Klusterkapitalism, kan svenskar verkligen samverka?

Klusterkapitalism, kan svenskar verkligen samverka? Jag befinner mig på resa i Sverige och får då lite tid över att hinna med att skriva lite om innovation och entreprenörskapet i Sverige. De flesta tycker forskning och utveckling är viktig, jag är en av dem. Folkpartiet lanserade nyligen sin strategi kallad Spjutspetslandet Sverige vid sitt riksmöte. De presenterade då några förslag om hur vi kunde förbättra och utveckla forskningsarbetet i Sverige. Folkpartiet lanserade fyra viktiga förslag; erbjud skatteavdrag vid privata donationer till forskning och forskningsinstitut, skapa en skatterabatt för forskning i små och medelstora företag, inför riskkapitalavdrag för privata satsningar i onoterade bolag samt förenkla expertskatten som den är idag. De som har läst vad själv jag skrivit under åren vet att jag varit inne på samma spår många gånger även om min oro om forskning i Sverige inte är lika stark som när det gäller vårt bristande fokusering kring kommersialisering. Förslaget om skatteavdrag vid privata donationer kan kanske skapa en större vilja att satsa på forskning som vissa personer brinner lite extra för, som t.ex. cancerforskning, miljöforskning eller vad det nu måhända vara. Alla kanske inte känner till expertskatt men det handlar om lite förmånliga villkor för våra tillfälliga besökare, t.ex. forskare som tillfälligt under några år arbetar i Sverige. Får man sk expertskatt så betalar man bara socialavgifter och skatt på 75% av lönen, resterade är skattefritt. Detta är mer ett litet incitament för forskare att välja Sverige för sitt vidare arbete. Båda dessa förslag är bra men för mig personligen så vill jag hellre se att nya skatteavdrag för forskning i små bolag samt skatteavdrag för riskkapitalsatsningar i små onoterade bolag. Jag ser att vi kunde skapa en mycket bättre vardag för många kunskapsföretag som både söker många sätt att forska, utveckla sig själv produkter och tjänster samt fler möjligheter att växa vidare på marknaden. Det är just där vi behöver göra mycket mer anser jag. Jag har studerat innovationslandskapet i Sverige under några år och en viktig del i detta är såddfinansiering samt klusterverksamhet. Jag läste nyligen en bok av professor Örjan Sölvell på Handelshögskolan kallad Clusters, Balancing Evolutionary and Constructive Forces. Om man är intresserad av kluster och denna typ av samverkansorganisationer så är det en intressant läsning. Tror många kommer tycka att det man skriver är ganska självklart men är det verkligen så i verkligheten? Genom mitt arbete som affärskonsult så försöker jag verkligen få svenska företag att samverka och samarbeta, jag tror det är helt nödvändigt men jag ser också problem med tankesättet hos många entreprenörer. De vill gärna få men är inte lika beredd på att ge tillbaka till gruppen. Sedan har vi många som tycker de är Bror Duktig så de både kan och vet mer än de andra i gruppen så de känner inte att de har något att få tillbaka genom att samarbeta med andra. Vad är det då som skapar ett bra kluster? Professor Sölvell pekade på många bra saker men för mig så skapas ett kluster ofta beroende på att man står vid ett vägskäl, detta skapas genom en vilja att utveckla eller ibland ett stort hot om avveckling. Det finns många bra kluster men jag har också träffat många klusterföretag runt om i landet som egentligen inte vill eller har något att bidra med för gruppens utveckling, utan de söker en billig lokal för att starta sitt bolag i och så många gratistjänster man kan få. De fokuserar endast på det egna och vad de själva kan få ut. Detta är kanske inte så konstigt men jag tycker då man misslyckat 1

lite i att bygga upp ett bra nätverk. Jag tror själv att bra klusterutveckling troligen sker där närbesläktade företag samarbetar, men vem som driver och utvecklat detta är helt avgörande. Patrik Gustavsson Tingvall är ekonomie doktor vid Handelshögskolan i Stockholm och forskar mycket kring internationell ekonomi. Han har tillsammans med några kollegor skrivit en bok Varför FoU? Jag har läst den och den pekar också på många saker som jag själv observerat på fältet under många år. Jag tror mer på ett textilkluster kring Borås, ett bilkluster runt Göteborg och kanske ett eller flera IT- och bioteknikkluster i Lund och Stockholm. Allt detta finns och jag försöker bara beskriva beståndsdelar i ett bra kluster. Gör man på detta sätt är det lättare med kunskapsöverföring och värdeskapande för man arbetar inom samma eller liknande teknikområde. Det kvarstår dock att det är väldigt individorienterat och jag tror också att man måste identifiera och skapa finansiella fördelar för alla inblandade i klustret. Det