Språket, typ redan på skötbordet

Språket, typ redan på skötbordet ett samarbete mellan Barnhälsovården i Uppsala län och Länsbibliotek Uppsala 2005-07

Innehåll Bakgrund sid. 3 Genomförande sid. 5 Förankring av projektet sid. 6 Information om projektet sid. 7 Uppföljning och reflektioner sid. 8 Bil. 1 Ett urval notiser ur Barnhälsovårdens Månadsblad Bil. 2 Föreläsning om flerspråkighet Bil. 3 Notiser ur Barnhälsovårdens Månadsblad om flerspråkighet m m Bil. 4 Receptblock Bil. 5 Du och ditt barn 2

Språket, typ redan på skötbordet Inledning Syfte: Att öka medvetenheten och kunskapen hos nyblivna föräldrar om den tidiga språkutvecklingen Att stärka och stimulera samarbetet mellan BVC och barnbiblioteken Mål: Att i det ordinarie arbetet på BVC och barnbiblioteken lägga grunden till en god språkutveckling genom att stimulera föräldrar att prat-läsa och samtala med sina barn redan i småbarnsåren. Bakgrund Samarbetet mellan Länsbibliotek Uppsala och Barnhälsovården i landstinget i Uppsala län är av gammalt datum. Så går t.ex. Bibliotekstjänsts fem ABC-dropps-foldrar, som delas ut på barnavårdscentralerna (BVC) i hela landet, tillbaka på lokala broschyrer från 80- talet. Vidare samarbetar länets BVC och bibliotek sedan slutet av 90-talet kring utdelning av Uppländska rim och ramsor en gåva till alla nyfödda, som hämtas ut på biblioteket mot att föräldrarna lämnar det presentkort som man får i samband med det första BVCbesöket. När idén om ett språkstimulerande projekt riktat till de allra yngsta barnen började ta form var det också mot bakgrund av resultat från en omfattande studie, Barnhälsovård i förändring (BIF). Studien gjordes på BVC i socialt tunga områden i Uppsala län samt i Norrköping, Stockholm och Borlänge. I BIF ingick, som en av många delar, specifika insatser för barns språkutveckling upp till 18 månaders ålder. Dessa innebar bland annat att BVC-sjuksköterskan under samtal skulle stimulera föräldrarna att observera, kommentera och uppmuntra det barnet gör och säger, men också att rimma, ramsa och sjunga och så småningom också läsa dagligen. Vid 9-, 12- och 18-månadersbesöket på BVC lämnades som gåva böckerna Nalle, Knacka på och Max boll. Som resultatmått användes: (a) Checklistor med 90 vanliga småbarnsord för mödrarna att markera vilka ord som deras 1½-åringar använde. Checklistan, som har utvecklats ur ett omfattande internationellt forskningsmaterial, har också använts i en studie av ordförrådet hos mer än 1000 svenskspråkiga 18 månaders barn. 3

(b) Mödrarnas egen skattning av sin förmåga att kommunicera med barnet. (c) Gemensamma läs- och biblioteksvanor. Hur många gånger i veckan brukar du eller någon annan i familjen titta i bok tillsammans med ditt barn? BIF inleddes med en omfattande enkätundersökning, den s.k. mammaenkäten med bl.a. frågor kring språk och språkstimulans. Från den undersökningen vet vi att cirka 14% sällan får lyssna på bokläsning och att det är betydligt vanligare att man läser med sin 1½åring om barnet inte har syskon. Att man läser bok tillsammans är en vanligare aktivitet i västerländska familjer än om modern har en annan kulturell bakgrund. Detsamma gäller flickmammor jämfört med pojkmammor. Vidare vet vi att de allra flesta 1½-åringar har egna böcker, medan det är relativt ovanligt att man lånar på bibliotek. Ca 71% lånar sällan eller aldrig på böcker på bibliotek. Av resultatet från BIF vet vi att barnets aktiva ordförråd samvarierade starkt med både moderns upplevelse av sin förmåga att kommunicera med barnet (god) och läsning (frekvent). I gruppen som sällan fick läsa bok (2 ggr/v) var det signifikant fler barn som inte uppnådde kravet på minst 8 talade ord än i resten av populationen, d.v.s. de barn som läste bok 3ggr/v eller mer. Med projektet Språket, typ redan på skötbordet, som kan ses som en förlängning av BIF vände vi oss till samtliga BVC-sjuksköterskor i länet. Det hade varit önskvärt att följa barnen som ingick i BIF upp i åldrarna för att se om trenden från småbarnsåren höll i sig men det var för stort och hade ställt helt andra krav på framförhållning, planering, ekonomi, arbetsinsats m.m. Vi inriktade oss därför på: (1) att genomföra en gemensam utbildningsinsats för samtliga BVC-sjuksköterskor och barnbibliotekarier i länet med föreläsningar om barns språkutveckling. (2) att förse BVC-mottagningarna med en språkväska innehållande några böcker för de allra yngsta och lite annat material som BVC-sjuksköterskorna skulle kunna använda för att inspirera föräldrar att tidigt introducera boken i samspelet med sina barn. Med detta upplägg kan vi inte presentera några mätbara resultat av insatserna, åtminstone inte i ett så kort perspektiv som två år. Vi får nöja oss med en förhoppning om att projektet har ökat kunskapen hos BVC-personal och barnbibliotekarier och indirekt föräldrarna om barns språkutveckling och hur den kan stimuleras. Vi hoppas också att 4

