Samtalsbehandling hos primärvårdskurator

Forsknings- och utvecklingsenheten för närsjukvården i Östergötland Samtalsbehandling hos primärvårdskurator utvärdering av behandlingseffekter vid psykisk ohälsa Rapport-FoUrnalen 2009:2 Marie Sköld Tommy Holmberg ISSN 1102-3805

Samtalsbehandling hos primärvårdskurator utvärdering av behandlingseffekter vid psykisk ohälsa Marie Sköld Tommy Holmberg

Sköld Marie, Holmberg Tommy, 2009 Reproservice, Coor Service Management AB, Linköping, Sverige 2009 Rapport-FoUrnalen 2009:2 ISSN 1102-3805

Sammanfattning Psykisk ohälsa är ett växande problem och står enligt Världshälsoorganisationens beräkningar för 12 procent av den samlade sjukdomsbördan i världen. I Sverige har den psykiska ohälsan ökat stadigt och idag uppskattas mellan 20 och 40 procent av befolkningen lida av psykisk ohälsa. Sömnbesvär, trötthet, oro, nedstämdhet, ångest och stress har ökat framförallt för gruppen unga vuxna. Att ha psykisk ohälsa innebär inte bara ett stort lidande och förlorade funktioner för den enskilde, utan orsakar även stora ekonomiska konsekvenser för samhället. Syftet med studien var att utvärdera behandlingsresultat för patienter som genomgår samtalsbehandling för psykisk ohälsa hos kurator på en vårdcentral. Samtliga patienter som påbörjade samtalsbehandling hos kurator (M.S.) under ett år och gjorde minst tre besök inkluderades i studien (n=63). Patientens psykiska ohälsa skattades med The Comprehensive Psychopathological Rating Scale-Self Assessment, och den hälsorelaterade livskvaliteten med EuroQol-5D. Den vanligaste behandlingsgrunden var depression, följt av stress/utmattning. Tre av fyra patienter hade en behandlingstid på maximalt sex månader. Antalet besök i medeltal var elva. Knappt sex av tio patienter hade tio eller färre besök. Andelen patienter som skattade måttlig till svår depression vid behandlingsstart var 73 procent, jämfört med 8 procent vid behandlingsslut. Andelen som enligt EQ-5D skattade sin oro/nedstämdhet med inga besvär var vid behandlingsstart 0 procent, jämfört med 52 procent vid behandlingsslut. Antalet sjukskrivna minskade från 24 till 9 (63 %). Vid behandlingsstart behandlades sju patienter (11 %) med läkemedel ur gruppen bensodiazepiner, vid behandlingsslut hade samtliga upphört med denna behandling. Studien visade att patienternas depressiva symtom och ångestsymtom minskade efter genomgången behandling och att deras skattning av den hälsorelaterade livskvaliteten ökade. Sjukskrivningsgraden minskade och förbrukningen av läkemedel ur gruppen bensodiazepiner upphörde. Slutsatsen av studien blev att med strukturerad och väl genomförd samtalsbehandling, utförd av psykoterapiutbildad behandlare, kan patienter med psykisk ohälsa som exempelvis ångest och nedstämdhet, med goda resultat behandlas med samtalsbehandling inom primärvården.

Innehåll Bakgrund... 1 Psykosocialt behandlingsarbete i primärvård... 2 Det psykosociala behandlingsarbetet vid aktuell vårdcentral... 4 Syfte och frågeställningar... 5 Metod... 6 Urval... 6 Datainsamlingsformulär... 6 The Comprehensive Psychopathological Rating Scale-Self Assessment (CPRS-SA)... 7 EuroQol 5D (EQ-5D)... 7 Statistisk analys... 8 Etiska överväganden... 8 Resultat... 9 Självskattad psykisk hälsa och hälsorelaterad livskvalitet... 11 Sjukskrivningsgrad... 15 Diskussion... 16 Metoddiskussion... 17 Slutsats... 18 Referenser... 19 Bilaga: Bilaga 1 Datainsamlingsformulär

Bakgrund Psykisk ohälsa är ett växande problem på flera håll i världen. Enligt Världshälsoorganisationens (WHO) beräkningar står psykisk ohälsa för 12 procent av den samlade sjukdomsbördan i världen (SBU 2005). I Sverige har den psykiska ohälsan hos befolkningen ökat stadigt de senaste tjugo åren och idag uppskattas mellan 20 och 40 procent lida av psykisk ohälsa (SCB 2008, SFI 2008). Det allmänna psykiska välbefinnandet har minskat överlag, och såväl sömnbesvär, trötthet, oro och ångest som upplevelsen av stress har ökat. Under de senaste åren har ökningen planat ut något, dock inte för gruppen unga vuxna (Socialstyrelsen 2007). Socialstyrelsens folkhälsorapport från 2005 visar att andelen allvarliga psykiska sjukdomar hållit sig relativt oförändrade sedan 1950-talet. Psykisk ohälsa, så som begreppet används i denna studie, ses som synonymt med begreppet psykosocial ohälsa. Karlsson definierar begreppet psykosocial ohälsa som psykiska, psykosomatiska och/eller somatiska symtom som samvarierar med problem i livssituationen (Karlsson 2004). Symtomen trötthet, sömnbesvär, oro och ångest utgör goda indikatorer på självrapporterad psykisk ohälsa och är viktiga prediktorer för objektiv sjukdom (Karlsson 2004). Depression och ångest utgör två viktiga orsaker till ohälsa hos befolkningen i Sverige. Depression kännetecknas av långdragna perioder av nedstämdhet med ibland starka känslor av hopplöshet och meningslöshet. De flesta som drabbas av depression får ytterligare minst en sjukdomsperiod i livet, och för varje depression ökar sannolikheten att drabbas av ytterligare depressioner (SBU 2004). Mellan 4 och 10 procent av den vuxna befolkningen uppfyller kriterierna för egentlig depression vid en viss tidpunkt, medan livstidsprevalensen anses ligga mellan 5 och 25 procent för kvinnor och mellan 5 och 10 procent för män. Bland äldre är dock könsskillnaden mindre. Andelen äldre med depression är lika hög som hos yngre vuxna, men hos de äldre ter sig depressionen mildare, men mer långvarig (SBU 2004). Oro och ångest är vanligt förekommande vid flera psykiska störningar. Ångest kan definieras som olustkänslor eller kroppsliga spänningssymtom inför en förväntad fara eller olycka där det upplevda hotet kan komma inifrån eller utifrån. Ångesttillstånd kan medföra panikattacker, fobier, tvångstankar och/eller tvångshandlingar. Svårighetsgraden varierar, men kan leda till omfattande funktionsnedsättningar. Punktprevalensen uppskattas till mellan 12 och 17 procent. Var fjärde individ kommer någon gång i livet att drabbas av ett ångestsyndrom (SBU 2005). Det 1

