Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Avdelningen för sociala studier Social rapport 2010 Kapitel 3-4 Grupp 6 Ingela Kylbrant Emmyli Lundkvist Steffanie Magnusson Ebba Maddumage-Larsson Christoffer Molin Erik Moss
Inledning Vår grupp har blivit tilldelade kapitel tre och fyra ur Social rapport 2010. Dessa avsnitt heter Fattigdomens förändring, utbredning och dynamik respektive Multipla välfärdsproblem: Sverige i ett jämförande perspektiv. Vi har sammanfattat kapitlen samt kopplat ett par vetenskapliga artiklar som vi funnit relevanta till ämnena. Kap.3 Fattigdomens förändring, utbredning och dynamik Definitioner av fattigdom Vid studier av fattigdom utgår man vanligtvis från inkomster, eftersom de är grunden för individers och hushålls ekonomiska resurser. Fattigdom är något som förändras över tid samt varierar i olika länder, därför skiljer det sig att vara fattig i till exemplet Sverige och i ett utvecklingsland. Något som är viktigt att komma ihåg angående fattigdom är att det finns en social aspekt, en del av fattigdomsdefinitionen är att inte kunna delta i samhällsgemenskapen. Förr använde man mått på nödvändig konsumtion för att beräkna vilken inkomst man skulle ha för att ses som fattig. Fattigdomsgränsen som ofta används i svensk forskning baseras på 1985 års norm för socialbidrag, som är en beräkning av nödvändiga utgifter för en skälig levnadsnivå. De som faller under fattigdomsgränsen lever i så kallad absolut fattigdom. På senare tid har kritik riktats mot det absolut fattigdomsmåttet och istället vill man mäta relativ fattigdom. Det finns olika relativa inkomstmått som används, bland annat ett som bygger på avstånd i inkomst. Enligt det måttet är de individer som har en inkomst lägre än 60 % av medianinkomsten fattiga, det innebär att det inte finns något självklar andel fattiga utan andelen baseras på inkomstspridningen. En nackdel med de relativa måtten är att det är svårare att jämföra fattigdom mellan olika länder och tid. Kritik mot de båda måtten är att fattigdom inte enbart bör definieras utifrån inkomst. Istället för att mäta förutsättningen för en acceptabel levnadsstandard bör man mäta fattigdomens uttryck. I rapporten nämns ekonomiskt bistånd som fattigdomsmått, nackdelen med att använda det är att långt ifrån alla fattiga ansöker om bistånd. Inkomsternas och fattigdomens fördelning och förändring över tid 1991-2007 Sedan 1991 har inkomstfördelningen ökat i Sverige och vilket gör andelen relativt fattiga ökar.
Andelen absolut fattiga och biståndstagare har minskat, dock på grunda av att dessa fattigdomsmått följer utvecklingen av realinkomster, andelen absolut fattiga steg under lågkonjunkturen 1990 och har sedan dess sjunkit. I rapporten studeras absolut fattigdom i olika befolkningsgrupper och det påpekas att alla fattigdomsberäkningar utgår från en sammanlagd hushållsinkomst. Man skiljer inte på de som finns i hushållet utan alla ses som lika fattiga, något som troligen kan bidra till att kvinnors och barns fattigdom underskattas. Studien visar att finns samma skillnader mellan grupperna och att de som löper störst risk för fattigdom är bland annat ungdomar, invandare och ensamma mödrar. Vissa grupper har större andel fattiga än andra, de grupper som har saknar förvärvsarbete löper större risk för fattigdom, ju fler förvärvsinkomster och ju färre som ska dela på dem desto mindre risk är det för fattigdom. Fattigdomens fördelning har förändrats som så att absolut fattigdom har sjunkit och skillnaderna mellan grupper har minskat, men relativ fattigdom och skillnaderna mellan de grupperna har ökat. Internationellt sett så är den relativa fattigdomen i Sverige låg, 11 % av landets befolkning är under det relativa fattigdomssträcket jämfört