Barn som anhöriga i socialtjänsten - Dokumentation av utredning som syftar till att ge underlag till framtida förbättringar Den aktuella utredningen skall fokusera på hur ett samordnat arbete och gemensamma erfarenheter från olika verksamheter kan tillvaratas för ett bättre arbete kring ett barnperspektiv i socialtjänsten. Inom ramen för det aktuella utredningsuppdraget önskar Socialförvaltningens ledningsgrupp få nedanstående frågeställningar besvarade. Hur kan ett enhetligt och effektivt arbete bedrivas för att säkerställa att barns situation som anhöriga beaktas i socialtjänstens verksamheter Förvaltningsledningen ger uppdraget till Marie Andreasson som utredare och som genomför uppdraget under perioden 2013-06-26-2013-12-18. Som resurs till utredaren finns en sammansatt arbetsgrupp i förvaltningen. Ansvarig för att leda utredare i det aktuella utredningsuppdraget är Åsa Johnsson-Sköld och Börje. Det är av betydelse att ledningsgruppen och ansvariga för utredningsuppdraget får löpande återkoppling. I det aktuella utredningsuppdraget skall den löpande uppföljningen genomföras enligt nedan: Utredare återkopplar till ansvariga löpande, vilka i sin tur rapporterar till förvaltningens arbetsgrupp () En avslutande redovisningen efter utfört uppdrag ska ges till förvaltningsledningen Arbetet är knutet till förvaltningens förbättringsarbete, därför är det av betydelse att utredningen även klargör möjliga åtgärder för förbättringar, men även möjliga indikatorer för att kunna bedriva ett långsiktigt förbättringsarbete inom det område som uppdraget avser. 1
Utredningen En arbetsgrupp bestående av representanter från funktionshinderomsorg, äldreomsorg och individ- och familjeomsorg har varit resurs i utredningsarbetet. Arbetsgruppen har bemannats av: Från funktionshinderomsorgen, FO; utvecklingsledare Jenny Kihlström- Blomdahl, anhörigkonsulent Kristine Andreassen och Carina Lindstrand som är samordnare för Barn som anhöriga till förälder med psykiskt funktionshinder; Från äldreomsorgen, ÄO; kurator i demensteamet Lotta Karlsson och anhörigkonsulent Kristina Hansson Från individ- och familjeomsorgen, IFO; sektionschef inom missbrukarvården Lotta Nordström, Ann-Sophie Palmér på barngruppsverksamheten Musslan, socialsekreterare för barn och ungdom Maria Lind och utvecklingsledare Marie Andréasson, barn och ungdom. Begrepp Barns situation när föräldrar har egna svårigheter har uppmärksammats alltmer på senare år. I början talade man om de glömda barnen och de osynliga barnen. Längre fram har man börjat tala om barn som anhöriga och den senaste tiden alltmer, i en del sammanhang, som närstående. Det kan leda till begreppsförvirring då man inom anhörigstöd använder anhörig som benämning på den som vårdar sin närstående som är sjuk. I texten används barn som anhöriga. Barn är man enligt juridisk definition och enligt Barnkonventionen fram till man är 18 år. Idag är de flesta barn fortfarande helt beroende av sina föräldrar fram till de gått ut gymnasieskolan varför det i det här sammanhanget är lämpligt att med barn mena personer upp till 20 år. I socialtjänstens olika verksamheter benämner vi de personer vi ger stöd och insatser på olika sätt; klienter, brukare, vårdtagare eller patienter. I texten har därför alla benämningar tagits med. Barn kan vara anhöriga till biologiska föräldrar som man lever tillsammans med, har umgänge med eller aldrig träffar. Man kan också leva tillsammans med en vuxen som man inte har några biologiska band med. Även i det fallet är man i högsta grad anhörig när den vuxne har svårigheter som ger rätt till stöd och insatser genom socialtjänsten. Barn kan också vara anhöriga till syskon med sjukdomar och funktionshinder. I Socialtjänstlagen (SoL) sägs inget om barn som anhöriga. I SoL 5 kap 10 talas om att Socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder. 2