samarbetet mellan barnhälsovård och bibliotek fått förnyad energi. Efter en rundfråga hösten 2007 till länets barnbibliotekarier vågar vi påstå att så skett i hälften av kommunerna. Genomförande Förankringen av projektet inom Barnhälsovården och Kultur i länet påbörjades i januari/februari 2005. Länsbibliotek Uppsala bjöds in till ett möte med BVCsjuksköterskor där tankarna presenterades. En arbetsgrupp med representanter för de båda yrkeskategorierna bildades och ett par frivilliga från varje yrkeskategori anmälde sig att tillsammans med logopeden vid Barnhälsovården och bibliotekskonsulenten sätta igång med förberedelserna. Möjlig finansiering diskuterades, upplägg, tidsåtgång och tema för föreläsningar gicks igenom. Innehåll i väskan bestämdes. Framåt sommaren fick vi ta ett steg tillbaka när vi insåg att förankringen på mellanchefsnivå inom Primärvården inte var helt genomförd. Dessutom var en omorganisation inplanerad som förmodades ta tid i anspråk under 2006. Förutsatt att finansieringen löste sig fick vi klartecken på sensommaren. Kultur i länet bidrog med medel för att sy upp väskor och fylla dem med innehåll men fortbildningsinsatserna bedömdes kunna ingå i respektive organisations ordinära budget. Projektet presenterades på ett bibliotekschefsmöte hösten 2005. Förankringen bland länets barnbibliotekarier togs för självskriven eftersom vi antog att projektet skulle ge förnyad energi åt samarbetet med BVC. Senare insåg vi att det hade varit bra med en särskild insats för att lyfta fram barnbibliotekariernas viktiga roll i sammanhanget. 50 väskor syddes upp under hösten av SARUK, en form av skyddad verkstad som fick en mycket uppskattad arbetsuppgift genom projektet. I slutet av november kunde den första föreläsningen äga rum. Tre dubblerade föreläsningar har genomförts för ca 118 BVC-sjuksköterskor och ca 13 barnbibliotekarier. Nov. 2005. Om språkstimulans och bebisbokprat vårt gemensamma ansvar. Föreläsare: Susanna Ekström. Syftet med den första föreläsningen var att inspirera till användning av språkväskorna snarare än att ge metoder för hur man läser för de alla yngsta. De röda väskorna med en taktil katt och två små bollar som hänger och dinglar innehöll Flink, M., Här kommer en liten mus, Tidholm, Anna-Klara, Knacka på och Lite 5

sjuk, Lie, B., Leo klär på sig, Andersson, C., Mollan och mormor. Dessutom gåvoboken Uppländska Rim och Ramsor som ett försök att höja avhämtningsfrekvensen av gåvoboken på biblioteken. Vidare ett receptblock där bl.a. ett biblioteksbesök och ett antal böcker kunde rekommenderas och en Bu- eller Bä-docka som nyfiket tittar fram ur väskan. En loggbok för personalens anteckningar kring arbetet fanns också med i väskan. Avsikten med den var att få tillgång till och synliggöra tankar och problem kring vardagsarbetet med språkväskan. De skulle sedan ligga till grund för samtal vid sammankomster under projekttiden. Vi hade behövt förankra metoden bättre och kunnat ägna mer tid åt gruppsamtal vid sammankomsterna för att loggboksskrivandet skulle ha fått genomslag. Mars 2006. Det första språket hur uppfattas det och hur uttrycks det? Föreläsare: Eva Berglund, Fil.dr. i psykologi med särskild inriktning på barnspråk. Syftet med föreläsningen var att öka kunskapen om den allra tidigaste språkutvecklingen. Vid det tillfället gavs utrymme för samtal i grupper om hur arbetet med språkväskan fungerat. Som en direkt följd av de synpunkter som kom fram syddes 50 nya väskor upp. Väskorna finns nu på biblioteken att användas vid föräldraträffar samt på praktiskt taget varje BVC-sjuksköterskas rum. Tillägg och revideringar av språkavsnitten i BVCsjuksköterskornas metodhandbok gjordes utifrån projektets intentioner. Mars 2007. Flerspråkighet vad kan vi bidra med? Föreläsare: Eva-Kristina Salameh, Med. dr., leg. logoped och den som förestår Språkens hus i Malmö (www.sprakenshus-umas.se). Ett sammandrag av föreläsningen finns i bil. 2 Vid föreläsningstillfället delades också en sammanställning av notiser ur Barnhälsovårdens månadsblad som behandlat frågan om flerspråkighet ut. (Bil.3) 6

Förankring bland BVC-sjuksköterskorna Under projektets gång har BVC-sjuksköterskorna kunnat läsa sammanlagt tio notiser med anknytning till projektet i Barnhälsovårdens månadsblad Barnet och orden, Språket, typ föreläsning om flerspråkighet, Att läsa för små barn, när, hur och var? Ett urval av dessa finns i bil. 1. Förankring bland barnbibliotekarierna Förankringen bland bibliotekschefer och barnbibliotekarier har gjorts vid ett bibliotekschefsmöte, två barnbibliotekariemöten samt i sammanlagt sex notiser i Informationsbrev till barnbibliotekarierna. Under hösten 2006 ville vi särskilt fokusera på barnbiblioteken. Primärvården hade fullt upp med sin omorganisation och vi bedömde att det var viktigt att gå långsamt fram och låta arbetet utvecklas utifrån lokala förutsättningar och i egen takt. Någon gemensam föreläsning hölls därför inte, men i september 06 samlades barnbibliotekarierna till ett arbetsmöte med temat Biblioteksverksamhet för de allra yngsta. Resultaten av språkspåret i BIF presenterades, nuläge och planer för bibliotekens verksamhet för de allra yngsta för framtiden diskuterades. Under hösten sammanställdes en kartläggning över de olika kommunbibliotekens samarbete med BVC beträffande gåvoböcker, och förekomst av föräldraträffar. Samarbetet med BVC ser olika ut i de olika kommunerna, i en del är det väl etablerat, i andra kan det utvecklas. För att underlätta kontakterna finns nu en nätverkslista med namn och telefonnummer på ansvarig barnbibliotekarie och BVC-sjuksköterskor. På bibliotekssidan är den lätt att uppdatera, inom Primärvården är omsättningen av personal större och följaktligen svårare att hålla ajour. Information om projektet Två foldrar har tagits fram inom ramen för projektet. Att läsa för små barn som vänder sig till BVC-sjuksköterskorna. Foldern Du och ditt barn är i första hand avsedd för barnbibliotekariernas träffar för nyblivna föräldrar. Till en nationell Språkförskolekonferens som ägde rum i Uppsala augusti 2006 spred vi information om projektet genom en posterutställning, och via den konferensrapport som i efterhand distribuerades till deltagarna. Vid Spårkförskolekonferensen bidrog Länsbibliotek Uppsala med en föreläsning av Anna-Klara Tidholm. För konferensrapporten friköptes också hennes artikel ur Förskolan 8/05 Att läsa ska vara icke-pedagogiskt. Den finns tillgänglig på Länsbibliotek Uppsalas hemsida. 7

