Föreningen Skånska Gårdar ser som sin uppgift att utbreda och vidmakthålla intresset för den skånska landsbygdens byggtraditioner. MEDLEMSBLAD NR 4 2013 UR INNEHÅLLET Foto: Länsmuseet Gävleborg Tapeter En av författarna till den stora Tapetboken, Ingela Broström, berättar här om några huvuddrag ur tapeternas historia sidorna 6-9 Anns lärdomar Seminariet om kök gav Ann Renbjer en hel del intressanta lärdomar sidan 3 Michelles mat En tupp tillagad på franskt vis sista sidan Färger i köket Eleonore Nilsson Odén talar med Krister Wall om traditionellt val av färger i köken sidan 4-5 Teckning: Eleonore Nilsson Odén God jul! Katten också! sidan 10
Ordföranden har ordet Det hänger på detaljerna Det börjar närma sig jul, och för mig är det en härlig tid med många barndomsminnen av dofter, god mat, spänning, julklappar, gäster, tid att umgås och vackra dekorationer att vila ögonen på. När jag tänker tillbaka på Skånska Gårdar 2013 så minns jag det uppskattade studiebesöket på Järseke såg, de öppna trädgårdarna med tankar om orientaliska mattor och unika träd, bak- och mölledagen med lyckat brödbak och möllaren som stolt visade upp sin kvarn. Och så avslutningsvis ett seminarium. Denna gång med fokus på kök i gamla hus. Och det slår mig, att det är detaljerna det hänger på, detaljerna som tillsammans skapar en helhet, som i sin tur förmedlar ett förhållningssätt till både form och funktion i modern tid, men också till det historiska arv som så många av oss förvaltar, i form av ett gammalt skånskt hus. Och jag tänker på processen bakom, alla val som har gjorts för att nå fram till resultat, alla delar som förenas från då till nu. Nu är en bra tid att stanna upp. Titta tillbaka, fundera, och vända blicken framåt. Och för Skånska Gårdars del är det min förhoppning att 2014 blir något alldeles extra, för då firar vi nämligen 40-årsjubeleum! God Jul och välkomna tillbaka! Eleonore Nilsson Odén Bak- och mölledagen Inramningen kunde inte varit bättre. Solen sken och det var sommarvarmt denna septemberdag. Forsen drev kvarnhjulet, kvarnstenarna malde, mjölet maldes och samlades upp i ett tråg, bagaren Peter formade limpor, eldaren Håkan hettade upp ugnen enligt alla konstens regler och lade in de blivande bröden. Tre kvart senare var bröden färdiga. De smakade ljuvligt i sällskap med ost och smör och en kopp kaffe. Text och foto: Marianne Rosén
Några lärdomar från seminariet om kök Från köksdagen på Kulturen fick vi som var där med oss mycket, till exempel: hur man bäst svärtar sin järnspis olika sätt att behandla ett trägolv fördelen med synliga vattenledningar drickamålnings slittålighet konsekvensen av att slå ut vägg mot angränsade rum plankors egenskaper beroende på deras ursprungsläge i stammen olika material i köksinredningar Och inte minst: att kompromisser kan vara bra eller dåliga att varje hus har sina årsringar att det som fungerat i 160 år kan fungera länge än Text: Ann Renbjer Foto: Christer Fahlström Seminariet Moderna kök i gamla hus arrangerades av Skånska Gårdar i samarbete med BEVIS och Byggnadsvårdsföreningen. Efter introduktion av byggnadsantikvarie Carita Eskeröd och besök i några av Kulturens byggnader föreläste Roland Levin om Eldstäder, bakugnar och spisar, Nils-Anders Nilsson om Golvbeläggningar i kök, Krister Wall om Att planera ett kök, funktion och färg samt Peder Hermodsson om Platsbyggda kök och snickeridetaljer. 3 Bilden visar Peder Hermodsson, när han ritar och berättar vad som händer med en bräda vid torkning, beroende på var i stocken den är utsågad.