Det är den paragraf som vi lutar oss mot när det gäller socialtjänstens anhörigarbete. När det gäller barn som anhöriga får vi vända på perspektiven. Socialtjänsten har ett ansvar för att ge barn stöd för att de är särskilt utsatta i sin position som anhöriga till en förälder som har svårigheter, inte för att de har som uppgift att vårda eller stödja sin förälder. Det är lätt att orden leder oss fel. Hur blir det för barnen? Idag vet vi att barn påverkas när föräldrar inte mår bra. Missbruk, allvarlig sjukdom, psykisk ohälsa, våld och dödsfall är exempel på svårigheter i familjen som får konsekvenser för barnen. Föräldrar är de som ska ge stabilitet och trygghet åt barnen. När föräldrarna har svårigheter som krånglar till livet för dem innebär det att barnen påverkas på flera sätt; föräldern finns inte alltid tillgänglig på det sätt som ett barn behöver, barnet är många gånger oroligt över att det ska hända föräldern något, barnet förstår ofta inte vad det är som händer, barnet får ta ett orimligt stort ansvar för sin egen och andra familjemedlemmars situation, barnet kan vara med om svåra upplevelser. Många gånger pratar man inte öppet om svårigheterna i familjen, det gör situationen än mer svårförståelig och oöverskådlig för barnet. Man talar om olika faktorer som påverkar barns liv och uppväxt riskfaktorer och skyddsfaktorer. Exempel på riskfaktorer är ohälsa och svårigheter hos föräldern, bristande anknytning, bristande nätverk. Exempel på skyddsfaktorer kan vara en väl fungerande förälder om den andre föräldern inte mår så väl, stort och välfungerande nätverk, att barnet är informerat om förälderns sjukdom eller svårighet och att man kan prata om både det och om barnets situation. Även svåra riskfaktorer kan i viss mån kompenseras av skyddsfaktorer. Vilka barn är det? En svensk registerstudie från 2013 visar att av barn födda 1987 1989 hade 6% föräldrar som legat på sjukhus p g a psykisk ohälsa; 2,5% föräldrar som legat på sjukhus p g a alkoholmissbruk och 1,5% föräldrar som legat på sjukhus p g a narkotikamissbruk under barnens uppväxt. 17% av barnen uppskattades i samma undersökning ha föräldrar med problem med alkohol eller narkotika som inte föranlett sjukhusvård. I en annan undersökning, gjord 2007 2011, uppgav 28% av föräldrar till barn 10 18 år gamla att de hade en kronisk sjukdom. Drygt 3% av alla barn födda 1973 1989 hade enligt en undersökning en förälder som hade avlidit före barnens 18-årsdag. (se Barn som anhöriga konsekvenser och behov när föräldrar har allvarliga svårigheter eller avlider, sid 14. Socialstyrelsen 2013) Barn i Jönköping Barn finns som anhöriga inom alla socialtjänstens verksamheter. 3
Inom äldreomsorgen är det främst i arbetet med personer med demens och i hemtjänsten där man arbetar med all hemtjänst oavsett om beslutet kommer från äldreomsorg eller funktionshinderomsorg. Även inom försörjningsstöd behöver barnens situation lyftas fram. När föräldrarna är långvarigt bidragsberoende kan det ofta finnas bakomliggande orsaker eller leda till problematik som försvårar situationen för barnen. Det är också av stor vikt att uppmärksamma barnens situation när familjen hotas av eller är med om att man vräks från bostaden och när det finns våld i familjen. Det finns flera andra händelser och omständigheter i livet som gör att barns situation särskilt behöver uppmärksammas, exempelvis när någon förälder sitter i fängelse, men där socialtjänsten inte självklart är delaktig. Det är dock viktigt för socialtjänsten att, när någon har insatser eller annan kontakt med socialtjänsten, fånga upp om det finns en sådan omständighet i en familj med utgångspunkt att det påverkar barnet. Inom ramen för denna utredning gjordes en inventering av hur många föräldrar och barn det handlar om. Inom FO, ÄO, HS och IFO/missbruk svarade verksamheterna på hur många klienter/brukare/patienter/vårdtagare som är föräldrar till barn under 20 år, hur många barn som bor tillsammans med föräldrar som är klient/brukare/patient/vårdtagare, hur många andra barn som bor i familjerna och hur många barn klienter/brukare/patienter/vårdtagare har umgänge med. Det ställdes också en fråga om hur många syskon under 20 år klienter/brukare/patienter/vårdtagare har. Inventeringen gällde vecka 46 2013. Eftersom man inte alltid ställer frågan om personer har barn eller inte är svaren inte tillförlitliga om man tänker att