyra leveranser per dag från fyra olika leverantörer levererar ett företag till samtliga kunder inom sin egen zon. En distribunal har potential att förbättra tillförlitligheten vid leverans och effektivisera användningen av lastfordon. Det finns dessutom möjlighet att använda särskilda miljöfordon för slutleveransen från distribunal till kund. Generellt har bland annat nedanstående framgångsfaktorer konstaterats för samlastningslösningar (BESTUFS, 2007): Områden med en stor andel av oberoende små handlare/butiker som inte är del av en regional/nationell affärsgrupp och som har en speciell och sofistikerad försörjningskedja och som letar efter en konkurrensfördel. Nya och stora försäljnings- eller kommersiella utvecklingsprojekt (både inom och utanför staden) där det finns en möjlighet att, från början och som en del av hela utformningen, samordna alla varor och till detta kopplade aktiviteter inom ett bestämt område. Historiska stadskärnor och områden med erfarenheter av problem med köer med leveransfordon och ett gemensamt intresse att förbättra gatumiljön. Ett spontant behov som uppstår bottom-up för en sådan utveckling från en grupp möjliga användare som har gemensamma intressen och mål Intresset kommer att vara störst i situationer där en liten del av stadens transporter redan är samordnade inom företagen själva eller av paketföretag Tillgång till finansiering för en distribunal Tillgång på existerande byggnader som kan användas för en distribunal Stark inblandning av både de offentliga och privata sektorerna för att uppmuntra (eller tvinga fram) en användning enligt ett regelverk Effektiv efterlevnadskontroll av varje trafikregel som är kopplad till lastfordon som inte ingår i lösningen för samlastning Påtvingade samlastningslösningar tycks bara bli framgångsrika om den tvingande organisationen kan kontrollera eller starkt påverka alla aktörer En viktig övrig slutsats som dras är att samdistributionssystem i längden måste vara självbärande, förutsatt att man antar att betydande logistiska fördelar uppnås för de inblandade transportörerna och transportköparna. Det är i dessa fall av avgörande betydelse att de fasta kostnaderna fördelas på ett rättvist sätt genom hela försörjningskedjan. Ofta motiveras dock samdistributionen av andra skäl än rent logistiska, framför allt minimering av externa effekter. I dessa fall är offentligt stöd till samdistributionscentraler rimliga då det allmänna tjänar på att onödig distributionstrafik försvinner. I de exempel som tagits upp här har någon form av offentligt stöd funnits med i samtliga. Gamla Stan Samdistribution för restaurang och hotell Ett projekt med lokal samlastning och samdistribution pågår sedan några år i Gamla Stan i Stockholm på initiativ från ett mindre distributionsföretag och lokala intresseföreningar tillsammans med politiker, tjänstemän och näringsidkare inom samverkansorganet Gamla Stan Forum. Majoriteten av leveranserna till stadsdelen har gått till restauranger och hotell varför dessa prioriterats i upplägget. Deltagare i projektet får en konkurrensfördel genom möjligheten att distribuera även efter klockan 11 på förmiddagen. Projektets huvudsakliga finansiering har kommit från operatören Home 2 You som även driver samlastningscentralen. Bidraget från EU har främst täckt kostnader för uppföljning och avrapportering. Fram till 2005 hade man uppnått en 65-procentig minskning av körsträckan till de berörda restaurangerna och en minskning av koldioxidutsläppen från samtliga varuleveranser i Gamla 10
Stan med 2 procent (Ottoson, 2005). Erfarenheter från projektet visar att det går att bedriva samlastningsverksamhet med företagsekonomisk lönsamhet om denna är en del av en större verksamhet och att det finns vinster för leverantörerna med att minska körsträckan. En viktig lärdom som entreprenören särskilt vill trycka på är vikten av att politikerna är delaktiga i denna typ av initiativ. Det gäller främst den verksamhet som ska använda sig av alternativa fordon eller bränslen. Det är viktigt med långsiktiga riktlinjer och samarbetsformer som inte bryts upp vid majoritetsskiften (Troedson, pers komm 2008). Årsta Samordnad distribution för frukt och grönt I södra Stockholm implementerade några grossister inom området frukt och grönt en samordnad distributionslösning (Axell et al, 2004). Grossisterna omlokaliserade sin verksamhet från Årsta till en nybyggd lageranläggning i Tumba. Där delade de på en gemensam utlastningsyta samt skapade