Levnadsvanor och självskattad hälsa

Rapport från Barn- och vuxenhabiliteringen Levnadsvanor och självskattad hälsa hos ungdomar med funktionshindret ADHD och ungdomar med rörelsehinder En enkätstudie Juni 2007 Cathrine Göransson Elisabet Uhnoo R a p p o r t 45 s e r i e n

Vårdvetenskap C 41-60 p, Uppsats 10 poäng Uppsala universitet Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Enheten för vårdvetenskap Juni 2007 Författare Cathrine Göransson Elisabet Uhnoo Handledare Karin Sonnander Examinator Birgitta Edlund Denna rapport ingår i Habilitering och hjälpmedels rapportserie och har nummer 45. ISSN: 1650-7371 Rapporten finns som PDF-dokument på www.lul.se/hoh Den kan även beställas som trycksak och kostar då 100 kronor. Habilitering och hjälpmedel Box 26074 750 26 Uppsala Telefon: 018-611 62 41 E-post: hoh@lul.se

Sammanfattning Få vetenskapliga studier har undersökt funktionshindrade ungdomars levnadsvanor och självskattade hälsa. Denna studie beskriver och jämför levnadsvanor avseende kost, motion, tobak och alkohol samt självskattad hälsa hos skolungdomar med ADHD eller skolungdomar med rörelsehinder födda 1989-1995 i Uppsala län. Studien är en tvärsnittstudie med kvantitativ ansats. En enkät besvarades av femtiosex skolungdomar med funktionshindret ADHD eller funktionshindret rörelsehinder. Resultatet visade att majoriteten av ungdomarna inte rökte, snusade, drack alkohol eller använde cannabis. Ungdomarna självskattade överlag sin hälsa som bra. En stor del av ungdomarna i båda grupperna självrapporterade problembeteenden som är förknippade med diagnosen ADHD. Statistiskt signifikanta skillnader fanns mellan grupperna vad gällde konsumtion av grönsaker, sötsaker, läskedryck samt fysisk aktivitet och stillasittande fritidsvanor som tv-tittande. Ungdomarna med ADHD åt i betydligt mindre utsträckning grönsaker och konsumerade i högre utsträckning sötsaker och läskedrycker än vad ungdomarna med rörelsehinder gjorde. Ungdomarna med rörelsehinder tränade fler antal timmar i veckan och tittade färre antal timmar om dagen på tv än vad ungdomarna med ADHD gjorde. Det är angeläget att forska vidare om olika funktionshinder och hur de påverkar barnens och ungdomarnas livssituation för att kunna fördela resurserna till de grupper som är i behov av hälsofrämjande åtgärder. All personal som kommer i kontakt med funktionshindrade barn och ungdomar bör ha kunskap om hälsoprevention och arbeta för att göra individen delaktig i sin hälsa.

Förord Vi är två sjuksköterskor som arbetar inom två helt skilda verksamheter: barn- och ungdomshabiliteringen respektive med patientinformation. Gemensamt för de två verksamheterna är rådgivning och prevention i frågor om hälsa och livsstil. Vi vill tacka Barn-och ungdomshabiliteringen i Landstinget i Uppsala län för tillåtelse att genomföra studien. Ett speciellt tack till de ungdomar som svarat på enkäten och gjort det möjligt för oss att få inblick i deras levnadsvanor. Vi vill även framföra ett stort tack till vår handledare professor Karin Sonnander för hennes intresse, engagemang, kloka råd och vägledning genom arbetets gång. Cathrine Göransson och Elisabet Uhnoo Uppsala 20070530

Innehåll 1. Inledning...6 2. Bakgrund...6 2.1 Hälsa...6 2.1.1 WHO:s hälsodefinition...6 2.1.2 Svensk hälsopolitik...7 2.2 Funktionshinder och handikapp...7 2.2.1 Ny FN konvention och FN:s standardregler...7 2.2.2 FN:s barnkonvention...8 2.2.3 Nationell handlingsplan för handikappolitik...8 2.2.4 Funktionshindret ADHD...8 2.2.5 Funktionshindret rörelsehinder...9 2.3 Levnadsvanor och självskattad hälsa...9 2.4 Tidigare forskning...9 2.4.1 WHO:s projekt om skolbarns hälsovanor...9 2.4.2 Självskattad hälsa och välbefinnande...9 2.4.3 Tobaks- och alkoholvanor...10 2.4.4 Matvanor...11 2.4.5 Fysisk aktivitet och stillasittande...12 Problemformulering...12 Syfte...12 Frågeställningar...13 3. Metod...13 3.1 Design...13 3.2 Urval...13 3.3 Instrument...17 3.4 Datainsamling...18 3.5 Statistisk analys...18 4. Resultat...19 4.1 Självskattad hälsa och välbefinnande...19 4.2 Tobaks- och alkoholvanor...21 4.3 Matvanor...22 4.4 Fysisk aktivitet och stillasittande fritidsvanor...23 5 Diskussion...25 5:1 Resultatsammanfattning...25 5.2 Resultatdiskussion...25 5.3 Metoddiskussion...27 5.4 Konklusion och framtida studier...28 Referenser...29 Bilagor 1-4...31 5

