Jordbrukets nya utmaningar: dags för omprövning På väg mot en rural modernity Lund University Centre for Sustainability Studies (LUCSUS) Right Livelihood Award Foundation 1
Contents Stora utmaningar... 3 Livsmedelsregimer... 4 Social organisation... 6 Jordbruksekosystem... 7 Precisionsjordbruk... 8 Bortom avkastning: hur jordbruk kan bidra till hållbarhet... 9 Bioteknologi... 10 Visionen om en rural modernity... 12 Referenser... 14 LUCSUS, Lund University Centre for Sustainability Studies LUCID, Lund University Centre of Excellence for Integration of Social and Natural Dimensions of Sustainability Författare: Lennart Olsson, Elina Andersson, Chad Boda, Kenneth Hermele, Anne Jerneck, Vasna Ramasar, Karin Steen, Yengoh G. Tambang Lund, 4 Juni 2013 2
Stora utmaningar Den globala efterfrågan på mat förväntas öka markant till följd av växande befolkning, förändrade matvanor, överkonsumtion och slöseri, medan ökande krav på förnybar energi (biobränsle) konkurrerar med matproduktionen [2]. År 2009 beräknade FAO att vi måste utöka den globala matproduktionen med 70 % för att bemöta efterfrågan år 2050 [5]. Siffran är dock ifrågasatt och ses av somliga till och med som en underskattning [6, 7]. Samtidigt förväntas klimatförändringar, vattenbrist och ny markanvändning äventyra fortsatt ökad jordbruksproduktion [5, 8]. Livsmedelssäkerheten är med andra ord hotad från två håll, från ökad efterfrågan och minskande tillgång. Detta gör frågan till en global nödsituation och ökar trycket på kreativa globala, regionala och lokala strategier och lösningar. Att fortsätta i nuvarande hjulspår är inget alternativ så löd det stränga budskapet från den Internationella Utvärderingen av Vetenskap för Jordbruk och Teknik ( på engelska IAASTD), framfört av ordföranden Bob Watson 2008. Han syftade på att jordbruket inte levererar vad vi behöver livsmedelsförsörjning för alla samtidigt som produktionen undergräver den globala miljön i form av utsläpp av växthusgaser, föroreningar av mark, floder, sjöar och hav, och minskad biologisk mångfald. Foley [9] och många andra beskriver utmaningen vi står inför såsom att matproduktionen måste öka samtidigt som dess ekologiska skadeverkningar måste minska i en värld präglad av osäkerhet kring klimatförändringens följder. Den rådande debatten kring matsäkerhet domineras av naturvetenskapliga forskare som diskuterar metoder att öka matproduktionen snarare än att ändra hur den fördelas [10-12]. Samhällsvetare å andra sidan ser matbrist som ett resultat av skev fördelning snarare än för låg produktion [13-16]. Det finns mycket som stödjer den tesen. Som Lean [19] påpekar orsakade den globala matkrisen 2008 rekordhöga svältnivåer för världens fattiga, samtidigt som gobalt ledande livsmedelsföretag bärgade rekordstora skördar och vinster. FAO noterade att den rekordstora spannmålsskörden 2008 (2287 miljoner ton) innebar att det fanns mer än tillräckligt med mat för att föda världens befolkning [20]. Det står med andra ord klart att vi måste fokusera på fler aspekter av matsystemet än produktionsökning. Dessutom måste vi undersöka alternativa sätt att fördela den mat som finns, vilket är en djupt politisk fråga. Produktion och fördelning av mat samverkar på många sätt. Ett tragiskt faktum är att flertalet av världens matproducenter inte själva har tillräcklig eller säker tillgång till mat [17]. Figur 1. Exempel på avkastningsglappet mellan jordbruksexperiment och medelavkastning i sex länder i Afrika [18, s 67] Det råder stor skillnad mellan bönders produktion och den möjliga produktionen på experimentella gårdar där villkoren för produktionsledning, organisation och insatsvaror är optimala. Skillnaden kallas för avkastningsglapp (figur 1) och förklaras ofta med bristande tillgång till resurser, marknader och kunskap. På ett djupare plan orsakas matbrist snarare av jordbrukets sociala och politiska organisation, från global nivå till hushållsnivå, än av avsaknad av tekniska hjälpmedel och insatsvaror. 3
