Synpunkter på EU 2030

m.registrator@regeringskansliet.se fredrik.hannerz@regeringskansliet.se truls.borgstrom@regeringskansliet.se Vår referens/dnr: Er referens/dnr: M2014/390/Kl 2014-02-25 Synpunkter på EU 2030 Sammanfattning Svenskt Näringsliv stödjer 2-gradersmålet. Fokus bör vara hitta så kostnadseffektiva lösningar som möjligt. Klimatfrågan är samtidigt global, och EU står idag för ungefär 11 % av världens utsläpp av växthusgaser. Därför är det är helt centralt att övriga världen agerar för att vi ska klara 2-gradersmålet. Att ett globalt ramverk för klimatet kommer på plats måste därför vara högsta prioritet inom ramen för EUs klimatpolitik. Utifrån resultatet av förhandlingarna bör det finnas möjlighet att justera den Europeiska politiken med hänsyn till Europas konkurrenskraft. EUs utgångspunkter i energi- och klimatpolitik med de tre hörnpelarna konkurrenskraft, leveranssäkerhet samt miljö/klimat är bra och kloka. Det behövs dock en bättre balans. De indikatorer för konkurrenskraft och leveranssäkerhet som föreslås är ett steg i rätt riktning, men det ger ändå inte samma tyngd som om mål sätts även för dessa delar. Av de mål som finns i den nuvarande politiken bör det tydliggöras att klimatmålet är prioriterat efter 2020. Förnybar energi och energieffektivisering är viktiga medel för att nå klimatmålet och kan rätt utformade bidra till såväl ökad konkurrenskraft som leveranssäkerhet. För att skapa största möjliga flexibilitet bör dock inga specifika mål för förnybar energi eller energieffektivisering sättas till 2030. Nationella mål för förnybar energi riskerar dessutom bli kraftigt styrande för energimixen i enskilda medlemsstater, och hur råvaror ska användas. Det kan ifrågasättas om det skulle vara förenligt med subsidiaritetsprincipen som gäller för val av energimix. Energieffektivisering måste mätas som förbättrad energiintensitet. Svenskt Näringsliv Confederation of Swedish Enterprise Postadress/Address: SE-114 82 Stockholm Besök/Visitors: Storgatan 19 Telefon/Phone: +46 (0)8 553 430 00 www.svensktnaringsliv.se Org. Nr: 802000-1858

2 (10) Ett unilateralt klimatmål på minus 40 procent till 2030, jämfört med 1990 är en tydlig ambitionshöjning. Förslaget är utmanande inte minst i ljuset av den stora mängd investeringar som kommer att behövas för att nå målet, och endast genomförbart under vissa förutsättningar: Möjlighet till översyn av målet måste finnas, utifrån resultatet av den internationella klimatprocessen under FN och mötet i Paris 2015. Högsta prioritet är självklart ett tillräckligt tillfredställande avtal. Fördelningen mellan de sektorer som ingår i EUs system för utsläppshandel respektive de som står utanför måste vara rimlig och upplevas som rättvis. En mer genomgripande strukturell reform av EU ETS behövs där olika sektorers förutsättningar hanteras på ett bättre sätt än idag. Fri tilldelning för industrin samt kompensation för indirekta effekter på ett EU-harmoniserat sätt efter 2030 är två viktiga komponenter. Svenskt Näringsliv deltar gärna i fortsatta diskussioner kring utveckingen av EU ETS Att fullfölja de el- och gasmarknadsdirektiv som tidigare beslutats är centralt för att skapa mer jämbördiga villkor och agera kostnadseffektivt på enegimarknaderna. De statliga interventioner och stöd som finns måste bli mer kostnadseffektiva och succesivt bör dessa fasas ut. Nationella särlösningar bör undvikas. Det behövs en mer genomgripande analys av konsekvenserna av förslagen och då även med särskilt fokus på effekterna för Sverige. Svenskt Näringsliv deltar gärna i en sådan analys.

