RAPPORT Samhällsekonomisk analys av installation av ultrafilter vid Lackarebäcks och Alelyckans vattenverk 2010-03-17
Konsulter inom samhällsutveckling WSP är en konsultverksamhet inom samhällsutveckling. Vi arbetar på uppdrag av myndigheter, företag och organisationer för att bidra till ett samhälle anpassat för samtiden såväl som framtiden. Vi förstår de utmaningar som våra uppdragsgivare ställs inför, och bistår med kunskap som hjälper dem hantera det komplexa förhållandet mellan människor, natur och byggd miljö. Titel: Samh Redaktör: WSP Sverige AB Besöksadress: Arenavägen 7 121 88 Stockholm-Globen Tel: 08-688 60 00, Fax: 08-688 69 99 Email: info@wspgroup.se Org nr: 556057-4880 Styrelsens säte: Stockholm www.wspgroup.se
Innehåll 1 INLEDNING... 3 1.1 Bakgrund... 3 1.2 Syfte och avgränsningar... 4 2 PRINCIPIELLA UTGÅNGSPUNKTER... 5 2.1 Stegen i en samhällsekonomisk nyttokostnadskalkyl... 5 2.2 Övergripande kalkylprinciper... 6 2.3 Värdering av ohälsa...11 3 SAMHÄLLSEKONOMISK LÖNSAMHET AV ULTRAFILTER...13 3.1 Kostnader för installation, drift och underhåll...13 3.2 Risk för sjukdomsfall om inga ultrafilter installeras...17 3.3 Risk för sjukdomsfall om ultrafilter installeras...22 3.4 Samhällsekonomisk kostnad per sjukdomsfall...23 3.5 Samhällsekonomisk lönsamhet av ultrafilter...25 3.6 Separat kalkyl för Lackarebäck...29 3.7 Känslighetsanalyser...30 4 SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER...33
1 Inledning 1.1 Bakgrund Behovet av förbättrad reningskapacitet och utökad produktionskapacitet vid Lackarebäcks och Alelyckans vattenverk i Göteborg har ökat över tiden och kommer att fortsätta att öka framöver. Avföringspåverkan på huvudråvattentäkten Göta älv och reservtäkten Rådasjön är periodvis kraftig. Parasiter och virus utgör redan idag med nuvarande dricksvattenberedning en oacceptabel risk för vattenburen smitta jämfört med fastställda långsiktiga mål för dricksvattenförsörjningen i Göteborg. Framtida klimatförändring, med ökade nederbördsmängder, förväntas ytterligare öka tillförseln av smittämnen till våra vattendrag. För att möta dessa hot behövs en förbättrad mikrobiologisk barriärverkan. Mycket arbete har redan gjorts och i ett historiskt perspektiv har den mikrobiologiska vattenkvaliteten förbättrats fram till början av 1990-talet. Därefter har, trots fortsatt skyddsarbete, en svag försämring inträffat. Förstärkningar av den mikrobiologiska barriärverkan på vattenverken är därför nödvändig. Det mål som fastställts av kretsloppsnämnden innebär att mindre än en person per 10 000 invånare och år ska insjukna av vattenburen smitta. Med nuvarande beredning och vattenkvalitet kommer detta mål sannolikt inte att uppnås. Avföringspåverkan i råvattnen med tillhörande risk för höga halter av smittämnen är periodvis hög och ökar främst i samband med nederbördsrika perioder, bland annat genom påverkan från avloppsanläggningar och markavrinning. De regelbundna analyserna av Giardia och Cryptosporidium i råvattnen visar att vid upprepade tillfällen förekommer sådana halter som den nuvarande beredningen inte har förmåga att reducera ner till de halter som är nödvändiga för att uppfylla det långsiktiga målet. Virus har analyserats inom det EU-finansierade MIC- RORISK-projektet och i samband med regn och en mindre avloppsincident i Lilla Edet uppmättes högre halter än vad den nuvarande beredningen kan reducera till acceptabel nivå. Det finns också skäl till att utöka produktionskapaciteten vid Lackarebäcks vattenverk. För att vattenverken (på sikt) var för sig ska kunna försörja minst Göteborgs dygnsmedelförbrukning, behöver produktionskapaciteten på bägge vattenverken byggas ut. Dessutom skulle ras i råvattentunneln bryta Alelyckans tillgång till båda reservråvattnen (Delsjöarna och Rådasjön) och i princip ställa Alelyckans vattenverk utan råvatten när intaget i Lärjeholm behöver stängas. I sådana fall vilar hela vattenproduktionen på Lackarebäcks vattenverk. Idag kla- WSP Arenavägen 7 121 88 Stockholm-Globen Telefon 08-688 60 00 Fax 08-688 69 16 www.wspgroup.se
rar Lackarebäcks vattenverk inte att ensamt försörja staden med dricksvatten. Vid avbrott i leveransen från Alelyckan kan dricksvattenbrist uppstå inom ett dygn, och mer än 100 000 människor bli utan ordinarie drickvattenleverans under upprepade perioder som kan vara längre än 10 dygn. Därför behöver produktionskapaciteten byggas ut. 1.2 Syfte och avgränsningar Som framgår av bakgrundsbeskrivningen ovan finns det två huvudsakliga risker som kan vara principiellt viktiga att analysera samhällsekonomiskt: 1. Föroreningar: Huvudråvattentäkten Göta älv och reservtäkten Rådasjön riskeras att förorenas, vilket med nuvarande teknik för drickvattensberedning leder till oacceptabelt höga risker för vattenburen smitta. 2. Otillräcklig produktionskapacitet: T.ex. risk för ras i råvattentunnel med resulterande drickvattensbrist. Fokus i föreliggande rapport ligger på den förstnämnda av dessa risker, dvs. risker för vattenburen smitta pga. förorening. Det huvudsakliga syftet är att belysa de samhällsekonomiska konsekvenserna av att reducera risken för smittspridning genom att installera ultrafilter vid Lackarebäcks och Alelyckans vattenverk. Följande scenarier/alternativ analyseras: 1. Utredningsalternativet (UA): Ultrafilter installeras vid Lackarebäcks och Alelyckans vattenverk. Installationen sker i tre etapper med olika tidplaner för de två vattenverken. Investeringsprojektet vid Lackarebäck beräknas pågå under perioden 2009-2017 och för Alelyckan, efter ytterligare eventuella beslut, under 2016-2021. 2. Jämförelsealternativ 1 (JA1): I detta alternativ installeras inga ultrafilter vid vare sig Lackarebäck eller Alelyckan. 3. Jämförelsealternativ 2 (JA2): I detta alternativ installeras ultrafilter vid vattenverk endast om ett utbrott av vattenburen smitta sker. Installationen påbörjas i så fall året efter utbrottet vid båda vattenverk. Att kalkyler görs med avseende på två olika jämförelsealternativ beror på att inträffandet av ett sjukdomsutbrott pga. vattenburen smitta med stor sannolikhet skulle leda beslut från kommunens sida om att installera ultrafilter för att därmed eliminera risk för ytterligare utbrott. Det skulle i så fall innebära att JA2 är ett rimligare jämförelsealternativ än JA1. Dvs. det rimligaste händelseförloppet