ett gemsamt distributionssystem för leveranser till butiker i Stockholmsområdet. Effekten blev en ökad fyllnadsgrad i fordonen vilket innebar en ökad transporteffektivitet med 24 procent och en total besparing på nästan en miljon kr/år. Omlokaliseringen till Tumba har dock delvis motverkat de positiva effekterna då de totala koldioxidutsläppen ökade något. Lokaliseringen innebar dock att inkommandeleveranser har hållits längre ifrån känsliga områden nära stadskärnan. Ett sätt att effektivsera upplägget kan vara att dra till sig andra verksamheter vars distribution sker under andra tidpunkter. Något som anses kunna medföra ett ökat utnyttjande av både lokaler och transportresurser. Dalarna Samordnad livsmedelsdistribution i kommunens verksamhet 1999 började Borlänge, Gagnef och Säters kommuner i Dalarna att samordna sina livsmedelstransporter till skolor, förskolor, äldreboenden och andra kommunala enheter. Sedan hösten 2000 ingår även Smedjebackens kommun i samarbetet. Bakgrunden var framförallt att minska miljöpåverkan, öka konkurrensen, minska kommunens kostnader och förbättra personalens arbetsmiljö. De beställda varorna körs till en distributionscentral i Borlänge från vilken varorna körs ut till de olika enheterna. Totalt ingår 185 enheter varav 125 i Borlänge medan resterande är i stort sett jämnt fördelade över övriga kommuner. Transporterna sker enligt bestämda rutter på bestämda dagar och tider där alla enheter har en fastställd huvudleveransdag i veckan men där möjlighet finns att få leveranser under ytterligare två bestämda dagar i veckan. Transportör och distributionscentral upphandlas separat. I avtalen ingår såväl miljökrav och möjlighet att välja lokalt producerade varor (Borlänge kommun). Projektet anses ha varit mycket lyckat men problem finns, framförallt när det gäller möjligheter till uppföljning av utsläpp, fordonskilometer etc. (Åke Persson, personlig kommentar). Lösningen innebär heller inte någon ekonomisk besparing utan den stora vinsten räknar man hem genom bättre miljö och ökad trafiksäkerhet 5. Uppsala SAMTRA SAMTRA-projektet i Uppsala genomfördes mellan 1999 och 2001 med representanter från kommunen (Miljökontoret), Sveriges Lantbruksuniversitet och transportörer (Box Delivery AB). Bakgrunden var en kartläggning vilken visade att butiksinnehavarna var relativt nöjda med varudistributionen, men att leveranstiderna ofta gav problem då de var koncentrerade till förmiddags- och lunchtid. Köer förekom ofta och butikerna fick inte i förväg veta vilken tid leveranserna skulle komma. Kartläggningen pekade också på en låg genomsnittlig fyllnadsgrad och små leveranser vilket tydde på att distributionen kunde effektiviseras åtskilligt genom transportsamordning. 5 http://www.borlange.se/templates/blgnewspage 14457.aspx (2008-12-07) 11
En modell för samordning prövades inom ramen för projektet som en ett praktiskt demonstrationsförsök där de deltagande butikernas gods levererades till en terminal. Från terminalen samordnades transporterna till butikerna en till två gånger per dag. Trots att demonstrationsprojektet möttes av positiv respons från många handlare valde endast nio butiker att delta. Det låga intresset antogs bero på osäkerhet om vilka möjligheter som verkligen skulle finnas att förändra det existerande transportsystemet och om samordningen skulle innebära försenade leveranser. Utvärderingen av demonstrationsprojektet visade att antalet leveranser minskade med i genomsnitt 40 % hos de deltagande butikerna. Den låga uppslutningen kring försöket gav dock ibland upphov till negativa sidoeffekter, genom att de samordnade transporterna ibland skedde parallellt med andra transporter. För framtida utveckling av konceptet anses det avgörande att hitta en lösning (eller flera) som kan accepteras av de inblandade aktörerna och sedan genomföras i en aktiv och öppen dialog. Styrmedel såsom infartsavgifter för tunga distributionsfordon, restriktioner för vissa fordonstyper att passera in till centrala delar av staden eller någon form av miljölicens, kopplad till krav på fordon och fyllnadsgrad, som ger fördel till last- och lossningsplatser nämns som exempel (Gebresenbet et al, 2002). Linköping SAMLIC SAMLIC var ett utvecklingsprojekt för samordnade varutransporter, initierat av näringslivet i Linköping. Bakgrunden var att företagen upplevde att deras kostnader steg på grund av den ökade trängseln i staden varför en förstudie påbörjades med syfte att mäta möjliga vinster med