Personaltillgång, behörighet, utbildningsbakgrund samt språkförhållanden i svenskspråkiga daghem i Finland 2015

Personaltillgång, behörighet, utbildningsbakgrund samt språkförhållanden i svenskspråkiga daghem i Finland 2015 Sammanställd av Matias Österberg Sydkustens landskapsförbund r.f.

Innehåll 1. Inledning... 5 2. Genomförande... 6 3. Behörigheten 1997 2011... 7 4. De anställdas behörighet 2015... 8 4.1. Barnträdgårdslärare... 8 4.2. Barnskötare... 9 4.3. Regionala skillnader... 10 4.4. Jämförelse mellan 2011 och 2015 (Sydkustens medlemskommuner)... 14 4.5. Specialbarnträdgårdslärare... 15 4.6. Vikarier... 15 4.7. Rekrytering... 16 5. Personalens utbildningsbakgrund... 17 6. Barnens språkbakgrund i svenskspråkiga daghem i Finland... 19 6.2. Språkstrategi... 22 6.3. Lekspråk... 23 6.4. Barn med invandrarbakgrund... 24 7. Sammandrag och rekommendationer... 25 7.1. Utbildning... 25 7.2. Språk... 25

1. Inledning Sydkustens landskapsförbund samt dess föregångare Nylands svenska landskapsförbund, har sedan 1997 följt med daghemspersonalens behörighet i olika kartläggningar. I rapporten från 1997 beskrev man personalsituationen i huvudstadsregionen och sedan 2004 har man kartlagt situationen i förbundets 16 medlemskommuner. Huvudsyftet med kartläggningarna har varit att undersöka i vilken utsträckning tillgången på personal är tillräcklig och om personalen är behörig. Den långvariga trängande bristen på behöriga barnträdgårdslärare och barnskötare i södra Finland har fungerat som ett grundläggande motiv till att den här typen av genomgång och granskning av den svenskspråkiga småbarnspedagogiken varit och fortfarande är angelägen. Sydkusten ser åtgärder som stöder den svenska småbarnspedagogiken som särskilt viktiga. Under senhösten 2015 har Sydkusten på nytt följt upp situationen inom den svenska småbarnspedagogiken. Resultaten presenteras i denna rapport. Kartläggningen har gjorts i samarbete med Utbildningsstyrelsen och berör därför denna gång också de tvåspråkiga kommunerna i Österbotten. I kartläggningen har vi förutom behörighet också undersökt personalens utbildningsbakgrund och språkaspekter. Materialet är unikt i avseendet att det är första gången man gör en heltäckande kartläggning av hela Svenskfinland. Alla kommuner som deltagit i kartläggningen är tvåspråkiga. Kommunerna har delats in i fem regioner, Egentliga Finland, huvudstadsregionen, västra och östra Nyland samt Österbotten. Regionerna skiljer sig i många fall från varandra, också inom en region kan det finnas väldigt stora skillnader mellan kommunerna. Från och med 1 augusti 2015 har Utbildningsstyrelsen också ett uppdrag inom småbarnspedagogiken. Utbildningsstyrelsen svarar för utvecklandet av småbarnspedagogiken, främjar uppnåendet av goda resultat och följer upp hur småbarnspedagogiken ordnas. I och med det nya uppdraget har det bland annat visat sig att det nationellt till stora delar saknas uppföljningsinformation inom småbarnspedagogiken och därför är det ett viktigt område att utveckla. Uppföljningen är en viktig del av allt kunskapsbaserat utvecklingsarbete. Uppföljningsinformationen används effektivt för att identifiera samhällets och arbetslivets behov samt vid utvecklingen av småbarnspedagogiken på nationell, regional och lokal nivå. Utbildningsstyrelsen gör regelbundet nationella kartläggningar om bland annat lärarnas behörighet men också om andra centrala teman. Inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen gjordes en kartläggning gällande elevernas språkbakgrund år 2013 och samma år gjordes en nationell statistisk insamling om lärarnas behörighet på alla utbildningsstadier (resultaten från år 2016 är inte ännu publicerade). Det är därför viktigt för Utbildningsstyrelsen att även denna kartläggning av småbarnspedagogiken omfattar hela Svenskfinland. Utbildningsstyrelsen har bidragit med finansieringen av kartläggningen. Rapporten färdigställdes under våren 2016 och publicerades i maj 2016. Sydkusten har utarbetat rapporten och ansvarar för innehållet i den. 5

2. Genomförande Undersökningen har delats in i två separata frågeformulär. Frågor som berör personaltillgången och personalens behörighet har besvarats av den tjänsteman som ansvarar för den småbarnspedagogiska verksamheten på svenska i kommunen. Frågor som berör personalens utbildningsbakgrund och språkaspekter har besvarats av daghemsföreståndare i kommunerna och den har även riktats till privata daghem. Utformningen av frågorna i enkäterna har gjorts i samarbete med medlemskommunernas daghemsadministratörer samt Utbildningsstyrelsen. Frågorna har skickats i elektronisk form till Sydkustens 16 medlemskommuner samt 14 kommuner i Österbotten. Den del av kartläggningen som berör personalsituationen har besvarats av sammanlagt 30 kommuner, dvs. 100 %. Frågeformuläret som berör utbildningsbakgrund och språkaspekter har skickats direkt till daghemsföreståndare för både kommunala och privata daghem. Sammanlagt 271 föreståndare ombads svara på enkäten, av dessa svarade 205 personer. Flera av föreståndarna ansvarar för mer än ett daghem eller verksamhetsställe, omräknat till verksamhetsställen skickades enkäten till 377 platser, av dessa svarade 291. Svarsprocenten för föreståndarna är 75,6 % medan den för verksamhetsställena är 77,2 %. Av daghemmen var omkring 80 % kommunala, 8 % privata med köptjänst och 12 % privata. Insamlingen av svaren har gjorts elektroniskt med Webropol, ett webbaserat enkätverktyg för datainsamling. Vid behov och vid eventuella oklarheter har dagvårdsadministratörerna samt föreståndarna för de olika verksamhetsställena kontaktats skilt per e-post eller telefon, för att få tillgång till så noggrann information som möjligt. Följande kommuner deltog i kartläggningen: Egentliga Finland: Kimitoön, Pargas och Åbo. Huvudstadsregionen: Esbo, Grankulla, Helsingfors, Kyrkslätt och Vanda. Västra Nyland: Hangö, Ingå, Raseborg och Sjundeå. Östra Nyland: Borgå, Lappträsk, Lovisa och Sibbo. Österbotten: Jakobstad, Karleby, Kaskö, Korsholm, Korsnäs, Kristinestad, Kronoby, Larsmo, Malax, Nykarleby, Närpes, Pedersöre, Vasa och Vörå. Indelningen i regioner följer samma indelning som använts i Sydkustens tidigare kartläggningar. Vi har bedömt att det på det här sättet är lättare att följa upp tidigare information för att kunna se kontinuiteter och mäta förändringar. 6

