Studieresa till Hamburg 19-22 november 2013 1
I Arbetslivscenters aktivitetsplan står att vi ska göra studiebesök, både till andra regioner i landet, men även till valda regioner inom EU. Transnationellt samarbete inom Europeiska socialfonden är en viktig del av verksamheten i ett projekt. Det syftar till att förbättra projektresultaten och sprida dessa på EU-nivå. Arbetslivscenter kontaktade Kristian Råborg, ESF s transnationella insatser, och fick tips om att göra en studieresa till Tyskland. I Hamburg finns det flera bra och intressanta projekt som arbetar med samma målgrupper som Arbetslivscenter. Vi kontaktade Ulrich Wolff som arbetar på Behörde für Arbeit, Soziale, Familie und Integration. Han var mycket tillmötesgående och hjälpte oss att hitta 3 projekt som skulle vara intressanta för oss att besöka. Ulrich satte ihop ett 2-dagars program till oss. Resa och hotell bokades via kommunens upphandling för resor: Big travel. Vi som åkte på studieresan var: Marcus Olofsson, Projektledare, Erika Andersson, Arbetskonsulent, Björn Jakobsson, Universitetslektor/Forskare och Carin Söderback, Projektadministratör. Tisdagen den 19 november började vår resa till Hamburg. Vi kom fram på kvällen och bodde mitt i centrum på ett Intercity hotell. 2
Onsdagen den 20 november åkte vi till Behörde für Arbeit, Soziale, Familie und Integration där Ulrich Wolff mötte upp oss. Behörde für Arbeit, Soziale, Familie und Integration är den instans i Hamburg som via ESF finansierar de flesta projekten. Det är lite annorlunda uppbyggt i Hamburg (och i Tyskland i övrigt) kontra Sverige. Tyskland är indelade i stater som i ganska stor utsträckning är autonoma och varje stat har en egen ESF-region. Hamburg är både en stat samt Tysklands näst största stad. Behörde kan närmast beskrivas som motsvarigheten till våra kommunförvaltningar, men med en mer nationell styrning. Man arbetar nära ESF och finansierar olika projekt. Behörde kan dessutom själv gå in och finansiera projekt, utan att ESF är inkopplade. Eftersom Hamburg är en så pass stor stad, med 1,8 miljoner invånare och med ett BNP som är bland de högsta i EU; så finns det en större möjlighet om vi jämför med Östersund att fokusera insatser och projektidéer och framförallt målgrupper. Ulrich Wolff presenterade dels en del olika projekt som de finansierar, men även lite om arbetsmarknaden i Hamburg i stort. Hamburg har god ekonomi och relativt låga arbetslöshetssiffror. Det ligger mest fokus på de människor som varit borta från arbetsmarknaden länge, på grund av olika skäl, samt på invandrare. Unga arbetslösa, funktionshindrade, äldre än 55 samt invandrare är de fyra stora områdena där flest insatser sker. I Tyskland finns en lag som säger att större företag måste anställa personer med funktionsnedsättning; ett företag på ca 20 anställda ska ha 5 % funktionsnedsatta personer. Företagen kan välja bort den här regeln genom att betala en avgift som går till projektverksamheter för att främja möjligheterna för personer med funktionsnedsättningar eller andra svårigheter. 3
Kosmos Sedan åkte vi ut till ett projekt som innefattade flera olika inriktningar; dels ett lotsprogram för döva; dels ett rehabiliterings- och inlärningsprogram för blinda/synskadade. Vi hälsade först på en grupp med döva personer där personalen arbetade med att stärka dem inför att hitta arbete samt lotsa ut dem på arbetsplatsen. Många av deltagarna hade problem med att läsa och skriva och det innebar att man fick sätta in insatser där i första hand. I övrigt var kompetensnivån bland deltagarna väldigt olika; det fanns personer med universitetsexamen tillika personer som inte hade gått klart grundskola. Gemensamt var att de var utanför arbetsmarknaden och behövde stöd och insatser för att kunna ta sig ut i arbete. Personalen arbetade tillsammans med deltagarna dels i gruppundervisning; dels enskilt med sikte på arbete. Man ringde arbetsgivare och förberedde och åkte även med deltagaren ut. De kunde också bistå med en del insatser gällande arbetshjälpmedel när deltagaren väl var anställd. Många av deltagarna menade att det var svårt att komma ut, särskilt när man varit borta så länge. Det var ibland ett lika stort hinder som att inte kunna höra. Vissa av dem hade svårt att få familjen att förstå hur situationen var och menade att det fanns en social aspekt av arbetslösheten som inte alltid räknades med. Vissa av personerna hade en ganska riktad syn och vilja på typ av arbeten, medan de flesta var öppna för det mesta. 4
