3. Misstagsteorin Varför ska vi acceptera den semantiska premissen? Mackie menar att varje tolkning av våra moraliska utsagor som utelämnar de tre egenskaperna inte uttömmer de begrepp som vi faktiskt använder. En sådan tolkning kommer alltid att kännas ofullständig. M: Både naturalistiska och non-kognitivistiska tolkningar av vårt moraliska språk är bristfälliga därför att de inte kan redogöra för moralens skenbara auktoritet : 1. Nat genom att inte kunna förklara varför moraliska krav är kategoriska imperativ ; 2. NK genom att inte kunna redogöra för moralens anspråk på objektiv giltighet och sanning.
3. Misstagsteorin Varför ska vi acceptera den metafysiska premissen? Tre argument: 1. Relativitet: Den bästa förklaringen av den utbredda moraliska oenighet som råder är att den reflekterar skilda sätt att leva på, snarare än att de är perceptioner (ofta felaktiga) av objektiva moraliska fakta. [OBS! Ett empiriskt argument.] 2. Konstighet : Om det fanns objektivt preskriptiva moraliska fakta så skulle de vara oerhört konstiga. Detta är därför att a. de är både oberoende av oss samtidigt som de ger oss skäl att handla; b. de är med nödvändighet kopplade till naturliga egenskaper på ett oförklarligt sätt (superveniens). 3. Kunskap: Om det fanns objektivt preskriptiva moraliska fakta så skulle det vara svårt att förklara hur vi kan ha kunskap om dem. Här förutsätter M någon sorts kausal teori om kunskap, enligt vilken vi bara kan ha kunskap om det vi kan ha kausal kontakt med. Plus att han antar att vi inte kan ha kausal kontakt med objektivt preskriptiva fakta.
3. Misstagsteorin Problem för Mackie: 1. Svårsmält att även de mest uppenbara moraliska utsagor är falska. 2. Det är inte självklart att vi faktiskt ser på moralen som objektivt preskriptiv. 3. Mackie förutsätter en naturalistisk världsbild utan att argumentera för den. 4. McDowells kritik: a. Moraliska fakta kan vara objektiva utan att vara oberoende av oss (i analogi med fakta om färger och andra sekundära egenskaper). b. Deras preskriptivitet kan förklaras med att vår förståelse av dem förutsätter motivation (i likhet med hur vår förståelse av färgbegrepp förutsätter färgupplevelser). Problem: Färger är inte objektiva på samma sätt som moralen tycks vara (vilket McD verkar medge).
3. Misstagsteorin Om misstagsteorin är korrekt, hur bör vi då göra? Respons 1: Sluta använda det moraliska språket. Respons 2: Behålla moralen som en sorts fiktion. [Mer om denna lösning senare.] Respons 3: Byta ut det existerande moraliska språket mot en naturalistisk variant som inte implicerar existensen av objektivt preskriptiva moraliska fakta. Då försvinner också misstaget. Det är tydligt att M inte väljer den första vägen, men det är oklart vilken av de andra två han föredrar.
3. Misstagsteorin M menar att moralen fyller en väsentlig funktion och kan rättfärdigas av just den anledningen. Närmare bestämt behöver vi en uppsättning handlingsregler som är sådana att vi kan uppnå en mängd fördelar endast om vi följer dessa regler. Dessa regler utgör/kan utgöra moralen, men de är något vi uppfinner snarare än upptäcker. Detta leder dock till följande fråga: varför inte istället säga att vårt moraliska språk redan som det är helt enkelt bara uttrycker dessa regler (d.v.s. är naturalistiskt). Ett möjligt svar: moralen kan bara ha sin gynnsamma effekt om vi tror att den är objektivt preskriptiv.
Moralisk realism: moraliska fakta/egenskaper existerar oberoende av människors omdömen. Det finns två sorters realism: naturalistisk och non-naturalistisk. Två frågor: 1. Vilka skäl finns för att vara moralisk realist? 2. Givet att vi bör acceptera MR, bör vi välja Nat eller N-nat?
Det finns ett antal fenomen som kan förklaras om man antar existensen av oberoende moraliska fakta. Vi skiljer moraliska frågor från rena smakfrågor. Konvergens och framsteg. Fenomenologi: vi kan inse moraliska fakta. Dessa observationer ger visst stöd åt MR, men är inte tillräckliga för att visa att den är sann. Detta beror på i vilken utsträckning de observerade fenomenen kan förklaras utan att anta existensen av oberoende moraliska fakta.
Den stora fördelen med moralisk naturalism är att den inte implicerar förekomsten av konstiga icke-naturliga egenskaper. Men hur ska MN förstås?