innebär inte bara klusterföretagen utan även för de som leder klustret, samt de som antingen skall bidra med tjänster och annat till klustret, och de som skall få något ut av det, ofta regionalt näringsliv. Jag anser då att det är mycket viktigt att få företag och människor att också bidra till gruppens gemensamma utveckling. Jag anser detta är en mycket viktig framgångsfaktor men saknar den många gånger. Se klustret lite som ett stort företag med många olika avdelningar som alla har sin speciella fokus och intresseområde, men man arbetar med andra inom samma företag och man måste till viss del också dela en vision och affärsplan hur man vill komma vidare. Fokus idag är också att bygga kluster kring regionala resurser som institutioner och/eller universitet. Jag kan se logiken i detta men kan också se problemen, speciellt inom området kommersialisering. En innovativ dam vid namn Judith Bishop var nyligen på besök i Stockholm och tittade på allt det vi idag gör i Kista. Hon är huvudansvarig för extern forskning på Microsoft och var mycket imponerad hur långt framme vi är i Sverige. Hon förordade samarbete vid sitt besök och jag håller helt med. Vi måste få fler att samarbeta och samverka i samband med forskning för då skyndar alla snabbare framåt. Fördelen är självklart att vi satsar massor av pengar på forskning och utveckling av människor och idéer på dessa institutioner och universitet. När det handlar om kommersialisering så finns det ofta en liten central del som ofta är ett litet aktiebolag som fungerar som inkubator, företagsoch finansrådgivare. Du kan hitta dem i Kista, på KTH, Stockholm, Lund eller på Chalmers. De finns mitt i verksamheten men är helt fristående. Samverkan och samarbete mellan olika enheter på universitetet eller liknanden är främst på individnivå. Det finns ofta inget verkligt finansiellt samarbete. Tyvärr är det nästan alltid så att dessa kluster har alldeles för lite pengar för såddfinansiering och verklig kommersialisering av de bolag de kommer kontakt med. Det klarar kanske i bästa fall att ge lite rådgivning, finansiera en prototyp men sedan är det upp till var och en att skiljas och gå vidare. Jag ser problem med denna kapitalförstörning men förstår också att vi inte har skapat belöningsdelen för alla inblandade. Tänk om man i stället 2

kunde skapa förutsättningar att olika institutioner kunde sälja kunskap till inkubatorn, antingen direkt eller indirekt genom ägarskap i olika innovationer. Jag tror att man då kunde skapa mycket mer värde genom befintlig kunskap. Jag tror också vi skulle ha större förutsättningar att skapa egna Microsoft, än att de skall komma till Sverige och fånga upp svenska innovationer. Man måste få tjäna på kunskapsförmedling Som det ser ut idag så kan svenska institut och liknande inte på allvar sälja kunskap, och samtidigt tjäna lite på att förmedla kunskap och innovationer. Jag ser detta som en viktig brist inom många inkubatorsverksamheter idag. Jag vill hellre se att man skapar finansiella incitament för alla i hela kedjan. De som leder inkubator, de företag som skall utvecklas via inkubatorn samt de interna tjänstegivare som finns i inkubatorns närhet. Jag tror inte man skall förlita sig för mycket på den goda viljan även om den ofta finns där utan man skall skapa en affär av detta som alla verkligen tjänar på, både gruppvis samt på individnivå. Jag träffar många duktiga eldsjälar som verkligen vill skapa men också många gånger klusterledning som befinner sig mellan arbeten och/eller uppdrag, eller vissa som använder klusterverksamheten för att tillfälligt bygga upp egna nätverk för kommande egen verksamhet. Det blir lite lätt ett visst "palatsbygge" utan klar affärsplan för varje enskilt företag samt gruppen som sådan. Då dessa ledare ofta inte har många andra finansiella incitament så är det väl inte så konstigt att det blir så. Många gånger verkar det som det saknas klart resultattänkande i verksamheten och även professor Sölvall pekar på detta i sin bok, dvs svårigheten att mäta framgång. Vad är framgång? Mera jobb, att storföretaget stannar på bygden, att det skapas flera klusterföretag, deras gemensamma omsättning eller finnas det andra nyckeltal att mäta framgång med? Jag känner att det för många gånger är mer fokus på att alltid söka mer statligt eller EU-stöd än att på allvar arbeta med affärsutveckling och driva enskilda företag, och gruppen, vidare. Man får inte tjäna pengar tycker många i denna verksamhet, utan det handlar om gratis till så många som möjligt. En god tanke men jag anser att alla får vad man betalar för, dvs betalar man inget, ger inget så får man också mycket lite värde tillbaka. Våra institutioner och universitet är mycket