Känslomässiga utmaningar i socialt arbete vad betyder strategier och yrkeserfarenhet?

Examensarbete, 15 hp Känslomässiga utmaningar i socialt arbete vad betyder strategier och yrkeserfarenhet? Författare: Kajsa Svensson Handledare: Paula Wahlgren Examinator: Kristina Gustafsson Termin: VT 2014 Kurskod: 2SA47E

Abstract Author: Kajsa Svensson Title: Emotional challenges in social work the importance of strategies and experience of the profession [Translated title] Supervisor: Paula Wahlgren Assessor: Kristina Gustafsson The aim of this study was to gain a greater understanding of what social workers perceive to be mentally demanding and emotionally challenging work, and which strategies they use to handle it. I chose to interview six social workers, three of them had long experience of social work, and three of them had worked for less than a year. The justification for this choice was that I wanted to interview people with different experience of social work over time, to be able to see possible differences in what was perceived as mentally demanding and emotionally challenging work, and how it was handled. The social workers were interviewed with a semi structured interview manual. The results showed that the organization of the social service is not fitted to the work that social workers execute. This means that what is perceived as mentally demanding and emotionally challenging work largely depends on this. Experience of the profession does not necessarily affect what is perceived as mentally demanding and emotionally challenging work. However, longer work experience seems to benefit a social workers choice of strategies. This means that mentally demanding and emotionally challenging work in some cases is better handled by social workers with longer experience of the profession. The organization of the workplace can also affect which coping strategies that are being used, for example is time for reflection during working hours beneficial for the employees. Keywords: social worker, mentally demanding work, emotionally challenging work, strategies Nyckelord: socialsekreterare, psykiskt krävande arbete, känslomässigt utmanande arbete, strategier

Förord Följande är en kandidatuppsats skriven under Linnéuniversitetets socionomutbildning i Växjö. Uppsatsen omfattar 15 högskolepoäng och är skriven vårterminen 2014. Jag vill ödmjukt tacka alla i studien deltagande socialsekreterare för visat intresse och engagemang. Dessutom vill jag tacka min handledare Paula Wahlgren, samt vänner och familj, för värdefull feedback, stöttning och konstruktiv kritik som jag fått under uppsatsprocessen. Linnéuniversitetet, Växjö, måndagen den 2 juni 2014... Kajsa Svensson

Innehållsförteckning 1. Inledning s. 1 2. Problemformulering s. 2 2.1 Syfte s. 3 2.2 Frågeställningar s. 3 3. Tidigare forskning s. 3 3.1 Vikten av reflektion och emotionell medvetenhet s. 4 3.2 Närhet och distans till klienter s. 5 3.3 Olika arbetssätt blir olika strategier s. 6 3.4 Ett oväntat samband mellan arbetstillfredsställelse s. 7 och känslomässig utmattning 3.5 Organisationens betydelse s. 7 3.6 Slutsats av tidigare forskning s. 9 4. Teori s. 9 4.1 Vetenskapsteoretisk ansats s. 10 4.2 Copingteorin s. 11 4.2.1 Begreppet coping s. 11 4.2.2 Copingprocessen s. 11 4.2.3 Vad är en copingstrategi? s. 12 4.2.4 Copingresurser och olika copingstrategier s. 12 5. Metod s. 13 5.1 Datainsamlingsmetod s. 13 5.2 Överväganden rörande andra datainsamlingsmetoder s. 15 5.3 Genomförande av intervjuer s. 15 5.4 Övervägande rörande urvalsmetod och urval s. 16 5.5 Reflektioner kring val av tillvägagångssätt s. 17 5.6 Problem och hinder relaterade till studien och tillvägagångssättet s. 18 6. Etiska överväganden s. 19 6.1 Vetenskapsrådets forskningsetiska principer s. 20 6.1.1 Informationskravet s. 20 6.1.2 Samtyckeskravet s. 20 6.1.3 Konfidentialitetskravet s. 20 6.1.4 Nyttjandekravet s. 21

6.2 Egna etiska reflektioner och överväganden s. 21 7. Resultat/ Analys s. 22 7.1 Intervjurespondenter s. 22 7.2 Psykiskt krävande och känslomässigt utmanande arbete s. 22 för socialsekreterare med lite erfarenhet av socialt arbete 7.2.1 En osäkerhet inför yrkesrollen s. 23 7.2.2 En hög arbetsbelastning s. 23 7.2.3 Klientarbete s. 23 7.2.4 Ångest på arbetsplatsen s. 24 7.2.5 Dålig organisation på arbetsplatsen s. 25 7.2.6 Ingen tid för reflektion s. 25 7.3 Psykiskt krävande och känslomässigt utmanande arbete s. 26 för socialsekreterare med lång erfarenhet av socialt arbete 7.3.1 Höga och många krav på yrkesrollen s. 26 7.3.2 Hög arbetsbelastning och höga krav från klienter s. 26 7.3.3 Klientarbete s. 26 7.3.4 Den ekonomiska styrningen s. 27 7.3.5 Dåligt samarbete mellan andra enheter eller andra instanser s. 27 7.4 Likheter och skillnader i vad som uppfattas som psykiskt s. 27 krävande och känslomässigt utmanande arbete 7.5 Copingstrategier s. 29 7.5.1 Problemfokuserade copingstrategier hos socialsekreterare s. 29 med lite yrkeserfarenhet 7.5.1.1 Kunskap är makt s. 29 7.5.1.2 Konsten att planera arbetet och se lösningar s. 30 7.5.1.3 Vikten av att sätta gränser s. 31 7.5.1.4 Att vara uppgiftsorienterad s. 31 7.5.2 Känslofokuserade copingstrategier hos socialsekreterare s. 31 med lite yrkeserfarenhet 7.5.2.1 Ett känslomässigt engagemang för klienter s. 32 7.5.2.2 Vikten av att tänka positivt s. 32 7.5.2.3 Stöttning från kollegor s. 32 7.5.2.4 Vikten av reflektion och handledning s. 33 7.5.2.5 En meningsfull fritid s. 34

