I. Övergripande målbeskrivning

Transkript

1 HÖRSELRUBBNINGAR I. Övergripande målbeskrivning Profil och verksamhetsfält Specialiteten hörselrubbningar (audiologi) omfattar handläggningen av patienter med sjukdomar i hörsel- och balanssystemet. Specialiteten omfattar individuellt inriktad laborativ och klinisk diagnostik och behandling innefattande habiliterande och rehabiliterande åtgärder samt förebyggande insatser. Centralt är förståelsen av hörselns fysiologi samt kännedom om konsekvenserna av hörselnedsättning av olika typ och svårighetsgrad. Specialiteten omfattar patienter i alla åldrar med störningar i hörsel- och balansorganens funktion med hörselbetingad påverkan på språk- och talfärdigheter, utveckling, arbetsliv och/eller psykosocial anpassning. Stora patientgrupper utgörs av barn och vuxna med hörselskada, patienter med invalidiserande öronsus samt patienter med yrsel och balansstörningar. Samverkan inom hälso- och sjukvårdssystemet Specialiteten har särskilt stort kunskapssamband och samarbete med öron- näs- och halssjukdomar samt röst- och talrubbningar. Därtill förekommer betydande kontakter med flera andra specialiteter som barn- och ungdomsspecialiteter, neurologiska specialiteter, rehabiliteringsmedicin och geriatrik. Väsentligt är samarbetet med flera olika yrkeskategorier som audionomer, tekniska audiologer, kuratorer, sjukgymnaster, hörselpedagoger, psykologer m fl. Det förekommer frekventa kontakter med försäkringskassan, arbetsvårdande instanser och handikappföreningar. Kunskaper, färdigheter och förhållningssätt Specialiteten är inriktad på kommunikativa sjukdomar och förenar en starkt teknisk inriktning med ett psykosocialt synsätt. Specialisten i hörselrubbningar skall A. Självständigt kunna handlägga/utföra

2 rutinmässig diagnostik av hörselnedsättningar, tinnitus och andra hörselrubbningar audiologisk mätteknik medicinsk behandling utredning och selektion av patienter som är lämpliga för kirurgisk behandling. bullerskador och bullerprofylax utredning och behandling av balansrubbningar och andra otoneurologiska störningar omhändertagande av barn med misstänkt hörselnedsättning krisbearbetning för patienter och anhöriga diagnostik och behandling av enkla och vanliga öron- näs- och halssjukdomar B. Ha god kännedom om specialiserad hörseldiagnostik som rutinmässigt används inom specialiteten hörselteknisk rehabilitering inkluderande hörapparater och arbetstekniska hjälpmedel hörselpedagogisk habilitering/rehabilitering, psykosocial rehabilitering och socialkurativ rehabilitering sanerande och hörselförbättrande öronkirurgi hörselscreening för olika grupper C. Ha teoretisk kännedom om eller ha närvarit vid handläggning av avancerad hörseldiagnostik kokleärt implantat otoneurologiska specialtester Under specialiseringstjänstgöringen skall den blivande specialisten vidare träna sin förmåga att fatta självständiga och välgrundade beslut i frågor av medicinsk-etisk natur

3 förvärva kunskaper om övergripande sjukvårdspolitiska mål och prioriteringar beredas tillfälle att delta i klinikens verksamhetsplanering och ekonomiuppföljning samt i arbete med produktionskontroll och kvalitetsutveckling förvärva kunskaper och insikter i läkarens arbetsledarroll uppmuntras att ta del i forsknings- och utvecklingsarbete samt utveckla sin förmåga att kritiskt granska resultaten av olika metoder och tekniker fördjupa sina kunskaper om möjligheterna att förebygga sjukdom och skada, samt delta i individuellt och generellt förebyggande arbete träna sin pedagogiska förmåga genom att delta i undervisning och handledning av olika personalkategorier. Gemensam kunskapsbas Specialiteten hörselrubbningar har en gemensam kunskapsbas med specialiteterna öron-, näs- och halssjukdomar och röst- och talrubbningar (se preciserade delmål). Sidoutbildning Specialiteten har ett stort verksamhetsfält. Förutom den sidoutbildning som ingår i den gemensamma basen ovan krävs också sidoutbildning antingen inom någon neurologisk specialitet eller inom habiliterande/rehabiliterande verksamhet. Erfarenhet från diagnostik, krishantering och rehabilitering av kommunikativa sjukdomar av olika slag är nödvändig. Genom att sidoutbildningen kan genomföras inom alternativa specialiteter får specialisten en profilering inom någon gren av verksamhetsfältet. Teoretisk utbildning Parallellt med den kliniska tjänstgöringen skall teoretiska studier bedrivas, likaså skall deltagande i kompletterande utbildning i form av kurser, konferenser etc ingå. ST-läkaren skall i samråd med handledaren planlägga litteraturstudier och kursdeltagande som kan påskynda kompetensutvecklingen samt ge kunskaper och färdigheter, som kan vara svåra att förvärva inom ramen för tjänstgöringen.