goda kunskapsresurser men då man många gånger tagit bort eller begränsat deras finansiella incitament så får man också mycket lite driv och värdeskapande ut till klusterföretaget. Bygger man klustret kring ett eller flera stora företag har man större chans till framgång där också företagen har råd och intresse att lägga ut "spill overs" från deras egen patent och IPR verksamhet för att se vad man kan göra med den. De kan också på ett bättre sätt bedöma marknadsapplikation och bidra till kommersialiseringsprocessen. Computer Sweden skrev i veckan en artikel kallad Patentregn över Skåne om att företag som Teliasonera och Ericsson öppnat sina patent för entreprenörer och småföretag i Skåne. Kanske som ett svar på alla de nedläggningar man tvingats göra inom region av både Ericsson, Sony Ericsson samt ST Ericsson. Man skrev att målsättningen var att skapa 10 nya företag som själva då kunde utvecklas och växa vidare. Kommer man att lyckas? Vi får se 3

men jag har större förtroende för ett kluster som har några stora företag i sitt centrum för att både vägleda men också hjälpa dessa företag att utvecklas med hjälp av sina intellektuella tillgångar, än kluster som endast skapat genom politiska beslut och som leds av antingen tjänstemän eller akademiker. Alla företag och därmed kluster är sedan individorienterade, man kan inte skapa något utan att han rätt blandning människor. Är fokus på forskning, inte kommersialisering, så skall detta synas i ledarskapet. Man bör då ha en akademiker som främst fokuserar på just den akademiska och vetenskapliga forskningsdelen som klustret då kan skapa. Vill man skapa nya företag och jobb så måste även detta synas i styrning och ledarskapet av klustret. Jag tror att för att skapa verkligt bra kluster idag så tror jag det måste skapas en kombination av stora företag med många små aktörer inom ett visst teknikområde. Sedan kanske frågan är om dessa skapas för att det finns ett bra nätverk av rätt människor att driva nya företag, eller om det mer handlar om en ny variant av krishantering av regionen. Göteborg, Skåne och andra delar av Sverige har drabbats hårt men där kan man då finna många andra drivkrafter som gör att dessa kluster växer fram. Det räcker dock inte med att bara samla människor, de behöver tillgång till resurser och många gånger handlar det om kapital. Till vänster är ett påhittat kluster inom transport med ett gemensamt starkt varumärke som har koppling till både transport och Sverige. Detta skulle många investerare och utländska kunder också känna igen även om de inte känner alla enskilda klusterföretag. Samma skäl att det skapas förbund inom kunskapsföretag, skulle många små teknikbolag tjäna på att vara en del av ett större kluster med ett starkare varumärke. För mig så skall ett bra kluster erbjuda bra lokaler, verklig affärsutveckling av erfarna rådgivare samt verkliga tjänster inom administration, kommunikation samt IPR. Nästan inget kluster jag har besökt har råd att göra allt detta. För att ha råd att göra detta så tror jag man måste se ett delägarskap enligt den amerikanska modellen. Klustret måste också bygga in en bra kompetens inom finansiering, både av bolag samt produkter och IPR. Sean vill jag också att man skapar mycket mer djupare samarbete med statliga resurser som Invest in Sweden, PRV, ALMI, Exportrådet och alla andra som skulle kunna hjälpa innovatörer och entreprenörer mer än vad man kan och gör idag. Jag menar inte att vi skall utveckla mer gratistjänster eller tro att människor kommer hjälpa varandra hela tiden bara pga den goda viljan. Jag tror inte heller dagens kluster klarar av att utveckla alla tjänster och resurser jag gärna se dem erbjuda utan att antingen få stöd för extern part, t.ex. EU eller Staten, eller att man skapar nya sätt och nya former för delägarskap i klusterverksamheten. Tro inte att Staten kan plötsligt erbjuda en massa nya finansiella medel för detta. Det måste ske genom att ändra synsätt hos en del, samt börja tänka i nya banar. Det gäller från de som bygger och leder kluster, till de som skall använda 4

