TILL VATTENMYNDIGHETEN BOTTENVIKEN 2015-04-20 LÄNSSTYRELSEN NORRBOTTEN Ärende dnr: 537-9859-2014 YTTRANDE Efter genomgång av samrådshandling Förslag på åtgärdsprogram för Bottenvikens vattendistrikt 2015-2021 vill jag tillföra nedan information. Sid. 169 Övergödning - I den fördjupade utvärderingen 2012 konstaterades att varken det tillstånd som miljökvalitetsmålet uttrycker, eller förutsättningarna för måluppfyllelse kan uppnås till 2020 med hittills beslutade och planerade åtgärder. Miljöproblemet övergödning till 2021 Förvaltningsplan och åtgärdsprogram visar att övergödningsproblemet nationellt inte minskar. Att förbättringar inte syns tydligt kan bero på flera orsaker, exempelvis att sediment med upplagrade näringsämnen frigörs. En viktig orsak, i synnerhet för fosfor, är att åtgärder inte genomförts i den omfattning som är nödvändigt. Inga nya styrmedel som reellt påverkar utsläppen av fosfor har tillkommit under den förvaltningscykel som inleddes 2009. Sid. 170 Påverkanskällorna till 2021 Relevanta påverkanskällor: Jordbruk, avloppsreningsverk, enskilda avlopp, dagvatten, industri skogsbruk samt övriga. Under denna rubrik finns i detta samrådsunderlag ingen info om vilken fosformängd som släpps ut från befintliga och planerade fiskodlingar. Dessutom saknas all info om ur mycket fosfor som släpps ut och kommer att släppas ut i Bottenviken vid Holmsund. Detta är en stor brist. Dessutom saknas uppgifter om sparbetingets omfattning gällande Bottenvikens vattendistrikt. Bakgrund: Förra regeringen tillsatte en utredning där riksdagsman Håkan Larsson ( C ) skulle redovisa planer för svenskt vattenbruk. Utredningen publicerades 2009: Sverige - Det växande vattenbrukslandet. Rådgivare var SLU-forskarna Anders Kiessling och Anders Alanärä. De var helt övertygade om att öppen kassodling i våra reglermagasin i Jämtland, Ångermanland och Västerbotten samt havsbaserad odling i Västernorrland skulle kunna öka vårt vattenbruk väsentligt. I de inledande diskussionerna talades det om 150000 ton. Efter närmare funderingar så hamnade förslaget på 50000 ton att finnas etablerat senast 2020. Jordbruksverket (JV ) tillsatte en utredning som skulle ta fram en handlingsplan för svenskt vattenbruk. Gruppens sammansättning var mycket bred. Ett flertal arbetsgrupper involverades. Arbetsgruppen för Miljömässigt Hållbar Utveckling (Mål 6 och 7) stod under ordförandeskap av prof. Björn Frostell, KTH. I den ingick forskare, handläggare från MPD, miljöfolk från Lst, kassodlare och NGO. (NGO= Naturskyddsföreningen,föreningen Rädda Höga Kusten (RHK) samt Charlie Fredriksson representerande Jamttrollarna). Vad gruppen hade att ta ställning till var att Handlingsplanen skulle ha Ringa miljöpåverkan samt vara ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar. Gruppens diskussioner var, av förståeliga skäl, bitvis mycket intensiv. Men som Frostell uttryckte det : Bra att det lyfts fram stora skillnader på synsätt. Handlingsplanen måste absolut hantera dessa motsättningar för att uppnå ett bra resultat. JV har nu publicerat Handlingsplanen för utveckling av svenskt vattenbruk. (Konkretisering av Strategi 2012-2020).