I en intervju i Upptinget nr 4/06, personaltidning för landstinget i Uppsala län, fick projektet spridning till ca tio tusen läsare med bild på framsidan med citatet Satsar vi på barn i åldern noll till tre kan vi förändra världen och ett helsidesuppslag inne i tidning. Projektet har också haft en kort presentation på Navet, webbplats för landstingsanställda i Uppsala län. Uppföljning och reflektioner I och med våren 2007 sätter vi punkt för arbetet i projektform men samarbetet fortsätter, förhoppningsvis med ny energi. Under projektperioden har det varit en stor turbulens inom primärvården med många sjukskrivningar och flera BVC-sjuksköterskor som har slutat. Den bristande kontinuiteten har givetvis inverkat negativt på våra möjligheter att implementera användandet av Språkväskan och återkommande samtal kring språkstimulans under de första levnadsåren. I det fortsatta arbetet vill vi satsa på att knyta samman de lokala biblioteks- och BVCverksamheterna. Detta innebär att de lokala barnbiblioteken måste bedriva ett mer aktivt arbete riktat till BVC samt verka för att göra biblioteken till en mötesplats för nyblivna föräldrar. Våra förhoppningar är att vi efter ytterligare några år ska kunna göra en mer formell utvärdering med (a) lokala redogörelser för olika samarbetsformer, (b) rapporter om hur BVC-sjuksköterskorna och barnbibliotekarierna har kunnat omsätta sina kunskaper i kontakten med småbarnsföräldrar samt eventuellt också (c) hur föräldrarna har tagit emot och uppfattar sjuksköterskans samtal. Inom en tvåårsperiod planerar Länsbibliotek Uppsala att genomföra en uppföljning av bibliotekens verksamhet för barn 0 2 år. Monica Westerlund Docent och logoped vid Barnhälsovården Solveig Hedenström Konsulent vid Länsbibliotek Uppsala 8

Bilaga 1 ATT LÄSA FÖR SMÅ BARN när, hur och var Ett urval notiser ur Barnhälsovärdens Månadsblad Med stor entusiasm och smittande engagemang kom Susanna Ekström till oss i slutet av förra året och inledde därmed vårt projekt Språket, typ redan på skötbordet. Vi hoppas förstås att du redan har haft möjlighet att använda dig av bokväskan och sprida läslust till de allra yngsta barnens föräldrar. Susanna betonade vikten av ritual kring lässtunderna, som hon menade borde ske när barnet är piggt och inte bara när barnet ska somna. Då passar det för övrigt bättre med en liten vers eller stillsam sång. Här följer några av hennes många tips som kan vara bra att förmedla till småbarnsföräldrar. *Vänj barnet vid att lässtunden inleds och kanske också avslutas med en ramsa eller sång. * Välj ut en särskild plats för den dagliga lässtunden. * Kanske kan man också bestämma en särskild tid på dagen och i så fall gärna koppla ihop lässtunden med något annat som man också gör dagligen. Men allra viktigast att prata med föräldrar om är ändå vad och hur man läser för små barn. * Välj böcker med bilder och handlingar som barnet känner igen och har erfarenhet av. * Bjud in barnet till att aktivt delta i läsningen. * Dramatisera och agera t ex låtsas hosta och gör miner gärna tillsammans. * Fånga upp barnets kommentarer och svar även de icke-verbala * Undvika vad-är-det-peksvars-frågor * Gör din egen text pratläs. Det är i samtalet kring boken som små barn utvecklar sitt språk. ATT LÄSA FÖR SMÅ BARN men vad? Långt innan barnet är moget för att tolka foton och bilder roas det av rim och ramsor som ger barnet rytmupplevelse. Genom att man ofta och kanske i samma situationer upprepar dessa rim och ramsor får barnet också en föraning om det som ska komma. Ta t ex ramsan om den lilla råttan då man med fingrarna springer över barnets kropp och säger här kommer en råtta och säger pip på lilla magen, foten, näsan Den passar bra att leka och berätta när barnet ligger naket på skötbordet. Barnet lär sig snart att pipet signalerar att mammas finger kommer att stanna någonstans på kroppen. Var, vet man inte, men barnet visar tydligt sin förväntan om att något ska hända. Genom många upprepade pip på magen, foten, näsan lär sig barnet så småningom dessa ord, som det förstås också får höra i samband med på- och avklädning. Liknande ramsor gärna med rörelser till finns på många olika språk och förmedlades förr från generation till generation. I dag har många av dem fallit i glömska. När barnet i 7-8-månadersåldern börjar kunna tolka bilder, dvs förstår att bilden symboliserar vekligheten, är det dags för den första egna boken. En fotobok med bilder på barnet i olika situationer har stor chans att bli barnets första älsklingsbok. Att känna igen sig och att kunna koppla ihop bilden/fotot med det välkända och självupplevda roar både små barn och vuxna. Fotoboken kan med fördel så småningom byggas ut med bilder på familjemedlemmar, släktingar och vänner och förstås barnets egna saker, kläder och möbler. 9

