KVINNOR I DEN ANTIKA VETENSKAPEN

UPPSALA UNIVERSITET Institutionen för arkeologi och antik historia Antikens kultur- och samhällsliv KVINNOR I DEN ANTIKA VETENSKAPEN En social studie från senarkaisk till romersk tid. Elisabeth Sundström C-uppsats 10 p VT 2006 Handledare: Birgitta Leppänen Sjöberg

ABSTRACT Sundström, E., 2006. Kvinnor i den antika vetenskapen. En social studie från senarkaisk till romersk tid. Women in antique science. A social study from late archaic to roman time. C- level paper in Classical Archaeology and Ancient history, Uppsala University. The aim of this thesis is to investigate the social status of women in ancient science, from late archaic to roman time. Although gender studies have become more popular in the last two decades, few scholars have shown interest in women in ancient science and particularly in the social status and the role in the society for these women. By studying antique literary sources, inscriptions and modern studies about gender and society in antiquity, I will discuss possible roles in the society for the women acting in the spheres of philosophy and medicine during antiquity. Elisabeth Sundström, Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala University, Box 626, SE-751 26 Uppsala, Sweden. Keywords: Women; Antiquity; Science; Philosophy; Medicine; Social status.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING... 1 1.1 SYFTE OCH METOD... 1 1.2 DEFINITIONER... 1 1.3 FORSKNINGSHISTORIK... 2 1.4 ANTIKA KÄLLOR OCH KÄLLKRITIK... 3 2 KVINNOR I DEN ANTIKA VETENSKAPEN... 4 2.1 FILOSOFI (MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK)... 4 2.2 MEDICIN... 5 2.3 UTBILDNING... 6 2.3.1 Klassisk/hellenistisk tid... 6 2.3.2 Romersk tid... 7 3 ANTIKA KÄLLOR TILL KVINNOR I VETENSKAPEN... 8 3.1 TEXTMATERIAL... 8 3.2 INSKRIPTIONER... 11 4 ANALYS OCH DISKUSSION... 13 4.1 FÖRDELNING MELLAN VETENSKAPSOMRÅDENA... 13 4.2 KÄLLORNA... 13 4.3 OFFENTLIGT - PRIVAT... 14 4.4 GEOGRAFISK HÄRKOMST... 17 4.5 SOCIAL BAKGRUND... 17 4.6 FAMILJEBAND... 19 4.7 VETENSKAPSKVINNORNAS UPPGÅNG OCH FALL... 21 5 SAMMANFATTNING... 21 6 LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING... 23 6.1 ANTIKA KÄLLOR... 23 6.2 MODERNA KÄLLOR... 23 6.3 ILLUSTRATIONER... 24 7 APPENDIX: Kvinnor i den antika vetenskapen... 25

1 1 INLEDNING Kvinnornas status i det antika samhället är ett ämne som på senare år har intresserat allt fler och fått större plats inom antikstudiernas ramar. Ofta rör intresset kvinnornas situation i deras egna domäner, d.v.s. inom hemmets ramar, och mycket sällan har man gjort en jämförelse mellan män och kvinnor i samma situation. Förmodligen beror detta på att män och kvinnor nästan aldrig befann sig på samma plats i samhället, med någorlunda jämförbara sysslor. Genom att studera vetenskapen under antiken kan vi dock närma oss ett område där det förekom både män och kvinnor, och där de verkar ha spelat på relativt liknande arenor inom respektive fält. 1.1 SYFTE OCH METOD Med denna uppsats vill jag ställa fokus på de kvinnor som gav sig in i en sfär i samhället till största del befolkad av män, nämligen vetenskapen. En tyngdpunkt i arbetet kommer att läggas på att försöka redogöra för dessa kvinnors situation i samhället, hur de levde och vilken bild av dem som förmedlades av de uteslutande manliga historikerna och berättarna. Genom studier av både moderna och antika källor kommer jag att presentera ett material med kvinnor som verkade inom vetenskapen under antiken, från sen arkaisk tid genom klassisk och hellenistisk tid till romersk. Som ett stöd till tolkningen av de antika källorna kommer jag också att inkludera moderna studier kring socialt liv i antiken, främst i det klassiska Grekland. 1.2 DEFINITIONER Vetenskapen kommer i denna uppsats att ha en mycket bred definition, med innebörden intellektuellt arbete, eller arbete som krävde en mer teoretisk utbildning. I vetenskapsområdet kommer jag att inkludera dels de olika filosofiska skolorna som behandlade allt från vad vi idag betraktar som filosofiska frågor, dels naturvetenskap som matematik och astronomi. Vad gäller den medicinska delen så kommer jag att räkna dit de som omnämns som läkare, men även de som omnämns som gynekologer och barnmorskor. Gränsen mellan gynekolog och barnmorska är dock något vag, och tolkas olika av olika forskare, både när det gäller de egentliga arbetsuppgifterna och översättningen av orden från grekiska. Det råder en någorlunda allmän åsikt om att barnmorska var ett yrke som inte krävde formell utbildning, medan en gynekolog behövde mer inlästa kunskaper för att kunna utöva sitt yrke. Jag väljer