finns också en stor samsjuklighet hos personer med ångest med såväl kroppsliga som psykiska sjukdomar, samt en överdödlighet bland patienter med diagnosen paniksyndrom (SBU 2005). Förutom att åsamka den drabbade ett svårt lidande är depressions- och ångestsjukdomar ekonomiskt resurskrävande för samhället. Ohälsan leder till såväl arbetsoförmåga och produktionsbortfall (SBU 2004, 2005), som till höga sjukvårdskostnader (Karlsson 2003). Under 2002 genomfördes en tvärsnittsstudie av den psykiska hälsan hos östgötar i åldern 18-90 år (Wenemark m.fl. 2003). I rapporten jämförs resultaten med befolkningsenkäten Östgötens hälsa och miljö 2000 (Ekberg m.fl. 2000) och man fann då att den självskattade psykiska hälsan hade försämrats. Den största försämringen fanns i de yngre åldersgrupperna, och då framförallt hos kvinnor i åldern 18-29 år. Allra sämst psykiskt välbefinnande skattade de personer som stod utanför arbetslivet, var sjukskrivna/förtidspensionerade eller arbetslösa. Stress var ett vanligt problem, och allra vanligast bland kvinnor i åldrarna 18-44 år (Wenemark m.fl. 2003). Wenemarks studie visade också att den vanligaste sökvägen för psykiska besvär sker via vårdcentralen. Knappt 50 procent av de personer som sökt hjälp för psykiska besvär har i första hand vänt sig till vårdcentral. Kvinnor sökte till vårdcentralen i större utsträckning än män, äldre i högre utsträckning än yngre. Den grupp som i störst utsträckning sökte sig till vårdcentralen var invandrare (Wenemark m.fl. 2003). Beräkningar visar att minst 30 procent av de individer som söker vård inom primärvården lider av psykisk ohälsa av varierande grad (Socialstyrelsen 2007). Psykosocialt behandlingsarbete i primärvård Socialstyrelsen (2007) fick i uppdrag av regeringen att föreslå åtgärder för att stärka den psykosociala kompetensen inom primärvården. Utredningen betonade med hänvisning till 5 i Hälso- och sjukvårdslagen att primärvården ska ansvara för vård vid lättare till medelsvår psykisk ohälsa, och att vården ska följa de nationella behandlingsriktlinjer som finns. Kuratorer och psykologer ska rekryteras och fortbildas. Inom primärvården i Östergötland föreskrivs att kuratorernas kompetens minst motsvarar grundläggande psykoterapiutbildning inklusive egenterapi och handledning (Landstinget i Östergötland 2007). Psykosocialt behandlingsarbete är, liksom psykisk ohälsa, ett begrepp utan enhetlig innebörd. Begreppet psykosocial kan ses dels som ett synsätt när det gäller orsaken till mänskligt lidande, dels som en problem- 2

lösningsmetod där såväl sociala som psykologiska aspekter beaktas i behandlingen (Lennéer-Axelsson och Thylefors 1999). Detta innebär en helhetssyn på individen där denne ses i sitt sammanhang, och där yttre (sociala) och inre (psykologiska) faktorer alltid ses i ett samspel (Bernler och Johnsson 2001). Det psykosociala behandlingsarbetet kan beskrivas som ett systematiserat, strukturerat och individuellt inriktat arbete som syftar till förändring av personlighet, relationer och social situation. Tidsmässigt kan behandlingen sträcka sig från några enstaka till årslånga kontakter (Lennéer-Axelsson och Thylefors 1999). Psykosocialt behandlingsarbete ligger nära begreppet psykoterapi, och Lennéer-Axelsson och Thylefors (1999) anser att åtskillnaden främst består i huvudsakligt fokus. Medan det psykosociala behandlingsarbetet betonar arbetet med såväl den sociala som den psykologiska situationen, fokuserar psykoterapin på den psykologiska situationen och har det psykiska lidandet och de psykiska problemen i centrum för uppmärksamheten. I Socialstyrelsens förslag till åtgärder för att öka tillgången till psykosocial kompetens i primärvården finns inte denna åtskillnad mellan psykosocialt behandlingsarbete och psykoterapi. Här innefattas istället i begreppet psykosocial behandling olika slags psykoterapier, motiverande behandling samt krisbehandling. Psykosocial behandling kan ges som enda insats eller som tillägg till annan behandling (Socialstyrelsen 2007). All psykosocial behandling är inte samtalsbehandling, utan kan ges i olika former av vägledd självhjälp via texter, telefonstöd eller med hjälp av datorbaserat stöd. Kognitiv beteendeterapi (KBT) som är datorbaserad har använts som behandling för patienter med depression inom primärvården i Östergötland (Almlöv och Foldemo 2009). Ett begränsat vetenskapligt stöd finns för att datorbaserad KBT, på kort sikt, har gynnsam effekt på symtomen vid behandling av paniksyndrom, social fobi och depression, medan det vetenskapliga underlaget för att kunna värdera effekten vid behandling av tvångssyndrom respektive blandad ångest/ depression är otillräckligt (SBU 2007). Nyttan av samtalsbehandling vid de två stora diagnosgrupperna depression och ångest har granskats av SBU (2004 och 2005). Det framkom att samtalsbehandling, särskilt i form av KBT, är minst lika effektiv som behandling med antidepressiva läkemedel vid lindrig och måttlig depression. Samtalsbehandling är dessutom effektiv vid behandling av ångestsyndrom. De preliminära Nationella riktlinjerna för depressionssjukdomar och ångestsyndrom framtagna av Socialstyrelsen (2009) drar samma slutsats som SBU. Riktlinjerna betonar ett effektivt omhändertagande inom första linjens vård, där förebyggande arbete, hög tillgänglighet, kontinuitet och aktiv uppföljning är några av ledorden. Dessa riktlinjer (Socialstyrelsen 2009) har vid remissgenomgången fått 3

omfattande kritik från flera håll, vilket inneburit att beslut om riktlinjerna har skjutits upp till 2010. Samtalsbehandling efterfrågas även av patienterna själva, inte minst i Östergötland (Socialstyrelsen 2007, Wenemark m.fl. 2003, Börelius m.fl. 2007). Det psykosociala behandlingsarbetet vid aktuell vårdcentral Vårdcentralen där studien har genomförts ligger i en förortsstadsdel i en medelstor svensk stad. Stadsdelen domineras av flerbostadshus och en stor andel ensamhushåll. I stadsdelen finns en proportionerligt hög andel invånare med psykisk ohälsa (Vårddatalagret). Vårdcentralen inrättade i slutet av 1990-talet en psykosocial mottagning som för närvarande består av en heltidsanställd kurator som betjänar 7 800 listade individer. Samverkan finns med den vuxenpsykiatriska kliniken. Målsättningen med det psykosociala arbetet på vårdcentralen är att möjliggöra för patienten att tillfriskna från sin psykiska ohälsa. Förutom symtomlindring är ambitionen att i möjligaste mån hjälpa patienten att återfå sina funktioner, att förhindra sjukskrivning och underlätta en snabb återgång i arbete efter en sjukskrivningsperiod. Större delen av kuratorstjänsten åtgår till individuell samtalsbehandling, och de mest förekommande patientgrupperna är de med depression och/eller ångestdiagnos, stressproblematik samt krisreaktioner. Målgruppen utgörs i huvudsak av individer i arbetsför ålder. För studien ansvarig kurator (M.S.) har en beteendevetenskaplig utbildning med påbyggnad i grundläggande psykoterapi med psykodynamisk inriktning samt en terapeututbildning i transaktionsanalys. Andra för arbetet viktiga utbildningar är utbildning i kris- och traumastöd, existentiell psykologi och mindfulness. Vederbörande har kontinuerlig handledning av legitimerad psykoterapeut med handledarkompetens. Behandlingens innehåll och längd varierar utifrån patientens problematik. Till mottagningen kommer alltid patienten till ett första bedömningssamtal. Påbörjas behandling formuleras ett behandlingskontrakt där patient och kurator (M.S.) gemensamt bestämmer målsättning, arbetsmetoder och antal behandlingstillfällen. Målsättning och arbetsmetoder kan omförhandlas efter hand som behandlingen fortskrider. Antalet behandlingstillfällen ligger däremot fast. Eventuell förlängning diskuteras först i slutet av den från början utsatta tiden. Vanligast förekommande är en inledande behandlingsfrekvens på ett besök i veckan. Efterhand glesas besöken ut. Ofta bestäms om något eller några uppföljande samtal utsträckta över tid. Det innebär att behandlingslängden kan vara 4