7.5.3 Undvikande copingstrategier hos socialsekreterare s. 34 med lite yrkeserfarenhet 7.5.3.1 Distans till klienter s. 34 7.5.3.2 Minskad empati s. 35 7.5.3.3 Förnekelse s. 35 7.5.4 Problemfokuserade copingstrategier hos socialsekreterare s. 35 med lång yrkeserfarenhet 7.5.4.1 Vikten av att prioritera arbetsuppgifter och inte dra s. 35 förhastade beslut 7.5.4.2 Inse sitt ansvarsområde s. 36 7.5.4.3 Vikten av att vara välinsatt i ärenden s. 36 7.5.4.4 Konsten att vara uppgifts- och lösningsfokuserad s. 37 7.5.5 Känslofokuserade copingstrategier hos socialsekreterare s. 37 med lång yrkeserfarenhet 7.5.5.1 Ett meningsfullt arbete s. 38 7.5.5.2 En stöttande arbetsgrupp s. 38 7.5.5.3 Vikten av reflektion s. 38 7.5.5.4 Positiva tankar s. 39 7.5.5.5 Ett välfungerande privatliv s. 39 7.5.6 Undvikande copingstrategier hos socialsekreterare s. 40 med lång yrkeserfarenhet 7.6 Likheter och skillnader i val av copingstrategier s. 40 7.6.1 Problemfokuserade copingstrategier s. 40 7.6.2 Känslofokuserade copingstrategier s. 41 7.6.3 Undvikande copingstrategier s. 42 8. Avslutande diskussion s. 43 9. Referenslista s. 46 9.1 Tryckta källor s. 46 9.2 Elektroniska källor s. 48 10. Bilaga 1 s. 49 11. Bilaga 2 s. 50

1. Inledning Under 1970-talet började socialt arbete som profession att konstrueras, bland annat genom att utbildningarna inom socialt arbete fick en allt tydligare vetenskaplig förankring (Hansson, 2011). Idag är socialt arbete ett brett yrkesfält med olika organisationer och tillvägagångssätt. Socialt arbete och arbetet med social förändring sker både på samhällsnivå såväl som på individnivå för att främja mänskliga rättigheter och bemöta mänskliga behov. Exempelvis kan socialt arbete handla om hälsa och funktionsnedsättning, barn och familj, äldreomsorg, fattigdom, missbruk, våld eller hemlöshet (Barnes & Hugman, 2002). Enligt Socialstyrelsen (1990) har socialtjänstens ansvarsområde vidgats och utvecklats i takt med samhällsutvecklingen. Detta betyder att fler människor behöver hjälp från socialtjänsten i frågor som rör boende och ekonomi, samt vård och stöd för individer och hela familjer. Detta ställer i sin tur högre krav på de socialsekreterare som arbetar med denna typ av frågor (Socialstyrelsen, 1990). Detta poängterar även Morén (2010) och Eliasson- Lappalainen (2009). Morén (2010) skriver att det sociala arbetet på en socialtjänst i stora drag kan liknas vid ett relationsbaserat förändringsarbete som ställer krav på att socialarbetarna besitter vetenskaplig kunskap om både samhället och människan (Morén, 2010). Eliasson Lappalainen (2009) skriver att det finns krav på att socialarbetare dels ska vara insatta i lagar, förordningar, regler samt veta vilka insatser som finns att tillgå och hur dessa fungerar. Men socialarbetare måste också hitta en balans i arbetet, både för sin egen skull men också för klienternas. Författaren poängterar att socialarbetare måste hitta ett sätt att arbeta med klienter, utan att ta personligt ansvar för deras handlingar och val, eller att alltför mycket påverkas psykiskt eller känslomässigt av klienterna och deras problem. Detta är ingen lätt uppgift och det är en utmaning som alla socialarbetare ställs inför inom ramen för socialt arbete (Eliasson-Lappalainen (2009). Hansson (2011) skriver att personalrelaterade problem som psykisk ohälsa och hög personalomsättning bland människobehandlande organisationer inom socialt arbete är vanligt förekommande. Det arbete som utförs inom exempelvis socialtjänsten är på många olika sätt psykiskt krävande och känslomässigt utmanande för personalen. Därför är inte bara psykisk ohälsa bland personalen eller hög personalomsättning ett stort problem, utan även att rekrytera ny personal till dessa typer av arbetsplaster (Hansson, 2011). Nyligen genomförd statistik från Arbetsmiljöverket visar att nästan en fjärdedel av de tillfrågade socialsekreterarna och kuratorerna uppgav att de upplevde personliga besvär som kan kopplas till deras arbete och arbetssituation. Dessutom har socialsekreterare och kuratorer, vid 1

mätningar mellan 2005-2010, varit två av de yrkesgrupper som på grund av arbetsrelaterade besvär haft högst andel sjukfrånvaro (Arbetsmiljöverket, 2010). 2. Problemformulering Arbetet som socialsekreterare kan upplevas som mycket engagerande, men man måste också ha förmågan att hålla distans till det man upplever i arbetet. I arbetet ingår det att fatta svåra beslut vilket kan vara psykiskt krävande. Som socialsekreterare är det viktigt att man är intresserad av människor och har förmåga att sätta sig in i andras livssituation ( ) Det kan vara psykiskt tungt att dagligen ta del av människors problem. Citatet är hämtat från Arbetsförmedlingens hemsida 2014-02-13. Av citatet att döma kan arbetet med människor, och yrket som socialsekreterare, på många sätt vara utmanande. McGarrigle & Walsh (2011) skriver att de krav som finns på socialarbetare att stötta och hjälpa klienter genom svåra situationer kan bidra till förhöjda nivåer av stress och känslomässig utmattning för socialarbetare. En studie genomförd av Beddoe m.fl. (2013) visar även att antalet välmående nyutexaminerade socialarbetare har minskat. Det kan bero på att många socialarbetare möter utmaningar i att kunna bevara och utveckla en positiv inställning till det sociala arbetet som utförs, samt dess organisation. Tham (2008) skriver att socialarbetare i högre utsträckning än andra yrkesgrupper är utsatta för höga nivåer av stress och arbetsrelaterade krav, vilket enligt författaren kan leda till förhöjda nivåer av psykisk ohälsa och upplevelsen av mental utmattning bland socialarbetare (Tham, 2008). En annan studie som genomförts av Mandell m.fl. (2013) visar att upplevelsen av vad som är psykiskt påfrestande på en arbetsplats är högst subjektiv och att det finns olika strategier socialarbetare kan använda för att hantera emotionell utmattning och stress. Detta poängterar även Collins (2007). Han menar dock att det inte finns strategier för att kunna hantera stressigt eller psykiskt och känslomässigt utmattande arbete som är universella eller som passar alla socialarbetare. Men genom fortsatta studier av olika strategier mot känslomässig utmattning kan socialarbetare få möjligheten att på ett enklare sätt bevara den känslomässiga motståndskraft som de kan behöva i deras dagliga arbete (Collins, 2007). Studier kring vad som uppfattas som psykiskt påfrestande och känslomässigt utmanande arbete, samt vilka strategier som finns att tillgå för att hantera det, är viktigt och intressant av flera skäl. Som ovan nämnt ställs höga krav på socialarbetares sätt att arbeta med utsatta människor, vilket inte helt förvånande påverkar socialarbetare psykiskt och känslomässigt. 2

