KULTURMILJÖANALYS Kv. Sperlingens backe, 2014-02-16
Kv. Sperlingens backe, 2014-02-16 Kv. Sperlingens backe, Stockholm Kulturmiljöanalys, 2014-02-16 Beställare: Sturegallerian AB Kulturmiljöanalysen är framställd av Nyréns arkitektkontor genom: Anna Krus, byggnadsantikvarie (uppdragsansvarig) Anna Birath, byggnadsantikvarie
INLEDNING Inkom till Stockholms stadsbyggnadskontor - 2015-06-01, Dnr 2014-00404 Bakgrund och syfte Sturegallerian AB vill pröva förutsättningarna för att utveckla sina fastigheter i kv Sperlingens Backe. I samband med detta arbete har Nyrens Arkitekter fått i uppgift att göra en fördjupad kulturmiljöanalys. Syftet är att tydliggöra kvarterets kulturhistoriska värden och analysera förutsättningar för bevarande och utveckling av miljön. Arbetet har utförts av Anna Krus och Anna Birath, bebyggelseantikvarier Nyréns Arkitektkontor. Avgränsning Kulturmiljöanalysen omfattar kvarteret Sperlingens backe, närmast omgivande gator och Stureplan. Fokus ligger på kvarterets kulturhistoriska betydelse dels som en del av riksintresset Stockholms stad, dels som en del av stadens historia. Kulturmiljöanalysen omfattar inte inventering av enskilda byggnader. Kulturhistorisk metod Ur ett kulturhistoriskt perspektiv deinieras alla byggnader, platser och miljöer som aktivt formats av människan som kulturobjekt. Vilka kulturobjekt i form av byggnader, platser och miljöer som tillskrivs kulturhistoriskt värde och därmed anses särskilt värdefulla ur kulturhistorisk synvinkel beror på den rådande diskursen, dvs de referenspunkter utifrån vilka kulturhistoriska värden konstrueras. Traditionellt identiieras kulturhistoriska värden utifrån två perspektiv: byggnader/platser/miljöer som källa till kunskap respektive byggnader/platser/miljöer som källa till upplevelse. Byggnader som källa till kunskap representerar ett bebyggelsehistoriskt perspektiv, där kulturhistoriskt värde deinieras utifrån byggnadens funktion som historiskt dokument. Byggnader som källa till upplevelse representerar ett arkitektoniskt perspektiv där värde deinieras utifrån byggnadens funktion som estetiskt/rumsligt objekt. 4 Grundläggande för båda dessa perspektiv är att byggnader anses förmedla en innebörd som går utöver den materia som de består av. Det värde som en byggnads historiska innebörd anses representera betecknas inom kulturmiljövården som historiskt värde eller dokumentvärde. Det värde som en byggnads estetiska innebörd anses representera betecknas av kulturmiljövården som konstnärligt värde eller upplevelsevärde. Syftet med bevarande är att bibehålla dessa innebörder. Dokumentvärde är kopplat till byggnadens funktion som historiskt dokument och utgår från ett perspektiv där byggnader betraktas som källa till kunskap om den period i samhällsutvecklingen under vilka de uppfördes. De ses som en materialisering av rådande ekonomiska, institutionella, kulturella och sociala villkor/förutsättningar och anses därmed kunna förmedla information om det förlutna. Upplevelsevärden är kopplade till byggnadens funktion som estetiskt/rumsligt objekt och utgår från ett perspektiv där byggnader betraktas som arkitektur. Även den successiva utveckling bebyggelse och landområden genomgår över tid har en informationsbärande och estetisk/rumslig funktion, eftersom förändringar genomförs för att svara mot förändrade omvärldsvillkor och arkitektoniska preferenser. Vilka miljöer, platser och enskilda byggnader som anses särskilt kulturhistoriskt värdefulla beror därför på vilken kunskap och upplevelse en miljö anses kunna förmedla. Detta beror i sin tur på när miljön har uppförts, hur den har förändrats