Det ekonomiska läget och utvecklingsutsikterna

4/2005 september Det ekonomiska läget och utvecklingsutsikterna Ändringar i arbetsmarknadsstödet och utkomststödet Prisindex för offentliga utgifter, kommunalekonomin Skattefrågor Hur en höjning av inkomstskattesatsen inverkar på utjämningen av statsandelar Statsandelarna år 2006 Bokföringsanvisningar

Kuntatalous Kommunalekonomi Nro/nr 4/2005 Lehti ilmestyy n. 5 kertaa vuodessa Infobladet utkommer ca.5 gånger per år Julkaisija / Utgivare Suomen Kuntaliitto Finlands Kommunförbund Toinen linja 14 Andra linjen 14 00530 Helsinki Helsingfors puh./tfn (09) 7711 fax (09) 771 2570 www.kunnat.net www.kommunerna.net Painosmäärä 1270 kpl Upplaga 1270 st Painopaikka / Tryckeri Kuntatalon Painatuskeskus, Helsinki Tryckericentralen i Kommunernas hus i Helsingfors Tilaushinnat / Prenumerationer Tiedotetta toimitetaan kuntiin ja kuntayhtymiin yksi ilmainen kappale. Alla kommuner och samkommuner får ett gratis exemplar av informationsbladet. Lisätilaukset à 75 euroa vuosi Kuntatalouden vastuualueelta/ Raija Haaja, p. (09) 771 2077 tai fax. (09) 771 2570 raija.haaja@kuntaliitto.fi Extra prenumerationer à 75 euro/år av Raija Haaja, raija.haaja@kommunforbundet.fi fax (09) 771 25 70 Tiedote on myös Internetissä Kuntaliiton Internet-sivulla Informationsbladet finns också på Kommunförbundets webbsidor www.kunnat.net > Kauppapaikka > Kuntatiedotteet > Kuntataloustiedottet www.kommunerna.net > Verksamhetsområden > Kommunalekonomi Vastuuhenkilöt / Ansvariga Martti Kallio Jan Björkwall Toimittanut / Sammanställt av Raija Haaja SISÄLLYSLUETTELO Det ekonomiska läget och utvecklingsutsikterna 3 Det allmänna ekonomiska läget Den kommunala ekonomin 2005 2006 Ändringar i arbetsmarknadsstödet och utkomststödet 6 Prisindex för offentliga utgifter 6 Skattefrågor 8 Beskattningen och debiteringsredovisningen för skatteåret 2004 Redovisningen av kommunalskatt för skatteåren 2005 och 2006 Kommunernas andel av beskattningskostnaderna Hushållsavdraget höjs Ändringar i årsdeklarationen till skatteförvaltningen 2005 Samkommunernas inkomstskatteskyldighet Resekostnadsersättning vid hyrning av arbetskraft Avdrags- och återbäringsrätt för moms på hotellfrukost Utvidgad momsskyldighet för uthyrning av båtplatser Fastighetsskatten 2005 Fastighetsskatt för obebyggda byggtomter och kraftverk Hur en höjning av inkomstskattesatsen inverkar på utjämningen av statsandelar 15 En höjning inverkar inte på utjämningens belopp De kalkylerade skatteinkomsterna och den genomsnittliga inkomstskattesatsen som grund för utjämningen Kommunens egen skattesats inverkar inte Statsandelarna år 2006 17 Utjämningen av statsandelar på basis av skatteinkomster Övergångsutjämningen Den allmänna statsandelen Statsandel för social- och hälsovården Statsandelen för undervisning och kultur Allmänt Pris per enhet för den grundläggande utbildningen 2006 Pris per enhet för gymnasier Förskoleundervisning samt morgon- och eftermiddagsverksamhet Priserna per enhet för bibliotek och medborgarinstitut Priser per enhet för yrkesutbildning och yrkeshögskolor Uppskattning av statsandelen Bokföringsanvisningar 28 Bokföring av pensioner som beviljas och betalas av kommunen Sivu Bilagor: Det allmänna ekonomiska läget (bilaga 1) Lönesummans utveckling inom kommunsektorn (bilaga 2) Kommunarbetsgivarens socialförsäkringsavgifter (bilaga 3) Kommunernas skatteinkomster 2003-2006, md (bilaga 4) Kommunernas och samkommunernas resultaträkning 2003-2006, md (bilaga 5a) Kommunernas och samkommunernas finansieringskalkyl 2003-2006, md (bilaga 5b) Prisindex för offentliga utgifter, Kommunalekonomi (bilaga 6) Prestationsslag P3 (bilaga 7) Prestationsslag H3 (bilaga 8) Statsrådets förordning nr 1148 (bilaga 9) Priser per enhet som utgör grund för statsandelarna 2006 (bilaga 10) Finansieringsandelen för undervisning och kultur (bilaga 11) Priset per enhet för den grundläggande utbildningen (bilaga 12) Grunder för beräkning av priset per enhet för gymnasiet år 2006 (bilaga 13) Statsandelen år 2006 (bilaga 14) 2 Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005

Det ekonomiska läget och utvecklingsutsikterna Det allmänna ekonomiska läget Finansministeriet gav ut en konjunkturprognos i slutet av juli. Ministeriet sänkte prognosen för årets produktionstillväxt till två procent. Även andra prognosinstitut har sänkt sina uppskattningar att den totala produktionsvolymen på grund av strejken inom pappersindustrin i våras. Tillväxten i totalproduktionen ser ändå ut att tillta mot slutet av året. I år kommer nationalprodukten att växa med cirka 2 procent. Åsikterna om nästa års ekonomiska utveckling går isär enligt de uppskattningar som framförts i offentligheten, men allmänt taget uppskattas tillväxten bli snabbare än i år redan av den orsaken att årets nivå är låg. Enligt finansministeriets prognos kommer totalproduktionen att växa med drygt tre procent år 2006. Konsumentpriserna har fortfarande stigit långsamt i Finland, även om takten håller på att försnabbas något. Tillsvidare har inflationstrycket i Finland varit rätt svagt, bland annat på grund av den ökade konkurrensen inom handeln. Sänkningen av alkoholskatten har bidragit till lägre konsumentpriser, likaså den smärre nedgången i räntenivån. Däremot har de högre priserna på olja haft en höjande effekt på konsumentprisindex. Indexet stiger i år med i genomsnitt en procent. Nästa år beräknas konsumentprisindex stiga med i snitt omkring 1,5 procent på årsnivå. Inflationstakten kommer att öka, särskilt om kostnadstrycket realiseras och räntenivån stiger. Arbetslöshetsgraden har under de senaste åren legat på omkring nio procent. Finansministeriet uppskattar att den i år kommer att sjunka till åtta procent. Regeringens centrala mål att höja sysselsättningsnivån har uppfyllts mycket långsamt. Sysselsättningsgraden har i år uppskattats stiga till 68 procent. Arbetslöshetsgraden beräknas sjunka med omkring en halv procentenhet år 2006. Huruvida sysselsättningen förbättras beror utöver servicesektorernas möjligheter att sysselsätta också på de övriga företagens lönsamhetsutveckling och utsikterna för efterfrågan på deras tjänster och varor. Bilaga 1 innehåller siffror och uppskattningar av hur vissa totalekonomiska variabler utvecklas under åren 2001 2006. Uppgifterna och uppskattningarna baserar sig på finansministeriets konjunkturöversikt som gavs ut i juli. Översikten finns på finansministeriets webbsidor, www.vm.fi\svenska. Statens budgetförslag för 2006 innehåller en mer ingående översikt över samhällsekonomins utveckling. Statens budgetproposition offentliggörs 16.9.2005. När propositionen har offentliggjorts kommer vi att uppdatera den uppskattade utvecklingen av variabler som är viktiga för den kommunala ekonomin på Kommunförbundets webbsidor, www.kommunerna.net. Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005 3