Det är därför av ett skäl viktigt med fortsatta studier för att skapa bättre förutsättningar för socialarbetare att bedriva professionellt socialt arbete. McGarrigle & Walsh (2011) påpekar även att arbetet en socialarbetare utför ur klientens synpunkt blir bättre om socialarbetaren mår bra psykiskt (McGarrigle & Walsh, 2011). Därför är fortsatta studier även viktigt av detta skäl. Av ett tredje skäl är studier kring känslomässigt och psykiskt utmanande arbete, samt strategier för att kunna hantera det, även intressant för att skapa en större förståelse för de utmaningar färdigutbildade socionomer kan ställas inför och vilka strategier som finns för att klara av dem. 2.1 Syfte Syftet med uppsatsen är att genom en intervjustudie få en förståelse för vad socialsekreterare inom Individ och familjeomsorgen upplever vara psykiskt krävande och känslomässigt utmanande i sitt dagliga arbete, samt vilka strategier de använder för att hantera det. 2.2 Frågeställningar 1) Vad upplever socialsekreterarna vara psykiskt krävande och känslomässigt utmanande? 2) Vilka skillnader finns, beroende på erfarenhet av socialt arbete, i vad som upplevs vara psykiskt krävande och känslomässigt utmanande? 3) Vilka strategier använder socialsekreterarna för att kunna hantera ett psykiskt krävande och känslomässigt utmanande arbete? 4) Vilka skillnader finns, beroende på erfarenhet av socialt arbete, i vilka strategier som används? 3. Tidigare forskning Nedan följer en genomgång av viss tidigare forskning kring valt ämne. Inledningsvis presenteras vikten av reflektion och en ökad känslomässig medvetenhet i det sociala arbetets praktik. Vidare följer forskning kring närhet och distans till klienter och olika strategier för att som socialarbetare klara av ett psykiskt krävande och känslomässigt utmanande arbete. Avslutningsvis skrivs om vikten av en bra organisation på arbetsplatsen. 3

3.1 Vikten av reflektion och emotionell medvetenhet Collins (2007) skriver att genom att en socialarbetare utvecklar en större emotionell medvetenhet kan det innebära att han/hon lättare kan kontrollera både sina egna, men också klienters känslor. Med hjälp av detta kan socialarbetare alltså använda den känslomässiga medvetenheten som en strategi för att hantera utmanande eller påfrestande situationer, och styra dem i en mer positiv riktning. Författaren poängterar att ett reflekterande tänkande är mycket viktigt för att nå en sådan emotionell kunskap och medvetenhet. Detta håller även Gerge (2011) med om. Hon skriver att socialarbetare, genom att reflektera över eller förändra sin syn på sina egna resurser och möjligheter, kan påverka sin arbetssituation till det positiva och därmed öka känslan av meningsfullhet både i det dagliga arbetet och i livet som helhet (Gerge, 2011). Ovanstående belyser även Sandahl, Falkenström & von Knorring (2010). Författarna menar dock att ledarskapet har en stor betydelse för en verksamhets resultat och de anställdas välmående. Ett av de mest betydande sätten en chef kan påverka en verksamhet genom är att hantera och ta hand om de anställdas känslor på ett öppet och konstruktivt sätt. Detta tenderar inte bara att gynna de anställda personligen, utan också hela verksamheten och dess resultat. Sandahl et al. (2010) menar att chefer och medarbetare på ett reflekterande sätt måste ta hand om sina känslor för att skapa bättre förutsättningar på arbetsplatsen, både för individen och för gruppen. Detta bidrar till en ökad emotionell medvetenhet, något som författarna menar att alla kan öva sig till. Vidare skriver Sandhal, Falkenström & von Knorring (2010) att känslan av meningsfullhet är central för att socialarbetare ska uppleva arbetet som tillfredsställande. I känslan av meningsfullhet ingår bland annat att en socialarbetare ska känna sig kunnig inom området och uppfattas som tillräckligt kompetent för att kunna utföra arbetet (Sandhal et al., 2010). Avslutningsvis framhåller Sandhal, Falkenström & von Knorring (2010) vikten av reflektion inom socialt arbete. Reflektion innebär enligt författarna modet att undersöka de egna och andras tankar och känslor i syftet att skapa en förståelse för hur någonting blev eller kändes. Genom reflektion lär sig en socialarbetare också att hantera sina egna och andras känslor och ageranden på ett bättre sätt, vilket utvecklar socialarbetaren både professionellt och till person. Författarna understryker att en chef bör avsätta tid och utrymme för anställda att aktivt reflektera under arbetstid. Detta för att skapa bättre förutsättningar för anställda att lära av varandra genom kommunikation och diskussion med varandra. Genom att sprida den kunskap som formats både genom individuell och kollektiv reflektion öppnas nya sätt för att 4

utvecklas professionellt, och den kunskap som kunde gått förlorad som tyst kunskap lever vidare för andra att lära av (Sandhal et al., 2010). 3.2 Närhet och distans till klienter Hansson (2011) skriver om en socialarbetares närhet och distans till en klient. Hon poängterar vikten av ett känslomässigt engagemang från socialarbetarens sida, både för klientens bästa, men också för den egna känslan av tillfredsställelse i arbetet. Författaren menar att närhet i en socialarbetare klient relation innebär att socialarbetaren låter sig beröras känslomässigt av mötet, och vågar prata om svåra frågor och bekymmer som klienten upplever. Om en socialarbetare relationsmässigt står nära en klient genomsyras ett klientmöte ofta av medmänsklighet och empati, och författaren menar att detta spelar en central roll i hur effektiv vården eller hjälpen som erbjuds blir för klienten (Hansson, 2011). Men att stå en klient i en svår livssituation känslomässigt nära kan vara psykiskt påfrestande och den medmänskliga relationen kan på sikt försämra socialarbetarens psykiska hälsa och arbetsinsats. Detta beroende på olika orsaker. Bland annat kan socialarbetaren vara ung och oerfaren i arbetet och har därför inte utvecklat ett sätt att hantera de känslor som uppstår i mötet med klienten. En annan orsak är att arbetsplatsens organisation inte stöttar socialarbetarens sätt att arbeta på ett adekvat sätt. Detta kan leda till att socialarbetaren överidentifierar sig med en klient, vilket påverkar det professionella arbetet och också socialarbetarens psykiska hälsa (Hansson, 2011). En mer distanserad relation mellan socialarbetare och klient, utan empati, skulle kunna råda bot på ovanstående. Men en distanserad socialarbetare kan minska klientens tillit och motivation till att ta emot stöd eller hjälp. Detta kan på sikt påverka både klienten och socialarbetaren negativt då klienten kanske inte blir hjälpt, medan socialarbetaren inte känner någon arbetstillfredsställelse då denna inte slutför sina arbetsuppgifter (Hansson, 2011). Socialstyrelsen beskriver socialarbetares distans till klienten ytterligare. Distans till en klient innebär att en socialsekreterare har en formell relation till klienter. Endast information som är relevant för att hitta en lösning till problemet är viktigt, relationen är inte personlig och det strävas inte heller efter att få en förståelse för klienten och dennes problem. Inte heller är det viktigt att samarbeta med klienten, eller att lära känna denne. Syftet med kontakten är enbart att åtgärda det klienten uppfattar som ett problem. I vissa fall är denna typ av distanstagande medvetet från socialsekreterarens roll, bland annat beroende på en stressad arbetssituation. I andra fall önskar klienter en opersonlig service, vilket så klart måste accepteras (Socialstyrelsen, 1990). 5