Rapporten utgår ifrån att vi måste se bortom matproduktion och avkastningsglapp. Utöver matproduktion bör jordbruket spela en mera sammansatt roll för att minska fattigdom, ojämlikhet och miljöpåverkan i syfte att öka landsbygdens levnadsstandard. Med denna utgångspunkt ger vi en kortfattad och kritisk översikt av olika perspektiv på hur det globala matsystemet är organiserat. Därefter följer en fördjupad analys av matsystemets sociala organisering och dess ekologiska villkor. Livsmedelsregimer Under olika perioder har olika livsmedelsregimer dominerat det globala matsystemet [21]. Harriet Friedmann definierar en livsmedelsregim som en regelbaserad struktur för produktion och konsumtion av mat på global nivå [22 (s. 30), 23, 24 (s. 148)]. Förekomsten av nya livsmedelsregimer har kopplats till framväxten av sociala rörelser vid strategiska tidpunkter. Den en gång så dominerande kolonialt baserade regimen (1870 1914) uppstod ur arbetarrörelser i Europa; den sedermera förhärskande industriellt baserade regimen (1947 1973) uppkom ur sociala rörelsers reaktion på världsmarknadskriser. Somliga hävdar att en ny regim håller på att växa fram kring företag i oligopol- eller monopolställning som med hjälp av bland annat genmodifiering dominerar hela den biologiska processen, detta återstor dock att se. Utifrån ett hållbarhetsperspektiv på livsmedelssäkerhet granskar vi livsmedelsregimernas tolkningsramar som i sin tur kan tjäna som grund för en kritisk analys av världens livsmedelssystem [25]. De fyra inramningarna, som täcks av rapporten, kan delas in i två breda kategorier: konventionella och alternativa regimer. Utifrån denna breda indelning analyserar vi fyra olika inramningar av det globala matsystemet, två från vardera regim, och med fokus på politiska, sociala och ekonomiska trender inom vardera regim (tabell 1). Det är viktigt att påpeka att för närvarande samexisterar dessa perspektiv på jordbruksregimer, och i slutändan representerar olika strategier och normer för att organisera produktion, distribution och konsumtion av mat. Medan somliga anser att det globala matsystemet bör organiseras enligt marknadens principer (en konventionell regim), menar andra att livsmedlens centrala sociala, biologiska och kulturella betydelse gör att den kräver en annan behandling (alternativ regim). Tilläggas bör kanske att det globala matsystemet för närvarande inte är ordnat i enlighet med en fri marknad, då förekomsten av oligopol och statliga subventioner, inte minst i EU och USA, är utbredd. Med alla de möjligheter som de olika regimerna representerar verkar det som att vi står i ett dynamiskt vägskäl i det globala livsmedelssystemets historia. Den konventionella regimens förespråkare möter allvarligt motstånd från flera olika alternativ. Potentiellt, kan motståndet skapa utrymme för ett systemskifte i riktning mot högre social rättvis och lägre miljöpåverkan. För att bättre förstå hur jordbrukets sociala aspekter påverkar utvecklingen och upprätthållandet av livsmedelsregimer måste vi skärskåda jordbrukets sociala organisering på djupet. 4