omfattande även om antalet behandlingstillfällen är relativt få. Behandlingen utvärderas regelmässigt utifrån behandlingsmålen. I behandlingsarbetet betonas patientens eget ansvar och förmåga att göra medvetna val. Det ömsesidiga ansvaret för behandlingsarbetet framhålls. I behandlingen finns ett helhetsperspektiv på patienten, vilket innebär att inte enbart symtomen är i fokus. Patientens hela livssituation beaktas, alltifrån familjesituation, viktiga relationer, arbete/sysselsättning, motion, alkohol, sömn, fritidsintressen och så vidare. Avsikten är att patienten ges möjlighet att fundera kring vad som kan bidra till den aktuella ohälsan och vad som behövs för förbättrad hälsa framöver. Detta sammantaget innebär att patienten får anledning att ställa frågor till sig själv som handlar om livsval och värderiktning. På så vis finns den existentiella aspekten alltid närvarande i behandlingsarbetet. De metoder och tekniker som används vilar i huvudsak på psykodynamisk grund, men hämtas även från KBT. Ofta används hemuppgifter som följs upp under behandlingssejourerna. Behandlingslängden påverkas av graden av svårigheter i patientens problematik, men målet är så korta och effektiva behandlingstillfällen som möjligt. Det centrala är att patienten uppnår en förståelse för sin problematik, att han/hon finner vägledning för den fortsatta personliga utvecklingen och verktyg för att kunna fortsätta arbetet på egen hand. Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att utvärdera behandlingsresultat för patienter som genomgår samtalsbehandling för psykisk ohälsa hos kurator på en vårdcentral. Frågeställningar: 1. Hur har patientens självskattade besvär i form av ångest och depression förändrats efter slutförd behandling? 2. Hur har patientens självskattade hälsorelaterade livskvalitet förändrats efter slutförd behandling? 3. Hur har de sjukskrivna patienternas sjukskrivningsstatus förändrats efter slutförd behandling? 5

Metod Urval Utvärderingen gällde alla nya patientärenden på kuratorsmottagningen vid den aktuella vårdcentralen under ett års tid med en planerad behandlingsinsats om minst tre behandlingstillfällen, inklusive bedömningssamtal. Sista datum för slutförd behandling var satt till sex månader efter sista inklusionsdag. Patienter som då inte hade avslutat sin behandling exkluderades. Lägsta ålder för att inkluderas i studien var 18 år, ingen övre åldersgräns fanns. Antal behandlingstillfällen och behandlingstid planerades för varje patient utifrån de behandlingsmål som kurator och patient gemensamt formulerade. Samtidig behandling med läkemedel mot psykisk ohälsa förekom. Datainsamlingsformulär Utvärderingen byggde på data som kurator (M.S.) samlat in utifrån ett fastställt formulär (bilaga 1). Formuläret är en smärre modifiering av det formulär som användes vid utvärderingarna av primärvårdens psykosociala team i Norrköping, Motala, Vadstena och Borensberg (Holmberg m.fl. 2008, 2009). All data har kodats och registrerats i en datafil (Excel, Microsoft). Följande data har samlats och bearbetats: - kön, ålder, civilstånd, förekomst av arbete och/eller studier och om patienten är född i Sverige eller i annat land - kontaktväg, kontaktorsak och huvudsaklig behandlingsgrund. Behandlingsgrund är de problem som patienten går i behandling för och fastställs av kurator - datum för behandlingsstart och behandlingsslut - sjukskrivnings-/sjukersättningsgrad - läkemedelsbehandling mot psykisk ohälsa - självskattning med CPRS-SA och EQ-5D - om behandlingsmålen varit uppfyllda vid behandlingsslut - totalt antal besök Psykosociala problem finns som kontaktorsak och som huvudsaklig behandlingsgrund och består i huvudsak av relationsproblem. 6

The Comprehensive Psychopathological Rating Scale-Self Assessment (CPRS-SA) CPRS-SA (Svanborg och Åsberg 1994, 1995) är en sjukdomsspecifik självskattningsskala för depression, ångest- och tvångssyndrom. Frågeformuläret består av 19 frågor och varje fråga har sju svarsalternativ, graderade från 0 till 6. Noll indikerar inga problem och sex svåra problem. Frågorna om tvång redovisas inte i resultatredovisningen då dessa mer har som syfte att fastställa om tvångssyndrom föreligger eller ej, inte att skatta förändring. Däremot har frågorna använts i det kliniska arbetet till hjälp för att fastställa besvärens art. Frågorna om depression kan delas in utifrån besvärsgrad. Någon motsvarande indelning finns inte för ångest. Besvärsgrad för depressionsfrågorna: 0 12 ingen eller mycket lätt depression 13 19 lätt depression 20 34 måttlig depression 35 54 svår depression CPRS-SA besvarades vid behandlingsstart och vid behandlingsslut i samband med besök hos kurator (M.S.). Patienten besvarade frågeformuläret enskilt, men kuratorn fanns till hands för att besvara eventuella frågor från patienten. EuroQol 5D (EQ-5D) EQ-5D är ett självskattningsinstrument som skattar den svarandes hälsorelaterade livskvalitet. Formuläret består av fem frågor med vardera tre svarsalternativ: inga, måttliga eller svåra problem. Beroende på hur de fem frågorna besvaras kan ett viktat indexvärde räknas fram som kan anta ett värde från -0,594 till 1. Ju högre värde desto bättre skattad hälsa. Dessutom ingår en fråga med en termometerliknande svarsskala: Rating Scale (RS), graderad från 0 till 100. Denna fråga skattar den svarandes självskattade hälsa utifrån polerna bästa tänkbara tillstånd (100 poäng) och sämsta tänkbara tillstånd (0 poäng) (Dolan och Phil 1997, Henriksson och Carlsson 2002). EQ-5D besvarades vid behandlingsstart och vid behandlingsslut i samband med besök hos kurator (M.S.). Patienten besvarade frågeformuläret enskilt, men kuratorn fanns till hands för att besvara eventuella frågor från patienten. För de fem frågorna i EQ-5D beräknades andelen patienter som skattat sin livskvalitet som förbättrad. Att patienten förbättrats innebar att svaren 7

vid behandlingsslut, jämfört med behandlingsstart, ändrades från måttliga eller svåra problem till inga problem eller från svåra problem till måttliga problem. Statistisk analys Signifikansprövning med 95 procentig signifikansnivå gjordes med Wilcoxon tecken-rangtest för CPRS-SA och för indexvärdet och RS score som ingår i EQ-5D. För att testa om det för variablerna indexvärde och RS-score (EQ-5D) och för depression och ångest (CPRS-SA) förelåg några statistiskt säkerställda skillnader mellan män och kvinnor vid behandlingsstart och vid behandlingsslut användes oberoende t-test. För de fem frågorna i EQ-5D beräknades ett 95 procentigt konfidensintervall (KI 95 %) på andelen patienter som förbättrades. De statistiska analyserna beräknades med statistikprogrammet SPSS, version 17.0. Etiska överväganden Vid första besöket hos kurator (M.S.) informerades patienten om studien och att deltagandet var frivilligt, samt att de när som helst under studiens gång kunde tacka nej till fortsatt deltagande. Inga data presenterades så att enskild patients identitet kunde röjas. Anmälan om studien gjordes enligt Personuppgiftslagen till personuppgiftsombudet inom Landstinget i Östergötland. 8

