I Sverige är facket starkt både centralt och på arbetsplatsen

Utvecklingen i Sverige är långt ifrån unik. Det allomfattande brittiska tuc har numera hälften av medlemmarna samlade i två förbund och ett totalt antal på 58. Detta kan jämföras med Sverige där lo, tco och Saco tillsammans har 52 förbund. Vad som gör att ett litet förbund väljer att trots ansträngda resurser avstå från att gå upp i ett större kan ha många olika orsaker, men ofta är en speciell samhörighet den viktigaste. tco-förbundet för anställda i Tullverket och Kustbevakningen, Tull-Kust, med 2 200 medlemmar är ett gott exempel. I Sverige är facket starkt både centralt och på arbetsplatsen I Sverige ser vi det som självklart att det finns ett direkt samband mellan olika fackliga nivåer. Att facket ska finnas på arbetsplatsen är lika självklart. Embryot till fackföreningar var för tjänstemännen ofta kamratföreningar på arbetsplatsen, föreningar som tillkommit för att stärka sammanhållningen inom gruppen. I medbestämmandelagen från 1976 knyts de olika nivåerna ihop. Karakteristiskt är att bara kollektivavtalsbundna fackliga organisationer är bärare av lagens rättigheter till medbestämmande. I Sverige ställer vi oss frågande till att många lokalt förtroendevalda i England shop stewards räknas till en särskild rörelse, lite grann vid sidan av den officiella fackföreningsrörelsen. Lika udda framstår driftsråden i Tyskland Betriebsräte som väljs och är strängt reglerade enligt en särskild lag vars tilllämpning framgår av en bok som nått över 2 000 sidor på grund av ständigt nya kommentarer. När man talar om facket i Tyskland är det alltid de avtalsslutande förbunden som avses. Även om förhållandena i England och Tyskland är mycket olika finns gemensamma rötter i den så kallade rådsrörelsen som hade sin inspiration ifrån de ryska arbetar- och soldatråd som tog över sina arbetsplatser i ett tidigt skede av den ryska revolutionen. Lenin berömde 1920 särskilt shop stewards som en uttalat proletär massrörelse. Under de kaotiska förhållanden som rådde i Tyskland efter första världskrigets slut och kejsardömets fall genomförde råden omfattande strejker som den socialdemokratiska regeringen ingrep mot med vapenmakt. Råden bekämpades också av den etablerade fackliga rörelsen, men man accepterade deras existens om regeringen band in dem i lagliga former. På så vis kom en bestämmelse om valda representanter för arbetare och tjänstemän i arbetarråd på företagen att skrivas in i den nya grundlag som gällde tills Hitler kom till makten. Efter Hitlers fall återupprättades driftsråden spontant på många håll, i första hand för att få produktionen i gång, och enigheten var stor om att en ny särskild lag om sådana råd behövdes. Under efterkrigstiden har sedan gällt att facken är avtalsslutande kamporganisationer ovanför företagen medan driftsråden, genom ett omfattande medbestämmande som facken tillkämpat råden, verkar för goda förhållanden på arbetsplatsen, inte minst ser till att kollektivavtalen följs. I dag menar förnyare inom den tyska fackliga rörelsen att driftsråden bör få rätt att anpassa kollektivavtalen till lokala förhållanden medan traditionalister anser att detta skulle bryta upp den fackliga solidariteten och minska fackförbundens betydelse. I England bekämpade de etablerade facken shopstewards-rörelsen med vad som med en modern term skulle kunna kallas repressiv tolerans. Det brittiska kommunistpartiets strategi att helt knyta rörelsen till sig misslyckades. I stället har den levt vidare inom vissa tuc-förbund, främst inom industrin. Under 1950- och 60-talens högkonjunktur kom shop stewards mest att kopplas ihop med olovliga lokala strejker. En lagstiftning från 1971 syftade bland annat till att förhindra sådana olovliga aktioner. I ett land som Italien, och i någon mån Frankrike, har den lokala nivån fått betydelse