Den kommunala ekonomin 2005 2006 Den inkomstpolitiska uppgörelsen och löneutvecklingsprogrammet för den kommunala sektorn höjer kommunsektorns lönesumma med i genomsnitt omkring sju procent under hela avtalsperioden 16.2.2005 30.9.2007. I år beräknas kommunernas och samkommunernas lönesumma växa med cirka 4,5 %. Nästa år kommer den kommunala lönesummans tillväxt att avta något i kommunsektorn, bland annat till följd av att de avtalsenliga höjningarna är mindre än i år. Bilaga 2 beskriver utvecklingen av vissa faktorer som inverkar på lönesumman i kommunsektorn under 1998 2006. Det har skett endast små förändringar jämfört med uppgifterna från april. Efter april har det gjorts vissa preciseringar i kommunernas och samkommunernas socialförsäkringsavgifter 2006, men observera att avgifterna för 2006 i bilaga 3 ännu är preliminära. När avgifterna fastställts kommer vi så snabbt som möjligt att informera om dem i informationsbladet Kommunalekonomi eller på Kommunförbundets webbsidor. I år är den KomPL-avgift som samlas in på förhand i genomsnitt 28,3 % av lönen. Arbetsgivarens andel är 23,4 % och arbetstagarens i genomsnitt 4,9 %. Av nuvarande beräkningar att döma kommer den uppskattade totala avgiften för 2006, dvs. 28,5 %, att fördela sig så att arbetsgivarens avgift blir i igenomsnitt 23,6 % och arbetstagarnas 4,9 %. Statskontoret har i juli skickat kommunerna ett beslut om förskottspensionsavgifterna år 2006 inom det statliga pensionssystemet. De genomsnittliga avgifterna, som främst används i totalekonomiska beräkningar, är följande: den totala avgiften 25,4 %, arbetsgivarnas 20,5 % och arbetstagarnas 4,9 %. Bilaga 3 innehåller uppgifter om kommunarbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter år 2000 2005 och de senaste uppskattningarna för 2006. Kommunernas skatteredovisningar har i år utvecklats något gynnsammare än vad som förutspåddes i början av året. Detta gäller både kommunalskatten och samfundsskatten. Förskotten på årets redovisningar av kommunalskatt har i stort sett motsvarat uppskattningarna. I början av året uppskattade vi att de influtna förskotten för skatteåret 2005 skulle uppgå till 7 321 miljoner euro för perioden januari augusti, men beloppet blev sex miljoner mer. Förskotten för skatteåret 2005 växte med 5,2 procent jämfört med motsvarande period i fjol. Förskotten för skatteåret 2004 har däremot ökat snabbare än väntat i år och det är den främsta förklaringen till skillnaden mellan prognoserna och de verkliga siffrorna i redovisningarna av kommunalskatt. Utvecklingen under resten av året påverkas framför allt av lönesummans utveckling på riksnivå och debiteringsredovisningen. Vi uppskattar att redovisningen av kommunalskatt i år uppgår till cirka 12,42 miljoner euro, vilket är omkring fyra 4 Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005

procent mer än år 2004. Redovisningarna av samfundsskatt beräknas i år uppgå till omkring 1,11 miljarder euro, vilket är nästan fem procent mer än i fjol. År 2006 beräknas redovisningarna av kommunalskatt öka med drygt tre procent. Tillväxten i skatteunderlaget växer i samma takt som lönesumman. Nästa år är inga ekonomiskt stora förändringar att vänta i grunderna för kommunalskatten. Kommunernas skatteinkomster minskar ändå en aning till exempel på grund av att dagpenningspremien inom sjukförsäkringen blir avdragbar. Skogsskattereformen kommer också i någon mån att minska på skatteinkomsterna. Å andra sidan ökar kommunernas skatteinkomster i och med att möjligheterna att dra av frivilliga pensionsförsäkringspremier i beskattningen begränsas. Trycket på att höja kommunernas inkomstskattesatser är fortfarande stort. Vid uppskattningen av kommunalskatteredovisningarna har den genomsnittliga inkomstskattesatsen ändå antagits vara den samma som i år. Kommunernas inkomster av samfundsskatten väntas öka med 4,5 procent nästa år. Prognosen bygger på en måttfull resultatutveckling för företagen. Det finns ändå tecken på att företagens resultatutveckling nästa år kan bli bättre än vad som förutspåtts, vilket skulle innebära mer samfundsskatteinkomster än beräknat. Redovisningarna av fastighetsskatt fortsätter att öka både i år och nästa år. Vid statsrådets budgetmangling bestämdes att den övre gränsen för fastighetsskatten för kraftverk och kärnkraftverk höjs. Till övriga delar blir gränserna för fastighetsskatten oförändrade. Bilaga 4 beskriver utvecklingen av kommunernas skatteinkomster enligt inkomstslag under 2003 2006. Siffrorna bygger på Kommunförbundets skatteprognosram som uppdaterades i juni, och de stämmer överens med finansministeriets skatteinkomstprognos för kommunerna. Kommunernas statsandelar har ökat snabbt under de senaste åren. Merparten av tillväxten beror på de kompensationer för skattenedskärningar som staten betalat under 2003 2005. I år uppgår statsandelarna för driftsekonomin enligt kommunernas resultaträkning till 5,14 miljarder euro. År 2006 blir motsvarande statsandelar 5,51 miljarder euro. Ökningen beror bland annat på kompensationen för arbetsmarknadsreformen och reformen inom finansieringen av sjukförsäkringen, indexförhöjningen, justeringen av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna och vissa anslag för de nationella projekten inom social-, hälso- och sjukvården. Ändringarna i statsandelarna behandlas mer ingående längre fram i informationsbladet. Bilaga 5a och 5b innehåller en resultaträkning och finansieringskalkyl för kommunerna och samkommunerna 2003 2004. Uppgifterna är från Statistikcentralen. Siffrorna i resultaträkningen och finansieringskalkylen för 2005 och 2006 baserar sig på en uppskattning av Delegationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005 5