Resultat Under inklusionstiden fick kuratorn (M.S.) 112 nya patienter. Trettiosju patienter exkluderades då behandlingsinsatsen planerades för maximalt två besök, fyra tackade nej till att delta i studien och tre hänvisades till annan vårdgivare. Av de inkluderade patienterna (68) avbröt tre behandlingen i förtid och för två var behandlingen ej slutförd då datainsamlingen avbröts. Studien bygger på 63 patienter, 43 kvinnor och 20 män. För dessa finns kompletta data för samtliga variabler. Fyrtiofem patienter hade remitterats till kuratorn (M.S.) av vårdcentralens läkare (71 %), 15 hänvisades av sjuksköterska i telefonrådgivningen och tre av sjuksköterska vid Barnavårdscentralen. Medelåldern var 41 år, för män 39 år och för kvinnor 42 år. Den yngste patienten var 19 år och den äldsta 84 år. Den sammanlagda behandlingstiden varierade från 23 till 486 dagar med ett medelvärde på 150 dagar. Kvinnornas behandlingstid var längre än männens, 167 dagar i medeltal (28-486) jämfört med 112 dagar (23-386). Tre av fyra patienter (76 %) hade en behandlingstid på maximalt sex månader och sex patienter (10 %) hade en behandlingstid som översteg ett år. Totalt gjorde undersökningsgruppen 699 besök med ett medelvärde på 11 besök (3 42), fler för kvinnorna (medeltal 12, (3-42)) än för männen (medeltal 8, (3-28)). Knappt sex av tio patienter (59 %) hade tio eller färre besök. Det var 12 patienter (19 %, n=63) som vid behandlingsstart behandlades med ett läkemedel mot depression, jämfört med 21 (33 %) vid behandlingsslut. Vid behandlingsstart behandlades sju patienter (11 %), fem kvinnor och två män, med något läkemedel ur gruppen bensodiazepiner. Av dessa hade fyra behandlats med läkemedlet under 3-4 år och tre patienter under ett par månader. Ingen av de sju behandlades med något bensodiazepinpreparat när samtalsbehandlingen avslutades. Ingen patient hade påbörjat någon sådan behandling under tiden som studien pågick. Måluppfyllelse bedömdes vid behandlingsslut av patient och behandlare tillsammans och värderades mot de mål som formulerades vid behandlingsstart. För 50 patienter (79 %, n=63) var målen helt uppfyllda, för 12 (19 %) delvis uppfyllda och för en patient inte alls uppfyllda. Det förelåg ingen nämnvärd skillnad mellan män och kvinnor. Fler än två tredjedelar (68 %, n=63) hade ångestsyndrom, depression eller stress/utmattningssyndrom som behandlingsgrund (Tabell 1). Fem patienter med behandlingsgrund psykosociala problem hade även behand- 9

lingsgrund depression och en hade psykosociala problem och ångestsyndrom. Depression och ångestsyndrom som grund för behandling förekom hos 14 patienter. Tabell 1. Ålder, civilstånd, arbete, född i Sverige och behandlingsgrund, uppdelat på kön (n=63, 43 kvinnor). Bakgrundsdata Man Kvinna Alla Antal (%) Antal % Antal (%) Ålder 18-29 3 (15) 11 (26) 14 (22) 30-44 12 (60) 17 (39) 29 (46) 45-64 4 (20) 10 (23) 14 (22) 65-90 1 (5) 5 (12) 6 (10) Kön man - - - - 20 (32) kvinna - - - - 43 (68) Civilstånd gift/sambo utan barn 2 (10) 6 (14) 8 (13) gift/sambo med barn 8 (40) 15 (35) 23 (36) ensamstående utan barn 8 (40) 17 (39) 25 (40) ensamstående med barn 2 (10) 5 (12) 7 (11) Arbete/studier ja 14 (70) 32 (74) 46 (73) Född i Sverige ja 18 (90) 38 (88) 56 (89) Behandlingsgrund 1) Depression 5 (25) 13 (30) 18 (29) Kris 2 (10) 2 (5) 4 (6) Psykosociala problem 5 (25) 8 (19) 13 (21) Smärta/psykosomatik 2 (10) 0 (0) 2 (3) Stress/utmattning 3 (15) 13 (30) 16 (25) Sömnstörning 1 (5) 0 (0) 1 (2) Ångestsyndrom 2 (10) 7 (16) 9 (14) 1) Behandlingsgrund är de problem som patienten går i behandling för och fastställs av kuratorn. Under behandlingsgrunden Psykosociala problem finns i huvudsak relationsproblem. 10

Självskattad psykisk hälsa och hälsorelaterad livskvalitet Både medelvärde och median för delskalorna depression och ångest skattade med CPRS-SA var vid behandlingsstart något högre för kvinnorna, jämfört med männen. Den enda signifikanta skillnaden mellan män och kvinnor var för variabeln ångest vid behandlingsstart (p=<0,05). Förändringarna från behandlingsstart till behandlingsslut var för hela gruppen signifikanta, även efter uppdelning för kön (Tabell 2). Tabell 2. Medelvärde (m), median (md), och signifikansvärde (p-värde) för självskattad depression och ångest (CPRS-SA) 1 vid behandlingsstart (m1, md1) och vid behandlingsslut (m2, md2), uppdelat för kön (n=63, 43 kvinnor). Besvär/kön Antal m1 m2 md1 md2 p-värde Depression Man 20 23 10 22 6 <0,01 Kvinna 43 28 8 26 6 <0,001 Totalt 63 26 8 26 6 <0,001 Ångest Man 20 20 9 21 7 <0,01 Kvinna 43 26 11 27 9 <0,001 Totalt 63 24 10 24 8 <0,001 1) CPRS-SA The Comprehensive Psychopathological Rating Scale Self Assessment I Tabell 3 presenteras svaren på depressionsfrågorna skattade med CPRS- SA uppdelade efter besvärsgrad. Vid behandlingsstart var det 73 procent (n=63) av patienterna som tillhörde någon av kategorierna måttlig eller svår depression. Vid behandlingsslut var denna andel 8 procent. Vid behandlingsstart var det 84 procent av kvinnorna (n=43) och 50 procent av männen (n=20) som skattade sin depression som måttlig eller svår och vid behandlingsslut var motsvarande andel 5 procent för kvinnorna och 15 procent för männen. 11