1. Inledning Värdet av fysisk aktivitet, bra matvanor och en sund livsstil för ett gott liv och en god hälsa är ofta förekommande ämnen i massmedia. Larmrapporter angående ungdomars livsstil har fått stor genomslagskraft och de behandlar bl.a. den kraftiga ökningen av övervikt hos ungdomar, stigande läskedryckskonsumtion och minskad fysisk aktivitet. Det finns flera stora och aktuella svenska undersökningar om barn och ungdomars hälsovanor som den s.k. COMPASS studien (Community- based study of physical activity, life style and self esteem in Swedish schoolchildren) (1) och Svenska skolbarns hälsovanor som är en del i WHO:s Health behavior in schoolaged children study (2). Däremot finns få studier om funktionshindrade ungdomars levnadsvanor. Det är ett viktigt område med tanke på att även funktionshindrade ungdomar ska bli delaktiga i den hälsoprevention som riktar sig till befolkningen i stort. Det finns en risk att funktionshindret blir det centrala när man ser till deras situation, vilket kan leda till att viktiga hälsofaktorer och värdet av goda levnadsvanor glöms bort. Eftersom få studier gällande levnadsvanor hos funktionshindrade ungdomar är publicerade är det svårt att dra slutsatsen att deras levnadsvanor är desamma som för ungdomar i allmänhet. Det är därför ett angeläget ämne att undersöka för att i framtiden kunna stödja och rikta hälsobefrämjande åtgärder till denna grupp ungdomar. 2. Bakgrund 2.1 Hälsa 2.1.1 WHO:s hälsodefinition Världshälsoorganisationen, WHO, som är FN:s organ för hälsofrågor har utformat en hälsodefinition enligt följande: Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och inte enbart frånvaro av sjukdom eller svaghet (3). Begreppet hälsa har enligt WHO flera dimensioner såsom den fysiska, psykiska, sociala och kulturella/andliga (3). Formuleringen av WHO:s hälsodefinition markerar att hälsa inte enbart handlar om frånvaro av sjukdom eller svaghet, utan att individen har ett fullständigt välbefinnande. 6

Varje individs uppfattning om sin egen hälsa är av stor vikt. På det sätt som WHO definierat hälsa kan en individ må bra, uppleva sig ha en god hälsa, trots att han eller hon i medicinsk betydelse är sjuk. Det finns dock ett klart samband mellan ohälsa och sjukdom. Den som upplever sig ha nedsatt hälsa har betydande risk för att dö i förtid oavsett medicinsk sjukdomsdiagnos (4). 2.1.2 Svensk hälsopolitik Sedan april 2003 har Sverige en nationell folkhälsopolitik, då riksdagen antog regeringens proposition Mål för folkhälsan (5). Målet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Elva målområden har identifierats för det samlade folkhälsoarbetet. Uppföljning och utvärdering sker genom en regelbunden samlad folkhälsorapportering från Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut (5). De elva målområden, som den svenska folkhälsopolitiken utgår från, fokuserar på viktiga faktorer i samhället som påverkar folkhälsan, det vill säga livsvillkor, miljöer, produkter och levnadsvanor. Vad gäller levnadsvanor rör det områden som ökad fysisk aktivitet, goda matvanor och minskat bruk av tobak och alkohol d.v.s. områden som individen själv kan påverka, men där också den sociala miljön har betydelse. Det är viktigt att se folkhälsan i ett helt livsperspektiv och att redan i barn- och ungdomsåren påverka ett hälsofrämjande beteende (4). 2.2 Funktionshinder och handikapp 2.2.1 Ny FN konvention och FN:s standardregler En ny FN konvention om mänskliga rättigheter för människor med funktionshinder skrevs våren 2007 under av Sverige och ett flertal länder i världen. Konventionen innebär att människor med funktionshinder får ett juridiskt bindande dokument att hänvisa till när de mänskliga rättigheterna kränks. Den nya konventionen ger ett starkare rättskydd än standardreglerna, som endast är moraliskt bindande. FN:s standardregler ger konkreta förslag på hur ett land kan undanröja hinder för funktionshindrade och skapa ett tillgängligt samhälle. I standardreglerna har begreppen jämlikhet och delaktighet för personer med funktionshinder en central betydelse. I standardreglerna definieras begreppen funktionsnedsättning och handikapp. Funktionsnedsättning innefattar ett stort antal olika funktionshinder i befolkningsgrupper överallt i världen. Människor kan ha funktionsnedsättningar på grund av fysiska eller intellektuella skador eller sjukdomar. Handikapp avser förlust eller begränsning av möjligheter att 7