först genom den sociala rörelse som förknippas med årtalet 1968. I Italien fick lokala förtroendemän rätt till möten på betald arbetstid 1970. Tidigare var de kommunistiska facken i dessa länder inte särskilt intresserade av lokal organisering eftersom den lokala nivån var svår att styra utifrån partiets centrala strategier. Den svenska lagen om facklig förtroendeman tillkom 1974. I Italien sker kollektivavtalsförhandlingar, enligt en överenskommelse från 1993, branschvis och på lokal nivå under gott samarbete mellan de olika fackliga organisationerna. I Sverige ledde kraven på företagsdemokrati år 1923 till ett lagförslag som hade inspiration från England och Tyskland. Det avvisades dock helt av arbetsgivarsidan men återkom på samma sätt som i andra länder efter andra världskriget. Det ledde till 1946 års avtal om företagsnämnder som i stort byggde på 1923 års förslag. Företagsnämnderna bestod av representanter för företagsledningen och de anställda och skulle vara forum för information och samråd. Avtalsslutande parter var lo och saf respektive tco och saf. På grund av tjänstemännens allmänt lägre organisationsgrad tvingades tco till en början acceptera saf:s krav att även oorganiserade skulle få delta i valen till nämnderna på arbetsplatser där organisationsgraden inte nådde upp till 75 procent. Företagsnämndsavtalet avlöstes 1976 av medbestämmandelagen (mbl) som var avsedd att ge ett betydligt större inflytande för de anställda. Då var det sedan länge en självklarhet att medbestämmandet utövades av representanter som utsågs av de fackliga organisationerna. Detta är som framgått inte fallet 32 En glansfull framtid OM facket Hur unikt är Sverige? 33

överallt i Europa, vilket har lett till komplikationer när fackligt medbestämmande ska organiseras gränsöverskridande på eu-nivå. Under 70-talets första hälft blev inflytande och medbestämmande en allt viktigare fråga för tco och förbunden. En förbundsgemensam arbetsgrupp (samko) utarbetade ett antal debattskrifter som ifrågasatte arbetsgivarnas rätt att ensamma leda och fördela arbetet. Detta blev ett viktigt inslag i de diskussioner och utredningar som föregick mbl. 2tjänstemännens fackliga organisering

En glansfull framtid Den kongress som konstituerade tco samlades söndagen den 11 juni 1944. Då var tidningarna fyllda av nyheter om de allierades offensiv efter dagen D, den 6 juni, då brittiska och amerikanska trupper landsteg i Normandie, och om Sovjetunionens anfall på Finland, som sökt stöd hos Tyskland efter vinterkriget. Viktor von Zeipel inledde som hedersordförande i Daco med att konstatera att kongressen ägde rum i skuggan av ett världshistoriskt händelseförlopp, men att den ändå borde röna största uppmärksamhet. Han spådde organisationen en glansfull framtid vilket den socialdemokratiska Morgon-Tidningen tog fasta på och gjorde rubrik av i sitt referat från kongressen. När Ruben Wagnsson intervjuades av liberala Dagens Nyheter såg han det som särskilt lyckligt att samgåendet mellan Daco och Gamla tco hade kommit till stånd just i detta läge, då äntligen ett slut på kriget kunde anas. Nu gällde facklig kraftsamling för att motverka att en fredskris av samma slag som efter första världskriget uppstod. Men det gällde också att ta igen förlorade år och först och främst återställa 1939 års reallöner. Under krigsåren hade Sverige präglats av samverkan med nedtoning av intressemotsättningar och politiska motsättningar. Det huvudavtal mellan lo och saf, om bland annat hantering av stridsåtgärder som träffats på Hotell Saltsjöbaden 1938, hade fördjupats till den berömda Saltsjöbadsandan. I sitt middagstal vid den konstituerande kongressen gjorde Ruben Wagnsson en poäng av att representanter för Daco och Gamla tco, när man förhandlade om sammanslagning, valt att träffas på Hotell Saltsjöbaden en miljö som var lämpad att skapa samförstånd. Samarbetsandan kom också till uttryck i Wagnssons felsägning att vi har inkallat förlåt inbjudit representanter för lo samt staten som han kallade den viktigaste arbetsgivarorganisationen och saf som han benämnde den näst viktigaste. Statens representant 36 En glansfull framtid tjänstemännens fackliga organisering En glansfull framtid 37