Traditionell färgsättning På seminariet om kök i gamla hus lyckades jag få en pratstund med Krister Wall, om traditionell färgsättning i kök. Det kändes extra bra att Krister i mångt och mycket delade min uppfattning om vilka pigment och kulörer som var vanligt förekommande i inredningsmåleriet runt sekelskiftet 1900, då pärlsponten hade sin glansperiod. -Vilka färger kom vi då att tänka på? Jo, nämnas måste kromgrönt, som var en blandning av berlinerblått och kromgult. Här ska man beakta att kromgrönt inte är detsamma som kromoxidgrönt och kan inte ersättas av denna, vilken ger en helt annan kulör. Kromgrönt var giftig och finns inte att köpa längre. Kromgrönt blandades med ganska mycket blyvitt och gav en närmast turkosgrön/ mintgrön nyans. Ett annat pigment som var vanligt är engelskt rött. Blandat med en gnutta bränd terra di sienna (brunt) eller gulockra, vitt och lite kimrök (svart), får man en gammalrosa färg. Även ockra har används flitigt, och den fanns i många olika nyanser. Gulockra var en av de billigaste färgerna. Även brunocker och mörkocker bör nämnas. Gulockra användes för att imitera finare träslag, som till exempel ek. Ett tilllägg till de bruna ockrorna är bränd umbra, som användes i inredningsmåleriet från 1870-talet och framåt. Idag har syntetiska pigment ersätt de giftiga varianterna. Men allt går inte att uppnå. Kromgrönt till exempel, finns inte i någon ny form. Berlinerblått kan man få tag på och för att finna en motsvarighet till kromgult, så skulle man kanske kunna tänka sig neapelgult, som är ett varmgult pigment. Blyvitt saluförs inte heller längre, och frågan är hur mycket den användes i början på 1900-talet, då zinkvitt kom redan i slutet på 1700-talet, som ett giftfritt alternativ. Den har däremot dålig täckförmåga, så på 1900-talet slog titanvitt eller titandioxid igenom. En blandning mellan zink- och titanvitt kan nog vara en god idé. Kimrök som helt enkelt består av sot, var det absolut vanligaste svarta pigmentet. Blandat med vitt får man en blågrå ton, som var vanlig både i kalk, limfärg och olja, dock ej som färg på köksinredning. Kimrök kan ersättas av bensvart som är en finare variant. Båda är feta och bör lösas upp i lite T-sprit före användning. Sen tror jag inte att alla vill riva egen färg och måla sina köksskåp med, men med lite kunskap om pigment kan det vara lättare kan kommunicera sina önskemål när man ska köpa linoljefärg. Ett tips för att själv kunna bryta färg hemma är att köpa basfärgen i 1 liters linoljefärg och sen konstnärsfärg/tuber, för brytfärgen. Konstnärsfärger brukar vara mycket pigmenttäta och finrivna. Men köp inte billig studiefärg, för då kan man inte vara säker på att blått och rött blir lila. De färgtyper som användes i kök förr var limfärg på väggar, emulsionsfärg (ex äggoljetempera) och linoljefärg på träytor. Det som är viktigt att känna till är att limfärg är vattenkänsligt, så det går inte att torka av med en våt trasa. Kanske därför de stänkmålade så gärna, då behövde de inte torka av ev spill, för smutsen syntes inte ändå. Om ni har ett gammalt färgprov hemma, så tänk på att färgen från början troligvis har sett mycket färgstarkare, renare ut. Nu, kanske 100 år senare, ser vi en färg som förändrats över tid, av solljus och smuts. Försök att rengöra färgen om det går, och tyda den ursprungliga nyansen. Text: Eleonore Nilsson Odén Källa utöver Krister Wall och egna erfarenheter: Så renoveras torp och gårdar av Ove Hidemark m fl, ICA bokförlag, ISBN 91-534-1675-9 Detalj ur bild av de olika färgpigment som användes vid det varv där regalskeppet Vasa byggdes. På bilden syns från vänster rödockra, ljusockra och gulockra. Från en utställning på Vasamuseet. Foto: Peter Isotalo, Wikipedia. 4