och i vilken utsträckning beintlig bebyggelse och struktur kan förmedla information om det förlutna. För att identiiera vilken källa till kunskap och upplevelse en byggnad/plats/miljö anses kunna förmedla utgår kulturmiljövården från ett bebyggelsehistoriskt perspektiv. Det innebär att fokus i den historiska analysen ligger på att identiiera vilka aspekter av det förlutna som präglat den beintliga byggnaden/platsen/miljön och som fortfarande är möjliga att avläsa/uppleva. Det är den materialiserade historien som är relevant, dvs de delar av det förlutna som har lämnat fysiska avtryck på platsen - i form av gatunät, kvartersstruktur, fastighetsindelning, byggnader, markanvändning etc. En metod för att identiiera en bebyggelsemiljös funktion som källa till kunskap och upplevelse är den arbetsmodell som presenteras i boken Kulturhistorisk värdering av bebyggelse av Axel Unnerbäck (Riksantikvarieämbetet 2002). Modellen är ett verktyg för Kv. Sperlingens backe, 2014-02-16 kulturhistorisk värdering och är uppdelad i tre steg: Identiikation Bearbetning Värdering. En annan metod är den s.k. Dive-metoden (Describe/ Beskriva, Interpret/Tolka, Valuate/Värdera, Enable/ Möjliggöra) utarbetad av riksantikvarien i Norge. Den har en mer aktiv och planeringsinriktad målsättning. Syftet är att omvandla kulturhistorisk information från passiv till aktiv kunskap. Gemensamt för dem båda är att de syftar till att deiniera en byggnad eller bebyggelsemiljös funktion som källa till kunskap och upplevelse på ett systematiskt sätt. I princip handlar det om att 1) Beskriva områdets historiska utveckling, 2) Analysera vad som inns kvar från olika tidsperioder, 3) Deiniera vilken kunskap/ upplevelse som är möjlig att avläsa/uppleva i den beintliga miljön och 4) Identiiera värdebärande objekt, karaktärsdrag och uttryck.
Inkom till Stockholms stadsbyggnadskontor - 2015-06-01, Dnr 2014-00404
Inkom till Stockholms stadsbyggnadskontor - 2015-06-01, Dnr 2014-00404
Kungsgatan och andra miljöer som återspeglar stadsplanering och bebyggelseutvecklingen under århundradets inledande årtionden. Terränganpassade planer, storgårdskvarter, men även fullföljandet av den äldre rutnätsstaden. Parkanläggningar och grönska, innerstadens koloniträdgårdar. Uttryck för det moderna välfärdssamhället och dess stadsbyggande, så som Gärdet, Slussen och Hötorgscity. Smalhusområdet Abessinien i Hjorthagen. Sjöfarts-, handels- och industristaden. Hamnanläggningar från skilda tider och byggnader som hör ihop med lottan och sjöfarten. Skeppsholmen och Kastellholmen, delar av Djurgården, Beckholmen. den. Byggnader och miljöer med anknytning till konstnärliga verk och historiska personer. Kv Sperlingens betydelse inom riksintresset Med utgångspunkt från hur riksintresset deinieras bedöms följande aspekter vara relevanta med avseende på Kv Sperlingens funktion inom ramen för riksintresset: 1600-talets starkt expansiva stad, med stadsplanestruktur, de offentliga rummen och bebyggelsen. Det stora reglerings- och utbyggnadsområdet på malmarna, med planstruktur, kyrkor, offentliga byggnader och bostäder. Plan- och bygglagen Enligt Stockholms stadsmuseums kulturhistoriska klassiicering är Sturebadet (byggnadsminne) särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt (blå klass). Övriga byggnader i kvarteret förutom Stureplan 2 och 6 är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt (grön klass). Stureplan 2 och 6 har positiv betydelse för stadsbilden och/eller ett visst kulturhistoriskt värde (gul klass). För alla kvarterets byggnader gäller varsamhetskrav och särskilda krav vid underhåll enligt 8 kap. 