är att om ultrafiltren inte installeras nu så kommer de istället att installeras senare, efter det att ett utbrott har skett. Som underlag för beslut om ifall ultrafilter ska installeras och i så fall när de ska installeras, görs i det följande kalkyler för samtliga alternativ. Dvs. kalkyler görs för att svara på följande fråga: Vilket alternativ är det mest lönsamma för samhället, att installera ultrafilter nu, att vänta tills dess att ett utbrott har skett eller att inte installera ultrafilter alls? Jämförelsealternativ 2 skulle därmed också kunna betraktas som ett utredningsalternativ 2, eftersom det innefattar ett beslut om att installera ultrafilter (fast senare än i UA1). Effekterna av att installera ultrafilter nu eller senare beräknas genom att jämföra utvecklingen av sjukdomsfall i utredningsalternativet och jämförelsealternativen. Med ultrafilter antas uppkomsten av vattenburen smitta pga. förorenade vattentäkter helt försvinna. 2 Principiella utgångspunkter I det följande redovisas den metodik som har legat till grund för den samhällsekonomiska kalkylen för Lackarebäcks och Alelyckans vattenverk. Metodiken tar sin utgångspunkt i de kalkylprinciper och värderingar som tillämpas för samhällsekonomiska analyser på transportområdet. En genomgång av dessa principer och värderingar görs med jämna mellanrum av ASEK arbetsgruppen för samhällsekonomiska kalkyler, bestående av bl.a. SIKA och trafikverken. Den senaste översynen (ASEK4) redovisades 2009. 2.1 Stegen i en samhällsekonomisk nyttokostnadskalkyl I en samhällsekonomisk nyttokostnadskalkyl är ambitionen att identifiera, kvantifiera och värdera alla effekter som åtgärden förväntas leda till som har ett positivt eller negativt värde för en eller flera av samhällets medborgare. Kalkylen kan delas in i följande steg: 1. Definiera åtgärden: Beskriv syfte, utformning, livslängd, kostnad mm. 2. Identifiera relevanta åtgärdseffekter, dvs. alla positiva eller negativa effekter som förväntas uppkomma under åtgärdens livslängd 3. Mät och kvantifiera effekterna i termer som möjliggör monetär värdering 4. Värdera effekterna i monetära termer (dvs. beräkna nytta) 5. Beräkna åtgärdens lönsamhet genom att väga kostnad mot nytta (framtida nyttor och kostnader diskonteras till nuvärden) 6. Genomför känslighetsanalyser för att testa resultatens robusthet 5
I det följande redovisas en översiktlig genomgång av de underlag som behöver tas fram för att genomföra en lönsamhetskalkyl. Utgångspunkten är de kalkylprinciper och kalkylvärden som föreslås i ASEK4. 2.2 Övergripande kalkylprinciper I en investeringskalkyl måste intäkter (nyttor) och kostnader som infaller vid olika tidpunkter diskonterats till nuvärden för att bli jämförbara. Diskontering innebär att en intäkt eller kostnad korrigeras med hjälp av diskonteringsränta för skillnaden i värdering av en given intäkt eller kostnad som infaller vid olika tidpunkter. Nettonuvärdet är lika med summan av nuvärdet av alla intäkter och kostnader. Ett projekt som uppvisar ett positivt nettonuvärde är samhällsekonomiskt lönsamt (förutsatt att alla intäkter och kostnader är fullständigt och korrekt värderade). Att nettonuvärdet skall vara större än noll är det grundläggande och generella lönsamhetskriteriet i samhällsekonomiska kalkyler. Diskonteringsränta När det gäller valet av diskonteringsränta (kalkylränta) att tillämpa i kalkylen är det nödvändigt att skilja på företagsekonomisk (finansiell) diskonteringsränta och samhällsekonomisk diskonteringsränta. Företagsekonomisk/finansiell diskonteringsränta Den finansiella diskonteringsräntan avser alternativkostnaden för kapital, dvs. maximal avkastning på kapital från alternativa investeringar (med samma riskprofil). I en konkurrensutsatt kapitalmarknad är marknadsräntan ett mått på det fysiska kapitalets marginella avkastning. Följande exempel illustrerar sambandet mellan diskonteringsränta och avkastningskrav. Antag att ett företag överväger att investera 100 000 kr i fysiskt kapital, t.ex. maskiner, som ger en avkastning under 10 år men som sedan blir obsolet (dvs. har noll marknadsvärde). Investeringen har samma risk som alternativet, vilket i detta räkneexempel är att placera pengarna i en fond som ger en förväntad årlig ränta på 4 procent. En diskonteringsränta på 4 procent tillämpas därför för investeringen i det fysiska kapitalet. För att investeringen ska vara lönsam (jämfört med den alternativa fondplaceringen) krävs följaktligen en avkastning på minst 12,33 procent eller 12 330 kr per år; nuvärdet av intäkten på 12 330 kr per år, dvs. totalt 123 300 kr under 10-årsperioden, blir nämligen 100 000 kr med en diskonteringsränta på 4 procent, dvs. detsamma som investeringskostnaden.