dem som plattform att bygga sitt nya och egna företag. Jag tror man måste börja arbeta med synsättet hos klusterföretagen mer att de måste ge och bidra till gruppen, för att hela gruppens utveckling, inte bara fokusera på sig själv hela tiden. Kanske klarar man av att göra detta bättre när ett kluster skapas som sk krishantering, jag tror många har en bättre förståelse på att det är skarpt läge. Mycket av forsknings och affärsklimatet jag möter i USA handlar om att dela med sig av upptäckter och framgångar, samt att bidra med att hjälp och råd till andra. Jag tror dock att alla som vet hur det är att bygga teknikbolag kan skriva under på att tillgången på politiskt vilja och privat kapital också en stor pusselbit i framgångsagan Silicon Valley. Vad tjänar och förlorar man på ett kluster? Gustavsson Tingvall tar t.ex. upp absorptionskapacitet och den sk friåkarproblematiken som man har inom kunskapsöverföring och forskning i sin bok Varför FoU. Vad man menar med absorptionskapacitet är de positiva effekter man får genom kunskapsinhämtning och samverkan, mot kunskapsförlust och att kunskap försvinner iväg från inkubator kanske via andra bolag i andra miljöer. Finns det stora fördelar för företag att ha bra kluster i sin närhet så investerar man i dessa för det tjänar man på, är det små eller inga fördelar så får någon annan stå för pengarna (Staten). Tittar man på det aktuella exemplet från Skåne så kan Ericsson och Teliasonera fundera över vilka fördelar de kan få genom att dela med sig av patent de valt att inte gå vidare med, mot eventuella nackdelar de eventuellt känner att andra drar nytta av deras arbete. Fördelen jag ser om storföretag som Volvo, Ericsson, Teliasonera eller vad de än heter är aktiva partners och kanske delägare i ett kluster är att de inte känner riskerna är lika stora att dela med sig av kunskap och kanske tillgångar som patent. Friåkarproblematiken är att vi satsar miljarder i svensk forskning, men att vi även skapat förutsättningar för att storföretag som Microsoft, Huawei eller vad de kan tänkas heta som kommer och fångar upp dessa innovationer för att sedan skapa nya produkter, tjänster eller bolag utanför Sverige. Kanske resonerar en del att också svenska storföretag har samma chans som utländska och det kan ge nya jobb i Sverige. Kanske har de rätt men jag tycker fortfarande vi alla lider av brister av starkt ledarskap, kanske även kunnande inom kommersialisering, för att maximalt dra nytta av alla skattepengar vi satsar på forskning i Sverige. Storföretag kan åka fritt på de svenska satsningarna vi gör för att vi inte har tagit ett hårt grepp om kommersialiseringsfrågan, samt hur vi skall skydda och utveckla vår egen forskning, speciellt den som skapas via universitet, institut och kanske en del kluster. Duktiga akademiker som en entreprenörssjäl kan också dra nytta av detta och vi har sett en del bra exempel på detta men jag vill inte fokusera på våra få framgångar utan på massan av missade chanser. När inte institutionen, universitet eller klusterledningen har något att tjäna på företags framgång, så blir det lätt, hej då och lycka till! Jag vill gärna utmana och förändra detta om jag kan. Applemodellen är att skapa en federation John Sculley skrev i sin bok Odyssey 1 om hur Apple hanterade detta med spin-off och kunskapsöverföring via sina privata resurser i USA. De hade en ambition att skapa en egen 1 Odyssey, John Sculley med John H. Byrne, Nordstedst Förlag, 1987. 5

Apple-federation baserat på gaiamodellen och den sk gaiateorin 2 om att olika komponenter av planeten jorden är skapat att fungera i symbios, och alla komponenter är nödvändiga. Du kan också beskriva det som ett ekosystem om jag har förstått vad Sculley menade när han beskrev hur det var att bygga upp ett antal företag som både är beroende av varandra, men också många gånger invecklade i varandra, både kommersiellt samt tekniskt. Författaren Karl-Erik Sveiby har skrivit 3 att det finns problem med att bygga sk federationer då de är lika starka och svaga som förhållandet mellan de ledande aktörerna. Organisationen hålls samman av gemensamma aktiviteter och relationen upprätthålls med hjälp av regelbundna partnermöten. Skillnaden är att den centrala delen av förbundet är svag och kan vara svårt att få sina idéer ute i organisationen. Varje medlem har ett slags veto. Detta gör det möjligt för förbundet att ett tungt arbete organisation sett från en central källa. Det kan vara mycket svårt att få sina idéer kommer därifrån och svårt att utnyttja synergier mellan de olika självständiga regioner, om den centrala delen av förbundet har en stark makt som upprätthåller det. Jag har sett det med egna ögon många gånger i sk federationer/förbund man försöker bygga på den svenska IT-marknaden. Ibland är man mycket framgångsrik, andra gånger svag och det finns tillfällen hela federationen ramlar ihop. The Industry Network In dependants Apple The Federation with its syne rgi e ffect s Hur Sculley beskrev sin federation kan du se här ovan 4. Sculley menade att när han byggde sin Apple-federation baserat på Lovelocks gaiateori, så menar han att jorden (eller Apple) är självkontrollerande, eftersom det är ett enhetligt och komplett system, inte enskilda delar och funktioner, som samverkar. Alla delar i federationen måste alltså inte dela samma åsikter om hur man driver företag (som Apple), bara för att man baserar sin egen verksamhet och framgång på hur Apple skapar och implementerar sin teknik på marknaden, idag och i morgon. För varje företag som bygger sin framtid på grund av Apple-teknik, kommer göra Apple starkare, även om man inte äger företaget och all den nya tekniken. 