17 och 14 i plan- och bygglagen. Vid bygglovprövning kan de grön- och blåklassade byggnaderna även komma att omfattas av förbud mot förvanskning enligt 8 kap. 13 i plan- och bygglagen. Inkom till Stockholms stadsbyggnadskontor - 2015-06-01, Dnr 2014-00404 Kontor, bankpalats, försäkringsbolag, varuhus och andra handelns och näringslivets byggnader. Industrimiljöer som speglar Stockholms betydelse som industristad alltsedan 1600-talet, bland annat Barnängen, Kungliga Myntet, Ludvigsberg, Almgrens sidenväveri och de många bryggerierna. Det vetenskapliga, intellektuella och religiösa livets byggnader och miljöer. Observatoriet, den gamla tekniska högskolan och byggnader och miljöer som hör samman med det gamla universitetsområdet. Byggnader för akademier och lärda samfund. Bibliotek, utställningslokaler och de många museerna. Institutionsbältet på Norra Djurgården. Bergianska trädgården. Nöjetslivets, samvarons och rekreationslivets byggnader och miljöer. Teatrar och konsertsalar, Gröna Lunds tivoli och andra nöjesetablissemang. Anrika restauranger och värdshus, ordenshus och lokaler för olika sällskap, Skansen, Fåfängan, idrottsanläggningar, parker och lanörstråk. Djurgårdens bebyggelse och rekreationslandskap, med rötter i 1600-talets kungliga jaktpark. Utvärdshus, slott och villor med omgivande parker från 1600- och 1700-talen och senare. Andra Stockholmska särdrag som anpassningen till naturen, fronten mot vattenrummen och Stockholms inlopp, både från Saltsjön och Mälaren. Vyerna från viktiga utsiktspunkter, blickfång, kontakten med vattnet. De tydligt avläsbara årsringarna i stadsväxten. Stenstadens tydliga yttre gräns. Stadssiluetten med den begränsade hushöjden där i stort sett bara kyrktornen och offentliga byggnader tillåtits höja sig över mäng- Det sena 1800-talets stadsbyggande med esplanadsystemet och gator av olika bredd och karaktär, och byggnader i bestämda hushöjder. Den täta och enhetliga stenstadsbebyggelsen. Kungsgatan som återspeglar stadsplanering och bebyggelseutvecklingen under 1900-talets inledande årtionden. Kontor, bankpalats, försäkringsbolag, varuhus och andra handelns och nöringslivets byggnader. Andra Stockholmska särdrag: - Vyerna från viktiga utsiktspunkter, blickfång - De tydligt avläsbara årsringarna i stadsväxten. - Stadssiluetten med den begränsade hushöjden där i stort sett bara kyrktornen och offentliga byggna der tillåtits höja sig över mängden. Kv. Sperlingens backe, 2014-02-16 Stockholms stadsmuseums kulturhistoriska klassiicering Bebyggelse vars kulturhistoriska värde är så högt at det motsvarar fordringarna för byggnadsminne Bebyggelse med särskilt högt kulturhistoriskt värde Bebyggelse med visst kulturhistoriskt värde 7
dagens Biblioteksgatan. Kvarteret upptogs ända in till slutet av 1800-talet av låg träbebyggelse och kvarteret ick dagens form först i och med tillkomsten av Birger Jarlsgatan och förlängningen av Sturegatan. Redan innan dess, vid 1870-talets slut, hade lera bostadshus samt Franska reformerta kyrkan, tillkommit i anslutning till Grev Turegatan och Humlegårdsgatan. Fastighetsindelningen i kvarteret Sperlingens backe härrör från 1885 och framåt. 1899 fanns det 15 olika fastigheter inom kvarteret. Under 1900-talet skedde några fastighetssammanslagningar, men den stora förändringen skedde när Sturegallerian skapades i slutet av 1980-talet. 