För att ytterligare tydliggöra logiken i resonemanget, antag att investeringens årliga avkastning på 12 330 kr placerats i fonden, som ger en årlig ränta på 4 procent. För varje år växer alltså fondens värde med 12 330 kr plus avkastningen (4 %) på tidigare års fondvärde. Efter 10 år har fondens värde vuxit till 148 000 kr. Om pengarna (100 000 kr) istället hade placerats i fonden under det första året, skulle fondens värde ha vuxit till 148 000 kr efter 10 år. En 12,33 procent årlig avkastning på en investering i fysiskt kapital som blir obsolet efter 10 år är alltså likvärdigt en 4 procent årlig avkastning på en fond oberoende av beräkningsmetod. Exemplet ovan illustrerar också hur tillämpningen av diskonteringsränta, som underlag för att beräkna avkastningskrav för olika investeringar, också beaktar de eventuella räntebetalningar som företaget behöver göra om investeringen finansieras genom banklån med given ränta. Antag t.ex. att företaget lånar 100 000 kr för att genomföra ovannämnda investering i fysiskt kapital. Räntan på lånet är 4 procent och amorteringen uppgår till 10 000 kr per år. Efter första året betalar företaget således 10 000 kr (amortering) + 4 000 kr (ränta) = 14 000 kr till banken. Andra året betalar företaget 10 000 + 3 600 = 13 600 kr till banken. Totalt betalar företaget 122 000 kr till banken, 100 000 kr i amortering och 22 000 kr i ränta. Nuvärdet av den årliga amorteringen och räntebetalningen under 10 år uppgår till 100 000 kr, dvs. detsamma som investeringskostnaden i det fysiska kapitalet. Investeringskostnaden (för företaget) är alltså 100 000 kr, oavsett om investeringen finansieras genom egna medel eller genom banklån. Om egna medel används är alternativkostnaden för investeringen 4 procent, dvs. den avkastning dessa medel hade gett vid en alternativ användning (t.ex. placering i fonder). Om investeringen finansieras genom banklån betalas istället en årlig ränta på 4 procent. Samhällsekonomisk diskonteringsränta Den finansiella diskonteringsräntan är ett mått på företagens avkastningskrav på kapital. Den samhällsekonomiska diskonteringsräntan däremot avser samhällets, dvs. medborgarnas gemensamma krav på avkastning i termer av nyttor och välfärd. Den samhällsekonomiska diskonteringsräntan kan enligt ASEK4 delas upp i följande komponenter (uttryckta i procentenheter): i = z + ( n g ) i = samhällsekonomisk diskonteringsränta z = rena tidspreferenser, som vanligtvis innebär att nytta som utfaller idag är bättre än nytta som utfaller imorgon (dvs. positiv tidspreferens) g = real tillväxt av konsumtion per capita 7
n = elasticitet för individers marginalnytta av konsumtionen (negativ elasticitet då marginalnyttan av konsumtion normalt sett antas vara avtagande). Ovanstående är den riskfria räntan. Till denna ränta kan man lägga ytterligare en komponent, en riskpremie som syftar till att spegla kostnaden för den uppoffring som osäkerheten om framtiden innebär. Utan tillväxt i konsumtion per capita (och riskpremie) är diskonteringsräntan lika med den rena tidspreferensen, z, som baseras på hur individerna vill ha konsumtionen fördelad över tiden. Med individer menas här både dagens och framtida medborgare i samhället. För projekt som har effekter på mycket lång sikt har storleken på diskonteringsräntan betydelse i ett rättviseperspektiv mellan generationer, eftersom de nyttor som uppkommer långt fram i tiden diskonteras ner. Vilken diskonteringsränta som väljs innebär alltså antaganden om vilken nytta framtida generationer kommer att ha av konsumtion. Vilken samhällsekonomisk diskonteringsränta som används skiljer sig åt mellan olika länder. Tyskland har 3 procent, Storbritannien 3,5 procent, Norge 4,5 procent, Danmark 6 procent och Frankrike 8 procent. Av EU-länderna använder 9 länder en diskonteringsränta som inkluderar en riskpremie. Dessa länder har emellertid inte en generellt sett högre diskonteringsränta än de övriga. EU-projektet HEATCO rekommenderar att man vid gränsöverskridande analyser inom EU bör använda en riskfri ränta eller ett vägt genomsnitt av de diskonteringsräntor, som de enskilda länderna tillämpar. Som lägre värde i känslighetsanalyser rekommenderar HEATCO en riskfria ränta på 3 procent, utifrån empiriska belägg för rena tidspreferenser på ca 1,5 procent och en förväntad konsumtionstillväxt per capita på ca 1,5 procent (marginalnyttan av konsumtion antas vara konstant). För effekter som sträcker sig längre än