man med det ska få veta hur många föräldrar och barn det rör sig om. Inventeringen visar en lägstanivå så här många föräldrar och barn är identifierade. Man kan anta är de är långt fler. De svar som kom in visade att 193 personer är föräldrar till barn under 20 år. Av dem återfinns 59 personer inom missbrukarvården och 123 inom funktionshinderomsorgen. Inom hälso- och sjukvårdsverksamheten svarade man att man visste om 10 föräldrar och inom äldreomsorgen 1 förälder. Personalen som har svarat vet om 180 biologiska barn, fördelade på IFO/missbruk och funktionshinderomsorgen. Personer som har insatser inom socialtjänsten kan också bo tillsammans med barn som man inte är förälder till, exempelvis en sambos barn. Där förefaller vi inte ha så stor kunskap om barnen, endast 4 barn har kommit med i inventeringen. När det gäller barn som klienter/brukare/patienter/vårdtagare inte bor tillsammans med men träffar i samband med umgänge kom 72 barn med, något fler från FO än IFO/missbruk. 4
Barn och ungdomar som har stöd inom funktionshinderomsorgen har många gånger stora omvårdnadsbehov och behöver mycket hänsynstagande från sin närmaste omgivning. Syskon till de barnen får ofta stå tillbaka i förhållande till sitt funktionshindrade syskon. I inventeringen finns 121 syskon med. Dessutom finns 12 syskon noterade inom IFO/missbruk och HS. Sammantaget visar inventeringen att det under vecka 46 fanns minst 385 barn i Jönköping som är anhöriga till föräldrar eller syskon som har så stora svårigheter i sitt vardagsliv att de är berättigade till insatser från socialtjänstens funktionshinderomsorg, hälso- och sjukvård, äldreomsorg eller missbrukarvård. (Se bilaga) Barnkonventionen Socialtjänsten arbetar, liksom övriga delar av kommunen, efter FN:s konvention om barns rättigheter. Några artiklar är särskilt värda att lyfta fram i sammanhanget. I Barnkonventionens 3:e artikel står att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. När barnets förälder eller syskon är den som får insatser av socialtjänsten är ju åtgärden inte avsedd för barnet, men den rör ändå barnet. Artikel 6 talar om att alla barn har rätt till liv och att utvecklas. Barnet har rätt att uttrycka sin mening och dess åsikter ska tillmätas betydelse, artikel 12. Det kan vara svårare att tillgodose när den vuxne i barnets närhet har stora behov och behöver hänsynstagande. I artikel 31 sägs att barnet har rätt till lek, vila, fritid m m. Även det kan möta på svårigheter när den vuxne har funktionshinder eller sjukdom. Hur fungerar verksamheten idag? I socialtjänsten arbetar vi på olika sätt i de olika funktionerna när klienter/patienter/brukare/vårdtagare är föräldrar eller lever tillsammans med barn: Inom FO/psykiska funktionshinder har man sedan 2002 arbetat med att lyfta barns situation som anhöriga. I FO/intellektuella funktionshinder och FO/personlig assistans fångas inte barnperspektivet upp på ett strukturerat sätt Inom IFO/missbrukarvården finns ett barnombudsarbete sedan drygt fem år tillbaka Inom IFO/försörjningsstöd har man en ambition att barn ska vara synliga i utredningarna och håller på att ta fram utredningsrutiner där barn finns med som ett område. När det gäller hemlöshet och hyresskuldsrådgivning prioriteras barnfamiljer. IFO/invandrar- och flyktingsektionen XXX 5
Inom ÄO arbetar man inte strukturerat med barns situation Det är FO/psykiska funktionshinder som har arbetat med frågan längst. Där finns också ett arbete som är väl förankrat i verksamheten idag. Barn som anhöriga i FO/psykiska funktionshinder Arbetet med barn som anhöriga i FO/psykiska funktionshinder är sprunget ur landstingets motsvarande arbete som hade startat några år tidigare, i slutet av 1990-talet. Där tog engagerade medarbetare inom barn- och ungdomspsykiatriska kliniken (BUP) tillsammans med några ur personalen på vuxenpsykiatriska kliniken initiativ till ett arbete med att lyfta patienternas barns situation. Man utsåg barnombud vid alla enheter inom psykiatriska kliniken och man försökte informera all personal om hur det är för barnen när förälderns har psykisk ohälsa. Arbetet har präglats av tålmodighet