Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i São Tomé & Príncipe 2005 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Militärkuppen som ägde rum under sommaren år 2003 kunde avvärjas redan efter en vecka. Händelsen pekar dock på det lilla och bräckliga landets sårbarhet, inte minst i ljuset av de stora oljetillgångarna som nu skymtar. Dragkampen mellan presidenten och regeringen har fortsatt då det råder viss konstitutionell oklarhet rörande rollfördelningen. Ny regering tillträdde i september år 2004 och det var återigen dags för en regeringsombildning i juni 2005. Det hittills så fattiga landet har nu påbörjat exploateringen av omfattande oljetillgångar. Välståndet kan komma att förbättras och nuvarande BNP per capita om ungefär 320 USD kan komma att genomgå en dramatisk förändring. En verklig förbättring för folkflertalets situation kräver dock att korruptionen kan stävjas och att en rimlig inkomstfördelning sker rörande oljeinkomsterna. De tillkortakommanden som finns avseende respekten för de mänskliga rättigheterna (MR) har främst sin grund i rättsväsendets administrativa brister. De brott som förekommer rör huvudsakligen våld mot kvinnor, barnarbete och svåra förhållanden på kakaoplantagerna. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna på de mänskliga rättigheternas område São Tomé och Principe har ratificerat: - Konventionen om barnets rättigheter (CRC) men däremot ej dess två fakultativa tilläggsprotokoll om barn i väpnade konflikter respektive om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. - Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) samt undertecknat dess fakultativa tilläggsprotokoll om enskild klagorätt. - Flyktingkonventionen.
2 - Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter. São Tomé och Principe har undertecknat men ännu ej ratificerat: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) samt dess två fakultativa tilläggsprotokoll. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR). - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD) - Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT) men ej undertecknat dess fakultativa tilläggsprotokoll. En anledning till att endast ett fåtal konventioner ratificerats torde vara den svaga administrativa kapaciteten i landet. 3. Respekten för liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Dödsstraffet avskaffades i samband med den nya konstitutionen som tillförsäkrar den enskilde rätten till liv och förbjuder användandet av tortyr eller annan grym behandling. Det finns uppgifter om att omild behandling förekommer från såväl polisers sida som i fängelserna. Förhållandena i landets fängelser är svåra. Många av fängelserna är överbelastade och det är ofta brist på mat. Såvitt bekant förekommer inga politiska fångar. Slaveri finns inte i São Tomé och Principe. 4. Dödsstraff Dödsstraffet är avskaffat. 5. Rättsäkerhet Konstitutionen innehåller klara regler om ett oberoende rättsväsende. Medborgarna tillförsäkras ett rättvist rättegångsförfarande, rätten till juridiskt biträde samt möjligheten till överklagande. Rättssystemet är uppbyggt efter portugisiskt mönster med högsta domstolen, Tribunal Supremo, som högsta dömande instans. I första instansen finns tre domstolar. Ett generellt problem inom rättssystemet är att få tjänstemän har adekvat utbildning. Dessutom är de i regel lågt avlönade vilket medför risk för korruption. Rättsväsendet lider därtill brist på budgetmedel för att bedriva en effektiv verksamhet.
En relativt stor mängd framstående politiker dömdes under enpartistaten (1975-1991) till exilstraff. De är numera välkomna att återvända till hemlandet. Exilstraffet avskaffades i och med den nya konstitutionen. 6. Personlig frihet Det förekommer ingen rapportering om godtyckliga frihetsberövande i São Tomé och Principe. Polisen tycks i allmänhet respektera att brottsundersökningar enligt lagen inte får företas utan medgivande av justitieministeriet, exempelvis när det gäller husrannsakan. Några administrativa hinder eller restriktioner tillämpas ej när det gäller resor inom landet eller utomlands. 3 7. Straffrihet Rättsväsendet är i princip fristående från staten men kan i praktiken utsättas för påtryckningar och manipulation för att passa makthavarna. Straffrihet torde ha förekommit, särskilt när det gäller brott begångna av representanter för staten. Sådan straffrihet undergräver statens auktoritet och respekten för de styrande politikerna. 8. Yttrande och mediafrihet Konstitutionen tillförsäkrar yttrandefrihet, föreningsfrihet, församlingsfrihet och religionsfrihet samt rätten att ansluta sig till politiska och fackliga organisationer. Regeringen respekterar i regel dessa rättigheter. På grund av det ekonomiska läget och bristen på tryckerifaciliteter utkommer de få tidningar som finns - två statliga och sex oberoende - tämligen sporadiskt, kanske en eller två gånger i månaden. TV och radio är statsägda. Inga fristående radiostationer existerar, men de förbjuds inte i lag utan frånvaron av dem har snarare en ekonomisk förklaring. Återutsändning sker lokalt av program från Voice of America, Radio France International och portugisiska radions internationella kanal. De politiska partierna ger då och då ut nyhetsbrev och presskommunikéer, ofta med kritik mot regeringen och varandra. Regeringen har inte infört några restriktioner för användandet av e-post, internet eller satellittelefoner. 9. De politiska institutionerna År 1991 genomfördes de första fria valen, därefter 1994, 1998 och 2002. Presidentval ägde rum 1996 samt i juli 2001. Internationella valövervakare var närvarande vid samtliga tillfällen. Det allmänna omdömet är att valen i stort sätt varit fria och rättvisa. Smärre administrativa problem har kunnat lösas i efterhand. Såväl president- som parlamentsval skall nästa gång genomföras år 2006. Då väntas även lokala val.