Livsmedelsregim Konventionell Alternativ Inramning Jordbruk som företag Reformistiskt företagande Maträttvisa Matsuveränitet Problemfokus Växande efterfrågan på mat p.g.a. befolkningsökning och stigande inkomster; fattigdoms- och hungerbekämpning; delaktighet i den globala marknaden. Minskning av fattigdom och hunger, fokus på att minska de negativa sociala och ekologiska effekterna av konventionell odling genom konsumenters val. Minskning av fattigdom och hunger, fokus på rättvisa för de fattiga och förtryckta aktörerna inom jordbrukssystemet genom kollektiv organisation snarare än individuell konsumtion. Minskning av fattigdom och hunger, strukturella förändringar av det globala jordbruket systemet och omformulering och demokratisering av systemet till förmån för fattiga och oskyldigt drabbade. Orientering Huvudsaklig inriktning Huvudsakliga institutioner Toppstyrning; marknadsorientering Marknadsliberalism (t.ex. fria marknader och frihandel), storskaliga industriella jordbruk med mekanisering, externa insatser (t.ex. bevattning, konstgödning och bekämpningsmedel), högavkastande grödor och GMO, koncentration av jordbrukssystem. WTO; WB; WTO-undertecknade nationer; stora livsmedelsföretag (t.ex. Monsanto, Cargill, Wal- Mart). Toppstyrning; marknadsorientering Bottenstyrning; marknadsorientering Bottenstyrning; politiskt orientering Främjande av nischmarknader (t.ex. traditionella ekologiska och Fairtrade), förhandlade kontrakt för normer om handel, arbetsvillkor och produktionstekniker, produktcertifiering. Fairtrade International-nätverk av producenter (t.ex. Fairtrade Africa, CLAC, NAPP); IFOAM; FAO; WHO; några stora producenter och återförsäljare. Deltagande i lokala, småskaliga jordbrukssystem, integrering av miljömässiga och sociala rörelser, minskat beroendet av stora livsmedelsföretag. Arbetarrörelser så som The Coalition for Immokalee Workers and Navdanya, och Committee for World Food Security. Riktade förändringar på flera nivåer som främjar människors utrymme att göra egna val av mat, främjande av statlig styrning av markfördelning och omfördelning, social trygghet och skyddsnät, ersättande av WTOs frihandelspolitik med statsbaserad jordbrukspolitik, pluralisering av jordbrukssystem. La Via Campesina; andra sociala rättviserörelser så som the Landless Workers Movement, MST in Brazil, och the African Alliance Food Sovereignty. Huvudsaklig kritik Negativa miljömässiga och sociala bieffekter som inte återspeglas i produktpriset, ojämlik fördelning av kostnader och fördelar, negativa konsekvenser för hälsan; ekologisk ohållbarhet. Tabellen har hämtat inspiration från [21, table 1, p117]. Elitistiskt (dvs höga priser skapar ottillgänglighet); risk att det blir konventionellt (t.ex. Wal-Mart Organic); Nischmarknader kan inte föda hela världen. Osammanhängande, perifert och elitistisk, kan inte uppnå betydande förändringar på grund lokalt fokus, risk att det blir konventionellt, lokala livsmedelssystem kan inte föda hela världen. Alltför radikal och politisk, kräver orealistiska möjligheter, det förespråkade produktionssystemet kan inte föda världen. 5
Social organisation Trots att livsmedelssystem är djupt inbäddade i och formade av sociala relationer [t.ex. 26-29], har debatten kring jordbrukets inriktning mestadels präglats av agronomi och ekonomi [30]. Inställningen till hur jordbruksutveckling bör gå till är emellertid aldrig socialt neutral utan samverkar med lokala processer på sätt som antingen stärker och återskapar rådande sociala relationer eller utmanar dem. Utöver frågor kring produktivitet och hållbarhet måste vi bemöta hur olika synsätt på jordbruksutveckling förhåller sig till fördelningen av vinster och risker: vem tjänar och vem förlorar? Vilka sociala och politiska följder får olika interventioner? En central debatt när det gäller jordbrukets sociala organisering berör frågan kring små- respektive storskalig produktion. De som förespråkar storskaligt kommersiellt jordbruk brukar hävda att det är ett effektivt och produktivt system, som det traditionella jordbruket borde efterlikna. Tanken är att vetenskapliga metoder (så som högavkastande grödor, kemiska insatsvaror och konstbevattning) ger mer avkastning än traditionellt småskaligt jordbruk, som ofta beskrivs som ineffektivt och motsträvigt mot teknisk utveckling [31]. Det finns studier som visar att stöd ämnat åt småskaligt jordbruk ofta hamnar hos en minoritet rika storskaliga bönder [32] medan småskaliga jordbrukare ofta lämnas utanför jordbrukets värdekedjor [33]. Det är viktigt att inte likställa storlek med effektivitet. Faktum är att småskaligt jordbruk i allmänhet är väldigt produktivt per ytenhet [34 38]. Förhållandet har dock ifrågasatts nyligen, åtminstone i Asien, främst på grund av marginalisering av småbönder i en alltmer globaliserad värld [39]. Men utöver debatten kring produktivetet har småskaligt jordbruk viktiga fördelar över det storskaliga jordbruket när det gäller lägre miljöpåverkan [40, 41]. Utöver det, menar det reformistiska synsättet, fyller småskaligt jordbruk flera sociala funktioner, genom att bland annat tjäna som en bas för jämlikt fördelad ekonomisk tillväxt och utveckling, även i en alltmer globaliserad värld [42]. Småskaligt jordbruk spelar en avgörande roll i den globala livsmedelsproduktionen, och kommer att fortsätta att göra det framöver [42]. Familjebaserat jordbruk försörjer ca 40 % av världens befolkning, och en ännu större andel i Asien och Afrika, där det absoluta flertalet bönder odlar åkrar som är mindre än två hektar. Trots deras centrala roll lever småbönder i allmänhet i komplexa och riskfyllda miljöer [43] där de står inför flerfaldiga utmaningar och hinder, så som utbredd fattigdom och livsmedelsosäkerhet, dålig tillgång till marknader för köp av insatsvaror och försäljning av grödor, dålig infrastruktur och svagt institutionellt stöd. Genus är den cetrala organiseringsprincipen för sociala relationer inom stora delar av det globala jordbruket, och det är en viktig orsak till maktskillnader. Forskare inom ett brett fält som handlar om genus och jordbruk har bidragit med viktiga insikter om hur tillgång till och kontroll över utkomstresurser såsom mark, arbetskraft och teknik i hög grad är beroende av könsspecifika normer och maktojämlikheter. Kvinnor utför lejonparten av arbetet i den globala matproduktionen, framförallt i fattiga länder, samtidigt som de i allmänhet har mindre kontroll över produktiva resurser och de grödorna de producerar. Det finns risk att klimatförändringens negativa effekter på jordbruket spär på ojämlikheten mellan könen. Ruta 1: NERICA ris - ett fall av genusutmaningar Odling av NERICA (Ny Rice för Afrika) bland småbrukare i Uganda har bidragit med viktiga fördelar såsom ökade inkomster. Men arbetsdynamiken inom hushållen innebär att risodling är extremt arbetskrävande och att kvinnor och barn, som är ansvariga för att rensa ogräs och skrämma fåglar, tenderar att axla en oproportionerlig börda i förhållande till intäkter. Dessutom, medan kvinnor uppnår liknande avkastning jämfört med män, är deras inkomster begränsade av genusbaserad tillgång till mark och marknader [1]. 6
Därför är det viktigt att analysera hur genus bestämmer hushållets inre dynamik och fördelningen av ansvar, risker och fördelar. I den reformistiska synen på jordbruk anses kvinnor viktiga för att förbättra tillgången till mat för flertalet, något som återspeglar an instrumentell syn på genus. Den är baserad på idén om att kvinnor brukar lägga sin inkomst på mat och att tillfredsställa barnens behov, med positiva effekter för hela familjen och även samhället. Det skiljer sig från ett rättighetsbaserat synsätt, såsom matsuveränitet, i vilket jordbruket allmänt betraktas ur ett bredare socialt och kulturellt perspektiv, och med mer fokus på att säkerställa kvinnors rätt till produktiva resurser och välbefinnande. På senare tid har kollektivt arbete för att bemöta de många utmaningar som småskaliga bönder står inför, särskilt i relation till globaliserade jordbruksmarknader, fått ökad uppmärksamhet både inom forskning och utvecklingspolitik [44 