Förslag till dagvattenhantering för Vilunda gymnasium och kvarteret Messingen, norra delen, Upplands Väsby

Förslag till dagvattenhantering för Vilunda gymnasium och kvarteret Messingen, norra delen, Upplands Väsby 2008-10-24 Daniel Stråe WRS Uppsala AB

Innehåll 1 Inledning 3 2 Varför LOD? 4 3 Planeringsförutsättningar 7 3.1 Principer för LOD (i analogi med Oxunda vattensamverkans dagvattenpolicy) 7 3.2 Recipienten Väsbyån 7 3.3 Platsens förutsättningar 8 3.4 Programförslag 10 3.5 Slutsatser utifrån planeringsförutsättningarna 11 4 Förslag 12 4.1 Målsättning 12 4.2 Utformning 12 4.3 Konsekvenser 14 Bilaga 1. Checklista med metoder och tekniker för LOD 15 2

1 Inledning Kvarteret Messingen i centrala Upplands Väsby är ett gammalt industriområde beläget alldeles sydost om buss- och pendeltågsstationen, på Väsbyåns östra sida. Befintliga verksamheter ska upphöra, byggnaderna rivas och området bebyggas med gymnasieskola och kulturbyggnader som bibliotek, samt med bostäder. Åtminstone två nya detaljplaner håller på att tas fram för området. Arbetet är för närvarande inriktat på den norra delen för vilken man är i inne i programskedet med en samrådshandling ute sedan den 9 september. White Arkitekter har uppdraget att utforma både detaljplan, gymnasieskola och bostäder. KB Messingen äger merparten av marken (ca 3 ha) och kommer att bebygga den. Dagvattenhanteringen behöver ges särskild uppmärksamhet vid planeringen av det nya området. Kommunens dagvattenpolicy anger ramarna för hur hanteringen ska se ut med inriktning mot ett lokalt omhändertagande. Samtidigt måste lösningar utformas och anpassas till de lokala förutsättningarna. Marken i området är relativt plan och med undantag för ett ytligt lager av fyllnadsmassor utgörs det övre marklagret av lera. Grundvattenbildningen är sannolikt försumbar. Marken är dessutom delvis förorenad av industriverksamheterna. De naturliga förutsättningarna för att fördröja vattnet i området tycks sammantaget vara starkt begränsade. Behoven utifrån områdets och Väsbyåns förutsättningar behöver klargöras (kapacitets- och reningsbehov), lämpliga principer och lösningar utredas och presenteras. För att få hjälp med detta arbete har White vänt sig till WRS Uppsala AB. PM:et redovisar platsförutsättningar, beskriver lämpliga principer och tekniker för LOD, samt ger förslag på hur dagvattenhanteringen kan lösas i det aktuella fallet. 3

2 Varför LOD? Behovet att avleda dagvatten uppstår när man bebygger och hårdgör större ytor. Med vårt klimat har vi under en stor del av året ett nettotillskott av nederbörd som till största del avrinner i våra ytvattensystem. På naturmark är det i stort sett enbart på tjälad mark och berg i dagen som vatten avrinner på marken. På övrig mark infiltrerar nederbörd och smältvatten och vattnet magasineras åtminstone tillfälligt i porvolymen ovanför grundvattenytan. Under sommarhalvåret avdunstar detta så kallade markvatten i hög grad, antingen direkt eller via växtligheten. Under vinterhalvåret är avdunstningen liten med följden att markvattenmagasinet fylls på (marken blir mättad). Överskottet tränger fram som ytvatten i form av bäckar eller våtmarker i terrängens lågpunkter. En del vatten perkolerar också neråt i marken och bildar grundvatten. Totalt sett under året avdunstar mer än hälften av nederbörden, ca en tredjedel avrinner och bildar ytvatten, medan endast ca 10 % bildar grundvatten. På bebyggda och hårdgjorda ytor tvingas stora delar av nederbörden avrinna som dagvatten i ledningar. En obetydlig del avdunstar på platsen. Den ogenomträngliga, hårdgjorda ytan och ledningarna förändrar alltså på ett radikalt sätt vattnets naturliga väg genom marken och landskapet. Konsekvensen är att avrinningen från exploaterade områden blir större och flödesvariationerna häftigare. Risken för översvämningar och vattenskador ökar. Tidigare stadsbyggande har försökt lösa problemet genom att tillskapa stor momentan avledningskapacitet med ledningar och kulvertar. Men trots stora investeringar uppstår återkommande problem eftersom det inte är möjligt att dimensionera ledningarna för extremregnen, de som uppstår mer sällan än vart annat, vart femte eller vart tionde år. Illustration av den hårdgjorda staden centrala Berlin från ovan. Foto: WRS Uppsala AB 4