3 (10) Inledning Den 22 januari 2014 presenterade EU kommissionen ett omfattande paket gällande EUs energi- och klimatpolitik till 2030, samt även en kommunikation om industrins konkurrenskraft 1. Svenskt Näringsliv vill härmed framföra sina synpunkter gällande delar av paketet, särskilt gällande vitboken om energi- och klimatpolitiken till 2030 (COM 2014:15 final) samt Energy prices and costs in Europe (COM 2014:21). Energi- och klimatpolitiken i ett sammanahang Klimatfrågan kräver globala lösningar Svenskt Näringsliv vill understryka att klimatfrågan är en av vår tids stora utmaningar, och att vi stödjer 2-gradersmålet. Fokus bör vara hitta så kostnadseffektiva lösningar som möjligt. Klimatfrågan är samtidigt global, och det är viktigt att betrakta den ur det perspektivet. EU står idag för ungefär 11 % av världens utsläpp av växthusgaser och denna andel bedöms minska succesivt. Därför är det är helt centralt att resten av världen agerar för att vi ska klara 2-gradersmålet. Att ett globalt ramverk för klimatet kommer på plats måste därför vara högsta prioritet inom ramen för EUs klimatpolitik. EU har ambitionen att vara en föregångsregion och ett föredöme gällande hur klimatutmaningen hanteras. För att vara ett föredöme måste klimatambitioner kunna kombineras med tillväxt och konkurrenskraft, vilket därmed måste vara centralt även för energi- och klimatpolitiken. Att klara klimatmål genom att lägga ner verksamhet i EU, för att sedan köpa tillbaka produkter från andra delar av världen, är inte en lösning vare sig för klimatet eller för den tillväxt EU behöver för att komma ur lågkonjunkturen. Näringslivets roll Näringslivet har en viktig roll att fylla i klimatpolitiken; genom sin innovationsförmåga och den ständiga tekniska utveckling som sker. Detta skapar många av de lösningar som minskar klimatutsläppen och det är också inom det privata näringslivet som mycket av de behövliga klimatinvesteringarna genomförs. Exporten av resurseffektiva produkter och tjänster som vid sin användning minskar klimatutsläppen skapar klimatnytta på global nivå. En generellt bra näringspolitik och väl fungerande marknader är därför att betrakta som en viktig del i en framgångsrik klimatpolitik. Den tillverkande industrin betydelse för EU slås fast i den industripolitiska kommunikation som också publicerades 22/1 (COM(2014)14/2 For a European Industrial Renaissance ). Slutsatsen i den är att industrin är helt central för Europas ekonomi. Industrin står för 80 procent av Europas export och 80 procent av privat forskning och innovation. Ett av fyra jobb i det privata näringslivet är inom industrin, ofta högutbildad arbetskraft, och varje nytt jobb inom industrin skapar 0,5-2 nya jobb i andra sektorer. Kommissionens slutsats är att en stark industribas kommer att vara avgörande för Europas ekonomiska återhämtning och 1 COM(2014)14/2 For a European Industrial Renaissance

4 (10) konkurrenskraft. 2 Konkurrenskraft består förvisso av många delar, men energi- och klimatpolitiken påverkar tydligt, och är särskilt viktig för vissa mer energiintensiva sektorer. Energipolitikens utgångspunkter är bra Det moderna samhället behöver kontinuerlig och pålitlig tillförsel av energi för att fungera. Energi är något som alla har behov av, såväl privatpersoner i hushåll som näringsliv. Energiförsörjningen är därmed en grundläggande samhällelig infrastruktur och det är därför berättigat att ställa tydliga krav på vad energipolitiken ska leverera. Svenskt Näringsliv anser att EUs utgångspunkter för energipolitiken är bra och kloka att ska skapa konkurrenskraft och leveranssäkerhet med låg miljöpåverkan. Dessa är tre målsättningar är logiska och eftersträvansvärda. Men frågan är om den vitbokens förslag levererar förutsättningarna för detta. Energipriser har blivit en europeisk konkurrensnackdel Sen 2005 har de relativa kostnaderna för energi stigit i Europa, framförallt gentemot USA, men även