7,5 fastigheter sammanslogs då till en enda. Idag inns 8 olika fastigheter i kvarteret. Gatorna Inkom till Stockholms stadsbyggnadskontor - 2015-06-01, Dnr 2014-00404 Kv Sperlingsbacke och lera närliggande kvarter ick sin form - och statusläge - i samband med att Birger Jarlsgatan byggdes ut. På kartan ovan, upprättad 1885, ser vi hur den planerade Birger Jarlsgatan (markerad med röd linje) skär rätt över beintlig kvartersbebyggelse. På kartan till vänster ser vi kvartersstrukturen efter gatutbyggnaden. Till vänster Lundgrens karta från 1885, Källa:Stockholmskällan. Till höger Bentzers karta från 1899, Källa: Stockholmskällan. Kvarterets fastighetsindelning över tid 36 35 45 1899 32 30 31 46 47 29 44 5 23 24 27 28 36 35 1930 45 3031 32 46 57 47 29 44 54 56 24 53 27 55 28 1940 36 35 45 32 3031 47 56 29 54 24 53 55 28 27 Kv. Sperlingens backe, 2014-02-16 45 2013 30 56 47 61 64 27 55 Birger Jarlsgatans södra ände, från Eriksbergsplan till Nybroviken, förlängningen av Sturegatan och Stureplanen (ändrat 1932 till Stureplan) är alla resultat av det förslag till gatureglering som utarbetades av en kommitté under ledning av justitierådet Albert Lindhagen år 1866. Stadens befolkning led av miserabla sanitära förhållanden och takten på byggverksamheten ökade kraftigt i och med industrialiseringen och införandet av näringsfrihet. Tanken var att skapa breda trädplanterade gator och parker för att få in ljus och luft i staden, skapa effektivare kommunikationer och förebygga brandspridning. Gaturegleringsplanen kom bara delvis att utföras. 1878 togs beslut om framdragning av Birger Jarlsgatan och Sturegatan och skapandet av Stureplan inom ramen för Norrmalms gatureglering. Runt 1890 stod vägdragningarna klara. Då hade vattendraget Rännilen kulverterats under Birger Jarlsgatan. Även Kungsgatan var en del av Lindhagensplanen. Den kom att förverkligas ännu senare och invigdes först 1911. Humlegårdsgatan utgör Storgatans västra del och lades ut som en av stadsdelens huvudgator redan år 1640. Gatan har sitt namn från Humlegården, den intilliggande parken som på 1600-talet var en humlegård. Grev Turegatans sträckning är lika gammal som Humlegårdsgatans. Den kallades först Skvalbergsgatan eftersom den under vårloden genomlöts av smältvatten från Skvalberget öster om Humlegården, men ick 1665 namn efter greve Ture Gabrielsson Oxenstierna som ägde en malmgård nära Nybroviken. 9
Inkom till Stockholms stadsbyggnadskontor - 2015-06-01, Dnr 2014-00404
Lindhagensplanen från 1866 för Norrmalm och Kungsholmen. Ljus och luft leds in i bebyggelsen genom breda esplanader, torg och parker. Källa: SSA 12 Kv. Sperlingens backe, 2014-02-16
Samma vy 1900-1910. Källa:SSM Inkom till Stockholms stadsbyggnadskontor - 2015-06-01, Dnr 2014-00404 Stureplan år 1886-89. Till vänster hotell Anglais. Till höger Bångska palatset, Sturebadet och Forsellska huset som var de första att uppföras mot den nyanlagda Stureplan/ Sturegatan. Källa: SSM Kv. Sperlingens backe, 2014-02-16 Samma vy som ovan med hästspårvagn. Källa: SSM 13
Bebyggelsen Sperlingens backe uppvisar en väv av byggnader från sent 1870-tal fram till cirka 1910 med några anslutande yngre tillskott, dels från 1930-talet, dels från 1980-talet. Bebyggelsen är alltså i huvudsak tillkommen under det sena 1800-talets expansiva tillväxtperiod och det alltmer reglerade och därmed alltmer enhetliga stadsbyggandet. 