var statssekreteraren i ecklesiastikdepartementet Tage Erlander, den man i kanslihuset som hade störst inflytande på lärarlönerna. Felsägningen är tillskriven för hand i manuskriptet som också har försetts med marginalnoteringen stor munterhet. Wagnsson avslutade sitt middagstal med orden: Inte minst viktig för oss är nyrekryteringen. De till TCO anslutna organisationerna räknar för närvarande över 175 000 medlemmar. Vi har anledning hoppas, att nya organisationer inom de närmaste åren ska ansluta sig till oss och att vårt medlemstal snart ska passera 200 000. Enligt den senaste folkräkningen finns det mellan 500 000 och 600 000 tjänstemän i vårt land. Flertalet av dem är ännu oorganiserade. Det gäller att nå dem, att få dem med i vår organisation. När den halva miljonen är samlad i TCO, blir vår organisation en verklig maktfaktor. Då vi den gången marscherar fram med våra krav, kan vi med Björnson sjunga: Ja den marschen ska man höra. Mer behövde han inte säga för att lyssnarna skulle höra den kända nykterhetsoch arbetarrörelsesång ringa i öronen, vars andra strof lyder: När Victor von Zeipel talade vid grundandet av TCO i juni 1944 förutspådde han TCO en glansfull framtid, vilket Morgon- Tidningen tog fasta på när kongressen refererades i tidningen följande dag. Takt, takt, hållen takten, den är mer än halva makten. Om i takt vi komma hundra, än vill ingen lyss och undra; om i takt vi komma tusen, kanske spetsar man sitt öra, men när vi bli hundratusen, ja, den marschen ska man höra. tco var välkommen som organisation på den svenska arbetsmarknaden. I rekryteringsbroschyren Nya Tider från 1945, som trycktes i 60 000 exemplar, uttalade sig statsministern Per Albin Hansson, saf-chefen Fritiof Söderbäck och lo:s ordförande August Lindberg positivt om den nya organisationen. Statsministern slutade dock med en liten reservation: Tjänstemannarörelsen, sådan vi känna den, ter sig även ur samhällets synpunkt som vällovlig och värdefull. saf-chefen gladdes åt att tjänstemannarörelsens utveckling följt andra banor än man från början kunde befara och nu hade konsoliderats under en stark central ledning och därigenom vunnit större balans och mognad. lo:s ordförande önskade tco en hundraprocentig täckning, men uttryckte sam- 38 En glansfull framtid tjänstemännens fackliga organisering En glansfull framtid 39

tidigt förhoppningen att man skulle undvika att organisera löntagargrupper som har sin naturliga hemvist i Landsorganisationen. Att rationalisera verksamheten Det fanns en stark ambition att rationalisera verksamheten genom att förmå mindre förbund att gå upp i större, men det var inte så lätt att nå resultat. Efter 1946 års kongress bedömde man att det skulle vara möjligt att redan 1947 skapa ett enhetligt statstjänstemannaförbund genom att slå ihop Civila Stats- Tolv nya organisationer 1946 och 1947 Under 1946 anslöts två och under 1947 inte mindre än tolv organisationer till tco varav fem hade mer än ettusen medlemmar: Svensk Sjuksköterskeförening... 8 800 Sveriges Folkskollärarinneförbund... 4 800 Svenska Journalistföreningen... 1 700 Svenska Skolkökslärarinnornas Förening... 1 200 Slöjd- och Yrkeslärarnas Riksförbund... 1 100 Förbundens medlemsantal vid konstitueringen Vid konstitueringen var 36 organisationer anslutna till tco. 26 förbund hade mer än 1 000 medlemmar: Svenska Industritjänstemannaförbundet...32 100 Sveriges Arbetsledarförbund...17 900 Försvarets Underbefälsförbund...17 200 Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund... 13 300 Sveriges Allmänna Folkskollärarförening... 