mot andra delar av världen. Det konstateras i energiprisanalysen 3 att elpriserna för industriell verksamhet i EU generellt är mer än dubbelt så höga som priserna i USA och Ryssland, 20 procent högre än i Kina, men samtidigt 20 procent lägre än i Japan. Väger man in de ännu större prisskillnaderna för naturgas, där EUs priser är tre till fyra gånger högre än i USA, Indien och Ryssland är det tydligt att detta är något som påverkar Europas konkurrenskraft. Framförallt är det viktigt för energiintensiva verksamheter, så som pappers och massaproduktion, stål- och annan metallproduktion-, gruv-, mineral- och kemisektorerna, men också för övrig tillverkande industri. Enligt IEAs World Energy Outlook 2013 väntas EUs andel av världsmarknaden för energiintensiva produkter minska med så mycket som en tredjedel, framförallt på grund av ökade energikostnader. EU en av få regioner som sätter pris på koldioxid EU är idag en av de få regioner i världen som sätter ett pris på koldioxid som ett styrmedel för att minska klimatutsläppen. Det görs försök med liknande system i andra delar av världen, men de är fortfarande endast i begränsad omfattning. Utsläppshandeln adderar en kostnad framförallt för dem som ingår i handelssystemet för utsläppsrätter, men även hela ekonomin indirekt genom höjda kostnader för el. I nuläget är priserna för utsläpprätter låga, men i den med paketet åtföljande Impact Asessment 4 prognostiseras att priserna för utsläppsrätter ska öka upp emot 10 gånger till ca 40 Euro/ton med ett klimatmål på 40 procent. Vägen framåt Utmaningen för EUs energi- och klimatpolitik ligger i att skapa ett konkurrenskraftigt Europa och samtidigt uppfylla klimatambitionerna. En central del i detta bör vara hur EU bidrar globalt till att lösa klimatutmaningen genom produkter och tjänster. Nedan ger vi synpunkter på specifika delar i paketet. 2 Se inledningen på COM(2014)14/2 3 COM(2014)21 4 Impact Assessment Accompanying the Communication A policy framework for climate and energy in the period from 2020 up to 2030.

5 (10) Synpunkter på olika delar i paketet Mål för konkurrenskraft och leveranssäkerhet saknas En lärdom från dagens energipolitik är att den behöver en bättre balans så att alla tre hörnpelarna i energipolitiken konkurrenskraft leveranssäkerhet miljö/klimat ges samma tyngd. Svenskt Näringsliv anser att EU kommissionen i det föreliggande paketet försökt hitta en bättre balans, men inte lyckats fullt ut. De indikatorer för konkurrenskraft och leveranssäkerhet som föreslås är ett steg mot en bättre balans. Men att bara bevaka har inte samma tyngd som om ett tydligt mål satts upp, och ställer inte samma krav på uppföljning och handling. Därför anser Svenskt Näringsliv att mål behövs för såväl konkurrenskrafts som leveranssäkerhet. På så sätt skulle även dessa mätas och följas upp utifrån den riktning som beslutats och därmed skulle åtgärder kunna sättas om utvecklingen går åt fel håll. Även andra delar av EU-politiken måste sträva i samma riktning, bland annat EUs statsstödsriktlinjer och inte minst de riktlinjer som behandlar energi- och miljö. Hur denna koordingering ska gå till framgår inte i förslaget. I paketet saknas också koppling till forskning, utveckling och innovation på energi- och klimatområdet, vilket är centralt för att klara de utmaningar EU står inför. Klimatmålet måste vara styrande Erfarenheterna från den nuvarande energi- och klimatpolitiken till 2020 visar att det är svårt undvika negativ interaktion med mål och styrmedel som syftar till att åstadkomma i princip samma sak. Den påverkan som förnybart- och energieffektiviseringsmålen och dess vidhängande styrmedel har haft på utsläppshandelssystemet har varit betydligt större än väntat. Svenskt Näringslivs anser därför att av de idag befintliga EU-målen för miljöpelaren i energi- och klimatpolitiken är det klimatmålet som är den prioriterade frågan och därmed det område där mål ska vara kvar