3.3 Olika arbetssätt blir olika strategier Resultaten från Astviks & Melins (2013) studie visar på tre strategier som är förekommande inom socialt arbete, för att hantera en utmanande och krävande arbetssituation. Den första strategin innebär att socialarbetaren arbetar mer intensivt genom att strunta i luncher och fikaraster. Denna kategori av studiens deltagare tenderar även att ta på sig mer ansvar för fler klienter trots att det inte finns utrymme för det. De tar även i allt större utsträckning med sig arbetet hem, eller tänker på arbetet, efter arbetsdagens slut. Den andra strategin handlar i stora drag om att en socialarbetare söker hjälp och stöttning från kollegor vid känslomässigt jobbiga situationer, eller vid tillfällen då arbetsbördan är för stor. Dessutom kan socialarbetaren enligt denna strategi på ett annat sätt påverka sin arbetssituation genom att ta upp tankar och åsikter rörande exempelvis prioriteringar, för hög arbetsbelastning eller förslag på organisatoriska förändringar med chefer. Denna strategi handlar med andra ord om att socialarbetaren tar kontrollen över sin arbetssituation och säger ifrån när det är för mycket stress, samt pratar med kollegor för att få stöd och hjälp vid alltför utmanande situationer. Den tredje strategin används enligt författarna av en socialarbetare som arbetat med socialt arbete länge, och därmed har stor erfarenhet av socialt arbete i praktiken. Strategin kännetecknas av att en socialarbetare genomgripande bedriver socialt arbete som håller hög kvalitet, utan att ta särskilt mycket stöd eller hjälp från kollegor, och utan att låta arbetet inkräkta på lunch och fikaraster eller på fritiden. Socialarbetare som tillhör denna kategori av anställda använder med andra ord få strategier i det dagliga arbetet, antagligen för att arbetet inte i lika stor utsträckning upplevs vara varken krävande eller utmanande. Detta är i sin tur förmodligen beroende på att de har mer erfarenhet av det sociala arbetets praktik. (Astevik & Melin, 2013). Författarna skriver avslutningsvis att den första strategin som nämndes ovan för att klara av ett utmanande arbete, både i termer av stress och känslomässig utmattning, inte gynnar en socialarbetare då den på ett långsiktigt sätt inte främjar en socialarbetares arbetssituation, psykiska och fysiska hälsa eller minskar stressnivån på arbetsplatsen (Astvik & Melin, 2013). Collins (2007) poängterar dock vikten av ett förändrat arbetssätt för stressade eller känslomässigt utmattade socialarbetare. Han skriver att en strategi för att en socialarbetare ska kunna hantera ett utmanande arbete är att denne fokuserar på klientens problem och hur det ska lösas. Trots att denna strategi är uppgiftsorienterad skapar den ändå förutsättningar för att socialarbetaren ska uppleva dels sig själv som mer effektiv och strukturerad, men också sin arbetssituation som mer stabil. Detta kan på sikt leda till att socialarbetaren blir mer positivt 6

inställd till sitt arbete och utvecklar en personlig känslomässig motståndskraft mot det som tidigare upplevdes som psykiskt och känslomässigt krävande (Collins, 2007). 3.4 Ett oväntat samband mellan känslomässig utmattning och arbetstillfredsställelse Mandell m.fl. (2013) har gjort en studie av socialarbetare som handlar om hur känslomässig utmattning och känslan av tillfredsställelse på arbetsplatsen kan vara varandras motsatser men också vara kopplade till varandra. Studien visar att relationen mellan känslomässig utmattning och tillfredsställelse på arbetsplatsen är mer komplex än vad som tidigare antagits. Författarna menar nämligen att vissa socialarbetare, även vid tillfällen då de upplevt sig ha höga nivåer av emotionell stress eller utmattning, ändå uppfattat sin arbetssituation som tillfredsställande. Detta kan bero på att dessa intervjuade socialarbetare har ett personligt engagemang i det sociala arbetet och dess värderingar. Majoriteten av dessa socialarbetare tror även på att de kan skapa positiva förändringar i människors liv, och de ansåg sig ha en stöttande och lyhörd personlighet. Studien visar också att det sociala arbetets och arbetsplatsens organisation är av stor betydelse. Exempelvis är handledning och stöttning, samt socialarbetarnas nivå av autonomi och eget handlingsutrymme, viktiga komponenter för att socialarbetare som upplever arbetet som utmanande med höga nivåer av känslomässig stress ändå upplever arbetet som tillfredsställande. (Mandell m.fl., 2013). I resultatdelen har författarna delat in studiens deltagande socialarbetare i tre grupper beroende på hur de upplever sin känslomässiga stress och utmattning kontra deras jobbtillfredsställelse. Signifikanta skillnader som kan utläsas mellan grupperna är dels att tilltron till den egna förmågan ökar ju mer jobbtillfredsställelse de deltagande socialarbetarna upplevde sig ha. Att socialarbetarna lyckades hålla en viss distans till klienterna och deras problem var också av vikt för att minska känslan av emotionell utmattning, samt att socialarbetarna hittade en balans i sitt arbete och tog hand om sig själva. Dessutom var det mer vanligt förekommande att socialarbetare med hög jobbtillfredsställelse och låg känsla av emotionell utmattning i allt högre grad tog stöd och hjälp från kollegor, vänner och familj för att kunna hantera arbetsplatsrelaterade utmaningar (Mandell m.fl., 2013). 3.5 Organisationens betydelse Tham (2008) skriver om vikten av en god organisation på arbetsplatsen, som bidrar till att socialsekreterare som upplever sitt arbete som psykiskt krävande eller känslomässigt utmanande, ändå finner arbetet hanterbart. Ett stöttande arbetssätt bland kollegor är viktigt, 7