9 800 Sveriges Folkskollärarförbund... 8 600 Handelstjänstemannaförbundet... 7 600 Svenska Polisförbundet... 6 600 Försvarets Civila Tjänstemannaförbund... 6 600 Svenska Bankmannaförbundet... 6 400 Sveriges Småskollärarinneförbund... 6 000 Svenska Underofficersförbundet... 5 200 Kvinnliga Telefontjänstemannaföreningarnas Centralförening... 5 000 Sveriges Allmänna Lantbrukstjänstemannaförbund...4 100 Centrala Statsförvaltningens Tjänstemannaförbund...4 100 Försäkringstjänstemannaförbundet... 3 900 Sveriges Fartygsbefälsförening...3 100 Svenska Tullmannaförbundet... 2 800 Svenska Järnvägarnas Kontorspersonal- och Arbetsledareförbund... 2 800 Sveriges Allmänna Organist- och Kantorsförening... 2 300 Föreningen Kvinnor i Statens Tjänst... 1 900 Svenska Maskinbefälsförbundet... 1 900 Sveriges Socialtjänstemannaförbund... 1 900 Postverkets Kansli- och Kontorsbiträdeskårers Centralorganisation...1 700 Systembolagens Personalförening... 1 600 Tjänstemannaförbundet för Hotell och Restauranger... 1 600 förvaltningens Tjänstemannaförbund (cst) och Försvarets Civila Tjänstemannaförbund. Däremot inträdde Arbetsförmedlingstjänstemännens Riksförbund, Sveriges Jordbruksinstruktörers Förening, Sveriges Sinnessjukhus Arbetsledareförening och Automobilbesiktningsmännens Förening efter några år i cst. Lika lätt gick det inte att få de båda kvinnoförbunden Föreningen Kvinnor i Statens Tjänst och Kvinnliga Telefontjänstemannaföreningen att uppge sin självständighet och bli en del av cst. I sitt inledningsanförande på 1946 års kongress sade Valter Åman att tco inte behövde några speciella fackliga organisationer för kvinnor, men han lovade att överväga att skapa ett organ inom tco för kvinnor och deras intressefrågor. Kvinnoförbunden var av annan uppfattning och det skulle dröja till 1953 innan de gick upp i cst. Större framgång hade tco:s styrelse med sin rekommendation att Sveriges Socialtjänstemannaförbund (främst socionomer) med 2 300 medlemmar skulle ansluta sig till sktf, vilket skedde 1949. På lärarsidan tog gamla rationaliseringsdiskussioner fart i och med tco:s tillkomst. Sveriges Allmänna Folkskollärarförening ombildades 1946 till en federation av förbund för manliga och kvinnliga folkskollärare och småskollärarinnor vilka var för sig var medlemmar i tco. Federationens egna uppgifter gällde främst yrkesfrågor och att ge ut en tidning. Man var öppen för att en riksomfattande facklärargrupp, liksom att även läroverkslärarna i Lärarnas Riksförbund skulle kunna ingå i federationen. Bakom formuleringen en riksomfattande facklärargrupp låg tco:s arbete med att få samman olika facklärargrupper, både sådana som redan var anslutna till tco och andra. Ansträngningarna var framgångsrika såtillvida att Svenska Facklärarförbundet bildades och inträdde i tco 1948 med 4 500 medlemmar. Samma år anslöt sig Svenska Folkhögskolans Lärarförbund till tco med 343 medlemmar. 40 En glansfull framtid tjänstemännens fackliga organisering En glansfull framtid 41

Det lantbrukstjänstemannaförbund som hört till tco:s grundare upplöstes redan 1946. I stället inträdde det nybildade och mera klart fackliga Svenska Lantbrukstjänstemannaförbundet 1949 med 1 700 medlemmar. Apoteksteknikerförbundet med 3 700 medlemmar anslöts 1954. Handelstjänstemannaförbundet hade sina rötter i yrkesorganisationer för kontorister och affärsmedhjälpare. Förbundet var berett att ta emot alla tjänstemän från handeln i vidaste mening men fick lov att göra halt vid industrin, sif:s område. Man var motståndare till att apoteksteknikerna fick inträda i tco som ett eget förbund; systembolagens personalförening anslöts tidigt till htf. Så småningom skulle även Tjänstemannaförbundet för Hotell och Restauranger, stewards, samt privatanställda tandtekniker och tandsköterskor som utgjort