I Ekologiska Lantbrukarnas styrelse har vi två kvinnliga ledamöter som båda tycker om grisar. Det började för båda med att de som konventionella grisproducenter satsade på att förbättra grisarnas miljö långt över standard och djurskyddslag. Kerstin Fransson rekryterades av Scan att börja med KRAV-produktion, och Gun Ragnarsson tog på eget bevåg steget över till EU-ekologisk produktion. Under sommaren har Ekologiskt lantbruks reportrar besökt dem KRAV-grisar på Ebbetorp Gårdens stripbetning har i griskretsar fått namnet Ebbetorpsmetoden. PAULA CEDERBERG text & foto SOM UNG tyckte Kerstin Fransson inte om grisar. På jordbruksskolan som hon då gick på fick man ingen bra bild av grisproduktion, det både luktade illa och lät förfärligt. Idag däremot älskar hon grisar och har hittat ett produktionssätt som varken luktar eller låter och där djuren får den respekt som hon anser att de förtjänar. Kerstin är uppvuxen på Lovön medan hennes man Jens Dahlgren kommer från Årsta. Att dessa två stockholmare skulle hamna på västgötaslätten och ägna sina liv åt grisproduktion var det svårt att tro. Men tack vare att en vän, tillika grisproducent, år 1978 tipsade dem om lediga grisstallar att arrendera i trakten så var det så som ödet skulle visa sig. Kerstin och Jens såg möjligheten i att starta ett företag och det fanns bra lönsamhet i grisproduktion på den tiden. De arrenderade slaktsvinsstallar med sammanlagt 1800 grisplatser under några år innan de 1983 äntligen fick sin egen gård Ebbetorp, strax utanför vackra Hjo vid Vätterns strand. På Ebbetorp hade Kerstin och Jens integrerad produktion, men då Sverige gick med i EU valde de att avveckla suggorna och satsa på slaktsvin istället. De byggde ett slaktsvinsstall med eget stuk, inrett med stora boxar fyllda med halm, trots att de då hade konventionell produktion. Allt på en gång En dag på slutet av 90-talet fick Kerstin och Jens frågan av Swedish Meats: skulle ni kunna tänka er att Pionjärer på KRAV-grisar. Kerstin och Jens ställde om redan 1998. föda upp KRAV-grisar? Deras slaktsvinsstall passade ju väldigt bra till att göra om för KRAV-produktion... Vi tvekade först eftersom vi hade mycket fördomar om att man skulle vara på ett visst sätt. Men eftersom den konventionella produktionen inte var särskilt lönsam så tänkte vi att det kunde vara kul att testa. Swedish Meats ska ha en eloge för att de satsade på ekologisk grisproduktion så tidigt, det var ovanligt då, säger Kerstin. Så Kerstin och Jens ringde helt sonika upp Sylvia Persson, som på EKOLOGISKT LANTBRUK 6/2012 17
ekogrisar på två sätt den tiden jobbade som ekologisk produktionsrådgivare på länsstyrelsen, och berättade att de ville ställa om all produktion på en gång. Hon blev helt paff, minns Kerstin. Men vi tog chansen, trots att vi tänkte att vi kanske inte kunde eller visste hur man skulle göra. Såklart har man gjort en del tabbar på vägen, men det var det värt - sedan 1998 är vi KRAV-producenter. Markbyte med Nygården Allt som odlas på Ebbetorp går åt som foder till grisarna; på 130 ha egen åkermark och 115 ha arrende odlas ärter, havre, korn, rågvete, vårvete och åkerbönor. Därtill har de 160 ha hektar skog. Sedan förra året byter vi även areal med Nygården, där Hjordnära mejeri ligger. De odlar vall hos oss medan vi odlar ärter och havre hos dem. Hjordnära ägs av Skånemejerier och har förutom Nygården även 6 7 andra lokala leverantörer. Det är sonen Anders som ansvarar för växtodlingen medan Kerstin sköter grisarna och Jens driver maskinentreprenad och kör flyt- och fastgödsel. Anders är helt inställd på att ta över gården så småningom. Han vill ha kvar grisarna men vill göra sin egen grej, berättar Kerstin. Han är nog otålig på att vi ska lägga av, säger Jens med ett skratt. Både Kerstin och Jens närmar sig pensionsåldern och har inte samma energi att lägga på gården som de hade en gång i tiden. För att inte vara så sårbar hade det varit smart att ha suggor