4 Presidenten utser premiärministern som i sin tur väljer övriga ministrar i regeringen. Efter en viss inrikespolitisk turbulens genomfördes nya parlamentsval i mars 2002. Movimento de Libertacão de São Tomé & Príncipe Partido Social Demócrata (MLSTP-PSD) tog därvid hem segern, om än med mycket liten marginal - endast ett mandat - till det näst största partiet, Movimento Democrático das Forcas da Mudanca Partido da Convergência Democrática (MDFM-PCD). Det senare partiet är presidenten närstående. Det politiska livet kännetecknas av en viss röra. Presidenten drar sig inte för att använda sin rätt att avsätta regeringar för att lösa politiska knutar. Ett nytt kabinett tillträdde hösten år 2002, lett av en kvinnlig premiärminister. Därefter har vissa förändringar skett. I september 2004 tvingades premiärministern och några andra ministrar lämna sina uppdrag. I juni 2005 var det åter dags för en ny regering. Denna gång med medlemmar endast från MLSTP-PSD, men med parlamentariskt stöd från ett av de mindre partierna (ADI). Regeringen leds av Maria do Carmo Silveira. Tre kvinnliga ministrar ingår för närvarande i regeringen. 10. Rätten till arbete och relaterade frågor São Tomé och Principe är för närvarande ett av jordens fattigare länder och erhåller därför ett visst utvecklingsbistånd. Administrationens låga mottagningskapacitet begränsar emellertid biståndets nytta. Majoriteten av befolkningen bor i och omkring huvudstaden São Tomé. Arbetslösheten är hög. En stor andel av befolkningen är statligt anställd eller arbetar inom jordbruks- och fiskesektorerna. Förhållandena på kakaoplantagerna - i praktiken den största arbetsgivaren i São Tomé och Principe - är svåra. Den genomsnittliga lönen räcker inte för att möjliggöra en acceptabel levnadsstandard, särskilt som den ständigt urholkas på grund av inflationen. Kakaoarbetarna har visserligen tillgång till enklare bostäder, rudimentär utbildning för barnen, hälsovård och subventionerade priser i bolagets affär, men korruption och dålig styrning från statens sida omintetgör ofta förmånerna. Arbetsveckan uppgår till 40 timmar. Anställda - i privat såväl som offentlig tjänst - har enligt lag rätt till rimliga hälso- och säkerhetsförhållanden på arbetsplatsen. Regeringen är ansvarig för att lagen tillämpas men i realiteten är de åtgärder som vidtas otillräckliga. São Tomé och Principe har ingått ett avtal med Nigeria om utvinning av råolja i havet. När detta avtal omvandlas i konkret handling och oljeindustrin får fotfäste i São Tomé och Principe kommer inte enbart arbetsmarknaden utan
hela samhället att radikalt förändras. Redan har vissa förskottsbetalningar erhållits. Dessutom innebär det ökade intresset för landet att inkomstflödet ökar också inom andra sektorer. Potentialen är synnerligen omfattande, såväl i oljefälten som inom kort kommer att utvinnas tillsammans med Nigeria, som i dem som är belägna uteslutande inom São Tomé och Principes ekonomiska zon. Trots potentialen för en välståndshöjning tonar också farhågorna upp sig rörande korruption och bristande inkomstfördelning. Någon diskriminering i arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion eller politisk åsikt förekommer i princip inte. Ej heller finns rapporter om tvångsarbete, som för övrigt är förbjudet enligt lag. Konstitutionen ger medborgarna rätt att bilda fackföreningar och förhandla om löner men eftersom staten ännu är den viktigaste arbetsgivaren dikteras oftast villkoren därifrån. Det existerar endast ett fåtal fackföreningar. Strejkrätten är inskriven i konstitutionen men ILO har tidigare kritiserat regeringen för dess krav på två tredjedelars majoritet när anställda fattar beslut om att gå ut i strejk. 5 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Det råder brist på utbildad sjukvårdspersonal. Cirka 10 procent av statsbudgeten är allokerad till hälsovård och landet är beroende av bistånd utifrån för att kunna hålla sjukhusen i drift. Av 1 000 födda barn dör i genomsnitt 53 under sitt första år. Medellivslängden är 66 år. Diskriminering tycks inte förekomma inom hälsovården. 12. Rätten till utbildning Även utbildningssektorn lever med knappa resurser. Tilldelningen av budgeten uppgår till mindre än 10 procent, varför beroendet av internationellt bistånd är stort. Statistiken visar att endast hälften av alla invånare har genomgått fyra års skolgång och en tredjedel åtta år. I nuvarande generation är det dock 87 procent som har gått fyra år i skolan. Kvaliteten på utbildningen anses dock vara oroväckande dålig. De få befintliga skolbyggnaderna är i uselt skick, de flesta har inte utrustats sedan självständigheten 1975, och bristen på skolböcker är stor. Läget innebär i praktiken att eleverna undervisas i omgångar om cirka tre timmar per dag. Många går om de första åren, för att sedan definitivt lämna skolan. Endast hälften av lärarna i grundskolan är utbildade i sitt yrke. Universitet saknas. Det förekommer inte några skillnader mellan flickors och pojkars rätt till undervisning eller mellan olika befolkningsgrupper. Befolkningen är relativt