3. Behörigheten 1997 2011 Bristen på behörig daghemspersonal har varit stor under de senaste åren. Sydkusten har i närmare 20 år regelbundet följt med personalens behörighet i olika kartläggningar. Dessa kartläggningar har i olika grad tagit fram uppgifter om personalens behörighet, framförallt har man fokuserat på huvudstadsregionen eftersom personalbristen där varit större än i andra regioner. I den första kartläggningen av personalens behörighet (som Nylands svenska landskapsförbund genomförde 1997) ingick endast huvudstadsregionens kommuner. Resultatet visade att den totala andelen obehörig personal uppgick till 11 %. I kartläggningen från 1997 ingår dock hela dagvårdspersonalen och de grupper som hade störst andel obehöriga var biträden (30,6 % obehöriga) och assistenter (36 %). Av barnträdgårdslärarna var 6 % obehöriga medan 4,3 % var obehöriga av barnskötarna. I den undersökning som Sydkustens landskapsförbund utförde 2004 konstaterades det att obehörigheten bland barnträdgårdslärarna i Helsingfors och Esbo låg på ca 20 %. Läget var i allmänhet bättre i de övriga kommunerna även om undersökningen inte producerade exakta siffror för dessa kommuners del. Situationen med obehörig personal har kontinuerligt varit svår under hela 2000-talet, framförallt i huvudstadsregionen. Kartläggningar från 2005, 2006, 2007 och 2008 visade alla på liknande siffror: i huvudstadregionen varierade andelen obehöriga barnträdgårdslärare mellan 20 och knappt 40 %. År 2009 fanns det 22 % obehöriga barnträdgårdslärare i Helsingfors, medan Esbo hade ett mycket svårt läge med 52 % obehöriga. Sedan dess har en förbättring skett i dessa städer, speciellt i Esbo, men man kan konstatera att problemen med att hitta behörig personal spridit sig från huvudstadsregionen till omkringliggande kommuner och att behovet av behörig personal fortfarande är stort. Ur 2009 års kartläggning framgår att både andelen obehöriga barnträdgårdslärare (32 %) och obehöriga barnskötare (39 %) var mycket stor i huvudstadsregionen medan Sydkustens övriga medlemskommuner hade en relativt god situation. 2011 såg obehörighetsandelarna ut enligt följande. Obehöriga barnträdgårdslärare: huvudstadsregionen 26 %, östra Nyland 13 %, västra Nyland 5 %, Egentliga Finland 0 %, regionerna sammanlagt 17 %. Obehöriga barnskötare: huvudstadsregionen 42 %, östra Nyland 15 %, västra Nyland 10 %, Egentliga Finland 9 %, sammanlagt 30 %. 7

4. De anställdas behörighet 2015 4.1. Barnträdgårdslärare I uppgifterna om behörighet som Sydkusten samlade in 2015 ingår kommunala daghem men inte privata. Behörighetsvillkoren för barnträdgårdslärare är minst pedagogie kandidatexamen i vilken ingår utbildning för barnträdgårdslärare, eller socionom yrkeshögskoleexamen i vilken ingår studier med inriktning på förskolepedagogik. 1 Av alla barnträdgårdslärare i kommunal tjänst i Svenskfinland 2 var 87,4 % behöriga för sin uppgift 2015. 3 Det finns emellertid stora variationer mellan regionerna. Situationen är ypperlig i Egentliga Finland där samtliga barnträdgårdslärare har behörighet. Också Österbotten har en hög andel behöriga, 5,9 % av barnträdgårdslärarna jobbar där utan behörighet. Nyland 4, exklusive huvudstadsregionen, har en lite högre andel obehöriga. I västra Nyland är siffran 14,5 %, medan den i östra Nyland ligger på 10,9 %. I huvudstadsregionen är andelen obehöriga barnträdgårdslärare 23,5 %, även om det också inom denna region finns stor variation mellan kommunerna. Svenskspråkiga barnträdgårdslärarutbildningar för pedagogie kandidatexamen finns i Jakobstad (Åbo Akademi) och Helsingfors (Helsingfors universitet och Åbo Akademi) samt för socionomexamen i Helsingfors (Arcada), Åbo (Novia) och Vasa (Novia). Figur 1. Obehöriga barnträdgårdslärare (%) 23,5 % 14,5 % 10,9 % 5,9 % 12,6 % 0,0 % Vid tidpunkten för kartläggningen fanns det 867 barnträdgårdslärare i kommunal tjänst i Svenskfinland, av dessa var 109 utan behörighet. För de olika regionerna ser situationen ut enligt följande: 1 Lag om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (272/2005) 7. 2 Med Svenskfinland avses i rapporten de 30 kommuner som deltagit i kartläggningen (se ovan, kapitel 2). 3 Situationen lever hela tiden. De flesta svaren har inkommit i november 2015, två kommuner har gett sina svar i december 2015, fyra gav svaren i januari 2016. 4 Nyland har indelats i följande regioner: huvudstadsregionen (Esbo, Grankulla, Helsingfors, Kyrkslätt och Vanda), västra Nyland (Hangö, Ingå, Sjundeå och Åbo) samt östra Nyland (Borgå, Lappträsk, Lovisa och Sibbo). 8

Figur 2. Barnträdgårdslärare (antal) 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 65 212 12 13 0 71 106 67 19 302 109 758 Obehöriga Behöriga Av de 109 obehöriga barnträdgårdslärarna arbetar 65 i huvudstadsregionen, vilket innebär att 60 % av Svenskfinlands totala andel obehöriga barnträdgårdslärare finns i den här regionen. Samtidigt har huvudstadsregionen 277 tjänster för barnträdgårdslärare, vilket är 32 % av de 867 kommunala tjänsterna för barnträdgårdslärare i Svenskfinland. 4.2. Barnskötare Den vanligaste examen för barnskötare är i dagsläget närvårdarexamen, men också examensbenämningen barnledare förekommer (grundexamen i barn- och familjearbete). Av alla barnskötare i kommunal tjänst i Svenskfinland var 83,8 % behöriga för sin uppgift i slutet av 2015. Liksom för barnträdgårdslärarna är andelen obehöriga störst i huvudstadsregionen där 27,9 % av barnskötarna är utan behörighet. Också då det gäller barnskötarna är de regionala skillnaderna stora. I Egentliga Finland är andelen obehöriga 19,5 %, i Österbotten 10,2 %, i västra Nyland 8,3 % och i östra Nyland 4,0 %. 27,9 % Figur 3. Obehöriga barnskötare (%) 19,5 % 16,2 % 8,3 % 4,0 % 10,2 % 9