Mintgrönt, gammalrosa, senapsgult och brunt Var man än letar finner man brutna färger* Bilden visar ett exempel på de mintgröna och gammalrosa färger som nämns i artikeln. Men man måste ta i beaktande, att färgen som det ser ut idag, är åldrad och smutsig, så originalet har antagligen sett mycket friskare ut. Foto: Eleonore Nilsson Odén Från köket i arbetarbostaden, 1930-tal. Kulturen, Lund. Foto: Marianne Rosén Kulturkulör färgkarta med traditionella pigment Kulturkulör är en färgkarta för linoljefärg som Riksantikvarieämbetet tagit fram i samarbete med NCS Colour AB. Den innehåller över 300 färgprover med traditionella färgpigment. Tanken är att den ska vara en hjälp vid historisk färgsättning, både för yrkesverksamma och lekmän. Samtliga färgprover har en NCS-beteckning och en QR-kod som länkar till ett faktablad med mer information. Om du är intresserad kan du läsa mer här: Kortfakta NCS står för Natural colour system, ett sätt att beskriva färgnyanser exakt, med beteckningar som exempelvis NCS S 1080-Y70R. QR-koder. (Quick Response) Ett slags streckkod som är avsedd att läsas med moderna mobiltelefoner. De finns ofta i annonser och leder vidare till ytterligare information från internet. www.ncscolour.com/sv/webbshop/kulturkulor-for-linoljefarg/ raa.se/kulturarvet/byggnader/byggnadsvard/kulturkulor/ *Bruten färg betyder att man inte använder färgen som den är utan bryter fram en nyans genom att blanda i t ex vitt, svart eller annan kulör.. Lösenord till hemsidan www.skanskagardar.se Användarnamn: gardar74 Lösenord: kokhett13 5
Tapeterna berättar folkets historia Äntligen, äntligen är mönster på modet igen! Under årtionden har vi i Sverige levt under de vita väggarnas herravälde, men nu är det dags att ta ut svängarna och våga blicka bakåt igen, till den tid då mönstrade papperstapeter var en självklarhet i varje hem. Under 1800-talet och större delen av 1900-talet fick tapeten ange tonen i varje rum. Finrum, kök eller farstu? Enkelt eller påkostat? Mörkt eller ljust? Maskulint eller feminint? Trendigt eller traditionellt? Vi har mycket att lära oss av äldre tider när det gäller konsten att se hemmet som en helhet, där de enskilda rummen är byggstenarna. Att bekanta sig med tapethistorien är en bra början. Tapeten som samhällsspegel Tapethistorien är också en socialhistoria, där klassklyftorna länge var närmast oöverstigliga. Landets äldsta bevarade papperstapet är så ovanlig att den har blivit en internationell celebritet. Den sattes upp i ett köpmanshus i Malmö omkring 1570, då tryckta tapeter var oerhört exklusiva varor, importerade från kontinenten eller England. Inte förrän omkring 1740 finner man de första beläggen för att tryckta papperstapeter tillverkades i Sverige. Under hela 1700-talet återfanns tapetkunderna i stort sett inom adeln, prästerskapet och borgerligheten. Möjligen kunde enstaka storbönder och välbeställda bergsmän låta tapetsera något rum med särskilt hög status, men vanligtvis anlitades lokala eller kringvandrande målare för att pryda husets festlokaler med egna skapelser i limfärg. De rum man bodde i till vardags fick oftast stå helt omålade. Först på 1840-talet fick de tryckta tapeterna sitt stora genombrott bland bönderna, dock med ett