och strävsamhet, i början många gånger med en oförståelse för att man inom vuxenvården skulle rikta fokus på någon annan än patienten. När socialtjänsten i Jönköping 2002 startade arbetet med att lyfta fram barnens situation då ena eller båda föräldrarna hade ett psykiskt funktionshinder var det mer allmänt vedertaget att barn påverkas av föräldrars ohälsa och att man även inom vård av vuxna har ett ansvar för barnens situation. En arbetsgrupp bestående av personer från FO/psykiska funktionshinder och IFO/barn och ungdom bildades. I det nystartade arbetet användes landstingets modell att arbeta med barnombud inom de olika enheterna och en barnombudspärm med aktuell information. Idag är det ett etablerat arbetssätt inom FO/psykiska funktionshinder. Arbetsgruppen består av samordnaren för barnfrågor inom funktionen, en enhetschef neuropsykiatriska funktionshinder, en arbetskonsulent, en boendestödjare, en företrädare för IFO, barn och ungdom, öppenvårdsarbetet vid Musslan, och en utvecklingsledare inom IFO, barn och ungdom. Det finns ca 40 barnombud, ett eller två på varje arbetsplats. Arbetsgruppen sammanträder ca 4 gånger per termin, varav en tillsammans med landstingets motsvarande grupp som man har ett nära samarbete med. Barnombuden samlas till barnombudsträff en två gånger per termin. Vid barnombudsträffar ges information som berör området, ny kunskap och litteratur presenteras och dilemman och samverkanssvårigheter fångas upp. Tillsammans med landstinget ger man utbildning i Föra barnen på tal en metod för att prata med klienterna om föräldraskapet, om barnen och hur man som förälder kan prata med sina barn om sina egna svårigheter och om barnets situation. Utbildningen ges en gång per termin till alla barnombud, kontaktpersoner till klienter med barn och övriga som är intresserade. Utbildningen följs upp med erfarenhetsutbyte som också ges en gång per termin. Där får man handledning och vidareutbildning i att tala med klienterna om barnen och föräldraskapet. Jönköping ligger långt 6
fram i landet när det gäller samverkan mellan kommun och landsting omkring arbetet med barn till psykiskt sjuka/funktionshindrade och användningen av metoden Föra barnen på tal. Det har lett till att andra kommuner och landsting är intresserade av att ta del av våra erfarenheter. De har möjlighet att köpa utbildningen av oss i Jönköping. Arbetsgruppen ger tillsammans med landstingets arbetsgrupp ut ett månadsblad med information, i första hand till barnombuden men de kan även användas av andra, både brukare och personal. Barn som anhöriga i IFO/missbrukarvården Inom missbrukarvården har man arbetat med barnombud sedan 2009 Barnombuden utgör också arbetsgrupp omkring frågorna om barn som anhöriga till missbrukande och beroende föräldrar. Barnombuden finns i de olika verksamheterna inom missbrukarvården. Missbrukarvårdens barnombud är med vid gemensamma barnombudsträffar som arbetsgruppen inom FO ordnar tillsammans med landstinget en gång per år. Barn- och familjeperspektivet finns med som en naturlig del i det dagliga arbetet. Barn som anhöriga i IFO/försörjningsstöd 2012 gjordes en översyn av barnperspektivet vid handläggning av ekonomiskt bistånd. I februari det året fanns 636 barn i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd. I översynen föreslogs en rad förbättringar i handläggningen förstärkt barnnorm vid långvarigt bistånd, hembesök till familjer med barn, barn som tema vid årliga utvecklingsdagar m m. Socialnämnden beslutade att inte tillsätta de ekonomiska medel som bedömdes behövas för att kunna genomföra förbättringarna utan väga dessa behov mot andra angelägna behov vid budgetarbetet. Vid hemlöshetsproblematik och hyresskuldsrådgivning är barnfamiljer en prioriterad grupp. Det innebär att de oftast får bostad omgående och slipper bo på hotell när situationen blir akut och att hyresskuldsrådgivarna prioriterar handläggningen av ärenden med barnfamiljer. Barn som anhöriga i IFO/invandrar- och flyktingsektionen En socialsekreterare vid invandrar- och flyktingsektionen är med i alla ärenden där det finns barn. Man har som rutin att prata med föräldrar om barnens situation med fokus på hälsa, skola, sömn m m. Socialsekreteraren samtalar också med barnen. FO/intellektuella funktionshinder och fysiska funktionshinder Det finns inte något strukturerat arbete omkring barn som anhöriga. Inom FO/intellektuellt funktionshindrade har det i flera år funnits ett intresse av att arbeta mer omkring föräldraskap och barnperspektiv och man var intresserade av att vara med som barnombud i arbetet inom 7