Senare decenniers forskning och miljöövervakning har visat att dagvatten innehåller både växtnäringsämnen och en rad tungmetaller och organiska substanser med potentiellt negativ påverkan på våra vattenmiljöer. Föroreningarna härrör från korrosion och slitage av yttre byggnadsmaterial, vägbanor och fordon. De har också sitt ursprung i förbränningsprocesser och spill. Även långväga luftburna föroreningar bidrar till att förorena dagvattnet. Transporten av föroreningar till recipienten motverkas med åtgärder för LOD eftersom uppkomsten av dagvatten motverkas, intensiteten i toppflödena sjunker och avrinnande vatten i högre grad tvingas passera och infiltrera markens omättade zon, där partiklar och föroreningar kan avfiltreras och bindas in eller brytas ned. Föroreningar i kombination med konventionella dagvattensystem ger oönskade utsläpp i recipienten. Ovan till vänster: Oljespill från fordon; till höger: direktavledning till gatubrunnar; nedan till vänster: kulvert och utsläpp till recipient. Foto: WRS Uppsala AB 5

Grumlingen i dagvattnet innebär också en negativ påverkan i sig. Grumlingen innebär försämrade ljusförhållandena för djur och växter i vattnet och på botten. Den efterföljande sedimentationen på undervattensvegetation och bottnar försämrar också levnadsbetingelserna. Dagvatten är grumligt! Bilden visar avsatt sediment i ett öppet utjämningsmagasin för dagvatten. Foto: WRS Uppsala AB Dagvatten från en viss eller vissa fastigheter som i detta fall, omfattas inte av miljöbalkens definition av avloppsvatten i 9 kap 2 om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Däremot omfattas sådant dagvatten av miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Detta innebär att verksamhetsutövaren är skyldig att utföra de skyddsåtgärder och försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön uppstår. Bästa möjliga, rimliga teknik skall användas. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Lagen kräver alltså av verksamhetsutövaren att denne ska utreda och välja en så bra dagvattenhantering som möjligt för den aktuella platsen, till rimlig kostnad. Gällande praxis blir i praktiken vägledande för vad som är rimlig kostnad. 6