2 att inkludera båda i vetenskapsdefinitionen eftersom många tvistar om de grekiska ordens rätta betydelse, och jag själv inte kan ha någon språklig åsikt i ämnet. 1.3 FORSKNINGSHISTORIK Tyvärr är det nödvändigt att konstatera att de vetenskapliga skrifter och verk författade av kvinnorna som verkade inom vetenskapen under antiken antingen helt har gått förlorade, finns bevarade mycket fragmentariskt eller endast är citerade genom andra källor. Dock anser jag inte detta utgöra ett problem för denna uppsats, eftersom den inte främst kommer att analysera deras forskning och verk, utan snarare det faktum att dessa kvinnor alls existerade, deras plats och status i samhället, och samtidens syn på dem samt förmedlandet av den. Den forskning som hittills har gjorts om kvinnor i vetenskapen under antiken är snarare bred än djup. Det finns åtskilliga biografier som mer eller mindre översiktligt listar kvinnor inom vetenskapen från antiken till våra dagar. 1 Dessa är användbara främst för att hitta kortare beskrivningar om de kvinnor som verkade inom vetenskapen under antiken, men även för att finna andra, mest antika, källor till fakta kring deras liv och verk. I övrigt är materialet mycket begränsat vad gäller forskning kring dessa kvinnors liv. Undantag finns dock, exempelvis har Hypatia av Alexandria (född kring 370 e.kr.) rönt betydligt mer intresse i vår tid än andra kvinnliga vetenskapsprofiler. En möjlig förklaring till detta är källmaterialets karaktär, Hypatia levde ett händelserikt liv och kring henne finns många historier bevarade. Dock är det viktigt att komma ihåg att många fler kvinnor som verkade inom den antika vetenskapen finns omnämnda i antika källor, kanske inte med lika dramatiska livsöden som Hypatia, men ändå i en kontext av intressant information. Trots det relativt rika utbudet av översiktliga biografier som listar kvinnorna inom den antika vetenskapen har frågan om deras situation i samhället och varför de kunde ge sig in i en så mansdominerad värld engagerat få. Många tycks betrakta dessa kvinnor som ett naturligt undantag från regeln, och nöjer sig ofta med den förklaringen. Som utgångspunkt och grund för uppsatsen kommer jag att använda Technikai kai Mousikai: The education of women in the 4th century and in the Hellenistic period av Sarah B. Pomeory. Möjligheten för kvinnor att skaffa sig samma utbildning som männen måste ses som en nödvändig förutsättning för att kvinnorna senare i livet kom att ägna sig åt vetenskap. I Pomeroys uppsats beskrivs tämligen noggrant huruvida och vilken sorts utbildning kvinnorna fick i Grekland under 400-talet och hellenistisk tid. Med tanke på Pomeroys 1 Alic 1986; Herzenberg 1986; Ogilvie 1986.

3 gedigna bakgrund i antik kvinnoforskning kommer jag även att använda mig av andra av hennes böcker som grundligt beskriver kvinnors situation i det antika samhället, Goddesses, whores, vives and slaves: Women in classical antiquity (1975), Women in Hellenistic Egypt: from Alexander to Cleopatra (1984), Families in classical and hellenistic Greece: Representations and realities (1997) samt Spartan Women (2002). 1.4 ANTIKA KÄLLOR OCH KÄLLKRITIK En viktig del av uppsatsen kommer att bestå av studier av antika källor där kvinnor i vetenskapen omnämns. Ofta är de antika källorna där kvinnor inom vetenskapen finns nämnda av betydligt senare datum än när kvinnorna ifråga själva levde. Detta utgör naturligtvis ett problem, och man bör vara försiktig med att för bokstavligt tolka t.ex. specifika händelser som återberättas. Källorna har ju också genomgått åtskilliga redigeringar fram till våra dagar, och kan i värsta fall vara en mer eller mindre diffus skugga av sin ursprungliga form. En fråga man bör ställa sig när man studerar de antika källorna är varför dessa kvinnor överhuvudtaget omnämns, och hur just dessa från början har hamnat i materialet. Denna fråga blir exempelvis aktuell när man studerar den mängd av intelligenta kvinnor som uppenbarligen fanns inom den pytagoreiska skolan. Har dessa kvinnor lyfts ut som speciellt viktiga i glansen av Pytagoras? Och har vi i ett senare skede vid redigering av texten valt att föra deras namn vidare just på grund av detta? Något att beakta är också vad som finns skrivet om dessa kvinnor, och varför just detta är nedtecknat. Alic nämner att de antika och medeltida historikerna var betydligt mer intresserade av hur dygdiga deras kvinnliga litterära objekt framstod än den intellektuella förmåga som dessa kvinnor hade besuttit. Ofta hör vi åtskilligt mer om Theanos, Aspasias, Lastheinas och Leontiums sexuella eskapader än om vad de egentligen åstadkom inom vetenskapen. 2 Naturligtvis bör vi också vara medvetna om hur vi själva tolkar det material som finns att tillgå. Exempelvis så färgar vår syn på vad vetenskap är idag hur vi ser på det vi kan gruppera som vetenskap under antiken. Därför har jag i denna uppsats valt att ha en mycket bred definition vad gäller vetenskap, en definition som kanske snarare skulle kallas intellektuellt arbete. Alla de kvinnor som genom årtusenden har besuttit kunskapen att blanda örter och naturprodukter till medicin och botemedel för åtskilliga sjukdomar och åkommor, ägnade sig dessa åt en form av vetenskap, trots att de inte var utbildade läkare i vår strikta bemärkelse? 2 Alic 1986, 27.

