Arbetsfärgrymder och skärmprofiler (del 3 av 4)

of 9 Arbetsfärgrymder och skärmprofiler (del 3 av 4) BILDBEHANDLING Denna gång kommer jag först att beröra hur du väljer vilken arbetsfärgrymd du ska använda och sedan hur du kalibrerar sin skärm. Valet av arbetsfärgrymd påverkar i grunden vilka färger som vi till slut kan få fram på våra utskrifter eller i tryck. Fel i hanteringen av arbetsfärgrymder är kanske den vanligaste orsaken till varför det blir allvarliga fel på färgerna i våra bilder. Felaktigt kalibrerade skärmar är den andra orsaken till sådana brister. När Adobe införde begreppet arbetsfärgrymd var detta ett sätt att lösa ett av de större problemen beträffande datorer och färg. Fram till dess var det skärmen som bestämde vilka färger man kunde återge. Det innebar ofta att en hel del färger som man kunde få fram från en skrivare eller i tryck försvann, eftersom skärmen inte förmådde att visa dessa färger. En annan nackdel var att färgåtergivningen ofta skiftade på ett okontrollerat sätt när en bild flyttades från en dator till en annan. Genom att införa arbetsfärgrymder försvann dessa problem, eftersom bilden bearbetas i en färgrymd i programmet och bara anpassas till skärmens färgvisning vid presentationen på skärmen. En bestämd arbetsfärgrymd är alltid likadan på alla datorer och den skiftande kvaliteten på våra skärmar spelar inte längre någon roll. Om vi tittar på en arbetsfärgrymd består den av tre olika delar, dels vilka grundfärger den utgår från, dels vilken färgtemperatur den har på vitpunkten och vilket gammavärde den har. I en arbetsfärgrymd för RGB har vi alltså en bestämd nyans av rött, av grönt och blått som utnyttjas. Ju intensivare dessa färgnyanser är, desto större färgomfång kan bilden ha. Gammavärdet reglerar hur ljus en mellangrå ton är och vitpunktens färgtemperatur är ett sätt att beskriva om vi arbetar med en vit färg som är lite gulaktig eller blåaktig. Tipsa Skriv ut Dela ut på: Gilla Gå med to see what your friends like. Kommentera / Läs 17 kommentarer Se även: - Färghantering (del 1 av 4) - Profiler för kameror och skannrar (del 2 av 4)

of 9 Skillnaden mellan Adobe RGB och ProPhoto RGB är för det första att Adobe RGB har en vitpunkt på 6500K och ProPhoto RGB har en vitpunkt på 5000K. När vi beskriver en vit färg (RGB = 255, 255, 255) är den alltså lätt blåaktig i Adobe RGB jämfört med om vi tar samma RGB-värden i ProPhoto RGB. För det andra är gammavärdet 2,2 i Adobe RGB och 1,8 i ProPhoto RGB. En medelgrå färg (RGB = 128, 128, 128) är därför en mörkare färg i Adobe RGB än i ProPhoto RGB. För det tredje är de tre grundfärgerna (rött, grönt och blått) mattare och inte så klara färger i Adobe RGB än vad de är i ProPhoto RGB. Utgå från två krav när du väljer vilken arbetsfärgrymd som du ska arbeta. Det ena är att du bör använda en färgrymd som är tillräckligt stor för att få med alla de färger som din kamera/skanner kan hantera. Detta är ett problem med många digitalkameror, eftersom de ofta kan beskriva ett stort färgomfång. Om kameran registrerat två olika intensiva färgnyanser av blått och sedan konverteras till en liten färgrymd, så kommer dessa två färger att få samma färgnyans. Den gula linjen visar de färger som en bra digitalkamera klarar av att återge. Den röda ytan beskriver de färger som srgb kan återge, den gröna är Adobe RGB:s färgrymd och den blå är ProPhoto RGB. Vare sig srgb eller Adobe RGB klarar av at återge alla de färger som en digitalkamera kan hantera. Först ProPhoto RGB klarar av att få med alla färger.