3 Planeringsförutsättningar 3.1 Principer för LOD (i analogi med Oxunda vattensamverkans dagvattenpolicy) Principerna för så kallat lokalt omhändertagande av dagvatten, LOD, som numera ofta används i Sverige, innebär att man minimerar avledningsbehovet genom att maximera kapaciteten för utjämning, avdunstning och infiltration. I kombination med en genomtänkt höjdsättning av byggnader och gator, anpassad till platsens topografi, kan kulvertering minskas eller helt undvikas. Hur utformar man då LOD? Följande fyra principer utgör en bra grund för en strategisk och långsiktig dagvattenhantering där tyngdpunkten ligger på förebyggande åtgärder och inte på behandling: 1 Tidig planering Beakta dagvattnet tidigt i planeringen så att placering och höjdsättning av byggnader, gator, parkeringsytor och andra ytor så långt möjligt medger avledning till anslutande grönytor, rabatter eller naturmark, där vattnet och dess föroreningar till stor del kan utjämnas och omhändertas. Det bör också helst finnas plats för att avleda överskottsvatten i öppna diken för fortsatt utjämning, avskiljning och nedbrytning. Källor Undvik att förorena dagvatten med främmande ämnen. Använd byggnads- och anläggningsmaterial som minimerar tillskott av tungmetaller och andra föroreningar i dagvattnet. Använd underhållsmetoder och -rutiner som tar bort skadliga ämnen innan de når dagvattnet. Rening och vattenbalans i marken Infiltrera och utjämna dagvattnet i den omättade markzonen så lokalt som möjligt, med strävan att avledningen inte ska bli större än avrinningen från naturmark. Observera att infiltrationens syfte inte är grundvattenbildning i första hand, utan nyttjande av den omättade markzonens magasin och renande förmåga. Målsättningen bör vara att allt dagvatten från hårdgjorda ytor renas och fördröjs. Resurs Hantera dagvattnet så att det varken medför skada på byggnader och anläggningar eller olägenhet för människor, växter eller djur. Sträva efter att anpassa anläggningarna så att de kan bidra till en trevlig bebyggd miljö. Tillvarata möjligheterna att gynna biologisk mångfald i befintliga våtmarker och vid nyanläggning av dammar med mera. 3.2 Recipienten Väsbyån Väsbyån rinner från Edssjön sydväst om Upplands Väsby samhälle, norrut genom samhället till Oxundasjön och Rosersbergsviken i Mälaren. Ån ingår i samma sjösystem som bl a Norrviken, Vallentunasjön och Fysingen, dvs Oxundaåns avrinningsområde. I Väsbyån finns enligt Oxunda Vattensamverkan Mälardalens och kanske även Sveriges största lekplats för asp. Aspen liksom fisken nissöga, som också leker i ån, är båda rödlistade. Den ovanliga fjädergälsnäckan finns också här. Ån har vidare en viktig funktion som rastplats för flyttfåglar som grönbena, brushane, gräshoppsångare och flera vadare. Strömstare och 1 Skrivningarna baserade på bl a Dagvatten i Oxundaåns avrinningsområde policy, råd och riktlinjer, Oxunda vattensamverkan, 2001/2007 samt Huddinge kommuns dagvattenstrategi, 2000. 7

gråhäger övervintrar här. Sträckan nedströms Upplands Väsby Centrum fram till Oxundasjöns inlopp har höga botaniska värden, med hela 169 påträffade arter. Väsbyån vid Järnvägsparken norr om stationsområdet. Foto: WRS Uppsala AB Asp, nissöga, nors, gös, abborre, braxen, gädda, mört, björkna, gers, löja, sarv, nissöga, lake, ruda, sutare och ål finns i ån. De fyra sistnämnda är dock ovanliga. Åns vatten är påverkat av näringsämnen från omkringliggande tätorter och jordbruksmarker i avrinningsområdet. Hösten 2002 togs tre st månatliga prov nedströms Väsby centrum. Både medelvärdet för fosfor och kväve var mycket högt, 440 µg/l respektive 4,0 mg/l. Periodvis är syrehalten låg. Enbart från Edssjön beräknas Väsbyån tillföras ca 2600 kg P/år som transporteras vidare till Oxundasjön. 2 I samband med breddningen av järnvägen från två till fyra spår för Arlandabanans räkning i mitten av 1990-talet, ändrades sträckningen av Väsbyån. Dels skedde detta norr om stationsområdet, där en fördämning också anlades, och dels söder om Maraboufabriken. 3.3 Platsens förutsättningar Planområdet för kvarteret Messingen, norra delen är 3 ha stort och begränsas av Centralvägen i norr, Optimusvägen i öster, Södra Messingen i söder och Industrivägen i väster. Planområdet omfattar alltså inte södra delen av kvarteret Messingen. På västra sidan om Industrivägen ligger busstationen, Väsbyån och järnvägen. En gångbro leder över ån och järnvägen. Söder om bron finns en större parkering. Området ligger alltså i Väsbyåns dalgång, som närmast ca 30 m ifrån ån. Marknivån inom området varierar mellan ca +3,0 och +5,6 m. Områdets högsta punkt (+5,6 m) ligger i östra delen, söder om korsningen Optimusvägen/Finspångsvägen. Marken är som lägst i sydvästra 2 Tollstedt M, 2001. Oxundaåns vattenvårdsprojekt. Vallentunasjön, Norrviken och Edssjön, en del av Oxundaåns avrinningsområde. Rapport 2001:1 8

