Svenska kulturfonden 2006 2007

Svenska kulturfonden 2006 2007

i n n e h å l l en gammal ny fond 4 roger broo utbildningen, språket, konsten och kulturen 7 alice lillas att dela med sig och nå fram 9 henrik rosenberg pristagarna år 2007 14 en finkänslig omsorg i väggarna 18 lena linderborg maria magdalena ruskade om och blev succé 24 anna-jeanne söderlund redaktör: åsa thodén pärmdesign & ombrytning: lena malm pärmfoto: foton: tryck: universitetstryckeriet, helsingfors 2007 juthbacka herrgård har återhämtat sig 27christoffer thomasfolk att återskapa en klangvärld från 1500-talet 32 alexander uggla uppläsningen ger plats för lyssnarens fantasi 36 lotta moring den fria kvinnan på knakaborg 39 sabine forsblom dansföreställning för ung publik 43 lisbeth rosenback fyra kvinnor, fyra öar, fyra årstider 46 folke pahlman ta vara på språkbadsbarnen 49 camilla berggren För skolan och den svenska utbildningen 53 åsa thodén & pamela granskog culturamobila konsten möter folke 58 camilla lindberg verksamhet året 2006 64 utdelning våren 200767 svenska kulturfonden simonsgatan 8 00100 helsingfors www.kulturfonden.fi isbn issn stipendier och understöd våren 200768

i n l e d n i n g Kulturdelegationen och de regionala fondstyrel- brunells vidareföring av den senaste pisa- serna har sin utdelning en gång per år i mars april. undersökningen till att gälla samtliga svenska 15- Ansökningarna skall inlämnas i november föregå- åriga elever i grundskolan. En annan är tom ende år. För att skapa ökad smidighet och snabbhet gullbergs och erik gebers utvärderingar av införde styrelsen ett system med fortlöpande de svenska gymnasierna. De brister och problem En gammal ny fond ansökningar och beviljning inom flera mindre stödordningar. Hit hör resebidragen samt projekten Kultur i skolan, Kultur i vården och Kultur i dagis, som utredarna påvisar bör Kulturfonden bidra till att avhjälpa. Det centrala ansvaret ligger förstås på kommunerna som förhoppningsvis drar nytta av Roger Broo liksom stipendierna för produktion av lokal-tv och ungdomsaktiveringsstipendierna. Den som utvärderingarna. En utredning av museifältet har nyligen startats. t.ex. ansöker om ett resebidrag kan räkna med För att komma i åtnjutande av statsstöd, och för att beslut, positivt eller negativt, inom två veckor. även i övrigt stabilisera sin verksamhet, behöver de många små finlandssvenska museerna ökad samordning och professionalitet. Man måste veta var man står för att veta vart man går Det allra viktigaste instrumentet för utvärderingar, analyser och visioner kommer att vara den Fast Kulturfonden har stora resurser är behoven i tankesmedja, som snart skall inleda sin verksamhet. svenska kulturfonden strategiska satsningar vid sidan Svenskfinland mångfalt större. Vi måste alltså pri- Den grundas och finansieras tillsammans med flera fyller 100 år nästa år. Under av den traditionella stipendie- oritera. För detta behövs utvärderingar. Ett exem- andra svenska fonder och stiftelser. huvuddelen av denna långa tid och bidragsutdelningen på pel är de finlandssvenska läromedlen. Fonden har Överhuvudtaget har samarbetet mellan de fin- levde fonden ett undanskymt basen av ansökningar. För att tillsammans med andra fonder länge stött lärome- landssvenska fonderna utvecklats på ett glädjande liv med en anspråkslös utdel- sköta den strategiska och ope- delsproduktionen genom stipendier till författare sätt. Därigenom möjliggörs stora satsningar som ning av stipendier. Ända fram rativa verksamheten tillsattes och bidrag till förlagen. För att få ett underlag för överstiger den enskilda fondens förmåga, bl.a. vik- till början av 1960-talet sköttes en styrelse, och för utdelningen fortsatta beslut beställde fonden en utvärdering av tiga byggnadsprojekt som studentkårshusen vid utdelningen av centralstyrelsen baserad på ansökningar en kul- en renommerad läromedelsforskare i Sverige. pro- Arcada i Helsingfors och vid Åbo Akademi i Vasa, för Svenska folkpartiet, fondens turdelegation med bred förank- fessor selanders rapport påvisade brister och samt högskolecampuset i Ekenäs. grundare. Då de disponibla medlen småningom ring på kultur- och utbildningsområdet. Vidare luckor, varför han rekommenderade samordning av Svenska kulturfonden bemödar sig om stor började öka överlät partiet utdelningen till ett fri- anställdes en direktör, professor krister ståhl- resurserna genom en fusion av de två läromedels- öppenhet. Vår detaljerade verksamhetsplan finns stående organ kallat delegationen för Svenska kul- berg, och flera ombudsmän. förlagen Schildts och Söderströms. Det väckte på nätet. Utdelningen offentliggörs bl.a. i denna turfonden. På detta sätt ville partiet betona fondens Under de senaste åren har modellen vidareut- ingen entusiasm hos förlagen. Kulturfonden har årsbok. Om styrelsens satsningar informeras konti- oberoende av den aktuella partipolitiken och låta vecklats på många sätt. För att öka fondens förank- ägnat stor möda och gett generösa anbud för att nuerligt. Verksamhetsplanen revideras årligen på ansökningarnas kvalitet bli avgörande för besluten. ring och kännedom om de lokala aktiviteterna åstadkomma åtminstone ett gemensamt förlag för s.k. idékonferenser för kulturdelegationen och sty- I samband med att alice lillas och jag till- avdelades betydande resurser till de regionala dot- elektroniska läromedel, där de finlandssvenska sko- relsen. Synpunkter och förslag inbegärs i förväg av trädde i ledningen för Kulturfonden 2002 genom- terfonderna i Nyland, Österbotten och Åboland- lorna nu sackar efter i utvecklingen. Vår strävan är de finlandssvenska organisationerna. Och självfal- fördes en tredje utvecklingsfas. Avkastningen hade Åland. De särskilda regionala fondstyrelserna barnens bästa, och resultat måste åstadkommas. let tar vi gärna emot förslag också av enskilda per- återigen stigit väsentligt. Det gav resurser för egna besluter om utdelningen på sina områden. Aktuella exempel på utvärderingar är viking soner. Svenska kulturfonden är svenskfolkets fond. 4 5

i n l e d n i n g Svenskfinlands stora poet tua forsström har skrivit om gravgårdar, cirkusdirektörer, ensamhet och ömhet. I sina Sånger från 2006 skriver hon så här fint om lycka i föreningar: Jag gav mig av tillsammans med ett kringfarande sällskap och kom tillbaka med sand i fickorna och svart och blått, urinvägsinfektion och lite minnen Under natten hade trädgårdarna slagit ut i blom i kvarteren hemma där de pensionerade sjökaptenerna bor Utbildningen, språket, konsten och kulturen Alice Lillas Det var änglatrumpet, citron och nånting jag inte kände igen Jag sprang längs trädgårdsgatorna förbi kaptenernas hus, jag sprang! Jag tänkte på mitt kringfarande sällskap och de sorgliga små städerna Jag tänkte att det är roligt att vara lycklig och höra till många föreningar Svenska kulturfonden stöder dessa föreningar! Roger Broo är ordförande för Svenska kulturfondens styrelse. visst är det angelägna frågor för oss finlandssvenskar. Att vi har Svenska kulturfonden jämte andra fonder och stiftelser, som kan stöda enskilda, arbetsgrupper, föreningar och utbildningsinstitutioner utöver det offentliga är självklart värdefullt. För det är vi alla donatorer tackskyldiga. Knappast kunde någon av dem ana hur väl deras donerade medel skulle förvaltas av Svenska litteratursällskapet, som sedan 1908 äger Svenska kulturfonden och årligen ställer avkastningen till fondens disposition. Årets avkastning är drygt 23 miljoner euro. På vårens utdelningsfest delas 10 miljoner euro ut på basen av november månads allmänna sökomgång. De tre regionala fonderna i Nyland, Åboland och Österbotten har tidigare under våren delat ut knappt 3 miljoner euro för i år. För att uppnå en så stor flexibilitet som möjligt finns dessutom särskilda stödordningar som t.ex. Kultur i skolan, Kultur i vården, Kultur på dagis, läromedelsstipendier, resestipendier för lärare och praktikantstipendier, inom vilka kansliet kontinuerligt under året kan bevilja bidrag. Likaså fördelar styrelsen drygt 4 miljoner euro under året. För större investeringsprojekt inom utbildning och kultur finns Fonden för kultur- och utbildningsinvesteringar. Dess storlek varierar med fondens utdelning och är 10 % av den årliga avkastningen. 6 7

