SKOLHÄLSOVÅRD I. Övergripande målbeskrivning Profil och verksamhetsfält Skolhälsovården utgör dels en fortsättning av den förebyggande barnhälsovården, dels en arbetsmiljöinriktad hälsovård för barn och ungdomar vid landets största "arbetsplats" med 1,5 miljoner elever. Skolhälsovården är en del i det skyddsnät, som utgör samhällets värn mot gamla och nya hälsorisker. Skolhälsovården tillhandahåller dessutom medicinsk sakkunskap i skolans planerings- och utvecklingsarbete. Skolhälsovården spelar därför en viktig roll i skolans folkhälsoarbete. Förhållningssätten är tvärfackliga med breda kontaktytor även utanför hälso- och sjukvården. Tyngdpunkten inom skolhälsovården ligger på förebyggande åtgärder. Skolhälsovårdens roll är att värna om och bidra till en utveckling av det friska hos barn och ungdom. Tidig diagnos av såväl psykiska, fysiska som sociala missförhållanden och avvikelser är avgörande för skolans möjligheter att anpassa sitt arbetssätt till elevens förutsättningar. För sjuka och handikappade elever utgör skolhälsovården en viktig stödresurs. Skolhälsovården svarar även för enklare sjukvårdsinsatser. Grundstenarna i skolhälsovårdens arbete är den socialmedicinska inriktningen i kombination med gedigen kunskap om skolans fysiska och psykosociala miljö, dess krav och möjligheter. Specialistkompetens i skolhälsovård förutsätter dessutom kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som motsvarar specialistkompetens i någon av specialiteterna barn- och ungdomsmedicin, barn- och ungdomspsykiatri eller allmänmedicin. Förebyggande verksamhet Skolan är en unik institution när det gäller möjligheten att kunna påverka barns och ungdomars livsstil. Läkarens roll i detta arbete är att vara medicinsk resursperson som skall stödja, ofta initiera och entusiasmera skolans arbete med hälsofostran. Läkaren kan också bidra med kunskap om sambanden mellan hälsa och levnadsvillkor, om hälsans ojämna fördelning i befolkningen och om de åtgärder som kan behöva vidtagas för att påverka sådana förhållanden. Dit hör spridande
av kunskap om barn som far illa samt om invandrares och flyktingars speciella hälsosituation. För elever i behov av särskilt stöd har skolläkaren ett särskilt ansvar. Skolans arbetssätt kan utgöra en psykisk stress för vissa barn t ex barn med koncentrationsstörningar, barn med dyslexi och med motoriska/perceptuella svårigheter. Integrering i skolan av barn och ungdomar med långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning kräver medicinsk information till lärare och skolpersonal i syfte att motverka överbeskydd eller rädsla och bristande förståelse. Skolläkarens uppgift är att dels generellt informera skolans personal om t ex allergi, diabetes och epilepsi för att öka förståelsen för dessa sjukdomar, dels att i det enskilda fallet medverka till att skolans arbetssätt och miljö anpassas utifrån elevens förutsättningar. Den individuella kontakt som sker regelbundet genom hälsokontroller etc ger möjlighet att förutom somatiska avvikelser fånga upp eventuella emotionella störningar och sociala problem. Avgörande för om detta skall lyckas är skolläkarens respektive skolsköterskans sätt att bemöta eleven. Viktiga egenskaper är god inlevelseförmåga och god erfarenhet av samtal med barn och ungdomar. Tabubelagda problem såsom incest, misshandel, föräldrars missbruk, fordrar en omsorgsfull, saklig och etisk handläggning för att eleverna skall våga tala om sina eventuella problem. Att värdera sjukdomstecken och symtom med hänsyn till framtida yrkesval är en viktig arbetsuppgift för skolläkare. Detta kräver inte bara förmåga att värdera den framtida betydelsen av symtom och avvikelser utan även kunskaper om arbetslivets krav och villkor. I detta arbete behövs ett nära samarbete med behandlande specialister. Hälsopedagogik är en stor del av skolläkarens arbete. Vid varje kontakt med enskild elev bör man föra ett resonemang om hälsan och vad som kan göras för att förbättra den i relation till aktuellt symtom (t ex spänningshuvudvärk). Skolläkaren efterfrågas ofta vid föräldramöten som föredragshållare i medicinska frågor. När det gäller undervisning av skolans personal spelar information om långvariga sjukdomar, smittskydd och olycksfallsvård en viktig roll. Vidare