hörnet, (+3,0 m). I norra änden av området faller marken västerut från ca +4,7 till +4,0 (ca 4 promille) och i södra delen från ca +4,9 till +3,0 i sydväst (ca 11 promille). Vatten- och avloppsnät finns framdraget i området. För dagvatten finns enligt kommunens muntliga uppgifter flera lokala ledningar inom området med mynning i Väsbyån. Deras läge, kapacitet och status är för närvarande inte kända av kommunen. Kommunala dagvattenledningar går utmed Centralvägen (i riktning mot ån) och utmed Optimusvägen söderut till Anton Tamms väg och sedan väster ut ner till ån. Kommunen vill inte ha någon anslutning till den redan fullt belastade ledningen utmed Centralvägen. Ur avrinningshänseende är området ej instängt och ligger inom citybebyggelse varför eventuella dagvattenledningar enligt praxis skall dimensioneras för regn med två års återkomsttid. Rinntiden understiger 10 min varför dimensionerande ledningskapacitet ska beräknas vid maximal intensitet (10 min varaktighet). Den geografiska faktorn Z är 18. Marken är enligt tidigare geoteknisk utredning utfylld till 0,5-1 m djup 3. Fyllnadsmassorna utgör till största delen överbyggnad för hårdgjorda ytor och består huvudsakligen av grus och sand. Lerans mäktighet varierar mellan 3-20 meter. Torrskorpan når ca en meter ner i leran. Den lösa underliggande leran medför enligt den geotekniska utredningen ogynnsamma stabilitets- och sättningsförhållanden. Redan vid en relativt begränsad uppfyllnad uppkommer sättningar. Höjdsättningen av området bör därför utföras så att uppfyllnad i största möjliga utsträckning undviks. Även en eventuell grundvattensänkning kommer att medföra sättningar. 2 Grundvattenytans trycknivå ligger på +2,0 men värden upp till +2,5 m är tidvis uppmätta 4. Medelvattennivån i Väsbyån varierar normalt mellan ca +1,2 m sommartid och +1,5 vintertid. I samband med vattendom för Arlandabanan fastställdes 1992 att dämmet i Väsbyån norr om stationsområdet skulle få sitt krön på nivån +1,18 m. Vid vattenflödet 0,93 m 3 /s beräknades vattennivån bli ca +1,3 m uppströms dammen (medelvattenyta). Vid medelvattenföringen bedömdes dämningen ge en vattenståndshöjning direkt uppströms dämmet. Vattenståndshöjningen bedömdes dock begränsas till en kortare sträcka till följd av naturliga bottentrösklar i ån. Den högsta högvattenytan uppströms dämmet är beräknad till +1,9 m. 5 I tabellen nedan har nivåer på mark, grund- och ytvatten sammanställts. Tabell 1. Sammanställning av mark- och vattennivåer i området Min Max Medel Markyta +3,0 +5,6 ca +4,0 Grundvattenyta +2,5 (uppmätt) ca +2,0 Vattenyta Väsbyån +1,2 +1,9 +1,5 Markprofil över gvy 0,5 m 1-2 m Inom planområdet finns kända föroreningar p.g.a. tidigare industriell verksamhet, främst koppar och zink, men lokalt även organiska föroreningar. Marken kommer att saneras i samband med rivnings- och anläggningsarbetet. 3 SWECO, 2001. HSB Produktion AB. Kv Messingen, Upplands Väsby. Geoteknisk utredning. 4 Upplands Väsby kommun, 2008. Planbeskrivning, detaljplan Norra Messingen i Upplands Väsby centrala delar, samrådshandling, White, september 2008. 5 WRS Uppsala AB, 2005. Förstudie. Dagvattenåtgärder utmed Väsbyån. Sträckan Maraboufabriken till Mälarvägen. 9