Tabell 3. Depressionsgrad (självskattad med CPRS-SA 1 ) vid behandlingsstart jämfört med behandlingsslut, uppdelat för kön (n=63, 43 kvinnor). Kön/depressionsgrad Behandlingsstart Behandlingsslut Man Antal % Antal % Ingen/mycket lätt depression 2 (10) 17 (85) Lätt depression 8 (40) 0 (0) Måttlig depression 7 (35) 2 (10) Svår depression 3 (15) 1 (5) Kvinna Ingen/mycket lätt depression 1 (2) 36 (83) Lätt depression 6 (14) 5 (12) Måttlig depression 25 (58) 2 (5) Svår depression 11 (26) 0 (0) Totalt Ingen/mycket lätt depression 3 (5) 53 (84) Lätt depression 14 (22) 5 (8) Måttlig depression 32 (51) 4 (6) Svår depression 14 (22) 1 (2) 1) CPRS-SA - The Comprehensive Psychopathological Rating Scale Self Assessment De fem frågorna i EQ-5D beräknades till ett viktat index. Medelvärdet för detta index var för hela gruppen vid behandlingsstart 0,30 och vid behandlingsslut 0,81. För den termometerliknande skalan (RS score) var medelvärdet för hela gruppen 29 vid behandlingsstart och 73 vid behandlingsslut. Samtliga dessa skillnader var signifikanta även efter uppdelning för kön (Tabell 4). Jämförs mäns och kvinnors värden vid behandlingsstart och även vid behandlingsslut så föreligger inga signifikanta skillnader. Detta gäller för både indexvärde och RS-score. Tabell 4. Medelvärde för viktat indexvärde och RS 1 score (EQ-5D) före och efter behandling, uppdelat för kön (n=63, 43 kvinnor). EQ-5D Före behandling Efter behandling p-värde Indexvärde Män 0,35 0,79 <0,001 Kvinnor 0,27 0,82 <0,001 Totalt 0,30 0,81 <0,001 RS score Män 31 69 <0,001 Kvinnor 28 74 <0,001 Totalt 29 73 <0,001 1) RS Rating Scale (termometerliknande skala). 12

Av Tabell 5 framgår att 64 procent av patienterna (n=63) skattade svåra besvär för oro/nedstämdhet vid behandlingsstart och att resterande skattade måttliga besvär. Vid behandlingsslut hade 86 procent (95 % KI 77-94 %) förbättrats och mer än hälften (52 %) skattade inga besvär. För männen hade 90 procent (95 % KI 77-100 %) förbättrats och av kvinnorna 84 procent (95 % KI 73-95 %). En större andel av kvinnorna, jämfört med männen skattade sina besvär som förbättrade vad gäller huvudsakliga aktiviteter och smärtor/besvär. Tabell 5. Andelen (%) som skattade inga, måttliga eller svåra besvär (EQ-5D 1 ) före och efter behandling samt andelen förbättrade 2 och 95 % konfidensintervall, uppdelat på kön, (n=63, 43 kvinnor). EQ-5D 1 Inga besvär % Måttliga besvär % Svåra besvär Andelen förbättrade Före Efter Före Efter Före Efter % (KI 95 %) Män Rörlighet 75 85 25 15 0 0 25 (6-44) Hygien 85 90 15 10 0 0 15 (0-31) Huvudsakliga aktiviteter 30 80 35 15 35 5 60 (39-81) Smärtor/besvär 20 65 60 25 20 10 50 (28-72) Oro/nedstämdhet 0 55 40 45 60 0 90 (77-100) Kvinnor Rörlighet 77 86 23 14 0 0 23 (11-36) Hygien 91 100 4,5 0 4,5 0 9 (1-18) Huvudsakliga aktiviteter 14 88 56 12 30 0 79 (67-91) Smärtor/besvär 12 58 60 37 28 5 63 (48-77) Oro/nedstämdhet 0 51 35 47 65 2 84 (73-95) Alla Rörlighet 76 86 24 14 0 0 24 (13-34) Hygien 89 97 8 3 3 0 11 (3-19) Huvudsakliga 19 85 49 13 32 2 73 (62-84) aktiviteter Smärtor/besvär 14 61 60 33 26 6 59 (47-71) Oro/nedstämdhet 0 52 36 46 64 2 86 (77-94) 1) EQ-5D EuroQol 5D. 2) Att patienten förbättrats innebär att svaren vid behandlingsslut, jämfört med behandlingsstart, har förskjutits från måttliga eller svåra problem till inga problem eller från svåra problem till måttliga problem. Om andelen patienter som har besvarat de fem frågorna i EQ-5D med inga besvär delas upp för kön och jämförs med befolkningsdata från Östergötland (Walter m.fl. 2006) ses vissa skillnader. För männen var variabeln smärtor/besvär den enda för vilken man nådde upp till nivån för befolkningsdata. Kvinnorna nådde upp till nivån för befolkningsdata för samtliga variabler utan oro/nedstämdhet (Figur 1-2). Vid behandlingsslut var andelen med inga besvär för variabeln smärtor/besvär större för patientgruppen, jämfört med befolkningsdata. 13

100 90 80 70 Procent 60 50 40 30 20 10 0 Rörlighet Hygien Huvudsakliga aktiviteter Smärtor/ besvär Oro/nedstämdhet Före Inga problem Efter Inga problem Befolkning Inga problem Figur 1. Andelen män som har svarat inga problem på var och en av de fem frågorna i EQ-5D vid behandlingsstart (n=20), jämfört med behandlingsslut (n=20) och med befolkningsdata från Östergötland (Walter m.fl. 2006). 100 90 80 70 Procent 60 50 40 30 20 10 0 Rörlighet Hygien Huvudsak liga aktiviteter Smärtor/besvär Oro/nedstämdhet Före Inga problem Efter Inga problem Befolkning Inga problem Figur 2. Andelen kvinnor som har svarat inga problem på var och en av de fem frågorna i EQ-5D vid behandlingsstart (n=43), jämfört med behandlingsslut (n=43) och med befolkningsdata från Östergötland (Walter m.fl. 2006). 14

Sjukskrivningsgrad Fler patienter var sjukskrivna vid behandlingsstart (38 %, 24 patienter), än vid behandlingsslut (14 %, 9 patienter), vilket innebär en minskning i antalet sjukskrivna med 63 procent. Nitton patienter var sjukskrivna på heltid vid behandlingsstart. Av dessa var sex fortsatt sjukskrivna vid behandlingsslut, fyra på heltid och två på halvtid (Tabell 6). Räknas antalet sjukskrivna om till antalet heltidssjukskrivna blev antalet vid behandlingsstart 22, och vid behandlingsslut 6 1. Detta motsvarar en nedgång i sjukskrivning med 73 procent, 74 procent för kvinnorna och 69 procent för männen. Tabell 6. Antal sjukskrivna respektive ej sjukskrivna vid behandlingsstart (n=63) och vid behandlingsslut (n=63). Sjukskrivningsgrad vid behandlingsstart Sjukskrivningsgrad vid behandlingsslut 0 % 25 % 50 % 75 % 100 % Totalt 0 % 39 0 0 0 0 39 25 % 0 1 0 0 0 1 50 % 2 0 1 0 0 3 75 % 0 1 0 0 0 1 100 % 13 0 2 0 4 19 Totalt 54 2 3 0 4 63 1 Att räkna om antalet sjukskrivna till heltidssjukskrivna innebär exempelvis att två personer som vardera är sjukskrivna 50 procent räknas som en heltidssjukskrivning. 15