Den är viktig för att skapa och upprätthålla den infrastruktur som det svenskspråkiga konst- och kulturlivet behöver. Likaså behövs insatser för att garantera goda byggnader och miljöer för utbildningen på olika stadier. Men det är ingalunda meningen att Kulturfonden skall åta sig uppgifter som det offentliga genom skattemedel skall ansvara för. Fonden kan fungera som en viktig katalysator, men inte som en ansvarig aktör i fastighetsfrågor. Kulturens uppdrag är att skapa ett allmänt välbefinnande. Senare års forskning stöder också tanken att kultur är förebyggande hälsoarbete. Fondens mål är att genom öppenhet, mångfald och tydliga tyngdpunktsområden inbjuda kulturutövare inom olika genrer att engagera sig för kulturen, för konsten och för utbildningen. Att balansera mellan satsningar på amatörkultur och professionell kultur och konst är inte lätt. Det kan ju hända att amatörens arena blir en språngbräda till det professionella. Alla gemenskapsskapande evenemang har också ett stort lokalt värde, som ett socialt kitt i samhället. Här skall fonden naturligtvis vara med. Vi har också en god personal stödd av sakkunniggrupper som årligen söker fram och initierar intressanta och innovativa kulturprojekt. Eftersom detta år är den sista beviljningsomgången under min sexårsperiod som Svenska kulturfondens ordförande vill jag avsluta med några reflexioner kring förtroendeuppdraget. Ännu återstår föralldel arbetet med idékonferens, budget för 2008 och riktlinjer för nästa års utdelning, som inleds med ansökningar i november. Det har varit både lärorikt och intressant att få lära känna många nya aktiva människor, som brinner för olika kulturuppdrag i Svenskfinland. Visserligen sägs det ofta att den finlandssvenska sandlådan är liten, men den är ändå inte så liten att vi alla skulle känna varandra och varandras projekt och aktiviteter. Det har varit angeläget att få ta del av alla dessa aktiviteter och höra om olika visioner om och förväntningar på vad man skall åstadkomma med olika beviljningar. De regionala fondernas status har förändrats radikalt, och den beviljning på knappt 3 miljoner euro som de tre fonderna fördelar för närvarande har stor efterfrågan, men också stor effekt i lokalsamhället. Förankringen i det lokala är stor och jag ser gärna att de regionala fondernas utdelning ytterligare stärks i framtiden så positivt har jag upplevt deras arbete. Många trevliga minnen finns även från kärnfulla samtal med personalen, medarbetarna i delegationen och styrelsen, medlemskapet i Fredrika Runebergs- kommittén och sedan mötena med alla dessa kulturarbetare och utbildare, som fonden årligen premierar. Arbetet i Svenska kulturfonden ger en utsiktspost över utbildnings- och kulturlivet i Svenskfinland. Det uppdraget har jag uppskattat. Alice Lillas är ordförande för Svenska kulturfondens delegation. Att dela med sig och nå fram Henrik Rosenberg att bli filmregissör var ett självklart val för att de är underhållande, säger han. När man gör Klaus Härö. Om han själv hade fått bestämma skulle han ha gjort sin första långfilm redan som 20- uppstår, så glömmer man ofta varför man har velat film och försöker lösa de praktiska problem som åring. Men första gången han sökte in till regilinjen göra film. Med [första långfilmen] Elina som om jag vid Konstindustriella högskolan kom han inte in inte fanns gick det just så. Det att den handlade om ( för att jag var så ung, har han fått höra i efterhand, och barnslig, det förstod jag själv. ). Andra digt ensam med sina problem, var en orsak till att ett barn som får upprättelse efter att hon varit väl- gången gick det sedan vägen. jag kände så starkt för att berätta historien. Det Någon reservplan har han aldrig haft, men medger att han nog, som troende kristen, funderade på den hektiska processen, där det handlade om att fanns en stark motivering, men den kom bort under att bli präst. ansöka om stöd och kämpa mot väder och vind och Jag kommer inte från kristna sammanhang, tid och min egen oförmåga. När filmen var klar och förklarar han. Jag har upptäckt tron på egen hand den senare fick ett pris i Argentina ryckte jag på så småningom, ingen har tvingat mig till det, och axlarna det var ju inte det första priset den fick. den har gett mig så mycket fina saker som jag skulle vilja dela med mig av. set, och att de som röstade fram filmen var barn från När jag sen fick höra att det var fråga om publikpri- Det här med att dela med sig är något som också slummen, alltså människor som jag drömmer om gäller för hans syn på sina filmer. att få visa mina filmer för, först då fattade jag att den Jag hoppas att mina filmer ska ha ett liv utöver hade nått just dit jag hade hoppats att den skulle nå. 8 9