homogen och några etniska minoriteter i egentlig mening finns inte i São Tomé och Principe. 6 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard São Tomé och Principe är som sagt ett av världens fattigare länder. Per capitainkomsten uppgår till ungefär 320 USD om året. Svält förekommer dock inte och tillgången på bostäder förefaller vara tillfredsställande, om än av mycket bristfälligt slag. Landet är litet, både till yta och till befolkningsantal. 140 000 människor bor på i huvudsak två öar med en sammanlagd areal av 1 000 kvadratkilometer. Fattigdomsproblemen borde därför i takt med ökade oljeintäkter vara hanterbara. Det förekommer inte någon skillnad mellan män och kvinnor eller mellan olika befolkningsgrupper när det gäller rätten till en högre levnadsstandard. De statliga grundlönerna höjdes nyligen efter fackliga påtryckningar till 53,60 USD per månad. 14. Kvinnans ställning Konstitutionen ger kvinnan samma rättigheter som mannen. Lagen föreskriver mammaledighet i 60-75 dagar. Det existerar vidare lagstiftning som garanterar kvinnan rätt till samma lön och behandling i övrigt på arbetsplatsen som män. Trots dessa garantier drar kvinnan av tradition ett stort lass vad gäller familjens försörjning, inte minst på grund av sociala och kulturella traditioner. De flesta arbetar i tunga arbeten såsom jordbruk och fiske. Det finns rapporter om kvinnomisshandel i hemmen, men få kvinnor väljer att rapportera sådant våld vidare. Kvinnors läskunnighet är bland de yngre något lägre än för männen (92 procent jämfört med 95 procent), men bland de äldre betydligt lägre bland kvinnor (26 procent jämfört med 76 procent). 15. Barnens rättigheter São Tomé och Principe ratificerade barnkonventionen 1991. I anslutning till detta inrättades en nationell kommission med syfte att utarbeta ett handlingsprogram. Det finns dock idag inga uppgifter om existensen av ett sådant dokument, inte heller huruvida harmonisering av lagstiftningen skett efter ratificeringen. Av befolkningen är 41 procent yngre än 15 år. I ett afrikanskt perspektiv är barnadödligheten relativt låg. Mödra- och barnhälsovården har förbättrats, bland annat genom ett tidigare omfattande svenskt stöd via Rädda Barnen. Gatubarn i dess egentliga bemärkelse existerar, om än i begränsad omfattning. All undervisning upp till 14 år är kostnadsfri och i princip obligatorisk. Någon skillnad härvidlag görs ej mellan flickor och pojkar. Barnarbete förekommer även om lagen stipulerar en minimiålder på 14 år för att ta arbetsanställning. Åldersgränsen är 18 år för särskilt riskfyllda eller tunga
7 arbeten. Underåriga får arbeta högst sju timmar om dagen eller 35 timmar i veckan. Barnarbete förekommer i huvudsak inom jordbruk och gatuhandel. 16. Olika befolkningsgruppers situation Befolkningen är som redan framhållits relativt homogen. Enligt grundlagen har alla samma rätt oavsett ras, hudfärg, etnisk härkomst, sexuell läggning, religiös, politisk eller annan åskådning. Invandrare finns, i huvudsak från Angola, Kap Verde och numera Nigeria. De åtnjuter samma rättigheter som santomenser men fråntogs genom en ändring i vallagen 1996 rättigheten att rösta. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Homosexualitet är inte förbjuden enligt lag. Några rapporter om förföljelse av homo-, bi- eller transsexuella förekommer veterligen inte. 18. Flyktingars rättigheter São Tomé och Principe har undertecknat FN:s flyktingkonvention. Den nationella lagstiftningen förefaller dock inte ge flyktingar några uttryckliga garantier. Samtidigt finns inte några uppgifter om att flyktingar skulle ha återsänts till länder där de riskerar att utsättas för övergrepp. Landet samarbetar med UNHCR. Några flyktingströmmar till eller från landet tycks knappast förekomma. Det finns heller inga internflyktingar. 19. Funktionshindrades situation Något program för att särskilt uppmärksamma de funktionshindrades situation finns veterligen inte. São Tomé och Principe kan således inte beskrivas som något samhälle tillgängligt för personer med funktionshinder. Å andra sidan förekommer såvitt bekant inte någon direkt diskriminering av personer med funktionshinder.