delta i samhället på samma sätt som andra. Handikapp uppstår således i mötet mellan människor med funktionsnedsättning och omgivningen, såväl fysiskt som psykiskt och socialt. Sammanfattningsvis visar begreppen att en funktionsnedsättning inte behöver medföra handikapp. Det är omgivningen som skapar handikapp och bristen på möjligheter att kompensera funktionshindret. Det är omgivningen som måste anpassas till individens individuella förutsättningar (6). 2.2.2 FN:s barnkonvention I FN:s barnkonvention poängteras det att ett barn med fysiskt eller psykiskt handikapp bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället. De stater som har anslutit sig till konventionen skall i en anda av internationellt samarbete främja utbyte av lämplig information på området för förebyggande hälsovård och medicinsk, psykologisk och funktionell behandling av handikappade barn. I konventionen står det att alla barn ska tillhandahållas nödvändig sjukvård och hälsovård med tonvikt på utveckling av primärhälsovården (7). 2.2.3 Nationell handlingsplan för handikappolitik. I regeringens nationella handlingsplan för handikappolitik formuleras målen i termer av att jämlikhet i levnadsvillkor för flickor, pojkar, kvinnor och män med funktionshinder ska råda. Samhället ska utformas så att människor med funktionshinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet (8). 2.2.4 Funktionshindret ADHD ADHD är en förkortning av engelskans Attention Deficit Hyperactivity Disorder och brukar översättas med uppmärksamhetsstörning med överaktivitet. Diagnosen ADHD ställs med hjälp av internationella diagnostiska manualer som WHO:s diagnosmanual ICD 10 och amerikanska psykiatriska föreningens manual DSM IV. För att ställa diagnosen ADHD måste ett antal kriterier vara uppfyllda. Bland annat ska svårigheterna ha allvarlig inverkan på barnets sätt att fungera, symtomen ska vara varaktiga och ha debuterat före 7 års ålder. De centrala symtomen är uppmärksamhetstörning, överaktivitet och impulsivitet (9,10). Prevalensen för ADHD har i olika studier visats vara ca 2-5 % för flickor och pojkar i skolåldern. I SBU rapporten ADHD hos flickor anges att prevalensen hos flickor i åldern 6-15 år är 2-5 % och att ADHD är 1,3 till 4 gånger vanligare hos pojkar. Flickor får oftare diagnosen senare i livet än pojkarna och har samma typ av symtom, men de är inte lika hyperaktiva och har ej i samma utsträckning beteendeproblem (10). 8

2.2.5 Funktionshindret rörelsehinder Barn och ungdomshabiliteringen i landstinget i Uppsala län definierar rörelsehinder som en samlingsbeteckning för flera olika diagnosgrupper. Cerebral pares är den vanligaste orsaken till rörelsehinder. Andra diagnosgrupper är ryggmärgsbråck, muskelsjukdomar och små mindre kända handikapp. Graden av funktionsnedsättning varierar från lindriga till grava rörelsehinder. Barn och ungdomar med rörelsehinder har ofta ytterligare funktionsnedsättningar i form av kommunikationsstörningar, synskador och kognitiva svårigheter (11). Cerebral pares förekommer oftare hos pojkar än hos flickor. I Sverige finns det ca 4500 barn och ungdomar (0-19 år) med diagnosen cerebral pares (12). 2.3 Levnadsvanor och självskattad hälsa Levnadsvanor är ett samlingsbegrepp för de beteenden som påverkar hälsan såväl positivt som negativt. Levnadsvanor som tobaks- och cannabisbruk, alkoholbruk, kostvanor och fysisk aktivitet har stor betydelse för hälsan. Den självskattade hälsan är ett mycket viktigt tecken på människors hälsa. Den ger en helhetsbild av hur människan upplever inte bara sin fysiska hälsa utan omfattar även psykiska och sociala aspekter på hälsan (2). 2.4 Tidigare forskning 2.4.1 WHO:s projekt om skolbarns hälsovanor WHO påbörjade 1982 ett internationellt forskningsprojekt rörande barns och ungdomars hälsa och hälsovanor (helth behaviour in schoolaged children). Vart fjärde år genomförs en enkätundersökning i ett 40-tal länder däribland Sverige. I Sverige genomförs studien Svenska skolbarns hälsovanor av folkhälsoinstitutet. Designen har varit densamma genom åren. Syftet är dels att öka kunskapen om barn och ungdomars levnadsvanor och förhållanden som anses viktiga för deras hälsa, dels att följa utvecklingen inom landet över tid och göra internationella jämförelser (2). 2.4.2 Självskattad hälsa och välbefinnande I rapporten Svenska skolbarns hälsovanor skattade de flesta ungdomar att de har en bra hälsa. Flickorna självskattade sin hälsa mer negativt med ökande ålder. Andelen mycket friska minskade med ökad ålder och skillnaderna i mellan flickor och pojkar ökade med åldern (2). 9