Ändringar i arbetsmarknadsstödet och utkomststödet Reformen av arbetsmarknadsstödet behandlades i förra numret av Kommunalekonomi. Lagstiftningen och anvisningarna om ekonomiförvaltning, budgetering och tillgången till information är ännu inte klara. Kommunförbundet försöker så fort som möjligt utreda hur kommunernas ekonomiförvaltning ska beakta att kommunen måste delta i kostnaderna för arbetsmarknadsstödet och utkomststödet. I tabellen uppskattas verkningarna av det nya systemet inom arbetsmarknadsstödet och kompensationsförfarandet år 2006. Reformen av arbetsmarknadsstödet skulle totalt sett få följande verkningar för kommunssektorn: Total verkan Mn Genomsnitt Per invånare /inv. över utjämningsgr. /inv. under utjämningsgr. Skatteinkomstutjämningen 83 26 10 Statsand. för soc.- och hälsov., tillägg 68 13 13 Minskn. av statsandelsgrunden (SHM) -144-28 -28 Särskild utgiftsbaserad statsandel 221 42 42 Tilläggsutgifter för arb.marknadsstödet -258-49 -49 Den allmänna statsandelen 30-4 12 Nettoeffekt 0 0 0 Vid regeringens budgetmangling beslutades att stödtagarnas självriskandel för boendekostnader (7 %) slopas i utkomststödet som en del av det s.k. fattigdomspaketet. Förändringen innebär att kommunernas utgifter för utkomststöd ökar med omkring 40 miljoner euro. Kommunerna får kompensation för utgiftsökningen genom att statens andel i finansieringen av arbetsmarknadsstödet och utkomststödet höjs med 20 miljoner euro och de återstående 20 miljonerna kompenseras genom höjning av statsandelsprocenten för social- och hälsovård (se s. 21). Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Martti Kallio, tfn (09) 771 20 82, 050 369 97 04 Prisindex för offentliga utgifter Statistikcentralen ändrade i fjol prisindex för offentliga utgifter. De källor och metoder som använts för beräkningen av indexet anges i metodbeskrivningen (Julkis- 6 Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005

ten menojen hintaindeksi 2000=100, Statistikcentralen, september 2004). Prisindexet för offentliga utgifter publiceras varje kvartal på Statistikcentralens webbsidor. Indexet har beräknats separat för statens respektive kommunernas ekonomi. De senaste uppgifterna är från årets andra kvartal. Utgående metodbeskrivningen och tidigare prisindex för den kommunala ekonomin har Kommunförbundet utarbetat en tidsserie i tabellform för kommunerna och samkommunerna (bilaga 6). Observera att indexserierna beskriver den genomsnittliga prisutvecklingen. Prisindexet för den kommunala ekonomin beskriver främst hur priserna och kostnaderna utvecklats i kommunerna och samkommunerna. Med hjälp av prisindexet kan man dessutom uppskatta hur utgifternas volym utvecklas genom att eliminera prisernas utveckling från utgifterna enligt gängse pris (de nominella utgifterna för respektive år). Med hjälp av prisindex kan man också visa hur kommunernas tillgängliga resurser (skatteinkomster, statsandelar och övriga inkomster) reellt har utvecklats per år eller under en längre tidsperiod. Kommunalekonomin sammanlagt beskriver hur prisindex för kommunernas och samkommunernas utgifter utvecklats sedan 1980. Det är ett index som beskriver inkomstnivån, grunderna för indirekta arbetskraftskostnader, köp av varor och tjänster samt den genomsnittliga utvecklingen av priserna för finansieringen. Indexet kan användas när man vill uppskatta hur utgifterna inom den kommunala ekonomin utvecklas från ett år till ett annat. Med vissa förbehåll kan det också användas för beskrivning av prisutvecklingen för en enskild kommun, samkommun eller region. När indexet används bör man beakta att till exempel indexutvecklingen år 2002 påverkades av att återkravet på momsåterbäringar slopades, vilket kännbart minskade kommunernas finansieringsutgifter. På lång sikt har indexutvecklingen påverkats av förändringar i kommunernas förtjänstnivåindex, förändringar i grunderna för indirekta arbetskraftskostnader och den allmänna kostnadsutvecklingen (konsumentprisindex, partiprisindex, byggnadskostnadsindex) med de viktstrukturer som gäller för den kommunala ekonomin. Indexens utveckling presenteras från och med 1990 också enligt förvaltningsområde. Indexet beskriver då den genomsnittliga prisutvecklingen per år i utgifterna inom ett visst förvaltningsområde i kommunerna och samkommunerna. I tabellen kan man utläsa att olika förvaltningsområden har haft en närapå lika snabb utveckling från år 1995 till 2004. Bara inom undervisnings- och kultursektorn har prisutvecklingen varit långsammare än inom andra sektorer. Observera att verkningarna av att återkravet av moms slopats inte syns i de förvaltningsspecifika indexen. Utöver indexet anger tabellen en koefficient, med vilken utgifterna för ett visst år kan omvandlas till 2004 års priser. Om de nominella utgifterna för kommunens/samkommunens hälso- och sjukvård var tusen enheter år 1990, motsvarar det på 2004 års nivå 1462 enheter. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005 7

Skattefrågor Inkomstbeskattning Beskattningen och debiteringsredovisningen för skatteåret 2004 Beskattningen för skatteåret 2004 blir färdig inom oktober 2005. Kommunerna får förhandsuppgifter om beskattningen senast den 15 september. Förhandsuppgifterna publiceras också på skatteförvaltningens webbsidor, www.vero.fi/svenska > Redovisningar till skattetagare. För förvärvs- och kapitalinkomsternas del ges en redovisning av samma karaktär som debiteringsredovisningen i november. De skatter som redan redovisats för skatteåret 2004 rättas så att de motsvarar debiteringsförhållandena enligt den verkställda beskattningen. Dessutom avdras från kommunerna deras andel av förskottsåterbäringarna till de skattskyldiga för skatteåret 2004. De uppgifter som finns att tillgå i september är endast riktgivande. Resultatet av den egentliga redovisningen kommer att preciseras allteftersom skatteberedningen framskrider. Förfallodagarna för tilläggsuppbörden av skatt på förvärvs- och kapitalinkomster är 1.12.2005 och 1.2.2006. De skatter som influtit på förfallodagarna redovisas till kommunerna i januari och mars 2006. Redovisningen av kommunalskatt för skatteåren 2005 och 2006 Fördelningsandelarna vid förskottsuppbörden för skatteåret 2005 rättas i redovisningen i december 2005. Då ändras andelarna både för enskilda kommuner och för skattetagargrupperna. I samband med ändringen rättas de skatter som redan redovisats för skatteåret så att de motsvarar de nya andelarna. Nya gruppandelar och andelar för enskilda kommuner beräknas också för skatteåret 2006, och dessa tillämpas för första gången i redovisningarna i februari 2006. När fördelningsandelarna för enskilda kommuner beräknas för skatteåren 2005 och 2006 används den kommunalskatt som ska betalas för skatteåret 2004 som grund. Kommunernas andel av beskattningskostnaderna De beskattningskostnader som tas ut av kommunerna 2006 uppskattas enligt budgetpropositionen öka med cirka 1,0 procent jämfört med budgetpropositionen 2005. Kommunernas andel av beskattningskostnaderna beräknas bli cirka 114,2 miljoner euro. År 2005 är andelen omkring 113 miljoner euro. Beskattningskostnaderna påverkas av den fortsatta utvecklingen och marknadsföringen av Tyvi-tjänsterna och skattekontoprojektet och det internetbaserade betalningssystemet för små arbetsgivare samt utvecklingen av elektronisk kommunikation, bland annat möjligheterna till elektronisk ändring av skattekort. År 2006 beräknas alla personkunder få förhandsifyllda skattedeklarationer. 8 Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005

