Bilaga 4 Remiss 110117 GI: av 5.0 Sida 1 Bilaga 4: av Studiet av baseras främst på Ola Lauritzsons argument framförda i böckerna GI i praktiken (2) och Våra bästa GI-recept (3). Böckerna sammanfattas i bilaga 2. Argumenten förekommer till viss del på hemsidan GI-Viktkoll (1). Påståenden som överensstämmer eller liknar etablissemangets (ventenskap, specialister, sjukvården generellt) uppfattning tas inte upp. Analyserade påståenden: 1. GI-metoden är en hälsometod Sida 1 2. Den nya tallriksmodellen Sida 2 3. Fett är inte fettbildande 4. Lågkalorimetoden fungerar inte Sida 3 5. Det är kolhydraterna som är nyckeln Sida 4 6. Ät fett för att gå ner i vikt Sida 6 7. Fett och protein gör oss mätta Sida 7 1. GI-metoden är en hälsometod GI-metoden är en hälsometod, inte en bantningsmetod (2:10). GI är ett sätt att tänka för att äta nyttigt, få mer energi, behålla sin vikt och undvika att drabbas av välfärdssjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och vissa cancerformer (2:19). Att GI-kost i allmänhet ger god hälsa och är nyttigare delas inte av etablissemanget. Om GIkosten ger viktminskning så är påståendet i överensstämmelse med vetenskapen. Övervikt och fetma ger ökad risk för välfärdssjukdomarna, det är man överens om. Här försöker Lauritzson ge sken av att GI-kosten (som är mindre allsidig) är hälsosammare än annan kost. Några konkretare bevis för att den är hälsosam ges inte. Det torde finnas få varor med högt GI t.ex. socker, juice och söt läsk som är direkt ohälsosamma, annat än om de leder till viktuppgång och därmed följande ohälsa. Oavsett bantningmetod är viktnedgång hälsosamt och inget unikt för GI. Påståendet inte är en bantningsmetod blir lätt absurt eftersom ämnet hälsa behandlas marginellt. Boken är i huvudsak är en beskrivning av en bantninsmetod. Att man får mer energi är lite kryptiskt, förmodligen avses att man blir piggare. Att kosten är mer energirik (kaloririk, fettrik) är visserligen sant, men menar han det? Att påstå att GI-metoden inte är en bantningsmetod utan en hälsometod saknar trovärdighet. Genom att ta in hälsobegreppet vill Lauritzson ge skenbar trovärdighet åt metoden.
Bilaga 4 Remiss 110117 GI: av 5.0 Sida 2 2. Den nya tallriksmodellen GI-rekommendation E% Kolhydrater (med lågt GI) 45% protein 25% och (nyttiga) fetter 30%. (2:87 & 3:10). Rekommendationen är snarlik de rekommendationer som ges av Livsmedelsverket - Svenska Näringsrekommendationer (6:SNR) som också avråder från att äta snabba kolhydrater och att äta onyttigt mättat fett, transfetter etc. Skillnaden i rekommenderad näringsfördelning är inte heller så stor, vilket framgår nedan. Främst mer protein på bekostnad av kolhydrater. Märkligt nog är rekommenderad fettandel densamma som SNR. Energiintag E% GI i teorin I praktiken GI recept SNR Fett 30% 54% 59% 30% Protein 25% 33% 28% 15% Kolhydrater 45% 13% 13% 55% GI i teorin = från boken GI i praktiken (bilaga 2:5) GI i praktiken = analyserade recept i boken GI i praktiken (bilaga 3T) GI-recept = summa analyserade GI-recept (bilaga 3T) SNR = Svenska Näringsrekommendationer (6) Detta gäller dock bara i teorin, i praktiken förhåller det sig annorlunda. Lauritzson lever inte som han lär. Rekommendationerna i GI i praktiken stämmer inte i praktiken. Denna avhandling har analyserat näringsinnehållet i GI-recepten, vilka innehåller betydligt mer fett och lägre andel kolhydrater än vad Lauritzson rekommender. I boken rekommenderar man f.ö. konsumtion av fettrika produkter som korvar, bacon, ost, smör, grädde, rika på mättat animaliskt fett (2:42-43), i strid med bokens rekommendation av nyttiga fetter (med vilket avses omega-3 som finns t.ex. i fet lax). I teorin är GI-metodens rekommendationer snarligt de vetenskapliga rekommendationerna, men man lever inte upp till detta i praktiken. Metoden är därför starkt vilseledande. 3. Fett är inte fettbildande En kalori är inte lika med en kalori... Samtidigt som fettkonsumtionen minskar har vi blivit allt tjockare... I USA är 70% av befolkningen överviktiga eller feta. I Sverige är siffran 50%... Frågan är förstås hur det kan vara möjligt. Hur kommer det sig att vi gått upp i vikt samtidigt som vi äter mindre fett? (3:9) Det faktum att fettkonsumtionen i USA har minskat samtidigt som befolkningen blivit tjockare har fått benämningen den amerikanska paradoxen eftersom man tidigare utgått från att just fettkonsumtionen och överviktsproblematiken haft ett strikt samband (2:113). Överläkare Christer Enqvist myntade i en omtalad debattartikel för några år sedan uttrycket Du blir lika fet av att äta fett som du blir grön av att äta grönsaker. Det senare är en absurd tanke. Men många antar felaktigt att det fett vi äter har ett direkt samband med hur tjocka vi är (2:131).