kalkylperioden på 40 år, t.ex. klimatförändringar, rekommenderar HEATCO en avtagande diskonteringsränta. En omstridd fråga angående diskonteringsräntan är värderingen av den rena tidspreferensen (z), speciellt när det gäller en tidshorisont som sträcker sig över framtida generationer, vilket är fallet med t.ex. klimateffekter. Ett argument för en extremt låg diskonteringsränta, eller ingen alls, är att kräva rättvisa mellan generationer, det vill säga en generations välstånd skall inte behandlas annorlunda än en annan generations. Osäkerheten om framtiden kan ge grund för argumentet att använda en samhällsekonomisk diskonteringsränta som avtar över tiden. Frågan om huruvida åtgärdskostnader ska diskonteras med samma ränta som hälsoeffekter är också omstridd. Oftast rekommenderas samma diskonterings-
ränta för hälsoeffekter som för kostnader. Gravelle och Smith (2001) har i en översikt emellertid funnit ett exempel där en lägre diskonteringsränta explicit rekommenderas för hälsoeffekter; t.ex. rekommenderar Department of Health i England år 1996 att kostnader ska diskonteras med 6 procent och hälsoeffekter med 1,5 2 procent. I ASEK4 framhålls att rekommendationerna i HEATCO talar för en lägre samhällsekonomisk diskonteringsränta än de 4 procent som har tillämpats traditionellt på transportområdet i Sverige. Samtidigt menar man att det idag inte finns någon vetenskaplig koncensus kring vilka diskonteringsräntor som bör användas. I ASEK4 rekommenderas därför att även fortsättningsvis tillämpa en diskonteringsränta på 4 procent för samhällsekonomiska lönsamhetskalkyler. I den samhällsekonomiska kalkylen för Lackarebäck och Alelyckan tillämpas i enlighet med ASEK4-rekommendationerna en diskonteringsränta på 4 procent för samtliga kostnads- och nyttoposter under kalkylperioden. Som känslighetsanalys görs även beräkningar där kostnaderna diskonteras med 4 procent och de positiva hälsoeffekterna (dvs. den minskade kostnaden pga. färre sjukdomsfall) diskonteras med 2 procent. Livslängd och kalkylperiod Kalkylperioden är det antal år, från projektets startår och framåt, för vilka åtgärdseffekterna räknas in i kalkylen. Kalkylperioden sätts ofta lika med investeringens ekonomiska livslängd. Många infrastrukturobjekt har emellertid en mycket lång livslängd. I Sverige har vi hittills tillämpat kalkylperioder på upp till 60 år när det gäller investeringar i transportinfrastruktur. Det är emellertid mycket svårt att prognostisera trafikutvecklingen och efterfrågans utveckling för så långa perioder. Många andra länder tillämpar betydligt kortare kalkylperiod. HEATCO rekommenderar 40 år som längsta kalkylperiod, eftersom nyttoberäkningen blir mycket osäker för längre tidsperioder. I ASEK 4 rekommenderas därför att kalkylperioden maximeras till 40 år. Kalkylperioden sätts lika med den ekonomiska livslängden om den är mindre än eller lika med 40 år. Om livslängden är längre än 40 år sätts kalkylperioden till 40 år och ett restvärde läggs till kalkylen för att kompensera för bortfallet av de nettointäkter som infaller efter 40 år. Restvärdet läggs till som intäkt (negativ kostnad) under kalkylperiodens sista år och diskonteras ner till nuvärde. Restvärdet skall motsvara det återstående värdet av det investerade kapitalet. Det kan antingen värderas genom att ta grundinvesteringen minus totala kostnader för kapitalförslitning under kalkylperioden (investerat belopp minus totala kalkylmässiga avskrivningar) eller också värderas genom den framtida nettonytta som de investerade kapitalvarorna kan fortsätta att generera efter kalkylperio- 9
dens slut. När det gäller investeringsvaror av mer allmän karaktär, t.ex. byggnader och bilar, kan restvärdet fastställas genom studier av värden på fastighetsmarknader och på marknader för begagnade bilar. När det gäller investeringar i infrastruktur finns det ingen andrahandsmarknad som kan hjälpa till med bestämningen av restvärdena, alltså återstår att utgå från kalkylmässiga avskrivningar. Tillämpning av linjär avskrivning av det investerade kapitalet är den enklaste avskrivningsprofilen. HEATCO har gett följande förslag till beräkning av restvärdet, där linjär nedskrivning tillämpas: R estvärde Återstående livstid Total livstid Investerin gskostnad I kalkylen för Lackarebäck och Alelyckan tillämpas denna linjära nedskrivningsmetod för att beräkna restvärdet på det investerade kapitalet i slutet av kalkylperioden. Kalkylperioden är satt till 40 år, enligt