2 Wikipedia; En gaiateori är en teori där livet självt antas påverka jordens biosfär för att skapa och upprätthålla goda livsförhållanden. Den första gaiateorin skapades av den engelska atmosfärforskaren James Lovelock 1969. I sin hypotes sa Lovelock att all levande materia på jorden kunde ses som en övergripande enhet. Han döpte detta självreglerande system till Gaia efter en gudinna med samma namn i den grekiska mytologin. 3 Kunskapsledning 101 råd till ledare i kunskapsintensiva organisationer av Karl-Erik Sveiby, Affärsvärldens förlag 1989, sida 147. 4 Min version av en illustration man kan finna på sida 408 i Odyssey av, John Sculley med John H. Byrne, Nordstedst Förlag, 1987. 6

Apples partner och ambassadörer skall tillsammans skapa en verklig känsla, vi mot dem. Det är federationen (gruppen) som är vi mot alla de andra som är dem. Han menar att en traditionell spin-off hos många företag är adjö och lycka till, samtidigt som deras Applestrategi är att bygga upp nya företag som en ny viktig kugge i en större federation. Varje ny spin-off och företag kommer att förbli en viktig del av deras nät och tillsammans bygger man större styrka och flexibilitet på marknaden. Jag håller med honom i mycket och tycker nog att vi borde inför detta syn- och arbetssätt i många nya kluster vi skapar idag. Varför jag påpekar detta igen är att jag känner att vi saknar en modig politisk ledare som verkligen klarar av detta med att tala om teknik och ekonomi, samt som törs säga att det är OK att tjäna pengar på det. Kunskap är fint men kunskap som leder till jobb är finare. Det svenska systemet påminner om traditionell kunskapsöverföring. Vi satsar massor på forskning men när det är dags att få ut det på marknaden så är det verkligen adjö och lycka till! Jag hoppas vi kan ändra detta syn och arbetssätt mycket snart. Personligen har jag också byggt upp mindre versioner av federationer och förbund som en vertikal affärsmodell. Skapa partnerskap mellan distributör och återförsäljare så att flera företag kan fungera som en, eller åtminstone dela kostnader och arbetsuppgifter. Jag har tillsammans med affärsänglar och andra intressenter arbetat enligt en strategi jag kallar integrerad strategi 5 där jag försöker samordna arbete och ansträngningar från många företag på marknaden. Vi skall dela på kostnaderna och arbetsuppgifter för vi vänder oss till samma kunder inom en viss marknad eller region. Jag tror faktiskt detta är kärnan i ett bra kluster, dvs få företag att verkligen samverka och samarbeta, men samtidigt göra sina egna resor på marknaden. De skall dock inte försöka uppfinna hjulet på nytt som så många gör och det är just därför jag vill se en stor pappa eller mamma i mitten av klustret. Vertikal affärsmodell i klustermiljö När du bygger en tillverknings- eller distributionsverksamhet så är det inte ovanligt att du söker vertikala lösningar och avtal. Dessa vertikala avtal kan vara mellan ett tillverkande företag eller distributör, samt med utvalda återförsäljare och serviceställen. Det kan också vara ett IT-företag som till exempel tar en viss typ av programkod eller programspråk som sedan partners och återförsäljare använder för att bygga sina egna slutprodukter och där programspråket är grunden. De behöver alla distributörer som marknadsför och säljer till återförsäljare, samt återförsäljare som möter kunder och säljer slutliga lösningar. Det är en mycket enkelt affärsmodell där tillverkningen i toppen fortfarande måste ha någon form av kommunikation och relationer med alla nivåer i sin affärsmodell, eller inom sitt kluster om vi nu skall försöka se en klustermiljö som möjlig vertikal affärsmodell, inte bara horisontella som de flesta ser dem som. De flesta ser nog ett kluster endast med horisontella fördelar, lite likt e fördelar vi talar om när vi nämner fördelar med en sk integrerad strategi. 5 Integrerad Strategi är en affärsmodell B-Open Nordic AB tagit fram för att hjälpa utländska företag att etablera sig på nya marknader. Det innebär att vi sammanför olika företag som troligen söker samma målgrupp på en viss marknad, vi ser till att de kan dela försäljningsresurser (människor eller egendom) tillsammans och sedan kan etablera sig och växa på marknaden samtidigt. Normalt kan ingen av dem själva klara detta men genom att dela kostnader med andra så lyckas man. Denna lösning frigör inte bara mänskliga resurser utan sparar även mycket kostnader, det är också många gånger enda sättet att gå framåt för dem på en ny marknad. 7