I en rapport från barnombudsmannen angav funktionshindrade barn att hälsan var den viktigaste komponenten för hur nöjda de var med sina liv (13). Det finns få internationella studier som beskriver hur ungdomar med diagnosen ADHD självskattar sin hälsa. En studie där ungdomar med varierande grad av ADHD symtom självskattade välbefinnande och psykosocial hälsa i en interaktiv dagbok visade att ungdomarna skattade sitt välbefinnande lågt. Detta gällde speciellt de med uttalade ADHD symtom (14). I en undersökning av hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar med diagnosen ADHD framkom att de fysiska hälsodomänerna inte skiljde sig från normalpopulationens, men alla psykosociala domäner var avsevärt lägre skattade av barn och ungdomar med ADHD. Studien visade även att livskvaliteten var sämre hos de barn och ungdomar som hade ytterligare psykiatriska tilläggsdiagnoser (15). Jemtå et al visade i en intervjustudie att barn och ungdomar i åldern 7-18 år med rörelsehinder skattade sitt välbefinnande högt. Välbefinnandet minskade med ökande ålder, men man fann ingen signifikant skillnad mellan könen. Barn och ungdomar som bodde med båda sina föräldrar skattade välbefinnandet högre än de som bodde med en förälder. Första generationens invandrare rapporterade ett signifikant lägre välbefinnande än barn och ungdomar födda i Sverige (16). Curtin och Clarke intervjuade nio ungdomar i åldern 10-14 år med motoriska rörelsehinder med fokus på hur det är att leva med rörelsehinder. Resultatet indikerade att ungdomarna i stort sett var positiva till och trivdes med sina liv, även om det ibland upplevdes svårt framförallt beroende på allmänhetens negativa uppfattningar om rörelsehindrade människor (17). 2.4.3 Tobaks- och alkoholvanor I studien Svenska skolbarns hälsovanor konstaterades det att tobaks- och alkoholvanor etablerades under högstadiet. Nio procent av 13 åriga pojkar och 12 % av 13 åriga flickor hade varit berusade någon gång. Motsvarande siffra för 15 åringar var 36 % för pojkar och 40 % för flickor. Ungdomarna drack främst öl och sprit. De 15-åriga pojkarna drack oftare öl än flickorna och de 15- åriga flickorna drack mer vin än pojkarna. 10

Hälften av 15-åringarna hade någon gång provat att röka. Det var dock betydligt färre som var vanerökare (rökte varje vecka). Bland 13-åringarna var det 3 % och hos 15-åringarna var det 9 %, som uppger att de var vanerökare. Användandet av cannabis eller hasch var betydligt lägre och 4-5 % av 15-åringarna hade någon gång provat dessa droger (2). En amerikansk studie visade att ungdomar med kliniskt signifikanta ADHD symtom var mer benägna att experimentera med rökning och att bli vanerökare (18). En kanadensisk studie fokuserade på hälsokampanjer riktade till ungdomar med fysiska handikapp. I studien undersöktes åldersrelaterade hälsovanor bland rörelsehindrade ungdomar i åldern 11-16 och jämfördes med samma data i en nationell stickprovsundersökning på ungdomar utan rörelsehinder. Resultatet visade, att förekomst av tobaksbruk var betydligt lägre i alla åldersgrupper bland rörelsehindrade ungdomar jämfört med ungdomar utan rörelsehinder. Man fann också att rörelsehindrade ungdomar började röka senare (15-16 år) än vad som var fallet i normal-populationen. Detsamma gällde alkoholbruk, att testa alkoholdrycker förekom i senare åldrar hos rörelsehindrade än i normalpopulationen och det var dessutom betydligt mindre vanligt bland rörelsehindrade ungdomar. Annat drogbruk som cannabis var fem gånger mindre vanligt i gruppen rörelsehindrade ungdomar än bland ungdomar utan rörelsehinder (19). Motsatta resultat framkom i analyser från National longitudinal study of adolescent health i USA, där ungdomar med rörelsehinder rökte och drack mer alkohol än vad ungdomar utan funktionshinder gjorde (20). 2.4.4 Matvanor Ungdomars matvanor förändras med åldern visade studien Svenska skolbarns hälsovanor. Den totala andelen som åt frukost minskade med stigande ålder och flickorna åt mer sällan frukost i förhållande till pojkarna. Pojkarna åt mindre frukt och grönsaker och mer godis och läsk ju äldre de blev. Flickorna följde samma mönster förutom att läskintaget inte ökade. Flickor i 15-årsåldern åt mer frukt och grönsaker än vad pojkarna gjorde (2). COMPASS-studien, som genomfördes i Stockholm år 2000, visade att flickor hade mer oregelbundna måltidsvanor än pojkar och att överviktiga och feta ungdomar hade mer oregelbundna matvanor än övriga (1). Rörelsehindrade ungdomar hade, enligt en kanadensisk studie, större sannolikhet att inte anamma hälsovanor som förstärker hälsan som att äta färsk frukt och grönsaker samt att undvika fet mat än ungdomar utan rörelsehinder i samma ålder. Däremot åt rörelsehindrade ungdomar mindre sötsaker än gruppen ungdomar i allmänhet (19). 11