viktigt undantag: köket. Här, i husets mest nedsmutsade rum valde man länge att måla väggarna eftersom det blev billigast så. Tapeter i var mans hem Den stora förändringen skedde när maskintryckningen slog igenom i Sverige under 1860-talet. En tapetmaskin kunde Ingela Broström är byggnadsantikvarie vid Länsmuseet Gävleborg, där hon också ansvarar för museets tapetsamling. Ingela Broström har tillsammans med Elisabet Stavenow-Hidemark skrivit Tapetboken, som gavs ut på Byggförlaget 2004. Den nominerades till Augustpriset i fackboksklassen. Tyvärr är den slutsåld på förlaget. trycka tapeter kilometervis med hjälp av en enda person. Dessutom blev råvarorna billigare, med trämassebaserat papper och nya färgtyper som anilinfärgerna. Resultatet blev en extrem prispress. En maskintryckt tapet i en färg på träbaserat papper kunde plötsligt köpas för 25 öre per rulle, och priset skulle sjunka ytterligare. På 1890-talet var priset för en tapetrulle av samma slag nere på 8 öre. Plötsligt blev det möjligt för städernas arbetare och landsbygdens torpare och backstugusittare att tapetsera hemma. Och inte bara det: man hade till och med råd att tapetsera om med 3-5 års mellanrum. För första gången i historien fick samhällets minst bemedlade en möjlighet att uttrycka sin personliga smak och följa med i modeströmningarna. Förmodligen är detta tapeternas allra viktigaste bidrag till den svenska kulturhistorien. 1900-talets tapethistoria Under 1900-talet var tapeterna tillgängliga för alla och speglar en hastigt skiftande smak. Mönstren köptes in från kontinenten, framför allt från Tyskland, där jättelika mönsterateljéer levererade vad marknaden för tillfället efterfrågade. Kring sekelskiftet 1900 kunde en enda svensk tapetfabrik ha mer än tusen mönster i lager. Svensk tapetindustri var i huvudsak koncentrerad till stora städer som Stockholm, Göteborg, Norrköping och Kalmar, men även på vissa mindre orter producerades tapeter i stora mängder. Man kan med fog hävda att tapeternas historia är folkets historia. Det svenska folkhemmet var tapetserat med tidstypiska mönster i funkis eller 1940-talsromantik från fabriker som Duro eller Kåbergs. När hjulen började snurra igen efter andra världskriget markerades framtidstron med fondtapeter i ultramoderna mönster. Och när 1960-talets miljonprogram inleddes var det Borås tapetfabrik som levererade de outslitliga kommunalgrå tapeter som har blivit något av ett signum för dåtidens allmännyttiga bostadsföretag. Folkets tapethistoria insamlad i Gävle Kanske är det inte så många som vet att svenska folkets tapethistoria finns insamlad på Länsmuseet Gävleborg. I museets samlingar finns närmare 7 000 tapetprover från hela landet, insamlade genom ett upprop i tidningen Land 1976. Initiativet till uppropet kom från AB Duro i Gävle, som ville förnya sin populära kollektion Gammelsvenska Tapeter och utlyste ett pris till den som skickade in den vackraste tapeten. Vinnaren skulle få sin tapet nytryckt av Duro och ett rum tapetserat. Vad man inte hade räknat med var svenska folkets kärlek till tapeter. Gensvaret blev enormt och Lands redaktion översvämmades av bidrag. Det slutade med att fjorton vinnartapeter utsågs, och fortfarande botaniserar Duro i samlingen när det är dags att uppdatera den gammalsvenska kollektionen. 6
