Bild 1. Vy från älvenvid nästan färdigt montage Inledning Bild 2. Kalkylritningar principdetaljer. Jag tänkte kort beskriva stommens uppbyggnad. Stommen består av bjälklagsintegrerade stålbalkar (1, 2, 8 och 9) som i huvudsak bärs av stålpelare och betongväggar. Bjälklagen är uppbyggda av håldäckselement. Betongväggarna utgör tillsammans med en vindbock av stål stabilisering för vindlaster och snedställning. Vi skall titta närmare på några detaljer.
Bild 3. Vy från kajen utan bjälklag Dekke over Kjeller består av ett helt bjälklag och är, utöver angivna nyttiga laster, dimensionerat för att ta upp alla horisontallaster och föra dem till ytterväggarna och trapphusen. Jag kan föreställa mig att bottenplattan och ytterväggarna ställt stora krav på utförande och projektering eftersom de ligger under grundvattennivån och belastas med stora punktlaster. Bild 4. DoK De tre små trapphusen och hisschakten går ner till källaren men det stora huvudtrapphuset stannar ovanför denna våning. Horisontalkrafterna tar vi upp med diagonaler av stål i detta
plan. Det kommer sig av att utrymmet under trappan inte tål betongväggarna då detta är ett installationsutrymme. Det ger även upphov till stora punktlaster i detta område. Bild 5. Vy som visar de utökade våningarna uppåt i huset D o Första till femte etasjet liknar varandra med ett fåtal undantag. Det som skiljer mest är att vi har en utvidgning av bjälklagsytan för var våning vi kommer upp i huset. Det ställer speciella krav på konstruktionen i montagestadiet eftersom man inte kan stämpa balkarna så högt upp.
Bild 6. Alla bjälklag 1-5 Så här ser alla bjälklagen ut och man ser att bjälklagsytan ökar för varje våning. Här i Do2.E har vi lagt håldäcken på stålbalken och en förenklad detalj av det ser ut så här: Bild 7. Detalj som visar ensidigt belastade balken. Bjälklagskanten är helt friliggande utan möjlighet att stagas i montagestadiet. Alltså måste balken klara all last utan samverkan med håldäcken. Balken utsätts för böjning och vridning pga att håldäcken endast belastar en sida av balken. Lösningen blev att kombinera två profiler som var för sig inte klarar kraven men sammansatt klarar de det hela med god marginal. den höga H-balken klarar momentet (böjningen) och fyrkantprofilen klarar vridningen av last i montagestadiet. För nyttiga laster och övriga permanenta laster sammanfogas bjälklagselementen (håldäcken) med balken på ett vridningsförhindrande sätt. Vi har använt armeringsjärn som gjuts in i underkant på håldäckens kanaler och förankras till balken via en
ståldubb. På detta sätt för vi över det vridande momentet till håldäcken som en dragkraft i UK och en tryckkraft i ÖK. Bild 8. Stommen från älven vid montage. Här är Do1+2:e E monterat och vi ser den ensidigt belastade balken och hur bjälklagsytan ökar för var våning. Här syns också den smala gången ur mot älven och den är ett intressant stycke konstruktion. Den är uppbyggd av ramar i vertikalled och bjälklagsskivor i horisontalled. Bjälklagen utgör en skiva och verkar mot vindlaster. Den verkar som en liggande hög balk. Drag och tryckkrafter tas upp genom att gången är skodd med stålprofiler runt om.
Bild 9. Krafter i nedersta och översta bjälklaget. Dock klarar vi inte det i de laster som uppstår av själva ramarnas konstruktion. Som ni ser så bildas stora horisontalkrafter i översta och nedersta bjälklaget. Dessa tas om hand på två sätt. Den nedre, innåtriktade lasten tas av grövre pelare som klarar ett tillskottsmoment eller fackverk där knäcklängden är för lång.
Bild 10. Do6.E Ramarna slutar i höjd med Do6E och där får vi en utåtriktad kraft som vi förankrar in i bjälklaget. Här har vi bjälklag längs hela gången och klarar alltså denna last genom att förankra ramarna till bjälklaget som för lasten vidare till trapphusen
Bild 11 Färdigt resultat Färdigt resultat med fackverk och grov pelare.
Bild 12 Bild 12. Det runda taket Sjunde bjälklaget är förhållandevis litet men har ändå en speciell konstruktionslösning. Den stora rotundan i ljusgården fortsätter upp genom taket och bildar en större del av cirkelbågen än i våningarna under. Det skapar en bjälklagsyta utan någon möjlighet till pelarupplag. Bild 13 Do7E För att klara denna yta har vi utnyttjat stålets fördelar på ett kreativt sätt. Hade detta varit ett platsgjutet bjälklag hade det inte varit ett stort problem. Vi har däremot et prefabricerat bjälklag av håldäck och massivelement. Dessa måste ha ett upplag i närheten av var ände.
Bild 14. Del av Do7E Vi löste problemet genom att använda en vinklad balk för att minska den bit som bjälklaget måste konsola. Det ger dock en vridning av balken som vida överstiger dess kapacitet. Bild 15 Dragband och svetsplåtar förhindrar vridning För att balken inte skall vridas har vi gjort en förankring av den långt in på bjälklaget. I överkant på bjälklaget, som saknar överkantsarmering helt och hållet, har vi gjutit in svetsplåtar som vi fäst ett dragband i. Dragbandet vandrar runt bjälklagskanten och fästs i balkens överkant. Balkens överkant är även fäst till en svetsplåt i bjälklagets underkant.
Bild 16 Huvudtrappa Huvudtrapphuset med sin smäckra design ställde andra krav än enbart statiska. Trappan är ett av blickfången och stor omsorg om utformningen har tagits. Bild element på gården (DSC01041) Det gäller alla detaljutformning och särskilt vid anslutningar mot trapphusets väggar och mellan de olika elementen. För att klara toleranser har vi gjort ett relativt stort glapp mellan trappans vagnstycke och väggen. Allt för att kunna ansluta till pelaren i hörnan på ett fint sätt.
ild 17 Trappa huvudtrappa + glastak B Elementen förtillverkas och monteras med skruvförband. Det ställer krav på små tillverkningstoleranser och ett noggrant montage. Elementen som hänger i varandra monteras nedifrån och upp och har nolltolerans vid pelaren och mellan varje element. Det gör att man endast kan justera för montagetoleranser vid trappans anslutning mot dörrarna in i trapphuset.
Glastak ger som alltid tillfälle till utredningar map deformationer, vinkeländringar och detaljutformning. Bild Do7E Primärbalkarna har en lång spännvidd och sekundärerna kort. Att tala om nedböjning som en andel av spännvidden blir inte meningsfull i en sådan konstruktion. Det ger alltför olika deformationskrav i absoluta mått. Vi har kommit fram till att sekundärstålet får böjas L/600 vilket blir omkring 12mm. Primärstålet har dimensionerats för att klara samma krav. Det motsvarar ungefär L/1200 Bild (papirbredden_a_2701_111) Jag vill tacka för lånet av alla fotografier. Jag låter det färdiga resultatet tala för sig själv.