4 Något som utöver texterna tjänar som ett viktigt antikt källmaterial är inskriptioner, ofta över kvinnor som verkade inom medicinområdet. Sådana grav- och statyinskriptioner förekommer både för romerska och grekiska kvinnor. Ofta ger de ingen utförlig information kring hur personen som finns omnämnd i inskriptionen verkade, men vi kan åtminstone få en tydlig indikation på vad de verkade som och att de existerade i sin tids samhälle. 2 KVINNOR I DEN ANTIKA VETENSKAPEN 2.1 FILOSOFI (MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK) Det förekommer åtskilliga exempel på kvinnor som valde att engagera sig inom filosofin under antiken. Det största antalet återfinns mellan åren 600 och 300 f.kr, vilket tydligt illustreras i materialredovisningen i appendix på sidan 25. Att så många kvinnor, relativt sett, kom att verka inom filosofin trots dominans av män inom ämnet och de sociala hindren är av betydande intresse. Många av de kvinnor som ägnade sig åt filosofi under antiken går att finna i eller i anknytning till antingen den pytagoreiska eller platonistiska skolan, och även kring Platons lärare Sokrates samt Epikuros. Orsaken till detta går förmodligen att finna i skolornas och filosofernas öppna inställning till kvinnligt deltagande i samhället i stort. Den pytagoreiska skolan grundades av Pytagoras i den grekiska kolonin Kroton i södra Italien mellan åren 540-520 f.kr. Förutom att fungera som en akademi för studier inom matematik, filosofi, astronomi, musik, akustik och medicin, innehöll den pytagoreiska skolan även en orden med hemliga riter och speciellt levnadssätt. Kvinnor togs in som fullvärdiga medlemmar, vare sig de var lärare eller studenter, och det existerade åtminstone 28 (av ca 300 medlemmar totalt) kvinnliga lärare och studenter på skolan. Alla medlemmar i skolan skrev sina verk under Pytagoras namn, vilket har gjort det svårt att urskilja vad kvinnorna bidrog med, men eftersom de utgjorde en del av skolan kan man anta att de också deltog i skrivandet. Senare spreds den pytagoreiska filosofins seder och bruk till Grekland och Egypten genom att både manliga och kvinnliga lärare förflyttade sig ut i världen. Den pytagoreiska filosofin kom att få stor påverkan på t.ex. Platon och Aristoteles. 3 3 Herzenberg 1986, xiv; Alic 1986, 22-23.

5 2.2 MEDICIN Konsten att bereda botemedel med en bas av örter och andra naturprodukter är en syssla som kvinnor av tradition har behärskat under årtusenden. Redan runt år 2000 f.kr. finns en kvinnlig läkare omnämnd i Mari, Mesopotamien. 4 Likaså är barnmorska en syssla som sedan länge har utförts av kvinnor. De som hjälpte till vid födslar under antiken, kallade barnmorskor med modern terminologi, var inte specifikt utbildade, utan denna syssla tillhörde mödrar och äldre kvinnor inom familjen. 5 Ofta tog barnmorskorna hand om de mindre komplicerade födslarna medan professionella läkare behövdes vid de svårare. Gazzaniga menar att det ändå fanns möjlighet för dessa kvinnor som assisterade de professionella läkarna vid födslar att med tiden förkovra sig i yrket och kanske läsa medicinska texter och delta i informella offentliga föreläsningar. Dessa kvinnor ska enligt Gazzaniga ha kallats ietreusa, vilket har den breda betydelsen en kvinna som arbetar inom det medicinska fältet, istället för någon som bara hjälpte till vid födslar. Ytterligare en teori som hon framför är att denna förkovring, om inte regelrätt utbildning, ska ha lett till en ökad status för kvinnan (barnmorskan) i fråga, något som eventuellt kan skönjas i några av de inskriptioner som berättar om kvinnliga läkare och barnmorskor. 6 Soranus från Efesos (98-138) har i Gynaeciorum Commentarii skrivit om vilka kvalifikationer en barnmorska bör ha. Hon måste bl.a. vara läskunnig och kunna föra metodiska studier, ha ett bra minne och ha lätt att förstå. 7 Huruvida det förekom kvinnliga gynekologer, i ordets bemärkelse ett yrke som förmodas ha krävt en mer formell utbildning än barnmorskeyrket, under antiken råder det delade meningar om. Om vi betraktar fallet med inskriptionen om Phanostrate heter det att hon var både maia (ung. barnmorska) och iatros (något i stil med läkare). 8 Detta tolkar Pomeroy som att Phanostrate arbetade som gynekolog, kvinnoläkare, 9 medan King menar att iatros snarare betyder helare än läkare, eftersom de som arbetade inom läkekonsten i antikens Grekland inte delades upp i de formella kategorier vi använder idag, och att vi därför inte kan säga exakt vad Phanostrate gjorde. Enligt Gazzaniga har inte ordet maia någon professionell innebörd, uppgiften att hjälpa till vid förlossningar var en icke-teknisk uppgift som mödrar och äldre kvinnor i familjen utförde. 10 4 Wayland Barber 1994, 178. 5 Gazzaniga 1997, 280. 6 Gazzaniga 1997, 281-282. 7 Irby-Massie 1993, 365. 8 Pleket 1969, nr1. 9 Pomeroy 1977, 60. 10 Gazzaniga 1997, 280.

6 Dock verkar det råda en relativt enhetlig uppfattning kring att de kvinnor som verkade inom medicinområdet under antiken främst ägnade sig åt kvinnor och deras sjukdomar. Kanske beror detta på att det under antiken förekom två skilda skolor inom medicinen, den ena som argumenterade för att mäns och kvinnors sjukdomar berodde på samma orsaker och kunde behandlas på samma sätt, och den andra som hävdade att kvinnor var så olika männen att de krävde en helt egen medicinsk gren för att finna lämpliga behandlingar. 11 Ytterligare en förklaring kan säkert vara statusfrågan, att män inte hade förtroende för en kvinnlig läkare. Det verkar också vara så att all form av medicinsk övning i den antika världen skedde under mindre organiserade former, oavsett om det gäller män eller kvinnor. Ofta skedde utbildningen i form av privat undervisning, från far till son. 12 Att undervisningen var privat kanske också medförde en möjlighet för läkarnas eventuella döttrar att delta. 2.3 UTBILDNING 2.3.1 Klassisk/hellenistisk tid Den hellenistiska perioden var en tid som förde med sig många sociala och ekonomiska förändringar för de grekiska kvinnorna. Bland dessa förändringar fanns en attitydförändring kring kvinnors utbildning. Från och med 400-talet f.kr. blev det möjligt för kvinnor i de högre skikten av samhället att skaffa sig en utbildning som i sin tur gjorde det möjligt för vissa av dem att verka inom specialiserade yrkeskategorier. Att seriöst få ägna sig åt intellektuellt, artistiskt eller vetenskapligt arbete, som en extrasysselsättning, eller till och med som ett alternativ till giftermål, var något nytt för de grekiska kvinnorna. Århundradet före arbetade bara respektabla kvinnor utanför hemmet om det var absolut nödvändigt ur ekonomisk synpunkt. 13 Det är inte känt om det under 500-talet och tidigare förekom någon utbildning för kvinnor utanför hemmet, dock är det troligt att en del unga flickor lärde sig läsa och skriva tillsammans med sina bröder i de hushåll som kunde hålla sig med privatlärare. Under 400- talet började dock en mer formell utbildning för flickor att växa fram. Terracotta-figuriner från många olika delar av Grekland, daterade till den senare delen av 400-talet och det tidiga 300-talet, visar flickor som läser och skriver. 14 Enligt källorna så var skolschemat detsamma för både pojkar och flickor, något som gjorde det möjligt för kvinnorna att senare kunna ägna 11 King 1986, 59. 12 Gazzaniga 1997, 283. 13 Pomeroy 1977, 51. 14 Pomeroy 1977, 52.