46]. Forskningen visar att bildandet av nätverk och kollektivt handlande bland småbönder kan bidra till att öka både inkomster och produktivitet och samtidigt utgöra kollektiva skyddsnät för krishantering. Kollektivt handlande kan vara särskilt fördelaktigt för kvinnor och andra marginaliserade grupper genom att fördela risker, öka tillgången till information och kunskap, samt öka inflytande och makt. Men kollektiva strategier är, beroende på sammanhang, formade och begränsade av strukturer och kan leda till att både stärka och marginalisera människor [47 49]. Den alternativa regimen har länge betraktat social mobilisering som en viktig strategi, men på senare tid har det även betonats i det reformistiska synsättet, som ser det som en strategi för att integrera småbönder i marknader. Det representerar en mer instrumentell syn på kollektivt arbete. Med dessa olika synsätt i åtanke går vi vidare till en diskussion om hur olika jordbruksekosystem formas och upprätthålls, och deras relaterade ekologiska och sociala konsekvenser. Jordbruksekosystem Under de senaste 20 åren har det pågått en intensiv debatt angående för- och nackdelar med organiskt kontra konventionellt jordbruk. Särskilt omstridd är frågan huruvida ekologiskt jordbruk kan tävla med konventionella metoder i avkastning. Kirchmann m.fl. [50] hävdar att skördarna i ekologisk odling bara uppnår 50 75 % av konventionell odling. En rad meta-studier har dock pekat på att glappet skulle kunna vara mindre. I en studie från 2007 visade Badgley m.fl. [51] att ekologisk odling i allmänhet gav högre skördar än konventionell odling, framförallt i utvecklingsländer. Studien avvisades av många forskare på metodologiska och teoretiska grunder. Två studier gjorda nyligen drog emellertid slutsatsen att ekologisk odling i genomsnitt uppnår 70 80 % av konventionella skördar [52, 53] men med ett spann från 95 % när det gällde regnbevattnade baljväxter och perenner till 67 % för spannmål. Studierna visar också att den mest begränsande faktorn för ekologiskt jordbruk är kväve. Detta talar till förmån för en integrerad djurhållning och växtodling samt utveckling av alternativa källor för näringsämnen, såsom Rhizobium, permakultur och de odlingssystem som brukar kallas för tropical homegardens. Det är dock svårt att göra direkta jämförelser mellan ekologiskt och konventionellt jordbruk, framförallt i utvecklingsländer, på grund av bruket av blandad odling och multifunktionalitet. Det går att öka matproduktionen på platser med livsmedelsbrist genom att optimera användandet av ekologiska och mänskliga resurser på ett hållbart sätt. En mängd olika strategier och teknologier har testats och visat sig fungera för att bemöta olika miljömässiga, ekonomiska och kulturella krav på matproduktion i fattiga delar av världen, men tillämpningen går långsamt och är underbeforskad. Bland de mest studerade strategierna finns användandet av bio-gödning så som rhizobia, permakultur, och utvecklingen av produktion i trädgårdar (home gardens) till skillnad från mono-jordbruk. Rhizobia-bakterier har en unik förmåga att binda kväve vid baljväxters rötter, som sedan berikar jorden efter det att grödorna skördas. De har stor potential att både öka skördarna och att fylla ekologiska funktioner såsom att bidra till att bibehålla jordens biodiversitet [54, 55]. Även grödor som odlas i 7