Diskussion Patienternas skattning av depressiva symtom och ångestsymtom minskade efter genomgången behandling. En betydande del av undersökningsgruppen, 73 procent, skattade sina depressiva symtom som svåra eller måttligt svåra vid behandlingsstart. Efter avslutad behandling har denna andel sjunkit till 8 procent. Jämförs resultaten med utvärderingen av primärvårdens psykosociala team kan konstateras att vår undersökningsgrupp skattade sina depressiva besvär något mer uttalade vid behandlingsstart och något mindre uttalade vid behandlingsslut (Holmberg m.fl. 2008, 2009). Även när det gäller ångest skattar undersökningsgruppen symtomen betydligt mer uttalade vid behandlingsstart jämfört med behandlingsslut. För hela undersökningsgruppen skattades den hälsorelaterade livskvaliteten som förbättrad på vartdera delområdet efter behandlingsslut. Särskilt tydligt var detta för variabeln oro/nedstämdhet där 86 procent (95 % KI 77-94%) skattade sitt hälsotillstånd bättre vid behandlingsslut jämfört med behandlingsstart. Det finns dock utrymme för ytterligare förbättring om undersökningsgruppen ska nå upp till nivån för befolkningsdata (Walter och Brage 2006). Även för smärta/besvär sågs en förbättring, där en betydligt större andel vid behandlingsslut uppgav inga problem jämfört med befolkningsdata. Denna skillnad gällde även efter uppdelning för kön. En tänkbar förklaring är att behandlingen syftar till att hjälpa patienterna att göra det de kan göra trots smärtan, i linje med sina mer livsövergripande mål eller värderingar. Detta överensstämmer i stor utsträckning med hur man arbetar inom ACT (Acceptance and Commitment Therapy), en teoririktning som ingår i vad som brukar kallas tredje vågen i utvecklingen av KBT. ACT har bland annat visat sig vara effektiv vid behandling av människor som lider av kronisk smärta (Dahl och Lundgren 2008). Medelvärdet för den termometerliknande frågan var 29 vid behandlingsstart jämfört med 73 vid behandlingsslut. En icke oansenlig förbättring, men trots detta en bit kvar i jämförelse med befolkningsdata (Eriksson och Nordlund 2002) där motsvarande medelvärde var 79. Omräknat till heltidssjukskrivna minskade andelen sjukskrivna med 73 procent. Dessa resultat matchar väl de resultat som framkom vid utvärderingen av de psykosociala teamen (Holmberg m.fl. 2008, 2009). En del av minskningen är att hänföra till en allmän nedgång i sjukskrivningen i samhället. Under perioden från december 2007 till april 2009 har ohälsotalet för Linköpings kommun minskat med 11,5 procent (Försäkringskassan). I jämförelse med detta kan ändå konstateras att nedgången i 16

sjukskrivning i undersökningsgruppen var betydande, även om det inte finns några garantier för att resultatet kommer att vara bestående. När det gäller behandling med psykofarmaka skedde en omfördelning så att andelen patienter som behandlades med läkemedel mot depression ökade, medan patienter med läkemedel mot oro/ångest minskade. De sju patienter (11 %) som vid behandlingsstart använde läkemedel ur gruppen bensodiazepiner har slutat med sin medicinering vid behandlingsslut. Av dessa sju patienter var det fyra som hade behandlats med denna typ av läkemedel så länge som 3-4 år. Att reducera antalet patienter som långtidsbehandlas med bensodiazepiner är en viktig uppgift för alla inom sjukvården, inte minst för primärvården. Andelen kvinnor i behandling var högre än andelen män och för kvinnorna var också behandlingstiden längre. Att andelen kvinnor dominerade i undersökningsgruppen stämmer väl överens med resultat från andra undersökningar (Wenemark m.fl. 2003, Börelius m.fl. 2007, Holmberg m.fl. 2008, 2009). En tänkbar förklaring är att kvinnor har en större andel psykisk ohälsa än män. Vi vet exempelvis att livstidsprevalensen för depression skiljer sig åt mellan män och kvinnor och SBU framhåller att prevalensen för depression är ungefär dubbelt så hög hos kvinnor som hos män (SBU 2004). Kanske är det också så att kvinnor i mindre utsträckning än män upplever det skamfullt att må dåligt psykiskt, och att man därför har lättare att söka hjälp och ta emot hjälp av någon utomstående? Metoddiskussion Studien har som syfte att utvärdera effekten av genomgången behandling hos kurator på en vårdcentral. Metodvalet innebär att effekten av behandlingen inte kunde jämföras med spontan förbättring eller tillfrisknande. Den förhållandevis ringa tid som patienten går i behandling måste ställas i proportion till den tid som fylls av annat. Inom psykoterapiforskningen är det väl bekant att ungefär 50 procent av skillnaderna i behandlingsresultat inte kan förklaras av själva terapin (Holmqvist 2008). Av de 50 procent av förbättringen som förklaras av terapin kan 25-30 procent hänföras till patienten själv, terapirelationen bidrar med 10 procent, terapeutens personlighet och skicklighet med ungefär 8 procent, medan själva behandlingsmetoden bidrar med mellan 5 till 8 procent. Det finns också forskningsresultat som tyder på att terapeutfaktorn är väsentligt mer betydelsefull än behandlingsfaktorn. Utifrån detta har det föreslagits att man borde ägna mer tid och kraft åt att kvalificera enskilda 17

terapeuter snarare än att fokusera på särskilda behandlingsmetoder (Sandell 2008). Att notera är också att en betydande del av patienterna kombinerar samtalsbehandling med läkemedelsbehandling, en kombination som visat sig ha bästa effekten vid exempelvis depressionsbehandling (SBU 2004). En svaghet med studien var att det är behandlaren som utvärderat sitt eget arbete. Patienten är i beroendeställning gentemot behandlaren och kan vara mån om att vara denne till lags och att bevara behandlingsrelationen. Denna farhåga bör ställas mot alternativet att avstå från att utvärdera verksamheten. Optimalt vore en utvärdering som utfördes av oberoende part. Vi välkomnar därför det initiativ till utvärdering av primärvårdskuratorernas arbete som tagits av Linköpings universitet (personlig kommunikation med professor Rolf Holmqvist, Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Linköpings universitet). Självskattningsformulären CPRS-SA och EQ-5D utgör ensamt underlag för bedömning av behandlingsresultat vilket är en svaghet. Hade självskattningarna kompletterats med systematiska kliniska bedömningar och beteendeobservationer hade mer oberoende och rikare data kunnat erhållas (Kendall m.fl. 2004). Slutsats Studien visade att patienternas depressiva symtom och ångestsymtom minskade efter genomgången behandling och att deras skattning av den hälsorelaterade livskvaliteten ökade. Sjukskrivningsgraden minskade och förbrukningen av läkemedel ur gruppen bensodiazepiner upphörde. Slutsatsen av studien blev att med strukturerad och väl genomförd samtalsbehandling, utförd av psykoterapiutbildad behandlare, kan patienter med psykisk ohälsa som exempelvis ångest och nedstämdhet, med goda resultat behandlas med samtalsbehandling inom primärvården. 18