7 sig åt yrken som tidigare bara hade varit öppna för män, t.ex. konstnär eller poet, eftersom männen tidigare var de enda som hade utbildning. Aristoteles säger att det fanns fyra ämnen som barnen undervisades i: läsning och skrivning, gymnastik, konst och måleri. 15 Förmodligen är det på grund av den höjda utbildningsnivån som antalet kvinnliga filosofer formligen exploderar under 400- och 300-talen f.kr. 2.3.2 Romersk tid Under romersk tid är det känt att kvinnorna i Rom från de övre samhällsklasserna inte sällan var bra utbildade och ofta deltog i intellektuella diskussioner med sina manliga vänner. Dock verkar utbildning även ha kunnat nå fler än de allra rikaste i samhället, även en dotter till en plebejisk centurion kunde få undervisning i grundskolan på Forum. Privatlärare var något som bara de rika familjerna hade råd med åt sina söner och döttrar. Vid den ålder när pojkarna sedan började studera med filosofer och retoriker utanför hemmet var de flesta flickor redan gifta, och deltog på grund av detta inte i sådan utbildning. Däremot fanns det stora möjligheter också för flickor att influeras av en intellektuell atmosfär i sitt barndomshem, och inte sällan tilldelades sedan fäderna äran när döttrarna visade sig intellektuella, vältaliga eller välutbildade. Att som kvinna vara intellektuell och utbildad var i Rom inget hot mot hennes respektabla rykte, utan var snarare något som förhöjde hennes status. 16 Skillnaden mellan en traditionell grekisk och en romersk utbildning låg till största delen i att grekisk utbildning innehöll musik och geometri, vilket den romerska utbildningen saknade. 17 Fig. 1. Kalkstensstaty av en kvinna med bok i handen. I det grekiska Egypten tror man att undervisning under den Oxyrhynchos, ca 250 f.kr. romerska perioden var betydligt mer tillgänglig i metropoleis än i byarna på landsbygden, och även här var det enbart de välbärgade familjerna som kunde engagera privatlärare. Förmågan att kunna skriva ordentligt var något mycket statusfullt, även för en kvinna från de högsta samhällsklasserna, trots att kvinnor gavs färre tillfällen att öva, i 15 Pomeroy 1977, 53. 16 Pomeroy 1975, 170-171. 17 Fantham 1994, 272.

8 och med att de sällan skrev och/eller undertecknade dokument och liknande. En gravstaty från Oxyrhynchos pekar på det statusfyllda i att vara läs- och skrivkunnig, och visar en kvinna med en bok i handen (Fig.1). 18 3 ANTIKA KÄLLOR TILL KVINNOR I VETENSKAPEN 3.1 TEXTMATERIAL Platon (427-347 f.kr.) skriver i Staten om hur det optimala sociala systemet i en stat bör utformas. I detta avsnitt behandlar han likheter och skillnader mellan män och kvinnor, hur sysslor ska fördelas mellan könen på bästa sätt och mer specifikt om män eller kvinnor är bäst lämpade att vakta staden. Den argumentation som förs i avsnittet pekar på att kvinnor likaväl som män kan vara starka, modiga, atletiska och krigslystna. Platon förordar att kvinnor kan användas till samma sak som män, men att de då måste utbildas på samma sätt männen: i gymnastik, musik, krigskonst o.s.v. I en mening exemplifierar Platon att vissa kvinnor är naturligt lämpade för läkarrollen, medan andra, också av naturen, är mindre lämpade: Shall we, then, assign them all to men and nothing to women? How could we? We shall rather, I take it, say that one woman has the nature of a physician and another not, and one is by nature musical, and another unmusical? Surely. Can we, then, deny that one woman is naturally athletic and warlike and another unwarlike and averse to gymnastics? I think not. And again, one a lover, another a hater, of wisdom? 19 Ytterligare ett citat kring kvinnliga läkare förekommer i avsnitt 5.454d: We meant, for example, that a man and a woman who have a physician's mind have the same nature. Don't you think so? I do. But that a man physician and a man carpenter have different natures? Certainly, I suppose. 20 Platon understryker även i en annan av sina texter, Lagarna, vikten av att ge män och kvinnor samma utbildning. Han gör inga reservationer för något område, och anser inte att fysiskt krävande aktiviteter som ridning eller gymnastik skulle vara olämpligt för kvinnor. En 18 Rowlandson 1998, 300-301. 19 Platon, Staten, 5.455e-5.456a. 20 Platon, Staten, 5.454d.