of 9 Det andra är att färgrymden bör inrymma alla de färger som din skrivare kan återge. Samtidigt bör du undvika att använda färgrymder som innehåller en mängd färger som inte kan återges av skrivaren. Dessa två motstående krav innebär att det kan vara svårt att hitta en arbetsfärgrymd som tillfredställer alla de olika kraven som vi ställer på den. Därför använder jag olika arbetsfärgrymder för olika ändamål. När jag fotograferar med en digital kamera väljer jag att konvertera bildfilerna till ProPhoto RGB. På så sätt kommer alla de färger som kameran registrerat att bevaras. Om jag sedan ska skriva ut den på min egen skrivare låter jag bilden ligga kvar i denna arbetsfärgrymd. Men för att undvika att bearbeta mina bilder så kraftigt att jag får en mängd färger som inte kan hanteras av min skrivare använder jag Photoshops Tryckbarhetsvarning. Genom att välja skrivarprofilen i dialogrutan»korrekturinställningar«kan man arbeta i arbetsfärgrymden, men simulera hur bilden kommer att se ut när du skriver ut bilden. Genom att aktivera funktionen»tryckbarhetsvarning«kan man kontrollera om det finns färger som ligger utanför det omfång som skrivaren kan hantera. Alla de gråfärgade ytorna i denna bild har en så mättad, intensiv färg att skrivaren inte klarar av att återge dem korrekt. Om jag däremot ska skicka bilden till ett labb brukar jag konvertera bilden till en mindre färgrymd, eftersom deras skrivare inte kan hantera så intensiva färger som ProPhoto RGB innehåller. Vilken färgrymd som jag konverterar till beror på vilket labb som jag använder. Förhoppningsvis finns information om vilken färgrymd de rekommenderar på labbets webbplats. Många labb antar att alla bilder som skickas till dem är i färgrymden srgb. Tyvärr är denna färgrymd mindre än den som ett bra färgpapper kan återge, vilket medför att man i onödan begränsar färgomfånget om man utnyttjar srgb. Jag undviker därför sådana labb. Bättre labb kontrollerar vilken färgrymd som finns infogad i bilden. Om det inte är den färgrymd som labbet använder för sin skrivare, konverteras bilden till labbets profil. På så sätt återges bilderna på ett bättre sätt. Om du arbetar med ett bra labb rekommenderar jag att man att man bearbetar