med cirka 17 % inom EU. Tack vare att välfärden är uppbyggd så som den är gjord i norden har till exempel fattiga barnfamiljer råd att utnyttja sjukvården samt att låta barnen gå i högre utbildning, något som fattiga barnfamiljer i andra länder inte har möjlighet till. Fattigdomens dynamik Rörlighet in och ut ur fattigdom I socialstyrelsens rapport försöker man skaffa sig en bild av fattigdomens varaktighet och hur många som återfaller i fattigdom efter att ha klarat sig ur den. Man intresserar sig också för om det är några specifika grupper som löper större risk än andra att hamna i långvarig fattigdom. Analyserna i detta fall baseras på information från statistiska centralbyrån, och som fattiga definieras de vars hushåll har en inkomst som ligger under den absoluta fattigdomsgränsen. Studien sträcker sig över tidsspannet 1990-2007. Under denna period hamnade mellan 5-11% av befolkningen per år i fattigdom. Vad beträffar utflöde ur fattigdom visar det sig att ca hälften lämnar kategorin fattiga efter ett år, och efter tio år är bara ca 5 % kvar. Detta varierar dock beroende på om hög- eller lågkonjunktur råder. Mer än fem år betraktas som långvarig fattigdom och hit kan ungefär 40 % av Sveriges fattiga räknas. Konstateras kan också att ca 10 % har återfallit efter ett år och hälften inom en åttaårsperiod. Att vissa grupper löper större risk att hamna i fattigdom än andra är redan konstaterat (ensamstående föräldrar och nyanlända invandrare), men man har i denna studie också tittat på hur varaktigheten och återfallsrisken varierar mellan kategorierna. Man kan se att inrikesfödda tar
sig ur sin situation snabbare än utrikesfödda (då i första hand nyanlända). De sistnämnda återfaller också i större utsträckning i fattigdom. Samma mönster kan ses vid jämförelse av parhushåll och hushåll med bara en vuxen. Som ett förtydligande kan sägas att de två grupper som löper allra störst risk att hamna långvarig fattigdom, men även i ett återinflöde, är invandrare och ensamstående mödrar med minderåriga barn. Ökning av inkomst och fattigdom mellan föräldrar och barn Socialstyrelsens rapport visar att det finns ett samband mellan föräldrars och barns inkomster som vuxna. Tidigare studier har visat att man löper större risk att drabbas av fattigdom som vuxen om man vuxit upp under fattiga förhållanden. Dock är sambandet starkast när det handlar om höginkomsttagare, dvs att barn till rika föräldrar ofta blir ekonomiskt framgångsrika som vuxna. Man skulle kunna välja att kalla detta för ojämlikhet i livschanser. Ovanstående kan ha sin orsak i socialisation och uppväxtförhållanden, men också från genetisk nedärvning av egenskaper som är mer eller mindre lämpade för att nå ekonomisk framgång. Barn till högutbildade visar sig ha större benägenhet att själva läsa vidare till välbetalda yrken och har i många fall även möjlighet att ärva till sig ett företag eller liknande, och på så vis få sin ekonomiska framtid tryggad. Man talar också om social rörlighet vilket avser barnens benägenhet att som vuxna ärva föräldrars sociala position ifråga om ekonomi, yrke och samhällsklass. Man har under den senare delen av 1900-talet sett en tendens till att dessa samband skulle minska, men på 90-talet började trenden vända igen. I denna rapport har man varit extra intresserad av detta årtionde för att försöka se om det möjligen är 90-talets ekonomikris som gjort sambanden starkare igen, dvs ifall ökade ekonomiska klyftor hindrar den sociala rörligheten mellan samhällsklasser. Det ska dock sägas att det är vanskligt att dra allt för generaliserande slutsatser utifrån dessa resultat, eftersom många variabler kan påverka statistikens utseende. Artikel till kap.3 Recent trends in the inheritance of poverty and family