Många barn uppskattar överraskningsböcker, där man kan lyfta på luckor och dra i flikar som därmed avslöjar en ny bild. Även om överraskningsmomentet snart är överspelat så älskar barnet dessa böcker där de själva får vara aktiva och medverka till förändring. Upprepningen innebär för övrigt i sig en tillfredsställelse för barnet. Att om och om igen hitta samma bild på samma ställe i boken och så småningom också känna igen texten i en bok som man har hört många gånger ger barnet trygghet men också en viktig erfarenhet om böckernas oförändrade innehåll. Ett oeftergivligt krav på överraskningsböcker eller tittutböcker, som de vanligen kallas, är förstås att de ska hålla för barnets ivriga och sannolikt lite omilda behandling. Stabil kartong är vad som behövs. Tyvärr är det inte så lätt att finna tittut-böcker som uppfyller kravet på både hållbarhet och bildkvalité. Även när det gäller pekböcker bör man utöver innehållet/bilderna också tänka på hållbarheten. Bladen kan gärna vara både inplastade och lite kraftigare än vanligt. Bilderna tecknade eller fotograferade ska vara enkla och verklighetsnära mot en ren och detaljfattig bakgrund så att de lätt kan tolkas och förstås av det lilla barnet. Vidare bör det helst bara vara en bild på varje blad eller möjligen två bilder med anknytning till varandra som t ex sko och strumpa. Eftersom bilder nästan alltid är mer eller mindre färgade av den kultur som de har skapats i så är det viktigt att man också lägger den aspekten på barnets första böcker, dvs tänker på att bilderna illustrerar en verklighet som barnet kan känna igen och förstå. Steget är inte stort från rena pekböcker med bilder på föremål utan sammanhållande händelseförlopp till enkla bildberättelser där varje bild leder handlingen vidare. Eftersom bilden spelar en så avgörande roll för bildberättelserna är det viktigt att man fortsätter att ställa krav på utförandet. Bilderna kan emellertid nu med fördel vara mer detaljrika än i de allra första pekböckerna, men kravet på verklighetsanknytning finns fortfarande. Fantasiberättelser och sagor är ännu så länge för svåra för barnet att förstå sig på. Dramatiken är däremot viktig också för de yngre barnen. Men barnet måste kunna identifiera sig med de dramatiska inslagen, som därför med fördel kan vara hämtade ur det lilla barnets vardag. Tips och tankar från gruppsamtal mellan BVC-sjuksköterskor och barnbibliotekarier När språkväskorna delades ut valde vi att inte ge några råd om användningen annat än att böckerna i första hand var avsedda för 0 till 18 månader. Vi hade idéer och tankar kring det men såg det som viktigast att i inledningen ge er inspiration att använda den. Det var syftet med den första föreläsningen. Vi tänkte också att hur den ska användas kommer att växa fram och se lite olika ut från person till person. När vi nu gått igenom resultatet av gruppsamtalen har vi fått många goda förslag som ni kan pröva. Att det kan vara knepigt att börja prata om språkväskan har vi full förståelse för. Därför blev vi glada över följande tips: Häng upp väskan väl synlig för barnet och låt gärna Bu/Bä titta 10

fram över kanten. Många barn kommer då spontant att uppmärksamma den och därmed faller det sig naturligt att prata om den. Att presentera boken Här kommer en liten mus i samband med en relativt tidig föräldraträff tycker vi verkar vara ett bra förslag. Vid en något senare föräldraträff kan det kanske passa att visa och prata om boken Leo klär på sig - boken med hårda pärmar. Vid 10-månadersbesöket kan det vara läge att ta fram böckerna Lite sjuk och Knacka på. Knacka-på-boken passar också att ta fram vid 1½-årsbesöket - om man då inte redan har visat den. Då är det också läge att ta fram bildberättelsen om Mollan och mormor. Sammanställningen ATT LÄSA FÖR SMÅ BARN (och de egna anteckningarna från Susanna Ekströms föreläsning) hoppas vi ska kunna tjäna som underlag för samtalen om bland annat hur och när man kan läsa. Om du inte var med vid det senaste föreläsningstillfället då materialet delades ut kan du kontakta någon av oss så skickar vi dig den lilla gula foldern Att läsa för små barn. Loggboken Många undrar om hur loggboken ska användas. Där kan ni helt enkelt skriva ner era egna reflektioner av den typ som ni tog upp i gruppsamtalen, kommentarer från föräldrar och andra iakttagelser. Lite mer utförligt om loggboksskrivande bifogas med det här numret av BHVnytt. Klipp ur och klistra in på pärmen i loggboken! Receptblocket Förslaget att avsluta 18-månadersbesöket med att plocka fram receptblocket och ordinera ett besök på biblioteket och gärna ringa in pratläsning och daglig på receptet var det någon som föreslog och det vill vi förstås uppmuntra. Glada blev vi över feedbacken från vår senaste sammankomst. Så här skriver en av barnbibliotekarierna som var med: Har precis kommit från BVC och vi ska nu försöka börja bjuda in föräldrarna till biblioteket. Det känns bra att vi har fått en första kontakt. Det var precis det vi hoppades på. Förslaget om att språkväskan också bör finnas på Öppna förskolor, Familjecentraler och bibliotek kommer vi att hörsamma. De som sydde väskorna, SARUK, kommer att uppskatta ytterligare en order. ABC-dropparna och Uppländska rim och ramsor En stor laddning ABC-droppar är beställda till hela länet. Tyvärr är den mest eftertraktade, den för nyfödda, restnoterad. Ni vänder er till ert huvudbibliotek när ni vill ha ABC-droppar, men till Länsbibliotek Uppsala, 070 618 66 23 när ni vill ha presentkort på Uppländska Rim och ramsor. Från och med januari 06 ska en uppföljning göras av hur många föräldrar som hämtar ut Uppländska rim och ramsor. Det vet vi faktiskt inte nu trots att projektet blivit ordinarie verksamhet. 11