I de kommuner som svarade på kartläggningen arbetar 1 325 barnskötare, av dessa var 215 obehöriga. Antalet barnskötartjänster samt obehöriga i de olika regionerna: 1400 Figur 4. Barnskötare (antal) 1200 215 1000 800 600 400 200 0 126 326 12 6 25 132 144 103 46 405 1110 Obehöriga Behöriga I en jämförelse mellan huvudstadsregionen och de övriga regionerna i Svenskfinland gäller ett liknande förhållande för barnskötarna som det för barnträdgårdslärarna. Av barnskötarna finns en stor andel av de obehöriga i huvudstadsregionen. Bland 215 obehöriga barnskötare arbetar 126 i huvudstadsregionen, detta är knappt 60 % av Svenskfinlands totala andel obehöriga barnskötare. Huvudstadsregionen hade 452 tjänster för barnskötare dvs. omkring 34 % av de kommunala tjänsterna för barnskötare i Svenskfinland. 4.3. Regionala skillnader Huvudstadsregionen Jämfört med 2011 har läget utvecklats i en positiv riktning fram till 2015. År 2011 var 70 personer obehöriga av totalt 270 barnträdgårdslärare i regionen, dvs. 26 %. 2015 var 65 av 277 barnträdgårdslärare obehöriga, dvs. 23,5 %. En trolig orsak till den positiva utvecklingen är den nya barnträdgårdslärarutbildningen i Helsingfors som startade 2011. Det är dock fortfarande svårt att hitta behörig personal för småbarnspedagogiken i regionen. Helsingfors, Esbo och Vanda dras med höga andelar obehöriga. Svårast är situationen i Esbo där 34,9 % av barnträdgårdslärarna är obehöriga. De motsvarande siffrorna för Helsingfors är 18,1 % och för Vanda 21,1 %. I Kyrkslätt är andelen obehöriga barnträdgårdslärare 12,0 %, medan situationen i Grankulla är mycket god med 0 % obehöriga. Av 452 barnskötare i huvudstadsregionen var 126, dvs. 27,9 %, obehöriga. Andelen obehöriga varierar mycket mellan kommunerna: Esbo hade 39,1 % obehöriga, Grankulla 0 %, Helsingfors 21,2 10

%, Kyrkslätt 28,3 % och Vanda 18,2 %. Även om andelen obehöriga är stor i regionen har det skett förbättringar sedan 2011 då det kommunvis såg ut enligt följande: Esbo 59 %, Grankulla 36 %, Helsingfors 31 %, Kyrkslätt 35 %, Vanda 36 %. Östra Nyland I kommunerna i östra Nyland (Borgå, Lappträsk, Lovisa och Sibbo) arbetade 119 personer som barnträdgårdslärare. Av dessa var 13 st. obehöriga, dvs. 10,9 %. Kommunvis var andelen obehöriga barnträdgårdslärare följande: Borgå 11,6 %, Lappträsk 0 %, Lovisa 12,5 % och Sibbo 9,4 %. Av regionens 119 tjänster för barnträdgårdslärare fanns 69 i Borgå, 32 i Sibbo, 16 i Lovisa och 2 i Lappträsk. Jämfört med 2011 har andelen obehöriga sjunkit något, 2011 var andelen obehöriga barnträdgårdslärare 13 %. Nivån har hållits konstant i Borgå, i Lovisa har andelen obehöriga ökat en del (2011 var den 5 %), i Sibbo har andelen minskat betydligt (2011: 23 %), medan uppgifter för Lappträsk saknas för 2011. 5 Östra Nyland hade 4 % obehöriga barnskötare, här var endast 6 av 150 barnskötare obehöriga. 2011 var andelen obehöriga barnskötare i östra Nyland 15 %. Västra Nyland Västra Nyland (Hangö, Ingå, Raseborg och Sjundeå) har enligt Sydkustens tidigare kartläggningar haft en förhållandevis god personalsituation då det gäller barnträdgårdslärare. Ur uppgifterna från 2015 framgår att andelen obehöriga var 14,5 %, sett till antalet fanns det bland 83 tjänster 12 obehöriga barnträdgårdslärare. Kommunvis var andelen obehöriga barnträdgårdslärare 0 % i Hangö, 0 % i Ingå, 18,3 % i Raseborg och 14,3 % i Sjundeå. Raseborg har flest tjänster i regionen, 60 st., medan de övriga kommunerna har 7-8 tjänster var för barnträdgårdslärare. Personalsituationen i Västnyland har försämrats något sedan 2011. Framförallt i Raseborg är situationen en helt annan 2015 eftersom kommunen 2011 inte hade några obehöriga barnträdgårdslärare. Kommunvis var andelen obehöriga barnträdgårdslärare 2011 följande: Hangö 0 %, Ingå 60 %, 6 Raseborg 0 %, Sjundeå 13 %. I kommunerna i västra Nyland var 12 av 144 barnskötare obehöriga, vilket motsvarar 8,3 %. Läget har här förbättrats något sedan 2011 då 10 % var obehöriga. Egentliga Finland I Egentliga Finland (Sydkustens medlemskommuner är här Kimitoön, Pargas och Åbo) har personalsituationen varit god länge. Alla barnträdgårdslärare i kommunerna här var behöriga för sin uppgift 2015. Samma situation gällde även 2011. 25 av 128 barnskötare, dvs. 19,5 %, var obehöriga i Egentliga Finland. Här har situationen försvårats sedan 2011 då 9 % av barnskötarna var obehöriga. 5 Som det framgår ovan finns det (2015) endast två barnträdgårdslärartjänster i Lappträsk, man har i kommunen ett daghem och ett gruppfamiljedaghem. 6 3 av 5 barnträdgårdslärare var obehöriga i Ingå 2011. 11

Österbotten Av 321 barnträdgårdslärare var 19 obehöriga i Österbotten, de som saknar behörighet uppgick till 5,9 %. Av 14 kommuner har 10 ett ypperligt läge med endast behöriga barnträdgårdslärare i tjänst. I Korsholm var andelen obehöriga barnträdgårdslärare 28,3 %, i Kronoby 4,3 %, i Närpes 14,3 % och i Vörå 5,9 %. Anmärkningsvärt är att 15 av 19 obehöriga barnträdgårdslärare totalt i Österbotten finns i Korsholm. I Österbotten uppgick de barnskötare som saknar behörighet till 10,2 %, regionen hade 451 barnskötare varav 45 var obehöriga. Eftersom Sydkusten för första gången kartlagt situationen också i Österbotten har man inte tillgång till jämförelser med tidigare år. Närheten till utbildningen i Jakobstad har medfört att utbudet på barnträdgårdslärare varit ett annat än i övriga delar av Svenskfinland. 12