liksom bekräftelse och uppmuntran från chefer, för att känslan av ett påfrestande arbete och stress ska minska. Dessutom är känslan av tillhörighet i organisationen central för att arbetet ska kännas meningsfullt (Tham, 2008). Moxnes (2001) skriver vidare att begreppet ångest inte är ett enkelt begrepp att definiera eller förklara. För vissa människor är det en känsla, för andra är det fysiska eller kognitiva förändringar. Författaren skriver att ångest lika gärna kan kallas för stress, maktlöshet, osäkerhet, fruktan och panik. Då ångest är en subjektiv känsla har begreppet oklara definitioner och därmed innefattar begreppet en mångfald av känslor. Moxnes (2001) skriver att en arbetsplats organisation kan påverka och hantera personalens ångest på olika sätt, beroende på hur organisationsstrukturen ser ut. Vissa arbetsplatser har en struktur som undviker att ta itu med personalens ångest. Andra organisationer har en struktur som inte ignorerar personalens ångest, utan aktivt arbetar med den i grupp och på individnivå för att stärka arbetsgruppen och arbetsplatsens positiva klimat. Moxnes poängterar att alla individer behöver bygga upp ett inre försvar mot ångest, samt hitta strategier att hantera ångest som passar den egna personen. Men den trygghet en stark organisation och struktur kan ge en individ eller ett arbetslag ska därmed inte underskattas. Vikten av att ha en bra organiserad arbetsplats, med formella och informella tillvägagångssätt för att hantera ångest, är viktigt för att både arbetsplatsen och varje individ ska kunna bygga upp ett försvar mot ångest. Vikten av att vara en del av en grupp, vare sig det rör sig om familjen eller kollegorna på arbetsplatsen får inte underskattas för att motverka eller behandla ångest. Att vara en del av en grupp innebär trygghet och gemenskap. En bra organiserad arbetsplats exempelvis har en struktur som är anpassad till arbetsplatsens mål och mänskliga behov. Det ska bland annat finnas regler, mellanmänskliga relationer, värderingar, rutiner och en arbetsfördelning som samtliga anställda har accepterat och är involverade i. Författaren poängterar att den typ av mellanmänsklig kommunikation som skapas mellan individer i en grupp, som har samma mål och värderingar, är grunden till en positiv förändring och utveckling för hela gruppen och dess individuella medlemmar. Kommunikationen tenderar att bli personlig, och gruppens medlemmar delar med sig och lär av varandras erfarenheter, tankar och misstag. Det som kunde gått förlorat som tyst kunskap delas och används genom detta sätt av alla delaktiga i gruppen. Hur arbetsplatsen är organiserad och hur de anställda samspelar med och stöttar varandra är med andra ord av stor vikt för att skapa ett välbefinnande och en välfungerande arbetsplats (Moxnes, 2001). 8

Socialstyrelsen rapporterar även att det som påverkar socialsekreterarna negativt allra tydligast är om arbetsplatsen är dåligt organiserad. Känslan av att vara ensam eller utsatt på arbetsplatsen är vanligt förekommande. Ett bristande stöd eller engagemang från kollegor och chefer skapar dessutom en frustration hos de socialsekreterare som visar ett stort engagemang till sina klienter och till arbetet de utför. Vidare skriver Socialstyrelsen att socialtjänstens organisation inte är anpassad för att möta de krav som finns på socialsekreterarna eller på de skilda arbetsuppgifterna. Om arbetet ska bedrivas på ett sådant sätt att en socialsekreterare och en klient kommer varandra nära och skapar en relation, i kontrast till ett distanstagande och uppgiftsorienterat sätt att arbeta, måste strukturella förändringar ske i hela organisationen. Om en förändring av det sociala arbetets praktik på socialtjänsten ska ske, och i synnerhet för att gynna både socialsekreterare och klienter, måste socialsekreterare få utrymme, tid och stöd för att kunna bygga meningsfulla relationer till sina klienter. Detta är i synnerhet viktigt vid den typen av socialt arbete som syftar till att vara långsiktigt och stödjande för klienter (Socialstyrelsen, 1990). 3.6 Slutsats av tidigare forskning En slutsats som kan dras av tidigare forskning är att en god organisation på arbetsplatsen och ett stöd från kollegor och chefer är två viktiga komponenter för att socialarbetare ska klara av ett psykiskt krävande och känslomässigt utmanande arbete. Att socialarbetarna kan behålla en viss distans till sitt arbete och sina klienter, samt utvecklar en emotionell intelligens i sitt arbete är också avgörande faktorer för att hantera och kontrollera det som uppfattas vara psykiskt krävande och känslomässigt utmanande arbete. 4. Teori Nedan följer en genomgång av de teoretiska perspektiv som studien grundas på. Inledningsvis presenteras studiens vetenskapsteoretiska ansats. Därefter redogörs för copingteorin som kommer att användas för att analysera empirin. 9

4.1 Vetenskapsteoretisk ansats Alla vetenskapliga studier utgår från ett vetenskapsteoretiskt perspektiv, som utgör grunden för studiens vetenskapliga utgångspunkter. Ett vetenskapsteoretiskt perspektiv innehåller både antaganden om hur verkligheten är konstruerad och villkoren för hur kunskap kan skapas (Danermark, 2009). Då studien syftar till att skapa en större förståelse för vad socialsekreterare inom Individ och familjeomsorgen upplever vara psykiskt krävande och känslomässigt utmanande i sitt dagliga arbete, samt vilka strategier de använder för att hantera det, har studien en hermeneutisk vetenskapsteoretisk ansats. Thomassen (2012) skriver att språket är utgångspunkten för all tolkning och förståelse inom hermeneutisk vetenskapsteori. Hermeneutik handlar om tolkning och förståelse av såväl texter och bilder som människor och deras handlingar, känslor och tankar. Författaren skriver vidare att begreppen det inre och det yttre spelar en central roll inom hermeneutisk teori, framförallt vid tolkning och förståelse av människors handlingar och känslor. Det är nämligen i samspelet mellan det inre och det yttre som förståelse kan nås, då tolkning av människors yttre handlingar och känsloyttranden kan tolkas för att skapa en förståelse för en människas inre upplevelser (Thomassen, 2012). Författaren poängterar att, även om det inom hermeneutisk vetenskapsteori finns många synvinklar och sätt att gå till väga, så har de alla den gemensamma grundidén om att kunskap om människan och samhället kan nås genom tolkning och förståelse. Inom hermeneutisk vetenskapsteori anses kunskap vara något som inte är, och aldrig kan vara, neutralt. Kunskap har alltid ett förhållande till livet och till möten mellan människor, eller människa och samhälle, som påverkar förståelsen hos varje individ (Thomassen, 2012). Enligt Thurén (2007) bygger hermeneutisk vetenskapsteori inte bara på empiri och logik, utan även på igenkännande. Att som forskare tolka andra människor, eller texter och bilder, kan dock vara svårt, då forskarens egna värderingar och förförståelse för ett fenomen, kan påverka resultatet (Thurén, 2007). Thomassen (2012) poängterar dock vikten av att en forskare är öppen för det som ska tolkas. Hon menar att utgångspunkten för en hermeneutisk studie är att forskaren, så långt som det är möjligt, kreativt använder sig av, samt tydliggör och reflekterar kring sin förförståelse. Detta för att skänka ett fenomen mening, och för att besvara nya frågor (Thomassen, 2012). 10