Referenser Almlöv J, Foldemo A. Vägledd självhjälpsbehandling vid depression. En pilotstudie av internet- och telefonbaserad kognitiv beteendeterapi inom primärvården (Rapport-FoUrnalen 2009:1). Forsknings- och utvecklingsenheten för närsjukvården i Östergötland, Landstinget i Östergötland, ISSN 1102-3805. Bernler G, Johnsson L. Teori för psykosocialt arbete. Borås: Natur och kultur; 2001 Börelius L, Foldemo A, Holmberg T, Schöld A-K, Thorell L-H, Ylikivelä R, Nettelbladt P. Själen i primärvården psykisk ohälsa hos unga vuxna och deras upplevelser av vården (Rapport-FoUrnalen 2007:3). Forsknings- och utvecklingsenheten för närsjukvården i Östergötland, Landstinget i Östergötland, ISSN 1102-3805. Dahl J, Lundgren T. Släpp taget om smärtan. ACT-metoden mot kronisk värk. Falun: W&W; 2008 Dolan P, Phil D (1997). Modelling Valuations for EuroQol Health States. Medical Care 1997; Volume 35, Number 11: 1095-1108. Ekberg K, Noorlind Brage H, Dastserri M. Östgötens hälsa och miljö (Rapport 00:1). Linköping: Folkhälsovetenskapligt centrum, Landstinget i Östergötland, 2000. Eriksson E, Nordlund A. Hälsa och hälsorelaterad livskvalitet mätt med EQ-5D och SF-36 i Östergötlands och Kalmar län: Resultat från befolkningsenkäterna (Rapport 2002:1). Folkhälsovetenskapligt centrum, Landstinget i Östergötland. Försäkringskassan, Statistik om ohälsotalet per kommun och landsting (elektronisk). Tillgängligt från: http://uppsol.forsakringskassan.se/templates/page.aspx?id=3779 (2009-10-26). Välj ohälsotalet per kommun, därefter län och Östergötlands län. Henriksson M, Carlsson P. Att mäta hälsorelaterad livskvalitet en beskrivning av instrumentet EQ-5D (Rapport 2002:1). CMT, Linköpings universitet. Holmberg T, Börelius L, Andersson I, Foldemo A (elektronisk). Utvärdering av det psykosociala teamet inom primärvården i Norrköping. Forsknings- och utvecklingsenheten för närsjukvården i Östergötland; 2008, Landstinget i Östergötland. Tillgänglig från http://lisa.lio.se/templates/page.aspx?id=43893 (2009-10-16). 19

Holmberg T, Börelius L, Ledström B, Andersson I, Foldemo A (elektronisk). Utvärdering av de psykosociala teamen i Borensberg, Motala och Vadstena, Forsknings- och utvecklingsenheten för närsjukvården i Östergötland; 2009, Landstinget i Östergötland. Tillgänglig från http://lisa.lio.se/templates/page.aspx?id=43893 (2009-10-16). Holmqvist R. Behandlingsrelationens betydelse för utfallet. I Philips B, Holmqvist R (red.), Vad är verksamt i psykoterapi? Stockholm: Liber; 2008 Karlsson K. Livet begränsas på grund av sjukdom: Personlighetsegenskaper samt upplevelse av sjukdom och livshändelser hos en grupp långtidssjukskrivna. Kristianstad/Lund: Region Skåne; 2003. Karlsson K. Psykosocial ohälsa. Samhälls-, primärvårds- och individperspektiv. Diss. Institutionen för psykologi. Lunds universitet: Lund, 2004. Kendall P, Holmbeck G, Verduin T. Methodology, design, and evaluation in psychotherapy research. I Lambert M (red.), Bergin and Garfield s handbook of psychotherapy and behavior change. New York: Wiley; 2004. Landstinget i Östergötland, Befattningsutveckling för kuratorer, (elektronisk), Primärvården centrala länsdelen; 2007, Tillgänglig från: http://lisa.lio.se/upload/76361/bef%20utv%20kur.pdf (2009-10- 23). Lennér Axelsson B, Thylefors I (1999). Psykosocialt behandlingsarbete. Borås: Natur och Kultur; 1999. Sandell R. Patienten och terapeuten, två avgörande faktorer. I Philips B, Holmqvist R (red.), Vad är verksamt i psykoterapi? Stockholm: Liber; 2008. SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering. Behandling av depressionssjukdomar. En systematisk litteraturöversikt; 2004, elektronisk. Tillgänglig från http://www.sbu.se/upload/publikationer/content0/1/depression_2004/ Depression%20Vol%201.pdf (2009-08-31). SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering. Behandling av ångestsyndrom. En systematisk litteraturöversikt; 2005, elektronisk. Tillgänglig från http://www.sbu.se/upload/publikationer/content0/1/angest_vol_1.pd f (2009-08-31). 20

SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering. Datorbaserad kognitiv beteendeterapi vid ångestsyndrom eller depression. Sammanfattning och slutsatser; 2007, elektronisk. Tillgänglig från http://www.sbu.se/upload/publikationer/content0/3/datorbaserad_ko gnitiv_beteendeterapi_angestsyndrom_depression_200703.pdf (2009-08-31) SCB, Statistiska centralbyrån. Ohälsa och sjukvård 1980-2005; 2008 SFI, Statens folkhälsoinstitut. Nationella folkhälsoenkäten. Hälsa på lika villkor; 2008. Socialstyrelsen (2005). Folkhälsorapport 2005; 2005, ISBN 91-7201- 940-9. Socialstyrelsen (2007). Psykosocial kompetens i primärvården. Socialstyrelsens förslag till åtgärder för att öka tillgången till psykosocial kompetens i primärvården; 2007, artikelnr. 2007-107-22 Socialstyrelsen (2009, elektronisk). Nationella riktlinjer för depressionssjukdom och ångestsyndrom beslutsstöd för prioriteringar. Preliminär version. Tillgängligt från http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/2009-126-85 (2009-09-02) Svanborg P, Åsberg M (1994). A new self-rating scale for depression and anxiety states based on the Comprehensive Psychopathological Rating Scale. Jan; 89 (1): 21-8. Svanborg P, Åsberg M (1995). Psykiatrisk egenbedömning (CPRS-S-A). En självskattningsskala för ångest- och depressionssyndrom. DuroGrafiska: Malmö. Vårddatalagret, Landstinget i Östergötland. Uppgifterna finns ej tillgängliga på någon hemsida. Kan erhållas genom kontakt med författarna. Walter L, Noorlind Brage H. Östgötens hälsa 2006. Folkhälsovetenskapligt centrum, Rapport 2006:8, Landstinget i Östergötland Wenemark M, Borgstedt-Risberg M, Holmberg t, Nettelbladt P, Noorlind Brage H, Åkerlind I. Östgötens psykiska hälsa. En kartläggning av självskattad psykisk hälsa i Östergötland Hösten 2002 (Rapport 2003:1). Folkhälsovetenskapligt Centrum, Landstinget i Östergötland. 21