Föreläsning om flerspråkighet Ett sammandrag av föreläsning 2007.03.01 Bilaga 2 Andelen barn i Sverige som växer upp med mer än ett språk ökar. I Malmö kommer mer än hälften av alla barn från flerspråkiga miljöer berättade Eva-Kristina Salameh, logoped och med.dr., när hon den 1:a mars föreläste för oss under rubriken Flerspråkighet vad kan vi bidra med? Alla barn kan lära sig flera språk förutsatt att de exponeras för flera språk. Motorn i all språkinlärningen är behovet av att kunna kommunicera. Om det behovet är uppfyllt med endast ett språk så lär sig barnet ett språk. Om det krävs flera språk för att kunna kommunicera med personer av betydelse för barnet så lär det sig flera språk. Ett uttryck för detta är att man t.ex. lär sig borsta tänderna på det språk som talas i hemmet men samling och fruktstund på svenska, eftersom de orden tillhör dagisdomänen. Flerspråkiga barn börjar prata vid samma ålder som enspråkiga. Kommunikationsbehovet, men också hjärnans s.k. processkapacitet, (hur snabbt den kan tolka och bearbeta ingående språkliga signaler och så småningom också omsätta i utgående signaler) är i båda fallen avgörande. Det är också en begränsning i hjärnans processkapacitet som ligger bakom en långsam språkutveckling hos såväl det enspråkiga som det flerspråkiga barnet inte flerspråkigheten i sig. Att ta bort ett av språken leder bara till att utvecklingen går långsamt på ett istället för på två språk. En 5-åring med en 5-årings kunskaper i sitt modersmål lär sig ett andra språk snabbare än 3- åringen som kommer till en ny språkmiljö. Att tillägna sig ett språk på en nivå som fungerar i vardagen tar mellan 1 och 2 år. Att tillägna sig ett andra språk på en nivå som krävs för att klara skolarbete tar betydligt längre tid. Att tvåspråkiga barn och vuxna blandar och växlar mellan sina språk i en och samma mening kallas för kodväxling och är fullt normalt och kan i vissa situationer vara kommunikativt rationellt. Kodväxling är inte ett tecken på dålig språkbehärskning, snarare tvärt om. Ju säkrare man blir på de olika språken desto bättre kan man i olika situationer och för olika syften växla mellan dem. t.ex. för att markera status eller solidaritet med den egna gruppen. Men språk är inte bara ordförråd, grammatik och uttal (fonologi). Språkinlärning innebär också att barnet lär sig olika samtalsmönster, hur man inhämtar kunskap och hur man talar med varandra (pragmatik), men också normer och värderingar som gäller i den grupp man tillhör - familjen och närsamhället. I vårt västerländska samhälle har vi ett barncentrerat förhållningssätt som innebär att föräldrarna ser det som sin uppgift att utveckla barnets språk genom att prata och lyssna och ställa många frågor även om sådant som är uppenbart. I andra delar av världen verbaliserar inte vuxna vad barnet gör. Barnet betraktas inte som en fullgod samtalspartner förrän det faktiskt är det och om barnet inte förstår upprepar man bara. Man anpassar inte heller sitt tal och om man ställer frågor så är det för att få svar på något man inte vet. Eva-Kristina jämförde med hur man kan lära sig en dans - antingen genom att bryta ner i små steg och sekvenser eller genom att se dansen om och om igen. Båda sätten leder till att man lär sig dansen. Eftersom det barncentrerade förhållningssättet också är det allmänt rådande i våra förskolor och skolor kan det vara mycket svårt för ett barn med erfarenhet av ett annat kommunikationsmönster att förstå och anpassa sig till. I kontakt med barn och föräldrar från andra kulturer kan vi inte utgå från vår egen modell och t.ex. förutsätta att föräldrarna uppskattar att barn initierar samtal med vuxna eller att den vuxne ska anpassa sitt sätt att tala till barnets nivå. Men genom att berätta om hur det fungerar i vår kultur kan vi väcka tankar. 12