En sk federation eller ett förbund av företag är inte det samma som ett kluster, men det går att tänka klusterutveckling på olika sätt och allt beror helt hur man bygger upp sin affärsmodell och verksamhet. En federation som Sculley beskrev den kan formas som en vertikal affärsmodell men jag tror inte att det var Sculley verkliga idé med sin federation. Sveiby förklarar i sin bok om att många förbund eller federationer av kunskapsföretag på marknaden ofta är konsulttjänster såsom revisorer, advokater, fastighetsmäklare som använder denna organisationsform för att kunna marknadsföra sig själva som en under ett gemensamt varumärke. Sedan agerar man som självständiga företag och individer på en lokal/regional marknad. Ibland kan en federation ta ut en royalty eller licens för att man tillhör en federation och det blir oftast en franchiseform. Detta är också en slags integrerad strategi. För mig har jag tagit två korta avbrott i livet där jag vände mig till universitetet för att få en paus från mitt dagliga arbete och reflektera över vad jag ville göra härnäst. Först var det 1993 när jag hade arbete i fyra år nästan varje dag i veckan att vända ett företag i IT-branschen. När jag kände jag bränner ut ljuset lite för fort jag tog en paus och började studera spanska via en språkskola som var knuten till Universitetet i Salamanca, Spanien. Den andra pausen tog jag 2004 när jag gjorde exit på ett företag för ville fokusera mer på konsultverksamhet och avslutade senare ett Juris Magisterprogram in europeisk immaterialrätt vid Stockholms universitet. Jag ville fokusera mer på intellektuella tillgångar och hur man utvecklar detta samtidigt som man utvecklar företag och människor. Båda dessa pauser och chanser för reflektion gav mig en energikick, och jag har ofta undrat varför vi inte kan arbeta lite mer som universitetet, men inuti våra kunskapsbaserade företag. Skapa ett mål men låta grupper komma fram till målet på sina egna vis genom viss rådgivning och coachning från ledare. Jag skulle även vilja se mer av detta typ av ledarskap inom fler kluster idag. Det är min uppfattning att vi här i Sverige kan lära av USA när det gäller kommersialisering av forskning och innovationer vi skapar inom våra universitet och institutioner. Studerar man universitet i USA är det inte ovanligt att universitetet är organiserat som ett holdingbolag med egna kontor och företag för tekniköverföring. Jag har sett liknande lösningar i Storbritannien och Kanada, och jag är säker på att det finns på många andra platser i världen. Vad universitetet eller institutionen då kan göra i USA är att fördela mer resurser till sina tekniköverföringskontor och inkubatorer. Universitetet kan gå in som ägare i både bolag samt enskilda innovationer och hjälpa till att kommersialisera dem. De har ett finansiellt incitament för de tjänar på att göra ett så bra jobb som möjligt. Jag tycker vårt svenska system går ut på att vi skall förlita oss på att lärare och forskare kan göra det på egen hand, ibland med viss hjälp av en inkubator som kanske kan hjälpa till med något startkapital. En annan möjlighet är att underlätta för anställda på universitet och institutioner att skapa och driva egna bolag kring innovationer som vi kanske skapar i kommunala och statliga bolag, eller universitet och institutioner. Detta låter enklare än vad det är att göra för man utvecklas ofta inte som entreprenör i politiskt styra organisationer, det är nog snarare det motsatta. Detta utesluter inte att universitet eller institution också kan vara ett holdingbolag som från början, eller kanske i senare lägen kan gå in i dessa nya bolag. Jag tror speciellt att svensk miljöteknik skulle må bra av nya former av kunskapsöverföring, mellan universitet och privata 8

marknaden, samt mellan kommunala bolag och nya privata bolag. Tyvärr är detta många gånger inte möjligt idag pga det nuvarande regelverket i Sverige men relationer och samarbeten kan naturligtvis upprättas mellan individer, oavsett om man sedan arbetar på universitetet och / eller institutioner, eller något privat bolag. Lärare och forskare kan idag kommersiellt utveckla sina idéer parallellt med nuvarande anställning vid universitetet. Det finns både fördelar och nackdelar med detta för många akademiker är egentligen inte bäst lämpade att bygga och driva bolag. De är också många gånger inte beredda att lämna den trygga värld de har på universitetet för att ge sig ut och göra affärer och bygga företag. Jag tycker vi borde söka nya former och lösningar för detta idag för alla idéer och