1874 kom en byggnadsstadga för rikets städer och 1876 Stockholms byggnadsordning. Regleringarna avspeglar sig i byggnadsmaterial såsom puts, tegel och sten (för att motverka brandspridning), hushöjder (för hälsosammare boendemiljöer och brandsäkerhet max 5 våningar, ordinär våningshöjd mot smalare gaturum, högre våningshöjder på sammanlagt 22 meter mot bredare gator och platser), tilltagna gårdsrum i förhållande till tomtytan (medger luftväxling, hälsosammare boendemiljöer) samt en sluten kvartersstruktur (byggrätter ut i fastighetsgräns). Senare tillkomna byggnader, samt påbyggnader följer i huvudsak de äldre regleringarna. Den äldre bebyggelsen består i huvudsak av bostadshus mot gatorna. Undantaget är Sturebadet från 1884, Stockholms idag äldsta bevarade badhus och byggnadsminne, som dock gavs en bostadsliknande utformning mot Sturegatan. Badhuset innehöll ursprungligen ett dambad och ett herrbad, båda indelade i tre klasser, som innehöll omklädningsrum, varmrum, karbad och kallbassäng. Baden nåddes genom det höga atriet i byggnadens mitt. Två trappor upp fanns det medicomekaniska institutet, stadens första gym, i folkmun kallat gubbkvarnen. 1902 tillkom en större simhall avsedd för motion. Inne på gårdarna inns mer verksamhetsbetonad bebyggelse i form av Franska reformerta kyrkan och Freys Hyrverk. Långt före den allmänna religionsfriheten tilläts Franska reformerta kyrkan redan 1741. Den hade länge lokaler på Stora Nygatan i Gamla Stan men lyttade i slutet av 1870-talet till Humlegårdsgatan. Trots att församlingen var mycket liten var gudstjänsterna välbesökta då det hörde till god ton att kunna franska. Freys hyrverk startade 1896 och lyttade till nya lokaler 1899 inne på gården på Grev Turegatan 11 och blev snart ett välrenommerat åkeri som arbetade både med 14 gods- och persontransporter. I källare och bottenvåning fanns vagnsbodar medan 106 stallplatser fanns en trappa upp. Hästarna transporterades med utvändiga hissar på gavlarna. Redan 1906 köpte Freys den första bilen. Freys limousineservice inns fortfarande kvar på annan adress. Den äldsta bostadsbebyggelsen ligger mot Grev Turegatan. Det är hus från sent 1870-tal i en lägre skala på fyra våningar som enskilda byggherrar låtit byggmästare uppföra utan namngiven arkitekt. Bostadshusen är idag välbevarade vilket även kan sägas om de något senare bostadshusen mot Grev Turegatan och Humlegårdsgatan, även om de delvis kontoriserats. Mot Stureplan ligger bostadshus med helt andra anspråk. Dessa påkostade bostadspalats byggdes på spekulation, utformades av kända arkitekter och kom också delvis att få ett förmöget klientel. Det centrala läget gjorde dock att byggnaderna succesivt började kontoriseras. Bångska palatset byggdes t.ex. om till kontor redan på 1930-talet. Det centrala läget föranledde även yttre förändringar. Fasaderna skalades rena från omoderna ornament vid 1900-talets mitt. På 1930-talet revs byggnaden i kvarterets södra ände och ersattes med en funktionalistisk kontorsbyggnad för Städernas allmänna brandstodsbolag. Byggnaderna intill försäkringsbolaget, mot Birger Jarlsgatan och Grev Turegatan, ägdes av Ostermans bilirma, dåtidens största bilhandel, som ungefär samtidigt lät bygga om, respektive riva och bygga nytt. De nedre våningarna mot Birger Jarlsgatan och innergården som användes som bilhall ick ny funktionalistisk stildräkt. Mot Grev Turegatan uppfördes ett helt nytt hus i utpräglad funktionalistisk stil som innehöll utställningslokaler i lera plan, garage samt verkstadslokaler. Bilirmans påkostade, moderna utställningslokaler kallades marmorhallarna. De var mycket välbesökta och länge en känd attraktion i centrala Stockholm. Sedan bilarna lyttade ut i början av 1960-talet fortsatte utställningslokalerna att användas in på 1980-talet för utställningar och andra offentliga verksamheter. Kv. Sperlingens backe, 2014-02-16 De tre första byggnaderna mot Sturegatan/Stureplan idag. Forsellska huset och Bångska palatset har förändrade fasader, medan Sturebadet är pietetsfullt restaurerat. Bångska palatset, Stureplan 6. Forsellska huset, Sturegatan 6-8. Sturebadet, Sturegatan 4.