Bilaga 1 s.1(3) Utvärdering Psykosocialt behandlingsarbete Q 2008-03-07 Kodnummer Personnummer Kön Namn Kontaktväg Läkare egna VC BVC Övrigt (ex mottagningssköterska) Kontaktorsak (max 3 alternativ, angiven av remittent) Kris Depression Smärta/psykosomatiska symtom Ångestsyndrom Sömnstörningar Stress/utmattningssyndrom Psykosociala problem Behandlingsgrund (max 3 alternativ, min behandlingsgrund) Kris Depression Smärta Ångestsyndrom Sömnstörningar Psykosomatiska symtom Stress/utmattningssyndrom Psykosociala problem Civilstånd gift/sambo utan barn ensamstående utan barn gift/sambo med barn ensamstående med barn Har Arbete/studerar? Ja Nej Född i Sverige? Ja Nej Om Nej, ange inflyttningsår Behandlingsstart datum

Vid behandlingsstart Vid behandlingsavslut s.2(3) Sjuskrivnings-/sjukersättningsgrad vid behandlingsstart 100 % 75 % 50 % 25 % ej sjukskriven / ej sjukersättning Läkemedelsanvändning vid behandlingsstart? Inget av nedanstående läkemedel Mot oro/ångest Mot smärta Mot depression Mot sömnsvårigheter Mot andra psykiska besvär Tillhör några av dessa läkemedel gruppen bensodiazepiner Ja Nej CPRS-SA (ange poäng för ) Depression Ångest Tvång Sjukskrivnings-/sjukersättningsgrad vid behandlingsavslut 100 % 75 % 50 % 25 % ej sjukskriven / ej sjukersättning Läkemedelsanvändning vid behandlingsavslut? Inget av nedanstående läkemedel Mot oro/ångest Mot smärta Mot depression Mot sömnsvårigheter Mot andra psykiska besvär Tillhör några av dessa läkemedel gruppen bensodiazepiner? Ja Nej CPRS-SA (ange poäng för ) Depression Ångest Tvång EQ-5D ( vid behandlingsstart; ange en siffra mellan 1-3 för varje fråga) Rörlighet Hygien Aktivitet Smärta Oro/nedstämdhet VAS (ange värdet från Termometern 0-100) Har vårdplan/behandlingsplan upprättats tillsammans med patienten? Ja Nej EQ-5D (vid behandlingsavslut; ange en siffra mellan 1-3 för varje fråga) Rörlighet Hygien Aktivitet Smärta Oro/nedstämdhet VAS (ange värdet från Termometern 0-100) Om Ja, är dessa mål uppfyllda vid behandlingsslut? Helt Delvis Inte alls

s.3(3) Har patientens drog och alkoholvanor diskuterats Ja Nej Avslut: Planerat Oplanerat Hänvisning /remiss till annan? Ja Nej, Om ja, till vem?... Totalt antal besök Avslutnings datum Kommentar (kommentarer eller förklaringar till svar eller uteblivet svar. Kan gälla alla frågor).

Förteckning över rapporter utgivna av FoU-enheten för Närsjukvården, Östergötland, ISSN 1102-3805 Kan beställas via e-post: Fragelada_NS_FoU@lio.se, enstaka exemplar skickas utan kostnad. Rapporterna finns också som PDF-filer på vår hemsida: www.lio.se/fou Vägledd självhjälp vid depression En pilotstudie av internet- och telefonbaserad kognitiv beteendeterapi inom primärvården Författare: Jonas Almlöv, Anniqa Foldemo, 2009:1 Zebramodellen rehabilitering för patienter med stressrelaterade besvär Författare: Eleonor Sandbladh, Eva Fahlgren, 2008:4 Hemsjukvård i samverkan för äldre med komplexa vård- och omsorgsbehov Författare: Anita Althén, Gunilla Ivarsson, Susanne Kjellberg, Susan Wilhelmsson, Agneta Andersson, 2008:3 Klamydiapartnerpårningen går snabbare med egenprovning i hemmet en öppen klusterrandomiserad kontrollerad studie från två STD-mottagningar Författare: Sabina Malkoc, Daniel Wilson. 2008:2 Förbättrad självbild efter sjukgymnastikbehandling vid långvarig smärta och stressymtom Författare: Ewa Busch, Lotta Ring, 2008:1 Provtagning ur perifer venkateter (PVK) den största orsaken till hemolys en studie vid Akutmottagningen, Närsjukvården i Östra Östergötland Författare: Titti Peltonen, Karin Wallin, 2007:5 Hur upptäcker man patienten med sömnapné? Författare: Maud Holmgren, 2007:4 Själen i primärvården psykisk ohälsa hos unga vuxna och deras upplevelser av vården Författare: Lisbeth Börelius, Anniqa Foldemo, Tommy Holmberg, Anna-Karin Schöld, Lars-Håkan Thorell, Rita Ylikivelä, 2007:3 Närståendes delaktighet i den psykiatriska vården en enkätundersökning i Östergötland 2006 Författare: Gun Johansson, Agneta Eliason, Sven Löbu, Tommy Holmberg, 2007:2 Att införa ett interventionsprogram för barn med övervikt är lättare sagt än gjort! Författare: Ann-Charlotte Tunemar, Anna-Karin Schöld, 2007:1 Astma- och KOL-vården i Östergötland en kartläggning baserad på nationella riktlinjer Författare: Siw Carlfjord, Malou Lindberg, 2006:4

Vad kan Sverige lära av Fastlegeordningen i Norge? Författare: Lars Borgquist, Ing-Marie Hallgren, Sven Engström, 2006:3 Goda matvanor för små barn Intervention riktad till förstagångsföräldrar på BVC Författare: Britt Marie Lundstedt, 2006:2 Riktlinjer i folkhälsoarbetet riktat mot astma-, diabetes- och hypertonisjukdom inom primärvård ett exempel från Östergötland Författare: Anna-Karin Schöld, 2006:1 Psykisk ohälsa. Rapport från workshop med temat Psykisk ohälsa i Östergötland den 12 april 2005 Ett samarbete mellan Landstinget i Östergötland och Försäkringskassan 2005:4 Vem bryr sig? Distriktssköterskans förebyggande och hälsofrämjande arbete ett svårprioriterat uppdrag och en outnyttjad resurs Författare: Malou Lindberg, Susan Wilhelmsson 2005:3 Distriktssköterskors syn på omvårdnad och dokumentation vid bensår Författare: Åsa Nordesjö, 2005:2 Mobilt omvårdnadsteam De anhörigas upplevelser av psykiatrisk hemsjukvård Författare: Kerstin Nordenfelt 2005:1 Vad händer efter FoU-projekt eller FoU-utbildning? En undersökning av hur projekt som resulterat i FoU-rapport påverkat personal och/eller verksamhet och hur genomgången kurs i forskningsmetodik påverkat deltagarna Författare: Ewa Grodzinsky, Ing-Marie Hallgren, Ethel Molnár 2004:4 Att utveckla handlingsplaner för det skadepreventiva arbetet inom kommun och Landsting Författare: Ingrid Andersson, Kristina Allerth 2004:3 Utan helhetssyn ingen primärvård En studie av ett svårfångat begrepp Författare: Eva Lena Strandberg, Susan Wilhelmsson 2004:2 Dessutom finns ett stort antal rapporter som utkommit i tidigare rapportserier under åren 1989 och framåt. Hör gärna av dig till oss på FoU-enheten om du vill fråga om dessa.