1 Omkring 1840 föreskrev modet ljusa, franska tapeter med naturtrogna blommor. Den lysande gröna färg som användes för bladgrönskan är starkt arsenikhaltig. 2 Under andra hälften av 1800-talet var stenimiterande tapeter mycket populära. De användes nästan enbart i förstugor och trappuppgångar. 3 Småskaliga medaljongmönster, inramade av tunna linjer är typiska för 1870- och 1880-talen. Maskintryckningen pressade priset på tapeterna så att alla hade råd. 4 Ännu på 1890-talet trycktes de dyraste tapeterna för hand. Olivgrönt och brunt var modefärger, helst i stora blommönster som täckte hela väggytan. Svenska folkets egen tapetsamling är förmodligen världsunik. Den är inte störst i världen, men säkerligen den enda som verkligen speglar vad vanliga människor hade på väggen och inte vad museimännen har betraktat som vackert eller exklusivt. På så sätt förmedlar den en ny berättelse om svenska hem under perioden 1750-1950. Åtminstone ett par hundra av tapeterna kommer från Skåne. Målet är att tapeterna ska kunna göras tillgängliga via museets webbplats, så att skånska gårdsägare och andra ska kunna få en inblick i sin tapettradition. Text: Ingela Broström Foto: Länsmuseet Gävleborg 7
5 Med jugendstilen omkring år 1900 kom ett ljusare stilideal. De typiska böljande linjerna skapades med hjälp av hårt stiliserade, långstjälkade blommor. Tapet från Brågarps socken, Skåne. 6 Omkring 1910 stramades jugendstilen till, med raka linjer och rytmiskt upprepade ornament. Den raffinerade tisteln visar hur växtmotiven blev allt mer stiliserade. 7 Under första världskriget blev tapetmodet extremt djärvt. Rosen var mönstertecknarnas favorit, gärna på svart botten. Tapet från Västra Klagstorp, Skåne. Allmoge eller högre stånd? I urvalet kan man säga att tapeterna nr 5 och nr 7 inte ligger så långt ifrån varandra i tid, 10-15 år, men de har olika kvalitetsnivå. Nr 5 är maskintryckt med få färger, medan nr 7 är ett handtryck med många färger på mycket fint papper. Det betyder inte automatiskt att tapeterna begränsades till vissa samhällsklasser, utan de kunde också användas i bättre och sämre rum. En bonde kunde kanske tapetsera med 8 På 1920-talet kom fantasiblommorna tillbaka igen på bred front. Nu handlade det om moderna skapelser, som inte liknade något som tidigare setts i stilhistorien. nr 7 i salen, och en välbeställd borgerlig familj kunde sätta upp nr 5 i köket, barnkammaren eller sommarvillan. Men säkert låg nr 7 utanför möjligheternas gräns för en småbrukare eller torpare. Nr 10 härrör från en modernare tid, då tapeterna höll en jämnare prisnivå och var tillgängliga för de flesta. Så den kan man säkert hitta i alla slags hem. 8
9 1930-talets mest karakteristiska tapettyp var fortfarande modernistisk, men mer återhållsam och mindre i skalan. Linjer och skrafferingar bildade geometriska former. 10 Sällan har tapetmodet varit så romantiskt, mjukt och återhållsamt som under det krigshärjade 1940-talet. Vallmobuketterna ger ett intryck av att vara målade i akvarell. Tapet från Brunnby, Skåne. Ultramarin gjorde klassresa neråt Ultramarinblå tapeter var väldigt populära under perioden 1840-1880. De förekommer även senare men var då inte alls lika vanliga. Den syntetiska ultramarinblå färgen uppfanns 1828 och var till en början ganska dyr. Därför använde man ofta ultramarinblå tapeter i bättre rum som i salen eller någon kammare. På 1860-talet blev färgen billig och började användas i enklare miljöer som torpstugor och kök; då tappade storbönderna intresset. Tapeten härintill finns i Länsmuseet Gävleborgs samling och minst ett av exemplaren är i blått. Den har också funnits i blått i en hälsingegård i Forsa