9 stat som inte utnyttjar möjligheten att använda både män och kvinnor i arbete är bara en halv stat, enligt Platon. 21 Den stoiska romerska filosofen Musonius Rufus (30-101 e.kr.) argumenterar även han för att kvinnor och män ska få samma utbildning. Han påpekar att det inte finns några skillnader mellan män och kvinnor som gör att kvinnor skulle vara mindre lämpade för att studera och verka inom filosofin. Musonius Rufus tycker till och med att filosofiska kunskaper skulle kunna komma kvinnor till nytta när de sköter hushållet, eftersom varje aspekt av hushållsskötande är en del av livet och filosofin är vetenskapen om hur man ska leva. En kvinna som är lärd inom filosofi skulle enligt M. Rufus vara den perfekta hustrun för sin man och ett ornament för sin familj, en bra förebild för alla som känner henne. M. Rufus påpekar dock att vissa anser att kvinnor som umgås i filosofiska kretsar är djärva, orädda och egensinniga och ger sig av med män för att hålla tal och argumentera, när de egentligen borde sitta hemma och väva. 22 En tidig kvinnlig filosof, Pytagoras fru Theano, finns omnämnd i Athenaeus Naucratitas Deipnosophistae. Han säger att hon trollband Pytagoras, men trots detta kunde Pytagoras komma till stora slutsatser i både geometri och astronomi. 23 Diogenes Laertios (200-talet e.kr) namnger 17 av Platons manliga elever, men också två av hans kvinnliga elever; Lasthenia av Mantinea och Axiothea av Phlius. Den senare av dem ska ha klätt sig i manliga kläder för att kunna utöva sitt yrke. 24 Themistios (317-388) använder exemplet med Axiothea för att illustrera den stora attraktionskraften hos Platons filosofi. Han skriver att när Axiothea hade läst en del ur Platons Republiken lämnade hon sitt hem i Arkadien och begav sig till Aten. Där närvarade hon vid Platons föreläsningar utan att någon lade märke till att hon var kvinna. 25 I ett annat verk skriver han förmodligen om Lasthenia, som efter Platons död fortsatte att studera med Platons elever Speusippus och Menedemus Eritreanen, enligt Hippobotus. Themistios nämner också att Hieronymos av Rhodos skriver om henne i sin uppsats kring fysik och att även Aristofanes den Peripatetiska 26 berättar att Lasthenia var vacker och full av okonstlad charm. 27 21 Platon, Lagarna, 7.804e. 22 Musonius Rufus, Que les femmes, elles aussi, doivent faire la philosophie, 3. 23 Athenaeus Naucratita, Deipnosophistae, XIII 599. 24 Diogenes Laertios, Vitae philosophorum, 3.46, 4.2. 25 Themistios, Orationes, 295. 26 Den Peripatetiska: efter Aristoteles sätt att undervisa sina elever; under promenad. P.g.a. detta kallas Aristoteles lära ofta peripatetisk, av grek. peripateo 'vandrar omkring'. 27 Lefkowitz & Fant 2005, 167.

10 Hos Diogenes Laertios kan vi också läsa om Hipparchia (340-300 f.kr.), en grekisk kvinnlig filosof. Diogenes Laertios berättar hur Hipparchia blev förälskad i cynikern Crates, och efter detta följde både hans föredrag och sätt att leva. Crates blev hennes allt, Hipparchia klädde sig enkelt på cynikers vis och följde honom överallt. I ett annat avsnitt nämns hur Hipparchia med en elegant logisk krumbukt lurar filosofen Theodours på en middagsbjudning. 28 I ett epigram om Hipparchia skrivet av Antipater från Thessaloniki ca 100 f.kr., kan vi läsa om hur hon bekänner sig till den cyniska läran och avböjer moderna kläder och vackra smycken. Hipparchia säger att hon är mycket starkare än Atalanta från Maenalus eftersom hennes visdom är större än bedriften att springa över berg. 29 I enstaka fall påträffar man i litteraturen uppgifter om att lärda kvinnor ska ha varit lärare för män, både i retorik och i frågor som snarare rör det dagliga livet. I Platons Symposium hävdar Sokrates att Diotima av Mantinea ska ha lärt honom om passionen och i Menexenus säger han att han har lärt sig retorik från Aspasia. Från Xenofon (430-355 f.kr.) finns två skildringar där Sokrates talar om vad han har lärt sig av Aspasia. Det ena exemplet handlar om kontaktförmedlare, och Aspasia hävdar enligt Sokrates att de som är bäst på att förmedla äktenskap är de som inte ljuger om sina klienter. 30 Det andra exemplet handlar om hur en bra hustru ska vara. Sokrates säger att han rekommenderar Kritobulos att tala med Aspasia om ämnet istället, eftersom hon kan förklara det bättre än han kan. 31 Hos Plutarkos (ca 46-120) kan vi läsa också om Aspasia som under sitt liv kom att träffa en av Atens mäktigaste män, Perikles. Plutarkos skildring av hennes liv och bakgrund i Pericles är tämligen innehållsrik. Berättelsen om Aspasia inleds med orden:... this may be a fitting place to raise the query what great art or power this woman had, that she managed as she pleased the foremost men of the state, and afforded the philosophers occasion to discuss her in exalted terms and at great length. 32 Vidare diskuterar han hennes bakgrund och familj översiktligt innan han omgående vill behandla ämnet varför hon under sitt liv umgicks så mycket med Atens maktfulla män, t.ex. Perikles och Sokrates. and they say that it was in emulation of Thargelia, an Ionian woman of ancient times, that she made her onslaughts upon the most influential men. 33 28 Diogenes Laertios, Vitae philosophorum, 6.96-6.98. 29 Lefkowitz & Fant 2005, 168. 30 Xenofon, Memorabilia, 2.36. 31 Xenofon, Oeconomicus, 1.3. 32 Plutarkos, Pericles 24.1. 33 Plutarkos, Pericles 24.2.