Bilaga 3 Notiser ur Barnhälsovårdens månadsblad m.m. med anknytning till flerspråkighet Sammanställning som delades ut vid föreläsning 2007.03.01 Ur Månadsbladet juni-juli 2004 TVÅ NYA BÖCKER OM FLERSPRÅKIGHET Gunilla Ladberg har skrivit ett flertal böcker om flerspråkiga barn. Tvåspråkig, flerspråkig eller bara enspråkig? Liten språklära för föräldrar (cirka 40 textsidor) samt Barnen och språken Tvåspråkighet och flerspråkighet i familj och förskola finns nu att låna från vårt bibliotek. Den senare omfattar 70 lättlästa och rikt illustrerade sidor och är en bok som jag verkligen kan rekommendera att tipsa föräldrar om. Tyvärr finns den bara på svenska. Den är också ett utmärkt stöd för alla som kommer i kontakt med flerspråkiga familjer även om samtalet måste ske via tolk. I båda fallen förutsätter det förstås att den som tipsar om något själv är bekant med innehållet. Att flerspråkighet är en rikedom och att flertalet barn i världen växer upp med flera språk vet vi. Att barn lär sig de språk som talas av människor som står dem nära känner vi också till. Barn lär dig helt enkelt de språk som de behöver. Förutom att en del barn flerspråkiga såväl som enspråkigt svenska kan ha specifika språkproblem, så kan alla lära sig flera språk. Men otrygghet och upplevelse av att språket nedvärderas och förstås, framför allt att inte få höra och använda sina språk påverkar givetvis negativt. Vad som underlättar språkinlärning, språkblandning och olika sätt att lära sig ett nytt språk är andra områden som tas upp i boken. Boken Tvåspråkighet, flerspråkighet eller bara enspråkig? är textmässigt mer utförlig, men ändå lättläst. Intressanta tankar förs fram i bl a kapitlet Enspråkiga fördomar och flerspråkig veklighet och visst känns väl underrubrikerna Att hålla fast vid sitt språk, Att styra barnens språk, Att söka efter möjligheter, När föräldrarna talar olika språk, Brist på ett språk, Att lära sig varandras språk och Vad behövs språken till? i kapitlet Flera språk i familjen angelägna! Ur boken Tvåspråkig, flerspråkig eller bara enspråkig? Av Gunilla Ladberg Alla barn kan lära sig många språk Barn - alla barn - har förmåga att lära sig många språk. Antalet språk som talas är aldrig problemet. Många människor tror dock inte att det är så. Många tror att man måste begränsa antalet språk som man talar med barnet. Det är tyvärr alltför vanligt att föräldrar får rådet att inte tala sina språk med sitt barn. Det kan komma från förskolepersonal, lärare, bvc-personal, läkare, talpedagoger m fl. Välment men felaktigt! 13

Barnets behov att kommunicera är drivkraften Det är barnets behov av att kommunicera som är den första och viktigaste drivkraften till att lära sig språk. Om barnet behöver endast ett språk för att tala med familjemedlemmar och vänner, så lär det sig ett språk. Om barnet behöver fem språk så lär det sig fem. Detta har ingenting med begåvning att göra, vilket också många tror. Även lågt begåvade barn kan lära sig flera språk. Ett misstag som många gör är att blanda ihop två helt olika saker: nivån på språken å ena sidan, och antalet språk å den andra. Begåvning har alltså betydelse för nivån, men inte för antalet språk som barnet kan lära sig. Det som ett barn har förmåga att lära sig på ett språk, kan det lära sig på flera. Hur många språk ett barn lär sig är inte en fråga om begåvning. Det är en fråga om behov. Om ett barn har svårt att lära sig ett språk - eller flera - så har det nästan aldrig med bristande förmåga att göra. Hindren är vanligen inte alls språkliga. Oftast är de psykiska eller sociala. SPRÅKSTÖRNING HOS FLERSPRÅKIGA BARN Under Barndagarna i Uppsala 21-23/4 höll logoped Nelli Kalnak en föreläsning för logopeder om Språkstörning hos flerspråkiga barn. Den största delen av föreläsningen ägnade hon åt flerspråkighet utifrån ett socialt, kulturellt perspektiv, dvs att helheten kring att vara flerspråkig inte bara är att kunna ord och grammatik på två språk utan hela paketet av kultur, sociala normer, tradition och pragmatik (dvs vad vi har för regler för hur vi använder språket och hur vi kommunicerar). Vi fick frågan: vad är normalitet?. Hon citerade bl.a. Gisela Botond: Vi upplever vår kultur som normal, men inte vår normalitet som kultur, utan som natur. Vad är normalt kommunikativt beteende när det gäller t ex ögonkontakt, hur vuxna pratar med barn och vice versa, avstånd till samtalspartnern osv.? Vi glömmer ofta bort att vårt beteende är något vi lärt oss från det vi var små. Flerspråkiga barn måste skaffa sig kompetens inom två (eller flera) pragmatiska system. Pragmatik och ordförråd tar längre tid att lära sig om man har två eller flera språk. När det gäller ordförrådet är det också vanligt att flerspråkiga barn lär sig olika sfärer i de olika språken, t ex kan man borsta tänderna på hemspråket eftersom man gör det hemma, men gunga på svenska, vilket man gör på dagis. När Nelli pratade om Normal flerspråkig språkutveckling utgick hon från definitionen funktionell flerspråkighet: man kan flera språk för att man behöver det och man kan det man behöver. Barn lär sig två (eller flera) språk utifrån två (flera) system. De utvecklar 2 ljudsystem, 2 ordförråd, 2 grammatiska, 2 pragmatiska system osv. Det är målspråkets (det språk man ska lära sig) struktur som avgör i vilken ordning man lär sig strukturerna i respektive språk. Barn lär sig alltså inte svenska utifrån modersmålets struktur. Nelli menar också att barn mycket tidigt lär sig att skilja språken åt och vet vilket språk man talar till vem. 14