k u l t u r p r i s e t 2 0 0 7 Tre filmer på sex år, säger han och tittar efter- ta långfilm bara av rena viljan redan som 20-åring. tänksamt ner i bordet på sina knäppta händer. Det Jag var så filmintresserad, säger han, jag tänk- är inget som säger att jag gör min följande film te på film natt och dag. nästa år, eller att det alls blir en film till. Visst, jag Men det som kan vara möjligt idag, när den medger att jag tänker på att det kan bli en film till digitala tekniken slagit igenom och det lite här och någon dag. Jag har tänkt mycket på det här faktu- var dyker upp respektlösa indiefilmer, var en utopi met på senaste tid. Går vi tillbaks i tiden till 50- på 80-talet. En annan teknisk uppfinning som var talet och tänker på dem som jobbade då; de gjorde aktuell under hans ungdomsår var videon, och han en film om året i Sverige två! Man talar om ing- säger att han delvis har den att tacka för att han är mar bergman och om Sjunde inseglet och i branschen idag. Smultronstället, och tänker på dem åtminstone har Uttryckligen för att vi inte hade video hemma, jag gjort det som två av hans första filmer. När du berättar han så ivrigt att han ofta går över till att tittar på hans filmografi inser du att han hade gjort prata i presens. Alla runtomkring har video, och får 14 filmer innan de här två. Det är nog få av oss se de filmer de vill, men det får inte jag. Jag vill se dagens regissörer som kommer upp till sådana Gudfadern, jag vill se kubricks, coppolas och mängder. Amerikanska kolleger idag kan ha gjort scorseses filmer, men jag kommer inte åt dem. tio filmer, och på sin höjd en av dem är fantastiskt Det blev ett otroligt sug att själv få filma något. bra. milos forman har gjort dåliga filmer de senaste åren, riktigt dåliga, men vi minns fortfaran- Ser man med facit i hand på hans ungdomstid, stu- de Amadeus och Gökboet som något helt fantastiskt. dier och karriär, så inser man att det trots allt varit woody allen gör en film per år, och bland dem raskt marscherat för honom, medger han. Hans fil- Det är slutet av mars. Veckan innan har varit där, nån skiljs, nån blir sams, nån får jobb, nån blir ryms en hel del mediokra verk, men sen har han mer har prisbelönats i många olika sammanhang, hektisk för Härö. Hans tredje film Den nya männi- arbetslös. gjort Annie Hall och Manhattan, filmer som vi blir något som han anspråkslöst kvitterar med att det skan hade premiär på fredag, och han har klarat av glada av bara vi tänker på dem. kan vara en skådespelare, fotografiet eller filmen sin del av marknadsföringen med allt vad det inne- Den nya människan är Härös tredje långfilm. Av dem överlag som premierats, inte han. bär av tv-, radio- och tidningsintervjuer. Där vi sit- som gick på regilinjen vid Konstindustriella hög- Härö säger att han aldrig har upplevt att hans karriär Jag har fått mera feedback för mina filmer än ter på kafé Borgå Rosteri nere vid ån är han på egen skolan samtidigt som Härö på 1990-talet är det få varit raka spåret. Han förstår att det kan verka så om jag nånsin har bett om, funderar han. Eftersom jag mark. I ett par repriser under intervjun återkom- förunnat att vara lika produktiva. Han nämner man ser på den utifrån, men påpekar att innan han som filmfreak i tonåren tyckte om såna filmer som mer han till sitt förhållande till småstaden där han olli saarela och aku louhimies, båda på års- fick in sin fot i branschen så hade han i åratal suttit ingen annan ville se, har jag dragit slutsatsen att jag föddes och som han återvände till för sex år sedan. kursen över honom, som de som bäst har fått fot- hemma och skrivit på sina manuskript som han läm- kanske också kommer att göra filmer som ingen Det är en värld han känner sig hemma i; han säger fäste i filmbranschen. Andra av hans studiekamra- nat in hos producenterna och fått nobben. annan vill se. När t.ex. Den bästa av mödrar går så att han har en känsla av att veta hur människor här ter har inriktat sig på annat än fiktionsfilm och gör Det har funnits en enorm vilja att komma vida- otroligt bra på bio känner jag en oerhörd tacksam- tänker och att han ännu skulle vilja skildra den idag dokumentärer eller faktaprogram, och en del re, från de första skolfilmerna till de småskaliga het för att den fått nå ut, och för att jag fått vara världen, som är väldigt nära och vardaglig. Han har helt bytt bransch och blivit t.ex. musiker. dokumentärerna och därifrån vidare till lång- med på den resan men jag kan inte brassa och måste bara hitta den där historien som inte endast, Ändå tycker han inte själv att han varit så värst filmsvärlden. Det är nu han säger att om han själv smälla med hängslena och säga att det var jag som som han säger, handlar om att sitta här och sitta produktiv. hade fått bestämma så skulle han ha gjort sin förs- gjorde det. 10 11

k u l t u r p r i s e t 2 0 0 7 Han betonar kollektivet, lagarbetet. Det som Två gemensamma nämnare för Härös alla tre lång- Skulle jag få trycka på knappen, och få idéer gad att göra en teaterregi av nåt slag, för jag har fått har glatt honom mest är när nån av skådespelarna i filmer är att de utspelar sig i Sverige och i närhisto- och kunna trolla till det, så skulle det säkert bli en en viss säkerhet i att jobba med skådespelare som hans filmer fått pris, som maria lundqvist eller rien. Härö vill själv lyfta fram ett annat drag. berättelse från den här verkligheten som jag känner jag inte hade för sju år sedan. Och teaterskådespe- bibi andersson. Ingen av mina filmer är helt naturalistisk, fun- bäst till. Den här världen som inte är rent svensk- lare är ju smarta människor, det insåg jag när jag För mig är de lärare och jag elev. Att medver- derar han, utan de har alla någon slags förhöjning. språkig, utan där det hela tiden sipprar in finska jobbade med Svenska teaterns skådisar i en kort ka till att de får pris känns som ett pris i sig. Speciellt Den bästa av mödrar som är berättad med och man byter mellan svenska och finska utan att scen i Huvudrollen. väldigt stora penseldrag. Det var helt avsiktligt, det tänka på det; det är min kotiasu, collegetröjan och Maria Lundqvist har medverkat både i Den bästa av här är en vuxen man som minns tillbaks. Miljön är de smutsiga verkkarna som jag drar på mig när jag När Klaus Härö mottar Svenska kulturfondens kul- mödrar och i Den nya människan. inte Sverige på 40-talet utan hur han minns att kommer hem från jobbet. Det är den världen jag turpris 2007 är det första gången priset går till en En annan medarbetare som återkommit är Sverige såg ut då. I den senaste filmen har vi för- skulle vilja skildra. Men det måste finnas en orsak filmkonstnär. manusförfattaren kjell sundstedt, som skrivit sökt ha en mera naturalistisk approach. till att man ska göra det på film, det måste vara manus för Elina och Den nya människan. Att det skulle finnas en risk att han fastnar i en visuellt. Med visuellt menar jag inte episkt eller att Han var så nöjd med filmatiseringen av Elina nisch, i det här fallet finlandssvensk som gör när- det är vackert, utan att där finns något som man årets kulturpris går att han erbjöd mig manuset till Den nya människan. historiska finsk-svenska samproduktioner, har inte skulle ha kommit åt på en teaterscen eller i en till en modig skildrare av Den är väldigt mycket hans film i och med att det han också själv tänkt på. novell. stora och svåra frågor, som är hans släkts historia, men jag vet att han har gett Faran är att det börjar kännas att nu kan jag ofta handlar om brytningen den åt mig för han vill att den ska bli min film, han det här, och det är bara det här jag kan, medger En långfilm vartannat år borde vara finlands- mellan det allmänna och det har gett bort den och bett mig göra den till en film, han. Ta t.ex. de några år äldre kollegerna colin svensk, räknar Härö snabbt ut, utgående från enskilda. Han är en klassisk till någonting som jag ser. Mycket av det visuella, nutley och kjell sundvall Änglagård och befolkningsunderlaget och den finländska film- berättare. De flesta av hans som inte står i manus, utan är mina tolkningar, är Jägarna gjorde jättestarkt intryck på mig när jag produktionen. Och det skulle vara roligt med en verk har en klar huvudperson och en tydlig berät- scener som är svåra att skriva. Till exempel scener gick på filmskolan men när jag ser vad de gör i finlandssvensk långfilm som inte skulle ha en litte- telse som engagerar och lockar. Produktioner om som den där flickorna sitter och väver tillsammans; dag, så är det sånt trams. Eller egentligen inte rär förlaga. Now look who s talking vem var det som unga människor står hans hjärta nära. På ett initie- det går inte att beskriva varje blick och varje gest trams, utan de gör vad de redan kan. gjorde tove janssons Huvudrollen som film så rat sätt och med djup medkänsla har han i flera sida upp och sida ner, så istället utarbetar jag dem egentligen har jag inte mandat att säga det här. sammanhang skildrat utsatta barn och ungas verk- under manusarbetet, som inre bilder. Härö skriver inte under att han skulle ha sökt sig Men alltså en finlandssvensk film som skulle ta sats lighet. De flesta av hans verk har fått internationel- Jag har varit väldigt nära manusprocesserna. bort från det finlandssvenska i sina filmer. Att det helt från filmiska utgångspunkter. la utmärkelser, det må sedan gälla produktioner Filmmanus skrivs i upp till tio versioner och jag har blivit tre filmer som utspelar sig i Sverige är mera På en annan front kan Härö ändå tänka sig att under studietiden, dokumentärer eller långfilmer. alltid skrivit en version själv. När jag har sett in- en kedja av sammanträffanden, som fick sin början ge det litterära en chans. När jag intervjuade Han kan göra underhållande produktioner med spelningsplatsen, talat med skådespelarna och hört när han råkade förälska sig i en svensk barnbok. honom för sju år sedan, på tröskeln till långfilms- seriösa budskap. Som regissör har han en fenome- deras tankar, så istället för att behöva förklara så Han framhåller att han i sin dokumentärproduk- debuten, nämnde han i en bisats att han aldrig nal förmåga att få skådespelaren att känna sig trygg förskräckligt mycket vid inspelningen så har jag tion fyra kortdokumentärer och två längre kommer att regissera teater. Idag är han inte lika i sin roll och därmed kunna förmedla känsloytt- försökt skriva in det i manus. Vissa scener som inte befattat sig med den finlandssvenska världen; en orubblig. ringar, inre vånda eller personlig utveckling. Hans har nått ända fram har jag försökt bearbeta. Ofta svenskspråkig värld med mycket intryck från det Visst är teaterregi ett helt annat jobb, medger engagemang i nordiska produktioner kunde gärna har det varit scener som har involverat att man finska. I dokumentärerna säger han sig stundvis ha han. Som filmregissör jobbar man så mycket mera vara en förebild för andra. säger ut svåra saker, som jag älskar dig. nått fram till någonting som han inte har gjort i med rytm, bild, ljud och musik som blir en flytan- Årets kulturpris på 15 000 euro går till film- spelfilmerna. de filmisk helhet. Ändå skulle jag känna mig trig- regissören Klaus Härö. 12 13