ASEK4s rekommendationer. I baskalkylen antas den totala livstiden på anläggningarna uppgå till 60 år. Det innebär att restvärdet i slutet av den 40-åriga kalkylperioden uppgår till 1/3 av investeringskostnaden. Som känslighetsanalys har även beräkningar gjorts för antaganden om ekonomisk livslängd på 40 år (restvärde = 0 efter 40 år) resp. 80 år (restvärde = ½ investeringskostnad efter 40 år). Skattefaktor 1 Skattefaktor 1 (Skf 1) är en faktor som motsvarar genomsnittlig nivå på mervärdesskatt och andra indirekta skatter. Skf 1 skall spegla värdet av alternativ användning i privat sektor av de produktionsfaktorer som används i offentlig sektor. Denna alternativkostnad bestäms utifrån de priser som konsumenterna skulle betala för de varor eller tjänster som produktionsfaktorerna i alternativfallet skulle resulterat i. I dessa priser ingår moms och andra indirekta punktskatter. Moms och övriga indirekta skatter varierar för olika slutprodukter och därför används en skattefaktor som motsvarar genomsnittlig nivå på indirekta skatter. Skf 1 beräknas som de indirekta skatternas andel av utgifterna för privat konsumtion. De vid ASEK-översynen senaste tillgängliga uppgifterna från SCB avsåg år 2004. För år 2004 motsvarade de indirekta skatternas andel av konsumtionsutgifterna ca 21,2 procent. Tillämpningen av Skf1 innebär att investeringskostnaden (förutsatt att denna anges exklusive moms) multipliceras med faktorn 1,21. Samma princip tillämpas i fallet Lackarebäck/Alelyckan.
2.3 Värdering av ohälsa Det finns tydliga paralleller mellan den samhällsekonomiska kostnaden för sjukdomsfall/dödsrisk pga. vattenburen smitta och den samhällsekonomiska kostnaden för skada/dödsrisk pga. trafikolycka. Den samhällsekonomiska kostnaden för en trafikolycka består enligt ASEK4 av: 1. En riskvärdering som skall spegla kostnaden för olycksdrabbade individer på grund av förlust av liv eller hälsa 2. Kostnader för sjukvård, administration och skador på egendom mm. 3. Produktionsbortfall på grund av sjukskrivning eller dödsfall. Värdet av ett statistiskt liv, VSL, är ett mått på trafikanternas samlade betalningsvilja för de riskminskningar som innebär att antalet förväntade dödsfall reduceras med ett. Det är alltså inte fråga om att värdera ett specifikt människoliv. Antag t.ex. att 10 000 personer använder sig av en viss väg för sina resor. Ett VSL-värde på 20 Mkr innebär i detta fall att dessa 10 000 personer tillsammans är villiga att betala 20 Mkr för att åtgärder vidtas som reducerar risken på vägen till den grad att antalet förväntade dödsfall per år reduceras med ett. Den genomsnittliga kostnaden per olycka består av en riskvärdering, baserad på VSL, samt kostnader för sjukvård, förlorat nettoproduktionsbortfall, egendomsskador och administration. Riskvärderingarna för olyckor med svårt eller lindrigt skadade härleds från VSL med hjälp av ett så kallat Bush-index. Detta index utgår från att full fysisk aktivitet, fullständig rörlighet och bra sociala kontakter har vikten 1,0 och döden har vikten 0,0. En översättning av Bush s-index till svenska förhållanden gjordes 1983. Det resulterade i följande vikter; Död 250, Svårt skadad 41,5 och Lätt skadad 1. VSL baseras numera huvudsakligen på resultat från studier baserade på s.k. Stated Preference (SP-) data. Tre större svenska studier av riskvärdering har gjorts på senare år. I ASEK 4 togs ett förslag till nytt värde på ett statistiskt liv (riskvärdering) fram baserat på resultat från de aktuella svenska studierna. Det riskvärde som rekommenderas i ASEK4 är 21 Mkr (i 2006 års prisnivå). I den totala kostnaden för ett dödsfall ingår även sjukvårdskostnader och kostnader för produktionsbortfall mm. 11
Svår skada definieras som en skada för vilken det krävs viss sluten vård. Riskvärderingen för en svårt skadad person har beräknats utifrån den svenska anpassningen av Bush s-index. Det innebär att riskvärderingen för en svårt skadad är 16,6 procent av VSL och alltså ca 3 486 000 kronor. Lindrig skada definieras som en skada för vilken det räcker med öppen vård. Nedan redovisas ASEK4-rekommendationerna för värdering av dödsfall och skador: I materiella kostnader ingår både sjukvårdskostnader och produktionsbortfall. Den materiella kostnaden för en svår skada uppgår till ca 660 000 kr. Denna kostnadsuppskattning baseras bl.a. på uppgifter om antal sjukdagar, antal vårddagar och typ av vårdbehov som uppstår vid ett genomsnittligt svårt