också. Men det orkar inte vi just nu, säger han. Kanske är det en sådan sak som Anders kommer att satsa på i framtiden. Ebbetorpsmetoden Ett stenkast från Kerstin och Jens bostadshus ligger de båda slaktsvinsstallarna och hagarna. I det ena stallet ryms 10 boxar med 40 grisar i varje och i det andra stallet finns 8 boxar i samma storlek samt halmlager. De är kalla och utan ventilation. På vintrarna motas kylan med hjälp av nerfällbara skärmtak och extra mycket halm. Utgödslingen görs med lastmaskin och utfodringen är automatisk. Grisarna, som för tillfället går ute och bökar i jorden och rullar sig i gyttjan, har inte hyddor i sina hagar. De äter sitt foder i boxarna även under sommarmånaderna. Och utomhus väntar ny, orörd mark med frodigt gröngräs var 14e dag. Vi flyttar regelbundet stängslen i betesfållorna så att de utvidgas med 20 meter. Med detta system får vi en bra gödselspridning. Visst blir det lite mer gödsel precis vid utgången från stallarna, men det är inte så farligt, säger Kerstin. Ebbetorp var först med att ha denna typ av system för sina grisar och många har visat intresse för deras produktionssätt genom åren. Studiebesök med forskare, rådgivare Efter några års erfarenhet Med några år på nacken vet vi att våra ekologiska och KRAV-certifierade foder fungerar utmärkt bland de svenska mjölkkorna. Rosa Eko Klöver och Rosa Eko Kapital är smakliga färdigfoder som innehåller flera olika spannmålsslag, baljväxter, raps- och sojaprodukter. Topp Eko Pingla, Topp Eko Böna och Eko Balans är energioch proteinrika foder som kompletterar gårdens egna fodermedel ypperligt. Var och en på sitt unika sätt. Box 673 531 16 Lidköping 0510-828 00 info@svenskafoder.se www.svenskafoder.se 18 EKOLOGISKT LANTBRUK 6/2012
Ebbetorp är vida känt för sitt stripbetningssystem som ser till att grisarna kontinuerligt får nytt bete. Samtidigt blir gödselspridningen bra. Där grisarna har betat växer det bra nästa år, säger Jens. och lantbrukare tillhör inte ovanligheten. Grisarna släpps ut i gröngräset i maj månad och är ute så länge det går. Enligt KRAVs regler är betesperioden från 1 juni till 1 oktober. Vi låter dem vara ute så länge det går, ofta in i november. Vi har totalt 15 ha betesmark till grisarna, men eftersom vi skiftar halva marken med odling från år till år så blir det 7 ha som de går på i taget, säger Kerstin. Ja, och på den marken växer det väldigt bra! tillägger Jens. Starka tillsammans Jens berättar att Ebbetorp producerar ca 2000 slaktsvin om året, vilket är 10 % av Sveriges KRAV-produktion. Det finns 24 KRAV-grisproducenter i Sverige och tillsammans producerar vi ca 24 000 grisar. Det är dessa producenter som har gått samman i föreningen Jord På Trynet, som Kerstin sitter i styrelsen för. Vad dessa producenter har gemensamt är framför allt att deras grisar får böka med sina trynen i riktig jord under minst 4 månader om året. Därav namnet på föreningen, Jord På Trynet. Jord På Trynet kom till för att vi tillsammans skulle kunna förhandla med slakterierna. När man är så få som vi är så är det svårt att förhandla var och en för sig. Dessutom är det lättare för marknaden om man samlar konceptet, menar Kerstin. Alla som är anslutna till Jord På Trynet har individuella kontrakt, men har förhandlat om samma pris. Avtalet gynnar båda parter, eftersom det garanterar slakterierna ett jämnare produktionsflöde och volym. Priset är bättre nu, konstaterar Jens och Kerstin. Men exakt hur mycket bättre vill de inte berätta. Det är en uppgörelse som ingen annan än vi och Scan har med att göra, säger Kerstin, vänligt men bestämt. För billigt Men även om priset för KRAVgrisar är bättre nu så är griskött i allmänhet alldeles för billigt, tycker Kerstin. Det är klart att ingen har respekt för en flintastek för 29,90 kr/kg! Och om du ska bjuda vänner på middag så köper du ju inte gris, utan entrecote, lamm, eller liknande. Kerstin tycker att grisen som djur måste få bättre