11 Enligt Plutarkos hade Perikles stor respekt för Aspasia som filosof och politiker. Trots att hon drev en orespektabel upplärningsverksamhet för unga hetärer kom Sokrates med sina elever för att besöka henne, och hans vänner tog med sig sina fruar för att lyssna på Aspasia. 34 Dock nämner Plutarkos också att det verkar som att Perikles känslor för Aspasia mest var av erotisk natur. 35 Athenaeus Naucratita nämner även han Aspasia ett flertal gånger i Deipnosophistae. Han skriver att Aspasia från Miletos först hette Milto, men senare började kallas Aspasia, och följde med en man kallad Cyrus på en expedition. Han säger att hon var prostituerad, men trots det var hon den visaste och vackraste. 36 En annan åtråvärd prostituerad kvinna, Nicarete från Megara, säger Athenaeus Naucratita studerade med en filosof vid namn Stilpon. 37 Athenaeus Naucratita säger också att Aspasia tillhörde den sokratiska cirkeln och att hon importerade många vackra kvinnor, så att till slut hela Grekland fylldes med hennes prostituerade. 38 På flera ställen i Deipnosophistae understryks hur galet förälskad Perikles var i Aspasia, och att detta fick konsekvenser som att han orsakade tumult i hela Grekland och grät stora tårar för Aspasia, större än om hans liv och egendom vore i fara, när hon anklagades för ogudaktighet. 39 Ytterligare en person som nämner Aspasia är Themistios. I sitt tal kring filosofisk retorik nämner han både Perikles och Aspasia, och beskriver dem båda som fulländade retoriker med hög moral. 40 Påpekandet att Aspasia hade hög moral framstår som något märkligt med tanke på att hon var prostituerad och drev en upplärningsverksamhet för unga hetärer. 3.2 INSKRIPTIONER I det antika källmaterialet förekommer också flera inskriptioner, alla över kvinnor (och i vissa fall även deras män) som verkade inom medicinområdet. De flesta inskriptioner är relativt sena, från de två första århundradena e.kr., då medicinyrket kan ha varit vanligare bland kvinnor än under tidigare perioder. Personen omtalas alltid i mycket goda och kärleksfulla ordalag, och eftersom många av inskriptionerna är epitafer nämns utöver yrket också hur saknad personen är. 34 Plutarkos, Pericles 24.3. 35 Plutarkos, Pericles 34.3-6. 36 Athenaeus Naucratita, Deipnosophistae, XIII 576. 37 Athenaeus Naucratita, Deipnosophistae, XIII 596. 38 Athenaeus Naucratita, Deipnosophistae, XIII 569. 39 Athenaeus Naucratita, Deipnosophistae, XIII 589-590. 40 Themistios, Orationes, 329.

12 Den tidigaste och säkerligen mest kända inskriptionen, daterad till någon gång efter ca 350 f.kr., kommer från en gravstele och handlar om Phanostrate, barnmorska och läkare i Aten. 41 Phanostrate, a midwife and physician, lies here. She caused pain to none, and all lamented her death. 42 Dock behövde man inte vara död för att bli förevigad i sten och skrift. Antiokis, en läkare från Tlos i Lycien, hedrades av folket och reste sin egen staty under det första århundradet e.kr: 43 Inte lika självhävdande som Antiokis var läkaren Pantheia från Pergamon, som fick sin epitaf uppställd av maken Glykon, också läkare, runt 100/200-talet e.kr. Epitafen om Pantheia föregås av en epitaf för Glykons far, som även han var läkare. 44 Ytterligare en epitaf finns för Domnia (100/200-talet e.kr.), en kvinnlig läkare från Neoclaudiopolis (Phazimonitis i Mindre Asien) 45, och från ungefär samma tid kommer epitafen för Obrimos och hans fru Ammina, båda läkare från Cilicia Trachea, 8 km norr om Anemourion. 46 Från 100-200-talet e.kr. finns flera inskriptioner över kvinnliga läkare i Rom. Terentia Prima finns omnämnd i inskriptionen över sin frigivna slav, Terentia Nice, gjord av den senares barn. 47 Läkaren Primilla levde 44 år och spenderade 30 av dessa med sin make Lucius Coeccius Apthorus utan ett enda gräl. 48 Även Julia Pye var läkare, 49 liksom Gaias frigivna slavar Minucia Asste 50 och Venuleia Sosis 51. Också Appuleius slav Malitine står omnämnd som läkare. 52 41 Pleket 1969, nr 1. 42 Lefkowitz & Fant 2005, 267. 43 Pleket 1969, nr 12. 44 Pleket 1969, nr 20. 45 Pleket 1969, nr 26. 46 Pleket 1969, nr 27. 47 CIL VI.9619; Lefkowitz & Fant 2005, 264. 48 CIL VI.7581; Lefkowitz & Fant 2005, 264. 49 CIL VI.9614; Lefkowitz & Fant 2005, 265. 50 CIL VI.9615; Lefkowitz & Fant 2005, 265. 51 CIL VI.9617; Lefkowitz & Fant 2005, 265. 52 CIL VI.6851; Lefkowitz & Fant 2005, 265.

13 4 ANALYS OCH DISKUSSION 4.1 FÖRDELNING MELLAN VETENSKAPSOMRÅDENA Att det finns en klar övervikt i materialet kring kvinnor som engagerade sig i filosofin, och betydligt färre som verkade inom medicinområdet, kan tänkas ha flera förklaringar. En förklaring kan vara att de filosofiska skolorna inte var ekonomiskt vinstdrivande, medan däremot medicinområdet var det, och till och med lukrativt. 53 Skälet till att kvinnor inte till lika hög grad kunde engagera sig i vinstdrivande verksamhet kan säkert ha varit att det inte ansågs fint att arbeta, vare sig för män eller för kvinnor inom samhällets högre klasser, och särskilt inte med avlönat arbete. 54 Filosofin ansågs också enligt vissa tillhöra den privata delen av samhället, 55 den sfär dit kvinnor hörde, och inte den offentliga som var männens sfär. Kanske gjorde detta det enklare för kvinnor att vara verksamma inom filosofi, där de inte korsade den moraliska gränsen till det offentliga livet. Ytterligare en tänkbar förklaring till att vi har fler bevis på kvinnor inom filosofin kan vara att kvinnor som var verksamma inom detta vetenskapsområde på ett helt annat sätt lämnade efter sig skrifter och dokumentation. Även om denna dokumentation inte har bevarats till våra dagar, kan den ha funnits tillräckligt länge för att deras verk skulle leva vidare och citeras under antiken, och på så sätt bli synliga för eftervärlden innan de försvann i sin primära form. Inom medicinområdet förekom förmodligen inte alls samma typ av dokumentation, då den främsta uppgiften var att behandla patienter och inte att utföra forskning och nedteckna sina resultat. 4.2 KÄLLORNA Om textkällorna kan man generellt säga att mycket lite berättas om vetenskapskvinnornas professionella och/eller intellektuella liv. Det finns en tendens bland historieskrivarna att koncentrera diskussionen kring kvinnornas skönhet, kontakter (både sexuella och allmänna) med olika män, hur stor påverkan de hade på sina makar eller vilka galna saker makarna gjorde under influens av sin hustru. Pomeroy nämner att det i den grekiska bibliografiska traditionen var vanligt att måla upp en bild av erotiska band mellan kreativa kvinnor i allmänhet och män, istället för att beskriva dem självständigt eller att beskriva relationen med männen som enbart intellektuell. 56 Ofta skedde nedtecknandet av historierna flera hundra år 53 Pomeroy 1997, 144. 54 Brock 1994, 346. 55 Cohen 1991, 76-77. 56 Pomeroy 2002, 10.