innovationer de har är inte dåliga och kunde utvecklas mycket mer. Företag investerar dock ofta inte i produkter, som de flesta kanske tror, de investerar i människor och man måste då vara beredd att satsa allt, inte bara en liten del av sitt engagemang och fokus. Det problem jag ser i Sverige är att vi inte har ett verkligt incitament för universitet och vara en del av företags och affärsutveckling baserat på den forskning som skapas inom sina väggar. De kan vara intresserade av att en viss forskning, och alla bidrag som följer den kan vara bra för sitt egna universitet. De kanske också är intresserad av den intellektuella utmaningen men det finns ingen tydlig koppling till ekonomiska incitament och jag tror att den amerikanska modellen är mycket bättre. Jag tror att det sammantagna resultatet av kommersialiserade innovationer på marknaden talar sitt eget språk. Varför måste svenska universitet ägna så mycket tid om att söka nya pengar av EU eller Staten, när de kunde skapa så mycket med hjälp av den kunskap de redan har? Vad jag menar, och vad jag har skrivit många debattartiklar och papper är att forskare och lärares rätt till sin egen forskning (det sk Lärarundantaget) samt de restriktioner vi skapat mot hur universitet och institutioner får skapa och äga bolag kan skapa intressekonflikter mellan universitet och forskare, mellan forskare och företag, samt mellan företag och företag. Min fråga blir alltså om varje universitet och institution verkligen vill och kan göra sitt absolut bästa för att skapa innovationer som verkligen har en framtid på marknaden? Varför skall alla engagera sig, göra sitt bästa och lite till, om det inte finns incitament eller belöning för alla? Den goda viljan hos människor är bra men har vi inte redan lärt oss att vi människor ser till oss själva först, innan vi kan bidra till andras framgång, genom planekonomins misslyckande att möta marknadsbehoven eller att kunna skapa lönsamma och livskraftiga företag? Sculley försökte göra en Apple-federationen, där kunskap (kanske också medel) kan delas mellan medlemmarna i federationen och han också försöka ordna joint ventures och andra samarbeten där människor och företag kan dela på resurser och kostnader i olika joint venture samt samarbetsformer. Jag tycker samma synsätt skall utvecklas mer i kluster, samt mellan olika kluster. Tänk om du lägger ett Apple-tänkande på bil/transport-industrin, se till att man marknadsför sig under ett eller några få bra varumärken? Skapa kluster tillsammans med Volvo, Saab och Scania som mamma eller pappa i mitten av denna verksamhet och alla inom klustret känner att det inte spelar ingen roll vilket bolag som kanske driver en innovation eller produkt framåt, svensk bilindustri, som sådan, kommer tjäna på detta. För att klara detta så krävs ledarskap och kunskap. 9

Specialister och mentorer för kunskapsöverföring Om du har byggt upp kunskapsföretag själv så vet du att det är mycket viktigt att andra anställda, inte bara du själv, kan förmedla affärsmodell, vision och kunskap vidare till övriga kollegor. Det är samma inom att bygga framgångsrika kluster. De företag du bygger upp leds av olika duktiga entreprenörer och det är viktigt att de också bidra med att utveckla andra företag inom klustret. Många gånger träffar jag företagsledare som tror att det är en person, ofta dem själva, som leder företaget. De flesta fall är det i stället ett antal utvalda personer som leder bolaget på olika sätt och på olika nivåer. Jag vill gärna se att man bygger in detta frivilliga ledarskap som en naturlig del av att bygga kluster. Det är en del av priset företag betalar att få vara en del av klustret, och det är en del i affärsprocessen. Du måste skapa fler mentorer och partners för annars kan du inte växa och driva din verksamhet framåt. Sveiby har skrivit om ambassadörer som en viktig del av hur man skapar värden via kunskapsföretag, människor som lämnar en organisation/företag men som fortfarande är goda ambassadörer och tala väl om ditt företag och kanske dig själv. De bidrar fortfarande till företagets framgång. Samma sak skall vara med ambassadörer inom kluster, det skall vara de bolag som kanske lämnat klustret men fortfarande bidrar till att utveckla det vidare, dock inte lika aktivt som tidigare. De bidrar fortfarande med värdeskapande kunskap. Jag menar att vi är för dåliga på att ta till vara Värdeskapande kunskap på den kunskap som byggs upp genom företag som arbetar i samverket. Sveiby visade en liknande illustration som jag här till höger 6 men tänk på den som en process att skapa värde i ett kluster. Kanske är vi för dåliga på att ställa krav, för vi har inte tillräckligt mycket att erbjuda tillbaka till företag