3.4 Programförslag Nuvarande industriverksamheter ska upphöra och byggnaderna rivas. Planområdet ska inrymma en ny gymnasieskola som placeras i anslutning till nytt torg vid busstationen med bibliotek och kulturlokaler. Området i övrigt ska bebyggas med bostäder. Inom planområdet kommer även en skolgård/park att anläggas. Inga boendeparkeringar planeras inom området. De bebyggda och potentiellt hårdgjorda ytorna inom kvartersmarken omfattar: tak, skolgård/park, last- och byggård, konstgräsplan och innergårdar i bostadskvarteren. På allmänplatsmarken finns gata (trottoar, grön-/trädremsa och körfält) och torg. Utsnitt ur programförslag, White arkitekter AB. 10

3.5 Slutsatser utifrån planeringsförutsättningarna Det finns ingen plats för öppen avledning av samlat dagvatten eller rening i änden av röret inom planområdet enligt programförslaget. Sådan plats finns ej heller utanför planområdet. Med hänsyn till markens lerlager kan den naturliga grundvattenbildningen i området antas vara mycket liten och nyttjande av perkolationsmagasin för grundvattenbildning är inte möjligt. För en LOD-inriktad dagvattenhantering kvarstår tekniker för utjämning, avdunstning och infiltration i den omättade markzonen, samt trög avledning. Risken för att markföroreningar efter sanering ska förorena dagvatten som leds i markförlagda utjämningsmagasin (uppbyggda av ditlagda porösa material) bedöms vara mycket liten även om föroreningar till viss del skulle finnas kvar i marken. Vattenrörelserna torde rimligen vara små både vertikalt och horisontellt i marken, varför vattnet i utjämningsmagasinen i huvudsak endast kommer komma i kontakt med ditlagda porösa massor. Markförlagda utjämningsmagasin skall ligga ovan den högsta uppmäta grundvattennivån +2,5. 11

4 Förslag 4.1 Målsättning Utifrån redovisade planeringsförutsättningar föreslås målsättningen med dagvattenhanteringen för norra delen av kvarteret Messingen vara följande: 1) Nederbörd och smältvatten skall hanteras lokalt med tekniker som medför utjämning, avdunstning, infiltration och gestaltning. 2) Det samlade överskottsvattnet skall ledas via separat system till recipienten Väsbyån. 3) Inga hårdgjorda ytor skall direktavvattnas till recipienten via brunnar och ledningar. 4) Minst 15 mm momentan nederbörd skall kunna utjämnas och (in-) filtreras inom området. Därför måste minst 15 m 3 (por-) volym och 30 m 2 genomsläpplig yta tillskapas per 1000 m 2 hårdgjord yta. 5) Överskottsvatten från enstaka begränsade partier av området, t ex ett kortare gatuavsnitt, får om det väsentligt förenklar utformningen av den lokala lösningen kopplas till befintligt kommunalt dagvattennät efter föregående behandling enligt punkterna ovan. Specificerad volym och yta enligt punkt 4 är framräknade för att mindre regn och merparten av mer intensiva regn (inkl den initiala urspolningen) skall kunna flödesutjämnas och filtreras av. Storleken har bestämts efter avvägning av vad som är önskvärt att uppnå ur renings- och recipientperspektiv och vad som bedöms vara kostnadsmässigt rimligt. Målsättningen bedöms vara realistisk och samtidigt ge ett adekvat miljöskydd. 4.2 Utformning Dagvatten från gata och trottoar Grönremsorna med träd utmed lokal- och huvudgatorna utgör nyckeln i förslaget. Dessa utformas som grunda svackdiken mellan träden/parkeringsfickorna för att möjliggöra ett omhändertagande av körbanans och trottoarens dagvatten enligt målsättningen. Svackdikena byggs upp med porösa massor, vanligtvis makadam, och förses med en överyta av finare matjord för att möjliggöra filtrering och beväxning med gräs eller annan växtlighet. Dikena förses med dräneringsledning i botten (flera exempel på utformning finns i bilaga 1). Förutom utjämningsvolym ovanpå och inuti dikeskroppen medför denna lösning filtrering, fastläggning och nedbrytning av föroreningar. Dikena förses med bräddbrunn som ansluts till dräneringsledningen. Brädd skall tidigast inträffa vid dimensionerande regn. Tillsammans utgör dränledningarna ett bortledningssystem som leder renat dagvatten från området ner mot dess sydvästra hörn och ut till recipienten Väsbyån. Vid bräddning i samband med mer sällsynt förekommande regn eller avsmältningstillfällen kommer ofiltrerat dagvatten att ledas till recipienten. Vattnet kommer dock alltid ha genomgått viss avfiltrering och sedimentation i ytan på svackdikena. Utformningen av grönremsorna som svackdikena bedöms vara positiv ur snöröjnings- och gatusopningssynpunkt. Behovet att köra bort plogad snö liksom sopningsbehovet torde minska. Dagvatten inom kvartersmark För kvartersmarken finns flera utformningsalternativ. Utredningens huvudförslag innebär att man använder moss-sedumtak på skol- och kulturbyggnader (så som redan föreslagits i programhandlingen), minimerar hårdgörning och använder genomsläpplig markbeläggning och därigenom minimerar behovet av särskilda utjämningsmagasin. Exempelbilder på gröna tak och genomsläppliga material finns i bilaga 1. 12