Tabell 1. Barnträdgårdslärare och barnskötare antal tjänster samt obehöriga i kommunerna Barnträdgårdslärare Barnskötare Region Kommun Tjänster Obehöriga Obehöriga Tjänster Obehöriga Obehöriga antal antal % antal antal % Egentliga Finland Kimitoön 7 0 0 % 19 2 10,5 % Egentliga Finland Pargas 35 0 0 % 57 3 5,3 % Egentliga Finland Åbo 25 0 0 % 52 20 38,5 % Nyland Borgå 69 8 11,6 % 58 3 5,2 % Nyland Esbo 106 37 34,9 % 174 68 39,1 % Nyland Grankulla 11 0 0 % 15 0 0 % Nyland Hangö 8 0 0 % 21 1 4,8 % Nyland Helsingfors 116 21 18,1 % 184 39 21,2 % Nyland Ingå 8 0 0 % 21 2 9,5 % Nyland Kyrkslätt 25 3 12,0 % 46 13 28,3 % Nyland Lappträsk 2 0 0 % 4 0 0 % Nyland Lovisa 16 2 12,5 % 32 0 0 % Nyland Raseborg 60 11 18,3 % 94 9 9,6 % Nyland Sibbo 32 3 9,4 % 56 3 5,4 % Nyland Sjundeå 7 1 14,3 % 8 0 0 % Nyland Vanda 19 4 21,1 % 33 6 18,2 % Österbotten Jakobstad 32 0 0 % 32 3 9,4 % Österbotten Karleby 23 0 0 % 35 1 2,9 % Österbotten Kaskö 4 0 0 % 3 0 0 % Österbotten Korsholm 53 15 28,3 % 106 25 23,6 % Österbotten Korsnäs 6 0 0 % 12 1 8,3 % Österbotten Kristinestad 7 0 0 % 17 1 5,9 % Österbotten Kronoby 23 1 4,3 % 26 3 11,5 % Österbotten Larsmo 12 0 0 % 18 0 0 % Österbotten Malax 18 0 0 % 21 0 0 % Österbotten Nykarleby 22 0 0 % 30 0 0 % Österbotten Närpes 14 2 14,3 % 36 4 11,1 % Österbotten Pedersöre 30 0 0 % 34 0 0 % Österbotten Vasa 60 0 0 % 50 0 0 % Österbotten Vörå 17 1 5,9 % 31 8 25,8 % Svenskfinland 867 109 12,6 % 1325 215 16,2 % 13

4.4. Jämförelse mellan 2011 och 2015 (Sydkustens medlemskommuner) Sydkusten gjorde motsvarande kartläggning i sina medlemskommuner 2011. Nedanstående diagram jämför situationen 2011 med resultaten från 2015. Överlag är tillgången på behörig personal något bättre 2015, det var en procentenhet färre obehöriga barnträdgårdslärare än 2011. I västra Nyland är trenden dock motsatt och man har här en större andel obehöriga än vid föregående kartläggning. Andelen obehöriga har ökat i Raseborg, medan den är mindre i Ingå. 30% 25% 26% 23% Figur 5. Obehöriga barnträdgårdslärare 2011 och 2015 (%) 20% 15% 10% 5% 0% 5% 14% 13% 11% 0% 0% 17% 16% 2011 2015 Andelen obehöriga barnskötare i Sydkustens medlemskommuner var 11 procentenheter lägre 2015 än vad den var 2011. De flesta kommuner har en högre andel behöriga 2015, i Egentliga Finland är andelen obehöriga dock större 2015 än vad den var 2011, skillnaden är drygt 10 procentenheter. 7 Både huvudstadsregionen och östra Nyland har haft märkbara förändringar till det bättre då det gäller tillgången på behörig personal. Andelen obehöriga är fortsättningsvis stor i huvudstadregionen men förändringen från 2011 till 2015 är 14 procentenheter. I antal innebär det ca 195 obehöriga 2011 och 126 obehöriga barnskötare 2015. I östra Nyland är skillnaden mellan 2011 och 2015 11 procentenheter. 8 7 Dock saknas uppgifter om antalet obehöriga barnskötare från Pargas (dåvarande Väståboland) i 2011 års kartläggning, vilket innebär att skillnaden i procentenheter troligtvis är något mindre. 8 Kartläggningen 2011 saknar uppgifter om antalet obehöriga barnskötare i Lovisa och Lappträsk. 14

Figur 6. Obehöriga barnskötare 2011 och 2015 (%) 45% 42% 40% 35% 30% 28% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 10% 8% 15% 4% 9% 20% 19% 2011 2015 0% 4.5. Specialbarnträdgårdslärare Specialbarnträdgårdslärarna är barnträdgårdslärare med en specialiseringsutbildning. Totalt fanns i Svenskfinland (privata daghem ej medräknade) 65 tjänster för specialbarnträdgårdslärare, 7 av dessa innehades av obehöriga vilket motsvarar 10,8 %. 5 av de obehöriga specialbarnträdgårdslärarna fanns i Helsingfors. Tjänsterna för specialbarnträdgårdslärare är få till antalet, men det finns en brist på specialbarnträdgårdslärare vilket framgår ur hur svårt det är att rekrytera personer för den här arbetsuppgiften. En del kommuner drar sig också från att upprätta en tjänst för vilken det är mycket sannolikt att det inte finns någon behörig sökande och att den således blir obesatt. Av de 30 kommunerna som deltog i kartläggningen har de flesta åtminstone en tjänst för specialbarnträdgårdslärare. 25 kommuner har 1-3 tjänster, tre kommuner har 7-10 tjänster (Esbo, Helsingfors och Pargas), två kommuner har inte någon tjänst för specialbarnträdgårdslärare (Sjundeå och Kaskö). I enkäten kommenterades frågan om specialbarnträdgårdslärare bland annat så här: Specialbarnträdgårdslärarutbildning behövs på svenska. Fint med en specialbarnträdgårdslärarutbildning så snart som möjligt. 4.6. Vikarier Man kan konstatera att det är mycket svårt att få behöriga vikarier till daghemmen. I kartläggningen framgick att 188 personer var moderskaps-, föräldra- eller tjänstlediga. Av dessa 188 tjänster innehades 119 av obehöriga vikarier, dvs. 63 %. Bland vikarier för barnträdgårdslärare var 78 % obehöriga, medan motsvarande siffra för barnskötare var 51 %. Allra svårast att få behöriga vikarier var det i västra Nyland samt i huvudstadsregionen med en andel obehöriga vikarier på 70-75 %. 15

4.7. Rekrytering I kartläggningen undersöktes också vilka kanaler kommunerna använder för rekrytering inom småbarnsfostran. De flesta kommunerna använder sig av tidningsannonsering (83 %). Andra vanliga rekryteringsformer är genom arbets- och näringsbyråer (t.ex. mol.fi) (73 %), kommunernas egen rekryteringstjänst (67 %) och djungeltelegrafen (63 %). Knappt hälften av kommunerna rekryterar direkt från utbildningsenheterna. Andra rekryteringsformer som förekommer är bl.a. sociala medier och kommunernas egna hemsidor. Det upplevs olika svårt att rekrytera behörig personal i de olika kommunerna. I kartläggningen fick administratörerna besvara frågan hur lätt eller svårt de upplever det är att rekrytera ny personal. För hela Svenskfinland kan man se att omkring 60 % anser att det är tämligen eller mycket svårt att rekrytera specialbarnträdgårdslärare. Barnträdgårdslärare med ped. kand. utbildning är förhållandevis svårt att hitta, drygt 50 % upplever det som tämligen eller mycket svårt. Knappt 50 % ansåg det mycket eller tämligen lätt att rekrytera behöriga barnskötare. Eftersom frågan ställdes till administratörerna är det därmed ett svar per kommun. Diagrammet nedan representerar inte Svenskfinland enligt antal daghem eller antal tjänster för personal inom småbarnsfostran. Figur 7. Hur svårt upplever du det är att rekrytera behörig personal? Svenskfinland Barnträdgårdslärare ped. kand. Barnträdgårdslärare socionom YH Barnskötare Specialbarnträdgårdslärare 0 % 10 % 20 % 30 % 40 % 50 % 60 % 70 % 80 % 90 % 100 % Mycket eller tämligen lätt Medel Tämligen eller mycket svårt Vet ej De regionala skillnaderna är stora då det gäller svårighetsgraden att rekrytera behörig personal. I huvudstadsregionen upplevs det i nästan alla kommuner som svårt eller mycket svårt att rekrytera behörig personal för alla typer av tjänster. I både västra och östra Nyland upplevs det som svårt att rekrytera barnträdgårdslärare med ped. kand. utbildning, medan det är förhållandevis lätt att hitta behöriga barnskötare. I Österbotten upplevde omkring 35 % av administratörerna att det är mycket eller tämligen lätt att rekrytera barnträdgårdslärare med ped. kand. examen, medan 50 % såg det som mycket eller tämligen lätt att rekrytera socionomer och barnskötare. Att rekrytera specialbarnträdgårdslärare upplevs som svårt i de flesta regioner, det är endast i Egentliga Finland som det upplevs som tämligen eller mycket lätt. 16