status och att griskött måste värderas högre. Det är något som de som grisproducenter själva måste ta steget för att våga ändra på. Grisen är ett jätteduktigt djur; socialt och intelligent som kan ta vara på sig själv och sina barn. Vi har reducerat grisen som djur och produkt. Ett sätt att höja grisens värde vore att skapa uppfödningssystem anpassade till grisens fördel och inte för att producenterna ska få kortare arbetstid och ett billigare pris, tror Kerstin. Jag tycker utvecklingen går mot att grisen, särskilt slaktsvinen, tenderar bli en produktionsfaktor i en högteknologisk industri. Jag efterlyser en utveckling där vi tar till vara grisars förmåga och där de har möjlighet att utöva sitt naturliga beteende. Tydliga mervärden Kerstin och Jens har alltid strävat efter att bedriva lantbruk på ett affärsmässigt sätt. Där ingår att främst fokusera på att producera det som kunden vill ha. Att sälja mat som konsumenterna förstår sig på är något som Kerstin tror på. Just utedrift är ett sådant mervärde som jag tror är lätt att begripa och som känns logiskt för både oss och konsumenten. Grisproduktion är inte ett lika synligt och naturligt inslag på landsbygden som nöt- eller lammuppfödning. Det finns nog många som aldrig har sett hur grisar föds upp. Överlag vill Kerstin gärna se att ekologisk produktion utvecklas och höjer ribban. Vi ekobönder måste hela tiden bli duktigare och spetsigare. De konventionella producenterna är oss hack i häl och vi måste öka klyftan och tydligare visa för konsumenten vilka mervärden som ekologiskt har. Att som lantbrukare våga satsa på fler ben att stå på är ett sätt att driva utvecklingen framåt, menar Kerstin. EKOLOGISKT LANTBRUK 6/2012 19
ekogrisar på två sätt Om vi kunde komma ifrån den rena specialiseringen och istället ha fler djurslag på samma gård så kunde vi få olika sorters gödsel och en större mångfald av grödor. De olika produktionerna skulle komplettera varandra och man skulle klara både griskriser och mjölkkriser mycket bättre. Nu sitter man med specialdesignade hus och produktionsformer som gör det svårt att åstadkomma snabba växlingar. Vilken är då den största utmaningen inom ekologisk produktion? Att kommunicera vad som skiljer den från konventionell - det är bland konsumenterna som vi måste vinna debatten om ekologiskt. En utmaning är också att producera gott kött i en bra djurmiljö med hög produktkvalitet. Allt det måste gå hand i hand. Det är ju på tallriken som konsumenten främst möter våra produkter och det är där det blir ytterst avgörande hur ekoproduktionen kommer att utvecklas. Utedriften är ett mervärde som känns logiskt både för oss och för konsumenterna, säger Kerstin. 20 EKOLOGISKT LANTBRUK 6/2012
EU-ekologiskt på Kärragärde Stor satsning på bättre rastgårdar LENA KARLSSON text & foto PÅ KÄRRAGÄRDE mellan Varberg och Falkenberg hos Gun och Martin Ragnarsson skulle en gris ha det bra oavsett i vilket system den föddes upp, det är man övertygad om efter en rundvandring med Gun genom olika stallar. Hennes engagemang i djurvälfärd och uppfödningsresultat är tillräckligt. Och engagemanget har lett till en omläggning från konventionell till EU-ekologisk produktion. Men Gun utesluter inte att det i framtiden också kan bli en övergång till KRAV-produktion. Man ska aldrig säga aldrig, säger Gun med en blinkning. Martin började prata om att förlänga maskinhallen, men då sa jag stopp, berättar Gun. Om grisarna nån gång i framtiden ska ut på åkermark så är det där som passagen ut från stallarna måste gå. Men innan det ens kan bli tal om att släppa ut grisarna vill Gun se bättre koll på produktionsresultaten för KRAV-grisarna. Uppföljning på t ex hälsa, fertilitet, foderåtgång, arbetstid mm finns inte tillräckligt än. Vad är det som kostar, och vad är det man får in pengar på? På vår egen produktion har vi hyfsad koll, men nu stramar vi upp ännu mer kring produktionsuppföljning, dessutom med förnyad tidsstudie. Smågris