Hushållsavdraget höjs Regeringen föreslår i budgetmanglingen att hushållsavdraget ska höjas i syfte att förbättra hushållens möjligheter att sysselsätta. Maximibeloppet för hushållsavdraget föreslås bli höjt från 1 150 euro till 2 300 för hushålls-, omsorgs- och vårdarbete. Ändringar i årsdeklarationen till skatteförvaltningen 2005 1. Kommunala familjedagvårdare I löntagarspecifikationen (årsanmälningsblankett 7801r) har familjedagvårdarnas löner tidigare angetts som prestationsslag P (Lön av huvudsyssla) i punkt 10 och prestationens belopp har angetts i punkt 14 (Penninglönens/Prestationens belopp). Kostnadsersättningarna har uppgetts i punkt 57 (Skattepliktiga kostnadsersättningar). Kostnadsersättningarna utgör alltså skattepliktig inkomst för familjedagvårdarna. För år 2005 har ett nytt prestationsslag P3 (Lön till kommunala familjedagvårdare), införts i löntagarspecifikationen. Lönens penningbelopp uppges fortsättningsvis i punkt 14 och kostnadsersättningarna i punkt 57. Tidigare måste familjedagvårdarna i sin egen beskattning yrka på avdrag för kostnadsersättningar. Från och med år 2005 behöver de inte längre göra det, då uppgifterna om kostnadsersättningar uppgetts i punkt 57. (Se bilaga 7/prestationsslag P3) 2. Familje- och närståendevårdare I löntagarspecifikationen 2005 (årsanmälningsblankett 7801r) har det också skett vissa förändringar beträffande arvoden och kostnadsersättningar till familje- och närståendevårdare. Prestationsslag H3 (Arvode och kostnadsersättningar till familjevårdare och närståendevårdare) i punkt 10 är oförändrat. Det totala beloppet av arvoden och kostnadsersättningar uppges fortsättningsvis som bruttobelopp i punkt 14 (Penninglönens/prestationens belopp). Nytt i årsanmälan 2005 är att kostnadsersättningarna till familje- och närståendevårdare också uppges i punkt 57 (Skattepliktiga kostnadsersättningar). Tidigare måste familje- och närståendevårdarna i sin egen beskattning yrka på avdrag för kostnadsersättningar. Från och med år 2005 behöver de inte längre göra det, då uppgifterna om kostnadsersättningar uppgetts i punkt 57. (Se bilaga 8/prestationsslag H3) 3. Årsanmälningarnas betydelse i beskattningen Förfarandena kring skatteförslag och skattedeklarationer förenhetligas för skatteåret 2005, vilket innebär att alla fysiska personer får en färdigt ifylld skattedeklaration. Skattedeklarationerna skickas till de skattskyldiga i mars-april 2006. De skattskyldiga ska korrigera eller komplettera skattedeklarationen och skicka den tillbaka i början av maj, dvs. 1 ½ månad tidigare än vad som gäller för det nuvarande skatteförslaget. Den stramare tidtabellen förutsätter att uppgifterna av utomstående (t.ex. löntagarspecifikationerna på årsanmälningsblankett 7801r) kan behandlas snabbare än nu och att deras innehåll håller ännu högre standard än tidigare. För familjedagvårdarna samt familje- och närståendevårdarna handlar innehållskravet framför allt om att prestationsslaget i punkt 10 anges korrekt. Det nya prestationsslaget P3 används för penninglön till familjedagvårdare. Prestationsslaget H3 för Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005 9

arvoden och kostnadsersättningar till familje- och närståendevårdare kvarstår. För att de ovan nämnda målen ska nås behövs mer elektronisk informationsöverföring från utomstående till Skattestyrelsen. Ett led i utvecklingen är att förpliktande bestämmelser om elektronisk överföring utfärdas. 4. Elektronisk årsanmälan via Tyvi-tjänsten Skattestyrelsens föreskrift om skyldigheten att använda en elektronisk dataöverföringsmetod ingår i Skattestyrelsens beslut om en allmän skyldighet att lämna uppgifter (Dnr 1655/32/2004, 15.11.2004 / Författningssamlingen 1115/2004). Den första förpliktande föreskriften gäller uppgifter för skatteåret 2005 och omfattar arbetsgivare med mer än 40 anställda (se 34 och 35 i beslutet ovan). Också de kommunala arbetsgivarna ska bland annat skicka in årsdeklarationerna för skatteåret 2005 i elektronisk form till skatteförvaltningen i januari 2006. Årsdeklarationerna görs lättast och snabbast med hjälp av den elektroniska Tyvitjänsten. När uppgifterna ges i elektronisk form minskar det manuella arbetet och riskerna för fel. Mera information om Tyvi-anmälan ges på Skattestyrelsens webbsidor www.vero.fi > Svenska > Tyvi-tjänsten eller servicenumret 010 320 565. Samkommunernas inkomstskatteskyldighet Centralskattenämnden har 1.6.2005 gett ett förhandsavgörande om samkommunernas inkomstskatteskyldighet (Nr 42). CSN 1.6.2005 N 42/2005 Enligt 21 4 mom. i inkomstskattelagen är bl.a. kommuner och samkommuner skattskyldiga endast för inkomst av näringsverksamhet och inkomst av fastigheter eller delar av fastigheter som har använts för annat än allmänt eller allmännyttigt ändamål. Den sista meningen i 21 4 mom. föreskriver emellertid att kommuner inte är skattskyldiga för inkomst av näringsverksamhet som de bedriver inom sitt område eller för inkomst av fastigheter på kommunens område. Denna bestämmelse om skattefrihet för kommuner kunde inte tillämpas på samkommuner. Samkommunerna ansågs alltså vara skattskyldiga för inkomst av näringsverksamhet som de bedriver och för inkomst av fastigheter till en kommun eller församling. Förhandsavgörande för åren 2005 och 2006. Inkomstskattelagen 21 1 mom. 3 punkten och 4 mom. (ej vunnit laga kraft) Kommentar: I fallet var det fråga om tillämpning av 21 4 mom. i inkomstskattelagen. Utgångspunkterna i inkomstskatteskyldigheten för kommuner och samkommuner är följande: - Kommunerna, samkommunerna och landskapen är delvis befriade från skatt (ISL 21 1 mom.) - Kommunerna och samkommunerna är skattskyldiga endast för inkomst av näringsverksamhet och inkomst av sådana fastigheter eller 10 Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005