samdistribution och samtidigt få praktiska erfarenheter. Försöket, som analyserades under hösten 2004, visade att med samdistribution kunde fordonsbehovet minska med en tredjedel, tiden för utkörning med en femtedel och totala körsträckan i city (och därmed utsläppen av avgaser från fordonen i city) mer än halveras. Under nio veckor 2005 genomfördes därför ett pilotprojekt där staden delades in i tre zoner. I varje zon låg en galleria. Under försöket sorterades godset efter mottagningsområde på en samlastningsterminal. Varje distributör, medtagande gods från alla distributörerna, körde sedan till varsitt område. I samdistributionen till galleriorna ingick körningar med både paket och övrigt styckegods, till övriga ingick endast styckegods. Resultatet från analysen av försöket överträffade de förhoppningar som fanns inför försöket. Om samdistribution införs i Linköping är bedömningen att var tredje bil kan plockas bort från citydistributionstrafiken. Körtidsvinsten i city uppskattades till 54 % och tidsvinsten vid lastplats till 20 % (VTI, 2006). En fullständig implementering är inte aktuell i dagsläget beroende på bristande intresse från de ingående intressenterna. Storbritannien I Bristol i västra England betjänar en distribunal drygt 50 återförsäljare, varav en stor andel inom kläd- och modesektorn, i butiksdistriktet Broadmead. Leveranserna sköts av två fordon, på 7,5 respektive 17 ton. Såväl utsläpp som antal fordonskilometrar har minskat och antalet fordonsrörelser in till Bristols centrum har minskat med 68 % för återförsäljarna i försöket (BESTUFS, 2007). Den lokala samlastnings- och distributionstjänsten, vilken i själva pilotprojektet utfördes av DHL Exel, har nu upphandlats på nytt. Syftet på sikt är att klara sig utan offentlig finansiering. Istället är det tänkt att transportkunder ska står för denna kostnad gemensamt (EEB, 2006). 12
Frankrike I Frankrike har flera allmänna terminaler för omlastning mellan fjärrfordon och mindre distributionsfordon anlagts. I staden La Rochelle har alla fordon över 3,5 ton förbjudits tillträde till stadskärnan. Dessa måste nyttja en samlastningsterminal där åtta elektriska fordon transporterar godset vidare. En tydlig förbättring avseende energiförbrukning, utsläpp och trängsel har setts i de utvärderingar som gjorts (Lindholm 2006). Även i Bordeaux har ett liknande försök med grannskapsleveranser utförts (BESTUFS, 2007; NICHES policydokument 7). Försöket, vilket sker i samarbete mellan staden, handeln och transportörer, består av ett lastområde i utkanten av citykärnan vilken bemannas av särskild personal under dagtid (vardagar och lördagsförmiddagar). I distribunalen, som är öppen dygnet runt lastas gods om till eldrivna motorfordon, cyklar eller bärs ut manuellt. Försöken med småskalig omlastning i Bordeaux har haft stor påverkan på trivseln i gatumiljön då bullrande och skrymmande fordon hänvisats till lastområden utanför själva handelsstråken. Omlastning till mindre och tysta fordon har medfört en betydande miljöförbättring. Kostnaden, inräknat två permanent anställda vid distribunalen, har dock varit jämförelsevis hög. Under försökets andra år garanterades en tredjedel av finansieringen av transportören, en tredjedel av handlarna och en tredjedel av kommunen. Nederländerna I Nederländerna utfördes försök att starta samlastningscentraler mellan 1993 och 2000. I städer som Maastricht, Leiden (vilken hade särskilda elektriska fordon), Groningen, Amsterdam, Utrecht och Arnhem. Erfarenheter från försöken visade att samlastningscentraler för städer med färre än 200 000 invånare, vilka drivs av offentlig/privata samverkansorganisationer på en knapp kommersiell grund, inte är kommersiellt hållbara och att de inte effektivt löste problemen de syftade till att förbättra. Terminalerna fick ofta problem beroende på sin lokalisering och att de inte stöddes av kommersiella transportföretag (OECD 2003). Italien En variant av samdistribution föreslås av Crainic et al. (2004) där en stor distribunal ersätts av flera mindre satelliter. Detta är distributionscentraler utan egen lagringskapacitet och med begränsad infrastruktur vilka tar emot gods utifrån och transporterar vidare till centrumkärnan och vice versa. Detta görs genom små och miljövänliga fordon som är specialanpassade för att ta sig fram i trånga miljöer. Konceptet bygger på utnyttjande av avancerad ITS-utrustning för dynamisk planering och realtidsinformation. Simuleringar gjorda i Rom visar