åligger det ofta skolläkaren att utfärda och uppdatera skriftliga instruktioner för skolpersonalen i bl a akutsituationer. Sjukvårdande verksamhet Skolläkaren svarar också för viss sjukvård. Det gäller sjukvårdsinsatser av enklare art, som inte kräver en omfattande utrustning. När så är lämpligt remitteras eleven vidare till specialist utanför skolan. Samverkan inom hälso- och sjukvårdssystemet Skolhälsovården har en nära samverkan med barnhälsovården i samband med barnets övergång till skolan. Genom att skolhälsovården har hand om många elever ända upp i vuxenålder behövs breda samverkansytor både till primärvård och sluten vård som ansvarar för sjukvård av barn och vuxna. Kunskaper, färdigheter och förhållningssätt Skolläkaren skall ha goda kunskaper om barns och ungdomars normala utveckling. Skolläkaren skall känna till det aktuella problempanoramat för barn och ungdom. Skolläkarens arbete karakteriseras av en helhetssyn. Det betyder mer konkret att man vid bedömning av en elev tar hänsyn till alla aspekter på hälsan med en koppling till barnets hela miljö såväl i skolan som i familjen och på fritiden. Skolans och elevvårdens möjligheter till såväl primär, som sekundär och tertiär prevention utgör grunderna för skolläkarens arbete. Interdisciplinärt arbete såväl inom som utanför skolan är viktiga metoder i detta arbete. Under specialiseringstjänstgöringen skall den blivande specialisten vidare träna sin förmåga att fatta självständiga och välgrundade beslut i frågor av medicinsk-etisk natur förvärva kunskaper om övergripande sjukvårdspolitiska mål och prioriteringar beredas tillfälle att delta i verksamhetsplanering och ekonomiuppföljning samt i arbete med produktionskontroll och kvalitetsutveckling förvärva kunskaper och insikter i läkarens arbetsledarroll uppmuntras att ta del i forsknings- och utvecklingsarbete samt utveckla sin förmåga att kritiskt granska resultaten av olika metoder och tekniker fördjupa sina kunskaper om möjligheterna att förebygga sjukdom och skada, samt delta i individuellt och generellt förebyggande arbete
träna sin pedagogiska förmåga genom att delta i undervisning och handledning av olika personalkategorier. Sidoutbildning Sidoutbildning inom annan specialitet fordras ej för specialistkompetens i skolhälsovård. Teoretisk utbildning Parallellt med den kliniska tjänstgöringen skall teoretiska studier bedrivas, likaså skall deltagande i kompletterande utbildning i form av kurser, konferenser etc ingå. ST-läkaren skall i samråd med handledaren planlägga litteraturstudier och kursdeltagande som kan påskynda kompetensutvecklingen samt ge kunskaper och färdigheter, som kan vara svåra att förvärva inom ramen för tjänstgöringen. Kvalitetssäkring Målbeskrivningen skall tjäna som vägledning för den läkare som avser att specialisera sig inom ämnesområdet. Den skall vidare utgöra grunden för ett individuellt tjänstgöringsprogram, som skall utformas i samråd mellan ST-läkare och handledare så snart som möjligt efter anställningen. Specialiseringstjänstgöringen skall ske under handledning och det är verksamhetschefens och handledarens ansvar att tillsammans med ST-läkaren planera tjänstgöring och utbildning så att specialistkompetens uppnås inom den tid som anges i författningen. Det är också verksamhetschefens ansvar att tillse att kompletterande utbildning/tjänstgöring tillhandahålls i de fall kunskapsbehovet inte kan tillgodoses inom den ordinarie verksamheten. ST-läkarens kompetensutveckling skall fortlöpande kontrolleras och stämmas av gentemot det individuella tjänstgöringsprogrammet; en lämplig form för detta är regelbundna utvecklingssamtal. II. Preciserade delmål Specialisten i skolhälsovård skall