5. Personalens utbildningsbakgrund Kartläggningens fråga om personalens utbildningsbakgrund riktades till daghemsföreståndarna, både kommunala och privata daghem tillfrågades. Alla verksamhetsställen svarade inte på enkäten och statistiken är därför inte heltäckande, men den ger ändå underlag för en ungefärlig jämförelse mellan de olika regionerna. Tabell 2. Personalens utbildningsbakgrund (antal, endast behörig personal) Region Barnträdgårdslärare Barnskötare Special- Svarsprocent Sammanlagt Närvårdare Barnledare Sammanlagt Ped. Socionom barnträdgårds- lärare kand. YH Totalt Egentliga Finland 81,6 % 48 30 78 111 6 117 3 198 Huvudstadsregionen 81,7 % 152 107 259 329 19 348 12 619 Västra Nyland 83,3 % 46 31 77 139 3 142 2 221 Österbotten 69,8 % 280 43 323 346 59 405 18 746 Östra Nyland 81,4 % 53 38 91 132 4 136 3 230 Svenskfinland 77,2 % 579 249 828 1057 91 1148 38 2014 Av barnträdgårdslärarna hade 579 personer utbildningen pedagogie kandidat och 249 utbildningen socionom (yrkeshögskola). Omräknat i procent var drygt 70 % av barnträdgårdslärarna pedagogie kandidater, medan 30 % var socionomer. Ser man på förhållandet mellan de som har en pedagogie kandidatutbildning och de som har en socionomutbildning är regionerna Egentliga Finland, huvudstadsregionen, östra och västra Nyland ganska lika varandra. Här är omkring 60 % av barnträdgårdslärarna ped. kand. och 40 % socionomer. I Österbotten är omkring 87 % av barnträdgårdslärarna ped. kand. och 13 % socionomer. Socionomexamen (i vilken ingår studier med inriktning på förskolepedagogik) ger behörighet för att arbeta som barnträdgårdslärare på daghem, men inte behörighet för förskollärare. Pedagogie kandidatexamen för barnträdgårdslärare ger också behörighet att arbeta som förskollärare. Både närvårdare och barnledare har behörighet att arbeta som barnskötare, bland barnskötarna har de flesta närvårdarutbildning. Specialbarnträdgårdslärarna finns uppräknat som en egen kategori och alltså inte tillsammans med kategorin barnträdgårdslärare. Specialbarnträdgårdslärare är barnträdgårdslärare med en specialiseringsutbildning. Andelarna finns beskrivna i tabellen nedan. Tabell 3. Personalens utbildningsbakgrund (procentuell fördelning, endast behörig personal) Barnträdgårdslärare Barnskötare Special- Region Ped. Socionom barnträdgårds- lärare Totalt Sammanlagt Närvårdare Barnledare Sammanlagt kand. YH Egentliga Finland 24,2 % 15,2 % 39,4 % 56,1 % 3,0 % 59,1 % 1,5 % 100,0 % Huvudstadsregionen 24,6 % 17,3 % 41,8 % 53,2 % 3,1 % 56,2 % 1,9 % 100,0 % Västra Nyland 20,8 % 14,0 % 34,8 % 62,9 % 1,4 % 64,3 % 0,9 % 100,0 % Österbotten 37,5 % 5,8 % 43,3 % 46,4 % 7,9 % 54,3 % 2,4 % 100,0 % Östra Nyland 23,0 % 16,5 % 39,6 % 57,4 % 1,7 % 59,1 % 1,3 % 100,0 % Svenskfinland 28,7 % 12,4 % 41,1 % 52,5 % 4,5 % 57,0 % 1,9 % 100,0 % 17

Regionerna präglas av en viss variation då det gäller hur stor andel av personalen de olika utbildningsgrupperna utgör. Utbildningsorterna förefaller att ha en inverkan på hur sammansättningen av personalen ser ut. Tydligast syns det genom andelen pedagogie kandidater i Österbotten som är betydligt högre än det övriga landet. Figur 8. Utbildningsorter för barnträdgårdslärare och barnskötare på svenska 9 Österbotten Barnträdgårdslärare ped. kand: Jakobstad (ÅA) Barnträdgårdslärare socionom: Vasa (Novia) Närvårdare: Närpes, Pedersöre och Vasa (Yrkesakademin) Barnledare: Nykarleby (Kristliga folkhögskolan i Nykarleby) Egentliga Finland Barnträdgårdslärare socionom: Åbo (Novia) Närvårdare: Pargas (Axxell) Nyland Barnträdgårdslärare ped. kand: Helsingfors (ÅA och Hu) Barnträdgårdslärare socionom: Helsingfors (Arcada) Närvårdare: Borgå och Helsingfors (Prakticum) Ekenäs (Axxell) Barnledare: Helsingfors (Prakticum) 9 Vissa av utbildningarna ordnas inte årligen. Somliga kommuner och utbildningsanordnare har även arrangerat tillfälliga utbildningar som inte syns i sammanställningen ovan. 18