Överskottsvatten från moss-sedumtaken kan ledas direkt till dräneringssystemet utmed gatan, men i enlighet med dagvattenpolicyn bör vattnet i möjligaste mån synliggöras och bör därför avledas via utkastare. Tack vare förbehandlingen på taket är vattnet lämpligt att nyttja för gestaltning. Förslagsvis exponeras därför takvattnet från östra sidan av skolbyggnaden öppet i någon form av anvisningar över skolgården/parken. På detta sätt kan det utjämnade takdagvattnet bli en integrerad del av parkytan. Integrering med skulpturer mm är möjligt, men man bör vara medveten om att obevuxna, konstgjorda vattenmiljöer ofta uppfattas som mer skräpiga än vattenmiljöer med växtlighet. Vattnet kan också ledas över trottoar och eventuella uppfarter via anvisningar på markytan till svackdiket utmed gatan. Inom skolgård/park och torg samt andra icke-bebyggda ytor inom skolan och bostadskvarterens innergårdar minimeras de hårdgjorda ytorna. Genomsläppliga eller halvgenomsläppliga material används där så är möjligt. På skolans område bör särskilt konstgräsplanen vara möjlig att utforma med genomsläpplig funktion. På last- och byggård kan högre föroreningsgrad på grund av spill och skräp förväntas, varför utformning och avvattning bör ges särskild omsorg. Eventuellt kan ytorna avvattnas mot konstgräsplanen före vilken en infiltrerbar remsa (t ex utformad som en rabatt) placeras. I det fall konstgräsplanen har en dränering leds vattnet till denna efter infiltration. Möjligheten att nyttja grönstråket söder och väster om konstgräsplanen för en ytlig avledningsanvisning för dagvatten bör beaktas. På bostadskvarterens gårdar infiltreras dagvatten från takens gårdssida i utjämningsmagasin integrerade med rabatter längs med husen. Gångar och körvägar grusas eller utformas på annat sätt (halv-) genomsläppliga. Takvatten från bostadshusens gatusida kan ledas via utkastare och trottoar till grönremsans svackdike för utjämning och infiltration där grönremsa finns. Ett alternativ är att skapa utjämningsmagasin i upphöjda blomsterrabatter utmed husväggen. Särskilt på sträckor där det eventuellt kommer att saknas grönremsa kan denna lösning vara ett alternativ. Även trottoarer kan utformas med genomsläpplig beläggning, t ex grus i lagom fraktion och sortering (bildexempel finns i bilaga 1). Särkilt kan detta vara ett alternativ för att emotta vatten från takens gatusida där grönremsa med träd och svackdiken eventuellt saknas. I det fall vissa gatupartier saknar grönremsa måste gatudagvattnet tas om hand på annat sätt för att målsättningen skall uppnås. En lösning som då bör beaktas är den typ av kombinerade dagvattenfilter och farthinder som visas i bilaga 1. Av trafikmässiga eller andra skäl kan denna typ av lösning vara olämplig i det aktuella fallet. Någon annan bedömning än rent dagvattenhanteringsmässig har inte gjorts här. Som alternativ till huvudförslaget kan man använda konventionella tak även på skola och kulturbyggnader. Utjämning och infiltration av takvatten måste då ske på annat sätt, t ex i uppbyggda blomsterrabatter så som beskrivits för bostadshusen ovan. Möjlighet finns också att helt förskjuta åtgärderna från tak- och markytor inom kvartersmark till de stenkrossfyllda svackdikena. Det förutsätter dock avledning på ytan inom kvartersmarken och att svackdikena utformas med större volym och yta än annars, samt att grönremsorna helt omgärdar samtliga kvarter. Ett sådant system bedöms bli mer sårbart än det mer preventivt inriktade. 13