FO/psykiska funktionshinder. Arbetsgruppen bedömde att man inte hade resurser att omfatta en klientgrupp till. ÄO Inom äldreomsorgen finns inte så många vårdtagare som är föräldrar till minderåriga barn. Ett undantag är demensteamet där alla med demenssjukdom som behöver stöd får det oavsett ålder. Det andra undantaget är hemtjänsten som sköter all hemtjänst i kommunen, oavsett om bistånd beviljats av ÄO, FO eller IFO. Inom hemtjänsten arbetar man med det som är den beslutade insatsen. Den riktas till den person som ansökt om och beviljats insatsen. Om det blir svårigheter omkring barnen uppmärksammas det, men man har inget strukturerat arbetssätt för det. Myndighetsenheten Myndighetsenheten utreder och beslutar om insatser inom funktionshinderomsorg och äldreomsorg. Det är här det beslutas om det i insatsen ska finnas ett uppdrag att uppmärksamma barn till en brukare/klient/vårdtagare/patient. I samband med utredning i myndighetsenheten, inriktning funktionshinderomsorg, finns barnperspektiv som en punkt. Där tas det upp om brukaren/klienten/vårdtagaren har barn eller inte. HS Inom HS Hälso- och sjukvård träffar man också på barn som anhöriga i samband med insatser hos svårt sjuka personer som kan vara i olika åldrar. Man har inte arbetat med att uppmärksamma barns situation som anhöriga. Styrkor och svagheter i nuvarande verksamheter Inom FO/psykiska funktionshinder har man rutiner och metoder för att arbeta med föräldraskap och barns situation inom utförardelen men det är inte alltid behoven uppmärksammas i biståndsbedömningen. Boendestödjare och andra insatser tycker ibland att de inte får tillräckligt tydliga uppdrag och dimensionerade insatser vad avser föräldraarbetet. Inom IFO/missbruk finns också rutiner och metoder för att kunna uppmärksamma barnens situation. Inom övriga funktioner finns inte strukturerade modeller och rutiner för att upptäcka och arbeta med barnperspektivet. Det är en tydlig svaghet att barns situation inte uppmärksammas i alla delar av socialtjänstens arbete. Det blir beroende av enskilda medarbetares intresse för frågan och ges inte tydlig instruktion från ledningen att vi har ett ansvar för barnens situation i alla funktioner. 8
Omvärldsbevakning Hälso- och sjukvården har ett tydligt uppdrag att uppmärksamma barns situation när föräldrar har svårigheter: Hälso- och sjukvården ska särskilt beakta ett barns behov av information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med 1. har en psykisk störning eller en psykisk funktionsnedsättning, 2. har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada, eller 3. är missbrukare av alkohol eller annat beroendeframkallande medel. Detsamma gäller om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med oväntat avlider. (Hälso- och sjukvårdslagen 2 g ) Motsvarande bestämmelse finns inte i Socialtjänstlagen. Det har lett till att landstingen har kommit längre än kommunerna i landet i arbetet med barns situation som anhöriga. I flera landsting har man rutiner för att uppmärksamma om patienterna har barn, ofta har man barnombud på arbetsplatserna med uppgift att uppmärksamma barnens situation. I Landstinget Jönköping arbetar man med barnombud i alla verksamheter där man kommer i kontakt med barn och ungdomar; som patient, som närstående och som medborgare. Det innebär att det finns barnombud på alla kliniker och på andra ställen, exempelvis ambulanssjukvården, bårhuset, vid vaktmästeri. Man har ett familjeformulär som måste fyllas i när patienter läggs in på sjukhus. Med utgångspunkt från det frågar man om patienten har barn, om man lever tillsammans med egna eller andras barn, om det finns någon oro för