Tyvärr är skrivningen sådan att kassodlarnas synpunkter fått alltför stort genomslag. Vattenbrukarnas önskemål om att fortsätta odla fisk i öppna kassar-alltså med gammal omodern teknik är ett uttalat önskemål. Vi har två osakliga påståenden som lyfts fram av kassodlarna: 1. Regleringsmagasin har blivit oligotrofa (näringsfattiga) pga regleringen. 2. Näringsläckage (foderspill och fekalier) från fiskodling kan ses som ett positivt näringstillskott i näringsfattiga vatten med bl a ökad vildfisk produktion som följd och därför kan ses som en restaurering av regleringsmagasin. Dessa två punkter förekommer som ett mantra i alla vattenbrukares ansökningshandlingar i deras MKB:er. Trots att det finns inget vetenskapligt belägg för någon av dem. Vi vet att tillväxt av 1 kg fisk genererar 3 kg exkrementer i våt form, så en fiskodling på 500 ton genererar 1500 ton gödsel. Fosforutsläpp från dessa odlingar är betydande eftersom fisken endast tar upp 30 % av fodrets fosforinnehåll. ( A. Alanärä). Det finns ett tydligt samband mellan fiskodlings förorening och mänskligt orenat kloakutsläpp. 100 ton fiskodling motsvaras av 1000 människors orenade kloakutsläpp (Hans Kautsky ; Norska Miljödiktoratet 2012-10-29).) NGO gruppens krav på att all fiskodling skall bedrivas i RAS odlingar (recirculating aquaculture systems) har inte fått genomslag i skrivningen. Endast Naturskyddsföreningens ordförande Ellen Bruno har fått komma till tals på sid 5. Naturskyddsföreningen har tagit en tydlig ställning för vattenbruk, och vill ha mer vattenbruk i Sverige i form av av hållbara och slutna odlingssystem. Sedan stöttar vi inte alla åtgärder i handlingsplanen... Öppen kassodling- med omodern föråldrad teknik: Det saknas en genomlysning av alla olägenheter som skapas med öppen kassodling. (Grav gödselspridning,sjukdomsspridning, bakterier, svamp, virus, antibiotikabehandling, skapande av resistensutveckling mot antibiotika, förorenar dricksvatten, skapar döda bottnar, växthusgasfrisättning, rymlingar ur kassar som konkurrerar ut ordinarie bestånd, förstör ordinarie fisk lekplatser, äter upp örings höst lagda rom, driver bort harren från bäckmynningar, regnbågen är en mycket aggressiv rovfisk och skadar allvarligt ordinarie bestånd. Som ex. i Storuman släpptes 40 ton 2-kg:s regnbåge våren 2012, vid nätfiske därefter fångas regnbåge - harr,öring,röding fångas numer sällan). Fördelarna med RAS teknik belyses inte heller. (Vattnet recirkuleras och renas, inga bakterier eller virus kommer in, ingen antibiotikabehandling förekommer, vattnet strömsätts så fisken får bra motion, blir fast i köttet med mindre fettinlagring, uppnår tidig slaktvikt genom väl tempererat vatten, marknaden efterfrågar RAS fisk, RAS fisk kan miljöcertifieras och gör det under särskilda varumärken, ingen rymning av fisk kan komma ut och skada miljön och ingen förorening av den yttre vattenmiljön kan ske). Eftersom lönsamma RAS anläggningar finns t.ex. Langsand Laks, Danish Salmon i Danmark och Kuterra i Kanada (B.C). m.fl. anläggningar så -skall RAS teknik numera anses vara BAT, (Best Available Technic). Miljöbalken (MB) är ju tydlig med att BAT skall vara gällande vid all miljöfarlig verksamhet. MB kap.2. 3. Vattenmyndigheten har ett stort beting på att reducera fosforutsläpp till Östersjön och därtill kopplade inlandshav Bottenhavet och Bottenviken. Enligt HELCOM överenskommelsen skall den årliga besparingen vara 15000 ton fosfor och 135000 ton kväve, varav Sveriges del är 290 ton fosfor 21000 ton kväve. Genom att granska befintlig fiskodlingsverksamhet i Umeälven kan vi räkna ut följande:
Odlingar ligger i: Slussfors, Ankarsund, Luspholmen i Storuman och Umgransele. Storuman och Umgransele har tillstånd i ton 500 resp.350. Ankarsund och Slussfors har tillstånd i fiskfoder 1300 resp. 360 ton. Foderkoefficient antas vara 1.1 Då blir fiskproduktion ca 2359 ton. Total foderförbrukning ca 2595 ton. Fiskfoder håller 0,9% fosfor vid Luspholmen och Ankarsund och håller sannolikt samma halt vid övriga odlingar. Att redovisa mängden löslig fosfors transport i älven är svårberäknat eftersom en hel del av utsläppet från kassarna hamnar i sedimenten. Av den anledningen så tillämpar jag Västernorrlands Länsstyrelse beräkningsunderlag, framtaget vid Stockholms Universitet. 1200 ton fisk frigör 5104 kg fosfor, som transporteras nedom kassarna. = 4.25 kg P /ton fisk. Befintlig odling i Umeälven: Totalfosfor blir 0,9 % x 2595 ton = 23,36 ton P Foderspill 5% = 5 % x 23,36 = 1,17 ton Fisk tar upp 30% = 30% x (23,36 1,17) = 30 % x 22,19 = 6,67 ton Utsläpp nedom kassar = borttransport + sediment= 23.36- fiskupptag 6,67 = 16.69 ton Formeln: 4.25 x 2359= 10.026 ton SMHI har ett webbaserat scenariodokument som tar hänsyn till retentionen i de olika förekommande vattnen Enligt Niclas Hjerdt SMHI så är retentionen i Storuman 6 % = 1,00 ton P Genom att mata in 10026 kg i Storuman får vi utsläppet i Holmsund. Fosforutsläppet vid Holmsund = 9187 kg, en ökning med 6,5%. Sediment ej upplöst - formeln = 15.52-10026 = 5,5 ton Slamfosfor som inte är bioavailable ( non-reactive P ) beräknas 15 % x 5,5= 0,825 Organisk (bioaviable) P i sediment = 5,5-0,825= 4,675= 4,7 ton Fekalier sedimenterar och lägger fast viss fosformängd. Men det bildas en seg bakteriell hinna över sedimenten. Vid närmare inspektion kan man se att metangas frisätts i likhet med svavelväte och CO2. Dessa växthusgaser skapas vid en glykolys, dvs. en nedbrytning av organiskt material genom en jäsningsprocess utan oxidativ förbränning. Alltså när botten under sedimenten blir syrefri då frisätts fosfor. Det innebär att en viss fördröjning på fosfortransporten inträder under bakteriehinnans bildning. Fosforfrisättningen mot kusten blir något fördröjd ur sedimenten. För det sker en ständig P frisättning så länge bottensedimentens miljö är syrefri. Se Final report August 2008: What controls phosphorus burial in the Baltic Sea? Här finns orsakssambanden redeovisade( sid. V). Genom att använda SMHI:s simulatormodell kan vi avläsa att vid Holmsund kommer den ökade depositionen i Storumanmagasinet resultera i ett ökat utsläpp av 9,2 ton vid Holmsund / år. Det motsvarar en procentuell ökning med 6,5% fosfor från älven till Bottenviken. Det är dagens rådande situation. Överumans Fisk AB (ÖF) planerar att förlägga en odling utanför Kaskeloukt ( vid två lokaler) på 3600 ton foderförbrukning. Med Fk 1,1 motsvarar det 3200 ton fisk. Vid de två punktutsläppen kommer sålunda 3X 3200 ton gödsel släppas ut= 9600 ton gödsel! CA en mil ovanför Storumans dricksvattentäkt. ÖF anger att fodrets fosforinnehåll är 0,81%. Då får vi följande värden: 0,81% x 3600= 29,16 ton P
Foderläckage 5% 29,16 = 1,46 P; resten 27,7 P Fiskupptag 30 % x 27,7 = 8,31 ton P P utsläpp ned om kassar 29,16-8,31 = 20,85 ton Formeln ovan: 4,25 x 3200 ton fisk = 13600 ton P Enligt SMHI:s webbsimulator får vi då ett utsläpp vid Holmsund på 12,462 ton en ökning med 8,77% av älvens fosfortransport. Befintlig och planerad odling i Umeälven ger då en totalbelastning på 9,2+ 12,5 = 21,7 ton / år Samtidigt kommer även en smygande P- frisättning ske ur sedimenten så länge som syrefrihet råder. Vad innebär detta ekonomiskt? Tar vi siffrorna från samrådsmaterialet sid 185 där 4100 kr per reducerat kg fosfor nämns betyder det att utsläppet vid Holmsund på ovan 21,7 ton/år motsvarar 88970tusen kr=89 miljoner/år!! Skall det belasta samhället? Naturligtvis inte. Det är ju verksamhetsutövaren som skall betala, PPP, enligt Miljöbalken 2 kap. 8. Ovan redovisning gäller sålunda för Umeälven. Men givetvis borde övriga älvars fosforbelastning till Bottenviken och Bottenhavet redovisas till Vattenmyndigheten. På den nationella vattenbrukskonferensen i Simrishamn i slutet av januari 2014 framträdde i ett programinslag två personer som representerade Tobias Vrede, SLU. De lyfte fram tre saker: 1.SLU vill ha pengar för att undersöka hur mycket fosfor som läcker ut från nuvarande och planerade(50000 ton) odlingar i mellersta Norrland till Bottenviken och Bottenhavet. 2. De vill inte att något fosfor utsläpp skall gå ut i Bottenviken och Bottenhavet. 