De övriga pristagarna år 2007 katarina backlund, iris Med en gedigen konstnärlig skolan i Åbo har han vidare- lillas, christa sandvik, utbildning i bagaget har pris- utvecklat projektet Tidningen till catarina österlund och tagaren under flera år verkat klassen: eleverna i hans skola malin östman. utomlands, främst i New York. inte bara konsumerar utan också Hon har gjort övertygande insatser som såväl fotograf, producerar tidningstext. Samarbetet med Åbo Underrättelser Alla ungdomar behöver stöd och video- som performancekonst- har renderat skolan flera utmär- uppmuntran för att hitta sin när. Hennes förteckning över kelser. För modersmålsunder- Vår pristagare gör teater på ett För en minoritetskultur har de Priset på 8000 euro går till väg. Det gäller i synnerhet ung- utställningar, festivaler och visningen är nyttan given sätt som respekterar både språkligt baserade kulturformer- kulturjournalisten och författa- domar som fått se livets avig- screenings är imponerande lång, eleverna lär sig att uttrycka sig i konsten och den enskilda skåde- na en speciellt viktig roll, vilket ren bror rönnholm. sidor. De har ett särskilt stort och det är få andra konstnärer skrift, utgående från både spelaren. Hon underskattar aldrig människors förmåga att vår pristagare är väl medveten om. I sin egenskap av kultur- behov av att känna sig välkomna, nyttiga och kunniga. Genom av hennes generation som kan uppvisa en liknande. Genom svensk- och finskspråkigt material. Samtidigt lär sig eleverna uppleva, gestalta och leva med i kritiker medverkar han både till Traditionell folkmusik med ett långsiktigt och kreativt arbe- noggrann analys och definition en hel del om hur världen fun- konstens olika uttryckssätt. Med ett gott språk och till en kritisk stark lokal förankring kan nå ut te under tjugo år har pristagaren av mål och metoder skapar hon gerar och om sina möjligheter clownteater och fysisk teater har granskning av innehåll och till en internationell publik om arbetat för att ge i synnerhet självklara men slående och tek- att påverka. hon infört ovanligare element form. Hans informativa och den görs på rätt sätt. Då musika- arbetslösa och utslagna ungdo- niskt avancerade verk. Också Årets lärarpris på 8000 euro på vår teaterscen. Hennes varma analytiska sätt att skriva har lisk skicklighet varvas med ung- mar en meningsfull tillvaro och med enkla pennteckningar visar går till modersmålsläraren ken- och långvariga engagemang för under hans långa karriär vid domlig fräschör och spelglädje framtidstro. Med hjälp av kul- hon sin unika begåvning. neth nygrén. duv-teatern imponerar, samtidigt som produktionerna Åbo Underrättelser medverkat till tidningens goda renommé. blir resultatet övertygande och tilltalande. Entusiasm och sund turprogram och företagsamhet erbjuds de en trygg miljö och en Priset på 8000 euro går till bildkonstnären pia lindman. utmanar och tillför scenuttrycket och teaterpubliken något nytt Speciellt uppskattad är hans rättframma och klarsynta humor stolthet över den egna kulturen kännetecknar gruppens musika- möjlighet att integreras i samhället. Scennärvaro och personlig karisma, sång och dans är hennes och gränsöverskridande. om vardagliga ting. Han har liska framträdanden. Årets barn- och ungdomspris Årets lärare stortrivs med sina starka sidor. Därtill har hon en Priset på 8000 euro går till även gjort sig känd som en Priset på 8000 euro går till på 8000 euro går till Musikcafé elever, och vill öppna skolan dramatisk nerv som gör henne skådespelaren och regissören känslig poet med flera egna Jepokryddona som består av After Eight. mot samhället. Tillsammans till en verklig talang och kom- mikaela hasán. diktsamlingar. christine julin-häggman, med sina elever i S:t Olofs- mande musikteaterartist. De här 14 15

p r i s t a g a r n a å r 2 0 0 7 egenskaperna skulle Erna Tauro den finlandssvenska kulturen Då är det på min lott att i mån finska till svenska också i levandegjort Önningebykolonin, Det Torvaldska priset, som ha velat vara med om att går till Riksdagens talman eme- av möjlighet hjälpa dem så att Sverige. I sina texter rör sig som var Finlands enda egentliga utdelas för verksamheter och utveckla och stöda. ritus paavo lipponen. Priset de får pröva sig fram. Så citeras Westö ofta i sin hemstad, här ett målarkoloni under frilufts- gärningar som stärker den åbo- Årets Erna Tauro-stipendium är på 8000 euro. vår pristagare i en intervju för citat ur novellen Ändhållplats: måleriets guldålder. ländska identiteten, tillfaller i år på 3500 euro tilldelas skådespelaren amanda löfman. Stationen.fi. Detta citat sammanfattar väl grunderna för Vi är någonstans mellan det sjunde och åttonde varvet när Kjell Ekström är den drivande kraften bakom Önningeby- rea åkerfelt i Iniö. Priset ur Meta och Ole Torvalds fond Svenska Österbottens Kulturfond har år 2007 valt att ge pris valet av årets pristagare inom Svenska Österbottens Kultur- jag känner att jag börjar tappa greppet. Klockan är bara två på museet och föreningarna Önningebymuseets vänner och inom Svenska kulturfonden utdelas i år för 15:e gången. Det svenska språkets fortlevnad åt kjell lolax, en av musi- fond. Svenska Österbottens eftermiddagen men solen ligger Sjöbloms emigrant- och torpar- Prissumman är 2 000 euro. i Finland förutsätter i stor kens trotjänare. Kulturfond vill med sitt pris om redan lågt, under taknivå. museum. Rea Åkerfelt har under åren utsträckning stöd av den finsk- År 1984 tog Lolax initiativet 8000 euro visa sin uppskattning Spårvagnsfönstren är så smutsi- Han är också en aktiv akva- visat prov på starkt engagemang språkiga majoriteten. Vår pris- till grundandet av Malax- för det arbete Kjell Lolax utfört, ga att man knappast ser ut. Är rellist, gallerist, författare, kurs- i aktuella kultursträvanden. Full tagare har på många betydande Korsnäs musikskola, som seder- och utför, musikkonsten i vårt vi i Berghäll eller Eira, Tölö eller ledare och konstguide. av verksamhetslust och idéer poster i samhället konsekvent mera införlivades i musikinsti- landskap till fromma. Hagnäs? Kjell Ekström vitaliserar det mäktar hon med insatser som försvarat det svenska språkets ställning; som partiordförande, tutet Legato. Sedan år 1990 fungerar Lolax som institutets Mårten Westö tilldelas Nylands svenska kulturpris på 8000 åländska konst- och kulturlivet genom sitt starka engagemang tjänar hela kommunen. Bland annat hennes insats för bibliote- statsminister och Riksdagens biträdande rektor. Sedan 1988 Årets pristagare i Nyland euro för sitt rika författarskap. och sin outsinliga källa av idéer, ket förtjänar särskilt att nämnas. talman. Han har visat djup förståelse för det svenska i ett har Lolax också en egen inspelningsstudio i Korsnäs, där det mårten westö har tack vare sitt sätt att använda ord som han dessutom i förbluffande grad har förmågan att för- I den hedervärda skara av frivilliga ansvarsbärare, som lilla historiskt perspektiv, som en till dags dato gjorts ett hundra- vidgat världen för sin publik. Åbolands svenska kulturfonds verkliga. Iniö nödvändigt behöver, är Rea brygga till det västerländska och tal musikproduktioner. Inom Han rör sig mödolöst mellan pris 2007 tilldelas kjell Åbolands svenska kultur- Åkerfelt en kulturarbetare med nordiska arvet i vårt samhälls- ramarna för musikproduktion olika genrer, ibland är det poesi, ekström för hans insatser fonds pris är på 8000 euro. särskild bredd. Ett pris till skick. Svenska kulturfondens pris mottog han senaste år en guldskiva. prosa, radioteater eller rent journalistiska texter, ibland översät- inom förenings- samt konst- och kulturlivet på Åland. Kjell henne kan ses som en honnör också för hela gruppen till en finskspråkig person som Det finns en massa fina för- ter han andras texter. Unikt nog Ekström har inom ramen för har gjort en betydande insats för mågor som måste få chansen. duger hans översättningar från Önningeby hembygdsförening 16 17