efter 2020. Målsättningen måste vara att skapa en så kostnadseffektiv klimatpolitik som möjligt, vilket bäst åstadkoms med en renodling. Genom att tydliggöra vilket mål som är prioriterat utan att peka på vilka lösningar som ska användas skapas flexibilitet i hur klimatmålet nås. Detta möjliggör för enskilda medlemsstater att agera utifrån sina förutsättningar. Mål för energieffektivisering och förnybar energi bör därför inte sättas. Svenskt Näringsliv vill dock understryka att förnybar energi och energieffektivisering även fortsatt är viktiga verktyg för att minska klimatutsläppen och bidrar till såväl ökad konkurrenskraft som leveranssäkerhet. Nedan gör vi därför några kommentarer kring dessa områden. Förnybar energi Subventioner för förnybar energi har i många delar av EU haft en sådan kraftig påverkan på elmarknadens funktion, att hela marknaden skakats i grunden. Exempelvis Tyskland och Storbritannien är på väg att tvingas in i en spiral av stöd, där även annat än förnybart behöver stöd för att vara lönsamt. Detta är elproduktion som behövs för systemets funktion och leveranssäkerhet. Detta är en mycket oroande utveckling som skapar stora hinder för en fungerande inre marknad för energi.

6 (10) Det EU-övergripande mål på 27 % förnybar energi som EU-kommissionen föreslår kan tyckas relativt harmlöst och till intet förpliktigande, så länge som det inte sker någon nedbrytning på nationell nivå. Dessvärre avskräcker erfarenheterna av hur EUkommissionen har återkommit med detaljerat regelverk kring det nuvarande målet för energieffektivisering. Målet är uttalat indikativt och EU-övergripande, men EU-kommissionen ändå känt sig tvingade att skapa bindande regelverk och detaljerade delmål. Detta är skäl nog att vara försiktig med nya målsättningar. För svensk del bör det dessutom påpekas att effekten av en skärpning av det nationella målet för förnybar energi skulle kunna innebära ett kraftigt ingrepp i hur Sverige kan besluta om sin egen energimix och hur vi ska använda landets råvaror. Det kan ifrågasättas om det vore förenligt med det nationella självbestämmandet på området (enligt artikel 192 i fördraget). Ett kraftfullt nationellt mål för förnybar energi kan innebära att EU driver på en förtida utfasning av kärnkraft, hindrar eventuella framtida CCS-lösningar eller medför att biomassa primärt används till energiändamål istället för till andra produkter. Detta minskar Sveriges handlingsutrymme. Energieffektivisering Energieffektiviseringsdirektivet har ännu inte hunnit genomföras i lagstiftningen. I detta läge är det viktigt att få planerade styrmedel på plats och utvärdera dessa innan fler initiativ tas inom detta område. Den trend till mer detaljreglering inom energieffektivisering som nu finns är dock en oroande utveckling som hämmar innovation och leder till suboptimeringar och ökade kostnader. Fortsatt fokus på energieffektivisering mätt som förbättrad energiintensitet är dock viktigt. Det finns anledning att fundera över varför kommissionen pekar ut förnybar energi framför energieffektivisering som ett medel för att klara klimatmålet. Klimatmålet om 40 procent är utmanande, men acceptabelt under vissa förutsättningar EU har mellan 1990 och 2012 minskat utsläppen av växthusgaser med ca 18 % och målet på 20 % till 2020 ser ut att nås. Att arbeta vidare med att minska utsläppen bortom 2020 är självklart. Det gäller dock att ha realisiska målsättningar och göra det på ett sätt som inte försämrar EUs konkurrenskraft. Ett unilateralt klimatmål på minus 40 procent till 2030 är utmanande. Det är en kraftig ambitionshöjning jämfört med tidigare. Minskningstakten mellan år 2020 och 2030 blir i snitt 2 procent per år jämfört med 0,67 procent/år mellan 1990 och 2020. Denna ambitionsökning innebär att investeringar måste göras inom många olika verksamheter i syfte att minska utsläppen. Detta måste också ske i en avsevärt högre takt än tidigare vilket i sig