structur Författarna Kelly Musick och Robert D. Mare har fått en tydlig bild utifrån tidigare empirisk data, att beroendeförhållandet mellan familjestrukturer och fattigdom visar på ett samband gällande fortsatt fattigdom i vuxen ålder. Både familjestrukturen och fattigdomen går i arv. Den del barn som växer upp i fattiga familjeförhållanden med ensamstående föräldrar har blivit ett ökat bekymmer, både politiskt och akademiskt. Oron grundar sig inte enbart på det hårda liv som barnen växer upp i, utan även på den långa period i livet som barnet lever i fattigdom, samt hur barnet fortsätter leva i fattigdom som vuxen. Musick och Mare har sett att det finns tydliga indikationer på att just ensamstånde mödrar och deras barn, följs åt gällande fattigdom i större
utsträckning än familjer med barn där det finns två vuxna som är självförsörjande. I studien vill man ta reda på hur fattigdom och familjestruktur följs åt i generationer på grund av påverkan av beroendeförhållanden mellan mor och dotter. Den metod de använde sig av var en cohortstudie på kvinnor mor och dotter för att undersöka beroendeförhållandet mellan fattigdom och familjestrukturer från en generation till en annan för att kartlägga förekomsten av fortsatt fattigdom. Musick och Mare ger slutsatsen i deras arbete att fattigdom och familjestrukturer förändras inte så mycket mellan generationerna utan följer varandra. Det är större risk att fattigdomen även följer med i vuxen ålder än familjestrukturer om man jämför dessa två risker i vuxen ålder. Deras studie indikterar på tidigare empirisk fakta att bristande ekonomisk trygghet för familjen som ger upphov till att ekonomiska normer och familjestrukturer förstörs. Barn som växer upp i fattigdom löper 3.5 gånger större risk än andra som växer upp i normala förhållanden att drabbas av fattigdom som vuxen. Om man jämför med barnen som växer upp med ensamstånde mamma löper bara 1.5 gånger större risk att bli en ensamstånde mamma som vuxen. Musick och Mare menar att man inte ska tycka att siffrorna är extra skrämmande för att förutsättningarna för familjedynamiken av vad som är räkns till ensamstående föräldrar samt vad som är fattigdom är. Familjestrukturen kommer utvecklas och påverka hur livet ser ut i vuxen ålder än själva fattigdomen. Normativafamiljestrukturen vi har idag kommer se annorlunda ut framöver även fattigdomens villkor kommer förändras. Kap. 4 Multipla välfärdsproblem: Sverige i ett jämförande perspektiv. Detta kapitel handlar om studier som gjorts i Sverige från 1990-talets början till och med 2006, där man granskat förekomsten av multipla välfärdsproblem i Sverige. Man har också jämfört hur Sverige ligger till i jämförelse med andra länder i Europa. För de flesta människorna uppstår ett välfärdsproblem under en kort tid och försvinner sedan - för vissa temporärt, för andra permanent. Men för vissa människor kan ett välfärdsproblem leda till en ond spiral där det ena problemet hakar sig fast i det andra och skapar därmed så kallade multipla välfärdsproblem. De välfärdsproblem som är i fokus är ekonomisk utsatthet, arbetslöshet, trångboddhet, ohälsa och otrygghet. Ekonomisk utsatthet innebär att man tycker det är svårt eller mycket svårt att få hushållsekonomin att gå ihop. Trångboddhet avser de hushåll där man bor fler än en person per rum bortsett från kök och vardagsrum (undantag när man är sammanboende). Till ohälsa räknas de som själva upplever sitt hälsotillstånd som någorlunda, dåligt, eller mycket dåligt (man räknar