anslutning till baljväxterna drar fördel av effekten. Tekniken för att använda sig av rhizobia är enkel att hantera och investeringarna som krävs är relativt billiga samt enkla att installera och underhålla. Följaktligen har små hembaserade industrier för den här typen av bio-gödning utvecklats på olika håll i världen, vilket genererar sysselsättning och intäkter [56]. Permakultur innebär att man integrerar matgrödor med fleråriga växter och träd (perenna växter). I en nyligen publicerad studie identifierade Glover och hans kollegor tre huvudsakliga permakulturer i Afrika söder om Sahara som hade potential att tredubbla skörden av viktiga grödor samtidigt som de erbjöd en enorm mängd olika former av markvård och resurser åt småskaliga bönder [57]. Systemet bidrar till att motverka skadeinsekter och ogräs (vilket minskar behovet av externa insatsvaror), till att erbjuda djurfoder, bränsle, att öka infiltration och tillgång till grundvatten, och till att minska jorderosion. Utöver de fördelarna har permakultur i särskilda fall visat sig öka majsskörden från 1 till 4 ton per hektar, i Malawi [57]. Traditionella tropiska trädgårdar (tropical homegardens) är ett annat alternativ. Trots deras blygsamma storlek (vanligtvis mindre än en hektar i många delar av Afrika), har de en komplex struktur. De innehåller ofta en stor variation av grödor och är nära integrerade med boskapskötsel [58]. Djur utfordras med restprodukter från grödor, och deras gödsel ger näring åt grödorna. Tropiska trädgårdar fyller även en viktig funktion genom att upprätthålla biodiversiteten [59]. I tropiska delar av Asien har trädgårdarnas visat sig ha ett betydande socio-ekonomiskt bidrag genom lågt behov av externa insatsvaror och god förmåga att skapa sysselsättning [58]. Precisionsjordbruk Precisionsjordbruk är en metod att optimera odling genom plats-specifika val av växtvarianter, gödsling, plantering, bevattning, och genom att dra nytta av variationer i jorden och terrängen, istället för att ignorera dem. Termen används ofta för att beskriva mycket sofistikerade jordbrukstekniker, men principen kan lika gärna användas på småskaligt jordbruk med få insatsvaror, där tekniken istället ersätts av arbetsintesiva metoder. Precisionsjordbruk är ett sätt för bönder att hushålla med arbete, vatten, gödning och skadebekämpning. Metoden kan förbättra odlingsresultatet avsevärt, något som demonstreras av det integrerade precisionsjordbruket i Kina i figur 2. Avkastningen nästan fördubblades när upptagningen av näring optimerades genom att man tog hänsyn till alla möjliga näringskällor (inklusive atmosfärisk deposition) och specifika förhållanden beroende på både tid och plats. Figur 2. Resultat av experiment i Kina med integrerad hantering av näringsämnen. Avkastningen nästan fördubblades medan kvävebelastningen sänktes. [60, 61] Resultaten tyder på att de möjliga produktionsökningarna genom att optimera användandet av precisionsjordbruk, kombinerat med hållbar intensifiering, är mycket större än vad modern bioteknik utlovar. Hindren för en större utbredning är främst sociala och politiska, bland annat bristen på kunskap 8
och färdigheter i precisionsoptimering. Den dominerande livsmedelsregimen som domineras av starka kommersiella intressen inom jordbrukets insatsvaror såsom utsäde, bekämpningsmedel och konstgödning, är ett annat hot mot denna form av kunskapsintensivt och lokalt anpassat jordbruk. Bortom avkastning: hur jordbruk kan bidra till hållbarhet Det finns andra viktiga argument för småskaligt jordbruk vid sidan av att räkna avkastning för enskilda grödor. Multifunktionella jordbruksekosystem har också fördelar när det gäller pollinering av grödor, vattenreglering och erosionskontroll, som påverkar hela landskapet positivt och därmed även andra bönder. Genom att bidra till goda villkor för hög biodiversitet bidrar alltså multifunktionella jordbruksystem till en hel rad fördelaktiga effekter på ekosystemen, en av de viktigaste är pollinering. Runt 90% av alla växtarter, däribland 75% av våra matgrödor, är helt eller delvis beroende av djur, mestadels insekter, för pollinering [62]. Pollinering av insekter och andra djur ökar skördarnas storlek, kvalitet och stabilitet på 70% av våra