14 efter subjektets levnadstid, och en anledning till historiernas erotiska krydda kan ha varit att det inte fanns tillräckligt med annan information om kvinnan i fråga att berätta. Dock är det en tydlig tendens att utfyllnaden i historierna alltid tycks ha blivit av sexuell natur. Detta kan också tyda på att dessa kvinnors åstadkommanden inom respektive vetenskapsområde inte betraktades som särskilt intressanta eller minnesvärda ens under deras livstid, och därför kom deras verk och gärningar att snabbt glömmas bort. Pomeroy har kommenterat Platons citat kring mäns och kvinnors lämplighet som läkare i Plato and the female physician. 57 Enligt henne är få översättare av texten överens om hur den ska utläsas korrekt. Vissa utesluter helt att inkludera ordet kvinna i översättningen från grekiskan och använder sig istället av en översättning som t.ex. a physician and one who is in mind a physician may be said to have the same nature eller we ment for example, that one male physician and another male physician have the same nature. 58 För att finna den korrekta översättningen av texten anser Pomeroy att man måste följa Platons argumentation i tidigare textavsnitt. Genom att följa de tidigare argumenten anser Pomeroy att man kan säga att Platon faktiskt åsyftar att just manliga och kvinnliga läkare har samma natur, samma själ. 59 Att frågan om skillnaden mellan manliga och kvinnliga läkare enbart skulle vara av hypotetisk natur eftersom vissa argumenterar för att det inte fanns kvinnliga läkare i Aten på Platons tid, är också något som Pomeroy avslår med två exempel på kvinnor (Phanostrate och Agnodike) som hon anser verkade inom medicinområdet i Aten under 400-300-talet f.kr. 60 4.3 OFFENTLIGT - PRIVAT Redan vid en första anblick på det presenterade materialet av kvinnor som verkade inom vetenskapen under antiken, slås man av funderingen att dessa kvinnor måste ha tillåtits leva ett relativt öppet liv. Att verka inom filosofin innebar att delta i diskussioner och symposier, och att vara verksam inom medicinområdet måste ha inneburit dels en längre utbildning, dels en regelbunden kontakt med patienter där man rörde sig mycket i samhället. Den tidigare gängse uppfattningen att kvinnor i antikens Grekland levde större delen av sina liv isolerade i hemmet och utestängda från samhället i övrigt, har på senare år ifrågasatts av bl.a. David Cohen. David Cohen menar att många forskare inom antikvetenskapen som har 57 Pomeroy 1978. 58 Pomeroy 1978, 496-497. 59 Pomeroy 1978, 496-498. 60 Pomeroy 1978, 500.

15 studerat kvinnans status i samhället inte har kunnat skilja förstahandsobservationer från informanters skildringar, alla färgade, både medvetet och omedvetet, av kulturella normer och ideal. Enligt Cohen så har det största problemet varit svårigheten att skilja mellan ideologi och normativa idel å ena sidan, och det egentliga sociala livet å andra sidan. Något som Cohen också understryker är att man inte ska blanda ihop begreppen separering och uteslutning, och ta för givet att den klassiska antikens kvinnor levde hela sina liv i total isolering från världen utanför, bara för att männens sfär återfanns i det offentliga medan kvinnornas sfär ansågs vara det privata. 61 En vidare syn av den privata sfären är något som Cohen belyser. Han pekar på att en av de vidare definitionerna för den privata sfären är allt utanför politiken. Exempelvis så talar Isokrates om att återvända till det privata livet efter att ha suttit på ett publikt ämbete i ett år. Aristoteles och Platon ska också ha definierat det offentliga livet med sådant som innebar politiska aktiviteter, och det privata livet med aktiviteter inom filosofi och nöjen. 62 Många forskare har genom att läsa ideologiskt bestämda texter som Xenofons beskrivning av den perfekta hustrun eller Andromaches tal, satt likhetstecken mellan separering och uteslutning. 63 I Seclusion, separation, and the status of women in classical Athens presenterar Cohen både antika litterära bevis och moderna komparativa antropologiska bevis för att kvinnorna i det klassiska Aten i högsta grad utförde många aktiviteter utanför hemmets väggar. Som exempel nämner han att kvinnor ofta deltog i offerriter, religiösa festivaler och till och med i planerandet, och att de fattigare kvinnorna i samhället med all säkerhet arbetade på fälten eller sålde varor på marknaden. En av de viktigaste aktiviteterna för kvinnor var att besöka och hjälpa vänner och släktingar. På samma sätt som män hade sina vänner skapade även kvinnorna kontakter med grannar och andra människor i deras närhet, och besökte ofta varandras hem, antingen för att låna något eller helt enkelt för att prata. 64 Hos Platon kan vi se bevis för att många män inte enbart besökte varandras hem, utan även umgicks med vännernas familjer, både med fruar och med barn. 65 Cohen påpekar att en total isolering av kvinnan i hemmet endast kan ha förekommit i de absolut rikaste familjerna, eftersom de flesta familjer inte skulle ha haft råd att avvara den inkomst som kvinnan kunde inbringa till hushållet. Antropologiska studier i kulturer som liknar den antika grekiska, visar att betydelsen av att kvinnorna ska stanna inom husets väggar snarare är att de aldrig bör 61 Cohen 1996, 135. 62 Cohen 1991, 76-77. 63 Cohen 1996, 137. 64 Cohen 1996, 139. 65 Cohen 1991, 87.