Bilaga 4 Remiss 110117 GI: av 5.0 Sida 3 Ett roligt men dumt påstående av en näringskunnig läkare. Påståendet är omhuldat och flitigt använt av både GI- och LCHF-anhängare för att försvara fettet. Resonemangen mynnar ut i en förklaring att vi äter fel kost - man blir inte fet av fett. Man försvarar fettet med påståendet om allmän viktuppgång trots att fettkonsumtionen minskar. Jo, en kalori är alltid en kalori, såvida inte Lauritzson upptäckt en ny naturlag. Det är i sak korrekt att man inte blir fet av fett, eller av protein och kolhydrater heller för den delen, man blir fet av för mycket kalorier. Att etablissemanget avråder från att äta mycket fett och då i synnerhet mättat animaliskt fett är, dels av hälsoskäl (6:Fett), dels för att fett är dubbelt så kaloririkt per kilo. Det är m.a.o. lättare att få i sig för mycket kalorier av fett än av annan mat. Fettkonsumtionen har inte gått ner om man får tro Jordbruksverkets siffror från 1960 till 2008. Var Lauritzson hämtat sin uppgift ifrån är obekant. Den sammanlagda energimängden per person och dag har sedan 1960 ökat med 14%. Protein +50%, fett +6% och kolhydrater +8% enligt Jordbruksverkets statistikunderlag (5:Näringskonsumtion Sverige). I USA är denna utveckling än mer påtaglig, alltså är man ännu tjockare där vilket knappast kan benämnas paradox (dvs påstående som förefaller orimligt, men som kan innehålla en djupare sanning). Viktökningen i samhället beror på att vi äter och dricker mer nu än förr (dvs ökat energiintag) och att vi motionerar mindre. Matkonsumtionen har i kilo/person ökad med 19% 1960>2008, energikonsumtionen med 2% för vuxna (5:Kostkonsumtion Sverige). Dryckeskonsumtionen har under samma period ökat i liter med 30% och i energi med 11% (5:Dryckeskonsumtion Sverige). Att energin ökat mindre än volymen sammanhänger bl.a. med ändrade kostvanor. Vi äter betydligt mer protein idag i form av kött och fågel, samt grönsaker vilket är energifattig mat. Vad gäller dryck har vi kraftigt minskat konsumtionen av fet mjölk, men dricker desto mer alkoholhaltiga drycker i stället. Analyser av detta slag är svåra att göra över tiden. Läs mer om detta på Dietkokboken (5). Snabba kolhydrater med högt GI som socker och läsk har bidragit till viktökning tack vare högt energiinnehåll, men viktökningen i samhället beror i grunden på ökat energiintag och minskad motion, inte pga att vi ändrat kostsammansättningen. Antydan om att viktökningen beror på ökad konsumtion av kolhydrater är felaktig och klart missvisande. 4. Lågkalorimetoden fungerar inte Nio av tio som bantat med lågkalorimetoder misslyckas med att behålla sin lägre vikt sex till tolv månader efter dieten (2:111). Problemet är att lågkaloridieterna riskerar att lämna dig utan tillräckligt med näringsämnen, eftersom du utelämnar måltider och viktiga ingredienser i maten bland annat livsviktiga fettsyror (2:111). Att svälta sig till rätt vikt fungerar inte. (2:112). En allmän uppfattning är att 9 av 10 som bantat blir återfallsförbrytare dvs återtar sin gamla vikt eller t.o.m. ökar sin vikt efter genomgången kur. Påståendet är alltså korrekt, men gäller alla slags bantningsmetoder. GI har sannolikt fler återfall enligt denna analys (bilaga 3:3).