Här tog hon också upp begreppet Timelag, dvs tidsförskjutning; i normal flerspråkig språkutveckling finns en tidsförskjutning på 1-2 år jämfört med enspråkiga barns språkutveckling, både impressivt och expressivt, som kommer ikapp i 10-12-årsåldern. Nelli gick också igenom orsaker till att barn inte lär sig ett andra språk (L2): begränsad exponering av L2 L2 är inte tillräckligt viktigt för barnet psykologisk blockering (t ex otrygghet, emotionella konflikter, negativa reaktioner från omgivningen) förhållandet mellan minoritets- och majoritetsbefolkningen språkstörning Attityder till flerspråkighet i omgivningen påverkar! Signaler från förebilderna/ språkmodellerna är viktiga. Hon betonade också vikten av modersmålsutveckling. De första årens språk, det känslomässiga språket och föräldrarnas verktyg i uppfostran av sina barn är mycket viktigt. Det är också en viktig förutsättning, att ha ett starkt språk, för att kunna lära sig ett andraspråk. Ju starkare modersmål desto lättare att lära sig ett till språk. Och så till det som vi logopeder jobbar med; Språkstörning hos flerspråkiga barn. Språkstörning är lika vanlig bland flerspråkiga som enspråkiga barn. För att kunna göra en bedömning om ett barn har en språkstörning måste man bedöma båda språken. Man utgår från det starkaste språket. För att kunna göra en bedömning på modersmålet tar vi hjälp av tolk. Anamnesen genom föräldrarna ger viktig information till bedömningen. KULTURMÖTEN OCH KULTURKROCKAR Kulturmöten och kulturkrockar är namnet på en CD som finns till utlåning hos Rut Magnusson, sekreterare på barnhälsovården. Ingela Olsson, fd chef för invandrarbyrån i Helsingborg, berättar underhållande och kunnigt om möten, men också om krockar med för oss främmande kulturer. Ju mer vi lär oss, desto bättre kan vi förstå, bemöta och hjälpa dem som kommit till oss från andra länder och kulturer. Låna CDn! Den är bra. Låna - böcker för både barn och vuxna på en mängd främmande språk (dock inte engelska, tyska och nordiska) - kan man också göra på Internationella biblioteket. Genom att gå in på internationella bibliotekets hemsida kan man få fram boktitlar och författarnamn på samtliga böcker som finns till utlåning. Barn- och ungdomsböcker utgör ca 30% av bokbeståndet. 15

Via Google hittar du lätt till Internationella biblioteket. Som privatperson kan man inte låna direkt från internationella biblioteket, men det går alldeles utmärkt att skriva upp vilka böcker eller författare man är intresserad av och lämna till närmaste bibliotek, som beställer in böckerna. Den som inte själv har möjlighet att söka på internet kan naturligtvis be att bibliotekarien på hembiblioteket hjälper till att söka. Dessutom finns det, åtminstone på de lite större biblioteken och på Uppsala stadsbibliotek, alltid ett bestånd av barn- och vuxenböcker på främmande språk som man kan låna. Regionbibliotek Stockholm har i samarbete med övriga länsbibliotek, Stockholms stadsbibliotek och Internationella biblioteket framställt en broschyr för föräldrar med annan språklig bakgrund än svensk, Välkommen till biblioteket. Den är avsedd att delas ut i första hand på BVC men också i annan verksamhet som riktar sig till föräldrar med små barn. På de vanligaste språken finns det också en tryckt broschyr. Broschyrerna delas ut i hela landet och finns dels i tryckt version och dels som pdf-filer. De tryckta broschyrerna kan hämtas på det lokala folkbiblioteket. Folkbiblioteket rekvirerar broschyrerna från Internationella Biblioteket i Stockholm, ibbarn@kultur.stockholm.se. Pdf-filerna kan hämtas på Internationella bibliotekets hemsida www.ssb.stockholm.se/bvca4 Broschyr och pdf-fil Arabiska Bosniska Engelska Finska Franska Hindi Kinesiska Kurmandji Persiska Polska Romani Ryska Nordsamiska Sydsamiska Serbiska (med latinska bokstäver) Serbiska (med kyrilliska bokstäver) Somaliska Sorani Spanska Svenska (Lätt svenska enl. Centrum för lättläst) Thailändska Tigrinska Tornedalsfinska Turkiska Enbart pdf-fil Albanska Amhariska Bengaliska Bulgariska Dari Estniska Grekiska Gujarati Holländska Isländska Italienska Japanska Jiddisch Koreanska Lettiska Litauiska Makedonska Pashto Portugisiska Rumänska Slovenska Swahili Syriska Tamilska Tjeckiska Tyska Ungerska Urdu Vietnamesiska Ytterligare information: Det lokala folkbiblioteket eller matilda.wallin@kultur.stockholm.se 16

Ur Månadsbladet nov-dec 2002 INTEGRATION ÄR INTE DETSAMMA SOM ASSIMILATION Statens kulturråd ger varje år ut katalogen Barnböcker och ungdomsböcker en för den svenska utgivningen och en för böcker på andra språk än svenska. Båda katalogerna är lämpliga att ha i väntrummet på distriktssköterskemottagningarna och kan beställas gratis från Kulturrådet. Katalogsläppet sker alltid på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg i slutet av september. I bokkatalogen finner du en massa titlar på såväl översatta svenska barnböcker som böcker skrivna på respektive originalspråk. Böcker på främmande språk kan man förstås också låna på eller få tag i genom bibliotekens barnboksavdelningar, men nog ska vi försöka uppmuntra föräldrar att skaffa åtminstone några böcker som barnen får äga som sina egna! Själv skulle jag i första hand rekommendera föräldrar med annat språk än svenska att köpa översättningar av svenska författare. Dels därför att jag då vet vad jag rekommenderar, men framför allt därför att de flerspråkiga barnen ska få samma erfarenheter av kända bokfigurer som de svenskspråkiga barnen, dvs få ta del av vårt kulturarv. Samtidigt bör dessa barn ju också få del av kulturskatterna från sina föräldrars ursprungsländer. BRA ATT KÄNNA TILL OM FLERSPRÅKIGA BARN Andelen barn från icke-svenskspråkiga hem har ökat avsevärt under de senaste åren. I en studie över uppsalabarn födda 1992 uppgavs 5,6% ha ett annat hemspråk. Motsvarande andel bland barn födda 1998 (ett slumpmässigt urval av ½ av länets 18-månadersbarn) uppgick till 14,3%. De allra flesta kommer att växa upp och få sin skolgång i Sverige och många kommer att leva och arbeta här hela livet. Svenskan kommer alltså med stor sannolikhet att bli huvudspråket eller åtminstone ett av huvudspråken också för dessa barn. Det är således viktigt att på ett tidigt stadium säkerställa goda kunskaper i majoritetsspråket. Detta är emellertid en uppgift för samhället inte för logopeder. Logopeder däremot arbetar med att hjälpa barn med förseningar och avvikelser i sin språkliga utveckling oavsett språklig bakgrund (en- eller flerspråkig). Ett två-/flerspråkigt barn, dvs ett barn som kontinuerligt kommer i kontakt med ett eller flera språk utöver svenskan, måste därför ha problem med båda språken för att anses vara språkligt sen/avvikande, dvs ha en genuin språklig störning. Varningstecken är det om (1) föräldrarna upplever barnet som språkligt sämre än sina syskon och andra jämnåriga i motsvarande situation och ålder. (2) barnet efter att ha exponerats för svenska språket under 1½-2 års tid fortfarande inte har en åldersadekvat vardagssvenska (Basic interpersonal conversation skills) Var uppmärksam på barnets språkliga utveckling om (1) modern har kommit till Sverige 1 år före eller efter barnets födelse. (2) föräldrarna fortfarande efter 5 års vistelse i Sverige behöver tolk. 17