4.2 Copingteorin Copingteorin har utvecklats från teorier och forskning kring stress. Efter flertalet olika studier kring sociala faktorer kring stress började forskare runt 1960-talet att i allt högre grad fokusera på coping och strategier mot stress, än på stress i sig. Richard Lazarus (1922-2002) ses som en föregångsman inom teorin om coping och han har tillsammans med flertalet kollegor inom samma forskningsområde utvecklat copingteorin till vad den är idag (Folkman & Lazarus, 1985). Nedan följer en närmare genomgång av copingteorin. 4.2.1 Begreppet coping Brattberg (2008) skriver att coping närmast kan översättas till bemästringsförmåga på svenska. Författaren beskriver begreppet coping som en process där en människa påverkar eller förändrar det som anses vara utmanande och krävande, för att kunna leva med det. Coping innebär med andra ord en människas förmåga att leva med osäkerhet, oro, psykisk stress och negativa känslor. Begreppet omfattar alla de strategier och ansträngningar som en människa använder för att klara av och hantera svåra situationer eller känslor. Syftet med coping är helt enkelt att minska den emotionella, psykiska och fysiska stressen som uppstår hos en människa i samband med att hon upplever krävande eller utmanande situationer (Brattberg, 2008). 4.2.2 Copingprocessen En lyckad copingprocess gynnar en människas tillit till den egna förmågan att hantera och klara av svåra situationer, vilket genererar en större självsäkerhet att lyckas även nästa gång liknande känslor, tankar eller situationer uppstår. En människas copingprocess gynnas av positiva tankegångar, som föder en positiv självbild och en känsla av att duga. En människa som har en positiv självbild tenderar att vara mer ödmjuk mot sig själv, och trots motgångar och misstag inser hon att hon är värdefull och kapabel. En otillräcklig copingprocess kan däremot leda till att en människa får psykisk ohälsa och en förlorad tillit till den egna förmågan. Negativa tankegångar om sig själv gynnar inte copingprocessen, att tänka att man inte duger exempelvis, gör att en människas tillit till sin egen förmåga minskas avsevärt. En människa med dålig copingförmåga tenderar att bli mer stressad och påverkad utav stress. Stress i sin tur gör att förmågan till coping minskas, då mycket tankeverksamhet går till att tänka på den negativa påverkan och det dåliga måendet. Därmed ökar känslan av otillräcklighet, istället för att minskas (Brattberg, 2008). 11

4.2.3 Vad är en copingstrategi? En copingstrategi är en åtgärd som en människa vidtar för att hantera psykiskt krävande eller känslomässigt utmanande situationer. En copingstrategis främsta syfte är antingen att förändra någonting som uppfattas som krävande eller utmanande, eller förändra varför någonting uppfattas som krävande och utmanande. Detta genom att personen exempelvis distanserar sig eller börjar tänka i nya banor. En copingstrategi syftar också till att kontrollera känslor och tankar som uppfattas som utmanande och krävande. Det finns inga universella copingstrategier som fungerar för alla människor, det finns inte heller bra eller dåliga strategier för coping. Vissa lämpar sig bättre i en situation än andra, men det är upp till varje människa att själv hitta strategier som fungerar för den egna personen, för att kunna hantera det som är utmanande och krävande (Brattberg, 2008). 4.2.4 Copingresurser och olika copingstrategier Brattberg (2008) skiljer på en människas inre och yttre copingresurser. Inre copingresurser kan exempelvis vara känslan av sammanhang (KASAM), självkänsla, självtillit, tankar, känslor, egenmakt, och förmåga att lösa problem och att hantera relationer till andra människor. Yttre copingresurser däremot kan vara familj, vänner, kollegor, ekonomi, kultur, religion och arbete. Vidare exemplifierar författaren copingstrategier som kan ingå i en människas copingprocess. Författaren menar att copingstrategier kan delas in i tre huvudgrupper, beroende på hur en människas copingprocess ser ur. Dessa grupper är problemfokuserad coping, känslofokuserad coping och coping som går ut på att undvika det som anses vara krävande eller utmanande. Problemfokuserad coping är uppgifts och lösningsorienterad och fokuserar på yttre faktorer som gör att situationer upplevs som utmanande och krävande. Dessa strategier kännetecknas av att de är målinriktade och konkreta. En människa som har en problemfokuserad copingprocess använder strategier som bland annat innebär att hon, som ovan nämnt, blir uppgifts och lösningsfokuserad samt anpassningsbar. Hon tenderar att i större utsträckning planera, exempelvis arbetet, för att samla information och fatta beslut. Känslofokuserad coping syftar däremot till att ta hand om en människas inre känslor och tankar. Känslofokuserade copingstrategier handlar därmed om att en människa hanterar och kontrollerar sina känsloreaktioner och tankar. En strategi är att i större utsträckning söka socialt stöd. Dessutom är en strategi att få en förståelse för det som anses vara krävande och utmanande, att kunna tolka på olika sätt och se från olika perspektiv, samt att acceptera hur en 12