En finkänslig omsorg i väggarna Lena Linderborg Men jag hade inte behövt oroa mig. Här får man vara i fred om man vill, och vill man ha sällskap så finns det också. Det sitter liksom ett slags finkänslig omsorg i väggarna här i huset, man känner sig väl till mods. Min närmaste granne är märta laurent, tillägger Tua. Som var en av mina allra första teaterupplevelser i Helsingfors som flicka, i Tiggaroperan på Svenska Teatern! Som du ser är det ännu provisoriskt med min möblering här och gissa om jag var andäktig när jag häromdan knackade på hos Märta och fick låna två stolar! Tua tar mig med på en rundvandring i huset. I bottenplanet finns sällskapsrum med kök, här kan man ordna fester. Men kom här ska du få se det bästa: Tunneln! Mycket riktigt, där är den. Vid det här laget har jag hört så mycket talas om den att jag blivit nyfiken, och visst är den just så speciell som det påstås tunneln som går från Majblomman under Mannerheimvägen till Folkhälsans seniorhus. I taket hänger lampor av det mest varierande slag, och golvet pryds av stora naivistiska figurer. Utsmyckningen av tunneln är ett verk av åbokonstförfattaren tua forsström slår upp dörren på vid gavel och vinkar in mig i lägenheten. Kom in och titta! Det här, vet du, det är ju rena drömmen! Tua Forsström är en av de finlandssvenska kulturpersonligheter som har fått en lägenhet i Majblomman, det nya servicehuset där Svenska kulturfonden äger 27 lägenheter via Lise och Thelma Standertskjölds specialfond. Huset ligger i Brunakärr i Helsingfors, mittemot Folkhälsans seniorhus. Det första jag får syn på när jag kommer in i Tuas arbetsrum är en jättestor tavla i två delar. Den täcker nästan hela väggen. Den är ett collage av outi heiskanen. Bilden som ju består av ett vimmel av små bilder heter De glömda minnenas ö, berättar Tua. Den är ju en hel värld, här är så många av de underbara varelserna man känner igen från Outis grafik under årtionden. Man kan bara titta och titta på dem. Från fönstret i vardagsrummet har Tua en magnifik utsikt över hustaken. Köket och vardagsrummet är åtskilda av en vägg, men uppe vid taket finns en öppning i väggen. Det ger lägenheten en luftig prägel. Allting är så fräscht! Det är första gången i mitt liv jag flyttar in i ett splitternytt hus, säger Tua entusiastiskt. En del av grannarna i huset är gamla vänner till Tua kristin olsoni, lars huldén, för att nämna några. Hur känns det att bo i en trappa där alla andra är kulturmänniskor liksom man själv? Ja, det var faktiskt ett litet frågetecken för mig i början, medger Tua. Jag har ju bott ute på landet, i Tenala, i en omgivning med folk i alla åldrar och yrkesgrupper. Månne det här nu kommer att kännas som ett konstnärsreservat, frågade jag mig själv. 18 19

nären jan-erik andersson. Här går jag flera gånger i veckan över till simbassängen i Seniorhuset. Och varje gång blir jag lika glad av kalkdoften och de här böljande väggarna. För att inte tala om att min kondition har blivit mycket bättre sen jag började simma, säger Tua. Och vattengymnastiken! Ett nytt skede i livet Vägg i vägg med Tua bor alltså skådespelerskan märta laurent. Hon sitter i soffan i sitt stilfullt inredda vardagsrum, och hon berättar om flyttningen från Havsgatan i Eira hit till Majblomman. Jag kan inte förneka att jag känner mig lite kluven. Lägenheten är fantastisk som du ser, och Tua är en jättetrevlig granne. Man skulle vara en idiot om man inte trivdes här. Men ändå Märta ser en aning vemodig ut. Hon tittar ut genom fönstret. Det kan inte hjälpas, jag saknar havet Märta säger att yngre människor inte riktigt kan förstå hur det känns för en gammal människa att lämna sitt hem och flytta till en servicelägenhet. Det är ett svårt skede i livet. Det handlar om saknaden efter något som varit och som man vet att aldrig kommer tillbaka. Lars Huldén uttryckte det så bra i sitt invigningstal. Men samtidigt måste man ju tänka framåt mot den dag när man inte längre är så pigg och kry. Så lyser hon upp. Mina barn är jättelättade över att jag flyttade hit. De hjälpte mig med flyttningen, de hjälpte mig möblera, de sydde till och med gardiner åt mig! När jag tänker på dem så är jag i alla fall glad över att jag vågade ta beslutet att lämna det gamla. Märta säger att hon har avslutat sin skådespelarbana. Pjäsen 1945 på Lilla Teatern var en värdig avslutning. Jag vill inte bli en sån där skådespelare som gång på gång kommer med en ny avskedsföreställning! Men så pratar vi om turnépjäsen God morgon fru Lindbladt som Märta spelade på seniorhem runt om i Svenskfinland. Plötsligt får jag en känsla att vi kanske ändå får se henne på scen igen. Folk ringer fortfarande och frågar efter pjäsen, 20 21

berättar Märta. Hm. Det var onekligen jätteroligt att turnera! Många har också undrat om det inte ska bli någon egen teateruppsättning på Majblomman där bor ju så många skådespelare. Men det tror Märta inte på. Det skulle bli för amatörmässigt. Vi är allihop yrkesmänniskor ut i fingertopparna, vi skulle inte stå ut med något halvproffsigt pyssel! Märta har möblerat lägenheten helt och hållet med sina gamla möbler förutom pianot, som är nytt. Det spelar hon ofta på. Ovanför pianot hänger en tavla föreställande Svenska Teatern. Som att få en lottovinst Ett par trappor ner bor konstnären olof kangas tillsammans med sin sambo bibliotekarien emmi martin. Jag har inte träffat Olof förut, men jag kan genast höra att han kommer från Åland. Jag är född i Mariehamn, men numera talar jag finska obehindrat, berättar Olof. Det går inte att ta miste på att det är en konstnär som bor här. Mitt i lägenheten står en träskulptur, på väggarna hänger Olofs egna tavlor. Från en liten hylla i hörnet tar Olof ner något som vid första anblicken verkar vara en bok. Det här är en konstnärsbok, inte att förväxla med en konstbok. En konstnärsbok är ett självständigt konstverk som kan vara en bok, eller påminna om en sådan, förklarar Olof. Under de senaste åren har Olof ägnat sig mycket just åt konstnärsböcker. Han har ett arbetsrum på ön Stora Räntan utanför Helsingfors. Vanligen ror jag dit ut. Men det går ju inte alltid. Just nu är det lätt att ta sig dit, när det finns is som håller. Olof hade aldrig ens hört talas om Majblomman, när en vacker dag ett brev damp ner i postluckan. Jag kunde knappt tro mina ögon. Där stod att jag skulle få flytta in i en splitterny lägenhet nära Helsingfors centrum med billig hyra! Det var som att få en lottovinst! Olof hade länge funderat på att flytta, eftersom den förra lägenheten var alltför bullrig. I den nya lägenheten njuter han av tystnaden. Kan du tänka dig att vi befinner oss några meter från Mannerheimvägen, och här hörs inte ett knyst! Olof är imponerad av de gemensamma utrymmena i Majblomman som han kallar magnifika. Senare skulle han gärna dra i gång kurser eller andra aktiviteter här, kanske i samarbete med Folkhälsan. Förutom sitt skapande arbete sysslar Olof nämligen också med undervisning. Här finns alla möjligheter. Klubbar, kurser, vad som helst! 22 23