barnet och om man vill ha någon hjälp när det gäller barnet och föräldrarollen. Arbetet omkring barn som anhöriga ser olika ut i kommunerna. På några ställen ingår det i anhörigkonsulentens uppdrag att arbeta med barnens situation. Så är det ex vis i Botkyrka. I flera kommuner har man, liksom i Jönköping, barngruppsverksamhet för barn i olika utsatta situationer som har föräldrar med psykisk ohälsa, missbruk, våld i familjen m m. I Norge har man länge arbetat med barns utsatthet inom Barns beste som är ett nationellt nätverk under hälso- och omsorgsministeriet. Nätverkets uppgift är att förbättra arbete och uppföljning runt barn som har föräldrar med somatisk eller psykisk ohälsa eller missbruk. Barns beste samlar in, systematiserar och förmedlar kunskap och metoder till kommuner och landsting. 9
Vad utredningen kommit fram till Övergripande mål Att alla barn, vars föräldrar eller annan vuxen de lever tillsammans med har insatser från socialtjänsten i Jönköping oavsett inom vilken funktion, ska uppmärksammas och deras behov av information och stöd ska tillgodoses. Önskat ny-läge - Medarbetarna i de olika verksamheterna vet om alla barn som ingår i målgruppen genom att vi frågar om barn i alla delar av verksamheten i utredningar, vid insatser och i råd och service - Vi stöttar föräldraskapet som en del i arbetet med klienten/brukaren/patienten/vårdtagaren - Vår personal har tillgång till kompetens och verktygslåda för att möta barn som anhöriga - Vi har metoder att arbeta efter och insatser att erbjuda både föräldrar och barn - De barn som behöver ska kunna få insatser - Det finns upparbetade samarbetsformer med landstinget när det gäller barn i berörda klientgrupper Brukarperspektiv och nytta för den enskilde Att lyfta fram barnens situation i arbetet med föräldrar med egna svårigheter innebär generellt att livet blir bättre för både barnen och klienterna/brukarna/patienterna/vårdtagarna. För barnen blir både deras egen och förälderns situation mer begriplig, de blir avlyfta ansvar och inte lämnade ensamma med tankar och tolkningar faktorer som leder till bättre livssituation. För föräldern är det ofta så att man oroar sig för barnens situation och för sin egen kapacitet som förälder när man har olika former av svårigheter och funktionshinder. Många gånger är det svårt att våga tänka de tankarna och prata med någon om det; av rädsla för vad som då händer med barnen och för att man själv ska belastas. Att lyfta barnperspektivet och föräldrarollen och föräldrasituationen leder ofta till minskad oro, till möjlighet att få stöd för både barnet och föräldern och till ökad livsglädje. Hur kan vi uppnå förbättringar? De förbättringar som diskuteras i denna utredning uppnås genom - att socialförvaltningen i Jönköping har en gemensam policy för hur barns situation ska uppmärksammas och vilket stöd som ska erbjudas när föräldrar har stöd inom socialtjänstens olika verksamheter - att all personal har kunskap om barns behov som anhöriga/närstående 10
- att man inom alla verksamhetsområden inom socialtjänsten i Jönköping tar reda på vilka brukare/klienter/patienter/vårdtagare som är föräldrar till barn under 20 år vilka brukare/klienter/patienter/vårdtagare som lever tillsammans med barn under 20 år utan att vara biologisk förälder till dem vilka brukare/klienter/patienter/vårdtagare som har syskon under 20 år - att alla brukare/klienter/patienter/vårdtagare som är föräldrar till eller lever tillsammans med barn under 20 år erbjuds samtal omkring sitt föräldraskap och barnets situation - att alla föräldrar till barn under 20 år, som är syskon till brukare/klienter/patienter/vårdtagare, erbjuds samtal omkring sitt föräldraskap och det friska syskonets situation - att säkerställa alla barn som är anhöriga till brukare/klienter/patienter/vårdtagare inom socialtjänsten får information om förälders funktionshinder/sjukdom - att alla barn som är anhöriga till brukare/klienter/patienter/vårdtagare inom socialtjänsten får information om (förutsatt att samtycke finns från vårdnadshavare) insatsen och hur den utförs vilka möjligheter till stöd för barnet som finns - att alla barn som är anhöriga ges möjlighet att delta i gruppverksamhet för barn i liknande situation Förslag på förändringar För att uppnå de förbättringar, som bedöms nödvändiga för att barns och ungas situation ska uppmärksammas och de ska få tillgång till det stöd de enligt Barnkonventionen och lagstiftning har rätt till när de är anhöriga till personer som har stöd från socialtjänsten, behöver socialtjänsten i Jönköping förändra sitt arbetssätt. Gemensamt synsätt Genom en gemensam policy som lyfter fram alla verksamheters ansvar för att uppmärksamma barns situation och behov av information och stöd när de är anhöriga till personer som har stöd från socialtjänsten ges en tydlig grund för alla medarbetares ansvar för barnen. En sådan policy ska vara bekant för alla medarbetare. Identifiera Alla brukare/klienter/patienter/vårdtagare ska tillfrågas om de har anhöriga barn. Det ska framgå av dokumentation att man frågat och om det finns några barn. Det kan göras med hjälp av ett familjeformulär, i 11
utredningsdokumentet, i genomförandeplan, i behandlingsplan eller liknande. Dokumentationen ska göras på ett sådant sätt att det går att följa upp om frågan ställts och hur många barn det handlar om. Både handläggare och behandlare/omvårdnadspersonal har ansvar för att identifiera barn som anhöriga. Barnets behov av information och stöd Barn har rätt till information om förälderns sjukdom (HSL 2 g ). Inom hälso- och sjukvården ska sådan information ges om inte vårdnadshavare motsätter sig det. Inom socialtjänsten kan vi dock inte slå oss till ro med att personal inom landstinget ska ha givit information till barnet om föräldern haft kontakt med dem. Socialtjänsten har också ett ansvar för att barn får information. Inom alla verksamheter ska det finnas rutiner för vem som ansvarar för att barn får information och för hur informationen ska ges. Det ska också finnas rutiner för att erbjuda barn stöd. Föräldrars behov av stöd Det ska finnas rutiner för samtal med brukare/klienter/patienter/vårdtagare omkring föräldrarollen, om barnens situation när förälderns har egna svårigheter och om vilket eventuellt stöd brukaren/klienten/patienten/vårdtagaren behöver i sin föräldraroll. Ett redskap för samtal med föräldrar är Föra barnen på tal-metoden. Inom missbrukarvården finns också en utbildning i att stärka barn- och föräldraperspektivet. Det finns också en metod som heter BRA-samtal (Barns rätt som anhöriga-samtal) om att samtala med barn om förälders svåra fysiska sjukdom eller skada som några i personalen inom HS utbildas i. Barnombud För att frågan om barns situation som anhöriga ska hållas aktuell föreslås att socialtjänsten inrättar uppdrag som barnombud inom alla verksamheter. Det bör finnas barnombud inom alla enheter där man arbetar med brukare/klienter/patienter/vårdtagare som kan tänkas ha barn under 20 år. Barnombudens uppgift är att se till att upprätthålla barnperspektivet på enheten, att hålla sig uppdaterad om aktuell kunskap inom området och vara ett stöd till kollegor i frågor om barn som anhöriga. För att kunna sköta uppgiften som barnombud måste de utsedda personerna ges mandat och tid. Stöd till barnombuden Det är viktigt att barnombuden får stöd i sin roll och tillgång till ny och fördjupad kunskap inom området. Det kan ske genom regelbundna träffar och kontinuerlig information och utbildning. 12
För att ha ett likvärdigt arbete omkring barn som närstående behöver det vara en sammanhållen barnombudsorganisation för alla barnombud i hela förvaltningen. Eftersom utgångsläget inom verksamheterna är olika bör det också ges möjlighet att utveckla arbetet från dagens nivå inom alla delar av förvaltningen så att FO/psykiska funktionshinder och IFO/missbruk inte behöver tappa fart och vänta in övriga förvaltningen. När det gäller FO/psykiska funktionshinder har man också ett fruktbart samarbete med motsvarande arbete inom landstinget som får tas hänsyn till. Utbildning för personal Kunskapen om barns behov och situation när någon närstående har sjukdom eller funktionshinder är skiftande bland personalen. Allmän kunskap om barn som anhöriga