Efter traikomläggningen 1967 hade Stureplan tappat i attraktionskraft. För att skapa nytt liv både i handel och i gatumiljö byggdes 1986-89 en galleria som integrerades i den beintliga bebyggelsestrukturen. Gallerian som företeelse har funnits genom historien, men blev populär på 1980-90-talet och hänger samman med marknadskrafternas och det privatägdas mer synliga position i samhället. Inkom till Stockholms stadsbyggnadskontor - 2015-06-01, Dnr 2014-00404 Stureplan 4 och 2. Stureplan 4 (till vänster) är rekonstruerat exteriört. Stureplan 2 har kvar sin avskalade fasad. Grev Turegatan 17, välbevarad fasad med sentida takkupor och förstorade skyltfönster. Entrén till Sturegallerian från Grev Turegatan. Vid Sturegallerians entré mot Grev Turegatan har en plats skapats. Birger Jarlsgatan 18, innergården. Grev Turegatan 5-7. I burspråket stod Ostermans bilar utställda. Plan av Sturegallerian 1989. Källa: Arkitektur Kv. Sperlingens backe, 2014-02-16 Vid galleriabygget slogs fastigheter samman, lera gathus och gårdshus revs och ersattes med kontorshus och gallerian vindlade mellan gårdshus och överbyggda bakgårdar. I gengäld rustade fastighetsägarna upp delar av Sturebadet från 1885. Upprustningen var en förutsättning för att få bygga gallerian och gallerians förväntade avkastning var en förutsättning för att rekonstruera och restaurera Sturebadet. Sturegallerian ick sin huvudentré från Stureplan 4 vars förenklade gatufasad återick sitt ursprungliga ornamenterade uttryck. Något senare återskapades även de två bottenvåningarna på Birger Jarlsgatan 18 som sedan 1930-talet haft en avvikande funkiskaraktär sammanhörande med Ostermans bilförsäljning. Gallerians östra entré utgjordes av den överglasade gården och inkörsgatan till Freys hyrverk från Grev Turegatan. Genom den något indragna entrén skapades en ny plats framför gallerian samtidigt som inkörsgatan förblev avläsbar från Grev Turegatan, vilken samtidigt gjordes om till gågata. Den paviljongliknande överglasningen stjäl den mesta uppmärksamheten, men fortfarande står Freys hisstorn synligt från Grev Turegatan. Sättet att integrera ny arkitektur med vissa historiserande drag i en beintlig struktur som också rustas, rekonstrueras och rivs selektivt var 1980-talets postmoderna reaktion mot modernismens hänsynslösa rivningar i city. Traumat som saneringen av klarakvarteren utgjorde skapade en medvetenhet om den äldre bebyggelsens värde för stadslivet. Det är mot denna bakgrund man bör se Sturegallerians idag något omoderna, starkt dekorativa arkitektur. 15
Stureplan Stureplans utsträckning fastslogs vid Norrmalms gatureglering 1878. Adresserna vid Stureplan attraherade från början ett välbärgat klientel. Där fanns snart både modevaruhus, badhus, automobilutställning och kuskverk men stadsdelen upplevdes ändå som lugnare är Norrmalm och Klarakvarteren som tidigare härbärgerat de burgna invånarna. 1957, Ljusreklam på Bångska palatset. Foto K.W. Gullers. Källa: Wikipedia Stureplan 1950 mot norr. Källa: SSM Stureplan traikerades av hästspårvagnar fram till 1904 då de elektriska spårvagnarna tog vid. Kungsgatan som invigdes 1911 bidrog till att Stureplan blev en ny tyngdpunkt i staden. Sträckan Sturegatan Stureplan Birger Jarlsgatan-Nybroplan kallades snobbrännan. På hotell Anglais sattes stadens första ljusreklam upp i form av en stjärna. Senare kom de lesta av de pråligt utsmyckade husfasaderna i puts att moderniseras, både för att fasadornamentering blev omodernt och ansträngande att underhålla och för att den utgjorde en orolig yta att fästa den nya ljusreklamen vid. Byggnader med stenfasader var inte lika lätta att förändra. Dessa fasader har dock också förenklats, särskilt högt sittande utsmyckningar av sten eller plåt har tagits bort allt eftersom. Inkom till Stockholms stadsbyggnadskontor - 2015-06-01, Dnr 2014-00404 1944 Kungsgatan mot Stureplan. Källa: Stockholmskällan 16 Stureplan 1952 mot Rederi Nordstjernan mellan Birger Jarlsgatan och Biblioteksgatan. Källa:SSM Kv. Sperlingens backe, 2014-02-16 1937 sattes ett regnskydd, Svampen, upp som samtidigt blev en naturlig träffpunkt och en symbol för Stureplan. På 1960-talet hade Stureplan stadens högsta dyraste hyra för ljusreklam, vilket säger något om dess kommersiella position i staden. När omläggningen till högertraik genomfördes 1967 ersattes spårvagnarna av bussar och de fem linjerna som traikerat Stureplan ick hållplatser i andra lägen. Samtidigt revs hotell Anglais. Från att ha varit en samlingpunkt blev torget relativt öde och butiksförsäljningen gick ned. På 1980-talet togs ett samlat grepp om Stureplan. I kvarteret Sperlingens backe byggdes 1986-89 en galleria som integrerades i den beintliga bebyggelsestrukturen.