6. Barnens språkbakgrund i svenskspråkiga daghem i Finland I Finland var år 2014 omkring 230 000 barn (63 % av alla 1-6 åringar) antingen i kommunal dagvård eller i vård med stöd för privat vård av FPA. Av barnen vårdades 92,5 % (212 690 barn) i kommunal dagvård. Av barnen i kommunal dagvård var 82 % i kommunernas egna daghem, 14 % i kommunal familjedagvård och 4 % i köptjänstdaghem som kommunerna upphandlar av privata organisationer. Över hälften av barnen var i heldagsvård i daghem. 10 De svenskspråkiga utbildningsinstitutionerna i Finland präglas av det språkliga landskapet. Valet av dagvårdsspråk har en stor betydelse för valet av skolspråk. Om man börjar dagvården på svenska är det sannolikt att man fortsätter i en svenskspråkig skola. Redan under barnens första år görs på så vis ett viktigt språkligt val med tanke på framtida utbildningsstigar. Språkförhållandena i Svenskfinland varierar stort. Det finns kommuner där svenskan är majoritetsspråk och har en stark ställning, och det finns kommuner där andelen svenskspråkiga är mycket liten och svenskan är ett minoritetsspråk. Undersökningens kommuner befinner sig alla någonstans på denna skala. Kommunerna är också på andra sätt än språkligt mycket olika. Även om de grundläggande målsättningarna för småbarnsfostran är identiska för kommunerna kan olika realiteter innebära att organisationen av småbarnsfostran ser olika ut. Stora geografiska avstånd inom kommunen samt den svenska befolkningens relativa andel påverkar hur man organiserar verksamheten. Det kan vara värt att komma ihåg att småbarnspedagogiken inte fungerar i ett vakuum avgränsat från det övriga samhället. Även om daghemmets verksamhet i någon mån utgör en egen enhet, sätter det omkringliggande samhällets språkliga kontext sitt avtryck på verksamheten. I 15 av de kartlagda kommunerna lyder småbarnspedagogiken under den svenska utbildningen, i vissa fall som en egen enhet eller tillsammans med den finska småbarnspedagogiken. I de andra fallen fungerar småbarnspedagogiken antingen som en egen enhet eller är organiserad tillsammans med den finska småbarnspedagogiken. 11 Daghemsföreståndarna ombads uppskatta hur barnen fördelar sig enligt hemspråk. Svarsprocenten är densamma som för frågan om utbildningsbakgrund (se tabell 2), både kommunala och privata daghem ingår i statistiken. Resultatet av kartläggningen visar att omkring 47 % av barnen i de svenska daghemmen kommer från svenskspråkiga hem och 40 % kommer från tvåspråkiga hem med svenska och finska som hemspråk. Drygt 5 % av barnen kom från finskspråkiga hem, medan knappt 5 % kom från tvåspråkiga hem med svenska och ett annat språk än finska. De resterande grupperna, finska och annat språk än svenska, flerspråkiga med både svenska, finska och annat språk samt andra språk samlar drygt 3 % av barnen. 291 verksamhetsställen, med drygt 11 400 barn, svarade på enkäten. Andelen barn med invandrarbakgrund i svenskspråkig småbarnspedagogik var 2 %. Ser man på hela landets småbarnspedagogik var andelen barn med invandrarbakgrund i kommunala daghem 7 % år 2013. 12 Uppgifter från språkbadsdaghem ingår inte i kartläggningen 2015. 10 Lasten päivähoito 2014 Barndagvård 2014 (red. Säkkinen & Kuoppala) THL, institutet för hälsa och välfärd. 11 Tre kommuner har svarat att småbarnspedagogiken fungerar tillsammans med den svenska utbildningen, men också tillsammans med den finska dagvården. 12 Lasten päivähoito 2013 Kuntakyselyn osaraportti. Barndagvård 2013 Delrapport om kommunenkäten. (red. Säkkinen, S.) THL, institutet för hälsa och välfärd. 19

Figur 9. Barnens språkbakgrund - Svenskfinland (%) 2,0 % 0,9 % 0,5 % Enspråkigt svenska 4,7 % Enspråkigt finska Tvåspråkiga svenska-finska 46,9 % Tvåspråkiga svenska-annat 40,0 % Tvåspråkiga finska- annat 5,1 % Flerspråkiga (svenska, finska, annat) Annat eller andra språk Antal barn: 11 400 13 Utbildningsstyrelsen gjorde en motsvarande undersökning av barnens språkbakgrund i skolor (årskurs 1 6) år 2013 i vilken det framgick att 51 % av barnen var enspråkigt svenska, 40 % var tvåspråkiga (svenska-finska), 4 % var enspråkigt finska och 5 % av barnen tillhörde kategorin annat. 14 Jämfört med resultatet från Sydkustens kartläggning 2015 ser man att den svenskspråkiga småbarnspedagogiken har en än mindre andel enspråkigt svenska barn, medan andelen tvåspråkiga (svenska-finska) är densamma som för skolan. 15 I kartläggningen från 2011 genomförde Sydkusten för första gången en sådan här mer detaljerad utredning kring de faktiska språkförhållandena i svenska daghem i förbundets medlemskommuner. Den trend som då konstaterades om de senaste decennierna, att andelen barn från helt svenskspråkiga familjer idag är lägre medan andelen tvåspråkiga är högre, gäller fortfarande år 2015. Mellan 2011 och 2015 kan dock inte utläsas någon tydlig utveckling i en eller annan riktning utan andelarna svenskspråkiga och tvåspråkiga har hållits på ungefär samma nivå. 6.1. Regionala resultat Både variationen mellan regionerna och variationen mellan de olika daghemmen i Svenskfinland är stor då det gäller barnens språkbakgrund. Huvudstadsregionen är den region som har minst andel enspråkigt svenska barn (26 %) på daghemmen och den enda regionen där tvåspråkiga familjer med 13 Antalet barn sammanfaller inte med det faktiska antalet barn på daghem i Svenskfinland eftersom svarsprocenten inte var 100 %. Svarsprocenten för hela Svenskfinland var 77,2 %. 14 Elevernas språkbakgrund i årskurs 1 6 i de svenskspråkiga skolorna år 2013. Utbildningsstyrelsen. 15 I Utbildningsstyrelsen undersökning 2013 ingick flera kommuner bl.a. också språköar vilket inte är fallet i Sydkustens kartläggning 2015. Beaktar man språköarnas inverkan på resultatet för den svenska dagvården kan man anta att andelen enspråkigt svenska barn i svenska daghem ytterligare minskar. 20

Figur 10. Barnens språkbakgrund i de olika regionerna (%) 16 Huvudstadsregionen 0,6 % Egentliga Finland 0,3 % 1,2 % 0,7 % 6,9 % 1,6 % 0,4 % 0,6 % 25,7 % 3,5 % 40,0 % 50,9 % 61,7 % 5,9 % Antal barn: 3 904 17 988 0,1 % 0,7 % 0,9 % 2,8 % Västra Nyland 1,0 % 3,1 % Östra Nyland 0,3 % 0,5 % 27,4 % 63,2 % 42,9 % 43,8 % 4,8 % 8,2 % 1 115 1 432 Österbotten 4,5 % 0,9 % 4,5 % 0,6 % 21,0 % 63,3 % 5,3 % 3 962 16 I resultatet från östra Nyland ingår daghem med blandade språkgrupper (svenska och finska). 17 Antalet barn sammanfaller inte med det faktiska antalet barn på daghem i Svenskfinland eftersom svarsprocenten inte var 100 %. Svarsprocenten för hela Svenskfinland var 77,2 %.

