Nu ska vi åka till Sverige

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Nu ska vi åka till Sverige"

Ingeborg Bengtsson
för 7 år sedan
Visningar:

1 Nu ska vi åka till Sverige Hanna Fagerlund

2 Vad händer med ett folk de svenska myndigheterna frenetiskt eftersträvar att försvenska? Det var inte förrän 1957 förbudet för tornedalingar att tala meänkieli i skolan avskaffades. Vad händer med ett språk som inte får talas? Klockan är strax över ett på dagen och solen värmer varmare än den gjort under hela våren. Det känns som en riktig sommardag. Jag och min projektgrupp sitter på Djurgårdsfärjan och vinden svalkar skönt snarare än kyler. Vi är ganska många på båten, alla med destinationen Gröna Lund. Vi ska träffa Mirja Mörtlund som jobbar inom rekrytering av personal på olika nöjesparker. Vi ska intervjua och lyssna på hennes upplevelser och tankar kring bland annat identitet - som tornedaling. Det var år 1999 som tornedalingarna blev en av Sveriges fem officiellt erkända nationella minoriteter. Liksom samerna kan även medelålders och äldre tornedalingar berätta om att de som barn inte fick tala sitt språk, meänkieli, i skolan. De svenska myndigheterna, särskilt skolmyndigheterna, eftersträvade länge att försvenska tornedalingarna.

3 Vi är några minuter tidiga och bestämmer oss för att sätta oss i solen på en trätrappa mittemot ingången närmast båtarna. Efter en kort stund dyker en ung och korthårig blond tjej upp med ett leende och en energi som smittar av sig direkt. Leendes och skrattandes presenterar vi oss alla och skakar hand. Vi följer med Mirja som med ett kort och ett blipp öppnar en dörr som släpper in oss till nöjesparken, som egentligen är stängd. Vi går förbi radio-bilar och flygande tekoppar och sätter oss sedan vid vattnet runt ett bord. Blå tåget och spökhuset ligger precis bredvid oss, vilket vi påminns om med jämna mellanrum tack vare rytande ljudeffekter de flesta av oss känner igen från barndomen. Vi trycker igång röstmemon på våra mobiltelefoner och intervjun sätter igång. Mirja Mörtlund är 27 år gammal och är född och uppvuxen i en by som heter Kangos i Tornedalen. Hennes föräldrar, några mostrar, fastrar och farbröder bor kvar där medan hennes lillebror och några kusiner bor i Kiruna. Resten av släkten är rätt utspridd, i Luleå och Stockholm kan man hitta några. -Oj, jag har ganska stor släkt. Min pappa har Vad blir det Tio syskon? Eller nio?, säger hon skrattandes. Själv bor hon numera i Stockholm och har gjort det sedan sju år tillbaka i augusti. När vi ställer frågan har du och din familj många traditioner kopplade till din minoritet? svarar Mirja att det där är lite svårt. -Eftersom att tornedalingar inte har en så väldefinierad kultur, säger hon. Hon berättar att om man jämför med andra minoriteter som till exempel romer och samer så har man inte identifierat sig som tornedalingar som en grupp på samma sätt. Att tornedalingar blivit så pass assimilerade in i det svenska samhället att de på grund av detta inte riktigt har en så tydlig kultur. Men visst finns det traditioner ändå. Hon pratar om hur viktig närheten till naturen är och att man på våren torkar renkött och på hösten plockar bär. Men också om mentaliteten och gästfriheten. Det är en självklarhet att man slår på kaffe och bjuder på fika om det kommer gäster. Vilket det gör. Dörren står liksom alltid öppen, folk kommer och går lite när man är hemma.