Bilaga 4 Remiss 110117 GI: av 5.0 Sida 4 Påståendet att man i lågkalorikost inte får i sig viktigt fett och andra näringsämnen är felaktig. Att man får i sig mindre fett (främst då mättat onyttigt fett) må vara rätt beroende på dietens utformning. Men vilken brist på andra näringsämnen syftar man på? Undernäring och bristsjukdomar är högst ovanligt i Sverige, inte ens vid bantning. Kan förekomma i specialfall som för vegankost, havandeskap etc. Lågkalorikostdieter värnar vanligtvis om, i motsats till vad som sägs, att kosten skall vara allsidig och näringsriktigt sammansatt. Metoden innebär främst minskat kaloriintag genom mindre portioner, inte ensidig kost. Om man avråder från att äta fett, så avser man som regel mättat animalikt fett. Omega-3 fett brukar man rekommendera. Sakförhållandet är snarast det motsatta. GI-kosten är ensig med hög fettandel och lite kolhydrater som är rika på näringsämnen. Det är f.ö. fel att påstå att kroppen behöver fett i någon större omfattning. Endast en mindre mängd fett är essentiellt för att kroppen skall kunna ta upp de fettlösliga vitaminerna A, D, E och K från maten och främst behövs omega-3- och omega-6-familjerna som kroppen inte kan bilda själv. (6:Fakta om fett). Påståendena är falska, försåtliga, grumliga och missvisande. Att ge skenbara påståenden utan saklig grund, men som ytligt sett kan verka riktiga är ett vanligt trick att dupera okunniga människor (gäller även andra bantningsmetoder t.ex. LCHF). 5. Det är kolhydraterna som är nyckeln Insulin: Det är i första hand hand kolhydrater som som påverkar blodsockret och därmed insulinutsöndringen i kroppen... (Vi) blir helt enkelt tjocka när alltför mycket insulin strömmar runt i kroppen (3:9). När insulinet hålls i schack använder kroppen i första hand fett som energikälla vilket bidrar till viktnedgång trots att man äter mer (2:26). Insulin bidrar nämligen till att minska fettförbränningen och lagra(-r?) fett i kroppen i stället för att förbränna det (3:9). Insulinet har en trist bieffekt i att öppna de sk glykosportarna i fettcellerna. I praktiken innebär det att för mycket insulin i blodet ökar fettinlagringen, dvs bidrar till att få fettcellerna att växa (8). Låg insulinnivå, högt proteinintag och fysisk träning är faktorer som som avsevärt förbättrar lipolysen (2:130) dvs frisättningen av fett från cellerna. Med lite kolhydrater går vi snabbt ner i vikt... När det finns minimalt med kolhydrater i kroppen omvandlas nämligen det lagrade fettet till energi som kan användas som bränsle i stället för kolhydraterna (3:10). Mat med högt GI gör oss tjocka (3:9). Eskimåer äter oerhört lite kolhydrater och förekomsten av hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes är också oerhört låg bland dem (2:141). Kommentarer Insulin: Insulin som förklaringfaktor är populärt bland GI-entusiasterna, liksom bland andra lågkolhydratförespråkare. Det bygger dock på ett väletablerat missförstånd. Vi blir inte tjocka av hög insulinnivå pga någon unik kemisk process, utan insulin reglerar mättnadskänsla och hunger vilket i sin tur påverkar energiintaget. Insulinproduktionen är ytterst reglerat så att en exakt anpassning sker varje gång vi äter. Undantaget är vid typ 1 diabetes (7).