socken, men den revs bort på 1960-talet. Enkelt nyrenässansmönster, träsnittsimitation. Tapeten är tryckt på maskin ca 1860. I Tapetboken finns samma tapet representerad i rödbrun nyans, från Fågelsjö gammelgård i Orsa finnmark. Den här bilden är fotograferad i Rystorp, norr om Kristianstad. Foto: Eleonore Nilsson Odén Seminarium om tapeter till våren Håll utkik efter Skånska Gårdars tapetseminarium till våren, med bl a Ingela Broström som föreläsare. Tid och plats är inte bestämda ännu, men vi siktar på maj månad. Besök Skånska Gårdars Facebooksida! Här kan ni medlemmar söka mer aktiv kontakt med andra medlemmar för utbyte av erfarenheter. Hänvisa gärna till bloggar eller lägg ut foton med mera på facebooksidan Skånska Gårdar. Sidan är öppen för alla intresserade. 9
Boktips Hylta-Pelles praktverk har kommit 2011 besökte vi Vivi-Ann och Per-Axel Hylta i Stora Uppåkra. En av deras längor har Per-Axel fyllt med otaliga skånska antikviteter, med extra förkärlek till kistor. Skånsk allmogekonst är en enastående samling kunskap om den skånska allmogen och jag blev glad över hur detaljerad den är, med fina stora bilder och texter som innehåller samlad kunskap som varit svår att få tag på tidigare, till exempel olika allmogemålare och vad som kännetecknar just deras måleri. Här går också att läsa om textilier, silver, keramik, glas och mycket annat. Boken går att beställa på Adlibris för 362 kr. Text: Eleonore Nilsson Odén Författare Per-Axel Hylta Kulturhistoriska förlaget ISBN 978-91-87151-03-3 Katter! Jag tänkte några nummer framöver bidraga med några katt-historier, samtliga självupplevda. Vi har i bladet, kunde jag se när jag skannande in ett antal årgångar, skrivit om olika djur, men aldrig om katten. Självklart måste det finnas minst en katt på en skånegård, annars är det ingen riktig gård, eller hur? Christer Fahlström En höst satt jag på huk på gräsmattan under ett äppleträd och plockade fallfrukt. Men jag tyckte det var konstigt att det föll så många äpplen just där jag satt. För det blåste inte den dagen. Tittade rakt upp i äppleträdet, och på grenen ovanför mig gick vår katt Victoria (döpt efter kronprinssan). Hon slog till äpplen med ena framtassen! Jag ropade på min fru Margareta, och hon sade, att hade hon inte sett det själv skulle hon aldrig ha trott det. 10
10 tips till byggnadsvårdaren Dokumentera Dokumentera från första början, med många fotografier utan försköningar och för dagboksanteckningar kontinuerligt. Man glömmer så fort och det är roligt att kunna gå tillbaka och se förändringarna. Skynda långsamt Låt det gärna gå ett helt år innan du börjar göra förändringar. På så vis lär du känna huset och dess behov, lägga märke till var det drar kallt på vintern, om ventilationen fungerar som den ska med mera. Lyssna på huset, det har ofta många svar att ge, hur en konstruktion är gjord till exempel, så att du kan göra samma lösning vid restaureringen. Lokala varianter Hur ser andra hus ut i närheten? Finns där kanske någon lokal färg på fönster eller andra byggnadsdetaljer? Fundera över hur ditt hus samspelar med kringliggande byggnadsmiljö. Rådfråga Rådgör med museets byggnadsantikvarier och andra kunniga. Vad ska du använda huset till? Fritidsboende eller permanentboende? Utifrån det kan du lättare lägga nivån på till exempel behov av isolering med mera. Vilken standard önskar du? Kulturhistoriskt värde? Fråga också antikvarierna om det finns ett kulturhistoriskt värde i byggnaden och fundera kring vad det