är utmanade. Svenskt Näringsliv anser dock att målet på 40 procent är acceptabelt under vissa förutsättningar, vilket utvecklas nedan. I EUs färdplan för klimat till 2050 5 utgår resonemanget från att ett globalt avtal eller ramverk för klimatet finns på plats. Det är ännu för tidigt att säga något om vad som kommer att hända på klimatmötet i Paris 2015. Vi delar alla förhoppningen om att mötet ska bli lyckat och nå ett tillfredsställande resultat med ett tillräckligt bra globalt ramverk, där andra länder också gör strukturerade och utifrån sina förutsättningar 5 KOM(2011) 112 slutlig Roadmap 2050

7 (10) likvärdiga åtaganden. I ljuset av den missräkning som blev i mötet i Köpenhamn 2009 bör EU öppna för möjlighet att se över sin unilaterala målsättning utifrån resultatet i Paris 2015, i båda riktningarna. Bland annat bör möjligheten till användande av internationella krediter genom flexibla mekanismer ses över utifrån resultatet. Den andra förutsättningen är att fördelningen mellan de sektorer som ingår i EUs system för utsläppshandel respektive de som står utanför måste vara rimlig och upplevas som rättvis. För EU som helhet ligger 60 procent av utsläppen utanför handlande sektorn och för svensk del är andelen större. Bördan på de olika sektorerna behöver motiveras bättre. Den tredje förutsättningen är att sektorer som ingår i EU ETS som verkar på en global marknad och som därmed är mest utsatta för så kallad carbon leakage måste skyddas, se mer nedan under avsnittet om utsläppshandelns utveckling. Utsläppshandelssystemets utveckling (EU ETS) Utsläppshandeln anges som det styrande instrumentet för att minska klimatutsläppen inom EU. När systemet skapades fanns en stark tro på att motsvarande eller liknande system skulle växa fram i andra delar av världen. Den utvecklingen har gått långsammare än vad som förutsågs och EU är fortfarande relativt ensamma om att ha satt ett pris på koldioxid. I teorin är det givetvis helt korrekt med en marknadslösning som ger ett pris på koldioxid. Ett sådant system medför att de mest kostnadseffektiva lösningarna genomförs först. Ett fundamentalt problem med utsläppshandeln är att de ingående sektorerna energiproducenter och flyg å ena sidan, jämfört med industri å andra sidan - har diametralt skilda möjligheter att föra ökade kostnader vidare på sina kunder. För dem som verkar på en global marknad och inte är prissättande leder det till konkurrensnackdelar när detta system bara gäller i en del av världen, och aktörer i andra delar av världen inte möter samma pris, eller ens något pris alls på koldioxid. Större delar av industrin som omfattas av utsläppshandeln verkar på globala marknader och har mycket små möjligheter att agera prissättare och föra kostnader vidare på kund. Vissa typer av utsläpp inom industrisektorn saknar dessutom kommersiellt tillgängliga processer som eliminerar eller kraftigt minskar utläppen 6. En lösning för de globalt konkurrensutsatta sektorerna har varit att ge dem gratis utsläppsrätter enligt benchmark som motsvarar de bästa 10 procenten inom varje sektor. Hur detta hanteras efter 2020 måste vara en central del i EUs energi- och klimatpaket till 2030. Elproducenterna, och till viss del även flygsektorn, verkar regionalt och kan föra utsläppsrättskostnaden direkt vidare till kunden. På den nordiska elmarknaden slår exempelvis 10 Euros höjning av utsläppsrättspriset igenom med ca 7 öre/kwh på elpriset 7. Denna indirekta effekt av utsläppshandeln på elpriset kan idag kompenseras för den konkurrensutsatta industrin. Eftersom ev. kompensation är bestämd av varje medlemsstat uppstår en snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden. Sveriges regering bör arbeta för att kompensationen för de indirekta effekterna sker i ett EU-harmoniserat system. 6 Decarbonizing Industry in Sweden, 2013 LTH, Max Åhman et al ISBN 978-91-86961-03-9 7 Kommissionen, Thema Consulting och Svensk Energi m.fl.