3.Alla kommuner är angelägna om att bibehålla god vattenkvalitet eftersom regleringsmagasin i stor utsträckning är vattentäkter. Tobias Vrede, forskare vid SLU, har vid ett senare samtal med ordföranden för RHK Nils-Erik Vigren sagt: SLU behöver pengar för att beräkna utsläppet till Bottenhavet från odlingar i Jämtland och Västerbotten...Dessutom lade han till som exempel: Ingen person i Sverige vet ännu hur mycket fosfor som når Bottenhavet från odlingen i Landösjön. Beräknar vi nu planerad handlingsplan med en ökad odling på 50000 ton i mellan - Norrland får vi följande siffror: Totalfosfor vid 0,9% fosforhalt på 50000 ton= 450 ton Formeln: 4,25 x 50000 = 212.5 ton P Eftersom läget och volymerna i de olika vattenmagasinen inte är utpekade kan SMHI:s webbverktyg inte användas. (Retentionen i de olika vattnen är kända variabler). Storumanmagasinet har retentionen 6%. Antag nu att ovan 50000-ton odling har retentionen: 15 % blir utsläpp till havet 180 ton P. 20 % blir utsläpp till havet 170 ton P. Ekonomi: Tar vi nu det billigaste alternativet 4100 X 170 ton= 697 miljoner kr/år. Tar vi nu ett medelvärde på saneringskostnad för fosfor t.ex 10000 kr /kg, får vi 1.7-1.8 miljarder/år!! Slutord: Samtliga reningsverk i Norrland släpper ut 30 ton P. I Samrådsunderlaget förordas att reningsgraden i reningsverken skall höjas. Faktiskt utfall av åtgärd kan beräknas. Många övriga föreslagna åtgärder bygger på samverkan mellan markägare och verksamhetsutövare, myndigheter, övervakning m.m. och utfallet blir osäkert - mindre förutsebart.
Ser vi nu på Umeälvens fosforbelastning från befintliga fiskodlingar och den planerade i Kaskeloukt, så torde dessa anläggningars fosforutsläpp,( enligt ovan= 21,7 ton), med smygande fosforutsläpp,( enligt ovan beskrivning), närma sig samtliga reningsverk i Norrland årliga utsläpp. Det här är inte önskvärt utan ett orimligt scenario. Det är svårt att med ord beskriva förhållanden under odlingskassar. Ta nu och se med egna ögon hur Bergens fiskodling påverkar bottenmiljön. Tidigare har myndigheter trott att kraftig vattenomsättning i havsfjordar med stora djup,300 m, skulle hindra skadlig miljöpåverkan. Skriv in på Google: www.sannheten om oppdrett TV2 Nrk.no och klicka på länken. En 2 minuter kort videofilm från en miniubåt visar den totala förödelsen på botten. Denna miljöskandal under Bergens kassar är representativ för all kassodlings miljöpåverkan. Det är märkligt att svenska tillsyns- och tillstånds myndigheter inte kräver att bottensediment skall dokumenteras. Det borde vara ett villkor för verksamhetsdrift. För verksamhetsutövaren är skyldig att visa att odlingen inte förorenar och skadar miljön, enligt bevisbörderegeln. Bevisbördan ligger på verksamhetsutövaren. (I Norge har obligatorisk övervakning av bottenpåverkan införts 2005, för att 2007 sammanfattats i en norsk standard NS 9410:2007). Att SLU saknar pengar för fosfortransportanalys berättigar inte Vattenmyndigheten att MÖRKA att belysa fiskodlingarnas skadliga fosforutsläpp till havsmiljön. Vattenmyndigheten måste verka för att insatser görs för att hindra att dessa fosforföroreningar kommer ut i haven. Samtidigt skall Vattenmyndigheten beakta att fosforn är en ändlig resurs. Det innebär att råvaran skall återvinnas och återanvändas mesta möjligt. Då uppfylls även kraven i de allmänna hänsynsreglerna, MB 2 kap. 5. Fosfor är nödvändigt för all matframställning och kan inte ersättas med något annat vid grödors tillväxt. Fiskodling i öppna kassar är inte en hållbar verksamhet. Den förorenar miljön och missbrukar fosforråvaran genom okontrollerade utsläpp. Bästa och effektivaste resultat nås när man stoppar föroreningen vid punktkällan. I samrådshandling sid 121 står under Omfattning av fysiska åtgärder : De åtgärder som i dagsläget föreslås i Bottenvikens distrikt uppskattas minska tillförseln till havet med 8,7 ton fosfor. Det motsvarar 16 % av av det totala förbättringsbehovet för fosfor, ( som tydligen är 54,37 ton, dock ej redovisat i samrådsunderlaget). Denna besparing är ju blygsam i jämförelse med vad vi kan uppnå om alla fiskodlingar tvingas använda RAS teknik. Min förhoppning är att Vattenmyndigheten kommer att verka för att våra fiskodlingar samlas under RAS konceptet, så att inga föroreningar kommer ut i miljön och ändliga fosforresurser sparas. Privatperson