- ha kännedom om skolans arbetssätt samt ha kunskaper avseende läroplaner och lokala skolplaner. Det pedagogiska inslaget är viktigt i skolläkarens arbete, varför grundläggande pedagogiska kunskaper är av stort värde - vara väl förtrogen med de övergripande målen för verksamheten beskrivna i WHO:s dokument Health for all by the year 2000 och FN:s konvention om barns rättigheter - ha goda kunskaper om de legala förutsättningarna för verksamheten, vilka anges bl a i skollagen, hälso- och sjukvårdslagen samt smittskyddslagen - ha goda kunskaper om förutsättningar och möjligheter för de screeningsmetoder, som tillämpas i skolhälsovårdens verksamhet. Skolläkarens roll i skolhälsovårdens screeningsprogram, för vilket ofta skolsköterskan har huvudansvaret, är kvalitetskontroller och bedömningar av utfallet - vara väl förtrogen med och kunna bedöma barns och ungdomars normala fysiska, psykiska och sociala hälsa ur ett tvärvetenskapligt perspektiv. Detta kräver goda kunskaper om barn och ungdomars normala tillväxt och utveckling - ha kunskaper om de funktionsnedsättningar, sjukdomar och handikapp som förekommer i skolåldern. Skolläkaren skall ha kännedom om möjliga behandlingsåtgärder och ha en fördjupad kunskap om de utvecklingsmässiga och sociala konsekvenserna. Skolläkaren skall ha god kunskap om alla barn i behov av särskilt stöd, i synnerhet ha goda kunskaper om neuropediatriska funktionsnedsättningar och sjukdomar (t ex DAMP, ADHH, Aspergers syndrom), dyslexi och det pykosomatiska sjukdomspanoramat - kunna bedöma risker och konsekvenser av olika levnadsförhållanden som påverkar barns och ungdomars hälsa. Speciellt bör här omnämnas barn- och ungdom i missbrukarmiljö. Den växande andelen invandrare och flyktingar fodrar god kunskap om förhållningssätt vid mötet med människor från andra kulturer och om krigsskadade människors reaktioner och svårigheter
- ha goda kunskaper om barn som far illa samt diagnostik, lagstiftning och handläggning av sådana ärenden. Skolläkaren skall ha grundläggande kunskaper och färdighet att primärt handlägga sexuella övergrepp - ha god kunskap om barn och ungdomars riskbeteenden och bemötande av dessa - ha god kännedom om vaccinationsprogrammen samt speciellt om kontraindikationer och biverkningar i samband med vaccination - uppvisa goda kunskaper och kunna ge information och skolrelaterade råd vid fall av t ex tuberkulos, salmonella, hepatit A och B och HIV - känna till olika hälsopedagogiska metoder, deras möjligheter och begränsningar. Speciellt god kunskap bör han ha på områden som gäller kost, motion, tobak, narkotika, doping, alkohol samt sex och samlevnad - ha goda kunskaper om riskfaktorer i skolans fysiska miljö. Detta innefattar kunskaper om olycksfallsrisker i skolmiljön, belysningsförhållanden, inomhusklimat, ergonomiska brister m m. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot sådana miljöförhållanden som kan skapa problem för vissa grupper, t ex barn med allergi - ha goda kunskaper om skolans psykosociala arbetsmiljö och på så sätt kunna ingripa i missförhållanden både på individ- och gruppnivå t ex genom att medverka till att ta fram åtgärdsprogram mot mobbning och våld - kunna värdera sjukdomstecken och symtom med hänsyn till framtida yrkesval för att kunna ge en adekvat medicinsk yrkesvägledning - känna till metoder för folkhälsoarbetet på kommunal, landstings- och nationell nivå.