8 (10) Det problem som pekas på med det låga priset på utsläppsrätter är främst relaterat till energisektorn, där ett avsevärt högre pris behövs för att skapa den övergång från kol till gas som behövs i elproduktionssystemet. De prisnivåer som anges behövas för att göra gas mer lönsamt än kol med dagens råvarupriser är 30-50 Euro per ton. Vår slutsats är att en mer genomgripande strukturell reform av EU ETS behövs. Det förslag till market stability reserve som presenterats är inte lösningen för hur ETS ska fungera efter 2030. EU ETS behöver hantera de fundamentalt skilda förutsättningarna för de ingående sektorerna och inte bli tillväxthämmande för industrin. Detta kräver en mer noggrann analys och ett uppdrag bör ges till EU kommissionen att arbeta med frågan. En sådan förändring bör inte träda i kraft förrän efter 2020, så det finns tid att göra ett bra arbete. Svenskt Näringsliv avser återkomma i denna fråga, men anser att Sverige bör driva på för att Rådet ger ett uppdrag till EU-kommissionen kring detta. Två viktiga komponenter att hantera inom ramen för en strukturell reform efter 2020 är: Den fria tilldelningen måste bestå efter 2020 För sektorer inom EU ETS som verkar på globala marknader är det centralt att den fria tilldelningen består efter 2020. Detta gäller så länge som globala konkurrenter inte möter motsvarande kostnadsökning. Tilldelningen måste också möjliggöra tillväxt i den konkurrensutsatta industrin. Dagens riktmärken är krävande, och den linjära reduktionsfaktorn och C-faktorn gör att den fria tilldelningen kommer vara 18 % under riktmärkena år 2020. Kompensation för indirekta effekter måste ges även efter 2020 Kompensation för indirekta effekter av utsläppsrätternas genomslag på elpriset måste ges till globalt konkurrensutsatta sektorer. Detta bör hanteras harmoniserat på EU nivå. På så sätt undviks de snedvridningar som idag har skapats på den inre marknaden, genom att medlemsstaterna själva väljer om de vill ge kompensation eller ej. Svenskt Näringsliv deltar gärna i fortsatta diskussioner kring en mer genomgripande reform av EU ETS, då detta är en central del för att skapa en fungerande klimatpolitik. Mer uppmärksamhet behövs på icke-handande sektorn Det är anmärkningsvärt att den icke-handlande sektorn inte ägnas större uppmärksamhet i förslaget. T.ex. saknas analyser och åtgärder inom uppvärmningssektorn och jordbrukssektorn generellt. Här är det energiskattedirektiv med harmoniserade koldioxidskatter utanför handlande sektorn något som Sverige bör driva på för att det ska realiseras. Stora delar av transportsektorn ligger också utanför och det är en av de sektorer inom EU där utsläppen växer idag och förväntas göra det till 2030, framför allt p.g.a. trafikökningar till följd av ökade behov av resande och godstransporter. Dock bör EU:s indikativa mål i Vitboken om transportpolitik 2011 noteras, en minskning av transportsektorns totala utsläpp med 60 procent fram till 2050, utan att samhällets mobilitet minskas.

