Hållbar utveckling i ett barnperspektiv om barn och trafik pia.bjorklid@edu.su.se
Hållbar utveckling i ett barnperspektiv Barnperspektiv barnens perspektiv Ett miljöproblem - en pedagogisk uppgift Risk för skendemokrati Informellt formellt inflytande
Foto: Krister Spolander
Lek är spänning och utmaning trafik i barns närmiljöer innebär okalkylerade risker
Barn en baksätesgeneration? Foto: Krister Spolander
Lek och rörelse
Barn leker överallt Foto: Krister Spolander
Skolvägar är lekvägar Om man springer till skolan, så tar det fem minuter, om man tar det lugnt och ska titta lite, och hitta gummisnoddar och sånt där, så tar det femton minuter. (Pojke, 8 år).
Vad uppskattar barn? grönområden och närhet till affärer
Göteborg: Barn tar Plats
Barn om barnvänlig stad Det skulle inte finnas bilar nära staden. Det skulle vara mycket växter. Det skulle finnas ganska många parker med olika saker i, för många kanske vill gunga eller spela fotboll eller olika saker. Det skulle kännas fräscht att vara där. Det skulle alltid vara barn där som leker. Man skulle dela med sig. Om det går, skulle bilar vara solljusdrivna. Man skulle inte behöva låsa dörren för tjuvar och sånt. Och ALLA barn och vuxna skulle vara glada (Flicka, 11 år)
En stadsplanerares vision Biltrafik på stadens villkor, dvs. gator utformas som stadsrum, ej som transportleder, blandtrafik med prioritet för oskyddade trafikanter, omsorgsfullt utformade övergångsställen; inbjudande för promenad och cykling, ej bullriga, utan trafiksäkra. Barn ska kunna gå, cykla, springa i stället för att skjutsas.
Vems perspektiv? Barns perspektiv barnen har själva lämnat bidrag Barnperspektiv syftar till att ta tillvara barns villkor och verka för barnens bästa
Hållbar utveckling i ett barnperspektiv Barnperspektiv barnens perspektiv Ett miljöproblem - en pedagogisk uppgift Risk för skendemokrati Informellt formellt inflytande
hälsorisker trafikrisker utvecklingsrisker
Barn små vuxna? På det glada 50-talet, så resonerade man så att barnen skulle vänja sig vid trafik. Det var bara det att dom dog på kuppen medan dom vande sig. Så det är jättebra med trafikseparering. Vid 13-års ålder kan dom se var trafiken går och blir inte ihjälkörda. Hitta inte på några uridiotiska dödspilotgrejer att dom ska vänja sig vid trafik. Det har med den rent fysiologiska utvecklingen att göra: de ser helt enkelt inte - har inte vidvinkelseende, tar inte in information, tolkar den inte rätt, har inte förmåga att bedöma hastigheter. Så det är dumheter - dom ska inte vänjas vid någon trafik. Punkt och slut! (Manlig högstadielärare i innerstad)
Trafiken inte skapad för trafikregelundervisning Grundkunskaper i trafikregler och hur man beter sig i trafiken på ett säkert sätt kan därför vara nödvändiga på ett högst påtagligt sätt. Forskning visar emellertid att undervisning om trafikregler inte självklart leder till att färre barn skadas i trafiken. Det finns istället en risk för att trafikundervisning leder till en övertro på barns förmåga att bete sig säkert i oberäkneliga trafikmiljöer (Kommentarmaterial till kursplanen i samhällskunskap s. 14).
Forska och Lära
Barnkonventionen: rättighetsperspektiv Skolan: nyttoaspekt
Hållbar utveckling i ett barnperspektiv Barnperspektiv barnens perspektiv Ett miljöproblem - en pedagogisk uppgift Risk för skendemokrati Informellt formellt inflytande
Foto: Thomas Larsson Barnkonsekvensanalys erfarenheter och visioner Vägverksregionernas Barnkonsekvensanalyser en processutvärdering Pia Björklid
Etiska frågor transparens Representativitet Tid och rum Rätt svar Väsentliga frågor Rätt att inte delta Barnens information Manipulation Fragmentarisk information Vems ansvar Tillräckligt med tid Syfte och förväntningar Respekt för barns kompetens
Hållbar utveckling i ett barnperspektiv Barnperspektiv barnens perspektiv Ett miljöproblem - en pedagogisk uppgift Risk för skendemokrati Informellt formellt inflytande
Miljökompetens Man bör vara nio år för att få cykla. Då man är åtta kan man cykla med vuxen. Idag var det regnigt så jag kunde inte cykla så jag åkte bil. Hur lång tid till skolan? Det beror på vilken pigghet jag har. Är jag lite sjuk tar det en timme är jag pigg tar det en halvtimme är jag normal tar det 45 minuter. Så beror det på vilka tankar jag har på vägen hem. T.ex. om jag stannar och pratar med någon. Det beror på vilka vägar jag tar jag brukar ibland ta olika vägar. Ibland går jag genom skogen... det är skönt att gå. Svåra ställen? Att bilar aldrig stannar så man kan cykla över. Jag blir irriterad på bilar som bara kör förbi och inte låter en komma över... Jag stod typ 10 minuter typ alla bilar bara körde förbi. Jag tycker inte om det så då blir jag lite arg... Nu blir jag bättre och bättre på att vänta jag börjar tåla det lite mer. Jag cyklar till stan fast min mamma inte vill det. Jag brukar utforska lite i stan överallt. Ibland vill jag t.ex. där finns ett hus där vad är det för ställe? Så åker jag upp till en skog och så där. Utforskar olika vägar en del vägar går lite snabbare runt om... (Pojke, 11 år)
Automobilens skötsel (Johan Nerén 1912) De, som vålla bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen, att signalen icke blir av någon betydelse. Där man kan vänta sig lekande barn, såsom vid skolor, lekplaner etc., bör man endast köra fram med den yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen. Foto: Krister Spolander
Automobilens skötsel (Johan Nerén 1912) Damer äro ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappa de ej sällan koncepterna. Att de, efter att ha passerat tre fjärdedelar av gatan, utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat, är intet sällsynt. Ja, två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Foto: Krister Spolander
Automobilens skötsel (Johan Nerén 1912) Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar: Kör gärna ur vägen en smula. Och om du signalerar, gör det icke några meter ifrån dem utan i god tid. Foto: Krister Spolander