of 9 bilden i Adobe RGB. Använd labbets profil i»korrekturinställningar«för att kontrollera hur färgerna kommer att se ut när den sedan skrivs ut. Om du sedan ska bevara Adobe RGB eller konvertera bilden till labbets profil beror på vilket labb du arbetar med. Vissa vill sköta konverteringen själva, andra föredrar att du konverterar bilden. Ett alternativ till Adobe RGB är en färgrymd som heter ECI-RGB. Rent tekniskt har den många fördelar jämfört med Adobe RGB. Till exempel har den en färgtemperatur på 5000K och ett gamma på 1,8. Eftersom ProPhoto RGB också har samma värden på färgtemperatur och gamma blir konverteringen mycket skonsammare, du förlorar inte lika många färgvärden. Eftersom den har en färgtemperatur på 5000K sträcker den sig längre in i de gula delarna av spektret, vilket innehåller färger som många skrivare kan återge. Nackdelarna med ECI-RGB är att den inte finns med bland de profiler som följer med Photoshop. Den måste laddas ner från www.eci.org och installeras. En annan nackdel är att den är så pass okänd för många, som har standardiserat på Adobe RGB. HÄMTA IN BILDEN När du tar en bild med en digital kamera eller skannar en bild på en film- eller påsiktsskanner skapas färgerna i bilden utifrån kamerans/skannerns färgprofil (se min artikel om skanner- och kameraprofiler). Var konverteringen till arbetsfärgrymden sker beror på vilka inställningar du har i dina program. Om du fotograferar i JPEG sker konverteringen redan i kameran. Du brukar ofta kunna välja mellan srgb eller Adobe RGB som arbetsfärgrymd. Detta innebär alltså inte att kamerans färgåtergivning ändras, det enda som förändras är den färgrymd som du konverterar bilden till. Jag rekommenderar Adobe RGB som inställning. Det större omfånget på denna färgrymd bevarar mera av de färger som kameran registrerat. Fotograferar du i råformat kan du göra konverteringen i råfilskonverteringsprogrammet eller i Photoshop. I de program där du kan välja att exportera bilden i kamerans färgrymd föredrar jag att göra konverteringen i Photoshop. I vissa program, som till exempel Camera Raw, måste du göra en konvertering redan i råkonverteraren. Då väljer jag att konvertera till ProPhoto RGB. Om jag kan bevara kamerafärgrymden gör jag konverteringen till min arbetsfärgrymd som det första steget i Photoshop. Jag använder Photoshops Korrekturinställningar och Tryckbarhetsvarning för att kontrollera om det finns färger utanför det omfång som min arbetsfärgrymd kan hantera. Om det gör det använder jag Nyans/mättnad för att minska mättnaden i dessa färger innan jag gör konverteringen. KALIBRERA SKÄRMEN Den vanligaste frågan jag får om skärmkalibrering är om man måste ha en kalibrator om man arbetar med digitala bilder? Eftersom kalibratorer har blivit så billiga är mitt svar: ja, det måste man. Jag känner inte till någon annan lösning som ger en någorlunda säker färgåtergivning på skärmen. Så fort som du kommer att skriva ut dina bilder, vare sig det är på en egen skrivare eller på ett labb, trycka bilder eller lägga ut bilder på en webbsida är det viktigt att du har en skärm vars färgåtergivning du kan lita på. Vad du gör när du kalibrerar din skärm är egentligen två helt olika saker. Först använder du kalibratorn för att ställa in skärmen så bra som möjligt. När skärmen ligger så nära de önskade värdena som det går mäter du upp en profil, det vill säga en beskrivning av vilken färgåtergivning som din skärm har. Denna beskrivning, profilen, använder Photoshop och flera andra program när bildvisningen anpassas till skärmen. Det innebär att två olika skärmar som har olika egenskaper kommer att kunna visa en bild på samma sätt.

of 9 Det finns två sätt att ställa in skärmen optimalt. Den ena metoden är att du med hjälp av skärmens kontroller ser till att skärmen ställs in på den färgtemperatur och ljushet som du har bestämt dig för. Den andra är att du går in i ditt kalibreringsprogram och anger de önskade värdena. En sådan mjukvarukalibrering fungerar på så sätt att den signal som kommer från ditt videokort modifieras. Tyvärr kommer du då att tappa information och det kan göra att du får en skärmbild som är posteriserad. Det kan bli så att du visar så få valörer på din skärm att du ser de enskilda valörstegen. Det är alltså en fördel om du kan ställa in ljusstyrka och färgtemperatur på din skärms kontroller istället för i programmet. Posterisering är en effekt som beror på att vi ser för få valörer i bilden. I denna bild är det särskilt tydligt i skuggorna på den vita vasen, där man ser övergångarna mellan varje enskilt färgsteg. INSTÄLLNINGARNA De flesta tror att det finns vissa bestämda värden som alltid ska användas på alla skärmar, men tyvärr är det inte så. Det är många faktorer som påverkar vilka värden som du ska använda på din skärm. Om vi tar ljusstyrkan är det viktigast att du har ett tillräckligt stort dynamiskt omfång, det vill säga att skillnaden mellan det mörkaste och ljusaste partiet är tillräckligt stort. Luminansen på skärmen mäts i en enhet som heter candela/m2. Om skärmens mörkaste yta är 0,5 candela/m2 bör luminansen i den ljusaste punkten vara 140 candela/m2. En skärm som har en svartpunkt på 0,3 candela/m2 medför alltså att vitpunkten bör vara minst 85 candela/m2. Skillnaden ska alltså vara cirka 1 : 280 eller mer. Det är också en rad faktorer som påverkar vilken färgtemperatur som är bäst för din skärm. Viktigast är det ljus som du har i ditt rum. Vårt färgseende anpassas efter den färgtemperatur som råder i rummet. Sitter du i ett rum som har en belysning på 3200K kommer en skärm på 5000K se blå ut, är belysningen på 5000K kommer skärmen se neutral ut, sitter du i ett rum med en belysning på 9300K kommer skärmen se gul ut. Därför är det så viktigt att rummets belysning har rätt belysning, det vill säga 5000K. Vad jag gör är att jag tar ett vitt papper och lägger i mitt betraktningsljus. Sedan skapar jag en vit bild på min skärm och ser efter vilken färgtemperatur jag behöver ha på min skärm för att vitt på skärmen ska se likadant som mitt vita papper. För mig behöver jag ha en färgtemperatur på 5400K på min skärm för