9 (10) Kommentarer kring energimarknadernas utveckling Energiprisstudien visar tydligt att EU, genom de höga energipriserna, har en påtaglig konkurrensnackdel mot viktiga konkurrentländer. Studien tydliggör också att det är stora skillnader mellan EUs länder vad gäller energimarknaden och energipriser. Vad gäller elmarknaden konstateras att hälften av EUs elkonsumenter möter reglerade priser och variationerna i såväl elmarknadspris, som elnätskostnader, skatter och pålagor är stora. Att fullfölja de el- och gasmarknadsdirektiv som tidigare beslutats är centralt för att skapa mer jämbördiga villkor och agera kostnadseffektivt. Stöd bör succesivt fasas ut och de statliga interventioner och stöd som finns måste bli mer kostnadseffektiva. Nationella särlösningar bör undvikas. Dessvärre går utvecklingen av EUs inre marknad för el i motsatt riktning. Alltfler nationella särlösningar skapas och marknadsmässiga principer frångås. Enligt elbranschens europeiska branschorganisation, Eurelectric går den största andelen av alla investeringar som görs i ny elproduktion till kraftslag som åtnjuter subventioner. Konkurrensen är snarare var störst subventioner erhålles istället för att konkurrensen sker på marknadsmässiga villkor. Elmarknaden i EU är därför långt ifrån målbilden om en enhetlig marknad där marknadsmässiga principer råder. Sverige har konkurrenskraftiga elpriser, framförallt för industriella kunder. Ur ett strikt svenskt konsumentperspektiv är det därför i dagsläget inte helt enkelt att se vilka fördelar som fås av en mer enhetlig Europeisk elmarknad. Att driva på får en fungerande marknad i hela EU bör vara prioriterat, liksom att säkerställa att EUs energipolitik är kostnadseffektiv så att inga onödiga policykostnader adderas för europeiska konsumenter. Kommentar kring arbetsmarknadseffekter och ekonomiska effekter i impact assessment Utredningen bygger resonemanget på körningar med en egen modell. Det är oklart varför modellen ger de resultat den ger och det är svårt för utomstående att granska med det upplägget. Mer hänvisning till fristående forskning hade varit att föredra och det finns stort behov av att fristående ekonomiska institut granskar resultaten. En slutsats är att det uppstår en kostnad på mindre än 1 % av BNP år 2030. Det är med den information som ges svårt att avgöra om denna relativt begränsade kostnad är rimlig eller om den kan vara högre. Samtidigt kommer modellen fram till att det kan skapas 645.000 nya jobb med en växthusgasreduktion på 40 % och 1,25 miljoner jobb om det utöver växthusgasmål sätts ett mål på 30% för förnybar energi. Det svårt för utomstående att granska hur dessa resultat kommit fram, och det går att ifrågasätta rimligheten. Normalt hänger utveckling av sysselsättning och BNP med varandra. För att kalkylen ska gå ihop räknar modellen med en försämring av produktiviteten i ekonomin. Sådant kan givetvis ske under vissa perioder, men det är inte en trolig utveckling sett över en så pass lång tid. Om en sämre produktivitet verkligen skulle bli ett utfall skulle det dessutom vara problematiskt, eftersom det skulle hota välståndsutvecklingen. Vår slutsats är att modellresultaten drivs fram av en investeringsboom. Vid upprustning, tilläggsisolering, byggnation av nya vindkraftverk etc. så uppstår det naturligen temporära jobb. Dessa temporära jobb finansieras då av att den totala samhällsekonomin får en försvagad balansräkning och ekonomiska resurser flyttas från framtiden till

10 (10) investeringsperioden. Och eftersom dessa investeringar inte är kommersiellt drivna utan påtvingade av politiken så skapas ingen extra avkastning. Det uppstår därmed en kostnad i framtiden när man inte kommer att ha utrymme för andra investeringar och jobben blir då istället färre. Svenskt Näringsliv skulle vilja se en mer genomgripande analys av impact assessment och då även med särskilt fokus på effekterna för Sverige. Svenskt Näringsliv deltar gärna i en sådan analys. Stockholm som ovan Maria Sunér Fleming Ansvarig Energi och Klimatpolitik Svenskt Näringsliv Kontaktuppgifter: Maria.suner.fleming@svensktnaringsliv.se 0733-017315