delar av fastigheter som använts för annat än allmänt eller allmännyttigt ändamål (ISL 21 4 mom.) - Kommunerna inte är skattskyldiga gentemot sig själva, dvs. för verksamhet som bedrivs på deras eget område, och inte heller för fastigheter som de äger på sitt område (ISL 21 4 mom.) - Kommunerna betalar inkomstskatt endast för näringsverksamhet som de bedriver på en annan kommuns område (t.ex. kommunens el-, vatten- och värmeverk utanför kommunens eget område) eller för fastigheter som kommunen äger på en annan kommuns område och som inte används för allmänt eller allmännyttigt ändamål Centralskattenämnden anser i sitt avgörande - att samma begränsning inte gäller samkommuner: de har inget eget område - att samkommunerna är inkomstskatteskyldiga för all näringsverksamhet de bedriver och för inkomster av fastigheter som inte används för allmänt eller allmännyttigt ändamål. Inkomstskattesatsen för samfund som delvis är befriade från inkomstskatt enligt 21 1 mom. i inkomstskattelagen är 6,2322 år 2005 (ISL 124 3 mom.) Skatt betalas inte enligt den allmänna samfundsskattesatsen (26 %), eftersom staten avstått från sin andel av inkomstskatten. I praktiken betyder det här att om kommunens eller samkommunens bedriver skattepliktig näringsverksamhet eller får skattepliktig inkomst för sådana fastigheter eller delar av fastigheter som används för andra än allmänna eller allmännyttiga ändamål, ska kommunen eller samkommunen betala inkomstskatt på vinsten av näringsverksamheten och för inkomsten av fastigheten enligt den sänkta samfundsskattesatsen och inte enligt den normala skattesatsen (26 %). Förhandsavgörandet har överklagats hos högsta förvaltningsdomstolen, så centralskattenämndens avgörande har alltså inte vunnit laga kraft. I förhandsavgörandet tas inte ställning till hurdan verksamhet i samkommunen som till sin natur är skattepliktig näringsverksamhet eller vad som avses med användning av fastighet för allmänt eller allmännyttigt ändamål i kommunerna verksamhet. Resekostnadsersättning vid hyrning av arbetskraft HFD 4.7.2005 L 1707 Förskottsuppbörd Hyrning av arbetskraft Skattefria resekostnadsersättningar Daglig resa från bostaden till den egentliga arbetsplatsen A Ab sålde läkartjänster åt olika hälsocentraler och sjukhus. Bolaget hade ett kontor med två heltidsanställda, men läkarna i bolagets tjänst arbetade inte på kontoret. Läkarna kunde på bolagets webbsidor se för vilka arbetsskift sjukhusen och hälsocentralerna behövde dem, och arbetsskiften reserverades i allmänhet via webbsidorna. Läkare B arbetade på heltid i A Ab:s tjänst 5 20 arbetsdagar i månaden och beroende på situationen antingen på samma eller på olika arbetsplatser. B:s resa Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005 11

från bostaden till respektive arbetsplats var inte att betrakta som en resa som berättigar till skattefria resekostnadsersättningar enligt 71 i inkomstskattelagen, utan som resa mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen. A Ab var skyldig att verkställa förskottsinnehållning och betala arbetsgivares socialskyddsavgift för de resekostnadsersättningar som betalades till B för dessa resor. Förhandsavgörande för år 2004. Lagen om förskottsuppbörd 9 1 mom., 13, 15 1, 3 och 4 mom. och 45 Lagen arbetsgivares socialskyddsavgift 1 och 2 Inkomstskattelagen 71 1 2 mom., 72 och 73 Skattestyrelsens beslut om skattefria resekostnadsersättningar under 2004 (10.12.2003/1103) 3 1 och 3 mom. och 5 Kommentar: I fallet uppfylldes inte förutsättningarna för skattefria resekostnadsersättningar. Enligt 72 i inkomstskattelagen avses med skattefri arbetsresa en resa som tillfälligt företas till ett särskilt arbetsställe (eller kursställe) för utförande av arbetsuppgifter (eller deltagande i utbildning). Begreppet särkskilt arbetsställe har inte definierats i lagen. I praktiken avser det ett ställe som ligger på ett visst avstånd från arbetstagarens egentliga arbetsplats eller bostad och där arbetstagaren tillfälligt utför arbetsuppgifter som hör till hans eller hennes arbete. Som arbetsresa betraktas alltså också dagliga resor mellan bostaden och ett särskilt arbetsställe inom sådana branscher där de anställda är tvungna att byta arbetsställe ofta på grund av att arbetena är kortvariga (t.ex. byggbranschen). Man utgår då ifrån att arbetstagaren inte har någon egentlig arbetsplats. Med egentlig arbetsplats avses t.ex. kontor, fabrik, verkstad, lager eller motsvarande byggnad eller en avskiljd plats där arbetstagaren arbetar stadigvarande. Resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen, vilket det ansågs vara fråga om i läkarens fall, betraktas inte som arbetsresor. Ersättningar för resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen utgör skattepliktig löneinkomst för vilken arbetsgivaren ska verkställa förskottsinnehållning och betala socialskyddsavgifter. Vissa kommuner som köper personaluthyrningstjänster inom hälso- och sjukvården av underleverantörer betalar resekostnadsersättningar direkt till läkarna i sådana situationer som beskrivits ovan. Också när kommunen betalar kostnaderna är det fråga om resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen. Resekostnadsersättningar som arbetsgivaren betalar till läkaren utgör skattepliktig lön för vilken förskottsinnehållning ska verkställas och arbetsgivarens socialskyddsavgift betalas. Eftersom kommunen inte är läkarens arbetsgivare betraktas resekostnadsersättningar som betalas av kommunen inte som lön. Det är fråga om skattepliktig kostnadsersättning för vilken förskottsinnehållning inte behöver verkställas. I sin årsdeklaration ska kommunen ändå uppge dessa skattepliktiga resekostnadsersättningar i punkt 57 (Skattepliktiga kostnadsersättningar) i löntagarspecifikationen (årsanmälningsblankett 7801r). I det aktuella fallet ansåg Högsta förvaltningsdomstolen inte att det var fråga om resor till en sekundär arbetsplats. Ersättning för resor till en sekundär arbetsplats kan betalas till arbetstagaren skattefritt. Begreppet sekundär arbetsplats infördes i inkomstskattelagen (31 6 mom. och 71 ) år 1998 och har därefter tillämpats 12 Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005