innebär för dig och dina önskemål. Tänk på att det som en gång är borttaget, är borta för alltid. Vårdplan och underhållsplan Upprätta en vård- och underhållsplan. Vad är viktigast att ta tag i först, vad kan vänta. Sätt upp rimliga delmål och låt det ta tid. Byggnadsantikvarier kan upprätta en plan mot ersättning. Anlita hantverkare Ta inte på dig för stora jobb med till exempel bärande konstruktion om du inte har kunskap på området. Det finns specialiserade hantverkare att få tag på. Vänd dig till Regionmuseets antikvarier och BEVIS (Byggnadsvård i Skåne) så kan de lotsa dig vidare till hantverkare med intresse för äldre byggnader. När du beställer en tjänst av en hantverkare, var förberedd och beställ med noggrannhet. Bra om du har bestämt dig för hur du vill ha arbetet utfört. Stå på dig och vänd dig till flera företag för att få prisuppgifter och förslag på åtgärd. Materialval Välj material som trivs ihop. Husen var ofta byggda i material som kom från trakten, naturliga material som trä, lera, sten och kalk. De materialen är väl beprövade och man vet hur de fungerar. Om du väljer ett modernt material, ta reda på hur det fungerar med äldre material. Runt om Tänk på den yttre miljön, hur ser tomten ut, vilken typ av trädgård har där varit? Första året kan du hugga ner slöj, då kommer de undanträngda trädgårdsväxterna få chans att växa till sig till nästa år. Även här kan finnas lokala varianter, av både trädgårdars utformning, växter, likväl som till exempel staket. Här kan det vara bra att rådfråga det lokala museet. 11
Chapon à l orange et à la sauge (stor tupp med apelsin och salvia) Michelles mat Tävling Gissa antal tapetlager! Ingredienser: 1 kapun på 3,5 kg 50 gr konserverade kastanjer (finns hos Abdos i Malmö) 4 apelsiner, obesprutade eller tvättade i varmt vatten 30 färska salviablad 300 gr saltsmör 15 cl vatten salt och svart peppar 1. Tvätta apelsinerna, pressa dem och spara det ytliga skalet. På varje salviablad klistra en bit skal med lite smör. 2. Lossa skinnet vid kapunens hals, bröst och lår och introducera salvia bladen där. 3. Stoppa i kapunen en blandning av kastanjer och 100gr saltsmör och sy ihop. Salta och peppra. 4. I en varm gjutjärngryta fräs kapunen i lite smör. Häll i apelsinsaften och låt sjuda under lock i 90 minuter i varm ugn (160 ). Ta upp kapunen och täck den med aluminiumfolie. Låt stå 5min före trancheringen. 5. Häll skyn i en kastrull för att karamelisera, tillsätt vattnet och koka upp. Avsluta såsen med att vispa i resten av smöret. 6. Servera med kokta bondbönor, haricots verts eller potatis och apelsinsåsen. Foto: Eleonore Nilsson Odén Vinnaren får gratis medlemskap i ett år I fjor lät vi er gissa orten där en bild var tagen, men i år provar vi något annat. Uppgiften den här gången är alltså att gissa antalet tapetlager i bilden ovan. Mejla svar till info@skanskagardar.se. Först att gissa rätt får ett gratis medlemskap för år 2014. Teckning: Eleonore Nilsson Odén Föreningen Skånska Gårdar Adress c/o Christer Fahlström Hällestadsvägen 43B 247 52 Dalby info@skanskagardar.se 0739-32 45 17 Bankgiro: 687-4234 Ordförande Eleonore Nilsson Odén 0417-31106, 0709-499722 eleonore@hnbyggnadsvard. se Kassör, webbred Christer Fahlström 046-209106 info@skanskagardar.se Sekreterare Ann Renbjer 044-213077 ann.renbjer@telia.com Redaktör Marianne Rosén 0415-12652 marianner@telia.com Önskar ni få kontakt med övriga styrelseledamöter, mejla till info@skanskagardar.se eller ring 0739-32 45 17