Sturegallerian ick sin huvudentré från Stureplan 4 vars förenklade gatufasad återick sitt ursprungliga ornamenterade uttryck. Samtidigt restaurerades Sturebadets fasad. De nedre våningarna på Birger Jarlsgatan 18 som sedan 1930-talet haft en avvikande funkiskaraktär återick också något av sin ursprungliga utformning. Några år därefter rustades själva Stureplan. Från att ha varit ett av traiken fullständigt dominerat torg drogs gatorna om till en korsning och en större vistelseyta skapades. Svampen som ansågs vara i dåligt skick revs, men byggdes upp igen i ett nytt läge längre norrut, något kraftigare än tidigare och med synliga spår efter brädgjutningen. Många av de använda materialen på Stureplan är rödaktiga, något som avsågs ge torget karaktär och en extra igenkänningsfaktor. Idag är Stureplan en viktig plats för stadens nöjesliv jämte ett av hörnen i den gyllene triangeln - stadens inansiella centrum. 1945 Stureplan söderut mot Birger Jarlsgatan och Bib - lioteksgatan. Traikytorna dominerar. Källa: Spårvägsmuseet. 1960 Ljusreklam på Bångska huset. Källa: Morne Inkom till Stockholms stadsbyggnadskontor - 2015-06-01, Dnr 2014-00404 1962 Ljusreklam vid Stureplan 2 och 4. Källa: Spårvägsmuseet 1940-tal, Stureplan mot Kungsgatan och Birger Jarlsgatan. Källa: SSM 1940-tal. Källa: Spårvägsmuseet Kv. Sperlingens backe, 2014-02-16 17
18 Kv. Sperlingens backe, 2014-02-16
Inkom till Stockholms stadsbyggnadskontor - 2015-06-01, Dnr 2014-00404
Sturebadet Sturebadet från 1884 är det äldsta bevarade badhuset i Stockholm. Dess föregångare, Stora Badhuset från 1867 som låg på Malmtorgsgatan är sedan länge rivet. Bakom dessa badhus låg läkaren, professorn och balneologen Carl Curman. Han förespråkade renlighet och motion för att förbättra Stockholmarnas hälsa. Carl Curman var banbrytande och har haft betydelse för hela Sveriges badande. I 1800-talets badhus bedrevs hygieniska och medicinska bad och de bassänger som fanns var endast avsedda för varma eller kalla dopp. I takt med ett ökat intresse för gymnastik och motion uppstod så småningom en efterfrågan på större inomhusbassänger som lämpade sig för simning. Även denna gång var Carl Curman föregångsman då han 1897 lät bygga till stora Badhuset på Malmtogrsgatan med en simhall, och 1902 ytterligare en på Sturebadets bakgård. Platsen för Sturebadet valdes för att Curman ansåg att den nya stadsdelen behövde en hälsoinrättning. De ansvariga på staden var tveksamma till ett bad som skulle kunna förfula den nya representativa gatumiljön. Därför ick Sturebadet en gatufasad som inte avslöjar dess inte, en fasad starkt inspirerad av det venezianska palatset Vendramin-Calergi. Aekitekter var Magnus Isaeus och Carl Sandahl med inblandning av en ung Gustaf Wickman och av Curman själv. Badhuset innehöll ursprungligen ett dambad och ett herrbad, båda indelade i tre klasser, som innehöll omklädningsrum, varmrum, karbad och kallbassäng Baden nåddes genom det höga atriet i byggnadens mitt. Två trappor upp fanns det medicomekaniska institutet, stadens första gym, i folkmun kallat gubbkvarnen. 1902 tillkom en större simhall avsedd för motion. På 1970-talet var badet i behov av omfattande renovering. 