situation eller en känsla är (Brattberg, 2008). Holm (2012) skriver också om känslofokuserad coping. Hon menar att copingstrategier tillhörande denna kategori har många fördelar. Dels är det viktigt att en människa reflekterar över och får en förståelse för sina känslor för att utveckla en känslomässig intelligens, som är viktigt i synnerhet i arbetet med andra människor. Genom att en människa tillåter sig själv att känna får hon mycket kunskap både om sig själv och omgivningen. Genom att tolka och reagera på andra människors känsloyttranden kan en människa få en förståelse för vad andra människor har för viljor och önskemål. En människas känslomässiga intelligens har med andra ord en nära korrelation med hennes förmåga att känna och visa empati med andra människor. Att ha en känslofokuserad copingprocess gynnar inte bara en människas förmåga att förstå både sig själv och andra människor. Genom att en människa blir medveten om och uttrycker sina känslor kan det också generera att det som uppfattas som krävande och utmanande omvärderas. Det som tidigare upplevdes som ett hot, som alldeles för utmanande och krävande, kan med strategier från känslofokuserad coping förstås på ett annat sätt och minska i betydelse för den enskilde. Känslofokuserade copingstrategier ger med andra ord mer kunskap och ny information som gör att en människa kan agera mer effektivt i utmanande och krävande situationer (Holm, 2012). Avslutningsvis finns den copingprocess som går ut på att en människa undviker det som är krävande och utmanande, och har strategier som syftar till att ha en distans till exempelvis klienter eller de egna tankarna och känslorna. En annan strategi är att förneka att någonting är utmanande eller krävande, eller att fly från det genom att exempelvis arbeta mer. Dessa strategier kan fungera på kort sikt, men inte i längden (Brattberg, 2008). 5. Metod Nedan följer metodavsnittet. Val av datainsamlingsmetod inleder avsnittet, därefter följer övervägande rörande urval och urvalsmetod samt reflektioner kring tillvägagångssätt. Avslutningsvis skrivs om de problem och hinder som stötts på under genomförandet av studien och som bedöms vara värda att belysa. 5.1 Datainsamlingsmetod Studiens frågeställningar syftar till att få en ökad förståelse för vad socialsekreterare inom Individ och familjeomsorgen upplever vara psykiskt krävande och känslomässigt utmanande i sitt dagliga arbete, samt vilka strategier de använder för att hantera det. För att få 13

svar på dessa frågeställningar har en kvalitativ forskningsmetod använts, närmare bestämt intervjuer. Ahrne & Svensson (2011) skriver att val av datainsamlingsmetod är knutet till en studies syfte och frågeställningar. Överväganden rörande tillgängliga resurser, som exempelvis tid och pengar, kan också styra valet av forskningsmetod (Ahrne & Svensson, 2011). Då studien syftar till att få en ökad förståelse för vad socialsekreterare upplever vara psykiskt och känslomässigt påfrestande, samt hur de hanterar det, är det intressant att få ta del av socialsekreterarnas personliga tankar om, samt upplevelser och erfarenheter av, ämnet. Därför anser jag att intervjuer av socialsekreterare är en lämplig datainsamlingsmetod, då kunskap om individers personliga uppfattningar av sin arbetssituation kan genereras genom samtal. Detta poängterar även Kvale & Brinkmann (2009). Författarna skriver att intervjuer är en lämplig forskningsmetod i studier med syfte att få kunskap eller förståelse för andra människor och deras känslor, tankar, erfarenheter och livssituationer (Kvale & Brinkmann, 2009), vilket önskas uppnås genom intervjuerna av socialsekreterare. Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2011) skriver att intervju som forskningsmetod är vanligt förekommande inom samhällsvetenskaplig forskning. Genom intervjuer kan forskare samla in kunskap om såväl samhälleliga förhållanden som enskilda personers erfarenheter och känslor. Författarna poängterar att det finns flertalet olika former av intervjuer, men att samtliga varianter måste följa vissa regler och råd för intervjuande. En fördel med att använda sig av kvalitativ intervju som forskningsmetod är att forskaren får en bredare, mer nyanserad bild av valt forskningsområde än om forskaren skulle använt sig av exempelvis enkäter. Metoden gör det även möjligt för forskaren att lättare anpassa frågorna och deras ordningsföljd efter situationen och hur samtalet utvecklas (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2011). Studien har genomförts med en halvstrukturerad livsvärldsintervju. Enligt Kvale & Brinkmann (2009) innebär en livsvärldsintervju att intervjurespondenternas beskrivningar av deras upplevelser och liv tolkas och analyseras för att skapa en större förståelse för ett fenomen. Vidare skriver författarna att en intervjuguide fungerar som ett manus för en intervju. En intervjuguide kan vara strukturerad på olika sätt, och styra en intervju olika mycket, beroende på vilken typ av intervju som ska genomföras. En intervjuguide för en halvstrukturerad intervju består av olika teman med tillhörande förslag på frågor. Fördelen med en halvstrukturerad intervju är att frågorna och deras ordningsföljd kan ändras under intervjuns gång och därmed anpassas till vad intervjurespondenten berättar. Därmed är en intervjuguide för en halvstrukturerad intervju av mindre styrande art. Författarna skriver fortsättningsvis att väl planerade intervjufrågor i en intervjuguide ska innehålla både en 14

intervjus tematiska och dynamiska aspekter. Med tematiska aspekter avses att intervjufrågorna ska utformas efter studiens syfte och den kunskap som ska produceras i intervjun. Men dynamiska aspekter menas att intervjufrågorna bör vara utformade för att gynna den mellanmänskliga relationen i en intervju. Viktigt att ha i åtanke är att intervjufrågorna bör formuleras i dagligt språk och de bör vara korta och lätta att förstå (Kvale & Brinkmann, 2009). Vidare skriver författarna att ledande frågor kan vara förekommande i intervjuundersökningar och att giltigheten i svaren på dessa beror på studiens syfte och ämne. Författarna är också tydliga med att poängtera att ledande intervjufrågor inom kvalitativ forskning i vissa fall är bra och till och med gynnande för studien då de syftar till att pröva tillförlitligheten i intervjurespondenternas svar. Dessutom kan ledande frågor bekräfta de tolkningar forskaren har gjort av något intervjupersonen sagt (Kvale & Brinkmann, 2009). Intervjuguiden finns i bilaga 2. 5.2 Överväganden rörande andra datainsamlingsmetoder Jag finner inte att en enkätundersökning som datainsamlingsmetod i lika stor utsträckning hade kunnat generera svar på frågeställningarna. Som ovan skrivet vill jag genom samtal med socialsekreterare få en förståelse för deras högst personliga upplevelser av yrket som socialsekreterare. Sådan kunskap tror jag hade varit svår att utveckla genom enkäter med på förhand strukturerade frågor där det inte finns möjlighet att improvisera med följdfrågor eller be respondenterna om mer utvecklade svar. Litteraturstudier som datainsamlingsmetod anser jag till viss del kunnat svara på frågeställningarna, förutsatt att jag hittat relevant litteratur för studien, som exempelvis dagboksanteckningar. Dock tror jag att det varit mer tidskrävande att hitta och få ta del av dagboksanteckningar, än att hitta och intervjua intresserade socialsekreterare. 5.3 Genomförande av intervjuer Vidare beskrivs hur intervjuerna i studien genomfördes. Jag lät intervjurespondenterna själva välja var de ville bli intervjuade. Detta för att jag ville ge dem möjligheten att vistas i en miljö de själva var bekväma och trygga. Tre av intervjurespondenterna valde att bli intervjuade på sitt kontor på socialtjänsten, medan tre av intervjurespondenterna hellre ville bli intervjuade i hemmet. En vecka innan varje intervju ägde rum skickade jag ut en intervjuguide (se bilaga 2) till den aktuella intervjurespondenten. Detta i syfte att ge dem tid att tänka och känna efter 15

