från sundsvall och mottala Referat Tyas Regionala utbildningsråd Samverkan för utbildning och rekrytering Juni 2012 Referat 1
Sundsvall väljer väg Sundsvall står i valet och kvalet. Transportutbildningen ansågs kosta för mycket och var på väg att läggas ned. Efter branschens aktiva medverkan vände barn- och utbildningsnämnden hösten 2010. Genom utvidgat samarbete med näringslivet kan transportutbildningen bli en god affär. Här flankeras yrkeslärare Peter Lundberg av Mikaela Hoflin (tv) och Wayni Samare, två tjejer på transportutbildningen i Sundsvall med lastbilsdrömmar. De går båda i årskurs 3. Mikaela vill arbeta med anläggningstransporter i nedre Norrland medan Waynis dröm är att det ska bli möjligt för henne att köra lastbil i Eritrea. Man kan tro att de inte kommer att bli utan jobb när de är klara med utbildningen, för utöver branschens allmänna behov att rekrytera på grund av kommande pensionsavgångar är transportkonjunkturen på uppgång i Norrland, bland annat med en gruvnäring som vädrar morgonluft. Det är redan mycket transporter i Sundsvall med omnejd. Elever kommer från Ånge, Nordanstig och Härnösand 2 Referat för utbildningen. Längre norrifrån har man redan börjat rekrytera förare. Det är inte så många elever som rekryteras direkt norrut, säger Peter Lundberg, men det lockar dem som arbetat några år, och då uppstår ju tomrum här. Vandrande pengapåsar I den här situationen fick jag order att lägga ner transportutbildningen, säger rektorn vid Västermalmsgymnasiet Per Lindstrand. Han berättar om transportutbildningen som funnits i alla år i Sundsvall på olika adresser. Den nuvarande lokaliseringen är sedan drygt 10 år i Birsta, strax norr om stan. Lokalen är förhållandevis dyr. Men på den tiden tittade man inte på pengar på samma sätt som idag när eleven har blivit en vandrande pengapåse, säger Per Lindstrand. Nu har man från kommunens sida sagt att vi ska bedriva verksamheten med våra egna intäkter, och det går ju inte ihop. Därför fick vi order i augusti 2010 att lägga ner en inriktning inom fordonsprogrammet för att komma i kostymen. Valet stod mellan Karosseri och Transport. Lindstrand hamnade i ett svårt val, för hur han än gjorde skulle det bli fel. Till slut valde han att lägga ner karosseriutbildningen. Det blev ett himla liv, men jag var tvungen för jag hade röda siffror. Branschen grep in Problemen för transportutbildningen var inte borta för det. Fortfarande var
det en utmaning att få utbildningen både kostnadseffektiv och långsiktigt hållbar. Det är till exempel inte tänkbart att skolan skulle kunna köpa nya bilar och maskiner vilket så småningom kommer att behövas. Barn- och utbildningsförvaltningens förslag till utbildningsnämnden blev inför gymnasieutbudet 2011-12 att transportutbildningen skulle läggas ned. Då reagerade transportbranschen. I september 2010 skrev företrädare för ett lokalt åkeri, skogsindustrin och TYA:s regionala utbildningsråd till utbildningsnämnden att man vill ha transportutbildningen kvar. Utbildningsplatserna behövs för åkerierna har svårt att hitta välutbildad personal. Sundsvall är stort nog för att bära en transportutbildning vilket väsentligt mindre kommuner redan gör. Transportutbildningen i Sundsvall är seriös och har gott rykte. Att knappt en tredjedel av eleverna är flickor och att flera har invandrarbakgrund ligger i linje med branschens strävan att modernisera bilden av transportyrkena. Man pekade på att det går att hitta alternativ till ett traditionellt upplägg av transportutbildningen, nämligen genom TYA:s modell för arbetsplatslärande. Stort steg I utbildningsnämnden blev man intresserad och beslöt att tillsammans med transportbranschen gå vidare mot en sådan lösning. Att införa TYA:s modell med upp till 30 procent av transportutbildningen