alltså inte bara dem som vårdas på sjukhus). De som svarat att de upplever otrygghet uppger att det förekommer kriminalitet, våld eller vandalism i deras bostadsområde. Till de intervjupersoner som ansågs vara arbetslösa, räknades även de som sökte arbete och var permitterade under mätveckan. I undersökningarna uppgav ungefär var fjärde svensk att de har två eller flera sådana problem. Det är främst personer som är utrikesfödda, lågutbildade, långtidsarbetslösa, ensamstående föräldrar och ungdomar som har en större risk för att få dessa problem. Unga vuxna och utrikesfödda personer har lättare att drabbas av flera problem, detta kan enligt studien bero på att de befinner sig i en etableringsfas på bostads- och arbetsmarknaden. Även bland klasskillnaderna ser man att det är vanligare bland arbetare med välfärdsproblem än hos tjänstemän. Bland arbetare är andelen med två eller flera välfärdsproblem cirka dubbelt så stor i jämförelse med tjänstemän. Den familjetyp som har störst risk att drabbas av flera välfärdsproblem är ensamstående med barn, främst ensamstående mödrar. Detta ökar dessutom. En person som bara har ett problem kan dock ha det mycket värre än en person som har flera problem, beroende på vad problemet är. Det ena problemet kan även vara mycket värre än det andra hos personer som har flera problem, men kombinationen av flera små problem kan skapa väldigt svåra levnadsförhållanden. För att bryta ett mönster med flera problem, är det viktigt att ta reda på vilka problem som hänger samman. Tittar man på vilket välfärdsproblem som var vanligast i Sverige år 2006 kommer ohälsa på första plats. Efter det kommer ekonomiska problem, följt av otrygghet, trångboddhet och till sist arbetslöshet. I undersökningen har de jämfört studier från 1990-91, 1995-96 och 2005-06 bland personer mellan 18 och 75 år. I dessa undersökningar kunde man se att det var vanligare med multipla välfärdsproblem på nittiotalets mitt än på dess början. Detta kan bero på den lågkonjunktur som uppstod på nittiotalet. Sådana ekonomiska kriser medför att fler personer riskerar att drabbas av flera välfärdsproblem, eftersom arbetslösheten stiger och ekonomin då blir sämre i hushållen. Men enligt en undersökning i Socialrapporten från 2006, tyder det på att när arbetslösheten minskar, är bristen på ekonomiska resurser som mest problematisk. År 2006 hade andelen med två eller flera problem sjunkit något i jämförelse med nittiotalet.
"Cumulative Disadvantage and Connections Between Welfare Problems" I denna studie har vi hittat ytterligare kategorier av välfärdsproblem som vi fann intressanta, bland annat sömnproblem och avsaknaden av en nära vän. Datainsamlingen gjordes under åren 1994-1995 och 2002-2003, där sammanlagt 3149 personer deltog. Av studien framgår att kvinnor verkar vara mer benägna att drabbas av hot eller våld och sömnproblem, medan män är mer benägna att lida brist på en nära vän. Sömnproblem verkar vara ett av de största problemen i alla ålderskategorier (30-75 år). Allra värst verkar den drabba äldre personer (57-65 år), där en tredjedel svarade att de hade sömnproblem åren 2002-2003. Även om många i den yngsta ålderskategorin (30-38 år) har sömnproblem, kan man se en successiv ökning av problemet ju äldre man blir. Detta verkar ha ett samband med att hälsan oftast blir sämre med åren. Något som istället verkar avta med åldern är upplevelsen av hot och våld, vilket personer mellan 48-65 år drabbas mindre av än de mellan 30-47 år. Precis som det framgick i Socialstyrelsens rapport, visar även denna studie att de som har störst risk att drabbas av välfärdsproblem främst är invandrare och ensamstående utan barn. Något annat som styrker Socialstyrelsen rapport är att det är de yngre generationerna som mest lider av trångboddhet. EU I början av 2000-talet blev välfärdspolitiken en central del i samarbetet inom EU. Länderna enades om att samla nationella och jämförbar data när det gällde social utestängning och fattigdom. De