4.3 Konsekvenser Dagvattenföroreningar från ett så litet område och med sådan markanvändning som kvarteret Messingen gör givetvis inte ensamt någon skillnad på vattenkvaliteten i en så stor recipient som Väsbyån annat än möjligen väldigt lokalt och tillfälligt. Inriktningen på den föreslagna dagvattenhanteringen måste ses i ett större perspektiv där de föreslagna principerna långsiktigt kommer leda till en förbättring eller åtminstone inte medföra försämring av Väsbyåns miljökvaliteter trots ökad utbyggnad. Förslaget är en platsanpassad uttolkning av kommunens dagvattenpolicy och bedöms vara kostnadsmässigt rimlig och samtidigt ge en långsiktigt, robust miljöskyddande funktion. Skolan skall bli ett flaggskepp i kommunen och en mer strategisk byggnad att visa på modern dagvattenhantering är svårt att tänka sig. Tillfället att ge gymnasieelever, personal och allmänhet anledning att fundera över och diskutera vattenvård och hållbarhet i praktiken vore synd att missa. Med tanke på kommunens framtida dagvattenarbete är det en chans att gå före och visa vägen. Vid framtida planprojekt kommer man kunna peka på erfarenheterna av att jobba med förebyggande dagvattenhantering och lättare ställa krav därefter. 14

Bilaga 1. Checklista med metoder och tekniker för LOD Tekniker för lokalt omhändertagande av dagvatten och öppen avledning. Illustration: P. Ridderstolpe, WRS Uppsala AB 1. Förebyggande metoder och tekniker Moss-sedumtak ( gröna tak ) Takvegetation tar upp, magasinerar och avdunstar stora mängder nederbörd. Vegetationstäckning kan reducera den årliga avrinningen från en takyta med upp till 50 %. Gröna tak ger också en viss avlastning av toppflöden vid kortvariga regn. Tak- med moss-sedumvegetation väger inte mer än ett tak av takpannor i betong. Investeringskostnaden är betydligt högre än den för ett konventionellt tak. I gengäld kan taket spara energi eftersom det isolerar mot kyla på vintern och värme på sommaren 6. Vegetationsmattan är även bullerdämpande och har estetiska fördelar. Moss-sedumtak på Hemköp i Upplands Väsby. Foto: Andreas Jacobs, Täby kommun/oxunda Vattensamverkan. 6 Stockholm Stad, 2001. Ta hand om ditt vatten. 15

Moss-sedumtak, Östra Kvarnskogen, Sollentuna kommun (Folkhem). Foto: WRS Uppsala AB Minimerad hårdgörning av ytor och indirekt avledning Ifrågasätt alltid om behov av hårdgörning av en yta föreligger. Kan hårdgörningen göras enbart delvis? Kan halvgenomsläppliga material användas? Genomsläpplig beläggning i form av plattor och raster. Foto t.v.: WRS Uppsala AB; t.h: Ulf Thysell, VASYD/Malmö stad 16