förlagd som arbetsplatslärande är en stor sak, konstaterar Per Lindstrand. Det är meningen att vi i Gy11 ska knyta skolan närmare företagen, men man måste vara medveten om att man Per Lindstrand, rektor vid Västermalmsgymnasiet. också på gott och ont får den kultur som råder i näringslivet. I dagens transportutbildning arbetar man redan med arbetsplatslärande och i de avtal som tecknas med företag finns bland annat frågor om språk och jargong, kultur och attityder, värderingar och säkerhetstänk med. Vår roll är att fostra goda samhällsmedborgare, säger Per Lindstrand, det är en bit som man inte får rationalisera bort. Vi måste också till exempel kunna vara säkra på att det finns utbildningsplatser även om ett företag skulle komma på obestånd. Vi får inte sätta oss i knäet på åkerierna, utan det är viktigt att betona att det är utbildning det handlar om. Det är min uppgift att säkerställa att verksamheten bedrivs utifrån skolans styrdokument. Det ligger en poäng i att de gemensamma gymnasieämnena fortfarande ska vara kvar i skolans lokaler nere i stan. Närmare verkligheten Den åkare som skrev under brevet till barn- och utbildningsnämnden är beredd att härbärgera transportutbildningen därefter. Där finns en plan som är lämplig att öva på. Den används av åkeriet bara kvällar och nätter. Där finns också lämpliga samlingslokaler för utbildning i karaktärsämnen som företaget kan använda för andra ändamål när inte skolan är där. Yrkesläraren Peter Lundberg ser inga nackdelar med att den yrkesmässiga utbildningen bedrivs där. Tvärt om är det en fördel med nära band till verkligheten och att det finns en garanti för att vi även på sikt får utbilda på moderna bilar och maskiner. Men det är viktigt att vi kan erbjuda eleverna en bredd i utbildningen så att man får pröva på olika transporter och inte bara hur det är på ett företag. Bo Bjarnhagen, TYAs regionala projektledare. God affär Dagens relativt dyra utbildningslokaler för karaktärsämnen inklusive övningsplan hyrs fram till 2014, så det finns en viss tid att spela på. Efter att utbildningsnämnden hösten 2010 uttryckt sitt intresse av att titta närmare på en modell med utvidgat arbetsplatslärande fick TYA:s regionala projektledare Bo Bjarnhagen i uppgift att kartlägga vilka alternativ som transportutbildningen stod inför och vilka konsekvenser för utbildningen som olika val skulle få. Ett problem som han genast stötte på gäller redovisningen. Det går inte att se alla intäkter som transportutbildningen för med sig och heller inte att skilja utgifter från kostnader. Sammantaget får detta transportutbildningen att framstå som dyrare än vad den här. Visst är utbildningen kostsam, säger han, men den är en god affär. Elever går direkt från skola till jobb, och vilken utbildning kan skryta med det? Jag tycker att kommunen borde se till sitt samhällsansvar och inte bara titta i skolbudgeten. När alternativen analyserats framstod det mest radikala alternativet, där skolan hyr in sig hos en åkare för karaktärsämnens och i övrigt samverkar med flera åkerier om körträning med mera som det mest ekonomiskt fördelaktiga. Gymnasiechef Marianne Staaf-Gälldin lade förslaget till barn- och utbildningsnämnden att lägga ner transportutbildningen. Nu är hon glad för att samarbetet med transportbranschen för att bevara transportutbildningen kommit igång. Vi var tvungna att göra något. Det finns många aktörer på den marknad som skolan blivit och man slåss om de minskande årskullarna till gymnasieskolan. Transportutbildningen är en av de dyrare, men genom den utredning som gjorts kan vi se att det finns stora rationaliseringsmöjligheter. Risk för långbänk Flera frågor behöver besvaras, såsom hur företag som deltar i utbildningen >>> Referat 3