Bilaga 4 Remiss 110117 GI: av 5.0 Sida 5 Inte ens om vi skulle äta enbart sega råttor som måltid skulle vare sig blodsockerstegringen eller insulinproduktionen hamna utanför normalintervallen. Ett pilotförsök som genomförts på medicinmottagningen KSS (10) med en grupp diabetiker (som inte gavs extra insulin) och några icke-diabetiker fick äta semlor, dajm, japp, chokladtårta, glass mm som mellanmål. Den blodsockerökningen som kunde förväntas uteblev. För diabetiker ökade blodsockernivåerna något, men inte högre än vid andra mellanmål som t.ex. kaffe och smörgås. Hos ickediabetikerna ökade nivån nästan inte alls (10). Diabetiker som börjar ta insulin brukar gå upp i vikt i början, när tillfört insulin inte ännu finjusterats, pga ökad hunger. Typ 2-diabetiker har ofta övervikt eller fetma. När de fått ordning på sitt blodsocker har de som regel lika svårt att gå ner i vikt som andra (7). Insulinets effekter (och GI) är främst en viktig fråga för diabetiker, inte för friska överviktiga människor. Om Lauritzsons påstående hade varit riktigt skulle fettförbränningen kunna regleras genom anpassad insulinproduktion, men det går inte. Egentligen handlar det i stället om att snabba kolhydrater snabb går ut ur magen och in i blodet. Snabb magsäckstömning ger snabbt hungerkänslor och sannolikt ökat energiintag för att dämpa hunger (se punkt 7 nedan). Låt oss ändå utgå från att insulin öppnar portarna vilket gör att energins strömmar in i fettcellerna. Då kvarstår frågan vart kommer energin ifrån? Lagring vid energiöverskott är ju normalt, så i det här fallet pressas energi in i cellerna fast kroppen behöver energi. Då reagerar kroppen i brist på energi genom att knapra energi från fettcellerna, dvs enligt resonemanget pumpas energi fram och tillbaka. Sanningen är att ökad fettuppbyggnad måste komma från överskottsenergi. Minimal tillgång av kolhydrater innebär inte att man snabbt går ner i vikt, att kroppen omvandlar fettdepåerna till bränsle, utan det är brist på energi som gör att kroppen knaprar på bilringarna oavsett näringsämne. Energins omvandlingshastighet har ingen betydelse för viktförändring, som i stället beror på mängd tillförd energi (7). Jämför punkt 6 nedan. GI-folket brukar nedlåtande prata om svält men i praktiken är det vad som gäller även vid GI-kost om man skall viktminska. Svältande människor blir faktiskt magra. Eskimåerna som bevis för Gi-kost får väl ses som absurd kuriosa. Replik: Världens friskaste och äldsta befolkning, som dessutom är smärta och fullt aktiva 100-åringar, bor på den japanska ön Okinawa. De äter oerhört mycket frukt och grönsaker och mycket lite fett (5:Pigga åldringar). Hur förklarar man det? Insulinets betydelse som förklaring till viktkontroll är inte relevant. Allt prat om att fett är bra och att kolhydrater är boven i dramat är som regel onyanserat och baserat på feltolkningar (omedvetet eller medvetet). Säger man en osanning tillräckligt många gånger så blir det till slut en (upplevd) sanning. Komplicerade kemiska processer och svåra medicinska termer är ett vanligt sätt att framstå som expert och att undvika huvudfrågan vart tar energin vägen?
Bilaga 4 Remiss 110117 GI: av 5.0 Sida 6 6. Ät fett för att gå ner i vikt Fettet och proteinerna är avsevärt mycket mer komplexa för kroppen att ombilda till energi än kolhydraterna. I omvandlingsprocessen går en hel del av energin åt vilket gör att kaloriintaget inte är lika relevant (2:26). När insulinet hålls i schack använder kroppen i första hand fett som energikälla vilket bidrar till viktnedgång trots att man äter mer (2:26). Men sanningen är att om vi äter för lite fett ökar otroligt nog omvandlingen av kolhydrater till fett. Det fett som bildas från kolhydrater blir dessutom till mättat fett i kroppen vilket inte förbränns lika lätt som fleromättat fett (2:131). För att få maximal fettförbränning bör man äta mer av det nyttiga fleromättade eller enkelomättade fettet (2:131). Fett och proteiner stimulerar olika hormoner som ökar fettförbränningen i kroppen (2:26). De mystiska hormonerna (2:150), dvs insulin, glukagon, testosteron, östrogen, andrenalin, norandrenalin, CCK, IGF-1, kortisol, prostaglandiner, sköldkörtelhormon, tillväxthormoner. Överskottsenergin försvinner ut med urinen. De ketoner som bildats när kroppen omvandlar fett till energi och som inte används för att hålla igång hjärnan, musklerna och kroppens inte organ, kissar vi helt enkelt ut (2:26). Här är Lauritzson ute på hal is. Visst, det går åt lite extra energi för att bränna fett. Visst, saknar kroppen fett så omvandlar kroppen protein eller kolhydrater till livsnödvändigt fett. Visst, det kan finnas ketoner i urinen o.s.v. Men inget av detta duger som förklaring av viktproblemet för dess effekter är marginell eller felaktigt. GI-förespråkarna lyfter ofta fram resonemang av slaget bidrar till viktnedgång trots att man äter mer. Dvs energin försvinner på något underbart sätt. Du blir lika mager av att äta fett som du blir grön av att äta grönsaker, kan man travestera Christer Enqvist myntade uttalande. Att förklara fettpåverkan tack vare de kroppsliga processerna och mystiska hormoner saknar grund och förvillar bort huvudfrågan. Den riktigt väsentliga frågan undviker man konsekvent vart tar energi vägen? Det sagda strider mot energins grundlagar (bilaga 5:2-3). Energiintag och förbrukning avgör vikten. Om inte har man hittat en ny naturlag.