4 När vi frågar om förhållandet till majoritetssamhället beskriver Mirja det med ett exempel. -Min pappa sa alltid när vi var barn och skulle åka nånstans, bara vi skulle utanför Tornedalen, att nu ska vi åka till Sverige. Hon berättar att hon tror att man i Tornedalen inte känner att man tillhör majoritetssamhället, att man är någonstans mittemellan. -Många känner nog att man inte riktigt helt tillhör Sverige även fast man är svensk och känner sig som svensk när man åker utomlands. Åter till assimileringen som Mirja berättade om. Som jag nämnde tidigare tvingades tornedalingarna på sätt och vis att överge sitt språk. Man förbjöd elever att tala finska och meänkieli i skolan och på rasterna, och om det förekom var straff vanligt. Jag vet att min pappa, när han gick skola, blev slagen på fingrarna för att han pratade meänkieli med sina klasskompisar. Hon berättar också om hur språket inte lyckats föras vidare till hennes och yngre generationer, man pratar inte meänkieli med sina kompisar som man gjorde förr. -Och det är ju jätte sorgligt verkligen. Jag känner nog en ganska stor personlig sorg i att jag inte har språket med mig, och känner att jag på ett sätt liksom saknar en del av mig. Mirja talade meänkieli när hon var barn men sen försvann det allra mesta när hon blev äldre. -Mina första ord när jag var barn var på meänkieli, tillägger hon. Men varför ser det ut såhär? Pratade man inte meänkieli hemma? -Det är ju på grund av den Vad heter det Assimileringspolitik som Sverige har bedrivit mot tornedalingar och minoriteter överhuvudtaget, säger hon. -Det har ju svenska staten verkligen lyckats med, att ta död på språket och kulturen och fått tornedalingar att bli svenskar och inte något annat. Mirja förklarar att det finns en djupt rotat skam i att tala meänkieli. Att det länge sågs som något fult och att man var mindre värd om man inte kunde tala svenska. -Man var mindre intelligent och mindre fin på något sätt, förklarar hon. Det var svårt att känna tillhörighet och lätt att känna utanförskap till det svenska samhället. -För att få tillhöra det fina Sverige så skulle man ju prata svenska. -Det sitter nog väldigt djupt, även fast idag så tror jag ändå att min pappa och den generationen är väldigt stolta över sin kultur och sitt språk. Men de har nog ändå gjort att man inte har fört det vidare till den yngre generationen, avslutar hon med. Det var på slutet av 50-talet som förbudet att tala meänkieli i skolan avskaffades. Samtidigt tilläts skolbiblioteken att köpa in finsk litteratur och år 1988 bestämde man att samiska, tornedalska och romska elever hade rätt till hemspråksundervisning på det egna språket.

5 -Hur ser du på framtiden för tornedalingar?, frågar vi. -Framtiden? Ibland känns ju framtiden på ett sätt väldigt sorglig, att det kommer på nåt sätt dö ut med språket, svarar hon. -Så det känns ju väldigt hoppingivande. Också att det nu finns ett tornedalingarnas ungdomsförbund. Det tror jag också gör mycket, liksom att ungdomar börjar se sig som tornedalingar. Även dom som inte har fått med sig språket. -Det är ju klart att tornedalingar också är väldigt mycket mer än bara ett språk men mycket finns väl i språket också, på ett sätt hur man är Det sociala, tillägger hon. Men Mirja berättar också att det finns ett växande hopp. -Jag tror att man mer och mer i Tornedalen har börjat identifiera sig som tornedalingar och säga att man inte bara är svensk, eller någonting mittemellan, utan att man verkligen är tornedaling. Och att man har börjat sätta ord på vad den tornedalska kulturen är. Hon talar också om en växande stolthet. -Jag känner mig väl ganska stolt, eller jag har en stolthet över mitt ursprung. Att jag har ett ursprung som inte är likt andras ursprung eller uppväxt. Hon berättar att hon ser det som en stor rikedom, att ha tillgång till en annan kultur och ett annat språk. Att kunna leva sitt liv i Stockholm men också ha sin tornedalska del.

6 När vi pratar om den nya generationen tornedalingar säger Mirja att hon tror att det är väldigt olika på hur ungdomar ser på sin identitet som tornedaling. Att många inte reflekterar över det alls medan andra får en större och större vilja att bevara det som finns. -Jag tror att många har blivit mer medvetna om deras ursrpung och deras tornedalska tillhörighet och vad det innebär. Och att de försöker mer och mer att ta vara på det och kanske börja använda mer och mer meänkieli. Även fast man inte pratar det, men använda mer sådana uttryck och liksom bevara dom. Det tror jag man gör mycket, eller många ungdomar i Tornedalen. När vi tar upp den där skammen som satt så djupt rotad i de äldre generationerna över identiteten och språket, förklarar Mirja att det ser väldigt annorlunda ut nu. -Den yngre generationen har nog absolut ingen skam alls, skulle jag säga. Det tror jag verkligen inte. Jag tror den yngre generationen och min generation är väldigt stolta över att man kommer från Tornedalen. Hon berättar att dem flesta nu ser på det väldigt positivt och att man är ganska stolt över sin minoritet och där man kommer från. Att man lyfter upp det och nästan gärna skryter lite om det. Så. Vad händer med ett folk de svenska myndigheterna frenetiskt eftersträvar att försvenska? Vad händer med ett språk som inte får talas? Det som hände med tornedalingarna enligt Mirja är att de kämpade emot. Visst lyckades staten greppa tag om språket och börja dra ifrån dem det, men nu börjar de rycka i andra änden av linan också.

Relevanta dokument

En klassisk saga från tornedalen.

Tornedalingar En klassisk saga från tornedalen http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3129&grupp=15658&artikel=4597352 Begreppet tornedaling används för att förklara både en regional (=ett