Den stora fördelen med moralisk naturalism är att den inte implicerar förekomsten av konstiga ickenaturliga egenskaper. Men hur ska MN förstås? Moralisk naturalism Analytisk naturalism Syntetisk naturalism Synonymi Analytisk funktionalism Reduktionistisk SN Ickereduktionistisk SN
Analytisk naturalism Den enklaste formen av AN säger bara att varje moralisk term, t.ex. rätt, är synonym med någon term eller uttryck som refererar till en naturlig egenskap. Vad är en naturlig egenskap? [Naturen] studeras av naturvetenskaperna och psykologin. Den kan sägas inkludera allt som har existerat, existerar eller kommer att existera i tiden. Moore
ÖFA utgör ett kanske oöverstigligt hinder för synonymiversionen av AN. Men idén att man kan komma fram till en form av naturalism genom begreppsanalys lever kvar i den s.k. analytiska funktionalismen ( the Canberra Plan ). Se From Metaphysics to Ethics (1998) av F. Jackson. Enligt en funktionalistisk teori om ett visst fenomen går det att definiera detta fenomen genom att ange den roll eller funktion som fenomenet har i en större helhet. Frank Jackson (1943-)
Varje cirkel i diagrammet till höger svarar mot ett fenomen som ska definieras. Det som kännetecknar A, t. ex., är att det står i en viss relation till B och i en viss annan relation till E (men inte till någon annan cirkel i diagrammet). Dessa relationer till andra fenomen är tillräckliga för att definiera just A. A F E G B C H I D
Tanken med analytisk funktionalism om moralen är att varje moraliskt begrepp kan definieras med hjälp av sina relationer till andra moraliska begrepp, och även ickemoraliska begrepp. Denna funktionalism är analytisk därför att den använder sig av (påstått) analytiska eller a priori s.k. plattityder som beskriver de relevanta relationerna mellan begreppen. Exempel: Ingenting kan vara både fel och rätt (samtidigt) Om någon handling har egenskapen att vara moraliskt rätt så ger oss detta ett skäl att utföra den handlingen Om A säger att det är rätt att utföra en viss handling och B säger att det inte rätt att utföra den handlingen så kan högst en av dem tala sanning
Tanken är att rätthet är den naturliga egenskap som står i just alla dessa relationer till alla dessa andra egenskaper. Det är också viktigt för AF att definitionen som erbjuds är reduktiv. Det betyder att definiens inte innehåller några moraliska termer.
Tanken är att rätthet är den naturliga egenskap som står i just alla dessa relationer till alla dessa andra egenskaper. Det är också viktigt för AF att definitionen som erbjuds är reduktiv. Det betyder att definiens inte innehåller några moraliska termer. Definiendum = df det som ska definieras Definiens = df det som definierar Exempel: Ungkarl definiendum Ogift man - definiens
Tanken är att rätthet är den naturliga egenskap som står i just alla dessa relationer till alla dessa andra egenskaper. Det är också viktigt för AF att definitionen som erbjuds är reduktiv. Det betyder att definiens inte innehåller några moraliska termer. I praktiken innebär det att de moraliska termerna i definiens ersätts av variabler, t.ex. a r, a w o.s.v.
Det betyder att en AF-definition av t.ex. rätthet skulle kunna se ut ungefär så här: Rätthet är den egenskap a r som uppfyller samtliga villkor på följande lista: 1. Det finns en egenskap a w sådan att ingenting kan vara både a r och a w samtidigt. 2. Om någon handling har egenskapen att vara a r så ger oss detta ett skäl att utföra den handlingen. 3. Om A säger att en viss handling har egenskapen a r och B säger att den handlingen inte har a r så kan högst en av dem tala sanning. Många fler villkor. Kanske så många att det är i praktiken omöjligt att få till en färdig lista.
Förhoppningen är att en sådan definition kan identifiera en unik egenskap. Invändningar: Plattityderna är inte a priori; flera av dem är tvärtom kontroversiella. Det går inte att hitta tillräckligt starka plattityder för att identifiera en unik egenskap. ÖFA funkar fortfarande. Det som uppfyller alla plattityderna kanske inte är rätthet (frågan är öppen). Enligt Jackson tillhör plattityderna inte vår nuvarande vardagliga moraluppfattning utan en hypotetisk mogen version av denna då konsensus uppnåtts. Men varför tro att något sådant ens är möjligt?
Syntetisk naturalism: tanken att moraliska egenskaper är naturliga egenskaper, men att detta bara går att visa empiriskt (a posteriori). Två versioner: 1. Icke-reduktionistisk (Cornell-realismen) 2. Reduktionistisk (Railton) IR och R är oeniga om sanningsvärdet hos följande tes: (RED) För varje moralisk egenskap M är det möjligt att finna en naturlig egenskap N, som kan formuleras i icke-moraliska termer, sådan att N = M. R accepterar (RED) medan IR förnekar den.
Bägge versionerna av SN växte fram som svar på ett skeptiskt argument formulerat av G. Harman (1977). Harmans argument: Icke-reducerbara moraliska fakta behövs inte för att förklara våra observationer; de är inte relevanta för sådana förklaringar. H kontrasterar moraliska fakta med andra typer av icke (direkt) observerbara fenomen, som t.ex. protoner. Dessa behövs för att förklara vissa fenomen. Harmans princip : Vi har bara skäl att acceptera existensen av det som behövs för att förklara våra observationer.
Non-naturalister tenderar att förkasta Harmans princip (t.ex. Nagel, McDowell). Men SN accepterar den. Cornell-realisterna: för att visa att moraliska egenskaper existerar räcker det att visa att de förklarar vissa av våra observationer. Railton förnekar denna tes. Han menar att vi också måste förklara moralens inflytande på oss människor. (Men det är också nödvändigt att visa att moralen har förklaringskraft.) Tanken att moraliska egenskaper förklarar våra observationer (och att de gör detta kausalt) är viktigt för fr.a. CR också på ett annat sätt: den förklarar vad skillnaden är mellan dem och nonnaturalismen. Den hjälper m.a.o. till att visa i kraft av vad moraliska egenskaper är naturliga egenskaper.