2.4.5 Fysisk aktivitet och stillasittande Studien Svenska skolbarns hälsovanor visade att 40 % av 13-åriga pojkar och 26 % av flickorna tränade minst fyra gånger per vecka. Vid 15 års ålder hade aktivitetsnivån sjunkit till 34 % för pojkarna och 21 % för flickorna. Det var lika stor andel pojkar som flickor som tittade på tv mer än fyra timmar per vardag. Pojkarna satt betydligt mer framför datorn än vad flickorna gjorde (2). COMPASS-studien visade även att låg fysisk aktivitet är ett problem i alla samhällsgrupper (1). Steele et al fann i en studie av rörelsehindrade ungdomars hälsovanor att rörelsehindrade ungdomar hade högre sannolikhet för hälsoriskbeteenden uttryckt som låg frekvens av fysisk aktivitet och mer stillasittande aktiviteter som TV- tittande (mer än fyra timmar per dag) jämfört med ungdomar utan rörelsehinder (19). Problemformulering Det kan inte uteslutas att ungdomar med hyperaktivitet och koncentrationsproblem, vilket kännetecknar diagnosen ADHD, kan utgöra en grupp med ett riskbeteende gällande levnadsvanor. Internationella studier indikerar, att diagnostiska tecken som hyperaktivitet och ouppmärksamhet leder till en ökad benägenhet att utsätta sig för risker som tobaks- och alkoholbruk (21). Rörelsehindrade ungdomar kan också ha riskbeteende gällande levnadsvanor framförallt avseende matvanor och fysisk aktivitet, som ju måste anpassas särskilt för dem (19). Eftersom det finns lite tidigare forskning gällande hälsovanor och funktionshinder är det viktigt att öka kunskapen på området. Det är angeläget att belysa hälsovanor hos skolungdomar med funktionshinder för att i ett framtida perspektiv möjliggöra riktad hälsoprevention och därmed förebygga livsstilssjukdomar. Syfte Att beskriva levnadsvanor avseende kost, motion, tobaks- och alkoholbruk samt självskattad hälsa hos skolungdomar med ADHD eller skolungdomar med rörelsehinder födda 1989-1995 bosatta i Uppsala län. Att jämföra levnadsvanor och självskattad hälsa hos skolungdomar med ADHD eller skolungdomar med rörelsehinder. 12

Frågeställningar 1. Vilka levnadsvanor rapporterar skolungdomar med ADHD eller skolungdomar med rörelsehinder födda 1989-1995 och bosatta i Uppsala län och hur skattar de sin hälsa? 2. Finns skillnader i levnadsvanor och självskattad hälsa mellan skolungdomar med ADHD eller skolungdomar med rörelsehinder? 3. Metod 3.1 Design Studien är en tvärsnittstudie (cross-sectional survey) med kvantitativ ansats. Den mest lämpade insamlingsmetoden för studiens syfte var enkätundersökning, som också passade bäst med befintliga resurser. Målgrupperna för studien var ungdomar födda 1989-1995 med funktionshindret ADHD eller funktionshindret rörelsehinder och bosatta i Uppsala län. 3.2 Urval Författarna har gjort ett strategiskt urval av ungdomar inskrivna på barnoch ungdomshabiliteringen i lanstinget i Uppsala län. Inklusionskriterier: inskriven på barn och ungdomshabiliteringen i Landstinget i Uppsala län födelseår 1989-1995 diagnostiserade funktionshinder ADHD eller rörelsehinder enligt patientjournal Exklusionskriterier: utvecklingsstörning och/eller särskoleplacering. 13