Bilaga 4 Remiss 110117 GI: av 5.0 Sida 7 7. Fett och protein gör oss mätta Fett och protein gör att vi känner oss mätta. Vi tror att vi ätit väldigt mycket eftersom vi blir så mätta, men i själva verket gör vi inte alls det. Kaloriintaget är lika lågt som i en lågkaloridiet (2:26). Kommentar Ett uttalande som det finns viss sanning i, även om den haltar. Mättnadskänsla är en viktig förklaringsfaktor i viktsammanhang. Är vi inte mätta, så är vi hungriga och är vi hungriga så äter vi. Självklart, men vi måste skilja på två slags mättnad. 1) Mättnad av måltiden (satioation) som fås av bukfyllnad, inte av hur fet maten är. 2) Mättnad mellan måltiderna (satiety). Ju snabbare magens töms desto fortare hungrig. För en utförlig beskrivning av måltidsmättnad se Dietkokboken.se (bilaga 5:5). Att fett skulle ge högre måltidsmättnad än annan mat är ett felaktigt påstående. Mättnad beror på hur mycket magsäcken fylls, spänns ut. Man kan lika väl bli måltidsmätt av att dricka mycket vätska, äta sallad, eller av vad som helst som fyller ut magen. Det väsentliga ur viktsynpunkt är hur snabbt magen töms. Blir magen snabbt tom efter en måltid vill vi fylla på för att slippa hungern. Snabba kolhydrater (högt Gi) omsätts snabbt i magen och går fort ut blodet. Då blir vi snabbt hungrig igen och vill fylla på, gärna med sötsaker eller andra snabbomsatta kolhydrater, som ger snabb energi. Då blir vi snabbt hungriga igen. Viktproblemet med detta är att vi konsumerar mer energi än om vi varit långtidsmätta. Ännu tydligare är det för drycker. Vi kan snabbt uppnå korttidsmättnad av mycket vätska, men det går väldigt fort över för vätskan försvinner snabbt ut i tarmarna och ut i kroppen. Dricker vi något kaloririkt som fet mjölk, vin eller öl så får vi en massa oönskade kalorier utan mättnad. Fett omsätts långsammare än snabba kolhydrater. Men detsamma gäller även protein och långsamma, fiberrika kolhydrater. Problemet med fett är att det är dubbelt så kaloririkt per kilo som protein, som är dubbelt upp mot fibrer. Vi bör sträva efter att vara mätta så länge som möjligt utan att konsumera en massa energi. Därför att protein och långsamma kolhydrater bättre ur viktsynpunkt än fett. Lauritzson är otydlig i sitt uttalande, men avser han långtidsmättand och snabba kolhydrater så har han rätt, men den slutsatsen kan man inte dra av påståendet som mer ger sken av att fet mat är bättre än allt annat. En otydlig halvsanning m.a.o. Förespråkarna för Gi plockar gärna ut gobitar ur helheten och använder detta i sin bevisföring. Somt är sant och somt är falskt. Har man läst föreberedande juridik, så vet man att man skall säga sanningen, hela sanningen och inget annat är sanningen. Detta gällar sällan/aldrig för Gi.