matgrödor [63]. Domesticering och växtförädling har till och med ökat beroendet av pollinering [64]. Pollinering kan även öka produktionen hos genmodifierade grödor. Nyligen lade Garibaldi m.fl. [66] fram bevis för att fritt levande insekter spelar en mycket viktigare roll än bin när det gäller pollineringen av 41 jordbrukssystem globalt en tydlig indikation på att vi inte kan förlita oss på att ersätta förlusten av naturliga pollinerare med bin. Biologer har under en längre tid diskuterat risken för en nära förestående pollinationskris [68, 69] utan att komma fram till några entydiga resultat. Men det kommer alltmer bevis för att pollineringen minskar snabbt. Det går att identifiera två huvudorsaker till detta, varav de viktigaste är förändringar i markanvändning, som minskar jordbrukslandskapens förutsättningar för hög biodiversitet (Figur 3), och användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket. Figur 3. Odlingslandskap i Shropshire, Storbritannien, där häckarna fortfarande är kvar (copyright http://www.secretshropshire.org.uk/). Besöksgraden för pollinatörer (vertikal axel) i förhållande till avståndet från en naturlig livsmiljö för pollinatörer, såsom häckar. [67]. Burkle m.fl. [70] visade nyligen att förlusten av interaktion mellan växter och pollinerare under det senaste århundradet har varit anmärkningsvärd. Den var konstant mellan 1916 och 1971 men halverades mellan 1971 och 2009 (figur 4). 9
Figur 4. Antalet biarter som besöker den i delstaten Illinois vanligt förekommande vårblomman Claytonia virginica, 1916, 1971, 2009 och 2010 [66] Pollineringskrisen har nyligen aktualiserats i ett antal var för sig oberoende studier som kopplar ihop användandet av en viss typ av systemiska 1 bekämpningsmedel (neonikotinoider) med den allvarliga sjukdomen som gör att bisamhällen kollapsar (Colony Collapse Disorder) [71, 72]. Som följd beslutade EU-kommisionen den 29:e April 2013 om ett tvåårigt förbud mot neonikotinoider, ett beslut som föregicks av intensiv, och enligt somliga bedömare, olämplig lobbying från stora tillverkare av sådana bekämpningsmedel [73]. Multifunktionella jordbrukssystem med blandade grödor fungerar som stora reservoarer för biodiversitet. Denna källa kan så småningom tjäna till att förse mänskligheten med nya grödor, om traditionella sorter skulle fallera på grund av ändrade ekologiska förhållanden, sjukdomar eller parasiter. Bioteknologi Bioteknologi är den mest kontroversiella frågan när det gäller jordbruk och livsmedel. Vi försöker här diskutera argumenten för och emot några av de mest kontroversiella teknikerna inom ämnet bioteknologi, medvetna om att en balanserad hantering av frågan riskerar att dra till sig kritik från både dess motståndare och förespråkare. Bioteknologi kan definieras som varje teknologi som använder sig av levande organismer, eller derivat från sådana, för att tillverka eller modifiera produkter för specificerade ändamål [74]. Generellt sett är många former av bioteknik helt avgörande för jordbruk och matproduktion och föga kontroversiellt människor har förädlat växter sedan jordbruket uppfanns. Kontroverserna och polariseringen handlar om särskilda former av modern bioteknik, i synnerhet genmodifiering. Den exakta gränsen mellan konventionell och modern bioteknik är omöjlig att dra, men en väsentlig del av den upplevda distinktionen handlar om i vilken utsträckning den biologiska förändringen hade kunnat ske på naturlig väg eller inte. En annan viktig aspekt av gränsdragningen gäller korsningar mellan djur- och växtrikena. Den här gränsdragningen blir dock allt svårare att göra i takt med att förståelsen kring de olika rikena förändras, och en ökande mängd bevis för att korsningar mellan dem faktiskt har skett under evolutionens gång [75 77]. Utvecklingen inom molekylärbiologin gör det allt svårare att dra gränsen. Och framväxten av nya fält så som syntetisk biologi och proteomik ändrar vår förståelse av liv och livsformer ytterligare. 1 Systemiska bekämpningsmedel rör sig inuti växtvävnad när den appliceras på frön, blad eller i marken. 10