1982 lämnades en rivningsansökan in vilken avslogs och en byggnadsminnesförklaring började förberedas. 1984 lades det första förslaget fram om en galleria i kvarteret och samma år stängdes badet.1985 härjades badet av en brand som ödelade stora delar av själva badutrymmena. Strax därefter togs beslutet om att rekonstruera den stora simhallen på sin ursprungliga plats. Även herrturkens simhall rekonstruerades tillviss del men på annan plats. 1986 byggnadsminnesförklarades Sturebadet. Skyddsföreskrifterna omfattade gathusets fasad, entré och atrium samt det före detta gymnastikinstitutet på två trappor. Enligt överenskommelse med Stockholms Badhus skulle även stora simhallen byggnadsminnesförklaras så snart rekonstruktionen var färdig, vilket även skedde, en ytterst ovanlig åtgärd, men det var första gången i Sverige som en så omfattande och noggrann rekonstruktion utfördes. Arbetet väckte stort intresse och en dokumentation av projektet ställdes även ut på Stockholms Stadsmuseum. Inkom till Stockholms stadsbyggnadskontor - 2015-06-01, Dnr 2014-00404 Palazzo Vendramin-Calergi. Källa: www.libart.com Sturebadets fasad Kv. Sperlingens backe, 2014-02-16 Simhallen före branden. Källa: SSM 23
Kv Sperlingens backes kulturhistoriska värde som del av riksintresset Stockholms särdrag Observatorielunden Kungsgatan Nybrokajen Skeppsholmen Skansen Inkom till Stockholms stadsbyggnadskontor - 2015-06-01, Dnr 2014-00404 Västerbron Skinnarviksberget Kv. Sperlingens backe, 2014-02-16 Katarinavägen Fjällgatan 29
KÄLLOR Litteratur Gullers Peter, Hellbom Thorleif, Stockholm: bilder från tre sekel, Gullers bild 2004 Larsson Roger, Murman Hans, Skoogh Lennart, Öreberg Alf, Sturegallerian och Sturebadet Stockholm, ur tidskriften Arkitektur nr 6, 1989 Lindhagen Suzanne, Jag är automobilen, ur Stadsvandringar 12, Stockholms Stadsmuseum, Stockholm 1989 Mandén-Örn Kerstin, Två bad under ombyggnad, ur Stadsvandringar 12, Stockholms Stadsmuseum, Stockholm 1989 Morne Ruben, Neon och ljusskyltar, en handbok, Svensk byggtjänst 1998 Tjerneld Staffan, Stureplan förr, Stockholm 1987 Stockholms gatunamn, Stockholmsmonograier nr 50, Stockholms stad, Stockholm 1982 Tidernas Stockholm, kulturmiljöer av riksintresse, red: von Ajkay, Lindhagen, Mandén-Örn, Stockholms stadsmuseum, Stockholm 1990 Unnerbäck Axel, Kulturhistorisk värdering av bebyggelse, Riksantikvarieämbetet, Stockholm 2002 Arkiv Stockholms stad, Stadsbyggnadsnämnds arkiv (BNA) - bygglovsritningar och byggnadsdata Stockholms stadsarkiv (SSA) - historiska kartor Stockholms stadsmuseum SSM) - inventeringar Internet Riksantikvarieämbetet (RAÄ): www.raa.se - beskrivning av riksintresset Stockholms innerstad med Djurgården, förteckning över byggnadsminnen, bebyggelseregistret, DIVE Spårvägsmuseet: www.sparvagsmuseet.sl.se - historiska fotograier Stockholmskällan (SK): www.stockholmskallan.se - historiska kartor, historiska fotograier och illustrationer, historiska data Stockholms stadsmuseum (SSM): www.stadsmuseum.stockholm.se - klassiiceringskarta Stockholms stad: www.stockholm.se - Stockholms digitala karta Inkom till Stockholms stadsbyggnadskontor - 2015-06-01, Dnr 2014-00404 Kv. Sperlingens backe, 2014-02-16 31