Det behövs en grundläggande utbildning för all personal för att förstå hur det är för barn att vara anhörig. En sådan utbildning skulle kunna ges återkommande som basutbildning. Den bedöms kunna anordnas med den kompetens som finns inom förvaltningen. Föra barnen på tal All erfarenhet från liknande verksamheter inom kommun och landsting visar att det är ett stort steg att börja tala med klienter/brukare/patienter/vårdtagare om föräldraroll och barns situation. Det behövs utbildning för personalen. Föra barnen på tal är en metod som redan idag används inom FO/psykiska funktionshinder och landstinget. Det är en beforskad och i vissa delar evidensbaserad metod som visat sig ge goda resultat. För att kunna använda metoden måste personalen ges utbildning och möjlighet att delta i uppföljande erfarenhetsutbyte. Grundutbildningen omfattar 1 dag, erfarenhetsutbytet ½ dag. Utbildningen ges idag av socialtjänsten i samarbete med landstinget. Samordning av barn som anhöriga-arbetet Som stöd för barnombuden föreslås att det bildas en arbetsgrupp med representanter för alla verksamheter inom förvaltningen. Arbetsgruppen ansvarar för att utvecklingsarbetet drivs framåt, för gemensamma barnombudsträffar och för att det anordnas utbildningar för all personal. I arbetsgruppens uppdrag ingår att undersöka i vilken mån man kan använda barnstrategen. Att driva frågan om barns situation som anhöriga i hela socialtjänsten kräver stort engagemang under lång tid. Det är en ny arbetsuppgift inom förvaltningen som knappast kan skötas inom befintliga resurser. Det bedöms behövas minst 50% av en heltidstjänst. 13
Hur mäta om det blir bättre? För att ta reda på om vi arbetar bättre kan man göra kvantitativa mätningar av om vi frågar alla klinter/brukare/vårdtagare/patienter om de har barn; hur många i personalen som gått utbildningar omkring barn som anhöriga; hur många Föra barnen på tal-samtal vi har; om alla enheter har barnombud m m. Vi kan göra kvalitativa uppföljningar genom att intervjua personal om hur man uppfattar arbetet med barn som anhöriga. Vill man veta om klienter/brukare/vårdtagare/patienter tycker det blivit bättre kan man fråga dem via strukturerade brukarundersökningar eller genom intervjuer. I delar av socialtjänsten görs regelbundna brukarundersökningar. Man kan i samband med det även undersöka hur väl barn- och föräldraperspektivet tillgodoses. Förslag - förvaltningsgemensam policy om barn som anhöriga till klienter/brukare/patienter/vårdtagare inom socialtjänsten i Jönköpings kommun - rutin att identifiera barn som är anhöriga till klienter/brukare/patienter/vårdtagare - rutin att erbjuda stöd till barn och till föräldrar - barnombud i alla verksamheter inom socialtjänsten - del i introduktion av all nyanställd personal - utbildning för all personal omkring barns behov och situation som anhöriga - utbildning i metoden Föra barnen på tal för all personal som berörs av det - rutin att följa upp om det blir bättre - samordnad arbetsgrupp för barn som anhöriga i hela förvaltningen - inrätta ett uppdrag som ansvarig för arbetet omkring barn som anhöriga i hela förvaltningen Det första man bör göra är att utse en arbetsgrupp som består av företrädare för alla funktioner inom socialtjänsten. Arbetsgruppen ges i uppdrag att utarbeta policydokument och en struktur för det gemensamma arbetet. Förvaltningsledningen bör också överväga att avsätta minst 50% av en heltidstjänst för att leda och driva arbetet omkring barn som anhöriga i hela socialtjänsten. 14
Bilaga: Redovisning av esmaker-enkät i socialtjänstens olika funktioner Referenslitteratur: Barn som anhöriga konsekvenser och behov när föräldrar har allvarliga svårigheter eller avlider Socialstyrelsen 2013 Att synliggöra de osynliga barnen Annemi Skerfving, Gothia förlag 2005 Barn som anhöriga till patienter i vården hur många är de? Nka Nationellt kompetenscentrum anhöriga 2013 Mod och mandat Ny lagstiftning stärker barn som anhöriga. Har vi modet att möta dem? Stiftelsen Allmänna barnhuset 2011 Webb-sidor Nka nationellt kompetenscentrum anhöriga www.anhoriga.se Barndialogen www.lj/se/barndialogen 15