Maria Magdalena ruskade om och blev succé Anna-Jeanne Söderlund Han vilar med huvudet mot mitt bröst i nattens mörker. Jag älskar honom. Han älskar mig. Vi är man När Maria Magdalena sattes upp i Finland 2006 och kvinna. var det meningen att föreställningarna i första hand skulle ges i kyrkor. Men strax före premiären skickade biskopen ut ett brev till församlingarna där han de här citaten ur passionsdramat Maria Magdalena ger kanske en liten vink om varför pjäsen blev Svenskfinlands mest omdebatterade år dörrarna för föreställningen. rekommenderade kyrkoherdarna att inte öppna 2006. Speciellt med tanke på att den han som Pjäsen blev alltså både känd och ökänd redan avses är Jesus. innan den hade spelats i Finland en enda gång. Maria Magdalena är en pjäs om den bibliska Debatten gick het, speciellt på de nordösterbottniska tidningarnas insändarsidor. Skådespelaren ylva gestalten Maria Magdalena. Till de yttre ramarna är pjäsen bibeltrogen och handlar om tiden då ekblad, som gestaltar Maria Magdalena, och pjäsens regissör johan fagerudd fick svara på Maria Magdalena som en av många följer Jesus och ser honom korsfästas och återuppstå. Men pjäsens insändare och förklara sig offentligt. författare margareta skantze har tagit sig friheten att tolka vad Maria Magdalena tycker, kän- en stor del av det förberedande arbetet med Maria Jag träffar dem båda på caféet Loftet i Vasa, där ner och tänker. Magdalena ägt rum. Det här har varit lite som ett vardagsrum för oss. Här diskuterade vi fram och tillbaka när vi bearbetade texten. I det skedet hade vi ingen aning om vilka starka reaktioner den skulle väcka, säger Johan. Vad var det som gjorde Maria Magdalena så kontroversiell? Jag tror att det till stora delar beror på missförstånd. De flesta som har uttalat sig negativt om pjäsen har inte sett den. Eller så har de bara läst texten och tolkat in en massa egna idéer i den, säger Johan. År 2006 var Maria Magdalena som person redan färdigt kontroversiell på grund av dan browns bästsäljare DaVinci-koden, som utkommit ett par år tidigare. I den boken sägs det att Jesus och Maria Magdalena var älskande och fick ett barn tillsammans, vilket kyrkan skulle ha förtigit i 2000 år. I Margareta Skantzes pjäs finns inga sådana påståenden, åtminstone inte rakt uttalat. Däremot berättar Skantzes Maria Magdalena om hur hon drömmer om att en dag få bära Jesus barn. Och att hon älskar honom. Vad Jesus tycker om saken framkommer inte, utan pjäsen är helt och hållet subjektiv ur Marias synvinkel. Jag tycker det är ganska naturligt att en karismatisk ledare kan framkalla den typen av känslor hos de personer som följer honom, speciellt hos en person av motsatt kön. Och speciellt med tanke på att Maria Magdalena kände en stor tomhet i sitt liv innan hon träffade Jesus. Vi har hela tiden framhållit att den här pjäsen berättas ur hennes perspektiv och inte ur Jesus perspektiv. Men det är kanske det som känts hotfullt för vissa personer! säger Johan. Hur som helst är det lätt att konstatera att motståndarna till Maria Magdalena gjorde ett veritabelt självmål genom att uppmärksamma pjäsen, eftersom åskådarnas intresse sköt i höjden i takt med att pjäsen fick gratisreklam på insändarsidorna. Sammanlagt tio tusen personer såg Maria Magdalena under år 2006, både i kyrkor, församlingshem och i helt världsliga lokaler. Allt som allt har över femtio föreställningar getts och för år 2007 finns över tio nya framträdanden inplanerade, en del av dem utomlands. Dessutom planeras en radioversion. Rätt så häftigt för en pjäs som ursprungligen bara skulle visas ett tiotal gånger. Jag kommer att fortsätta uppträda så länge det finns efterfrågan. Pjäsen är väldigt enkel att sätta upp var som helst, det enda jag behöver med mig är någon som sköter tekniken, säger Ylva, som står ensam på scen från början till slut. När hon för första gången fick läsa texten hade hon ingen aning om vilket rabalder den skulle ställa till med eller hur populär den skulle bli. Texten berörde mig starkt första gången jag läste den och det tycker jag är en bra utgångspunkt. Det som berör mig berör förmodligen också andra människor. Jag hade heller aldrig gjort en monolog tidigare, så också det kändes lockande, säger Ylva. Texten hade sänts till henne av kristina holmqvist, aktiv församlingsmedlem i Karleby, som redan länge hade jobbat på att få den uppförd i Finland. Kristina och maken fjalar holmqvist har fungerat som producenter för pjäsen och ansökt om bidrag och skött administration. Projektet kunde förverkligas bland annat tack vare ett bidrag på 10000 euro från Kulturfonden. Johan var inte lika övertygad som Ylva och Kristina första gången han fick se texten. Jag tyckte den var övertydlig och onödigt förklarande. Och så hade jag säkert lite fördomar mot 24 25