också i beskattningen. Före lagändringen ansåg man i beskattningsförfarandet att det inte var fråga om resor till särskilda arbetsställen när till exempel en arbetstagare arbetade för samma arbetsgivare på olika arbetsställen. Innan lagen ändrades kunde arbetsgivaren inte skattefritt betala resekostnadsersättningar för dessa resor, eftersom resorna likställdes med resor mellan hemmet och den egentliga arbetsplatsen (se HFD 5.4.1995 L 1408). Som sekundär arbetsplats betraktas ett stadigvarande verksamhetsställe för arbetsgivaren eller ett samfund som hör till samma intressesfär som arbetsgivaren, om det är beläget på en annan ort än den egentliga arbetsplats som ska betraktas som arbetstagarens primära arbetsplats Som primär arbetsplats betraktas i praktiken det arbetsställe där arbetstagaren arbetar i huvudsak och som är beläget närmast arbetstagarens stadigvarande bostad. En sekundär arbetsplats ska vara belägen på en annan ort. Arbetstagaren ska regelbundet besöka den sekundära arbetsplatsen för att sköta sina arbetsuppgifter. Ersättning för resor till en sekundär arbetsplats kan betalas till arbetstagaren skattefritt. Arbetstagaren får alltså inga skattepåföljder för färdbiljetter eller kilometerersättningar för resor till en sekundär arbetsplats. För resor till en sekundär arbetsplats kan betalas skattefri ersättning som räknas antingen från arbetstagarens stadigvarande bostad eller från den egentliga arbetsplats som betraktas som primär. I kommunernas verksamhet kan det uppstå sekundära arbetsplatser när kommunerna tillhandahåller tjänster i samarbete. Det kan till exempel vara fråga om att näringsombudsmannen i en kommun sköter näringslivstjänsterna för hela regionen, varvid näringsombudsmannen har sitt primära verksamhetsställe i kommunen ifråga och regelbundet på bestämda tider är anträffbar i filialer i de övriga kommunerna. Filialerna är sekundära arbetsplatser. Vilken som helst av samarbetskommunerna kan då skattefritt betala näringsombudsmannen ersättning för resorna till den sekundära arbetsplatsen räknat antingen från den stadigvarande bostaden eller från den primära arbetsplatsen. I praktiken kan gränsdragningen mellan tillfälliga arbetsresor och regelbundna resor till en sekundär arbetsplats vara av stor betydelse, eftersom skattefria dagtraktamenten endast kan betalas för tillfälliga arbetsresor till särskilda arbetsställen. För resor till sekundära arbetsställen kan däremot inte skattefria dagtraktamenten eller måltidsersättningar betalas. Mervärdesskatt Avdrags- och återbäringsrätt för moms på hotellfrukost Måltidskostnader för en arbetstagare utgör privata kostnader också när måltiderna intas under arbetsresor som arbetsgivaren beordrat. I princip betraktas också hotellfrukost som privat konsumtion. Eftersom skatten på hotellrummets pris är 8 % och skatten på frukostens pris 22 %, anges frukosten separat på hotellräkningen. I tidigare skattepraxis har momsen på frukost kunnat godkännas som moms som berättigar till avdrag och återbäring. Framöver har arbetsgivarna inte längre rätt att dra av eller få återbäring på moms som ingår i frukostens pris, inte ens om frukosten ingår i hotellrummets pris och man följaktligen inte kan köpa logi utan frukost. Skattebehandlingen har ändrats till följd av HFD:s beslut 30.6.2005 (L 1672). Ef- Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005 13

tersom det kan anses vara fråga om ett ändrat ställningstagande som skärpt beskattningsförfarandet, torde det inte gå att tillämpa retroaktivt till exempel i efterbeskattningen. HFD 30.6.2005 L 1672 En utländsk näringsidkare utförde testningar i Finland i anknytning till skattepliktig affärsverksamhet som utövades i Tyskland. De arbetsresor som bolagets anställda företog i samband med testningarna medförde logikostnader. I logikostnaderna ingick också frukost. Eftersom frukostarna var privat konsumtion för dem som deltog i arbetsresan, hade de inte köpts för bolagets skattepliktiga affärsverksamhet. Frukostens andel av logikostnaderna var inte avdragbar och bolaget var därmed inte berättigat till avdrag. Utvidgad momsskyldighet för uthyrning av båtplatser Avgifterna för kajplatser i båthamnar som kommunen upprätthåller omfattas sedan tidigare av mervärdesskatt (MomsL 29 1 mom. 6 punkten). Momsskyldigheten har nu utvidgats så att den från och med 2006 också gäller uppläggningsplatser för båtar. Enligt tidigare rättspraxis var uthyrning av uppläggningsplatser skattefri. Ändringen baserar sig på EG-domstolens avgörande 3.3.2005 C-428/02. Enligt avgörandet är uthyrning av båtplatser såväl i vattnet som på land skattepliktig. Skattestyrelsen kommer att ge anvisningar i frågan före årsskiftet. Övriga skatter Fastighetsskatten 2005 Enligt skattestyrelsens preliminära uppskattning inbringar fastighetsskatten år 2005 omkring 733 miljoner euro till kommunerna. Det är 28 miljoner euro mer än i fjol. Största delen av fastighetsskatten, cirka tre fjärdedelar, härstammar liksom under tidigare år från byggnader. Markområdenas andel är ungefär en fjärdedel av inkomsterna. Grunden för fastighetsskatten utgörs av beskattningsvärdena för år 2004 och av de skatteprocentsatser som den kommun där fastigheten är belägen fastställt för år 2005. Den allmänna fastighetsskattesatsen har höjts i 57 kommuner, medan skattesatsen för byggnader som används för stadigvarande boende har höjts i 46 kommuner och skattesatsen för övriga bostadsbyggnader i 51 kommuner. I 94 kommuner har man fastställt en separat skattesats för obebyggda byggplatser och i 281 kommuner en skattesats för allmännyttiga samfund. I beräkningsgrunderna för återanskaffningspriset år 2004 för byggnader och konstruktioner har gjorts en höjning som motsvarar stegringen av byggnadskostnadsindex. Också områdespriserna på tomter har till största delen hållits oförändrade, med undantag för vissa kommuner där priserna höjts för enskilda områden, bl.a. i huvudstadsregionen. Även om områdespriset inte har höjts kan beskattningsvärdet på en tomt ändå ha stigit om det tidigare beskattningsvärdet har understigit normvärdet (73,5 % av områdespriset). 14 Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005

För cirka 70 procent av fastigheterna understiger den skatt som ska betalas 170 euro. Fastighetsskatt på mindre än 17 euro tas inte ut. Detta gäller omkring 10 procent av fastighetsägarna. En fastighetsskatt på mindre än 170 euro betalas i en rat på den första förfallodagen. Större belopp betalas i två rater. Förfallodagen för den första raten är 15.9.2005 och för den andra 3.11.2005. Fastighetsskatt för obebyggda byggtomter och kraftverk Enligt regeringens proposition införs, direkt med stöd av lag, inom ramen för gällande maximiprocentsatser en förhöjd fastighetsskatt för helt obebyggda byggklara tomter inom Helsingforsregionen. Den förhöjda fastighetsskatten gäller inte fall där ett område som används för boende består av två eller flera tomter. Den förhöjda fastighetsskatten är den allmänna fastighetsskatten + 1 procent. Kommunen ska utöver detta kunna besluta om en högre fastighetsskatt upp till 3 procent. Den höjda fastighetsskatten gäller Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla, Kyrkslätt, Nurmijärvi, Vichtis, Mäntsälä, Borgnäs, Tusby, Träskända, Kervo, Hyvinge och Sibbo. Den övre gränsen för fastighetsskatten för kraftverk och kärnkraftverk höjs. Tjänstebiljett En biljettförmån som arbetsgivaren beviljar de anställda för resor med kollektivtrafik mellan bostaden och arbetsplatsen värderas i beskattningen till 75 procent av det gängse värdet. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 Tarja Tarkiainen, tfn (09) 771 20 86, 050 367 58 61 Hur en höjning av inkomstskattesatsen inverkar på utjämningen av statsandelar En höjning inverkar inte på utjämningens belopp Genom utjämningen av statsandelar, som baserar sig på kalkylerade skatteinkomster, utjämnas statsandelarna mellan kommunerna. De kommuner som ligger under Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005 15