svenska och finska är i majoritet (62 %). Regionen har också större andel tvåspråkiga svenska-annat (7 %) än de övriga regionerna. Språkbakgrunden i Egentliga Finland och östra Nyland liknar varandra. I Egentliga Finland och östra Nyland kommer omkring 50 % av barnen från svenska hem, medan omkring 40 % är från tvåspråkiga hem (svenska och finska). Östra Nyland har den största andelen enspråkigt finska (8 %) men siffrorna i östra Nyland påverkas av att man har tvåspråkiga grupper bl.a. i Lovisa där man inte kunnat göra skillnad på daghemmens svensktalande och finsktalande grupper. Även västra Nyland och Österbotten har tämligen lika språkliga förhållanden, även om det finns vissa tydliga skillnader. I båda regionerna har omkring 63 % av barnen svenska som hemspråk, medan andelen tvåspråkiga svenska-finska ligger på mellan 21 och 27 %. Österbotten har den klart största andelen barn med invandrarbakgrund (6 %) bland regionerna i Svenskfinland. Man följer här siffran för andelen invandrarbarn på daghem i hela landet som ligger på 6 %. Andelen barn med annat språk än svenska och finska i Svenskfinland är ganska låg i regionerna i södra Finland. Sammanlagt rör det sig om 226 barn i Svenskfinland, 177 (78 %) av dessa har sin hemkommun i Österbotten. 11 400 barn ingår i statistiken från kartläggningen. Antalet barn som berördes av kartläggningen var i huvudstadsregionen 3 904, i Egentliga Finland 988, i västra Nyland 1 115 och i östra Nyland 1432 samt i Österbotten 3 962. 6.2. Språkstrategi Med tanke på barnens språkbakgrund på många daghem är det viktigt att man är medveten om de språkliga förhållandena. Tiden på daghemmet är viktig för barnens språkutveckling. Daghemmen har ett stort ansvar för att skapa goda förutsättningar för att barnens språk utvecklas. På daghemmen i de kommuner som ingick i kartläggningen finns mycket varierande språkförhållanden. Det finns daghem där barnens svenska är svag och daghem där barnens svenska är stark. Det är emellertid svårt, och utanför denna kartläggnings område, att mäta hur stark svenskan är i olika fall eller olika regioner. Också tvåspråkigheten berörs av samma problematik. Talar man t.ex. svenska hemma eller i huvudsak finska, eller är språken tämligen jämbördiga? Dessa exempel hamnar i kartläggningen under samma benämning, tvåspråkiga (svenska-finska), men det kan inom denna grupp finnas stora variationer i de språkliga färdigheterna. Sådana variationer kan också förekomma inom enspråkiga grupper. Den språkliga mångfalden på daghemmen ställer stora krav på personalen. Den ska kunna hantera olika språkliga situationer och vi har därför frågat om man har strategier för verksamheten och för att stärka barnens språkutveckling. På frågan om kommunen har en språkstrategi för den småbarnspedagogiska verksamheten svarade 9 kommuner ja och 21 kommuner nej. Av daghemmen frågade man om dessa har gjort upp särskilda principer för språkstödjande verksamhet. I svaren på denna fråga skiljer sig regionerna något åt. I huvudstadsregionen hade 90 % av daghemmen särskilda principer för det egna språkbruket. Motsvarande siffror var i Egentliga Finland, i västra och i östra Nyland omkring 60 %. I Österbotten hade knappt 50 % av daghemmen särskilda principer för det egna språkbruket. Resultatet avspeglar åtminstone i viss mån de olika språkliga realiteter som förekommer i regionerna. På de orter man har ett starkt inflytande från finskan förutsätts en tydlig språkstrategi för att kunna bygga upp en verksamhet som målmedvetet

arbetar med barnens språkutveckling. Det här är något som inte blir mindre viktigt i mera svenskspråkiga kommuner, men det faktum att man fungerar med andra språkliga villkor kan bidra till att man inte känner ett lika starkt motiv att medvetandegöra sin strategi för språket. Kartläggningen visade också att det trots att kommunen har en språkstrategi inte nödvändigtvis betyder att daghemmen i kommunen har gjort upp principer för den språkstödjande verksamheten. I de öppna svaren kan man avläsa några exempel på hurudan språkstrategi som förverkligas på daghemmen. Ur de öppna svaren framgick att man bl.a. använder sig av litteratur om språkstrategi, t.ex. Tänk språk! av Lillemor Gammelgård. Personalen har också ibland gjort upp egna metoder för att hantera utmaningarna med språken, i många svar framgår också att man försöker uppmuntra barnen att använda svenska och att man på svenska upprepar det som sagts. Bl.a. följande kommentarer gavs: Vara en språklig modell, tala tydligt, diskutera mycket, fråga, lyssna. Vi satsar mycket på att använda svenska språket, läser sagor, sjunger och diskuterar, eftersom vi har enspråkigt finska barn och flera tvåspråkiga barn i gruppen. Fostrarna talar konsekvent svenska till barnen med kroppspråk och bildstöd vid behov. Barnen får sinsemellan leka på sitt känslospråk, men genom att närvara i leken försöker vi vända på lekspråket. På frågan om hur man informerar om språket inom småbarnspedagogiken i kommunen gavs bl.a. följande svar: i samband med ansökan, på kommunens webbplats, genom diskussioner, barnarådgivningen, per telefon, muntligt i samband med kundkontakt samt genom samtal med vårdnadshavarna enskilt och på föräldramöten. 6.3. Lekspråk Kartläggningen tar upp barnens lekspråk genom att be personalen bedöma hur barnens språk utvecklas under tiden på daghemmet och hur daghemsspråket stärker barnens svenska. Undersökningen visade samma trend som kartläggningen från 2011: ju närmare skolstarten desto starkare är barnens svenska sett ur barnens lekspråk. Det bör noteras att kartläggningen inte kan bedöma den språkliga nivån på ett allmänt plan. Kartläggningen uppvisade en tendens som tyder på att barnen då de når förskoleåldern i mindre grad använder finska som lekspråk än de yngre barnen. Men det finns också några enstaka exempel på daghem där finskan som lekspråk blir starkare då barnen blir äldre. Personalen ombads uppskatta hur stor del av barnen som använder finska som lekspråk, med en indelning i tre åldersgrupper: 1-3 år, 3-5 år och förskoleålder. Det betyder att en treåring kan tillhöra ålderskategorin 1-3 eller 3-5 beroende på fallet. Man bör notera att svaren har samlats in enligt ett svar per daghem. Staplarna representerar därför inte andelen barn. För 1-3 åringarna har 183 svar kommit in, för 3-5 åringarna 196 svar och för förskoleåldern 133 svar. På 23 % av daghemmen använder 1-3 åringarna överhuvudtaget inte finska som lekspråk. På omkring 40 % av daghemmen använder några få (0-25 %) 1-3 åringar finska som lekspråk, på 14 % av daghemmen använder 25-50 % finska, på 13 % av daghemmen är det omkring hälften som använder 23