4 Kvalitetssäkring Målbeskrivningen skall tjäna som vägledning för den läkare som avser att specialisera sig inom ämnesområdet. Den skall vidare utgöra grunden för ett individuellt tjänstgöringsprogram, som skall utformas i samråd mellan ST-läkare och handledare så snart som möjligt efter anställningen. Specialiseringstjänstgöringen skall ske under handledning och det är verksamhetschefens och handledarens ansvar att tillsammans med ST-läkaren planera tjänstgöring och utbildning så att specialistkompetens uppnås inom den tid som anges i författningen. Det är också verksamhetschefens ansvar att tillse att STläkaren erhåller den sidoutbildning som målbeskrivningen föreskriver och att kompletterande utbildning/tjänstgöring tillhandahålls i de fall kunskapsbehovet inte kan tillgodoses inom den ordinarie verksamheten. Handledaren skall tillse att sidoutbildningen utformas så att målbeskrivningens krav tillgodoses och att god och regelbunden kontakt etableras med sidoutbildande enheters handledare och med eventuell studierektor. ST-läkarens kompetensutveckling skall fortlöpande kontrolleras och stämmas av gentemot det individuella tjänstgöringsprogrammet; en lämplig form för detta är regelbundna utvecklingssamtal. I. Preciserade delmål Gemensamt för specialiteterna öron-, näs- och halssjukdomar, hörselrubbningar och röst- och talrubbningar A. Specialisten skall självständigt kunna handlägga/utföra - konventionell öron-, näs- och halsundersökning - utförande och tolkning av informella hörseltest med stämgaffel och konversationsprov - ton- och talaudiometri - tympanometri

5 - infektionstillstånd i ytteröra, hörselgång och mellanöra såsom extern otit, akut otit och infekterad kronisk otit - otosalpingit - traumatiska skador på ytteröra, hörselgång och trumhinna - åldershörselnedsättning och bullerskada - primär utredning av mellanöresjukdomar - neurologisk undersökning med otoneurologisk inriktning - primär utredning och behandling av yrseltillstånd och balansrubbningar - störningar i kranialnervernas funktion - smärttillstånd inom huvud- och halsregion - primärt omhändertagande av röst- och talrubbningar Inom hörselrubbningar A. Specialisten skall självständigt kunna handlägga/utföra Medicinsk audiologi - sjukdomar och degenerativa tillstånd i innerörat - rutinmässiga psykoakustiska mätmetoder - impedansaudiometri - hjärnstamsaudiometri - ototeknik och problem associerade med hörselgångsinsatser - anamnestiskt samtal med inriktning på hörselrubbningar, kommunikationsförhållanden, balansstörningar och psykosociala förhållanden - uppföljning av screeningundersökning inom barnhälsovård och skolhälsovård - utvecklingsbedömning av barn, särskilt beträffande språkutveckling - bedömning och vårdplanering av barnaudiologiska patienter med avseende på diagnostiska åtgärder, familjestöd, utfärdande av erforderliga intyg samt initiering av teknisk och pedagogisk behandling - krissamtal med föräldrar till barn med nyupptäckt hörselskada - utredning och bedömning av patienter inför teknisk, pedagogisk och psykosocial hörselrehabilitering - grundläggande kunskap om teknisk, pedagogisk och psykosocial hörselrehabilitering - informations- och stödsamtal med patienter och anhöriga vid handikappande sjukdomstillstånd och psykosociala krissituationer som förekommer inom specialiteten

6 - uppföljning av screeningundersökningar inom företagshälsovården, yrkesaudiologisk utredning samt försäkringsmedicinsk handläggning - utredning, behandling och rehabilitering vid tinnitus - utredning, behandling och rehabilitering vid yrsel - mikroskopi av öron med avancerad patologi - utredning och selektion av patienter som är lämpliga för öronkirurgisk behandling - bullerskador och bullerskadeprofylax - försäkringsfall och ha goda kunskaper om försäkringssystem och intyg Operativa ingrepp - tamponadbehandling av hörselgång - paracentes och inläggning av dränagerör i trumhinnan - transtympanal applikation av farmaka - adenoidektomi B. Specialisten skall ha god kännedom om - hörsel- och balanssystemens anatomi och fysiologi - psykoakustik och akustik - missbildningar av ytteröra, hörselgång och mellanöra - grundläggande kunskap i teknisk audiologi - grundläggande hörselpedagogiska behandlingsmetoder - rehabilitering av hörselskada med tekniska hjälpmedel - tinnitusanalys och utprovning av tinnitusmasker - sanerande och hörselförbättrande öronkirurgi - kunskap om alternativa kommunikationsmetoder samt teckenspråk och dövkultur - beteendevetenskapliga behandlingsmetoder - allergi och andra överkänslighetsreaktioner i övre luftvägarna - människans mentala och fysiska åldrande - grunder i medicinsk och neurologisk rehabilitering - specialiserad hörseldiagnostik, exempelvis talaudiometri i buller, riktningsaudiometri och otoakustisk emissionsmätning - benförankrad hörapparat

7 - genetiska orsaker till hörselrubbningar C. Specialisten skall ha närvarit vid eller ha teoretisk kännedom om handläggning av - utredning, behandling och uppföljning av patient för kokleärt implantat - otoneurologiska specialtester - avancerade elektrofysiologiska tester - medfödd läpp-, käk- och gomspalt