Ett nytt tankesätt om rättigheter och diskriminering för personer med äldreomsorg Tove Harnett
En fråga om jämförelser Diskriminering: Att bli sämre behandlad än någon annan behandlas (eller skulle ha behandlats) i en jämförbar situation. Rättigheter: Vilka livsvillkor kan personer med äldreomsorg kräva? Vem ska de jämföra sig med?
Personer med funktionsnedsättningar skall så långt det är möjligt att leva som andra (SOU 2008:77) Preciseras ofta till att avse jämförelser med personer i motsvarande ålder utan funktionsnedsättning. Funktionshinder betraktas som orsakade av samhällets bristande stöd för personer med funktionsnedsättningar.
Ska äldre personer ges livsvillkor som gör det möjligt att leva som andra? Vilka är då de andra? Vem ska en 85-årig person som bor på ett äldreboende jämföra sig om han/hon upplever sig diskriminerad? Vem ska en person på ett äldreboende jämföra sig med om han/hon inte upplever sig leva ett normalt liv med normala livsvillkor?
Dokumentanalys, observationer, intervjuer med hyresgäster, personal, chefer, anhöriga. Vad betraktas som rättvist/orättvist? Normalt? Individuellt? Etc.
Analysen visar att äldreomsorgen (och äldreboendet) i de flesta fall tas som utgångspunkt för jämförelser. Personal och äldre jämför äldre på äldreboende med andra omsorgstagare. Äldreomsorgen blir därmed sin egen referens. Påverkar syn på rättigheter och diskriminering
Genom att applicera handikappfältets begrepp blir det möjligt att se äldreomsorgen ur ett nytt perspektiv.
Modellen är inspirerad av Bengt Nirjes normaliseringsprincip, men anpassad för äldre med omsorgsbehov. Referenser till externa kontexter och kategorer kan vara en fruktbar väg för att åberopa likvärdiga rättigheter för äldre med omsorgsbehov.
För att säkra människors rättigheter behöver vi en normaliseringsprincip som bygger på externa jämförelser!
Principen utgår från åtta punkter som ska vara uppfyllda: 1. Normal dygnsrytm 2. Normal veckorytm 3. Normal årsrytm, d v s att få uppleva helger och högtider och att kunna göra resor. 4. Normala utvecklingsfaser, d v s vikten av att kunna få uppleva livets olika utvecklingsfaser: barndom, ungdom, vuxenlivet och ålderdomen.
5. Att få sina krav respekterade, dvs vikten av att kunna få göra egna val och önskemål som skall respekteras. 6. Att få leva i en tvåkönad värld, d v s vikten av att få leva i en tvåkönad värld med samvaro, kärlek och möjlighet till giftermål. I vård och omvårdnadssammanhang skall det finnas personal av båda könen. 7. Normal ekonomisk standard, dvs normal ekonomisk och social trygghet skall gälla alla. Detta innefattar barnbidrag, förtidspension, ålderspension eller lön. 8. Normal byggnadsstandard, dvs samma standard skall gälla för människor med funktionsnedsättningar som för övriga samhällsmedborgare
Lika rättigheter jämfört med vad och vem? Typ av referens Internt orienterad - omsorgskontexten och funktionsnedsättningen Externt orienterad Samhället utanför omsorgskontexten Kontextcentrerad Omsorgskontexten Andra kontexter som jämförelse Kategoricentrerad Andra omsorgstagare Andra kategorier jämförelse Personcentrerad Den unika personen i relation till omsorg eller funktionsnedsättning Andra aspekter av den unika individen jämförelse
Genom en modell som utgår från principen att äldre har rätt att leva som andra utanför äldreomsorgkontexten blir det lättare att hävda rättigheter och peka på diskriminering. Brukarundersökningarna bli mer nyanserade och värdefulla förbättringsunderlag. Utmaning att identifiera jämförelsegrupper
Komparativ jämförelse inte normativ Fortsätta ha husdjur, även om man flyttar in på äldreboende. Åka till Gröna Lund med barnbarnen. Åka på semester Vara engagerad i frivilligorganisationer Fika på stan några gånger i veckan. Inspireras av de externa referenser som finns idag. Leva som andra hyresgäster, som andra makar etc.
Om man som pensionär är nöjd med att jämföra sig med andra omsorgstagare och finner tröst i att ens funktionsnedsättningar hör åldrandet till, vilka konsekvenser får då upplysning? Riskerar vi att förneka åldrandets realiteter? Ta ifrån människor de positiva verktyg för coping som de har? Skulle vi tänka på samma om yngre personer med intellektuella funktionsnedsättningar?