Det totala antalet funktionshindrade ungdomar som uppfyllde kriterierna för deltagande i studien var 111 varav 56 med funktionshindret ADHD och 55 med funktionshindret rörelsehinder. Könsfördelningen var som förväntat sned i ADHD-gruppen, eftersom 81 % var pojkar. I gruppen rörelsehindrade ungdomar var könsfördelningen relativ jämn, 56 % pojkar och 44 % flickor. Bortfallet efter informationsbrevet till föräldrarna blev totalt 23 %. I ADHD-gruppen tackade 15 föräldrar (27 %) nej till deltagande och i rörelsehindergruppen 11 föräldrar (20 %). Det skickades sammanlagt ut 85 enkäter till funktionshindrade ungdomar, 41 till ungdomar med ADHD och 44 till rörelsehindrade ungdomar. Efter påminnelser blev bortfallet 34 %, 29 av 85 ungdomar besvarade inte enkäten. I ADHD - gruppen blev bortfallet 49 % (20 av 41 ungdomar) och i rörelsehindergruppen 20 % (9 av 44 ungdomar). Genom två skriftliga påminnelser har författarna försökt minimera bortfallet. Det var inte möjligt att göra ytterligare analys av bortfallet med de tidsramar som fanns för studien, se tabell 1. Tabell 1. Antal och procentuell andel ungdomar med ADHD eller rörelsehinder och hela gruppen fördelade över inklusion och bortfall. ADHD (%) Rörelsehinder (%) Totalt (%) Inkluderade 56 55 111 (100) Bortfall efter föräldrabrev Bortfall efter enkätutskick 15 (27) 11 (20) 26 (23) 20 (49) 9 (20) 29 (34) Totalt bortfall 35 (62,5) 20 (36) 55 (49,5) I enkätundersökningen deltog totalt 56 ungdomar med funktionshinder, varav 21 ungdomar med ADHD och 35 ungdomar med rörelsehinder. Ett fåtal av ungdomarna tillhörande funktionshindergruppen rörelsehinder angav själva att de inte hade något rörelsehinder (n=6). De vanligaste rörelsehindren var gångsvårigheter samt att man var rullstolsburen. Tabell 2 visar demografiska data för deltagarna. 14

Tabell 2. Antal och procentuella andel ungdomar med ADHD eller rörelsehinder och hela gruppen fördelade över kön, födelseår och årskurs (n=56). ADHD (n=21) Rörelsehinder (n=35) Hela gruppen (n=56) Antal (%) Antal (%) Antal (%) Kön Flickor 4 (19) 15 (43) 19 (34) Pojkar 17 (81) 20 (57) 37 (66) Födelseår 1989 3 (14) 7 (20) 10 (18) 1990 4 (19) 4 (11,4) 8 (14) 1991 4 (19) 3 (8,7) 7 (13) 1992 4 (19) 4 (11,4) 8 (14) 1993 5 (24) 6 (17,1) 11 (20) 1994 1 (5) 6 (17,1) 7 (12) 1995 0 5 (14,3) 5 (9) Årskurs År 5 År 6 År 7 År 8 År 9 År 1 gymnasieskolan År 2 gymnasieskolan 0 3 (14) 6 (28) 3 (14) 5 (24) 2 (9,5) 2 (9,5) 6 (17,1) 6 (17,1) 5 (14,3) 4 (11,4) 5 (14,3) 2 (5,8) 7 (20) 6 (11) 9 (16) 11 (20) 7 (12) 10 (18) 4 (7) 9 (16) De flesta ungdomarna i båda grupperna hade regelbundet kontakt med landstingets barn- och ungdomshabilitering. Det var vanligare att ungdomarna med rörelsehinder hade kontakt oftare än vad som var fallet för gruppen med ADHD. Många ungdomar med ADHD uppgav att de regelbundet tog medicin (67 %) och den vanligaste läkemedelsgruppen var centralstimulantia. Enstaka ungdomar medicinerade med sömn- eller antidepressiva läkemedel. En fjärdedel av ungdomarna med rörelsehinder angav att de regelbundet medicinerade med framför allt antiepileptika. Två av 21 ungdomar med ADHD var födda utomlands (Finland och Australien). Av de rörelsehindrade ungdomarna var tre av 35 födda utomlands (Vietnam, Venezuela, Belgien). Det var sammanlagt tretton föräldrar i båda grupperna som var utlandsfödda, två pappor i ADHD- 15