och slaktgris Här föds varje år ca 3 500 grisar varav ca 2 500 smågrisar säljs vid 10 veckors ålder till Bröderna Edsgård i Värmland som också är EU-ekologiska uppfödare. De resterande föds upp till slakt på arrendegården Munkaskog. Drömmen är att kunna föda upp alla grisar själv, men den arealen har vi inte. Att grisarna får leva hela livet på en gård, det är ju så det egentligen ska vara, slår Gun fast. Att föda upp grisarna till slaktmognad har fått en ny dimension senaste året sedan det lilla slakteriet Att Gun brinner för sin grisproduktion går inte att ta miste på när hon visar runt och berättar. I år har gården uppmärksammats med inte mindre än två utmärkelser: Årets grisföretag i Halland och Årets lantbruksföretag i Varbergs kommun. på Mostorps Gård utanför Getinge började köpa grisar från Ragnarsons och sälja i sin butik. Dit har under det första året ca 100 av de knappt 1 000 slaktgrisarna sålts med nio kronor bättre betalt per kilo än för de resterande slaktgrisarna som säljs till Scan. Den extra betalningen finansierar marknadsföring och kostnaden för att ständigt ha öppen gård, anser Gun. Men precis som alla andra ekologiska grisuppfödare hänvisar Gun till att avtalet med Scan är en affärsuppgörelse parterna emellan och ingen offentlig uppgift. Å andra EKOLOGISKT LANTBRUK 6/2012 21
ekogrisar på två sätt sidan är det en offentlig hemlighet att Scan-avtalet ligger kring 30 kr för KRAV-grisarna och gissningsvis några kronor lägre för EU-grisarna, så det är lätt att konstatera att ett litet slakteri med egen försäljning klarar av att betala ca 20 % över storslaktens ekobetalning. Det kan inte handla om något annat än kvalitet och möjligheten till direkt konsumentkontakt. Säljer egna köttlådor Samarbetet med Mostorps Gård har också givit Gun möjligheten att sälja det egna grisköttet i 5-och 10-kilos Gourmetlådor med benfria och finstyckade detaljer för 120 kr/kg. Men det här handlar inte bara om pengar utan också om djuromsorg. Grisarna vi tar ut till slakt har levt tillsammans hela livet, vi transporterar dem i egen vagn där de vistas fram till slakt så de slipper stress och slaktaren är en riktig djurvän. Så vill jag ha det, säger Gun. Det här är en dröm som gått i uppfyllelse. En annan fördel med Mostorp är glädjen att kunna få sälja en älskad gris under eget namn istället för att köttet försvinner som en anonym råvara hos Scan. Och Gun är verkligen urtypen för en god entreprenör Här besöker vi ett äldre stall där utevistelsen för slaktgrisarna bara består av en rökruta. som gör riktigt mycket nytta genom att ha egen konsumentkontakt och kunna tala för sina mervärden. Utöver mervärdena för grisen medan den är i livet påpekar Gun också att det finns mervärden i konsumentprodukten. Scan vill att en gris ska väga 80 kg, men den är mycket godare om den väger 100 kg, säger Gun. Så grisarna till Mostorp handplockar Gun ut var fjortonde dag för att de ska vara de bästa och i rätt mogen vikt. Och försäljningen via Mostorp ökar hela tiden, så här finns förhoppningar inför framtiden. Det är ju också ett stort resursslöseri att slakta en gris redan vid 80 kg, menar Gun. Smågrisarna springer ut och in mellan halmbädden inne och rastgården under tiden som de leker. I en sådan här avdelning får 7 9 suggor varav 2 gyltor flytta in fyra dagar innan de ska grisa, och den är då inredd med boxar. Något dygn innan de ska grisa väljer de en box var och börjar bygga bo. Efter två veckor tas boxarna bort och suggorna lever sedan i kollektiv med sina kultingar tills de är sex veckor. Smågrisarna bor kvar tills de är 10 veckor då de antingen säljs till vidareuppfödning eller får flytta till något av gårdens egna slaktgrisstallar. Miste foderkontrakt Fodret till grisarna odlade man fram till förra året till stora delar själv; åkerböna, korn, havre och vete samt vallensilage. Spannmål och åkerbönor torkades, lagrades och blandades till ett foder hos Harplinge Lantmannaförening. Men strax före skörd förra året fick vi chockbeskedet från dem att de inte ville investera i nödvändig renovering av foderanläggningen, berättar Gun. Vi tvingades sälja alla våra grödor till andra ekoproducenter och köpa in foder från Lantmännen. Till skörden 2012 har vi fått ett kontrakt med Lantmännen i Falkenberg som köper våra grödor och tillverkar foder. Men det är inte våra egna grödor vi får tillbaka. Det är ett bra 22 EKOLOGISKT LANTBRUK 6/2012