Överlevde Marianne Staaf-Gälldin, Gymnasiechef >>> ska ersättas, hur sårbarheten när utbildning förläggs till privata företag som kan hamna på obestånd kan undvikas och hur man motverkar trenden bland ungdomar att hellre söka sig till studieförberedande program som ger högskolebehörighet. Men en förutsättning för att vi ska komma vidare med utredningen är att vi vet om, och i så fall hur vi ska göra en upphandling eller om vi kan gå direkt och handla tjänster av den åkare som vi vet har intresse för att samverka nära med skolan. Inga Bengtsson, ekonomichef vid kommunens barn och ungdomsförvaltning, funderar som bäst på hur arbetsplatslärandet ska upphandlas. Samtidigt konstaterar Marianne Staaf-Gälldin att det var en entreprenör, en före detta transportelev, som kom med idén och han med flera åkerier bakom ryggen är intresserad av att medverka i utbildningen. Risken är att entreprenören tappar engagemanget om utredningen drar ut för långt på tiden och inget händer. Det vore tråkigt för jag ser att vi med en nära samverkan kring transportutbildningen skulle stärka företagsklimatet, vilket är en politisk ambition att göra här i Sundsvall. Inte minst ur ett genusperspektiv vore det också värdefullt att ha kvar en utbildning som leder till arbete. Det är många unga kvinnor som lämnar Västernorrland för att få jobb. Kan vi få fler flickor att intressera sig för transportutbildningen, och där vet jag att vi är på god väg, öppnar sig också en bredare arbetsmarknad för kvinnor. n hotet I Motala var transportutbildningen hotad på grund av den åtdragning av svångremmen som sjunkande elevantal medför. Högt söktryck kombinerat med goda möjligheter att få jobb gjorde att den fick vara kvar. Transportutbildningen i Motala startade från scratch som arbetsplatslärande enligt TYA:s modell, vilket innebär att nära samarbete med lokala åkeriföretag. Även i Motala har kommunens svångrem dragits åt som en följd av den demografiska utvecklingen med minskande elevkullar i gymnasieåldern. I höstas kom beskedet att programmet riskerades att läggas ner om det inte kunde rymmas inom de ekonomiska ramar som räknas fram med antalet inskrivna elever som utgångspunkt. De resurser som skolan hade råd till medgav 6,5 lärartjänster. Men på grund av elever med särskilda behov och andra omständigheter behöver skolan anställa 7,5 lärare. Vi har inga särskilda pengar att köpa externa tjänster för, konstaterare rektor Bo-Stefan Olsson. Den externa förarprövningen kostar pengar och vi betalar ersättning till de företag som medverkar i utbildningen. Dessa kostnader menade kommunekonomerna motsvarar de lärarresurser vi har utöver vad vi drar in på eleverna. Vad f-n gör man då? Att lägga ner transportprogrammet skulle vara som att skjuta sig i foten, säger han. Vi har ju ett enormt söktryck. Så jag tog Mats i handen och gick till vårt lokala programråd och frågade om åkerierna var beredda att medverka i utbildningen utan att få ersättning från skolan. Vad som då hände var att transportbranschen tillskrev förvaltningschefen och utbildningsnämndens ordförande. Man beskrev transportutbildningens betydelse för arbetsmarknaden i regionen eftersom den ger arbete i regionen och att utbildningen är effektiv och kostnadsmässigt ligger under riksgenomsnittet. Resultatet av kontakterna blev att både utbildningen som sådan och ersättningen till medverkande företag nu är kvar. Det är helt rimligt att vi betalar företagen ersättning för att de utbildar våra elever, säger Bo-Stefan Olsson. I och med att vi lägger ut utbildningen slipper vi en stor kostnad som vi annars skulle haft för bilar med mera. De förare som är handledare kostar mer för sina arbetsgivare i och med att de får handledarersättning. Det är också företagen som betalar utbildningen för sina handledare. APL-samordnaren Mats Johansson konstaterar att det också stärker skolans roll som avtalspart att man betalar för hjälpen med utbildning och inte får den gratis. Då blir det lättare att ställa krav på företag som bedriver utbildning. Utbildar även för högskola Efter införandet av Gy11 har det märkts en tendens bland ungdomar som söker till gymnasieskolan att välja bort yrkesprogram till förmån för studieförberedande program där man får hög- 4 Referat