Vi fick därefter hälsa på ett projekt som riktades gentemot synskadade/blinda. Vid detta projekt fick deltagarna dels lära sig att läsa braille-skrift, att hantera sitt synbortfall som i alla fall var förvärvade i vuxen ålder (på grund av olika anledningar; arbetsskador, sjukdomar etc). Man hade psykologer kopplade till projektet i de fall där deltagaren hade svårt att hantera sin situation. För de med dubbla funktionsnedsättningar; dvs både blind och döv fanns ett annat institut längre ner i Tyskland. Vi fick även träffa en av kollegorna i projektet som arbetade med att undervisa i Brailleskrift och hur man hanterar den både i text, skrift och på dator. Kvinnan själv var blind och använde sig av olika hjälpmedel som vi fick ta del av och se hur de fungerade. Inriktningen på projektet var inte lika riktad mot arbetsmarknad som den för döva; utan snarare steget innan det är aktuellt att ta sig ut i en aktivitet. Man lärde de synskadade att leva som synskadad. 5
Efter avslutad rundvisning bjöds vi på lunch i ett annat av Kosmos projekt. De hade med deltagare som arbetskraft startat en restaurang som höll med lunch och catering och ibland vissa event. Restaurangen var i det närmsta självgående ekonomiskt sett. Goal Vi åkte efter avslutad lunch till projektet Goal som arbetade med ungdomar; arbetslösa och funktionsnedsatta. Vid detta projekt använde man utvecklade testinstrument för att mäta förmåga och kunskapsnivåer inom olika områden, för att på så sätt kunna matcha ungdomarna mot arbete och praktik. Testerna utfördes i de egna lokalerna och handlade om precisionsförmåga; förmåga till översikt och logik; fingerfärdighet; hastighet etc. 6
På förmiddagen torsdagen den 21 november besökte vi det sista projektet. Pico Pico arbetade med att lotsa ungdomar med psykisk funktionsnedsättning/ohälsa till Lärlingsplatser. Genom att kartlägga deras hela situation; både gällande den sociala situationen samt arbetslivserfarenhet och utbildning försökte de matcha ungdomarna till rätt typ av lärlingsplats. De hade därefter en tids uppföljningsansvar innan de släppte taget kring ungdomarna. Man arbetade nära motsvarande arbetsförmedlingen som också var den instans som anvisade eller rekommenderade ungdomarna att söka sig till Pico. Det största yrkesområdet för lärlingsplatserna låg inom handel och lager, samt vård. Svårigheterna man såg, från personalens sida, var att hitta rätt individer till projektet som hade rätt mängd motivation att faktiskt vilja jobba för en lärlingsplats. Man berättade även om ett annat projekt som innebar att man ordnade praktikmånader utomlands för en grupp personer (inte bara ungdomar). Man hade utbytesländer; det var ett nationellt projekt och varje stat/stad fick välja sina samarbetspartner. Från Hamburgs sida hade man valt Danmark och Österrike. 7
Fredagen den 22 november åkte vi hem med flyget som gick kl 07:00. Syftet med denna studieresa var att etablera kontakter och byta erfarenheter med andra projekt, undersöka hur myndighetssamverkan fungerar och hur man arbetar med målgruppen funktions och arbetsförmågenedsatta i ett annat land. Det blev en mycket lyckad och intressant studieresa!vi fann både likheter och olikheter med vårt projekt och de projekt som vi besökte. Det är svårt att jämföra Hamburg med sina 1,8 miljoner invånare med Östersunds 60 000 invånare. Vi blev väldigt bra mottagna av de projekt vi besökte! De var mycket intresserade av Arbetslivscenter och gav oss väldigt fina presentationer av sina projekt. Vår kontaktperson Ulrich Wolff hade gjort ett bra arbete med att sätta ihop programmet åt oss. Han följde även med oss till alla projekt som guide. 8