att blanda ihop teater och kyrka, säger han. Men han såg ändå en potential och både Ylva och Johan trodde på att pjäsen skulle bli bra efter vissa omarbetningar, bland annat ville de stryka epilogen. När idén skulle presenteras för Margareta Skantze var Johan inte så lite nervös för hur hon skulle reagera, men det visade sig att författarinnan själv hade gjort precis samma ändring då pjäsen sattes upp i Sverige. Processen med pjäsen tog flera månader, eftersom Johan och Ylva inte ville håsa fram nånting. Båda hade andra jobb på gång, och jobbade med Maria Magdalena på sidan om. Senare när det började storma var vi väldigt glada över att processen hade tagit så lång tid. Det kändes skönt att stå på stadiga ben, och vara helt på det klara med varför vi gjort som vi gjort, säger Ylva. Fortfarande har båda svårt att förstå de starka reaktioner pjäsen väckte. Speciellt efter turerna med Da Vinci-koden tycker jag det var ännu angelägnare att göra den här pjäsen. Jag kan inte förstå varför några inom kyrkan inte ville ta tillfället i akt och diskutera de här frågorna. Istället försökte biskopen bokstavligen stänga dörren till kyrkan, säger Johan. När pjäsen för tio år sen hade premiär i Sverige väckte den ingen debatt. Också Margareta Skantze var förvånad över kalabaliken. Efter framträdandena har Ylva och Johan diskuterat pjäsen med publiken. En liten minoritet av åskådarna har inte gillat vad de sett, bland annat för att de tyckt att pjäsen smutsar ner bilden av en ren Jesus. Och så finns det de som följt med tidningsdebatten och nästan blivit besvikna över att pjäsen inte innehåller mera hot stuff än den gör. Johan och Ylva har jobbat tillsammans flera gånger förut och var under arbetets gång överens om det mesta som hade med pjäsen att göra. Jag hade inte velat göra det här med någon annan än Johan. Han har uppmuntrat mig och gett mig självförtroende så att jag har kunnat vila i arbetet. När man känner sig osäker är det lätt hänt att man tar till stora gester, men vi ville båda göra föreställningen så ren och enkel som möjligt. Om samarbetet fungerat så bra kan man kanske vänta sig något liknande projekt i framtiden? Det skulle väl vara Höga visan i ocensurerad och bibeltrogen version i så fall. Framförd av oss båda, nakna i kyrkan, skrattar Johan. Juthbacka herrgård har återhämtat sig Christoffer Thomasfolk efter ett långt uppehåll är kulturverksamheten vid Juthbacka på väg att blomstra upp igen. 2003 och våren 2006. Ett projekt som han ledde för renoveringen som genomfördes mellan hösten Herrgården har grundrenoverats och arbetet blev med stor ödmjukhet. klart för ett år sedan. Projektet har fått stort stöd av Målet var att försöka ta fram det gamla och att Svenska kulturfonden. komma så nära det ursprungliga som möjligt. Juthbacka herrgård reser sig återigen stolt mot skyn från sin kulle invid ån i Nykarleby. Det luktar gamla traditioner när man närmar sig den historiska omgivningen med anor från 1600-talet. Herrgården, som har haft många ägare och varit Krävande arbete Förväntningarna stiger när man kliver in i den plats för flera olika verksamheter, började förfalla nyrenoverade herrgården som uppfördes år 1821 i på 1970-talet en utveckling som fortsatte ända gustaviansk stil. Det nygamla golvet ger ifrån sig ett fram till millennieskiftet. Därför var renoveringsarbetet krävande. Fors och hans medhjälpare fick ta härligt knakande ljud och här har storheter som zacharias topelius och husets första ägare bort fyra lager med skivor innan de kom fram till carl backman lämnat sina fotavtryck. det ursprungliga golvet. Topelius lär ha skrivit i sina dagböcker att han På väggarna hittades också de första tapeterna brukade dansa med flickorna på Juthbacka. som i ett rum består av gammalt bokföringspapper. Det säger anders fors som känner till varje På den tiden var det vanligt att använda olika liten detalj om herrgården. Han var projektledare typer av papper som man placerade på stock- 26 27

väggarna. Därefter målade man direkt på pappret. Fors och hans renoveringsteam gick även grundligt igenom hotell- och restaurangfastigheten intill herrgården. Restaurangen var vattenskadad och vi fick slänga ut alla inventarier. Vi fick också bygga ett nytt, sluttande tak. Det blev också en hel del detektivarbete för Fors som reste riket runt för att hitta de rätta smidlåsen och dörrarna. Inventarierna har han också hämtat litet här och där. Det roliga var att vi lyckades hitta Backmans kista. Den låg på vinden. Staden tog ansvar Nu är herrgården i ytterst god kondition. Men för bara några år sedan var framtiden oviss. Lyckligtvis kom staden till undsättning när den 2003 beslutade att köpa in gården och bilda Juthbacka-stiftelse. Nu ägs herrgården av stiftelsen som fick medel för att renovera fastigheten. Men Fors understryker vikten av de stöd som utbetalades från Kulturfonden mellan åren 2004 och 2006. Stödet var avgörande för att vi kunde renovera hela herrgården. Utan Kulturfondens hjälp hade inte det varit möjligt. Herrgården tjänar återigen allmänheten och det är viktigt för hela nejden. 28 29

Växande kulturcentrum Nu har restaurang- och hotellverksamheten vid herrgården kommit igång på allvar och det ordnas också konferenser, möten och andra tillställningar. Kulturlivet börjar också återhämta sig och nya projekt, däribland ett för kulturarbetare, planeras. Sedan 2006 är linda blomqvist anställd som projektledare för att utveckla Juthbacka kulturcentrum. Målet för henne är att en kulturverksamhet ska byggas upp vid gården, där såväl finkultur som populärkultur ska samsas och människor i alla åldrar mötas. Hon trivs med sin uppgift och förklarar att framtidsutsikterna för kulturlivet vid området är mycket goda. Vi utvecklar nya koncept hela tiden och samarbetar bland annat med Arbis. Vi ordnar också författarbesök och musiktillställningar och funderar också på ett herrgårdsdrama i Agatha Christiestil då vi också bjuder på mat. Juthbacka, som är folkets plats, har växt till liv igen. 30 31

Att återskapa en klangvärld från 1500-talet Alexander Uggla jag gör misstaget att kalla det stora, vackert utformade träinstrumentet för en gitarr. Nej, en gitarr är det här ju inte, rättar niklas mellberg mig. Vid första anblicken är likheterna ändå många: en stor ihålig kropp som förstärker ljudet, en lång hals med tvärgående band som avgränsar tonerna från varandra och längst ut stämskruvar som reglerar längden på varje sträng. Dessutom hanterar Mellberg instrumentet som en vanlig gitarr, han trycker in strängarna med vänster hand och plockar tonerna med höger hands fingrar. Men man ska inte låta skenet bedra. Den lite gammalmodigt ljudande klangen kommer från en teorb. Teorben hör till de mer sällsynta stränginstrumenten. Betydligt kändare är den närbesläktade renässanslutan som i regel är kortare och annorlunda formgiven än teorben, som har hela fjorton strängar. De sju högsta strängarna kan man trycka 32 33

ned mot greppbrädet som på en vanlig gitarr, medan tonerna från de lägsta inte går att förändra. De sju lägsta strängarna har därför bara en ton var. Då jag började spela på det här instrumentet blev jag förvånad över hur lite man kan förlita sig på standardlösningar. Till exempel fingersättningen måste man lösa på ett helt annat sätt än man är van vid, säger Mellberg som har spelat klassisk gitarr i närmare trettio år. Under slutet av 1500-talet ökade intresset för enstämmig sång och det behövdes ett instrument som man kunde ackompanjera sången med. Man ville utvidga registret nedåt utan att förlora de höga tonerna. Kompromissen blev en kombination av två instrument: man lade till några långa bassträngar på en vanlig luta. Från sina italienska hemtrakter spred sig teorben småningom till Frankrike där den användes ännu på 1700-talet. Det stora och ganska otympliga instrumentet fick till slut ge vika för ärkelutan och nya riktningar inom musiken. Först under senare delen av 1900-talet blev den tidiga musiken och de gammalmodiga stränginstrumenten moderna igen. Det var ändå inget självklart beslut för Niklas Mellberg, som är utbildad musiker från konservatoriet i Helsingfors, att bekanta sig närmare med teorben. Men då jag läste mer om den musik som har komponerats för teorb blev jag glatt överraskad. Det är en mycket intressant repertoar, avantgardistisk på många sätt och med oväntade lösningar. Den spretar åt olika håll. Det är det originella i musiken som har lockat honom att lära sig spela teorb. Själv har han en kopia av originalinstrumentet, byggd i Finland. Men det räcker inte med att kunna hantera det, utan det behövs också historiska insikter för att kunna återskapa den ursprungliga klangvärlden. Man använder smak och kunskap som ett filter för att kunna återskapa det riktiga ljudet. Man måste tänka med den tidens hjärna, fast det förstås är omöjligt. Men det hjälper att studera den tidens historia och orsakerna till att teorben ser ut såhär. Och så kan man läsa förorden till den musik som skrevs för att få en bild av de individuella musikernas teknik. Sedan sommaren 2006 har Niklas Mellberg haft möjlighet att tänka med den tidens hjärna på hel- tid, eftersom han tilldelades Svenska kulturfondens arbetsstipendium för att fördjupa sig i teorben och redigera undervisningsmaterial för gitarr. Under ett år är han därför tjänstledig från sitt jobb som lärare vid Musikinstitutet Raseborg. Istället arbetar han med en solorepertoar för teorb samtidigt som han tar privatlektioner i spelteknik. Målet är att framföra soloprogrammet under hösten 2007. Mellberg koncentrerar sig på den stilperiod då teorbmusiken fick luft under vingarna, det vill säga mellan åren 1590 och 1640. En orsak till att perioden skiljer sig från mängden kan bero på att man idag känner till bara fyra betydande personer som skapade musik under teorbens ungdomsår. Italienarna alessandro piccinini, bellerofonte castaldi och pietro paolo melli samt tysken giovanni girolamo kapsberger gick dessutom åt olika håll musikaliskt sett, vilket skapade den spretighet som har fascinerat Mellberg. Och då han beskriver sitt personliga förhållande till den klang som det sällsynta stränginstrumentet producerar, går mina tankar osökt till en vinkännares lovsång av en stor smakupplevelse. De många strängarna ger ett skimmer av toner som resonerar hela tiden. Det finns alltid något som klingar kring den ton man spelar. Ljudet har en barytonkvalitet med låga fundamenttoner, men teorben går ändå inte så högt att tonerna skulle bli vassa. Klangen den ger ifrån sig är varm. Jo, varm är nog det ord jag tycker att bäst beskriver mitt instrument. 34 35