Det finns många kontroverser och polariseringar kring det svårdefinierbara begreppet bioteknologi. Det förekommer även polariserade åsikter mellan länder, inte minst mellan USA och EU, mellan organisationer, särskilt miljöorganisationer och företag, och mellan forskare, inte minst molekylärbiologer och ekologer. Ruta 2: Vetenskapligt polarisering I allmänhet brukar specialiserade forskare, såsom molekylärbiologer, vara positiva till GMO medan generalister, såsom ekologer, är emot. Polariseringen är rotad i en kunskapsteoretisk skillnad mellan molekylär- biologer, som arbetar i laboratorier med kontrollerade experiment, och ekologer som arbetar i verkliga ekosystem [3, 4]. Oro över de potentiella hälsoeffekterna av GMO togs upp redan 1973 när deltagarna i en Gordon Research konferens om nukleinsyror skickade ett brev till National Academy of Sciences och National Institute of Medicine i USA och uttryckte sin oro i samband med ny teknik för att kombinera DNA molekyler från olika organismer [78]. Men i mitten av 1970-talet när amerikanska lagstiftare började skriva förordningsförslaget övertygades de av ledande molekylärbiologer att det inte fanns något onaturligt med tekniken att rekombinera DNA och att det inte var mer riskfyllt än någon annan teknik [79]. Sociala och ekologiska frågor övertrumfades av affärsintressen i lagstiftningsprocessen [80]. Följaktligen är reglering och licensiering av GMO i USA standardiserad på samma sätt som mera konventionalla tekniker: modifierade gener och proteiner behandlas exempelvis som livsmedelstillsatser, Bt-gener 2 och proteiner behandlas som bekämpningsmedel, och genetiskt modifierade tillväxthormoner i fisk behandlas som djurläkemedel [81]. På senare tid har regleringen av GMO i USA ifrågasatts för att inte ta miljöhänsyn eller sociala hänsyn på allvar, vilket har resulterat i en hård rättslig strid ända upp till Högsta Domstolen [82, 83]. I USA finns det också ett ökande antal lokala politiska initiativ på lokal nivå för att förbjuda odling av genetiskt modifierade organismer [84]. I Europa, å andra sidan, betraktades genmodifierade grödor i princip som en ny form av organismer, som krävde nya former och regler för utprovning och licensiering. Genetiskt modifierade organismer definieras i EU som en organism, med undantag för människor, i vilken det genetiska materialet har ändrats på ett sätt som inte förekommer naturligt genom parning och/eller naturlig rekombination" (artikel 2 (2) i direktiv 2001/18/EG). Lagstiftningen i Europa skedde senare än i USA (1986 i Danmark, 1990 i Tyskland) och följde en helt annorlunda bana. Processen var mycket mer inkluderande än den amerikanska när det gällde deltagande forskare och organisationer, och den byggde inte på befintliga regler för miljömässiga och hälsorisker. Användandet av GMO i Europa är därför marginellt. Intressant att notera är att USA och Kanada är de enda länderna som inte använder sig av en liknande process för lagstiftning kring biosäkerhet [81]. Kontroversen kring genmodifierade grödor har huvudsakligen fyra dimensioner: hälsa, miljö, fattigdom och matsäkerhet, samt livsmedelssystemens politiska ekonomi. I tabellen nedan gör vi ett försöka att sammanfatta de viktigaste argumenten för och emot GMO. 2 Bt- gener kommer från en bakterie som lever i jorden (Bacillus thuringiensis) och som är giftig för många insekter. Bt- gener kan introduceras med genteknik jordbruksgrödor såsom bomull, majs och potatis för att på så sätt skydda grödorna mot insektsangrepp. 11