Och här är paradiset säger Gun som skiner av glädje över satsningen man gjort på att förbättra utomhusmiljön för slaktgrisarna en bra bit över EU-ekologisk standard. Grisarna har en bal hösilage att äta och leka med i rastgården. Mellan betongmuren och stallet passerar grisarna en skrapgång där de lägger större delen av gödseln, så det är rent och fint både inne i stallet och i rastgården. foder, men det skulle kännas bättre om det var vårt eget vi fick tillbaka. Föregångare Grisproduktionen på Kärragärde började ställas om till EU-ekologisk med smågrisarna 2008 men nytänkandet började redan på 1990-talet när Gun och Martin hade tagit över Martins föräldragård och bestämt sig för att bygga nytt. Gun inledde ett samarbete med husdjursforskarna på SLU, mest med professor Bo Algers, för att miljön i det nya huset skulle bli den bästa för grisarna och den fina miljön i kombination med Guns djuröga ger ett verkligt harmoniskt intryck. T ex har Gun kommit fram till att suggrupperna blir mycket bättre om suggorna är av olika åldrar. Ni vet, det är som på en arbetsplats, det blir inte bra om där bara är 18-åriga tjejer eller bara pensionsfärdiga surkärringar. Med en blandning kommer alla mycket mer till sin rätt och har roligare, konstaterar Gun på sitt smittsamt humoristiska sätt. Det är också mycket som är genomtänkt i stallarna för att skötsel och hantering inte ska stressa djuren, vara skonsam för skötarna och inte ta för lång tid även om djuren går fria. Väckarklocka En väckarklocka som satte igång nytänkandet kring grisarnas miljö var ett konventionellt slaktsvinsstall de arrenderar. Till en början satte de in mellan 10 och 11 grisar i varje box precis som det var tillåtet enligt djurskyddslagen. Men de tyckte det blev för trångt och provade med att minska med två grisar per box och plötsligt låg de i topp när det gällde produktionsresultat. Och tänk då att det bara var en mycket liten förändring jämfört med allt vi gjort sedan, säger Gun. Det var en aha-upplevelse av hur mycket välbefinnandet betyder för djuren, och det satte stenen i rullning. Vi började avveckla den konventionella slaktgrisproduktionen i början av 2010 av flera skäl. Det som var mest avgörande var tydlighet och trovärdighet kring varumärket Ragnarssons som vi lanserade i juli 2011 sedan dess har ingen konventionell produktion bedrivits. Den senaste utvecklingen av djurmiljön är de nya rastgårdarna till slaktgrisarna som är en rejäl uppgradering av livskvaliteten utomhus jämfört med den EU-ekologiska standarden som Gun visar oss vid de äldsta stallarna, som är mer modell rökruta. De nya rastgårdarna Gun och Martin har byggt har en ren rastyta där grisarna har en bal med hösilage som de både äter av och leker med. Mellan rastgården och stallet finns en skrapgång där den mesta gödseln hamnar. Folk tror väl jag är tokig, men jag lägger lite skit från smågrisstallet i skrapgången samtidigt som smågrisarna flyttar hit för slutuppfödning. Men jag är inte tokig utan utnyttjar bara att grisar är renliga djur och vill ha en toalett, säger Gun. Hon tycker också att det är en stor fördel jämfört med KRAV-produktionen att hon kan ta hand om gödseln för recirkulation på ett organiserat sätt. Jag är så lycklig för att vi har byggt det här, säger Gun. Här har grisarna ett paradis utomhus jämfört med det gamla stallet. I de gamla stallarna har grisarna sin bästa miljö inomhus i halmen, men här har de det bäst utomhus. EKOLOGISKT LANTBRUK 6/2012 23