På Utbildningsradions hemsida har vi hittat. Hur kan man göra hemma för att barnet ska bli tvåspråkigt? De råd som ges av experter i tvåspråkighet idag är: Välj det språk som känns mest naturligt och som du behärskar bäst när du pratar med ditt barn. Oftast är det modersmålet. Du kommunicerar bäst på ditt språk och det är det som är det viktiga - att tala med varandra - inte vilket språk det sker på. Om ni föräldrar har olika modersmål så fungerar det bäst att var och en alltid pratar sitt eget språk med barnet. Särskilt viktigt är det under de 2-3 första åren då barnens språkutveckling pågår som intensivast. Barnet kanske svarar på svenska när du talar ditt modersmål. Det behöver inte försämra deras kunskaper i ditt språk, barnet kan utveckla en hög passiv förmåga som används när den behövs för att kunna språket aktivt. Hur många språk ett barn lär sig handlar inte om begåvning utan om behov. Vill man att barnet ska underhålla språket är det viktigt att träffa kompisar och släktingar som talar modersmålet. Modersmål och svenska konkurrerar inte med varandra, forskning visar att de snarare förstärker varandra. Vet man vad känslan av hunger heter på sitt modersmål har man lättare att lära sig innebörden begreppet hunger på svenska. Glöm inte att flerspråkighet är en fantastisk tillgång. De flesta människor i världen är flerspråkiga. Små barn blandar ofta helt naturligt olika språk i en och samma mening. Efter ett tag lär de sig att skilja på språken. När språkbehärskningen förbättrats kan större barn återgå till att använda två språk med sina tvåspråkiga kompisar. De kan utveckla ett "tredje språk" som går ut på att de skiftar mellan de två språken för att få fram den bästa nyansen, det bästa uttrycket för en känsla eller en åsikt. Kommunikationen dem emellan optimeras. Boktips Barnets väg till tvåspråkighet råd till föräldrar i förskola och grundskola Av Colin Baker. Den här boken är pepprad med frågor och svar. Författaren är professor i pedagogik vid lärarhögskolan vid Wales Universitet. 18

Tvåspråkig, flerspråkig eller bara enspråkig - liten språklära för föräldrar Av Gunilla Ladberg har en träffande illustration på framsidan där mamma säger till sitt barn "Säj nu några ord på persiska, så blir pappa glad." Författaren är doktor i pedagogik och har även skrivit: Barn med flera språk. Tvåspråkighet och flerspråkighet i familj, förskola och skola samt Barnen och språken. Tvåspråkighet och flerspråkighet i familj och förskola. Den tvåspråkiga familjen - en handbok i tvåspråkighet Av Edith Harding och Philip Riley. Båda författarna arbetar med språkforskning. Edith Harding är fransyska och gift med en engelsman i England. De talar franska hemma med sina barn och reserverar engelskan för skola och arbete. Philip Riley är engelsman och är gift med en svensktalande finska. Familjen bor i Frankrike. Barnen talar engelska och svenska hemma och franska i skolan. Två språk eller flera - råd till flerspråkiga familjer är en tvåspråkig broschyr som finns att ladda ner som pdf-fil från webbplatsen "Tema modersmål" med adress: http://modersmal.skolverket.se/ Svenskan kombineras med arabiska, engelska, spanska, albanska, bosniska, finska, somaliska och turkiska. Den riktar sig också till personal i förskola, skola och på barnavårdscentralen och politiker. Innehållet har utarbetats av Språkforskningsinstitutet i Rinkeby i samarbete med föräldrar, förskollärare och lärare och med forskare vid Centrum för tvåspråkighetsforskning vid Stockholms universitet. Tvåspråkiga barn och skolframgång - mångfalden som resurs Av Monica Axelsson Bra länkar med anknytning till flerspråkighet http://www.cplol.eu/eng/prevention.htm Här kan du skriva ut foldrarna Språkstimulans för de allra yngsta, Språkstimulans för barn mellan 1 och 2 år, Språkstimulans för barn mellan 3 och 4 år på ett 15-tal språk och fler är planerade. 19

http://www.ssb.stockholm.se/bvca4 Här beställer du foldrarna Välkommen till biblioteket på 24 olika språk eller laddar ner pdf-filer http://www.sprakenshus-umas.se/ En intressant webbplats om språkstörning och flerspråkighet som även finns på arabiska. Se http://www.sprakenshus-umas.se/arabic/ http://kulturradet.se Klicka på Aktuellt, sedan Publikationer. Där kan du sedan söka efter Barnbokskatalogen 2006 och på samma sida klicka vidare till Barnböcker och ungdomsböcker på andra språk än svenska. Den kommer ut varje år http://www.kanalen.org/babels-torn/ En sida för föräldrar till flerspråkiga barn 070301/Monica Westerlund och Solveig Hedenström 20

21 Bilaga 4

Folder Du och ditt barn Bilaga 5 22

23

24

25