skolebehörighet utan att göra särskilda tillval. Det blev också i Motala en dip i söktrycket, men den har man nu tagit igen genom att satsa på information, dels vid en stor årlig gymnasiemässa, dels vid information i grundskolorna. Vi har utbildat elevambassadörer som sprider budskapet att man på fordonsprogrammet inte är utestängd från högre utbildning, säger Bo-Stefan Olsson, utan att vi i skolan erbjuder kurser för det. Vi har också märkt en oro på grund av ungdomsarbetslösheten bland föräldrar. Vi har tagit tag i den och marknadsför transportutbildningen med att utbildningen ger jobb och att den inte behöver vara en återvändsgränd. Blivande handledare? Från skolans sida har man också informerat om att transportutbildningen är en bra väg ut på arbetsmarknaden för kvinnor och nu har man fler tjejer än tidigare i årskurs 1. Vi brukar tala om för åkarna att tjejer är bra för åkeriets ekonomi, säger Mats Johansson. De sliter mindre på fordonen och kör inte sönder saker lika ofta som killar. En av tjejerna på transportutbildningen är Jessica Augustsson. Efter sina egna erfarenheter av arbetsplatslärande vid MLT Malméns Logistik & Transport i Skänninge kan hon gott tänka sig att själv handleda elever när hon blivit varm i kläderna som yrkesförare, förhoppningsvis i en bil med släp. En fördel med att vara tjej är att man får lite hjälp med de tunga sakerna. Det behöver man ofta inte be om. Och när man kommer ut till kunderna med varor brukar många bli positivt chockade när de ser att det är ej tjej som kör. Personliga kontakter A & O I Motala har man erfarenhet av hur utbildningen kan påverkas om ett större åkeriföretag där det pågår arbetsplatslärande går i konkurs. Problemet som uppstod gick att lösa då Mats Johansson genom personliga kontakter över sommaren kunde mobilisera de fem handledare som annars skulle saknas. Försäkringen för att kunna leva upp till utbildningsgarantin ligger alltså i att skolan har goda personliga kontakter i åkerinäringen upparbetade. Mats Johansson är hela tiden på jakt efter nya intresserade företag på orten, helst med någorlunda volym. Alla företag som vi har kontakter med kan inte ha elever hela tiden så ibland faller några ifrån. Men min erfarenhet, säger Mats Johansson, är att om vi tappar ett företag får vi under tiden in två nya. Även när det gäller att säkerställa att det fungerar socialt och råder rätt värderingsklimat i förarhytten är de personliga kontakterna A & O. Mats Johansson förklarar att han noga följer de loggböcker som eleverna har med sig till och från APL-veckorna. Både före och efter varje vecka talar han med eleverna och handledarna. Jag har också haft en undervisningsfri dag då jag har åkt med handledarna under deras arbetspass för att kunna föra en dialog. De ska inte behöva tveka att ringa mig om de får problem. Utbildar tillsammans Det lokala programrådet är en viktig bro mellan skola och arbetsliv, konstaterar Bo-Stefan Olsson. Det gäller att vi får förståelse för varandra, inte minst i frågan om vad som är skolans uppgift och företagens roll. Det är ofta åkeriägarna som sitter i programrådet, och det är bra, för då kan vi också ta beslut i frågor som har med kostnader att göra. Det blir möjligt att ge och ta. Programrådet som sådant är ett uttryck för att vi utbildar tillsammans, säger Mats Johansson. Man kan inte från ett åkeriföretag komma och säga att vi ger en kass utbildning för vi skapar den tillsammans. I så fall får vi från skolans sida ställa motfrågan: Jaha, ni är ju med och bestämmer och vad tycker ni att vi ska ändra på..? n Bo-Stefan Olsson, APL-samordnare, Jessica Augustsson, elev och Mats Johansson, representant för det lokala programrådet Referat 5