gruppen och fem mammor och sex pappor i gruppen med rörelsehinder. De flesta ungdomar i båda grupperna levde i samhälle eller på landsbygd. Över hälften av ungdomarna i båda grupperna bodde i villa eller radhus, men det var en större andel av ungdomarna med ADHD som bodde i lägenhet. När det gäller familjekonstellationen levde huvudparten av de rörelsehindrade ungdomarna med sina båda föräldrar till skillnad från ungdomarna med ADHD, där endast hälften levde med båda sina föräldrar. I enkäten har ungdomarna själva skattat familjens ekonomiska standard från att vara inte alls bra till att vara mycket bra. Majoriteten i båda funktionshindergrupperna skattade familjens ekonomi som bättre än genomsnittet. Tabell 3 visar ungdomarnas sociala förhållanden och självskattad ekonomisk standard. Tabell 3. Antal och procentuell andel ungdomar med ADHD eller rörelsehinder och hela gruppen fördelade över vem/vilka ungdomen bor tillsammans med, boendeort, boendeform och självskattad ekonomisk standard (n=56). Bor tillsammans med Mor Far Mor + far Mor + styvfar Far+ styvmor Annan vuxen Ej svarat Boendeort Storstad Förort till storstad Stad Samhälle Landsbygd Boendeform Lägenhet Radhus/kedjehus Villa Ekonomisk standard Inte alls bra Inte så bra Genomsnittlig Ganska bra Mycket bra ADHD (n=21) Rörelsehinder (n=35) Hela gruppen (n=56) Antal (%) Antal (%) Antal (%) 5 (23,8) 1 (4,8) 10 (47,6) 5 (23,8) 0 0 0 1 (4,8) 2 (9,5) 5 (23,8) 7 (33,3) 6 (28,6) 8 (38,1) 2 (9,5) 11 (52,4) 4 (19,0) 2 (9,5) 3 (14,3) 10 (47,6) 2 (9,5) 5 (14,7) 0 24 (70,6) 4 (11,8) 0 1 (2,9) 1 (2,9) 6 (17,1) 1 (2,9) 6 (17,1) 10 (28,6) 12 (34,3) 6 (17,1) 3 (8,6) 26 (74,3) 0 2 (5.7) 7 (20) 15 (42,9) 11 (31,4) 10 (18,2) 1 (1,8) 34 (61,8) 9 (16,4) 0 1 (1,8) 1 (1,8) 7 (12,5) 2 (3,6) 11 (19,6) 17 (30,4) 18 (32,1) 14 (25) 5 (8,9) 37 (66,1) 4 (7,1) 4 (7,1) 10 (17,9) 25 (44,6) 13 (23,2) 16

3.3 Instrument Författarna har gjort ett urval av frågor ur en befintlig enkät som legat till grund för Statens folkhälsoinstituts studie Svenska skolbarns hälsovanor 2005/2006 (2). Muntligt tillstånd har givits av studiens vetenskapliga ledare Ulla Marklund (Statens folkhälsoinstitut) per telefon den 2 januari 2007. Frågorna valdes utifrån denna studies frågeställningar samt frågor som avser relevant bakgrundsinformation. Dessutom har enkäten kompletterats med sju frågor, som avser vårdkontakter, funktionshindret och eventuell medicinering på grund av funktionshindret. Ytterligare två frågor har kompletterats till ungdomar med rörelsehinder avseende det fysiska handikappet och vilka begränsningar det medför. Frågorna som kompletterats av författarna är ej validerade eller reliabilitetstestade. Antalet frågor i enkäten är 42 till ungdomar med ADHD och 44 till ungdomar med rörelsehinder. Frågorna i enkäten är av flervalstyp. Fråga 24 är en visuell analog skala (VAS skala) graderad från 0 till 10, där 0 betecknar sämsta tänkbara liv och 10 bästa tänkbara liv. Fråga 1-7, 26-27 (nio frågor) avser kön, årskurs i skolan, födelseår, eget och föräldrars födelseland, bostadsförhållanden och familjeekonomi. Fråga 10 och 11 (två frågor) avser uppskattad längd och vikt. Fråga 13-15 (tre frågor) avser kostvanor. Fråga 12 och 39-42 (fem frågor) avser motionsvanor och fysisk aktivitet Fråga 16-19 och 23 (fem frågor) avser tobaksbruk och bruk av cannabis/hasch/marijuana Fråga 20-22 avser alkoholvanor och/eller rökvanor. Fråga 9, 24-25 och 32-33 (fem frågor) avser självskattad hälsa. Fråga 36-38 (tre frågor) avser bruk av media (TV-tittande, datorspel, dator). Fråga 8, 28-31 och 34-35 (sju frågor) avser vårdkontakter, självskattat problembeteende och medicinering. Dessa frågor finns ej med i den ursprungliga enkäten. Fråga 43 och 44 (två frågor) avser rörelsehindret och ställdes endast till ungdomsgruppen med rörelsehinder. De fanns ej med i den ursprungliga enkäten (Bilaga 1). 17