skadefall. Riskvärderingen för svår skada är ett mått på trafikanternas samlade betalningsvilja för att reducera risken för trafikolyckor som leder till svår skada. Vare sig sjukvårdskostnaderna, produktionsbortfallet eller riskvärderingen för svår eller lindrig skada kan tillämpas rakt av för att även värdera de sjukdomsfall som vattenburen smitta kan leda till. Värderingen av sjukdom från vattenburen smitta är beroende av faktorer såsom antal sjukdagar, vårddagar och typ av vård som behövs, men även av hur dåligt en insjuknad person mår och hur mycket personen därmed är villig att betala för att slippa det obehag eller sveda och värk som sjukdomen medför. Värderingen av ett typiskt sjukdomsfall från vattenburen smitta behöver alltså inte sammanfalla med värderingen av en typisk skada till följd av trafikolycka. När det gäller fallet Lackarebäck/Alelyckan har samma värderingsprincip tilllämpats som beskrivs ovan, dvs. principen att dela in värderingen i materiella kostnader (t.ex. vårdkostnader och produktionsbortfall) och riskvärdering (värdering av obehag). Däremot har olika värden för vårdkostnad, produktionsbortfall och obehag tillämpats i beräkningarna än de värden som redovisas i tabellen ovan. Uppgifter om genomsnittlig vårdkostnad, produktionsbortfall och kostnad för obehag har istället hämtats från en studie genomförd av Konjunkturinstitutet
år 2009 1. I denna studie har konsekvenserna av sjukdomar till följd av klimateffekter, bl.a. översvämningar och resulterande smittospridning via dricksvatten, analyserats. Kostnadsuppgifter för ett antal typsjukdomar har tagits fram. Dessa sjukdomar kan antas överensstämma rätt väl med de sjukdomar som kan inträffa pga. förorenat vatten vid Lackarebäck/Alelyckan. 3 Samhällsekonomisk lönsamhet av ultrafilter Den samhällsekonomiska lönsamheten av en åtgärd beräknas genom att jämföra nuvärdet av framtida samhällsekonomiska kostnader med nuvärdet av framtida samhällsekonomiska intäkter (nyttor). När det gäller investeringar i transportinfrastruktur uttrycks lönsamheten vanligtvis genom en nettonuvärdeskvot, som definieras som åtgärdens nettonytta (nytta minus kostnad) dividerat med åtgärdens kostnad. Kvoten är ett mått på den samhällsekonomiska avkastningen per investerad samhällsekonomisk krona. I det följande redovisas de beräkningar av samhällsekonomiska kostnader och intäkter som gjorts för installation av ultrafilter vid Lackarebäcks och Alelyckans vattenverk. 3.1 Kostnader för installation, drift och underhåll Utredningsalternativet I baskalkylen antas att ultrafilter installeras vid både Lackarebäcks och Alelyckans vattenverk. En särskild kalkyl görs dessutom för Lackarebäck. Kostnadsbedömningarna baseras på uppgifter lämnade av Göteborg Vatten. För Lackarebäck har investeringskostnaden uppskattats till 700 Mkr för både ultrafilter och kolfilter. Ultrafilter reducerar risken för vattenburen smitta medan kolfilter reducerar risken för omfattande leveransavbrott. Kostnaden för ultrafilterdelen beräknas uppgå till ca 70 procent av den totala kostnaden, dvs. ca 490 Mkr. 1 Konjunkturinstitutet (2009), Klimatanpassning i Sverige Samhällsekonomiska värderingar av hälsoeffekter. 13
Kostnadsuppskattningen på 700 Mkr (490 Mkr för ultrafilter) är en takkostnad, som kan komma att bli lägre beroende på pågående upphandling av ultrafilter. I baskalkylen har en kostnad på 490 Mkr exkl. moms antagits för ultrafiltret. För Alelyckans ultrafilterdel finns inget projekt som kostnadsuppskattats, däremot ska kapaciteten vara lika stor som på Lackarebäcks vattenverk. Därför antas att investeringskostnaden uppgår till 490 Mkr även för Alelyckan. Total investeringskostnad för ultrafilter då båda vattenverken ska inkluderas är alltså 490 + 490 Mkr = 980 Mkr (takkostnad). Driftkostnaden beror liksom investeringskostnaden på vilken ultrafilteranläggning som väljs. Vid fullt utbyggd anläggning (dvs. inkl ultrafilter och kolfilter) år 2018 beräknas merkostnaden för driften vara 10 Mkr/år. Anta att driftkostnaden på Lackarebäck för ultrafilter är 9 Mkr/år och för kolfiltren 1 Mkr/år. Driftkostnad för ultrafilterdelen för Lackarebäck och Alelyckan antas därmed uppgå till ca 9+9 = 18 Mkr/år. Investeringen för Lackarebäck är uppdelad i 3 olika etapper, enligt följande: Etapp 1: Klar i slutet av år 2012. Därefter antas 25 procent av dricksvattnet produceras via ultrafilter. Etapp 2: Klar under 2015. Därefter antas hälften av dricksvattnet produceras via