of 9 att vitt ska se vitt ut. Till slut är det gammavärdet som man måste välja. Jag kalibrerar min skärm med flera olika gammavärden och kontrollerar hur jämn en gråskala ser ut vid de olika kalibreringarna. På många skärmar brukar jag få den bästa återgivningen vid ett gamma på 2 eller 2,2. På enklare skärmar som inte har några kontroller för att ställa in färgtemperatur använder jag skärmens egen färgtemperatur, det som i kalibreringsprogrammen brukar kallas för»native color temperature«. I bättre kalibreringsprogram, som här Basiccolor Display, kan man välja mellan olika flera olika metoder för färgtemperatur. För enklare skärmar är»native«ofta det bästa valet. I allt fler program finns det nu också möjlighet att kontrollera att kalibreringen blivit korrekt. Ett antal färger visas på skärmen och mäts upp. Sedan jämför programmet de uppmätta värdena med de förväntade färgerna och kan på så sätt räkna fram ett värde på hur nära de optimala färgerna ligger. Avvikelsen mäts i enheten DeltaE. På en bra skärm ska man hamna på ett genomsnittsvärde på 1 eller lägre. I Basiccolor kan man efter kalibrering mäta skärmens prestanda för att kontrollera om kalibreringen blivit bra. Här kan man se att de mörka tonerna inte har fått en korrekt återgivning på denna skärm. RUMMET

of 9 Hur bra skärm man än har kommer man inte se skärmbilden korrekt om man inte ser till att det omgivande rummet har rätt förutsättningar. Jag har redan nämnt hur viktigt det är att belysningen har en färgtemperatur på 5000K, men belysningens intensitet är också viktig. För att detaljer i skuggor ska ses rätt är det viktigt att man har en tillräckligt svag belysning. Flera kalibreringsprogram har därför möjlighet att mäta rumsbelysningens färgtemperatur och ljusstyrka. Enligt den standard som finns ska ljusstyrkan vara 32-64 lux. Färgerna på väggen som omger skärmen påverkar också. Har du en vit färg kommer skärmen att se mörkare ut, har du en svart färg ser den ljusare ut. En grå färg är därför optimal. Korrekt färg är NCS2500 NCS3000. Om rumsbelysningen har en färgtemperatur på 3200K ser skärmen blå ut. Om rumsbelysningen har en färgtemperatur på 5000K (samma värde som skärmen är kalibrerad till) ser skärmen neutral ut. TILL SLUT I det avslutande avsnittet i denna serie ska jag beskriva hur vi anpassar bilder för publicering. Vi kan ju visa våra bilder på skärmen, vi kan skriva ut den på en skrivare eller ett labb och vi kan få dem tryckta i en tidning. För varje publiceringsform bör vi anpassa bilderna lite olika. Av Stefan Ohlsson 2006-07-09. Läst 11978 ggr. Artikelförfattare: Stefan Ohlsson Arbetar idag mycket med digital bild, framförallt med kurser och seminarier för yrkesverksamma fotografer. Gör också utskrifter i storformat för utställningar eller fotografers portfolios. Jag gör även skanner-, kamera- och