på möjligheter förbättra innerstadsmiljön till en relativt låg kostnad. I Italienska Lucca pågår ett EU-projekt, CEDM (Centre for Eco-Friendly City Freight Distribution), som delvis utgår från principen med satelliter. CEDM är egentligen ett paket av olika åtgärder, inklusive regleringar, organisatoriska och tekniska frågor, för att åstadkomma en mer hållbar varudistribution i den känsliga historiska stadskärnan. Inom ramen för projektet byggs för närvarande en citydistribunal varifrån elektriska miljöfordon ska transportera gods vidare in till stadskärnan. Transportören behöver dock inte köra sitt gods till denna utan kan nyttja sina egna distributionscentraler eller lager då CEDMs fordon även hämtar upp gods där. På så sätt erhålls ett system med flera fysiska distributionspunkter. Systemet bygger på att transportörer och kurirer på förhand rapporterar in efterfrågan på transporter som ska distribueras vidare av CEDM (Bugno et al 2007). 13
2.2.3. Beställningsrutiner Att arbeta mot beställaren av transporter istället för distributören handlar om att göra butiker, restauranger och andra godsgenererande företag medvetna om hur deras beställningsrutiner påverkar närmiljön. Genom att få kunden att beställa smartare kan distributionstrafiken effektivseras till en relativt låg kostnad, exempelvis genom att beställa mer vid färre tillfällen. Göteborg Godssamverkan i Lundby Ett intressant svenskt exempel är projektet Godsamverkan i Lundby i Göteborg. Syftet var att påverka attityder och tankesätt och göra beställarna uppmärksamma på sin roll i transportkedjan och vilka krav och önskemål de kan ställa på sina leverantörer och hur produkterna ska levereras. Projektet resulterade i att det genomsnittliga antalet transporter till deltagande företag minskade med 41 % per månad. Detta har uppnåtts genom relativt små förändringar som knappast har påverkat företagens verksamhet. Däremot syntes ingen minskning i antalet distributionsfordon vilket förklarades av att antalet deltagare i projektet var för få. Orsaken till detta tros bero på att många företag underskattar sina godsflöden samt en tro på att leveranserna styrs av leverantörerna. Leverantörerna menar i sin tur att det är kunderna som styr över hur leveranserna sker. En slutsats från projektet är därför att det krävs en utökad kontakt och kommunikation mellan företag och dess leverantörer och kanske även att man arbetar med incitament för att stimulera kunder att beställa mer sällan (Lundby Mobility Centre, 2006). Barcelona gemensamma lagringsutrymmen Ett annat sätt att påverka beställningsrutiner återfinns i Barcelona där samtliga nya barer och restauranger uppmanas att bygga ett lagringsutrymme på minst 5 m² för att inte behöva ta emot leveranser dagligen (Dablanc 2007). 2.2.4. Fordonsutveckling Utveckling av nya fordon som är mer skonsamma för miljön har uppmuntrats av flera städers myndigheter och nationella regeringar. Bland annat i Holland genom PIEK-programmet, vilket innebär att ljudnivån i nederländska städer inte får överstiga 65 decibel mellan klockan 19:00 och 23:00 respektive 60 decibel mellan 23:00 och 7:00. För att möjliggöra lastning och lossning under sena kvällar och nätter har regeringen stöttat utvecklingen av åtgärder som innebär tystare varudistribution. Projektet har visat att det går att ta fram tyst utrustning såväl när det gäller själva fordonen som dess utrustning (PIEK, 2005). Många projekt handlar om att ta fram fordon med låga utsläppsnivåer alternativt inga utsläpp alls. I det senare fallet handlar det om att skapa distribunaler där godset lastas om till fordon som drivs helt eller delvis av elektricitet. Ett exempel är EU-programmet ELCIDIS vilket syftade till att skapa organisationsformer för att använda tysta och miljövänliga hybridfordon för att på så sätt skapa en bättre innerstadsmiljö. ELCIDIS pågick mellan 1998 och 2002 och omfattade totalt 6 europeiska städer 6. Projektet visade att det inte fanns något motstånd mot en övergång till hybrid- och elfordon varken från transportörer, förare eller lokala myndigheter. Problemet ansågs dock vara att tillverkningen av fordon på kommersiell basis ansågs ligga relativt långt fram i tiden. Rekommendationen var därför att man på såväl lokal som på nationell och europeisk nivå måste stötta utvecklingen av dylika fordon (ELCIDIS, 2002). 6 Städerna/regionerna som deltog i projektet var Rotterdam, Stockholm, La Rochelle (Fr), Erlangen, Regione Lombardia och Stavanger 14