ultrafilter Etapp 3: Klart under 2017. Därefter antas allt vatten produceras via ultrafiltren. För Alelyckan antas installationen ske under perioden 2016-2021. Kostnadsuppgifter för Lackarebäck har lämnats av Göteborg Vatten. För Alelyckan antas investeringskostnaden på 490 Mkr vara jämnt fördelat över perioden 2016-2021. En kalkylperiod på 40 år har antagits, enligt rekommendationer i ASEK4. Det ger följande investerings- och DoU-kostnader. Tabell 1 Kostnader för investering, drift och underhåll i utredningsalternativet Kostnader (Mkr) Lackarebäck Alelyckan Rening År Investering DoU Investering DoU Lackarebäck Alelyckan Tot 2009 5.9 0 0 0 0% 0% 0% 2010 14.0 0 0 0 0% 0% 0% 2011 14.0 0 0 0 0% 0% 0% 2012 92.1 0 0 0 0% 0% 0% 2013 77.0 0 0 0 25.0% 0.0% 12.5% 2014 7.0 0 0 0 25.0% 0.0% 12.5%
2015 70.0 0 0 0 25.0% 0.0% 12.5% 2016 70.0 0 81.7 0 50.0% 0.0% 25.0% 2017 140.0 0 81.7 0 50.0% 0.0% 25.0% 2018 0 9 81.7 0 100.0% 25.0% 62.5% 2019 0 9 81.7 0 100.0% 25.0% 62.5% 2020 0 9 81.7 0 100.0% 50.0% 75.0% 2021 0 9 81.7 0 100.0% 50.0% 75.0% 2022 0 9 0 9 100% 100% 100% 2023 0 9 0 9 100% 100% 100% osv 0 9 0 9 100% 100% 100% 2057 0 9 0 9 100% 100% 100% Totalt 490.0 360.0 490.0 324.0 Restvärdet har beräknats enligt den enkla princip som föreslås i ASEK4: R estvärde Återstående livstid Total livstid Investerin gskostnad Restvärdet sätts som en nyttopost (eller negativ kostnadspost) i slutet av den 40- åriga kalkylperioden och diskonteras till ett nuvärde. I baskalkylen har den totala livslängden antagits uppgå till 60 år. Det innebär att restvärdet för Lackarebäck uppgår till 163,3 Mkr och restvärdet för Alelyckan uppgår till 196,0 Mkr i slutet av kalkylperioden (år 2057). Med en diskonteringsränta på 4 procent och en skattefaktor (Skf) på 1,21, allt enligt ASEK4, erhålls följande kostnadsberäkningar. Tabell 2. Nuvärde av framtida kostnader i utredningsalternativet Lackarebäck Alelyckan År Kostnad Inkl Skf Nuvärde Kostnad Inkl Skf Nuvärde Diskfaktor 2009 5.9 7.2 7.2 0.0 0.0 0.0 1.00 2010 14.0 16.9 16.3 0.0 0.0 0.0 1.04 2011 14.0 16.9 15.7 0.0 0.0 0.0 1.08 2012 92.1 111.4 99.1 0.0 0.0 0.0 1.12 2013 77.0 93.2 79.6 0.0 0.0 0.0 1.17 2014 7.0 8.5 7.0 0.0 0.0 0.0 1.22 2015 70.0 84.7 66.9 0.0 0.0 0.0 1.27 2016 70.0 84.7 64.4 81.7 98.8 75.1 1.32 2017 140.0 169.4 123.8 81.7 98.8 72.2 1.37 2018 9.0 10.9 7.7 81.7 98.8 69.4 1.42 2019 9.0 10.9 7.4 81.7 98.8 66.8 1.48 2020 9.0 10.9 7.1 81.7 98.8 64.2 1.54 2021 9.0 10.9 6.8 81.7 98.8 61.7 1.60 2022 9.0 10.9 6.5 9.0 10.9 6.5 1.67 2023 9.0 10.9 6.3 9.0 10.9 6.3 1.73 15
osv 2057-154.3-186.7-28.4-187.0-226.3-34.4 6.57 Totalt 607.3 501.9 För Lackarebäck uppgår kostnaden år 2057 till 9 Mkr (DoU-kostnad) minus 163,3 Mkr (restvärde), dvs. -154,3 Mkr. Med Skattefaktor 1 och en diskontering med 4 procent blir kostnaden -28,4 Mkr. För Alelyckan uppgår kostnaden år 2057 till 9 Mkr (DoU-kostnad) minus 196 Mkr (restvärde), dvs. -187,0 Mkr. Med skattefaktor och diskontering blir kostnaden -34,4 Mkr. Nuvärdet av samtliga investerings- och DoU-kostnaderna under kalkylperioden uppgår till 607,3 Mkr för Lackarebäck och 501,9 Mkr för Alelyckan, dvs. totalt 1 109,2 Mkr. Jämförelsealternativ 2 I Jämförelsealternativ 1 (JA1) är antagandet att inga ultrafilter installeras i vare sig Lackarebäcks eller Alelyckans vattenverk. I JA2 är antagandet att ultrafilter installeras vid vattenverken endast om ett utbrott inträffar. I baskalkylen antas ett utbrott inträffa år 2038, vilket innebär att installationen av ultrafilter i JA 2 påbörjas år 2039. Installationen genomförs i tre etapper och tar totalt 6 år. Det ger följande investerings- och DoU-kostnader i JA2. Tabell 3. Kostnader för investering, drift och underhåll i Jämförelsealternativ 2 Lackarebäck Alelyckan Rening År Investering DoU Investering DoU Lackarebäck Alelyckan Tot 2009 0 0 0 0 0.0% 0.0% 0.0% 2010 0 0 0 0 0.0% 0.0% 0.0% osv 0 0 0 0 0.0% 0.0% 0.0% 2038 0 0 0 0 0.0% 0.0% 0.0% 2039 81.7 0 81.7 0 0.0% 0.0% 0.0% 2040 81.7 0 81.7 0 0.0% 0.0% 0.0% 2041 81.7 0 81.7 0 25.0% 25.0% 25.0% 2042 81.7 0 81.7 0 25.0% 25.0% 25.0% 2043 81.7 0 81.7 0 50.0% 50.0% 50.0% 2044 81.7 0 81.7 0 50.0% 50.0% 50.0% 2045 0 9 0 9 100.0% 100.0% 100.0% osv 0 9 0 9 100.0% 100.0% 100.0% 2057 0 9 0 9 100.0% 100.0% 100.0% 490 117 490 117 Med en livslängd på 60 år uppgår restvärdet (av investeringen på 490 Mkr) till 383,8 Mkr i slutet av år 2057. Med en diskonteringsränta på 4 procent och en skattefaktor på 1,21 erhålls följande kostnadsberäkningar.