egna förbund i tco gå upp i htf, medan de landstingsanställda gick till sktf. Arbetsledarförbundet (salf), tco:s näst största förbund, hade sin tyngdpunkt i industrin men hade också ambitioner att organisera personer i arbetsledande ställning över i stort sett hela arbetsmarknaden. Detta innebar konkurrens med framför allt de tjänstemannaförbund som hade arbetsplatsen som utgångspunkt för sin rekrytering och orsakade motsättningar inom tco som ledde till att salf 1966 första gången ställde sig utanför tco. I förhållandet till lo skapade oklara organisationsgränser för vissa statsanställda till en början betydande irritation, men om någon trodde att Valter Åman skulle dra sig för att fullt ut hävda tco:s intresse gentemot sin tidigare organisation var detta en missbedömning. Med Handelsanställdas förbund skulle gränstvister bli återkommande och mer långlivade. Med styrkan av en naturkraft mot Saco Under 1947 blev det allt tydligare att de så kallade yngreföreningarna av akademiker var på väg att bilda det som skulle bli Sveriges Akademikers Centralorganisation (Saco). I yngreföreningarna ingick cirka 10 000 ungdomar som utbildade sig till eller var färdiga läkare, jurister, läroverkslärare, präster, museimän, veterinärer, folkbibliotekarier, civilekonomer, tandläkare, humanister och naturvetare samt amanuenser vid universitet och högskolor. tco hade på olika sätt försökt motverka detta och i slutet av augusti utfärdade tco en kommuniké som hotfullt beklagade det steg som vissa akademiskt utbildade tjänstemän synes vara beredda att taga och vill icke dela ansvaret för den isolering i förhållandet till den samlade tjänstemannarörelsen, som dessa tjänstemannagrupper därmed utsätta sig för. Så uttalade sig en organisation med självkänsla. Att tco var en organisation som hade framtiden för sig kunde alla se: Illustration ur en värvningsbroschyr 1951 från den växande tjänstemannaorganisationen. Vid årsskiftet 1947/48 hade medlemstalet i tco-förbunden stigit till 238 700, en ökning med 32 procent på tre och ett halvt år. tco:s strävan att bli erkänd som löntagarrepresentant i samhällsorgan på lika fot som lo började mycket positivt genom representation i såväl länsarbetsnämnderna som i den centrala arbetsmarknadsmyndigheten (från 1948 Arbetsmarknadsstyrelsen); det var tack vare en motion från två högermän som tco fick en plats i länsarbetsnämnderna. I Arbetsdomstolen fick tco 1947 en plats tack vare att lo avstod från en av sina. Genom representation i Centralkommittén för Folk och Försvar (senare Centralförbundet Folk och Försvar), där redan Daco hade ingått, kom tco att företräda breda medborgerliga intressen. Runt om i landet hade tco-kommittéer bildats som samlingsplats för tjänstemän från förbundens lokalavdelningar; i årsberättelsen för 1947 redovisas 33 tco-kommittéer. Bildandet skedde på lokala initiativ; på vissa håll hade man kunnat bygga vidare på motsvarande organ inom Daco och förebilden var givetvis lo-sidans lokala fco. tco:s styrelse var angelägen om att kommittéerna inte skulle bli ostyrbara och kostsamma och utfärdade redan från början riktlinjer för verksamheten, som mest handlade om vad kommittéerna inte fick göra. Här ingick att de inte fick låta sig utnyttjas i partipolitiskt syfte eller trampa in på rent fackliga frågor, vilka handhavas av respektive organisationer. Under 1947 hade tco börjat ge ut en egen månadstidskrift med namnet Tjänstemannarörelsen, alltså en motsvarighet till lo:s Fackföreningsrörelsen. tco-organisationerna hade tillsammans med studieförbundet Tjänstemännens Bildningsverksamhet (tbv) beslutat att inrätta en tjänstemannarörelsens egen skola och för ändamålet köpt fastigheten Bergendal i Sollentuna med en tomt på 36 000 kvadratmeter. (tbv hade bildats 1935 42 En glansfull framtid tjänstemännens fackliga organisering En glansfull framtid 43