rörande vissa djupare frågor. Dessutom uttryckte samtliga intervjurespondenter att det var tryggt att på förhand få veta intervjuns upplägg och huvudsakliga intervjufrågor. Intervjuerna spelades in och varade mellan en till en och en halv timma. 5.4 Övervägande rörande urvalsmetod och urval Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2011) skriver att en studies syfte och frågeställningar är helt avgörande för vilken grupp av människor som ska intervjuas. Vidare måste urvalet av intervjupersoner och hur forskaren fick kontakt med dem redovisas tydligt för att ge studien och dess resultat trovärdighet (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2011). Studien syftar till att skapa en förståelse för vad socialsekreterare uppfattar vara psykiskt krävande och känslomässigt utmanande arbete, samt vilka strategier de använder för att hantera det. Jag har till att börja med gjort ett urval av organisation och därmed valt att intervjua socialsekreterare inom Individ och familjeomsorgen då socialsekreterare, som skrivet ovan, enligt arbetsförmedlingens hemsida har ett psykiskt krävande arbete. Vidare kommer ytterligare ett urval då intervjupersoner ska utses. Bristen på både ekonomiska resurser och tid är två faktorer som jag måste ha i åtanke vid val av intervjupersoner. Därför har jag valt att kontakta socialsekreterare som arbetar inom Individ och familjeomsorgen i närheten av Växjö. I studien har jag som ovan nämnt valt att intervjua socialsekreterare vid Individ och familjeomsorgen. Urvalet av intervjupersoner består av tre socialsekreterare som arbetat mer än åtta år med socialt arbete, och tre socialsekreterare som arbetat max ett år med socialt arbete. Motiveringen till detta är att jag vill intervjua personer med olika erfarenhet av socialt arbete över tid, för att kunna se eventuella skillnader i vad som uppfattas som psykiskt och känslomässigt krävande, och hur det hanteras. Jag har valt sex stycken intervjupersoner eftersom jag planerar att göra omfattande intervjuer med dessa. Med studien ämnar jag inte att söka representativitet. Snarare vill jag med ett färre antal och mer omfattande intervjuer söka mer kunskap om vad som uppfattas vara psykiskt och känslomässigt krävande arbete, samt vilka strategier och verktyg som används för att klara av det. Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2011) poängterar även att en intervjustudie av sex-åtta personer ofta är tillräcklig för att få ett material relativt fritt från alltför personliga uppfattningar och tolkningar (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2011). Thurén (2007) skriver att reliabilitet, eller med ett annat ord, tillförlitlighet innebär att en studies undersökning, vare sig den är kvalitativ eller kvantitativ, är genomförd på ett korrekt sätt. Därför måste urvalet av undersökningspersoner exempelvis vara motiverat, då tillfälligheter inte ska påverka studiens insamlade empiri och resultat (Thurén, 2007). För att 16

öka studiens tillförlitlighet beskriver jag urvalet av intervjurespondenter ytterligare. För att komma i kontakt med nyutexaminerade socionomer med max ett års erfarenhet av yrket som socialsekreterare hade jag olika tillvägagångssätt. Två av intervjurespondenterna kom jag i kontakt med via gemensamma vänner. Den tredje intervjurespondenten fick jag som hastigast träffa under socionomutbildningens praktiktermin, och skapade därmed en kontakt. För att hitta intervjupersoner med erfarenhet av socialt arbete i åtta år eller länge hade jag också två tillvägagångssätt. Två av intervjurespondenterna knöt jag kontakter med under den verksamhetsförlagda utbildningen. Den tredje intervjurespondenten fick jag kontakt med efter att ha pratat med chefen för Individ och familjeomsorgen för en socialtjänst i en kommun. Samtliga intervjurespondenter kontaktade jag via mejl där jag bifogat ett informationsbrev angående studien och dess syfte, samt intervjurespondenternas rättigheter (se bilaga 1). Givetvis har jag kontaktat fler personer än ovanstående med en förfrågan om att ställa upp på en intervju och därmed har jag ett visst bortfall av intervjupersoner. Vissa av dem har inte svarat på det mejl som jag skickat ut och andra har tackat nej. Andra har jag själv, efter att ha skickat ut en förfrågan, fått tacka nej till av olika anledningar. Vissa av dem passade inte in i urvalsgruppen då de inte arbetat åtta år eller längre med socialt arbete. Andra tillfrågade, då främst socialsekreterare med max ett års yrkeserfarenhet, fick jag ge återbud till då jag upplevde att vi stod i en för nära relation till varandra och jag ville inte att det på något sätt skulle påverka forskningsresultatet. Avslutningsvis vill jag än en gång poängtera att det är viktigt att beakta att de socialsekreterare jag intervjuat inte på något sätt representerar en kollektiv sanning för alla socialsekreterare inom Individ och familjeomsorgen, men deras utsagor kan ge en större förståelse för utmaningar inom det sociala arbetets praktik och vilka strategier som finns för att kunna hantera det. 5.5 Reflektioner kring val av tillvägagångssätt Något som jag upplevt varit en fördel med valet av datainsamlingsmetod är att intresset att delta har varit stort. Detta kan så klart bero både på att studiens syfte anses vara intressant, eller att intervjuer över lag är ett uppskattat tillvägagångssätt bland allmänheten, då det är roligt när någon vill lyssna till personliga tankar och erfarenheter. Oavsett anledning anser jag att det är en fördel att lätt kunna hitta intervjurespondenter, och därmed har valet av datainsamlingsmetod gynnat studien. Hade det varit motsatsen hade genomförandet av studien istället blivit högst problematiskt. 17