Tabell 4. Nuvärde av framtida kostnader i JA 2 Lackarebäck Alelyckan År Kostnad Inkl SF Nuvärde Kostnad Inkl SF Nuvärde 2009 0.0 0.0 0.0 0.0 0.0 0.0 osv 0.0 0.0 0.0 0.0 0.0 0.0 2038 0.0 0.0 0.0 0.0 0.0 0.0 2039 81.7 98.8 30.5 81.7 98.8 30.5 2040 81.7 98.8 29.3 81.7 98.8 29.3 2041 81.7 98.8 28.2 81.7 98.8 28.2 2042 81.7 98.8 27.1 81.7 98.8 27.1 2043 81.7 98.8 26.0 81.7 98.8 26.0 2044 81.7 98.8 25.0 81.7 98.8 25.0 2045 9.0 10.9 2.7 9.0 10.9 2.7 osv 9.0 10.9 2.6 9.0 10.9 2.6 2056 9.0 10.9 1.7 9.0 10.9 1.7 2057-374.8-453.5-69.0-374.8-453.5-69.0 123.0 123.0 Nuvärdet av investerings- och DoU-kostnaderna under kalkylperioden uppgår till 123,0 Mkr för Lackarebäck och 123,0 Mkr för Alelyckan, dvs. totalt 246,0 Mkr. 3.2 Risk för sjukdomsfall om inga ultrafilter installeras Vi behöver precisera utveckling av följande faktorer om ultrafilter inte installeras: Smittorisk och förväntat antal sjukdomsfall per år med nuvarande råvattenkvalitet och beredning Råvattenkvalitetens utveckling under kalkylperioden och effekter på smittorisk och antal sjukdomsfall (med nuvarande beredning) Respektive sjukdomsfalls konsekvenser i termer av antal sjukdagar och behov av vård etc. Smittorisk och sjukdomsfall med nuvarande vattenkvalitet och beredning Westrell m.fl. (2003) har gjort beräkningar av risker för sjukdomsfall med utgångspunkt i tre olika referenssmittämnen. Resultatet är en uppskattning av totalt 51 sjukdomsfall per 10 000 invånare och år, fördelat enligt följande: Cryptosporidium 6 Rotavirus 43, 17
Cambylobacter 2. Beräkningarna baseras på nuvarande beredning och råvattenkvalitet och avser enbart infektionsriskerna från de valda referenssmittämnena. Om motsvarande risker skulle kunna beräknas för samtliga vattenburna smittämnen skulle den beräknade risken vara betydligt större. Riskerna för Giardiainfektion kan t.ex. antas vara i samma storleksordning som för Cryptosporidium, eftersom förekomst i råvatten är lika vanlig, tåligheten i samma storleksordning och Giardia under skandinaviska förhållanden hittills visat sig vara viktigare i utbrottssammanhang. Riskerna för norovirusinfektion, vinterkräksjuka, kan vara väl så stor som för Rotavirus. Utbrottet i Lilla Edet 2008 med Göta älv som vattentäkt och utbrottet i Evertsberg med UV-behandlat grundvatten är indikationer på detta. Det är därför inte osannolikt att risken är mer än dubbelt så stor som den beräkning som baseras på de tre referenssmittämnena visar. Med ytterligare relevanta smittämnen är det fråga om risker som, enligt Göteborg Vatten, innebär åtminstone dubbelt så många sjukdomsfall, dvs. mer än 100 fall per 10 000 invånare och år. Analyserna i Westrell m.fl. (2003) avser fall både i utbrott och sporadiska fall. Ett rimligt antagande är, enligt Göteborg Vatten, att mer än hälften av sjukdomsfallen kommer som ett större utbrott. Scenarier för när i kalkylperioden ett sådant utbrott kommer behöver därmed beräknas. I baskalkylen är antagandet att: antalet sporadiska sjukdomsfall uppgår till 51 per 10 000 invånare och år ett utbrott med 2 040 sjukdomsfall per 10 000 invånare inträffar vart 40 år (dvs. i genomsnitt 51 fall per år) om inga ultrafilter eller liknande installeras. I baskalkylen antas detta utbrott inträffar år 2038, dvs. 20 år efter ultrafiltrets färdigställande och således i mitten av kalkylperioden. Råvattenkvalitetens utveckling och effekt på smittorisk under kalkylperioden Ovan beskrivna beräkningar baseras på bedömningar av haltnivåer och smittorisker med nuvarande beredning och råvattenkvalitet. Mycket talar emellertid för haltnivåerna av olika föroreningar råvattnet kan komma att stiga framöver, vilket skulle innebära att bedömningen av i genomsnitt ca 100 sjukdomsfall per 10 000 invånare och år under kalkylperioden är en underskattning. I Sverige inför klimatförändringarna - hot och möjligheter (SOU 2007:60) diskuteras bl.a. i vilken utsträckning som klimatförändringarna i Sverige kan komma att påverka vattenkvaliteten i sjöar och vattendrag framöver och vilka