välfärdsproblem man valde att fokusera på var ekonomiska resurser, utbildning och arbete. Nyligen kom man överens om att lägga till bostad, hälsa och service samt läs- och skrivkunnighet, för att få bredare fokus. Men eftersom medlemsländerna har olika syn på hur ett välfärdssystem ska fungera på bästa sätt för deras eget land, blev detta en kontroversiell fråga inom EU. Detta har resulterat i att kampen mot fattigdom och socialutestängning har blivit en nationell angelägenhet, där EU har väldigt lite inflytande. Länder har även olika syn på vad som är dåliga förhållanden, ett land i exempelvis Östeuropa kanske inte anser att ett problem vi har i Sverige är ett problem för deras befolkning. För att EU gemensamt ska kunna arbeta mot fattigdom och social utestängning har man beslutat att medlemsländerna regelbundet ska rapportera vad man gör för att motverka dessa problem, och vad man har gjort för framsteg. Av studier från 2006 framgår att multipla välfärdsproblem är dubbelt så vanliga i Europa jämfört med de nordiska länderna. De flesta har bara ett eller inget välfärdsproblem alls. Men har man en kombination av flera problem, är två stycken vanligast, följt av tre som är mindre än hälften så
vanligt. Fyra och fem problem samtidigt är knappt mätbart i de flesta länder. Egna tankar Fattigdomens villkor förändras över tid har författarna i artikel om fattigdom konstaterat och vi håller med. Vi tror att familjestrukturerna kommer se annorlunda ut i framtiden och även de ekonomiska villkoren. Det är inte säkert att ensamstånde mamma kommer räknas till fattiga om 30 år för att fattigdomsnormen ändras. Samtidigt är det viktigt att veta att det finns ett samband mellan barns uppväxt i fattigdom och deras fortsatta fattigdom i vuxen ålder. Detta för att sätta in rätt preventiva åtgärder i tid för att minska detta generationsfölje av familjesituation. Hur är det att vara ensamstånde pappa? Hur följer ekonomiskar resurserna barnet i vuxen ålder samt familjeförhållanden? Det kan vara intressant att se skillander och eventuella likheter mellan män och kvinnor som ensamstånde förälder. I det andra kapitlet, Multipla Välfärdsproblem, är resultatet en bekräftelse på vad som redan har presenterats i andra forskningar så frekvent att det anses som en självklarhet att det är så. Singelmammor med invandringsbakgrund har svårare att få ett arbete och att få pengarna att gå ihop. Ofta är det också denna grupp som hamnar i trångbodda bostadsområden under en längre tid och har svårt att komma ut ur sina problem, detta på grund utav utanförskapet och arbetet hemma med barnet(en). Att Sverige ofta ligger i toppen i Europa vad gäller välfärd kom inte heller som en nyhet för oss. Det som artikeln Cumulative Disadvantage and Connections Between Welfare Problems tar upp finner vi däremot mer intressant. Välfärdsproblemen "sömnproblem" och "avsaknad av nära vän" känns som mer intressant just för att det inte tas upp lika ofta. Trots det är dessa problem säkert en stor bidragande faktor till hur man mår, men är kanske inget som kan lösas på ett statligt plan. Det kan ändå vara bra att lyfta fram dessa problem så att befolkningen får en större förståelse för andra typer av problem.
Litteraturhänvisning Musick, K., D. Mare, R (2006) Recent trends in the inheritance of poverty and family structure. Social Science Research, 35, 471 499 Socialstyrelsen (2010) Social Rapport. Fattigdommens utbredning, utbredning och dynamik, 90-126. Socialstyrelsen (2010) Social Rapport. Multipla välfärdsproblem: Sverige i ett jämförande perspektiv, 128-148. Bask, M (2010) Cumulative Disadvantage and Connections Between Welfare Problems. Tillgänglig: http://chalmers.summon.serialssolutions.com/sv-se/search?s.q=miia+bask ( 2012-12-04)