16 lämna huset utan ett syfte som ses som legitimt; som att gå till fontänen eller att arbeta ute på fältet. Detta speglas också i skildringar från Aristofanes, där han beskriver en situation där män hittar sina hustrur utanför huset och vill veta vad de har gjort. Männen vet att deras hustrur går ut, men kvinnorna ska inte kommas på med att ha varit ute, och särskilt inte utan en giltig anledning. 66 Lisa Nevett ifrågasätter också, liksom David Cohen, på grunder av felaktiga studier av litterära källor, den gängse uppfattningen om det segregerade livet i det klassiska grekiska hemmet, med en manlig och en kvinnlig del. Istället för att som tidigare förlita sig på de litterära källorna, som kan vara både vinklade och svårtolkade, understryker Nevett det viktiga i att använda sig av arkeologiskt material för att studera de sociala relationerna i det antika hemmet. De arkeologiska källorna speglar det riktiga livsmönstret hävdar Nevett, och är inte påverkade av den filtrering som föregår en litterär nedteckning. Dock påpekar Nevett att även det arkeologiska materialet kan ha sina svagheter, men det utgör ändå en viktig källa i dessa studier eftersom det knappt alls har använts förut. 67 I Gender relations in the classical Greek household: The archaeological evidence föreslår Nevett att uppdelningen i det klassiska grekiska hushållet var betydligt mer nyanserad än enbart en strikt uppdelning manligt/kvinnligt utrymme. De arkeologiska studier som Nevett refererar till i artikeln uppvisar en klar tendens till att hålla vissa delar av hushållet privat, i syfte att reglera interaktionen mellan hushållets innevånare och eventuella besökare. När både detta och skildringarna från de litterära källorna tas i beaktning, kan man bygga en hypotes kring att det som separerades i huset snarare var kvinnor från manliga besökare än kvinnor från hushållets män. Det man ville separera i huset var de mer offentliga delarna och de privata. 68 Med Nevetts slutsatser inräknat David Cohens vidare definition av offentligt/privat och givet den mängd kvinnor som verkade inom antik filosofi och även medicin, ger detta sammantaget en indikation på att kvinnornas liv i det antika Grekland inte behöver ha varit så inlåst och separerat som tidigare forskare vill göra sken av. Naturligtvis kan de fortfarande ha varit helt förbjudna från deltagande i den offentliga världen, om vi till den räknar aktiviteter som politik och militära frågor, men vissa områden i samhället tilläts de vistas och agera i på liknande villkor som män. 66 Cohen 1996, 139-143. 67 Nevett 1995, 364-365. 68 Nevett 1995, 380.

17 4.4 GEOGRAFISK HÄRKOMST En vanlig åsikt är att Sparta var en utpräglad krigsstat där lite energi ägnades åt intellektuella aktiviteter. Både när det gäller män och kvinnor brukar det påtalas att Sparta inte bidrog med någon profil inom vetenskapen eller den intellektuella världen. När det gäller studier av antika kvinnor blir den följande frågan varför den i våra ögon ganska kvinnobejakande stadsstaten Sparta då inte bjöd världen en enda kvinna inom vetenskapsområdet. Den miljö som tillät flickor att utbildas på samma villkor som pojkar borde ha varit den ultimata för att skapa kvinnor som ville utveckla sin intellektuella förmåga. Den gängse uppfattningen att Sparta var ett intellektuellt underutvecklat samhälle är något som Pomeroy motbevisar i Spartan Women. Pomeroy nämner att bland de 17-18 kvinnor som Iamblichus omtalar som Pytagoras elever var en tredjedel från Sparta. Som kontrast till detta härstammade endast 3 av de 218 omnämnda männen i denna kategori från Sparta. 69 Det finns också indikationer på att Spartas liberala attityd gentemot kvinnors rättigheter spreds runt till andra grekiska områden i närheten, vilka kanske i påverkan av denna fick en mer öppen inställning till kvinnor inom vetenskapen. 70 De två kvinnor som anses ha studerat vid Platons akademi; Lasthenia från Mantinea och Axiothea från Philius, härstammade från peloponnesiska städer 71 där influensen från Sparta kan ha varit av betydande storlek. Vad gäller de hetärer som inte sällan figurerar i filosofiska kretsar, går det att urskilja en tydlig tendens till att många av dem härstammade från joniska områden, som Aspasia från Miletos. 72 4.5 SOCIAL BAKGRUND I Rom verkar det ha funnits möjlighet för kvinnliga slavar att verka inom medicinområdet. 73 Det är svårt att enbart från dessa inskriptioner säga exakt vilken uppgift dessa kvinnor hade, om de var utbildade, om de var assistenter, om de fungerade som husläkare hos sina respektive ägare eller drev en bredare verksamhet. Därför är det närapå omöjligt att säga något om dessa kvinnors status i yrket. Phanostrates gravstele och tolkningen av denna har diskuterats av många. Vad gäller Phanostrates sociala status anser Brock att den måste ha varit betydande om man utgår från 69 Pomeroy 2002, 10-11. 70 Ogilvie 1986, 3. 71 Se appendix. 72 Ogilvie 1986, 5. 73 CIL VI.9619; 7581; 9614; 9615; 9617; 6851.