finska som lekspråk, på 8 % av daghemmen är det 50-75% och på 2 % av daghemmen är det 75-100%. Motsvarande siffror för 3-5 åringar och barn i förskoleålder syns i tabellen nedan: Tabell 4. Finska som lekspråk Andelen barn på daghemmet som använder finska som Barn i åldern 1-3 år Barn i åldern 3-5 år Barn i förskoleålder lekspråk: Daghem Andel Daghem Andel Daghem Andel 0 % 43 23 % 40 20 % 40 30 % 0-25% 73 40 % 65 33 % 46 35 % 25-50 % 26 14 % 39 20 % 26 20 % 50 % 23 13 % 21 11 % 5 4 % 50-75 % 14 8 % 22 11 % 10 8 % 75-100% 4 2 % 8 4 % 4 3 % 100 % 0 0 % 1 1 % 2 2 % 6.4. Barn med invandrarbakgrund Andelen barn med invandrarbakgrund i den svenska småbarnspedagogiken är förhållandevis låg i jämförelse med den finska (se sid 17). De regionala skillnaderna är också stora. I de kommuner där man länge har haft en arbetskraftsinvandring, t.ex. Närpes, har man erfarenheter av barn med invandrarbakgrund inom den svenska småbarnspedagogiken, medan man i södra Finland i huvudsak placerat barn med invandrarbakgrund i den finska småbarnspedagogiken. Det stora antalet flyktingar och asylsökande kommer dock även framledes att beröra den svenska småbarnspedagogiken i större utsträckning än nu. Vi har i kartläggningen också frågat om daghemmens beredskap att ta emot barn med andra språk. På frågan om man inom kommunen gjort extra förberedelser för att ta emot barn med invandrarbakgrund svarade sju kommuner nej, 16 kommuner svarade antingen ja eller kommenterade frågan på olika sätt. Sju kommuner svarade inte på frågan. Bland kommentarerna framkom bl.a. att man förberett sig genom att fortbilda personalen, att man har s.k. s-2 lärare (svenska som andra språk) som jobbar inom småbarnspedagogiken samt att man aktivt använder tolkar i arbetet med barn med invandrarbakgrund. Vi erbjuder skolning inom området. För tillfället är läget aktuellt och dikuteras inom enheterna och dagvårdområdet. Ja, som ett exempel kan nämnas att under denna höst har två familjer med invandrarbakgrund flyttat in till kommunen och deras barn har tagits emot inom daghem, förskola och skola. Eftersom Närpes under en längre tid tagit emot barn med invandrarbakgrund har det nyligen inte förberetts på något speciellt sätt förutom att vi nu inom K5 översatt info om dagvården till några främmande språk. Men tidigare ordnades kurser om olika kulturer. Diskuteras och planeras mycket i personalgrupper. Flitig användning av tolk. Nej, extra förberedelser har inte gjorts. Barnen integreras direkt i grupperna. Vi har många barn till arbetsinvandrare i grupperna. För att klara behoven behövs personalresurser. Vi använder assistenter om vi får. En "ambulerande språkträningspersonal" skulle vi behöva! 24

7. Sammandrag och rekommendationer 7.1. Utbildning Den här utredningen är den första heltäckande kartläggningen av förhållandena för personalen inom småbarnspedagogiken. För att tydligt kunna se trender och riktningar för den svenska småbarnspedagogiken, både ur ett regionalt och nationellt perspektiv, är det viktigt att man också i fortsättningen observerar vad som sker på fältet. För att bibehålla en högklassig småbarnspedagogik och samtidigt bereda plats för en utveckling av den krävs långsiktighet och målmedvetna satsningar. Behörigheten hos personalen inom småbarnspedagogiken har redan under en lång tid legat på en prekär nivå i många kommuner i södra Finland. Jämfört med 2011 då behörigheten senast undersöktes av Sydkustens landskapsförbund har den relativa andelen behöriga barnträdgårdslärare och barnskötare dock ökat. Av barnträdgårdslärarna var 87 procent behöriga för sin uppgift i slutet av 2015. Av barnskötarna var 84 procent behöriga i slutet av 2015. Flera kommuner har en mycket hög andel obehöriga både då det gäller barnträdgårdslärare och barnskötare, i somliga kommuner har man brist på den ena yrkesgruppen medan tillgången på den andra är förhållandevis god. Utbildningsorten har en stor betydelse för tillgången på personal. Det här ser man t.ex. då det gäller barnträdgårdslärare och tillgången på pedagogie kandidater samt socionomer i de olika regionerna. Utbildning för barnskötare finns i alla regioner men behörighetsgraden är trots det låg i flera av regionerna. Det krävs också att man från såväl utbildningsanordnarnas som från myndigheternas sida följer med personalsituationen och möjligtvis är beredd att agera snabbare än vad man hittills varit. Efterfrågan på barnskötare har länge varit mycket stor. Även om man 2015 kan se en viss förbättring i situationen för barnskötarnas del är det viktigt att man noga planerar och överlägger hur man bäst kan åtgärda den stora obehörighetsandelen bland barnskötare i olika regioner. Större satsningar på vuxenutbildningen kan här vara en möjlighet. Man bör se över utbildningskvoterna, speciellt för utbildningar som ger behörighet att arbeta som barnskötare, så att man i framtiden kan försäkra sig om en tillräcklig tillgång på professionell personal i samtliga regioner. Detta är också en jämställdhetsfråga med långtgående konsekvenser för svenskspråkiga barn på olika orter i Finland. Man kan konstatera att det finns fördelar med mångprofessionella team på daghemmen. Personalens kompetens, med olika bakgrund i utbildning och kunnande, hänger direkt ihop med den kvalitet som ska levereras till barn och föräldrar. Mångprofessionalitet hos personalen ger ofta en positiv effekt i verksamheten. 7.2. Språk Karläggningen visar att det mellan de olika regionerna finns stora variationer i de språkliga förhållandena. Inom flera av regionerna finns det också stora skillnader kommunerna emellan. Kommunerna i Svenskfinland är i avseende på de språkliga förhållandena en heterogen samling. Man har i denna kartläggning inte utrett på vilken nivå barnens språkliga färdigheter är eller hur mycket 25

det ena eller det andra språket talas i hemmet. Tvåspråkighet kan se ut på många olika sätt och hur språken framträder och används i barnens vardag ser olika ut från fall till fall. Kartläggningen visar tydligt på vikten av att ha strategier för språket på daghemmen. Verksamheten på daghemmen utgör en grund för barnens språkutveckling och påverkar också barnets skolspråk. För barnens språkliga utveckling är det avgörande att det finns en språklig medvetenhet, en strategi och en kunnig personal för att kunna möta olika utmaningar. Diversiteten innebär också att man måste vara beredd på att skapa olika modeller för en fungerande småbarnspedagogik. En modell som fungerar på ett ställe går inte nödvändigtvis att implementera på nästa ställe med samma framgång. Det finns högklassigt språkstrategiskt material att tillgå som riktar sig till daghemmen. Det finns också många olika former av stöd som kan hjälpa daghemmen att utveckla sina språkstrategier.

Kontaktuppgifter: Helsingfors Pargas Georgsgatan 29 A 3 Strandvägen 24 00100 Helsingfors 21600 Pargas tfn: (09) 618 212 33 tfn: 044-544 3348 fax: (09) 618 212 00 e-post: helsingfors@sydkusten.fi e-post: pargas@sydkusten.fi