Genomsläpplig ytbeläggning på kaj/gång- och cykelväg i form av grus. Foto WRS Uppsala AB Höjdsätt och utforma nödvändiga hårdgjorda ytor så att avrinning normalt sker till anslutande genomsläpplig mark utan risk för direktavledning via ledningssystemet. Med direktavledning avses att vattnet tar en direkt väg till ledningssystemet utan att först passera bevuxen mark och/eller filtreras genom markens övre lager eller på annat sätt utjämnas och renas. Undvik kantsten eller lämna alternativt öppningar i kantstenen med jämna mellanrum. Dagvatten från takytor sprids i första hand på vegetationsklädda ytor i anslutning till byggnaden, där det kan infiltrera. Markens mottagande kapacitet kan förstärkas genom anläggande av stenkistor och dräneringsledningar. I andra hand avleds vattnet via utkastare till anvisningar på marken. Placering av dagvattenbrunnar i gatan/dess direkta anslutning eller direktanslutning av takvatten till ledningsnätet undviks i det längsta. T.v.: svackdike utan kantsten i ett bostadskvarter; t.h.: kombinerat farthinder, utsmyckning och filter för dagvatten från gatan (i senare versioner sker inte inloppet via en gatubrunn som på bilden utan direkt genom en glugg i kantstenen) Utformning av svackdike och filter: konsultfirman Sieker i Tyskland. Foto: WRS Uppsala AB 17

Bostadsgata utformad utan kantsten och dagvattenbrunnar direkt i gatan. Avvattning sker via poröst svackdike med dränledning i botten och bräddbrunn. Foto: WRS Uppsala AB Exempel på utkastare, svackdiken och stensatta anvisningar för takvatten. Foto: WRS Uppsala AB 18

Exempel på kantstensutformningar för spridning till svackdike/utjämningsmagasin. Foto: WRS Uppsala AB Träd Träd har god förmåga att fånga upp och avdunsta nederbörd. Träden suger också upp vatten ur marken och regenererar därmed markens magasineringskapacitet. Detta kan dras nytta av genom att kombinera träd och skåldiken. Träd utmed gator och parkeringsytor minskar flödesintensiteten vid mindre regn och möjligheten att omhänderta föroreningarna i vattnet ökar. Trädplantering är ett kostnadseffektivt sätt att hantera dagvatten samtidigt som det skapar biologiska och estetiska mervärden. Interception (magasinering) av regn i trädens krona. Foto: WRS Uppsala AB 19

Plats för regn Plats för torra utjämningsmagasin (gräsytor som tillfälligtvis tillåts översvämmas) liksom eventuella dammar, planeras om behov finns in planläggningen av området. Ovan: Tillfälligt utjämningsmagasin utformad som en parkyta mellan bostadskvarter. Nedan t.v.: Massondulering i mer extensiv parkmiljö för tillskapande av tillfällig utjämningsvolym för dagvatten. Nedan t.h.: Delvis fyllt dagvattenmagasin anlagt intill en stormarknad i centrala Berlin. Foto: WRS Uppsala AB 20

Öppna dikessystem - Avledning av överskottsvatten bör i så stor utsträckning som möjligt ske i öppna dikessystem för fortsatt utjämning, filtrering, nedbrytning och sedimentation. Polering av dagvatten bland gräs och örter i bevuxet dike. Foto: WRS Uppsala AB 2. Kompletterande reningsåtgärder i de fall möjligheter till förebyggande åtgärder är otillräckliga Samlad avrinning från hårdgjorda ytor (i första hand trafikerade) som inte kunnat infiltreras längre upp i systemet, fördröjs i öppna- eller underjordiska fördröjningsmagasin, innan vattnet släpps ut till recipient. Eventuella dagvattendammar (permanent vattenyta) för kompletterande rening bör vara tillgängliga för slambil eller grävmaskin och ha en långsmal form som gör att hela botten kan nås (max 7 m från kant till dammens mitt). Mer att läsa om tekniker och principer för LOD Boverket, 1995. Vatten i detaljplan. Allmänna råd 1995:2. Stahre P, 2004. En långsiktigt hållbar dagvattenhantering. Planering och exempel. Svenskt Vatten. 21