utjämningsgränsen får ett utjämningstillägg i sina statsandelar. Om kommunen ligger över gränsen görs motsvarande avdrag. I kalkylerna används den genomsnittliga inkomstskattesatsen för hela landet och inte kommunens egen skattesats. Kommunalskatten överförs inte från en kommun till en annan. En höjning eller sänkning av inkomstskattesatsen har ingen större inverkan på utjämningstillägget eller utjämningsavdraget. I de flesta fall blir det inga effekter alls. En höjning av skattesatsen ger alltid kommunen mer pengar än vad utjämningssystemet eventuellt tar. Den eventuella effekten på utjämningssystemet fördröjs dessutom med två år, medan en höjning av skattesatsen ger kommunen större inkomster redan det år som följer på förhöjningsbeslutet. Om kommunen avstår från att höja sin inkomstskattesats på grund av utjämningssystemet går kommunen miste om mer pengar än vad de eventuella positiva effekterna på utjämningssystemet skulle ge. Påståendena om att det lönar sig att låta bli att höja skattesatsen för att utjämningssystemet ersätter de uteblivna extra skatteinkomsterna håller alltså inte streck. Det som här sagts om inkomstskattesatsen gäller också fastighetsskattesatserna. De kalkylerade skatteinkomsterna och den genomsnittliga inkomstskattesatsen som grund för utjämningen När den kommunvisa utjämningen beräknas används kalkylerade (inte verkliga) skatteinkomster och en genomsnittlig vägd inkomstskattesats för hela landet (inte kommunens egen skattesats). Därför har en ändring av kommunens inkomstskattesats ingen direkt inverkan på utjämningens belopp. Små ändringar i utjämningen uppstår om den genomsnittliga inkomstskattesatsen påverkas. Den genomsnittliga inkomstskattesatsen påverkas inte bara av den egna kommunens ändringar av inkomstskattesatsen utan av alla kommunernas motsvarande beslut. Det går matematiskt att bevisas att en höjning av inkomstskattesatsen i en liten kommun överhuvudtaget inte har någon inverkan på den genomsnittliga inkomstskattesatsen eller utjämningen. För kommuner med stort invånarantal innebär en höjning av inkomstskattesatsen med en procentenhet att utjämningstillägget minskar med ett par procent av den skatteinkomstökning som höjningen medför. För övriga kommuner blir effekten mellan 0 och 2 procent. Kommunens egen skattesats inverkar inte Följande matematiska formel bevisar att effekten av den egna skattesatsen elimineras i uträkningen: Den kalkylerade kommunalskatten för X kommun (3 a i lagen om skatteredovisning) = P P x x MV x = P x P x x VT x = P x VT x P x 16 Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005

Den kalkylerade kommunalskatten får man genom att dividera den genomsnittliga inkomstskattesatsen för hela landet (P) med kommunens inkomstskattesats (P x ) och multiplicera resultatet med den kommunalskatt som ska betalas i kommunen (MV x ). Eftersom den kommunalskatt som ska betalas fås genom att kommunens inkomstskattesats multipliceras med de beskattningsbara inkomsterna i kommunen (VT x ), elimineras inverkan av kommunens egen inkomstskattesats. Den genomsnittliga vägda inkomstskattesatsen har stigit med 0,02 % för 2001, med 0,11 % för 2002, med 0,25 % för 2003 och med 0,09 % för 2004. Statsandelsutjämningen år 2006 påverkas av de beslut som fattats för år 2004 och den genomsnittliga vägda inkomstskattesats, 18,13 %, som beräknats utifrån dessa. Inkomstskattesatsens inverkan på utjämningssystemet har behandlats mer ingående med hjälp av konkreta exempel i Kommunalekonomi 5/2003. Informationsbladet finns på www.kommunerna.net/kommunalekonomi > Infobladet Kommunalekonomi >Kommunalekonomi 5/2003. Inkomstskattesatsen och fastighetsskattesatsen för skatteåret 2006 ska meddelas Skattestyrelsen senast den 17 november 2005. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 Tarja Tarkiainen, tfn (09) 771 20 86, 050 367 58 61 Statsandelarna år 2006 Utjämningen av statsandelar på basis av skatteinkomster Uppskattningarna av utjämningen av skatteinkomsterna för 2006 baserar sig på skatteförvaltningens preliminära uppgifter om beskattningen 2004 (Skattestyrelsen 16.8.2005). I uträkningarna har de föreslagna ändringarna i utjämningsgrunderna 2006 beaktats. Från och med 2006 beaktas följande ändrade faktorer: I kraftverkskommuner används i utjämningen den allmänna fastighetsskattesatsen i stället för skattesatsen för kraftverk. Utjämningsgränsen höjs med en procentenhet för att kompensera förlusterna till följd av arbetsmarknadsstödsreformen. Det skatteinkomstbortfall som föranleds av att finansieringen av sjukförsäkringen reformeras kompenseras genom att utjämningsgränsen höjs med ytterligare 0,5 procentenheter och utjämningsavdraget sänks från 40 till 37 procent. De enskilda kommunernas samfundsskatteandelar är de andelar som skattestyrelsen fastställt för skatteåret 2004 (baserar sig på medeltalet av andelarna för 2001 och 2002). Kommunsammanslagningar har beaktats i kalkylen. Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005 17