Uppläsningen ger plats för lyssnarens fantasi Lotta Moring skådespelaren nina hukkinen blir intervjuad över en kopp kaffe på Café Kafka i Svenska Teaterns hus i centrum av Helsingfors. Det är en vanlig måndag i mars. Allt emellanåt går en kollega förbi och stannar för att växla några ord. Inga autografjägare finns på plats. Men småbarnen skulle knappast identifiera henne, för dem borde hon skruda sig i rosa overall och bli Isa gris, kompis till fåret Bärtil i buu-klubbens program med samma namn. En lite äldre publik känner bäst igen henne i mer romantiska 1800-talskläder, som Johanna Lindhof i den populära tv-serien Hovimäki. Isa och Johanna är två sidor av Nina Hukkinen, men det finns fler. För en frilansskådis gäller det att ha många järn i elden, och just nu brinner hon för en numera lite udda och otrendig konstform, uppläsning av dramatik. Uppläsningen är en avskalad upplevelse, utan nutidens snabbhet, beskriver Nina. För publiken är uppläsningen ett okomplicerat format som ger plats för den egna fantasin. En del sitter med ögonen slutna och bara lyssnar. Det blir som en blandning av hörspel och improvisation. I Ninas hemstad Grankulla finns en vacker sekelskiftesvilla, Vallmogård, som författaren mikael lybeck lät bygga åt sin familj. Vallmogård disponeras numera av stadens kulturförvaltning. Nina insåg att villan skulle kunna bli en fin miljö för uppläsning av Lybecks i dag rätt okända texter, som en gång spelades i både Helsingfors och Stockholm. År 2005 arrangerade hon en uppläsningsserie som blev mycket omtyckt. Det hade varit synd att lämna ett fungerande, enkelt och smidigt koncept, konstaterar Nina. Varför inte pröva på uppläsning av nutidsdramatik? Det finns så få finlandssvenska scener och det skrivs mer pjäser än det sätts upp. Många fina, levande texter spelas kanske bara en gång 36 37

Tack vare ett arbetsstipendium från Kulturfonden fick Nina tid att slå sig ner och botanisera i den finlandssvenska dramatiken. Hon valde ut tre pjäser av tre samtidsdramatiker som sattes lästes! upp på Vallmogård i höstas. joakim groths historiska pjäs Skotten i Helsingfors inledde serien, följd av Den sista cigarren, en nutidskomedi om åldrande av bengt ahlfors, och som nummer tre en fars av absurdisten anders larsson, Svarta stjärnor mot vit botten. Först dagarna före den första uppläsningen började Nina oroa sig skulle det alls komma någon publik? Hon hade varit så ivrig och inte tänkt på att andra kanske inte var lika entusiastiska. Men när salen fylldes och folk började bära in extra stolar för att få sitta kunde hon andas ut. Det var en fest! Inför varje läsning kontaktade Nina pjäsförfattaren, valde skådespelare ett nytt gäng för varje pjäs och ordnade med allt det praktiska, reklam och annat. Nina deltog också själv i varje pjäs. Repetitionsarbetet följde ett enkelt koncept. Jag skickade manus till skådespelarna, alla läste hemma och så repeterade vi en gång före föreställningen. Ett annat projekt som Nina har möjlighet att ägna sig åt tack vare sitt stipendium handlar om clownteknik. Under ledning av per sörberg, en rikssvensk skådespelare och teaterpedagog, bekantar sig Teater Mars med denna okonventionella arbetsmetod. Slutresultatet ska bli en klassisk föreställning i ny tappning. Samma skådespelare som gjorde Tre systrar i mitten av nittiotalet gör nu pjäsen i en clownversion. Clowntekniken handlar om att vara i nuet och 38 släppa alla förhandsplaner, förklarar Nina. Pjäsen utgör stommen, men clownerna kan göra saker för stunden. Nina deltar också i en teaterfortbildning på Teaterhögskolan där skådespelarna kliver ner från scenen och in i nya sammanhang, bland annat sjukoch socialvården. Nina, som själv nästan hann utbilda sig till socialarbetare innan hon via ytterligare ett par kringelkrokar landade i teatervärlden, leder en workshop för socialarbetare som lär sig nya sätt att närma sig sina klienter. Kulturfondsstipendiet är ett år långt, men Nina har delat upp det i två halvårsperioder med en paus emellan. Pausen pågår just nu, och den tiden ägnar Nina åt att spela med i Alice i underlandet på Viirus. I likhet med de övriga kvinnliga rollinnehavarna spelar Nina flera roller kring Alice som gestaltas av uppsättningens enda man. I höst tar det andra stipendiehalvåret vid och då är det dags för en ny uppläsningsserie på Vallmogård, denna gång med kvinnliga dramatiker. susanne ringell är självskriven, och så blir det två till. Också clownprojektet fortsätter, liksom studierna vid Teaterhögskolan. Nina har även spånat kring ett skolprojekt, att tillsammans med elever läsa pjäser från olika tidsperioder. Men det kan också bli någonting annat, kanske dikt i någon form. Uppläsningsserierna har lett till att Nina fått ett par privata keikkor där hon läst noveller av Tjechov. Som frilansskådis ska man vara öppen för nya saker. Nyfikenhet och iver är bra egenskaper hos frilansare. Det finns perioder när man är utan jobb, så man måste också själv skapa arbete åt sig. Men först ska Nina spela in nya avsnitt av Bärtil för tv. I sommar, så det blir en svettig sejour i den rosa grisdräkten. Den fria kvinnan på Knakaborg Sabine Forsblom wildemans står det på björken vid vägen där man svänger in. I en hundgård skäller något stort och vitt. Vid dörren sitter en kanin i sin bur. Bakom knuten står en väderkvarn och sträcker sina vingar mot himlens vindar. I dörren till glasverandan tar Mia emot med ett litet beige nystan på armen. Visst. Det finns något vilt och fritt över stället. Gården är en av de äldsta i byn med anor från 1200-talet, säjer Mia. Huset är visserligen nyare men andan finns här golven knakar och ställets inofficiella namn är Knakaborg. Vi sätter oss i köket och tittar ut mot väderkvarnen. Den är den äldsta fungerande i Östnyland, säjer Mia med stolthet i rösten. Det var den vi började med att renovera när vi kom hit för åtta år sen. Det gäller att visa att man som utböling kan ta vara på det man köpt, att man respekterar det ställe som alla bybor känner till. Och respekt har mia aitokari fått. I dag är 39