som skall vara en del Företag Specialist Mentor Parrtner Ägare Ambassadör av vårt kluster? Kanske har vi inte den kunskap Tid och erfarenhet de kanske kräver och behöver för att lyckas på en internationell marknad. Vad jag menar är att klusterbolag inte bara skall förvänta sig att man ger dem mer och mer gratis. De skall också utvecklas för att själva ge mer värdeskapande kunskap till gruppen, och till klustret. Jag vill se det som en viktig komponent när man bygger kluster. Man kan gå från vara ett företag bland många andra, till att bli specialist inom ett område som andra kan dra nytta av, samt till att även bli mentor och arbeta mer aktivt med andra samtidigt som man driver sitt egna bolag. Till slut kanske man kan bli partner och delägare i klustret, eller så kanske man lämnar det som ambassadör. Det är lite enkelt att beskriva, svårare att utföra men inte omöjligt. Det handlar dock om att verkligen se och få fördelar genom att arbeta med andra. Svensk klusterkapitalism Jag arbetar mycket i Asien och har varit i kontakt med företag, företagsledare och studerat deras affärsmetoder. Tittar man på Japan så är de vana att underordna sig en grupp, framför sig själv och endast fokusera på de individuella behoven och målen. Man bygger nätverk av 6 Kunskapsföretaget av Karl-Erik Sveiby och Anders Risling, Liber 1986, sida 70. 10

företag som man också refererar till som keiretsu. Dessa företagsgrupper är ofta kopplade till några större banker och handelshus och kan vara både horisontella samt vertikala. En vanlig form idag är en blandning mellan horisontell eller vertikalt, t.ex. Toyota är en del av ett nätverk av företag som bygger upp bil och transportbranschen i Japan och över hela världen. När man beskriver dessa nätverk och hur man bygga upp en marknad eller kanske land på detta sätt så refererar man ibland till sk Alliance Capitalism. Författaren Michael L. Gerlach skrev en bok om detta om detta för drygt 10 år sedan men just namnet Alliance Capitalism där han försökte jämföra hur man bygger upp en marknad och land som USA, jämfört med hur man gör samma sak i Japan. Han refererade det japanska nätverksbyggandet till sk Alliance Capitalism och man kan finna liknande former av samverkan och samarbete även i Sydkorea och Kina. Det är dock inte lika väl utvecklat i Taiwan och Kina som man ser i Japan. Vad man än tycker om samverkan med andra eller klusterverksamhet så kommer de flesta innovatörer och entreprenörer som vill skapa en ny produkt, tjänst och företag ställas inför process som starkt förenklat har 5 steg. Dagens inkubatorer kan i bästa fall hjälpa till med steg ett och två, några få kanske även med steg tre men innan någon kan börja tjäna pengar på detta och innan riskkapital börjar bli intresserad så måste man kanske ha kommit till steg fem och vidare. Där brister vi idag för dagens Inkubatorer har helt enkelt inte dessa finansiella resurser eller finansiella motiv att bidra med kunskap, tid och pengar i den grad som många av dessa små företag behöver. Jag menar inte att vi inte har bra klusters i Sverige som ger bra hjälp och stöd till företag men jag anser nog att det kunde vara fler och de kunde vara mer framgångsrika. Vi kanske alla olika sätt att mäta framgång men jag vill härmed introducera behovet att skapa svensk klusterkapitalism där man kanske försöker identifierar hur vi verkligen samarbetar mellan företag, institutioner och myndigheter på ett effektivt sätt. Den goda viljan finns där många gånger, även kunskap men ni måste vi börja tala pengar. Det är flera saker som jag tycker man då måste analysera och effektivisera. Det är hur klusterföretag går in i sina nätverk och vilket synsätt de har. Handlar det bara om att få, eller också att ge och bidra med något för gruppens mervärde? Jag tror många av oss förstår att tillverka billigt i Sverige är lönlöst, vi har ingen chans att konkurrera. Vi kan dock konkurrera med välutbildade människor, bra forskningsanläggningar, bra villkor att leva och verka i Sverige. För att verkligen tjäna på detta så måste vi lära oss att dra nytta av varandras arbete för att tillsammans skynda snabbare på globala tillväxtmarknader. Det handlar också om belöningssystem och incitamtent för alla inblandade samt hur man kan synliggöra och mäta dessa framgångar. Om man kan skapa resurser för att betala för kunskap och tjänster, eller om man måste finna nya väger för delägarskap och framtida belöningar för de som vill bidra med att utveckla dessa idéer, företag och personer vidare, så tror jag vi kan komma längre än tidigare, vi kan också bli världsbäst på detta, vi kan lära oss klusterkapitalism. Joachim Davidsson Liberal debattör inom innovation & entreprenörskap. 11