3.4 Datainsamling Totalt 111 föräldrar eller vårdnadshavare till ungdomarna i målgrupperna informerades skriftligen om studiens syfte och upplägg (Bilaga 2a, 2 b). I brevet framgick att deltagandet var frivilligt och att enskilda svar inte skulle redovisas samt att ungdomarna kunde avbryta sitt deltagande under studien. Författarnas telefonnummer samt e-postadresser angavs för eventuella frågor. Möjlighet gavs till föräldrarna att inom två veckor tacka nej till att ungdomen deltog i studien genom att underteckna en svarstalong. Ett frankerat svarskuvert medföljde informationsbrevet. Myndig ungdom fick samma informationsbrev och möjlighet att tacka nej (Bilaga 3). Enkäterna kodades med ett nummer för att säkerställa anonymiteten och göra det möjligt att skicka ut påminnelser. Totalt 85 enkäter skickades tillsammans med ett följebrev och ett kodat svarskuvert till 41 ungdomar med funktionshindret ADHD och 44 ungdomar med funktionshindret rörelsehinder. I följebrevet informerades det om frivillighet, anonymitet och möjlighet att avbryta studien samt att inga resultat skulle redovisas enskilt utan endast på gruppnivå (Bilaga 4). Ungdomarna fick 10 dagar på sig att besvara enkäten. Ett första påminnelsebrev med enkät och kodat svarskuvert skickades ut till 27 ungdomar med ADHD och 31 ungdomar med rörelsehinder och svar önskades inom en vecka. Påminnelsebrev nummer två med enkät och kodat svarskuvert skickades ut till 24 ungdomar med ADHD och 14 ungdomar med rörelsehinder och svar önskades till följd av påsklov inom två veckor. Den totala svarsfrekvensen var 65 %, 56 av 85 utskickade enkäter besvarades. I ADHD gruppen var svarsfrekvensen 51 % (21 av 41) och i rörelsehinder gruppen 79,5 % (35 av 44). 3.5 Statistisk analys De flesta frågor (23) i enkäten är på ordinalskalenivå och endast ett fåtal är på nominal, inter-vall och kvotskalenivå. Resultatet presenteras med hjälp av deskriptiv statistik i form av tabeller, figurer och löpande text. Enkätsvaren har bearbetats i dataprogrammet SPSS 14.0 for Windows (22). Den statistiska analysen utfördes med hjälp av icke parametrisk analysmetod Mann-Whitney U test för att se om skillnad fanns mellan ADHD gruppen och rörelsehindergruppen (23). Signifikansnivån bestämdes till p < 0,05 (24). 18

4. Resultat 4.1 Självskattad hälsa och välbefinnande Femton ungdomar av 21 med ADHD (71 %) skattade sin hälsa som bra eller ganska bra, fem ungdomar skattade sin hälsa som mycket bra och endast en rapporterade dålig hälsa. I gruppen med rörelsehindrade ungdomar skattade 22 av 35 (63 %) sin hälsa som bra eller ganska bra och övriga 13 (37 %) skattade sin hälsa som mycket bra. På frågan Hur frisk tycker du att du är? angav 20 av 21 ungdomar med ADHD att de var ganska eller mycket friska. I rörelsehinder gruppen svarade 34 av 35 ungdomar att de var ganska eller mycket friska. Frågan om hur ungdomarna trivdes med livet just nu visade att majoriteten i de båda funktionshindergrupperna trivdes ganska bra eller mycket bra. Två av tjugoen ungdomar med ADHD trivdes dock enligt enkätsvaren inte med livet. I gruppen med rörelsehindrade ungdomar svarade tre av trettiofem att de inte trivdes med livet. Det fanns ingen statistiskt signifikant skillnad mellan gruppernas självskattning av trivsel. På en VAS - skala fick ungdomarna skatta sina liv i största allmänhet. Skalan omfattade tio steg (0-10) där 0 betecknade sämsta tänkbara liv och 10 betecknade bästa tänkbara liv. Ingen ungdom skattade sitt liv i största allmänhet som sämsta tänkbara eller som värdet 1 på skalan. De flesta ungdomarna tyckte att livet i största allmänhet var bra. Trettiotvå av 34 rörelsehindrade ungdomar (94 %) skattade sina liv över eller lika med värdet 5 på skalan (en svarade ej på frågan) och arton av tjugoen ungdomar med ADHD (86 %) skattade sina liv högre eller lika med 5, se figur 1. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan gruppernas skattning över livskvalitet. 19

10 Rörelsehinder (n=34) ADHD (n=21) 8 6 Antal 4 2 0 2 3 4 5 6 7 8 9 10 bästa tänkbara liv VAS-skala Figur 1. Ungdomarnas självskattning av sina liv i största allmänhet enligt VAS - skala graderad 0-10 fördelad över funktionshinder. På de frågor som avsåg rastlöshet, koncentrationsförmåga, uppmärksamhet och lättstördhet, konfliktbenägenhet, tystlåtenhet och ensamhet svarade 20 av 21 ungdomar med ADHD (95 %) jakande på någon eller flera av dessa frågor. När det gäller de rörelsehindrade ungdomarna var motsvarande svar 22 av 35 (63 %). Varje enskild ungdom hade möjlighet att fylla i flera svarsalternativ. De mest frekventa jakande svaren i båda grupperna gavs vad gäller svårigheter att koncentrera sig och att lätt tappa uppmärksamheten. Det var få ungdomar i båda grupperna, som beskrev att de lätt hamnade i bråk med andra. Se Figur 2. 20