Den kommunvisa kalkylen finns på www.kommunerna.net/kommunalekonomi > Statsandelar > Statsandelarna 2006. Kalkylen (Kommunförbundet 25.8.2005, förhandsuppgifter) baserar sig på följande uppgifter: - Kalkylerad kommunalskatt 11 890 928 166 euro (+ 2,2 %) - Samfundsskatt 1 022 637 316 euro (- 1,3 %) - Kalkylerad fastighetsskatt 697 583 868 euro (+ 3,5 %) Grunder för kalkylen: Invånarantalet 1.1.2004 (hela landet utom Åland) 5 193 385 Genomsnittlig inkomstskattesats 18,13 Genomsnittliga fastighetsskattesatser: - allmän 0,73 - stadigvarande bostad 0,28 - annan bostad 0,83 - kraftverk 0,73 - kärnkraftverk 0,73 - allmännyttiga samfund 0,38 - obebyggd byggplats 2,37 Kalkylerad skatteinkomst 2 620,86 euro/invånare Utjämningsgräns (91,5 %) 2 398,09 euro/invånare Utjämningsavdraget utgör 37 % av de kalkylerade skatteinkomster som överskrider utjämningsgränsen. I den andra tabellen i arbetsboken i samband med den kommunvisa kalkylen har som tilläggsuppgift beräknats vilka effekter förändringen av utjämningsgränsen år 2006, förändringen av utjämningsavdragsprocenten och hela reformen har på skatteutjämningen. Vid utbetalningen fördelas skatteinkomstutjämningen så att 6 % hänförs till den allmänna statsandelen, 57 % till statsandelen för social- och hälsovård och 37 % till statsandelen för undervisning och kultur. Beslutet fattas av inrikesministeriet, och varje minister sköter sin andel (betalar eller uppbär). Detta har inte beaktats i de kommunvisa kalkylerna på Kommunförbundets webbplats, även om statsandelarna betalas med beaktande av utjämningen. Närmare upplysningar: Mikael Enberg, tfn (09) 771 25 40, 0500 50 88 31 Jan Björkwall, tfn (09) 771 20 85, 050 522 27 89 Tarja Tarkiainen, tfn (09) 771 20 86, 050 367 58 61 Övergångsutjämningen Till den statsandelsreform som träder i kraft vid ingången av 2006 (RP 88/2005) hör övergångsutjämningsarrangemang genom vilka de kommunvisa effekterna av reformen utjämnas på tre år. Utjämningen fördelas mellan de olika ministeriernas 18 Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005

statsandelar så att 6 % hänförs till den allmänna statsandelen, 57 % till statsandelen för social- och hälsovård och 37 % till statsandelen för undervisning och kultur. Fördelningen ingår inte i de tabeller som publicerats på webbsidorna. Stora ökningar och minskningar justeras i enlighet med följande tabell så att högst följande belopp per invånare förverkligas: 1:a året + 100 /inv. - 50 /inv. 2:a året +200 /inv. -100 /inv. 3:e året +300 /inv. -150 /inv. Av ökningen förverkligas högst 100 /invånare under det första året, varvid från den statsandel som beräknats för kommunen enligt de nya kriterierna avdras den del av ökningen som överskrider 100 /invånare, år 2007 den del som överskrider 200 /invånare och år 2008 den del som överskrider 300 /invånare. På motsvarande sätt kan högst 50 /invånare av statsandelsminskningen förverkligas under det första året, varvid statsandelen enligt de nya kriterierna ökar år 2006 med den del av skillnaden som överstiger 50 /invånare, år 2007 med den del som överskrider 100 /invånare och år 2008 med den del som överskrider 150 /invånare. Enligt övergångsbestämmelserna förverkligas år 2006 alla de kommunvisa förändringar i statsandelarna som är mellan + 100 /invånare och - 50 /invånare i sin helhet. Summan av de kommunvisa utjämningstilläggen år 2006 är 6,2 milj. euro medan summan av utjämningsavdragen är 13,2 milj. euro, vilket innebär en statsandelsminskning på 7,0 milj. euro. År 2007 minskar statsandelarna med 1,5 miljoner euro och år 2008 ökar de med 0,2 miljoner euro. De kommunvisa effekterna har räknats ut så att beviljade statsandelar för år 2005 har jämförts med vad de nya statsandelsgrunderna skulle ha inneburit i statsandelar om de varit i bruk år 2005. De kommunvisa kalkylerna finns på www.kommunerna.net/kommunalekonomi > Statsandelar > Statsandelarna 2006. Den allmänna statsandelen Den allmänna statsandelen uppgår i år till i genomsnitt 27,32 euro/invånare (grunddelen). År 2006 blir grunddelen i den allmänna statsandelen med en indexjustering på 2,4 procent 27,81 euro/invånare (indexjustering till 75 % av det fulla beloppet). I den allmänna statsandelen har som statsandelsavdrag beaktats 10,75 euro/invånare (gamla nedskärningar samt avdrag som beror på de extra kostnader som reformen 2006 ger upphov till). Den verkliga grunddelen är alltså i motsvarande mån mindre. Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005 19

Vissa kommuner får utöver grunddelen tillägg för särförhållanden, dvs. skärgårdstillägg, fjärrortstillägg och språktillägg samt tätortstillägg när tätortsbefolkningen överstiger 40 000 invånare. Enligt statsandelsjusteringen (RP 88/2005) ändras tilläggen för särförhållanden på följande sätt år 2006: - Skärgårdstillägget höjs för kommuner med minst 1 200 skärgårdsbor. Tillägget är kommunens invånarantal multiplicerat med grunddelen, dvs. kommunen får grunddelens hela belopp fördubblat. - Alla kommuner som har skärgårdsdelar och som får skärgårdstillägg har samtidigt också rätt till fjärrortstillägg, om grunderna för tillägget uppfylls. - Förhöjt skärgårdstillägg med 7 x grunddelen för kommuner där minst hälften av befolkningen är utan fast vägförbindelse; för övriga skärgårdskommuner 4 x grunddelen. - Ett nytt fjärrortstillägg till kommuner med färre än 0,5 invånare/km 2. Beloppet är 9 x grunddelen. - Begreppet tätortstillägg ändras till strukturtillägg för tätorter. Det graderas genom att följande koefficient multipliceras med tätortsbefolkningens mängd gånger grunddelen: 0,75 om tätortsbefolkningens mängd är 40 000 99 999 0,70, 100 000 199 999 0,01, 200 000 eller mer - Ett tillägg som baserar sig på förändringar i invånarantalet, om kommunens invånarantal har förändrats minst sex procent under de tre år som föregår finansåret. I så fall multipliceras grunddelen med 1,39. Följande tillägg för särförhållanden enligt den nuvarande lagen kvarstår: - till kommuner med skärgårdsdelar betalas i skärgårdstillägg 1,5 x grunddelen x antalet skärgårdsbor (i skärgårdsdelarna mindre än 1 200 invånare) - fjärrortstillägg betalas på basis av fjärrortstalet (förordning 1448/2001) enligt följande (bilaga 9): 6 x grunddelen om fjärrortstalet är 1,50 eller högre 5 x grunddelen om fjärrortstalet är 1,00 1,49 3 x grunddelen om fjärrortstalet är 0,50 0,99 - språktillägg till tvåspråkiga kommuner och kommuner på samernas hembydgsområde 0,10 x grunddelen. Tilläggens belopp framgår av den kommunvisa tabellen. Utöver detta påverkas den allmänna statsandelens belopp antingen positivt eller negativt av den kostnadsneutrala reformen av arbetsmarknadsstödet. På grund av reformen har totalbeloppet för den allmänna statsandelen höjts till 30 miljoner euro. Den allmänna statsandelens egentliga belopp får man fram genom att lägga till eller dra av kompensationen för arbetsmarknadsstödet. Kommunvisa kalkyler finns på www.kommunerna.net/kommunalekonomi > Statsandelar > Statsandelarna 2006. 20 Kuntatalous/Kommunalekonomi 4/2005