6 Referat
Nära Arbetslivet Enligt reglerna för Gy11 ska skolan verka i nära kontakt med arbetslivet: Nationell nivå: För varje program i gymnasieskolan finns ett nationellt programråd. I programrådet för Fordons- och transportprogrammet deltar personer med förankring inom bland annat TYA, Transport, BA, BUA och Transportstyrelsen. Programrådet är ett forum där för information och samråd där branschen och Skolverket möts för att finputsa programmet så att det fungerar väl. Läs mer på www.skolverket.se Lokal/regional nivå: För varje yrkesprogram ska det finnas ett programråd för samverkan mellan skola och arbetsliv. I programrådet ska man bland annat behandla rekrytering till och dimensionering av utbildningen, utbildningens inriktning, samråda om den lokala arbetsmarknadens behov av särskilda utgångar (yrken), kvalitetsfrågor, tillgången till praktikplatser och försäkringsfrågor med mera. Läs mer på www.skolverket.se Individuell nivå: Eleverna på yrkesprogram ska under minst 15 veckor ha sitt lärande förlagt till arbetsplatser. Då ska de få tillfälle utveckla yrkeskunskaper i verkliga miljöer, lära sig yrkets språk och kultur och börja bygga på sin yrkesidentitet. För varje elev i arbetsplatsförlagt lärande ska det finnas en överenskommelse, mellan eleven, företaget och skolan. Läs mer på www.skolverket.se eller www.tya.se APL enligt tyas modell HJÄLP FÖR LEDAMÖTER Ur ett samhällsperspektiv är arbetsplatsförlagt lärande (APL), enligt TYAs väl beprövade modell, en god affär: Rullande För att hålla Sverige rullande behövs fler välutbildade yrkesförare. TYA:s APL-modell möjliggör att fler kan utbildas. Eleverna får jobb vilket innebär god samhällsekonomi. Säkert Att komma direkt från skolan till ensamarbete blir för många elever ett för stort steg. Föraren förväntas kunna utföra transporterna miljöriktigt, kvalitetsmedvetet och effektivt. APL har givit eleverna övningskörning / mängdträning under trygga former på ett kostnadseffektivt sätt. Eleverna har med TYAs modell fått en utbildning som gör dem säkra. Inom TYA tar man fram en handbok för branschens programrådsledamöter. Den ska bland annat ge insikt om ledamöternas roller. Läs mer på www.tya.se Referat 7
Z W X AC Y BD TYAs regionala utbildningsråd TYA har åtta regionala utbildningsråd. Rådens främstauppgifter är att stärka och förbättra. rekryteringen av välutbildade transportarbetare till TYA-anslutna företag samverkan mellan skola, företag och arbetsförmedling fortbildnings- och utvecklingsinsatser för anställda förare Text: Silfvers Textverk Bild: Ryno Quantz, Bosse Silferberg Form: Jens Sjunnesson Upplaga: 1:1, 1 000 ex S O N M U T D E F H G K C AB I TYA har regionala projektledare som är transportbranschens kontaktpersoner när det gäller yrkesutbildning och arbetsplatsförlagt lärande, APL, i regionerna. Projektledarna arbetar för en eller flera rådsregioner. För mer information om TYAs regionala utbildningsråd, se www.tya.se under U T B I L D - NING 8 Referat TYA Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd Ett samarbetsorgan för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer inom transportbranschen TYA, Box 1826, 171 26 Solna telefon: 08-734 52 00 telefax: 08-734 52 02 e-post: info@tya.se hemsida: www.tya.se ansvarig utgivare: Bill Rehn mer information om TYAs regionala utbildningsråd, se: www.tya.se eller kontakta projektledare Robert Dierks, 070-394 52 00, robert.dierks@tya.se